Skip to main content

Full text of "Entomologisk tidskrift"

See other formats 


- 


i oo , spemien 
AN i ära 5 BESKA FRK 46 Ria ala ARS ER RR NE SÖ 
har gäRymmNRdN NERE ER RANN (RRRRSR AAGE 
Barr avd UR NE 3 ; ena MI An 


AR 


ön tås te i i 1 f n Is VY MAKA 
AR HARE i | RS ' 3 NE 
'ä Cell 
tyg 


- 7 Kl Ka. 


ASP Lig såren 
SN stat 


TK LEN 
EVR 


RIE 
$sjärtlv 


(vg 


fr 
Vg 
fä PN ned 
LEN ER VV 
FLN Rs 3 


bort gå JA 


> 
- 


vå Jå 

VISKA 
FESTA 
Ku AN Åt 
i 


vid fier 
UNS 


ke 
ST 


) 
NY 


ANS 
UNG 


SK RANnT 
NER 
(IAEA VALE 


A feg ef Jå 
, Pe LAND JAR 
ind) LAG 
tå h 
HADAR NIA 


AM a LULLE SAEER 
KPOR TU er GEN FYRA ; INGER 


ät 
; SÅN N ER Nå SL 


SR 


MN q | 
PERENNER 
bal 


Digitized by the Internet Archive 
in 2009 with funding from 
University of Toronto 


http://www.archive.org/details/entomologisktids22ento 


C RAL 


ENTOMOLOGISK 
TIDSKRIFT 


NV UTGIFVEN 
AF 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 


JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
PUBLIÉ PAR LA 


SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM 


TJUGOANDRA ÅRGÅNGEN 


1901 


MED 4 TAFLOR 


Se 


STOCK ORM 
IDUNS KUNGL. HOFBOKTRYCKERI 
1901 


INNEHÅLL: 


ANDERSSON, JOSEF, Plommonstekeln (Hoplocampa Fulvitornis KLUG) Sid. 57 
, Myror såsom skadedjur -i trädgården « (foosnolfoo ft. >» 60 
AURIVILLIUS, CHR., Diagnosen neuer Lepidopteren aus Afrika. 61! » 113 
, Litteratur. - STAUDINGER & REBELS Catalog ul oooosdillon. + 240 
BENGTSSON, SIMON, Undersökningar rörande Nunnan (Lymantria 
Monacha Tin.) å dess härjningsområde i Södermanlands 


ochi ÖstersotlandSplan Ar: :E000, +... -v:.subi. SR ELIEL AN > 145 
BERGMAN, ARVID; Stynglarv i ögat hos ett barmolombiodotloseesonosn > 70 
BoHLIN, KNUT, Två zoocecidier på Laurus canariensis NWNVATSON var. 

FAKTORER GS Fen SARARE MI Aa Lr ge Så Sr LME AHA IE MAS ES 
BorRG, HJALMAR, Anteckningar öfver svenska JVeuroptera oooooooooo- FR AG 
ENELL, H. G. O. & KNUTSON, KNUT, Revisionsberättelse för 'år 

EOS SENS SALE Se oN 28 — BANA sr INte TERS se I tb VAR PRE IE > 105 
ELANSEN "EES JA, BMIL ADOLF LÖVENDAE ff. POFtfätt mooooo ooo JRR le vå 

— On six species of Koenenia, with remarks on the order 

RRGC PAA NO Ajo a pgg sar LO Sr LR BUU SEN AESTOG 

HOFGREN, GOTTFRIED, För Sveriges fauna nya Pyralider -.......... ANRSAN 


Kongl. Domänstyrelsens skrifvelse till Kongl. Maj:t angående fortsatt 
bekampande afenamanan ar .LOOÉ--.s.s.ssococ.Eo5en ost ids VRT 

LAMPA, SVEN, Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående 

verksamheten vid Statens Entomologiska Anstalt, dess tjän- 

stemäns resor m, m. under år 1500 JO PoE rg a En » I 

(S. L.) Notiser: Statsanslag till Entomologiska Föreningen 

i Stockholm, sid. 62. Statsanslag till Nunnans bekämpande 

s. 62, Statsanslag rörande ållonborrarna, s. 63. Skeppsvarf- 

flugan (Lymexylon MNavale LL), s. 63. Tallskottvecklaren 


(RIOT BR BO I 2r0a tr CELINE G fa SEE SAR AE Na STA En ) 64 
, Två af våra för säden skadliga nattfjärilar. Taflan 1 (Ha- 
[RE SU Ra ANSE LE OCh: SE6085 17) mass ORTER IT20 
FLSTASHYCE (Ökar eas. Gras: I) op sss seen rr declsensren » 1136 
— — , Notiser: En skalbagge, Bembidium MNigricorne CYLL, jämte 
några lokaluppgifter af H. MUCHHARDT ssooommsomunouoonooonnn » 142 
FE FÖtLOnSkavfannannyadinsektersos oso ee doses sesb ss nåsA sändas > 158 


, Notiser: Notorrhina Muricata DALM. och Phaleria Cadave- 
RAK TA AN LERA SE DEAN rd BA HAN SD a TER NR a NER nen 1 fl >» 160 
Rönnbärmalen (Argyresthia Conjugella ZELL.) —ooooosooommon 169 


LAMPA, SVEN, Koloradobaggen: åter i. Europa sosse Sid. 70 


, ELEANOR ANNE SÖRMDRÖD EP sm AR STR >: TGS 
— — —, WNephopteryx Similella ZNCK., en för Sveriges fauna ny Pyralid » 248 
ÄV STULPPA. soc oa nsst pt or sn AES ENRNESNEEIEENENE KR 2252 
MEVES, J., Utdrag ur berättelse öfver en studieresa till Tyskland 

BöÖSten "IOOO oas soda ers en sova anno SE SANERAS SEAN NN $ 005 | 
MJÖBERG, ERIC, Ett utkläckningsförsök --=SC595505605Steeemeees sees +v,I109 
— —  Sällsyntare Coleoptera. 1. Från Stockholmstrakten oo... » 191 
ROMAN; A., Llapalas / Bimäcalatnas) Ii, --=225 500005 ee ee » 166 
SAHLBERG, JoHN, Aleocharider insamlade i Polarregionerna af sven- 

ska expeditionerna 1883 och 1899 -...oo..--- BESS <a > 167 


SJÖSTEDT, YNGVE, Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand 
restaurant National::den 27 April Urgöor 5551 e oem asesgs » 108 

, Utdrag ur berättelsen till Kongl. Landtbruksstyrelsen angå- 

ende en med statsanslag företagen resa till världsutställnin- 


gen: 1 Paris: I 000 pvssodl decor fatgs ss AA SA EN > "TÖI 
STRAND, EMBER., Zrichoptera og Weuroptera Planipennia samlede av » 93 
— — , For Norges Fauna nye Staphylinider: og-Apioner .........--- »- 1143 
TRYBOM, FILIP, Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand 
restaurant National den -:23 februari IO9OL-:- sco » -IO3 
, Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand restau- 
rant National den 28: september 190r, = peers >> k87 
TULLGREN, ALBERT, Chelonethi from Camerun in Westafrica col- 
lected "by-d:r (YNGVE SJÖSTEDI f- ---=c8 "5 TESS See » 97 
, On LIxodes arenicola FEXCHWATLDI-0- 25055 008E0 00 > ATO2 
WARLOE, H., Nye Skandinaviske -Hemiptera Heteroptera..=..........-- 00 144 
WESTERLUND, JOHN AGARDH, Ronnebytraktens Pseudoneuroptera. I. 
Ödonrala: vassa d a dee EL ee AE ER SEN EN AS EA fr 


BERÄTTELSE TILL. KONGL. LANDTBRUKSSTYREL- 
SEN ANGÅENDE VERKSAMHETEN VID STATENS 
ENTOMOLOGISKA ANSTALT, DESS TJÄNSTE- 
MÄNS RESOR M. M. UNDER ÅR 1900. 


Den öfver hufvud taget tillräckliga nederbörden under som- 
marens förra del hade som vanligt det goda med sig, att grö- 
dan af de odlade växterna blef riklig inom de flesta delarna af 
landet, utan att i nämnvärd grad angripas af skadeinsekter. FEj 
en gång de för rotfruktplantorna vårtiden så fördärfliga jordlop- 
porna läto mycket tala om sig, då nämnda växters späda 
blad fingo spira och tillväxa utan att förstöras genom dessa små, 
men matfriska skalbaggars mellankomst. Som man vet, är van- 
ligen all fara förbi, sedan plantorna uppnått en viss storlek. 
Senare har blifvit bekant, att bladlöss svårt härjade på ärtfälten 
i vissa delar af Östergötland samt ä Gotland. 

Den enda insekthärjning af större betydenhet, som under året 
ägt rum, är den Nunnan (Lymantria Monacha L.) fortfarande 
åstadkommit i Södermanland och Östergötland. Att denna härj- 
ning ej så snart skulle afstanna eller kunna stäfjas, var visserligen 
att vänta, oaktadt de kraftiga och omfattande åtgärder mot den- 
samma, som genom Domänstyrelsens försorg blifvit vidtagna; dock 
måste dessa, mänskligt att se, i hög grad hafva bidragit till min- 
skandet af individantalet samt i viss mån till förekommandet af 
en än mer vidtomfattande och hastigare utbredning till angrän- 
sande landsdelar. Genom nämnda åtgärder har dessutom en 
annan sak af ej ringa vikt delvis ernåtts, nämligen den, att härj- 
ningens följder, genom tillgodogörandet i tid af de angripna trä- 
den, blifvit mindre förlustbringande, än eljest kunnat blifva fallet. 

Entomol. Tidskr. Årg. 22, H. 1 (1901.) I 


NN 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


Löfskogsnunnans (Ocneria " Dispar 1.) massuppträdande 
synes däremot med ens blifvit stäfjadt, åtminstone för denna gång, 
i det att individantalet genom utrotningsarbetet kunde nedbringas 
till det normala. En undersökning inom de 1898 härjade om- 
rådena i Småland och Blekinge samt angränsande trakter, som 
nu i juli månad utfördes, synes hafva fullkomligt ådagalagt detta 
glädjande förhållande. Men man får dock ej invagga sig i säker- 
het för framtiden, ty de orsaker, som gifvit upphof till den 
förra härjningen, kunna när som hälst åter göra sig gäl- 
lande, och det vore olyckligt, om man då ej vore beredd att 
motarbeta dem i tid. Undersökningar genom sakkunnig person 
torde därför enligt mitt förmenande böra verkställas allt som 
oftast, på det man ej liksom förra gången skall öfverrumplas 
af skadedjuren. Önskligt vore emellertid, om befolkningen i 
de delar af de båda landskapen, eller kanske häldre inom 
hela Blekinge och södra Småland hade ögonen öppna och genast 
anmälde, om fjärilar eller larver någonstädes blifva allmänna, 
samt sände prof på. djuren till Entomologiska Anstalten för att 
undersökas. 

En annan farlig skadeinsekt, Kornmyggan (Cecidomyia 
Destructor SAY.), som äfven år 1898 åsamkade de talrika korn- 
odlarna på Gotland betydande förluster, synes med ens upp- 
hört att uppträda förhärjande, åtminstone hafva inga under- 
rättelser om en förnyad härjning ingått till Anstalten. Den sist- 
nämndas korrespondent på Gotland, förvaltaren af Aktiebolaget 
Martebomyrs egendom, Skäggs i Vestkinde, herr R. WEDIN, 
skrifver, att han »å flera ställen sett efter exemplar af kornmyg- 
gan, men icke lyckats finna något». 

Någon undersökning från Anstaltens sida rörande förhållan- 
det har ej blifvit påkallad i år, ej häller kunnat äga rum, eme- 
dan resor åt annat håll upptagit en stor del af assistentens tjänst- 
göringstid, och de dagliga göromålen vid Anstalten, hvilka årli- 
gen tillväxa, lägga hinder i vägen för undertecknad att vara borta 
längre tid än högst ett par dagar åt gången. 

Orsaken till detta kornmyggans försvinnande är svårt 
att tillfyllest förklara, isynnerhet då man ej haft tillfälle att på 
platsen följa härjningens förlopp och göra nödiga iakttagelser. 
Att de föreskrifter och råd, som muntligen eller genom platstid- 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 3 


ningarna lämnades, ej bidragit särdeles mycket därtill, är tämli- 
gen antagligt; ty om en landtbrukare rättat sig därefter, återstå 
troligen nio, som ej åtgjordt det ringaste. Så är åtminstone van- 
liga förhållandet. Man torde alltså böra tillskrifva parasiter, 
sjukdom eller vinterns beskaffenhet förnämsta anledningarna 
till det glädjande förhållandet, att kornmyggans härjning blef af 
så kort varaktighet. Men äfven i detta fall får man ej tro, att 
all fara äfven för framtiden är öfverstånden. 

Fastän det sett ut, som om skadeinsekterna i allmänhet före- 
funnits i mindre antal i år än vanligt, må i förbigående omnäm- 
nas, att uti ett litet prof, som insändes från grefve G. HaAMIL- 
'TONS egendom Hjelmsäter i Västergötland, bestående af skadade 
blad och kvistar af diverse fruktträd, ej mindre än 15 olika arter 
af skadeinsekter anträffades. 

En kunnig och högt aktad jordbrukare yttrade för några år 
sedan, att det kunde behöfvas en praktisk entomolog inom hvarje 
län, och detta uttalande synes nog öfverensstämma med verkliga 
förhållandet, isynnerhet hvad Gotland beträffar, där svåra insekt- 
härjningar, förnämligast å de vidsträckta, odlade myrarna tyckas 
vara mer allmänna än annanstädes inom landet. Det kan ej be- 
stridas, att sådana härjningar mången gång skulle kunna omintet- 
göras eller åtminstone mildras, om man i god tid upptäckte skade- 
insekternas närvaro och tendens att föröka sig starkare än van- 
ligt, och redan då komme att vidtaga en lämplig ändring af växtföljd, 
brukning, sådd etc. eller ökade växternas motståndskraft genom 
öfvergödslingar. Detta sker dock under närvarande förhållanden 
blott högst sällan, emedan jordbrukaren ej ens märker skadegö- 
rarnas närvaro förr, än hans åker ligger sköflad. Då kan likväl 
föga eller intet göras för den gången, och förlusten är oåterkalle- 
lig, äfven om råd och biträde från Anstalten skulle sökas och 
erhållas. Denna institution kan ej räcka till för årliga undersök- 
ningar öfver allt, där sådana äro nödiga och borde äga rum. 
En jordbrukare eller någon annan inom ett län boende, som 
kände till de mer vanliga insekterna och hyste intresse för saken, 
skulle i vanliga fall kunna göra stor nytta genom årliga iaktta- 
gelser öfver skadeinsekternas uppträdande därstädes och ge- 
nom att, då så behöfdes, ställa sig i förbindelse med Anstal- 
ten för att erhålla nödiga upplysningar. Ersättningen till en 


4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1001. 


sådan för hans arbete borde ej blifva särdeles betungande. 
Största svårigheten torde bli, att under närvarande förhållande 
erhålla därtill lämpliga personer, som hyste nog stort intresse för 
den praktiska entomologien. 

Omnämnda Anstaltens korrespondent på Gotland skrifver 
ytterligare rörande  insektförhållandena därstädes:  »att dess 
bättre inga skadeinsekter hvarken här vid egendomen eller från 
andra orter af ön försports under sist gångna vår, sommar och 
höst. — — På rapsfälten syntes några enstaka Rapsbaggar, 
men ej i den myckenhet, att de kunna tillskrifvas någon inskränk- 
ning af skörderesultatet». På ön rådde stark torka, hvilken å 
mellersta delen nedpressade skörden ganska betydligt. 

En annan korrespondent, från Malmöhus län, herr d:r HANS 
TEDIN, Svalöf, skrifver den 13 december: »Några insektskador 
har jag hvarken förut i år eller nu hört talas om. Det enda, 
som är mig bekant, är Cassida Nebulosa's uppträdande på Allm. 
Svenska Utsädes-Aktiebolagets betfält samt en liten Z/hrips-larvs 
skadegörelse å vickern», Efter återkomsten från en några dagars 
resa, »voro larverna försvunna. Det hade under tiden regnat 
mycket, och jag är böjd för att tro, det regnet hade någon skuld 
i larvernas försvinnande». 

En tredje, £. d. jägmästaren O. G.: NORBÄCK, boende vid 
Arvika, anför i bref af den 3 december ungefärligen följande: 
»Den långa, varma hösten har gynnat i hög grad larverna till 
Sädesbroddflyet. Troligen hade de varma somrarna 1899 och 
i år i hög grad gynnat dessa flyns fortplantning, ty larver däraf 
uppträdde här i tusental. Från gräslindorna vid dikeskanterna 
synas de utvandrat till de nysådda åkerfälten, så att man på ett 
och annat ställe måste så om senare. Om min råg kan jag godt 
säga, att hälften är uppäten, men då jorden är i hög växtkratt, 
tror jag ändock, att de kvarvarande rågstånden komma att 
grena ut sig så betydligt, att ingen nämnvärd skillnad i skörd 
uppstår, hälst som min rättare under min bortovaro med maskin 
sådde ut 94 liter i stället för 73; men i anseende till maskfratet 
var detta en ren fördel. En massa kråkor, som i svärmar ge- 
nomsökte rågfältet efter harfningen före och efter sådden, ploc- 
kade nog bort ej så få, tänker jag». 


Angående de insekter, som under året varit föremål för 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 5 


undersökningar och råds meddelande från Anstaltens sida, komma 
upplysningar att längre fram lämnas under afdelningen »Tjänste- 
männens resor» samt vid omnämnandet af hvar och en insekt 
särskildt, som på ett eller annat ställe påkallat uppmärksamhet. 


Tjänstemännens resor. 


Undertecknad fick ej tillfälle att företaga mer än en resa, 
nämligen : 

Till Skepparviken å Vermdön, enligt särskildt förord- 
nande af Landtbruksstyrelsen, för att undersöka verkningarna af 
fruktträdens besprutning mot den farliga parasitsvampen Monilia 
Fructigena, som därstädes allvarsamt härjat under flera år. I 
"tre somrar hade 'en vätska, bestående af kopparvitriol, kalk och 
vatten (bordeauxvätska) användts, utan nöjaktigt resultat. Nu åter 
hade från Anstalten lämnats för ändamålet s. k. koppar-socker- 
kalk, ett tyskt fabrikat, som har den fördelen med sig, att det 
lättare kan tillblandas i vatten, samt har större varaktighet. 

De på våren och försommaren verkställda besprutningarna 
med sistnämnda ämne, syntes hafva gjort lika dålig verkan som 
det förra: ty de nu behandlade träden voro angripna af svampen 
lika mycket som de, hvilka icke besprutats, och ett var mycket 
illa medfaret och såg högst bedröfligt ut. 

Herr H. ÖRTENGREN, boende på Helmershus vid Tomarp 
nära Kristianstad, som har den kanske största fruktträdgårdsan- 
läggning i landet, hvilken en tid varit mycket besvärad af denna 
svampart, har äfven och i större skala pröfvat besprutningsmeto- 
den, och kommit till samma resultat rörande dess verkan på 
Monilia. På en del andra parasitsvampar har bordeauxvätskan 
däremot visat goda resultat. Hans försök beskrifvas i en upp- 
sats, som är införd i Kristianstads läns Hushållningssällskaps 
Tidskrift för år 1900 och kan köpas som separat i bokhandeln 
för 50 öre, Dess titel är »Om Fruktträds besprutning mot svam- 
par och insekter». Innehållet är af den beskaffenhet, att det 


6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


borda läsas, i första rummet af hvarje idkare af fruktträdsodling 
i större skala. 

Det är icke alls osannolikt, att förut nämnda medel mot 
svampar äfven skall visa sig verksamt mot Monilia Fructigena, 
om man blott kan få reda på rätta tiden för dess användande. 
Det vore i sanning en stor uppgift för en kännare af våra para- 
sitsvampar att utreda detta, hvilket helt naturligt ej kan ske, utan 
att först i detalj studera denna svamps uppträdande och utveck- 
lingsbetingelser, för att sedan med hopp om framgång experi- 
mentera med utrotningsmedlen. Ännu synes dock ingen kvalifi- 
cerad person i vårt land hafva allvarligt tagit itu med denna sak, 
och så kommer kanske att fortfara, om icke en statspomologisk 
anstalt blir inrättad, där äfven parasitsvamparna kunna få en 
målsman, som kan använda sin förmåga och tid nästan uteslu- 
tande på denna, för våra fruktodlare så ytterst viktiga sak. Kan 
icke botemedel upptäckas, eller om naturen själf ej kommer till 
bistånd, synes den tid ej vara aflägsen, då fruktodling hos oss 
blir mycket vansklig om icke omöjlig; ty parasiten utbreder sig 
allt vidare och är redan, om ock sporadiskt, till finnandes från 
Skåne ända upp 1 Mälardalen. Hvilken stor fara den medför 
kan hvar och en inse, som varit i tillfälle att år efter år be- 
vittna dess framfart, ej allenast på astrakaner och andra äpple: 
träd, utan äfven på päron- och körsbärsträd. 

Assistentens resor hafva varit sex, och lämnas här en sum- 
marisk redogörelse för dem efter de berättelser, som afgifvits 
till rekvirenterna eller Landtbruksstyrelsen. 

1. Till Kristianstads län den 17 maj. 

Under våren 1899 ägde i södra Sverige den egentliga ållon- 
borresvärmningen rum. Inom Gärds härad af Kristianstads län 
förekommer dock, som kändt, svärmning af en ållonborrestam 
ett år senare, hufvudsakligen, eller på en del ställen nästan ute- 
slutande bestående af Kastanieborren (Melolontha Hippocastani 
F.), hvars uppträdande i år alltså var att förutse. På uppdrag 
från Kongl. Landtbruksstyrelsen, till hvilken skrifvelse i ämnet 
genom Kon. Befallningshafvande från länets Hushållningssällskap 
ingått, anträddes, då tiden för ållonborrarnas framträdande bör- 
jade nalkas, en resa genom nämnda härad för att meddela upp- 
lysningar vid insamlingsarbetet och tillse, att detta ej någonstä- 


NE SES SET 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. Fi 


des försummades. Resan ställdes först till Färlöf för att där in- 
vänta gynnsam väderlek. 

Vid ankomsten till Skåne var temperaturen ännu sval, och 
några ållonborrar märktes icke. Den 19 maj var kall och blå- 
sig, med på middagen frambrutet snöblandadt regn från den full- 
ständigt molnhöljda himlen. Lönnarna stodo dock redan i blom- 
ning, päronträden hade utslagna blommor och syrenerna rätt stora 
blad. Äfven följande dag var ganska kall, och tidigt på morgo- 
nen föli något snö, hvarefter solen bröt fram för att snart skym- 
mas af täta moln, hvarur ett starkt hagelblandadt regn nedstör- 
tade. Vid resan genom Gärds härad den 21 i samma månad 
rådde ännu ganska låg temperatur, med blåst och regnskurar. 

Under denna färd visade det sig, att intresset för ållonbor- 
rarnas bekämpande var vaket, i det att anslag, antingen fixa, 
men i så fall ganska stora, eller obegränsade redan voro bevil- 
jade på alla besökta ställen utom i Köpinge, där kommunal- 
nämndens v. ordförande emellertid snarast möjligt skulle utlysa 
sammanträde för sakens ordnande. På flera ställen betonade 
kommunalordförandena insamlingens tydliga gagn, att svärmarna, 
sedan denna börjat, varit 1 ständigt aftagande, och ansågs densam- 
ma med kraft böra fortsättas. Ej utan svårighet hade det lyc- 
kats kom.-ordföranden i Sönnarslöf, förvaltaren C. CARLSTRÖM å 
Borrestad, att få anslag beviljadt, hvilket emellertid på hans kraf- 
tiga förord slutligen bestämdes till 1,400 kronor. Själf hade herr 
CARLSTRÖM genom föregående insamlingar blifvit fullt öfvertygad 
om desammas stora gagn, då endast vid Borrestad förlusten un- 
der sista härjningsåret varit lågt beräknadt 5,000 kronor mindre 
än under föregående sådana år. 

Den 22 maj inträdde första varma, ehuru något blåsiga dag. 
Emellertid började på f. m. den ena ållonborren efter den andra 
flyga förbi, och under besök i en vid Degeberga varande yngre 
tallskog, som planterats på därvarande sandkullar, sågos de allt 
oftare. Vid några nedanför sluttningen stående hagtornsbuskar, 
synnerligen omtyckta af ållonborrarna, hade en del slagit ned, 
hvilken dock till 81 92 utgjordes af hanar. Sedan dessa bort- 
plockats, infunno sig nya på samma buskar. Dessa voro till 
ännu större del hanar, nämligen till 92 2. Bland några hundra 
granskade befann sig endast en Melolontha Vulgaris L., alla 


S ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1001. 


de andra voro JM. Hippocastani F. Sedermera sågs dock här 
och hvar en MM. Vulgaris och under en vid det tämligen när- 


belägna Bökestorp företagen plöjning anträffades endast denna 


art, dock i ringa mängd. 

Kvällen var lugn och rätt varm, hvarför svärmning var att 
förutse. Vid half niotiden gick jag därför upp på en af de sand- 
kullar, som bilda byns omgifning, för att iakttaga svärmningen. 
På ditvägen visade sig en och annan ållonborre surrande förbi 
med stor hastighet. Strax före kl. 9 började skarorna af kring- 
svärmande ållonborrar att hastigt tätna. Sittande nedanför kul- 
lens topp observerar jag dessa växande skaror, och snart ter sig 
en tafla, sådan man inom insektvärlden sällan får se. Från alla 
håll tillströmma 1 den lugna kvällen ödesdigra massor af ur jor- 
den framkomna ållonborrar, och luften genljuder af ett doft brum- 
mande. Några af kringliggande kullar voro beklädda med tall 
— och längst bort en löfskog — och mot dessa drogo ållon- 
borrarna bort, ofta rakt på dem. Inom kort stryker en sval vind 
fram öfver kullarna, och strax glesna svärmarna för att efter om- 
kring 20 minuter nästan hafva försvunnit. 

Följande dag voro nämnda hagtornsbuskar formligen öfver- 
sållade af ållonborrar, hvaraf ganska många i parning. De ut- 
gjordes till 33 & af honor. Äfven ållonborren (Melolontha 
Vulgaris) hanar och kastanieborrar (M. Hippocastani) honor 
anträffades i parning, ett för öfrigt ej sällsynt förhållande bland 
de två skilda arterna. En del honor hade redan ganska utbil- 
dade ägg. Endast få exemplar af M. Vulgaris sågos för öfrigt. 

Den 23 maj sades ållonborrarna hafva svärmat ganska myc- 
ket vid Borrestad, och då jag följande dag undersökte trakten, 
fanns det rikligt af dem i träden. Ännu allmännare anträffades 
de vid Vidtsköfle, där björkar, som utmed vägen stodo utanför 
tallskogen, voro rikt besatta med dem, något som än mer var 
förhållandet i en närliggande trädgård, där i synnerhet de träd- 
artade hagtornsbuskarna nästan dignade af dem. De fråssade här 
lifligt på knoppar och späda blad, efterlämnande på dessa sina 
svartgröna exkrementer. Af 300 undersökta exemplar voro 30 
proc. honor. I det duskiga vädret voro de tröga, men lyfte 
dock till flykt en efter annan, då de nedskakades från blad- 
verket. 


j 
| 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. & 


Då ållonborren skall flyga, äntrar han upp på något upp- 
höjdt föremål, ett grässtrå, en kvist e. d., skalvingarna öppnas 
något, hvarefter luftsäckarna börja fyllas under liksom flämtande 
rörelser. Antennerna (pannspröten) äro utspärrade, och hufvudet 
röres in och ut, så att det glatta, svartglänsande bakhufvudet, 
som eljest döljes under halssköldens rand, växelvis blottas. Äfven 
halsskölden följer med vid dessa rörelser. Därpå sträckas skal- 
vingarna hastigt ut, bakvingarna sättas i hastig rörelse, och under 
ett doft brummande ljud höjer sig ållonborren nästan rakt upp 
för att sedan styra bort. Hanarna äro lifligare och lyfta raskare 
till flykt än honorna. Är vädret vackert, söka nedskakade ållon- 
borrar snart att flyga bort, under det att en del borrar sig ned 
i jorden eller gömmer sig under mossa och dylikt. 

För att erhålla direkt från jorden tagna ållonborrar, som 
ännu ej ätit eller parat sig, för undersökning vid Entomologiska 
Anstalten, vände jag mig till förvaltaren, herr C. CARLSTRÖM i 
Borrestad, hvars ägor varit mycket besvärade af ållonborrelarver. 
Med största tillmötesgående lät herr CARLSTRÖM anställa plöjningar 
på de förr svårt angripna fälten, men under det att förr vid sådana 
plöjningar ållonborrar massvis lågo i fårorna, hade deras antal 
genom föregående flitiga insamlingar nu sjunkit till den grad, 
att det åtgick nästan en eftermiddag för att erhålla omkring en 
liter. Först skedde plöjningen på ett fält, som äfvenledes förr 
varit mycket angripet af ållonborrelarver, där hästar och redskap 
redan funnos till hands, men här blef resultatet så klent, att det 
ej lönade mödan att fortsätta. Den 26 maj började insamlingen 
på Borrestad, och inlämnades då öfver 300 kilogram. De döda- 
des här med ånga, hvilket är ett utmärkt sätt, där sådan kan 
erhållas. ' Under ett från mejeriet utgående, mot marken vinkel- 
böjdt rör ställes en tunna, försedd med ett i midten genombor- 
radt lock. Ållonborrarna kastades i tunnan, ett löst järnrör stacks 
genom lockets hål, ned mot kärlets botten, och gängades upptill 
fast vid det nedskjutande ångröret. Därefter påsläpptes ånga, 
som inom kort dödade djuren, hvilka kastades i en vagnshäck 
för att sedan läggas 1 kompost. Omkring 10 procent voro ållon- 
borrar (JM. Vulgaris), de öfriga kastanieborrar (JM. Hippocastani). 

Den 28 var en varm, solig och tämligen lugn dag, hvarför 
ållonborrarna voro i liflig rörelse. I bokskogens kronor mullrade 


IO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


ett doft brummande af de kringsvärmande insekterna, och öfver 
åkrarna drogo de fram en efter annan för att byta om foderplat- 
ser, ty alla de jag undersökte hade tarmen full med föda, hvilket 
visade, att de ej direkt framkommit ur jorden. På aftonen skedde 
utfärd till ett af de större fält, hvarifrån ållonborrarna plägade 
komma upp. Mellan kl. half nio visade sig en del, både hanar 
och honor, af hvilka rätt många fångades. Alla, utan undantag, 
hade emellertid föda i tarmkanalen, och kommo sålunda ej direkt 
upp ur jorden från vinterplatsen. 

Så långt tiden medgaf under det jämförelsevis korta besöket 
på området, anställdes undersökningar angående det relativa tal- 
förhållandet mellan hanar och honor under svärmningstiden. Dessa 
undersökningar, som gjordes i början af svärmningen, mellan den 
22—28 maj, visa, såsom af följande tabell framgår, att honorna 
då nästan alltid voro hanarna underlägsna i antal! 


Den 22 maj 100 ex. = 18 proc, honor] : 
19. 2 honor 
22 » » IE RO » » if 


1 Till ungefärligen enahanda resultat har äfven undertecknad kommit 
vid de många undersökningar af minst en liter ållonborrar för hvarje gång, 
som företagits i Skåne och Halland under de flesta föregående svärmningar 
ända från år 1887. Den ena dagen voro hanarna talrikast, den andra honorna, 
och detta så godt som under hela svärmningstiden. Undersökningar gjordes 
å partier, insamlade vid olika tider på dygnet, utan att resultatet blef nämn- 
värdt annorlunda. Alla uppgifter, som förekommit i tryck, hvilka sökt visa, 
att honornas antal dag efter dag successivt tilltager och hanarnas tvärtom, 
torde alltså bero på tillfälligheter och för obetydligt undersökningsmaterial. 
Om honornas antal den ena dagen synes vara relativt mindre än hanarnas, 
har jag trott mig kunna förklara detta sålunda, att de förra aftonen förut i 
större mängd lämnat träden för att i jorden å de omgifvande fälten söka hvila 
eller åt sig utse passande lokal för äggläggningen. Nästan alla från träden 
till fälten flygande individer, som på aftonen fångades, voro honor, och ingen 
sådan hade mogna ägg förr än mot svärmningens slut. Vore det verkligen 
så, att under första svärmningstiden de flesta individer äro hanar, och a't mot 
slutet honorna vore vida öfvervägande, borde, som det kan tyckas, insamlin- 
gen ske med största ifver och eftertryck de sista svärmningsdagarna. Så torde 
dock ej vara förhållandet. Att börja insamlingen sent, blir i alla fall ett fel, 
alldenstund ållonborrarna strax efter uppflygningen hålla till på i närheten 
växande buskar, enstaka träd eller ytterst i löfskogsbrynen, där de lättare 
kunna fångas, än då de hunnit spridas på träden inuti skogsbestånden, hvilket 
sedermera sker. SEE | 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. IST 


DEN 2emajoO0LBX == SS PIOC: HODOT 
FANOR 1 UPN » 205809 honor: 
» 2 3 » 2 » = 3 9 » » 
FTITIE AT ER, » NnteE=sAG » » 
Pokc2 Fur =T2 » » 3053 Nr RNONOT: 

» 24 » » » == 20 » » 

» 25 » » > = 3I » 

32124 RONÖF 


26 » TEE ENS » » SAN eg hONOr; 


STOR kt 0 ETS » SAG » 


32 LAENON OR: 


Få 


A'O,16r 26. NONOT: 


Yv 
N 

[AN 

Yv 

Å 

fÅ 

I 

I 

in 

Ne 

Vv 

— — — —— — —— — —  ——— --?7>>— —- 


Vid Borrestad anställdes några undersökningar, huruvida barr- 
trädplanteringarna angrepos af de svärmande ållonborrarna. Här 
och hvar anträffades också några ållonborrar på de små gre- 
narna, och de unga blomsamlingarna och späda skotten voro 
någon gång afgnagda, men någon skada i egentlig mening kunde 
ej konstateras. Som i en föregående berättelse af prof. LAMPA 
blifvit anfördt, har den förmodan blifvit framkastad, att ållon- 
borrarna borde kunna utrotas i en trakt, om där varande löfträd 
ersattes af barrträd, då de ur jorden till fortplantning framkom- 
mande ållonborrarna, ur stånd att lifnära sig af de senare, skulle 
förgås af svält, utan att hafva bragt till mognad de i dem va- 
rande äggen. För att närmare undersöka, huru härmed kunde 
förhålla sig, insläpptes den 2 juni vid Entomologiska Anstalten 
7 st. från Borrestad medförda ållonborrar i en bur, hvari en om- 
kring 25 cm. hög granplanta växte. Strax efter det de inkom- 
mit, uppåto de något litet af ett nytt skott. Den 4 voro två 
nere i jorden; de andra sutto kvar på grenarna och hade ätit 
något utaf de öfversta, omkring 2 cm. långa, nya skotten. Ett 
af dessa var afätet längs undersidan, utom i själfva spetsen, under 


12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


det att en del sidobarr samt öfversidans alla barr sutto kvar. 
Ett närsittande skott hade några få barr afätna; eljest var hela 
plantan oskadad. Den 7 lågo tre ållonborrar döda på jorden; 
en hona och en hane sutto till större delen nedborrade i jorden, 
men äfven dessa voro döda. En hona satt ännu, ehuru föga 
liflig, på grenarna af granplantan. De dödas tarmkanal var hop- 
sjunken, och äggen i honorna helt ringa utvecklade. I en när- 
stående bur, där de insläppta ållonborrarna fodrades med löf, 
voro desamma vid denna tid krya. Den 13 upplyftes plantan 
ur jorden och undersöktes. Den sista honan låg vid rötterna 
död, men i jorden anträffades 21 ägg. "Trots det att hon lefvat i 
fångenskapen af barr, hade hon haft kraft att utveckla äggen. 
Därvid är emellertid att märka, att dessa exemplar tagits på trä- 
den i det fria, och honan i fråga kanske dessförinnan redan ätit 
så mycket, att hon kunnat uthärda svält så länge och ändock 
fått äggen utvecklade, ty någon vidare näring hade hon ej genom 
de få afgnagda barren kunnat erhålla. Att ållonborrarna med 
uteslutande barr som näring skulle kunna utveckla mogna ägg 
synes därför icke troligt. Af prof. LAMPA 1891 anställda försök 
gingo i samma riktning. Om ållonborrarna under svärmningen 
sålunda ej kunna lefva af barr, månne de i sin nöd, om löfträ- 
den bortskaffades, skulle kasta sig öfver klöfvern eller den gröna 
säden? För att pröfva det förra insläpptes två par den 2 juni i 
en bur med en växande klöfvertufva. En af dem började snart 
äta af klöfvern, men upphörde därmed, sedan han ätit ur en liten 
bit af ett blad. Den 4 voro bladen här och hvar sönderätna, 
stundom större delen af bladskifvorna. Den 7 voro de två ha- 
narna döda, men honorna sutto ännu, ehuru tröga på stjälkarna. 
Den 11 satt en hona fortfarande och åt på bladen; den andra 
var i jorden. Följande kväll var den förra ganska liflig, och 
klöfvertufvan var nu rätt illa medfaren. Den 13 undersöktes 
jorden, utan att några ägg anträffades, och några dagar därpå 
dogo honorna. Samma blef resultatet med unga hveteplantor. 
Ehuru ållonborrarna således onekligen åto ej så ringa af både 
klöfver och späd säd, är det därför ej säkert, att sådan föda är 
nog för äggens fulla utveckling; någon äggläggning i burarna 
ägde ej häller rum. 

Den vanliga ållonborren syntes mot slutet af mitt uppehåll 


LÄ a al en NR. sanne 


3 


| SA 


EE SA Känner SR 


ENE 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 13 


på området blifva allmännare, och en den 29 maj företagen räk- 
ning visade 25 procent af densamma. Den syntes nu äfven oftare 
i parning, hvilket relativt mindre ofta var förhållandet med kasta- 
nieborren. De undersökta honornas ägg voro fortfarande små, 
sällan något mer utvecklade, linsformiga, ej runda. 

Enligt gjorda iakttagelser skall kastanieborren hålla sig till 
sandigare trakter än den vanliga ållonborren, och detta syntes 
äfven vara förhållandet. Hos kom.-ordf. i Gäddaröd stodo näm- 
ligen vid mitt besök tvänne säckar med insamlade ållonborrar:; 
den ena, från Gäddaröd, innehöll icke mindre än 90 proc. af 
den vanliga ållonborren, den andra från de sandigare markerna 
vid Hörröd blott 3,s procent. 

Insamlingen bedrefs vid Borrestad, där jag större delen af 
tiden vistades, med flit och under de 5 första dagarna insamla- 
des” 7,662 ko; 

Undersökningarna afslutades den 29 maj. 

2. Till Kongl. Djurgården den 7 och 12 juni enligt re- 
kvisition från intendenten, herr jägmästaren F. F. EDELSTAM, för 
att anordna besprutning af vissa träd därstädes. Under en längre 
tid hafva nämligen de där växande, prydliga ekarna af larverna 
till Gröna Ekvecklaren (Zortrix Viridana L.) totalt beröfvats 
sin löfskrud, så att de under ett par eller tre veckor vid mid- 
sommartiden årligen stått mer eller mindre kala, hvilket orsakat, 
att den vackra parken ställvis fått ett bedröfligt utseende. An- 
staltens i Amerika inköpta större spruta jämte strilinrättning er- 
hölls till låns vid arbetets utförande. Dock voro redskapen otill- 
räckliga för att duscha de höga ekarnas öfversta kronor, hvarför 
man måste nöja sig med att bearbeta de lägre ned belägna gre- 
narna med kejsargrönt och vatten. 

Resultatet blef därför ej sådant man kunnat önska, ty om 
äfven de. åtkomliga bladen genom sprutningen snart befriades från 
skadedjuren, blefvo de dock ej skyddade under hela härjnings- 
tiden, emedan de tusentals larver, som befunno sig ofvanför, sedan 
de där uppätit allt grönt, sänkte sig nedåt för att söka föda äfven 
på de besprutade grenarna. Att de där åto sig till döds är myc- 
ket troligt, men bladen skadades betydligt därvid, emedan angri- 
parna voro så talrika. Vid ett besök på stället någon tid efter 
härjningen hade ekarna redan fått de förlorade bladen ersatta 


14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


med nya, hvilket dess bättre alltid synes vara fallet. Af de ek- 
buskar, som växa vid Anstalten och äro åtkomliga med en min- 
dre spruta (Success), strilades några med kejsargrönt och vatten, 
och dessa bibehöllo sin vackra grönska medan alla obesprutade 
af larverna beröfvades sina blad. 

3. Till Breidablik i Bohuslän, o,6 mil från Norresunds 
järnvägsstation, den 22 juni, i följd af rekvisition från grosshand- 
landen GUSTAF SJÖSTEDT därsammastädes. Ändamålet för besö- 
ket var, att undersöka hvilka de skadeinsekter voro, som angripit 
fruktträd och buskar i trädgården. 

I den aflämnade redogörelsen för resan säger d:r SJÖSTEDT: 
»Enär förut besprutningar ägt rum, stodo de senare i allmänhet 
ganska vackra. På ett par päronträd var bladverket emellertid 
starkt angripet af svamp. Då öfver hufvud taget hela bladverket 
var mer eller mindre skadadt, och svampen redan nått rätt fram- 
skriden utveckling, var i år ingenting att vinna med besprutnin- 
gar. Däremot var af vikt, att på hösten insamla och hälst genom 
uppbränning oskadliggöra dessa med sporer behäftade blad och 
följande vår, före löfsprickningen, genom besprutning med kop- 
parsalt döda de vid träden fästa sporerna, och sedan bladverket 
framkommit, genom dylikt förfarande hindra de på bladen sig 
fästande sporerna att gro och intränga i bladets väfnad. . 

Andra päronträd voro ej så obetydligt angripna af Phyllo- 
bius Maculicornis GERM., som sönderätit bladverket. På flera 
träd af samma slag sutto hopar af Psylla-larver, strax nedom 
basen af de nya skotten och oskadliggjordes genom besprutning 
med  petroleum-(fotogen-)emulsion. Enstaka larver af Övrgyia 
Åntiqua IL. sågos, äfvensom Lilla Ållonborren (Phyllopertha 
Horticola L.). 

Af intresse var att se besprutningarnas verkan på krusbärs- 
och vinbärsbuskarna, som förra året varit starkt angripna af Krus- 
bärsågstekeln (/Vematus Ribesiz ScorP.). Nu kunde knappast 
den minsta verkliga skada observeras, då nästan hela stekelstam- 
men här gått under. I en bredvid liggande trädgård däremot, 
som förra året på samma sätt varit angripen, men där man inga 
besprutningar företagit, stodo 33 buskar antingen alldeles kalätna 
eller i alla händelser starkt angripna. Besprutning skulle nu emel- 
tid företagas, då massor af larver fortfarande sutto kvar, hvarvid 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 15 


undervisning i beredandet af besprutningsvätskan meddelades». 
Afresan skedde den 23 juni. 

4. Småland och Blekinge den 16 juli för undersöknin- 
gar rörande Löfskogsnunnans (Ocneria Dispar L.) uppträdande 
äfven under denna sommar. Det var nämligen af vikt, att fort- 
farande uppmärksamt observera skadedjuret och söka förekomma 
dess nya framträdande, ifall den vore på väg att åter föröka sig 
i oroväckande grad. Af de statsmedel, som vid förra härjningen 
anslagits till krig mot denna nunnefjäril, återstod en del, hvil- 
ken af Kongl. Maj:t reserverats för årets behof för samma 
ändamål. 

På hemställan af undertecknad erhöll d:r SJÖSTEDT förord- 
nande af Landtbruksstyrelsen, att ånyo besöka de förut härjade 
områdena jämte angränsande trakter, där man kunde vänta att 
anträffa skadedjuret i någon större myckenhet. Resan anträddes 
just vid den tid, då larverna väntades vara nog vuxna för att 
den af dem förorsakade skadan skulle lättast bli märkbar. Fär- 
den ställdes först till Kalmartrakten, där larven visat sig 1898, 
samt sedan vidare till Karlskrona, hvarest fjäriln haft sitt tillhåll 
under en tid af minst sextio år. Härefter besöktes det egentliga 
förra härjningsområdet, nämligen trakten kring Hallasjön i Ble- 
kinge samt angränsande delar af Småland. Under ditvägen be- 
söktes utom Kalmar och Karlskrona, Västervik, Hultsfred, Berga, 
Oskarshamn samt Ålem, och gjordes därstädes längre eller kor- 
tare uppehåll, för att dels genom direkt undersökning, dels genom 
förfrågningar angående någon observerad, af insekter förorsakad 
skada, söka få reda på, om skadedjuret någonstädes visat sig. 
På ingen af dessa platser fanns anledning att misstänka förekom- 
sten af ifrågavarande skadedjur. 

Vid Kalmar besöktes den förut kända fyndorten, den s. k. 
Tallhagen, hvarifrån de första larvexemplaren sändes till Entomo- 
logiska Anstalten 1898. Blott några få torra larvskinn eller pupp- 
skal anträffades där under stenar, och någon fara för en snart 
inträffande härjning syntes ej vara för handen. 

I Karlskrona erhölls tillfälle att samtala med Hushållnings- 
sällskapets sekreterare, friherre LEIJONHIELM, och redaktör BJUR- 
MAN rörande ämnet, och dessa hade ej under innevarande år 
erhållit något som hälst meddelande om fjärilns eller dess larvers 


16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


uppträdande inom länet. På i stadens tidningar införda upprop 
med begäran om meddelande, i fall angrepp af larverna ägt rum, 
erhöllos inga svar. 

Den 26 juli skedde utfärd till det gamla härjningsområdet 
vid Stenhuggartorp i Gullabo socken af Småland, nära gränsen 
till Blekinge, och följande dagar besöktes kringliggande trakter 
samt området kring Hallasjön. Vegetationen stod emellertid öfver- 
allt i sin fulla grönska, och under förloppet af en hel dag an- 
träffades blott två larver och en puppa. Larver hade visserligen 
anmärkts under sommaren, men blott i ringa mängd. De här 
och hvar inom området i solskenet kringflygande hanarna, hvil- 
kas flygtid nu var inne, visade genom sitt ringa antal, att fjäriln 
numera förekommer i jämförelsevis ringa mängd. 

D:r SJÖSTEDT ansåg i följd häraf, att några åtgärder mot 
ofvan nämnda skadedjur »för närvarande» ej äro af behofvet på- 
kallade, och synes allt tyda på, att denna skadeinsekts härjning 
nu är bruten, om än försiktigheten bjuder, att ej lämna honom 
ur sikte, utan äfven följande år hafva behörig uppmärksamhet 
fäst vid densamma. Under denna resa kom assistenten i tillfälle 
att göra åtskilliga insamlingar af insekter för Anstaltens Dbehof. 

Undersökningarna afslutades den 30 juli. 

5. Till Sotholma inom Västerhanninge socken af Stock- 
holms län den 23 augusti, enligt rekvisition af kommunalordfö- 
randen i socknen. Besöket gällde läkareboställets trädgård, där 
ållonborrelarver skulle förorsakat skada genom att angripa rötterna 
på en del växter. Innehafvaren tillråddes att före köldens inträf- 
fande låta djupgräfva trädgårdslanden och uppsamla larverna samt 
att vid kommande svärmningar insamla skalbaggarna, hvilka ej 
voro egentliga ållonborrar, utan kastanieborrar (Melolontha Hip- 
pocastani F.). 

6. Till Kristianstads län och Öland den 3 september. 
sesöket vid Karpalunds sockerbruk i Kristianstads län föranled- 
des af en skrifvelse till Landtbruksstyrelsen från därvarande soc- 
kerbruksbolags styrelse med begäran om råd och biträde mot en 
sjukdom, som under förlidet år visat sig på sockerbetorna. Vid 
undersökningen befanns, att skadan förorsakats af en parasitsvamp, 
hyarefter resan fortsattes till Öland den 5 september. 

Från herr A. CH. JANSSON, Örebro, hade i bref till under- 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 27 


tecknad anmälts, att han vid besök på Öland under den gångna 
sommaren påträffat larver till Löfskogsnunnan under barkflisor 
på gamla pilar. Uppe i träden hade dock inga sådana varse- 
blifvits. I en ny, på anmodan afgifven skrifvelse, omnämndes, 
att larverna i rätt stort antal varseblifvits vid Möllstorp, ej långt 
från Algutsrum. Af därstädes insamlade larver förvandlades 
en del till puppor och fjärilar, af hvilka senare en vinge med- 
sändes, hvarigenom kunde konstateras, att larverna verkligen voro 
af löfskogsnunnan. Efter framställning hos Landtbruksstyrelsen 
erhöll d:r SJÖSTEDT dess förordnande att besöka platsen för att 
anställa nödiga efterforskningar. Doktor S. skrifver i sin rese- 
berättelse till Styrelsen hufvudsakligen följande: 

»Den från hamnplatsen Färjestaden ledande stora vägen, lik- 
som de därifrån i olika riktningar gående mindre vägarna voro 
vanligen utmed sidorna planterade med pilträd, och syntes det, 
som om larverna spridt sig utmed dessa vägar, vandrande från 
det ena pilträdet till det andra. De anträffades nämligen vid 
anställd undersökning nästan uteslutande under dessa träd, icke i 
närliggande hagar. Äfven i stenmurarna mellan träden voro fyn- 
den af ägg och skal efter puppor samt larvskinn sparsamma. 
De friska ägghoparna anträffades mest i de delar af stenmurarna, 
som voro midt för träden.» 

»På stammarna vid den från stora landsvägen till Möllstorp 
gående vägen påträffades första dagen efter några timmars sö- 
kande den första friska ägghopen och några timmar senare ytter- 
ligare en dylik. Dessa sparsamma fynd syntes ej tyda på, att 
några vidare åtgärder mot skadeinsekten kunde vara af behofvet 
påkallade. Bakom den vid vägen gående stenmuren strax vid 
Möllstorp stod emellertid ett litet, omkring 4 fot högt, buskartadt 
äppleträd, som genom sitt nästan kalätna bladverk visade, att 
det varit angripet af larver, förmodligen af ifrågavarande skade- 
djur. De först bortlyftade stenarna hade äfven på undersidan 
några tomma puppskal, men först nedtill vid trädets fot påträf- 
fades några döda honor af denna fjäril jämte några ägghögar. 
Några närliggande döda larver hade varit: angripna af parasit- 
steklar, hvilkas hvita, ovala kokonger ännu spridda sutto fästade 
på stenarna. På grund af detta fynd ansåg jag, att en något 
närmare granskning borde företagas och genomgick följande dagar 


Entomol. Tidskr. Årg. 22, H. 1 (1901). 2 


18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


med några medhjälpare, som denna tid för öfrigt voro mycket 
svåra att erhålla, omtalade och andra murar. Ehuru här och 
hvar ägghopar anträffades, blef resultatet i det hela så ringa, att 
något fortsatt utrotningsarbete ej kunde löna sig. Undersöknin- 
garna afslutades därför den 11, efter att hafva sträckt sig: till 
Möllstorp, Snäckstaviken, Björnhofda, Sandåsen, Rumsbäck, Kråk- 
torp och Skogsby»>. 

Med anledning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Ble- 
kinge län skrifvelse med uppmaning till jordägare i länet att an- 
mäla förekomsten af Löfskogsnunnan, ankom till Anstalten blott ett 
bref af den 15 juni från ordföranden i Augerums skolråd, kyrko- 
herde HILMER BERGSTRÖM, hvari omnämnes, att han några dagar 
förut sett larver i alla löfträd i Granemåla skolträdgård, och att 
skolbarnen, som väl kände larvernas utseende, sade sig hafva 
varsnat dylika i Kallgårdsmåla, Granemåla, Brändahall och Böke- 
göl af Augerums församling, men att de förekommit vida spar- 


. Oo '.. 
sammare än året förut. 


Ännu en resa företogs i slutet af juni af assistenten, d:r Y- 
SJÖSTEDT, sedan, efter ansökan, Kongl. Maj:t beviljat nådigt an- 
slag därtill, nämligen till världsutställningen i Paris, för att dels 
såsom ombud för Sverige öfvervara den därstädes sammanträdande 
III internationella ornithologiska kongressen, särskildt beträffande 
frågan om skyddet för våra för åkerbruket nyttiga fåglar, dels 
för att studera landtbruksafdelningens utställning af för jordbruket 
skadliga insekter. Då denna resa ej företogs efter förordnande 
och i tjänsteärenden, omnämnes den blott här, men torde berät- 
telsen därom komma att inflyta på annat håll. 


Hofheimergördeln. I föregående berättelse omnämnes detta 
redskap, som är afsedt till fångst af för fruktträden skadliga in- 
sekter, och tillhandahålles af herr ERNST LUNDQVIST i Katrine- 
holm, samt att några dylika gördlar sändts till Anstalten förra 
hösten och vintern för att till innehållet undersökas, sedan de 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 19 


föregående eftersommar och höst varit utsatta på stammarna af 
fruktträd. Att dylika vore väl värda att pröfvas hos oss, dock 
under kontroll af sakkunnig person, framhölls äfven, och det har 
sedan visat sig, att ett sådant förfarande var af behofvet påkal- 
ladt. Några uppgifter om gördlarnas praktiska värde, i följd af 
deras innehåll, kunde förra gången icke meddelas, emedan tiden 
för insekternas framkomst efter öfvervintringen eller sista förvand- 
lingen ännu ej inträdt; ty att i de första utvecklingsstadierna 
rätt bestämma småinsekter till arten är ännu åtminstone ganska 
vanskligt och kan lätt åstadkomma vilseledande misstag. Dessutom 
hade de små innebyggarna krupit så långt in i de därtill afsedda 
gångarna och andra gömslen, att deras framtagande ej kunnat 
ske med mindre, än att gördlarna skurits sönder, och att larverna 
mer eller mindre skadats. Förutom de från herr LUNDQVIST 
sända gördlarna hade dylika erhållits från herr A. DAHLIN, La- 
torp 1 Nerike, Landtbruksakademiens Experimentalfält m. fl. 

Nämnda gördlar infördes lindrigt hoprullade i en tyllbur och 
större glascylindrar, som öfvertäcktes med tyll och nedflyttades i 
det ena insektariet, där temperaturen under den kalla årstiden är 
nästan lika låg som ute i det fria. Här förvarades de till sist- 
lidna sommar, d. v. s. till dess alla i dem befintliga insekter 
voro utkrupna och tillvaratagna. En mer ytlig undersökning af 
dem gjordes visserligen i april, och då varsnades ett par larver, 
en eller annan puppa samt några bitar efter tvästjärtar, hvilka 
senare säkerligen inkrupit för att dö. Ännu voro förhoppnin- 
garna om redskapets lämplighet alltså tämligen små. I början 
af maj visade sig dock lefvande insekter i glascylindrarna, och 
deras antal ökades allt mer. De första, som varsnades, voro 
florsländor (Hemerobius INervosus FaB.), hvilka öfvervintrat i 
gördlarna. Dessa sländor, hvartill äfven höra de s. k. guldögo- 
nen eller stinksländorna (Stinkflugan, Clrysopa) räknas bland våra 
nyttigaste insekter, emedan de i larvstadiet förtära en myckenhet 
bladlöss eller små larver. Då det alltså är af vikt att närmare 
känna till dessa djur, bifogas flgurer öfver deras olika förvand- 
lingsstadier, samt antydningar om lefnadssättet. Hos oss finnas 
rätt många arter af dessa båda släkten, men larvernas lefnadssätt 
är någorlunda lika hos alla. 

Äggen äro små och aflånga, sitta fästade i ena ändan af 


20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1001. 


smala, stjälkliknande trådar, hvilka med den an- 
dra fastsitta vid blad eller kvistar. Efter omkring 
åtta dagar utkläckas larverna och förflytta sig snart 
till bladen för att uppsöka bladlöss. 

Larven är smalt aflång, bredast på midten 
och har sex tämligen långa ben; bakkroppen af- 
smalnar bakåt, och dess ringar äro 1 sidorna för- 
sedda med hårborstar. Färgen är merendels brun 
och gul. Framtill på hufvudet sitta två smala, 
mot hvarandra böjda käkar eller sugtänger, hvilka 
äro ihåliga och begagnas vid angreppen på blad- 
löss eller andra mjuka insekter. Käkspetsarna in- 
stickas därvid i dessa djurs kropp, och dess safter 
utsugas, så att blott det yttre skinnet blir kvar. 
Detta föres sedan upp på larvens rygg och bildar 
tillsammans med exkrementer ett tak eller hölje, 
hvarigenom han skyddas mot sina fiender. Larven 


| bär 1 utlandet namnet bladluslejon. Efter 15—-16 
Fig. 1. a. Blad dagar spinner larven på bladet, där han sitter, 
med ägg; b. medelst en från bakkroppens spets utsipprande 


Larv; c.Öppnad vätska en af trådar bestående hylsa, hvari sedan 


kokong, hvari ; : 3 0 SläNgs 
SEA puppan hvilar i omkring tre veckor, hvarpå slän- 
a. Fullbildad dan utkryper och snart erhåller sin slutliga form. 
slända (Hemero- Sländan har fyra vingar, som hos: släktet 
bius) i hvila.  Chrysopa äro nästan lika stora, vattenklara, myc- 

ket fint och tätt nätådriga; ögonen äro guldglän- 
sande, däraf namnet guldöga, färgen öfvervägande gul eller grön. 
Vid beröring afgifver hon en obehaglig lukt och kallas därför äfven 
stinkslända (stinkfluga). Arterna af släktet Hemerobius äro min- 
dre till storleken, vanligen öfvervägande bruna, hafva korthåriga, 
mörkare eller brunfläckiga vingar, af hvilka de bakre äro betyd- 
ligt mindre än de främre. Det fullbildade djuret skall lefva blott 
en kort tid, undantagandes under öfvervintringen, hvarför. antag- 
ligen flera generationer årligen förekomma, eftersom larver och 
sländor visa sig nästan under hela sommaren. En art af släk- 
tet Chrysopa anträffas ofta inne i rummen under vintern och 
fladdrar då gärna omkring brinnande ljus eller lampor. 


Man :bör undvika att döda dessa nyttiga djur och hällre 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 21 


insläppa de larver eller sländor, som anträffas, uti drif- eller växt- 
husen, där man vanligen besväras af bladlöss. Aro de talrika 
på en växt där bladlöss finnas, skulle besprutning med gifter kan- 
ske kunna vara till mer skada än gagn. 

Mellan den 3 och 11t maj framkommo. äfven i kärlen, där 
gördlarna förvarades, några mindre malfjärilar och samtidigt några 
små parasitsteklar. Malfjärilarna voro Orznix Gyllenhalella THUN- 
BERG = Guttea HAWORTH, hvars larver lefva uti i kanten hop- 
vikta äppleblad. I hvilket utvecklingsstadium dessa öfvervintrat 
kunde nu ej afgöras. 

Först den 12 juni började fullbildade äpplevecklare fram- 
komma, hvilka under larv- och puppstadierna suttit fördolda i 
gördlarnas inre. 

I tyllburen förvarades fem gördlar, och ur dessa framkommo 
ej mindre än 92 fjärilar, och i en glascylinder erhöllos 52 styc- 
ken ur två dylika. Blott några få parasitsteklar visade sig nu. 
Fjärilarna fingo stanna kvar där de voro tills de dogo, hvilket 
ej skedde så snart, ty den 7 juli voro ännu ett par vid lif. Bak- 
kroppen hos honorna är merendels redan vid deras framkomst 
rätt betydligt uppsvälld, men äggen voro ej mogna förr än senare, 
och någon parning kunde ej under fångenskapen märkas. 

Dessa många fjärilar hade i det fria helt säkert gifvit upp- 
hof till en stor myckenhet larver (äpplemaskar), och den genom 
dessa uppkomna skadan måste blifvit ansenlig, då vanliga förhål- 
landet är, att blott en enda larv anträffas i hvarje angripet äpple 
och ändock kan göra detta nästan odugligt till husbehof, äfven 
om det ej i förtid skulle falla till marken. Tre andra gördlar, 
som förvarats hvar för sig, lämnade blott obetydligt med fjärilar, 
emedan de troligen varit uppsatta på sådana träd, där larver icke 
eller blott i ringa mängd förekommit. Det är mycket möjligt, 
att äfven andra skadeinsekter kunna fångas och oskadliggöras i 
dessa gördlar, hvilket genom fortsatta undersökningar nog kom- 
mer att ådagaläggas. 

Redan genom denna enda undersökning framgår alltså tyd- 
ligt nog, att dessa gördlar kunna medföra: stor nytta, och att den 
ringa kostnaden för deras inköp och uppsättning bör väl betala 
sig. Någon sakkännedom måste dock ägas vid deras begag- 
nande, så att detta ej kommer att ske äfven i onödan eller till 


ÅA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19001. 


och med till skada. Det är gifvet, att gördlarna böra utsättas 
först och främst på de träd, där maskstungen frukt förekommer, 
och att detta bör ske, innan denna börjar falla till jorden. Å de 
träd, där blomning och fruktsättning ej under våren ägt rum, 
behöfvas inga gördlar, såvida träden ej stå helt nära sådana, hvars 
frukt är angripen. 

Af här omnämnda undersökning är äfven ådagalagdt, att 
dödandet af de i gördlarna infångade insekterna ej bör ske 
utan urskillning, på det man må undvika att förgöra de nyttiga 
på samma gång som de skadliga. En god fingervisning härutin- 
nan lämnar här gjorda utkläckningsförsök, åtminstone rörande de 
insektarter, som därvid ifrågakommo. Om: det likväl skulle visa 
sig, att äfven andra för fruktträden särdeles skadliga insekter i 
mängd kunna infångas på enahanda sätt, torde under vissa om- 
ständigheter behandlingssättet af gördlarna blifva ett annat, än 
som här nedan framhålles. 

Gördlarna böra intagas så snart larverna upphört att vandra 
upp för träden, d. v. s. först sedan frukten skördats, eller t. o. m. 
så sent som i december, ifall man tror, att frostfjärilhonor skola 
krypa in uti dem för att lägga ägg eller dö, om de ej hitta ut 
igen, hvilket dock är föga sannolikt. De förvaras sedan i kall- 
rum öfver vintern. Förvaringsrummet bör dock vara så beskaf- 
fadt, att de florsländor och parasitsteklar, som finnas uti görd- 
larna, må vid sitt utkrypande på våren finna väg till fria luften 
för att bli i tillfälle att fortplanta sig. De första dagarna i juni, 
då man kan vänta äpplevecklarnas utkläckning, böra gördlarna 
uppbrännas, om man så vill, eller utsättas för en hetta af 60 
grader C., ifall de skola åter användas samma år. Mycket bättre 
är det dock, att inlägga dem i en trälåda, tunna eller annat 
lämpligt kärl, som kan finnas till hands, där utkläckningen kan 
försiggå. På det att de små parasitsteklar, som vanligen fram- 
komma, må få sin frihet, och därigenom bli i tillfälle fullgöra 
sin lifsuppgift, bör kärlets öppning upptill, eller dess mot dagen 
vända sida täckas med tyll eller annan gles väfnad, hvars maskor 
böra vara 2 mm. vida, hvarigenom de små parasiterna, men ej 
fjärilarna kunna utkrypa: 

Gördlar kunna kanske med fördel utsättas när som hälst 
under sommarens lopp, men de böra då ofta nedtagas och under- 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 23 


sökas eller efter nedtagningen någon tid, minst 14 dagar, förva- 
ras i slutet kärl, så att de i dem tilläfventyrs befintliga pupporna 
hinna kläckas. För att då de skadliga insekterna skola kunna 
skiljas från de nyttiga, erfordras dock större kännedom i ento- 
mologien, än som ännu torde förefinnas hos mängden af frukt- 
odlare. 

Afven om gördlar begagnas, bör man dock ej underlåta 
att morgnar och aftnar uppsamla den maskätna fallfrukten 
och förvara den i väl tillslutna kärl eller i vatten, tills den kan 
användas, samt genast förstöra den alldeles odugliga. Likaledes 
borde besprutning af de fruktbärande träden med kejsargrönt 
och vatten (!/2 gram samt något kalk per liter) äga rum, första 
gången då blombladen affalla och den andra omkring 10 dagar 
senare, hvarigenom de flesta små larver, som utkommit ur de på 
fruktämnena sittande fjäriläggen, komma att äta ihjäl sig vid bemö- 
dandet att intränga i frukten. Man har i år på ett par ställen 
inom vårt land trott sig finna, att en del äpplesorter efter besprut- 
ning under vissa väderleksförhållanden delvis få en gråaktig färg 
på skalet, och att ytan där blir mindre glatt än vanligt, förmod- 
ligen hvad tyskarna kalla korkrost. Om detta verkligen härrör 
från giftet, den därmed blandade kalken eller af annan orsak, 
synes dock ännu ej vara fullt utredt. Af det prof på sålunda 
skadad frukt, som jag haft tillfälle att se, visade sig dock, att 
denna hvarken till storlek eller smak skilde sig från oskadad, 
och någon annan olägenhet hade således ej uppstått, än att ut- 
seendet försämrats, och att sådana äpplen därigenom kunde få 
ett något mindre handelsvärde. Låt vara att så skett i följd af 
besprutningen, så återstår dock den fördelen, att å ifrågavarande 
äpplen ingen skada af maskfrat syntes till, hvilken torde vida 
öfverväga olägenheten. Emellertid känna vi nu ej mindre än tre 
verksamma medel för bekämpande af äpplemaskens härjningar, 
och det torde alltså bero på fruktodlarens egen försumlighet, ifall 
dylika vidare förekomma i någon högre grad. 

Besprutningar med kejsargrönt, fotogenemulsion och andra 
vätskor mot insekter börja allt mer och mer vinna insteg inom 
landet, och verkningarna däraf synas i allmänhet hafva visat sig 
tillfredsställande, då arbetet skett i rätt tid och på ett riktigt 
sätt. I något större skala har kejsargrönt härtill användts på 


24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


fruktträd vid Landtbruksakademiens Experimentalfält, där Anstal- 
tens större amerikanska spruta begagnades, i Norrvikens trädgår- 
dar i Östergötland m. fl. ställen. Ett utmärkt resultat vanns, 
som nämndt är, vid Anstalten å smärre ekar, som voro angripna 
af gröna ekvecklarens larver, men äfven ett annat experiment. 
nämligen på slånbuskar bör ej förbigås. Dessa buskar aflöfvas 
så godt som årligen af larverna till en spinnmal (Hyponomeuta 
Padellus TAN.) och stå sedan en tid alldeles betäckta af larver- 
nas efterlämnade gråa väfnader. Så var förhållandet äfven i år, 
och för att på ett i ögonen fallande sätt få bevittna verkningarna 
af en besprutning, utvaldes härtill ett större busksnår invid den 
lilla väg, som förbinder Anstalten med stora landsvägen. Larverna 
därstädes voro då mycket små och hade ännu ej hunnit förfär- 
diga några väfnader. Vid midten af snåret, helt nära vägen, 
besprutades ett ställe af några meters bredd med kejsargrönt, kalk 
och vatten ('/2 gram af det förra samt något kalk per liter), och 
verkningarna häraf visade sig nästan bättre än väntadt var, ty de 
besprutade buskarna stodo hela sommaren vackert gröna, man 
var nästan frestad tycka, att de voro grönare än de pläga vara, 
då inga larver angripit bladen. De närstående buskarna däremot 
förlorade bladen totalt och förblefvo en längre tid kala samt hade 
det efter larvhärjningar vanliga, högst bedröfliga, gråa utseendet. 
Afven på något afstånd märktes ganska väl de skarpa gränserna 
mellan det besprutade partiet och det omgifvande buskaget. 

De vid Anstalten påbörjade besprutningsförsöken å köksväx- 
ter måste liksom förlidet år afbrytas i följd af assistentens ofta 
återkommande resor under sommarens lopp. Vid de få, nu ut- 
förda besprutningarna blef man, liksom förlidet år, öfvertygad 
om, att lysollösning är ett kraftigt medel mot insekter, särskildt 
bladlöss, men att det måste användas med stor försiktighet och 
urskillning, då många mjukare växter ej tåla en så stark lösning 
som 2 på hundra delar vatten. Bruksägaren HERMAN TILLBERG, 
Falsterbo bruk i Kalmar län, besprutade en hagtornhäck, angri- 
pen af spinnmallarver med 1!/2 proc. lysollösning, hvarefter lar- 
verna dogo. 

Den Anstaltens tjänstemän af Kongl. Maj:t tillerkända rättig- 
heten att under vissa villkor utfärda tillåtelse att använda arsenik- 
haltigt kejsargrönt mot insekter har föranledt till utfärdandet af 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 25 


sexton dylika bemyndiganden, och hafva rekvirenterna vanligtvis 
från Anstalten direkt erhållit sitt behof för tillfället af nämnda 
besprutningsmedel med åtföljande bruksanvisning och varning mot 
missbruk. 

Omkring den 15 juli, medan gröna ekvecklaren ännu flög 
omkring, besöktes Anstaltens område under några dagar af en 
liten flock tornsvalor (Cypselus Apus TL.), hvilka i flykten fli- 
tigt fångade fjärilarna, och ett par dagar senare (den 17) infann 
sig en ladusvalefamilj (Hirundo Rustica TL.), bestående af de 
båda föräldrarna och ej mindre än sex matfriska ungdomar, som 
helt nyligen lämnat nästet och ännu behöfde hjälp till anskaffan- 
det af föda. Ungarna intogo som vanligt bestämda sittplatser 
och sutto i rad, än på telefontråden, en annan gång på högsta 
punkten af byggnadens södra gafvel eller något annat ställe med 
fri utsikt, och de gamla flögo hit och dit i närheten och infån- 
gade de små gröna fjärilarna i luften, af hvilka de unga i veder- 
börlig tur och ordning erhöllo sin beskärda del. Vid ett eller 
annat tillfälle gjorde äfven en af ungarna en kortare utflykt för 
att öfva sig 1 konsten att fånga fjärilar. Tyvärr kommo dessa 
svalor, liksom stararna i fråga om larverna, något för sent, ty 
blott ett ringa antal fjärilar fanns då kvar, hvarför svalornas be- 
sök ej räckte längre än ett par dagar. Blott en vecka tidigare 
flögo fjärilarna liksom bisvärmar omkring ekarna, hvadan man 
kan antaga, att deras larver äfven nästa år skola komma att 
härja och därigenom åter under ett par veckor vanställa en af 
Djurgårdens vackraste prydnader. 

Mer än etthundrafemtio larver, af nära hälften så många 
arter hafva blifvit uppfödda i profrör, som varit tillslutna med 
bomull, hvilket uppfödningssätt pröfvats såsom i flera afseenden 
det bästa, då meningen är, att noggrannt följa djurens fortgående 
utveckling. Blott en individ bör i så fall instängas i hvarje rör 
och nästan dagligen förses med färsk föda. Flera af dessa larver 
dogo som vanligt, antingen i följd af parasitangrepp eller andra 
orsaker, och många öfvervintra nu i kallrum; andra hafva öfver- 
gått till puppor, som först nästa vår eller sommar lämna fjärilar. 
Nästan alla dessa larver äro noggrannt beskrifna, och gjorda 
observationer af intresse i vetenskapligt och praktiskt afseende 
hafva blifvit antecknade. Dessa anteckningar komma att årligen 


26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


fortsättas för att till sist ordnas, så att de blifva af nytta för 
arbetena vid Anstalten. Då noggranna beskrifningar och afbild- 
ningar öfver en mängd af de små skadeinsekterna ännu saknas, 
inses lätt hvilket gagn ofvannämnda anteckningar böra kunna med- 
föra i en framtid. Men det medför mycket arbete och kräfver 
ej ringa tid och påpasslighet att sköta många larver på en gång, 
hvarför den person, som är därmed sysselsatt, ej kan vara från- 
varande mer än högst ett par dagar på en gång, om ej föregående 
undersökningar skola delvis blifva utan nytta, hvilket vanligen sker, 
då larver dö i fångenskapen. Af dei år uppfödda larverna hafva 
31 arter undergått sina båda sista förvandlingar och därunder 
fullständigt beskrifvits uti larv- och puppstadierna. Flera af dessa 
hafva afbildats och preparerats för den biologiska samlingen eller 
för de samlingar af skadeinsekter, som upprättas för skolor. 
Observationer rörande inom boningshus förekommande mal- 
fjärilar hafva ägt rum under förflutna vinter och vår. I anseende 
till det tämligen rika material, som erhållits, kunde undersöknin- . 
garna blifva någorlunda utförliga, men omfattade blott två arter, 
nämligen Pälsmalen (Zznea Pellionella Tin.) samt den lilla gul- 
glänsande Fjädermalen (Z7zneola Bisselliella HUMMEL). Dessa 
malars lefnadssätt är visserligen ganska väl kändt förut, genom 
de undersökningar, som i utlandet försiggått, men, så vidt jag vet, 
äro inga observationer anställda rörande detsamma hos oss, åtmin- 
stone icke under en senare tid. Hvad den sist nämnda arten beträffar, 
är denna kanske den allmännaste i Stockholm, särskildt där skinn- 
varor eller uppstoppade djur förvaras, men den omnämnes märkvär- 
digt nog icke i A. E. HOLMGRENS » Skadeinsekter inom hus», utgifven 
år 1879, hvarför man kunde vara böjd antaga, att den först senare 
invandrat till hufvudstaden. Detta kan nog vara möjligt, men 
ett faktum är det emellertid, att samma år nämnda bok utkom, 
angreps af denna mal inom kort och förstördes delvis den fågel- 
samling, jag då medförde till Stockholm. Däremot omnämner H. 
en annan art, Zznea Sarcitella W.V. (rättare Fuscipunctella HAw.), 
hvilken ännu ej synes vara anträffad i Sverige, ehuru den anföres 
såsom tillhörande Norges fauna och därför af W. M. SCHÖYEN 
upptagits i hans »De i husene skadligeste Insekter och Midder», 
hvilket arbete synes hafva tjänat HOLMGREN som förebild. 
Materialet till undersökningarna härstädes erhölls genom en 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 27 


person i Stockholm, som med framgång sysslat med uppfinnandet 
af utrotningsmedel mot skadeinsekter inom hus och som trodde 
sig åter hafva sammansatt ett nytt och utmärkt malmedel samt 
önskade erhålla ett intyg härom från undertecknad. Ingredien- 
serna voro äfven så beskaffade, att man hade anledning hysa godt 
hopp om, att medlet borde bli verksamt. Då ett gynnsamt intyg 
likväl icke kunde lämnas med mindre, än att prof blifvit gjorda, 
sändes på hösten 1899 till Anstalten ett rikligt förråd af päls- 
verksbitar, bland hvilka mallarver voro ganska talrika. Dessa 
inlades i glaskärl och beströddes så ymnigt med det sågspånlik- 
nande utrotningsmedlet, att detta täckte hvar och en af skinnbi- 
tarna på båda sidor, hvarefter kärlet fick stå inne i det större la- 
boratoriet, som dagligen uppeldades under vintern. Efter hvad 
som kunde synas, lefde larverna i kärlet hela tiden, och lossnade 
hår på skinnbitarna visade, att de äfven försedde sig med föda. 

I april 1900 genomsågos skinnbitarha ganska noga, och af 
larverna påträffades de flesta lefvande, men ännu inga puppor. 
Nu skildes bitarna i två partier, det ena bestående af orörda, 
hvarifrån allt malpulver afskakades, och det andra af angripna, 
hvilket rikligt därmed beströddes, hvarefter hvart och ett tillika 
med larver inlades i särskildt kärl. Detta för att söka utröna, 
om larverna skulle fortfara att äta och till sist förvandlas till pup- 
por lika väl där innehållet var beströdt med pulver som i det 
andra kärlet. Så skedde äfven, och en malfjäril utkläcktes redan 
den 10 juni ur den rörlika hylsa, som larven förfärdigat af det 
starkt impregnerade malpulvret. Något brukbart intyg kunde 
alltså ej lämnas, och allmänheten slipper kanske offra af sina 
penningar på åtminstone ett af de många, ofta nästan odug- 
liga medel mot mal och andra skadeinsekter, som nu för tiden 
utbjudas i handeln. 

Såsom förut är omnämndt, tillhörde ifrågavarande larver två 
olika arter, hvilkas lefnadssätt dock synes vara ungefärligen lika. 
De hafva äfven i fjärilstadiet mycket gemensamt, fast de räknas 
till två släkten. Beklädnaden på hufvud och panna består af 
långa, lurfviga hår, vingarna äro smala och: spetsiga samt nästan 
enfärgade; de bakre äro på inkanten försedda med långa fran- 
sar. Den större arten; som är mycket allmän i rummen, kallas 
vanligen 


28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


Pälsmalen (Zznea Pellionella Tin). 

Fjäriln är brunaktigt grå eller lergrå, föga glänsande, samt 
har på framvingarna vanligen en eller två mörka punkter innan- 
för och en liten rund fläck utanför midten. MHufvudhåren röd- 
gula. Vingbredd från 12—15 mm, 

Larven är omkring 10 mm. lång, då den är fullvuxen, till 
färgen gråhvit, något genomskinlig, så att tarminnehållet skönjes, 
och har glesa och bleka hår. Hufvudet gulbrunt, 
ofta med en mörkare teckning, 1:a ringen har ofvan 
a en i midten delad, mörkbrun tvärfläck. Han lefver 

AR i en af honom själf förfärdigad hylsa eller kokong, 


Zz 


som är plattadt cylindrisk och öppen i de båda, tvärt 
afhuggna ändarna. Genom den ena af dessa öpp- 
ningar kan han krypa ut och genom den andra utgå 


exkrementerna. Hylsan är gråhvit, mycket seg och 
Fig. 2. — hållbar. Då larven äter, äro hufvud och framben ut- 
a. Larvhylsa sträckta genom ena öppningen, hvarvid han kan för- 


NA flytta sig och hylsan på samma gång. 
nella L.. bb. 
Af Tineola 
Bisselliella Synas utanpå kroppen, och de senare nå något utan- 


Puppan är i början hvit men blir snart gulbrun 
med ljusare vingslidor. De sistnämnda och benen 


HUM. för bakkroppens spets. Hon hvilar inuti hylsan, men 
skjuter framkroppen utanför densamma, då fjäriln är 
färdig att krypa ut. Förvandlingarna ägde rum på följande tider: 
Ett exemplar gick i puppa den 19 maj, och fjäriln visade sig den 
10 juni, ett annat den 21 maj och 17 juni, och puppstadiet va- 
rade alltså i 22 och 27 dagar, eller något längre än man hittills 
uppgifvit (HOLMGREN 14—21 och NÖRDLINGER blott 14 dagar). 
Möjligen berodde den längre tiden här på den omständigheten, 
att rummet eldades på dagarna och afkyldes ganska mycket om 
nätterna. 

Fjädermalen (Zzneola Brisselliella HUMMEL). 

Fjäriln är i allmänhet något mindre än föregående, likaså 
larven. Han är till färgen ockragul, sidenglänsande, hufvudhåren 
roströda. Vingbredd 10—12 mm. 

Agget är hvitt, halfgenomskinligt, aflångt, med starkt run- 
dade ändar och omkring !/2> mm. långt. Dess yta är genom 
fina, upphöjda linier delad i oregelbundna fält. Honan lägger 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 29 


ganska många ägg, i fångenskapen mellan 40—75 stycken, hvilka 
till större delen sutto fastklibbade på profrörens insida. 

Larven är smutshvit, något genomskinlig, och antager delvis 
genom tarminnehållet nästan samma färg som födoämnet. Håren 
bleka, glest sittande. Hufvudet gulbrunt, 1:a kroppsringen har på 
ryggen en delad, gulaktig, knappast märkbar tvärfläck; benen af 
kroppens färg. Längd omkr. 10 mm. 

Puppan är först hvit sedan blekt ockragul med brunt huf- 
vud, svartbruna ögon, bruna vingslidor och rygg; benen af bak- 
kroppens längd. Längd omkring 5 mm. 

Larven vistas i en af mycket tunn väfnad bestående rör- 
formig gång, och puppan är omgifven af en hylsa, hvarpå äro 
fastklibbade hår eller delar af det tyg, hvarpå larven lefvat, 
samt exkrementer. Om larven störes, brukar han lämna sitt göm- 
ställe och återvänder sedan eller gör sig ett nytt ombhölje. 

De sista förvandlingarna föregingo sålunda: a) En larv blef 
puppa den 17 maj, denna lämnade fjäril, 2, den 12 juni, som 
den 14 juli hade lagt 51 ägg utan föregången parning och lefde 
sedan till något efter den 16:de. Db) Ett par fjärilar utkläcktes 
den 18 maj, voro i parning den 19 och redan den 26 hade honan 
lagt 40 ägg. Den 13 juni voro de ur äggen komna larverna I 
mm. långa, hvitaktiga med gulbrunt hufvud. c) En fjäril utkläck- 
tes den 31 maj. En annan framkom den 10 juni ur en rörhylsa, 
bildad, som nämndt är, af det sågspånliknande malpulvret. Den 
första fjäriln visade sig alltså den 18 maj, och torde således flyg- 
tiden hos oss börja i medio af denna månad, eller möjligen något 
tidigare, om öfvervintringen skett i ett rum med hög och jämn 
temperatur. Parningen kan, efter hvad ofvan synes, försiggå strax 
efter fjärilarnas utkläckning, och äggläggningen börjar ett par dagar 
därefter. 

De yllevaror och pälsverk, som äro : fria från larver eller 
puppor, böra således inläggas för sommaren i början af maj eller 
ännu bättre i slutet af april, innan fjärilarna kommit i rörelse. 
Är förvaringsrummet så tätt, att fjärilar ej kunna intränga, blifva 
malmedel då nästan onödiga. Till förvaringsrum bör, då så ske kan, 
användas skåp eller kistor, hvari rent linne legat förut, men finnas 
springor, måste dessa noga igenklistras med godt papper. För 


30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


större säkerhets skull kunna plaggen väl omlindas med rent linne, 
hvilket försiktighetsmått ju vanligen iakttages. 

För att söka afhålla mal från garderober eller kontor, kan 
man ditsätta ett litet kärl innehållande tjära, eller tjärpapper, ter- 
pentin, karbolsyra e. d., då lukten däraf är motbjudande för 
fjärilarna, och de ej gärna dit intränga. Rökning med godt in- 
sektpulver, som kastats öfver glödande kol, kommer dem att 
domna och nedfalla på golfvet, hvarifrån de sedan uppsopas och 
brännas så snart röken verkat. 

Hvad man kan bör göras, för att hindra malen att närma sig 
de föremål, hvari hans afkomma brukar hålla till, ty om ägg 
eller larver finnas där, uträtta vanliga malmedel nästan intet, så- 
vida de ej innehålla ett ämne, som absolut dödar djuren, om de 
förlära detta på samma gång som födoämnet. Starkt luktande 
ämnen synas blott ringa besvära dem i de första utvecklings- 
stadierna. 

Flitig vädring, borstning och piskning anses vara till stor 
nytta, men frisk luft under några timmar torde väl ej vara för 
larverna så ohälsosam, att de däraf dö; utan är det väl egent- 
ligen ett plaggs behandling med käpp och borste, som blir det 
afgörande härvidlag. Äggen äro nämligen i allmänhet ganska 
löst fästade på föremålen och -bortfalla lätt vid ofvan nämnda 
operationer. Enligt hvad vi erfarit rörande tiden för ägglägg- 
ningen, bör denna rengöring ske ofta under den tid, då äggen 
äro okläckta, således mellan slutet af maj till medio af juni. 

Om fjärilarna förekomma blott i en vintergeneration eller 
äfven i en sommargeneration, därom synes man ej vara fullkom- 
ligt säker. ”TREITSCHKE säger det förra, men TASCHENBERG synes 
antaga det senare och tror, att de malfjärilar, som i enstaka 
exemplar förekomma senare på sommaren, äfven tillhöra vinter- 
generationen. I så fall skulle de bestå af sådana individer, som 
af någon orsak blifvit utkläckta senare. Materialet var, fastän 
ganska rikt, ej tillräckligt för undersökning af detta, ty de lar- 
ver, som i april voro vid lif, behöfdes alla till profrören, och af 
där aflagda ägg utvecklades högst få, hvarefter de späda larverna 
inom kort -ströko med. För min del är jag böjd att biträda 
TASCHENBERGS åsikt, ehuruväl, om denna är riktig, utvecklings- 
tiden förefaller ovanligt lång. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 31 


I en större glasburk med inslipadt lock inlades en hop af 
de använda skinnbitarna, sedan larverna så godt sig göra lät 
borttagits, och förvarades för kommande behof. Under följande 
vinter intogs burken från kallrummet, och skinnbitarna granska- 
des på nytt. Oaktadt första undersökningen skedde ganska om- 
sorgsfullt, hindrade detta ej, att flera larver förbigingos, dolda 
som de voro mellan de långa håren på skinnbitarna. Nu an- 
träffades nämligen omkring ett halft tjog döda fjärilar, däribland 
blott ett exemplar af Zznea Pellionella L., samt hälften så många 
lefvande larver och bland dem, märkvärdigt nog, en af nyss- 
nämnda art. Om dessa härstammade från förra vinterns genera- 
tion eller från en senare, sommargeneration, var dock omöjligt 
att afgöra. 

Ett par mindre partier af tall- och grankottar uppsamlades 
från marken tidigt på våren och ladesi glaskärl för någon tid. Ur 
de förstnämnda erhöllos inga insekter, men ur grankottarna fram- 
kommo följande arter småfjärilar: Euzophera Terebrella ZiNCcK. 
den 19 juni, Grapholitha Strobilella L. ?3/5—?/&6, samt en liten 
skalbagge: Ernobius ÅAbietinum FaAB. den ?/s. 

I frö gångna blommor af åtskilliga växter, hvari små larver 
till fjärilar eller flugor bruka uppehålla sig, insamlades och lades 
i glaskärl förliden höst, men inga insekter framkommo därur un- 
der sommarens lopp. 

.Samma skäl, som förlidet år föranledde utgifvandet af en 
uppsats om Nunnan, manade äfven till att utarbeta och låta trycka 
en dylik, åtföljd af en färglagd tafla öfver Löfskogsnunnan 
(Ocneria Dispar Lin.) och afsedd för liknande ändamål. Till- 
vägagåendet blef äfven detsamma som då, äfvensom resultatet, i 
det att 5,500 ex. af taflan och 2,350 af uppsatsen fullständig 
inköptes för billigt pris till gratisutdelning af Hushållningssällska- 
pen m. fl. inom de sydligare belägna länen. Dessutom intogs 
ifrågavarande lilla arbete i Entomologisk Tidskrift och »Uppsat- 
ser 1 praktisk entomologi» samt utlämnades i bokhandeln, hvari- 
genom det blef än ytterligare spridt. 

Mindre partier af den till insektpulver: använda växten Py- 
rethrum Roseum äro utlämnade så långt tillgången medgifvit, 
till sådana personer i landsorten, som varit hugade att odla och 
använda densamma. Vid Anstalten har tillverkats insektpulver 


32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


för dess behot samt till experiment, och har det till växtens 
odling afsedda jordområdet utvidgats i mån af tillgång å egna 
plantor. 

Insektsamlingarna hafva ej obetydligt förökats under året, 
dels genom skänker och dels genom gjorda insamlingar. Den 
biologiska afdelningen har äfven tillvuxit i följd af de uppföd- 
ningsförsök, som på stället ägt rum. Samlingen af malfjärilar 
(7znezna) har fullständigt etiketterats, och det befintliga materia- 
let är i det närmaste genomgånget, samt de olika arterna inflyt- 
tade till sina bestämda platser. Stommen härtill utgjordes af en 
samling skadliga tineider, som undertecknad förvärfvat genom 
köp eller byte från Tyskland redan före Anstaltens upprättande, 
samt af de många arter, som blifvit skänkta af kyrkoherden JoseEr 
ANDERSSON i Färlöf. Etikettering för den blifvande Hymenopter- 
samlingen har dessutom försiggått, sedan plats därtill blifvit be- 
redd genom utrymmandet af ett af de äldre skåpen; men ännu 
äro blott humlorna inflyttade och någorlunda fullständigt repre- 
senterade. 

Af skadeinsektsamlingar äro blott två, men dessa ganska 
omfattande, upprättade och utlämnade, den ena till Örebro läns 
landtmannaskola vid Käfversta och den andra till Nordviks landt- 
bruksskola i Västernorrlands län. Dessutom har den förut be- 
fintliga samlingen af för trädgården skadliga insekter vid Landt- 
bruksakademiens Experimentalfälts trädgårdsafdelning blifvit restau- 
rerad och tillökad. 

En samling fjärilar är aflämnad till Jönköpings allmänna 
läroverk, och en äldre sådan, som fanns där förut, är enligt be- 
gäran bestämd. Af d:r L. TRAFVENFELT insamlade fjärilar uti 
Medelpad och Ångermanland äro genomsedda och till större 
delen bestämda, och har däraf fått användas det behöfliga för 
Anstaltens samlingar. 

Boksamlingen har ökats ganska betydligt, till någon del 
genom inköp, dock förnämligast genom byte med utländska för- 
söksstationer, af hvilka U. S. Department of Agriculture, Divi- 
sion of Entomology, i Washington som vanligt välvilligt lämnat 
största antalet publikationer. Bytesmaterialet har varit, dels under- 
tecknads årsberättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen för år 1899, 
dels de med statsanslag utgifna »Uppsatser i praktisk entomo- 


PA 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 33 


logi> som af Entomologiska Föreningen i Stockholm äfven i år 
ställts till Anstaltens förfogande för detta ändamål. 

Den utländska litteraturen rörande praktisk entomologi har 
uppmärksammats, så långt tiden tillåtit. 

Skriftväxlingen å tjänstens vägnar har ökats sedan förra året 
och utgjorde enligt diariet 343 nummer, mot 298 under år 1899. 
Härvid äro då medräknade utlåtanden och skrifvelser till myn- 
digheter, tidningsuppsatser, skriftväxling angående Anstaltens eko- 
nomi m. m. Allra största antalet har dock som vanligt bestått 
af svar på förfrågningar rörande skadeinsekters namn och mot 
dem användbara utrotningsmedel. Att antalet af dylika svar 
kommer att årligen än mer ökas är högst sannolikt, om man får 
döma efter förhållandet i t. ex. Nordamerikas Förenta Stater, där så- 
dana, endast vid entomologiska centralanstalten i Washington, 
år 1900 uppgingo till den respektabla summan af sjutusen styc- 
ken, enligt föreståndarens berättelse för nämnda år. Då bestäm- 
ningar af de omskrifna insekterna måste föregå svaren på för- 
frågningarna, inses lätt, att korrespondensen och därtill hörande 
arbeten vid en Entomologisk Anstalt måste påkalla betydligt af 
tid och möda. 

Härtill komma åtskilliga besök vid Anstalten, dels föranledda 
af intresse för densamma och dels af behof att rådgöra om skade- 
insekter och medlen mot dem. De besökandes antal har under 
året uppgått till trettioåtta, hvaraf fyra finnar, bland hvilka voro 
öfverdirektören för Landtbruksstyrelsen i Finland. 

Dessutom hedrade Landtbruksklubben i Stockholm Anstalten 
med ett besök den 9 juni, då assistenten höll föredrag om be- 
sprutning, hvarvid arbeten med sprutor och strilapparater före- 
visades. 

Sändningar af växter, som voro angripna af parasitsvampar, 
hafva äfven förekommit i ej så ringa antal, och äro frågor rö- 
rande dessa så långt sig göra låtit besvarade, fastän detta ej 
tillhör Anstaltens verksamhetsområde, eller ock hafva de skadade 
växterna remitterats till personer, som äro utmärkta kännare af 
dylika organismer. : 

Nästan enahanda har förhållandet varit med skogsinsekter, 
men upplysningar om dessa hafva alltid lämnats från Anstalten, 
då så kunnat ske, emedan ej för närvarande inom landet någon 


Entomol., Tidskr. Årg. 22, HH; I (1901.) 3 


34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19001, 


därtill pliktig person är att tillgå, så länge en skogsentomolog 
med skyldighet att befatta sig med dylika frågor, ännu icke blif- 
vit anställd. Behofvet af en sådan synes emellertid göra sig allt- 
mer gällande och torde snart bli oafvisligt. 

Skänker till Anstalten hafva välvilligt lämnats af: 

Direktör OLOF STJERNQUIST, Stockholm: Diverse till sådd 
afsedda sädesslag och frön. i 

Entomologiska Föreningen i Stockholm: En kontant summa 
af sjuttio kronor för att användas till Anstaltens bästa. För dessa 
medel har inköpts en förträfflig värmeapparat (Sirius n:o 2) för 
det större laboratoriet, hvilken var högst behöflig, då den af 
byggnadsentreprenören lämnade ej väl uppfyllde sitt ändamål och 
till sist blef nästan oduglig. 

Doktor LUDVIG TRAFVENFELT, Liden: En samling skalbag- 
gar och fjärilar, de flesta från Medelpad och Ångermanland, hvil- 
ken lämnar värdefulla upplysningar om dessa insekters utbred- 
ning mot Norden. Efter bestämningen har en del däraf, som ej 
behöfts för Anstaltens samlingar, återsändts. 

Doktor H. NORDENSTRÖM, Linköping: Många arter af para- 
sitsteklar, hvilken gåfva var särdeles värdefull, då alla äro be- 
stämda, och Anstalten lider stor brist på dylika. 

Apotekaren H. WILNER i Kalmar: Diverse insekter från Kal- 
mar län och Öland. 

Riksmusei entomologiska afdelning genom prof. CHR. AURI- 
VILLIUS: Svenska insekter af alla ordningar, mest skadedjur, från 
afdelningens dubblettsamlingar. 

Herr EMIL DurBERrRG, Christineberg i Skåne: En samling 
lefvande nattflylarver, som uppträdde på sockerbetor, och ej 
kunde till arten bestämmas förr, än de genomgått de sista för- 
vandlingarna. 

Herr OLOF OLSSON, Horsaryd, Karlshamn: En larv af La- 
siocampa ÖQuercifolia LiN. för samlingarna. 

Herrar P. STENSON, Fleninge boställe, Ödåkra, och agrono- 
men HJ. Daum, Bollnäs: Larver af Hydroecia Micacea ESP. för 
uppfödning. 

Brukspatron HERMAN TILLBERG, Falsterbo bruk: en sam- 
ling lefvande sköldlöss från flera olika växtslag jämte andra skade- 
insekter. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 35 


Herr H. H. KRISTENSEN, Göteborg: Af Retina PBuoliana 
ScHIFF. skadade tallskott och en stor samling af larver till Lo- 
phyrus Pallidus KLuc. 

Direktör JoHnN HAMMAR, Stockholm: Myggor, som uppträdde 
i ett hus i Göteborg, och ansågos förorsaka svåra åkommor hos 
människor. Voro vanliga myggor, Culex Pipiens 1. 

Konservator H. MUCHARDT, Helsingborg: Diverse skalbag- 
gar. Har sedermera fått insekter från Anstalten. 

Herr E. SUNDBLAD, Långvinds bruk, Enånger: Ett parti lef- 
vande gräsflylarver (Chareas Graminis 1.). 

Med. kand, JoHn PEYRON: En större samling svenska skal- 
baggar. 

Herr MAx LANGENHEIM, Vallhalls gård, gen. herr V. RAs- 
MUSSEN, Engelholms hamn: En samling lefvande fjärillarver, som 
skadat: sockerbetorna. M-. fl. 


Öfriga skadeinsekter, som under året tilldragit sig större 
uppmärksamhet äro följande. 


Höstsäden. 


Sädesknäpparen (ÄAgriotes Lineatus Lin.) har äfven i år 
gjort mycken skada såväl på höstsäd som vårsäd och rotfrukter, 
hvarför flera förfrågningar rörande dess bekämpande inkommit. 

Från Runmarö i Stockholms skärgård skrifver herr C. G-. 
HOFFSTEIN den 14 april, att knäpparelarver där äro mycket all- 
männa och att de uppträdde förliden höst på rågbrodden, så att 
öfverallt på ön minst 15—20 procent blefvo förstörda. 

Såsom ett bevis på, att gödslingen ej särdeles mycket inver- 
kar på larverna, allraminst kan döda dem, anför herr AXEL 
ÅHMAN, Uddevalla, i bref af den 31 maj, att de pläga årligen uppäta 
säden på en för tjugo år sedan odlad högmosse, oaktadt där 
flera gånger gödslats med  latrinspillning, kalisalt och thomas- 
fosfat. Larverna hade nu i år, trots rätt stark gödsling med 


36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


kalisalt, redan börjat sina härjningar, men förekommo ej så talrikt 
strax under jordytan som något djupare ner. 

Herr H. W. FRANCK, Lis i Hallands län, skrifver däg 11 
juni om samma ämne: »Då jag i våras tillträdde Stafsjö, råddes 
jag att stöpa utsädet i anisolja, men detta har åtminstone ej varit 
tillfyllest 1 år. Då masken angriper ståndet, blir det. snart gult 
och vissnar sedan ner, men jag har hört sägas, att det åter kan 
spira upp. Detta har jag ej sett, ty därtill är väderleken kan- 
ske för torr. På cirka 12 tunnland hafva de ätit upp den mesta 
säden, så där har jag delvis sått om. Dessutom har masken 
gjort stora bara fläckar här och där. Folkets åsikt är, att ma- 
sken i medio af juni går ned i jorden och angriper ej säden 
vidare. Han förekommer mest på sandjord samt på svartmylla 
å lerbotten, som här i Halland kallas afvajord (sjöbotten). Dessa 
härjningar förekomma år efter år, men så vidt jag vet har ingen- 
ting gjorts för att stäfja desamma, utan i stället kasta jordbru- 
karna ut sitt utsäde två å tre gånger på våren för att mata dessa 
glupska djur.» 

Vidare har begärts råd från herr J. STENBERG, Vadensjö i 
Skåne. Där voro sockerbetorna angripna, och larverna så tal- 
rika, att 6 å 10 stycken kunde anträffas på en enda beta. 

Svårigheten att göra detta djur oskadligt för de odlade väx- 
terna har redan framhållits i föregående berättelser, och något 
tillfyllestgörande medel är, så vidt jag vet, sedan dess ej före- 
slaget hvarken här eller i Amerika. Åtskilligt rörande insek- 
tens äggläggning, larvens lifslängd m. m. har icke ens ännu 
kunnat säkert afgöras. Som förlidet år omnämndes, plockades 
tre hundra knäpparelarver i ett potatisland vid Anstalten, och 
dessa liknade hvarandra till den grad, utom hvad storleken 
beträffar, att jag antog, att alla tillhörde blott en art, nämligen 
Agr. Lineatus Lin. I större bassängen i yttre insektariet be- 
reddes dem en rymlig bostad, och höstsäd insåddes till föda. I 
början anföllo de plantorna rätt ifrigt, så att många strån föllo 
omkull, men detta upphörde naturligtvis vid inträdande kyla. I 
våras och på sommaren märktes deras närvaro mindre, hvarför 
en undersökning af jorden företogs på hösten. Nu visade sig en 
och annan larv, men af fullbildade knäppare blott två exemplar, 
och af dessa var ett Lineatus och ett Obscurus. Deras yttre 


RE 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 37 


skal var hårdnadt, men ändock hade de ej gått upp: ur jorden, 
där de troligtvis ämnade förblifva till koramande vår. I rum- 
met, som har cementgolf och hvars: väggar bestå af fönster, hvar- 
igenom kringvandrande skalbaggar där lätt kunna märkas, hade 
ingen knäppare varsnats. Uppgiften om, att knäpparna, liksom 
ållonborrarna ej framkomma förr, än de legat öfver vintern i jor- 
den, synes härigenom i någon mån bestyrkt. 

Den 9 juli hittade vaktmästaren en död knäpparelarv ute:i 
jorden, hvilken på undersidan hade 16 stycken små larver fast- 
sittande i en rad, med bakre delen inuti larvens kropp och den 
främre utanför densamma. Den lades på jord 1 ett litet kärl för 
att observeras, sedan en af parasiterna dragits fram och satts 
under förstoring. Han var slät och glänsande hvit samt halft 
genomskinlig. Den främsta kroppsringen var längst och liksom 
de öfriga tjockast på midten; den bakre ändan var smalast och 
mindre rundad... Dessa små larver förvandlades slutligen till pup- 
por, men någon fullbildad stekel erhölls ej. Möjligen tillhörde 
de Bracon Dispar KOLLAR., hvilken enligt TASCHENBERG para- 
siterar 1 knäpparelarverna. 

Redan för flera år sedan kom man å experimentell väg i 
Nordamerika på det klara med, att de gödselämnen och utrot- 
ningsmedel, som förut allmänt ansetts såsom värdefulla mot detta 
skadedjur, voro till ingen eller ringa nytta, då de icke dödade 
detsamma. Däremot är man numera tämligen ense om, att jordens 
brukning kan vara af stort inflytande på dem, ock anser såsom 
fördelaktigt att nedmylla utsädet så grundt som möjligt, att harfva 
och plöja jorden, så tidigt man kan på Hösten, samt. att ofta 
bearbeta henne med plog och andra redskap, hälst en må- 
nad före höstsådden. Trädning, om de i jorden befintliga lar- 
verna äro nära fullvuxna (omkr. 20 mm.) och i juni gå i 
puppa, stark vältning tidigt om våren, sedan kälen gått ur 
marken samt infångning medelst rotfruktbitar, färsk klöfver etc. 
samt plockning vid plöjningar äro högeligen att rekommendera. 
Stark gödsling eller öfvergödsling är alltid att förorda, då där- 
igenom svagt angripna plantor lättare kunna repa sig. 

Kastanieborren (Melolontha Hippocastani FaB.). Från 
mycket olika belägna delar af landet hafva prof ingått på såväl 
larver som fullbildade kastanieborrar, och råd begärts för deras 


38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19901. 


utrotande, men icke från ett enda håll hafva ållonborrar, M. 
Vulgaris, ifrågakommit. Förstnämnda skalbagge synes alltså 
svärma under olika år än den andra arten, undantagandes inom 
den del af Grefvie socken i Kristianstads län, som är belägen 
högt upp på Hallandsås, och Slöinge af Hallands län, där båda 
arterna flyga samtidigt. 

Prof och förfrågningar rörande medel mot kastanieborren 
hafva ingått från tre län, nämligen: Stockholms, genom gods- 
ägaren Ö. E. GruBB i Jersjö af Söderbykarls socken, och Väster- 
hanninge, som besöktes af assistenten efter rekvisition från kom- 
munalordföranden därstädes. 

Örebro län, genom Kon. Befallningshafvande, där kastanie- 
borrar visat sig talrikt i Länna socken, samt Ramsberg, genom 
trädgårdsmästaren ADOLF PETERSON. 

Älfsborgs län genom komminister L. J. ÖSTLUND i Hedene af 
Gäsene härad samt godsägaren H. WarRN på Baldersnäs med 
anledning däraf, att skadedjuren visat sig vid Kroken i Ödskölds 
socken. Från Ramsberg sändes endast larver, hvadan det synes, 
som om svärmningen där skulle inträffa något år senare än på 
andra håll. 

Sädesbroddflyet (Agrotis Segetum TL.) har uppträdt som 
larv på många ställen och efter vanligheten åstadkommit skada 
på höstsäd och rotfrukter, synnerligast sockerbetor m. fl. Från 
Vallen i Halland erhölls prof, och larverna hade där angripit 
sallad i trädgården. Från Borrby kungsgård i Skåne omtalas i 
bref, att betorna på stora stycken af fältet uppätits af dessa jord- 
larver, så att skadan kan beräknas till minst ett tusen kronor. 
Råkorna hade i hundratal besökt stället, men detta oaktadt hade 
betorna försvunnit. Äfven från Vallhalls gård vid Engelholms 
hamn inkom prof och meddelande om, att betorna skadats, 
isynnerhet å lätt jord. För öfrigt har det varit höstsäden, som 
angripits före vinterkylans inträdande. 

Herr TH. ENEROTH å Tanums prestboställe i Bohuslän klagar 
mycket öfver. dessa larver, hvilka man funnit talrikast de 20 
som föregåtts af torra somrar. Det angripna fältet hade djupa, 
väl gräfda diken, hvilkas kanter befriats från grästorfven, men 
ändock tycktes det, som om angreppen började invid dikena. 
Trädan hade blifvit: plöjd två gånger under sommaren. Bref- 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 39 


skrifvaren anser 1i följd häraf, att larverna ej uppstått i själfva 
åkern, utan kommit dit öfver dikena. Hur härmed kan förhålla 
sig är svårt att afgöra efteråt; men för min del vill jag gärna 
antaga, att fjärilhonorna lagt sina ägg på ogräsplantorna, som 
funnits i åkern, och att larverna sedermera, då jorden plöjts 
och bearbetats för sådden, en tid saknat föda och begifvit sig på 
vandring för att söka sådan och därunder mött dikena, där de 
måst stanna, tills nya plantor uppkommit, då de från dikeskan- 
terna kastat sig öfver dessa. 

Från Kilanda landtbruksskola i Älfsborgs län inkommo äfven 
klagomål öfver larver, som afbeto rågplantorna i närheten af 
roten och sedan drogo till sig och uppåto bladen i sina göm- 
ställen under kokor, 1 jordsprickor etc. Där hade man dessutom 
observerat, att ofvanpå jorden liggande och svällda korn äfven 
blefvo angripna. Sistnämnda omständighet var för mig något 
nytt, så vidt skadan ej skett genom knäpparelarver, hvilka pläga 
sålunda skada kornen, dock vanligen endast då dessa befinna sig 
en eller annan tum under jordytan. 

Hvad detta skadedjur beträffar, synes litteraturen ej hafva 
något nytt att förmäla för 1900, åtminstone ej i praktiskt hän- 
seende. Man måste alltså hålla sig till förut angifna medel mot 
detsamma. Som redan är nämndt, torde det vara högst sanno- 
likt, att fjärilhonan lägger äggen på eller invid i åkern växande 
Opräs. -I «så fall blir. det af vikt att hålla åkern så fri som 
möjligt från sådant under fjärilns flygtid, d. v. s. från juni till 
såningstiden; att öfvergödsla med kali eller ammoniaksalter, där 
larverna hålla till, hvarigenom plantorna få större förmåga att 
grena ut sig. Man har föreslagit att blanda 10 kilo fint pul- 
veriserad järnvitriol med kalk, vägdamm o. d. och utså detta 
per tunnland, medan plantorna äro våta -af regn eller dagg, 
sa vrdtt. pulyret kommer att, fastna på . blåden. n- Mitriolen/ har 
dessutom den egenskapen, att den dödar åkersenap, sniglar 
m. fl. Då larverna uppträda å vissa fläckar, skulle de lättast 
och säkrast dödas genom besprutning med kejsargrönt och vatten. 
Detta bör då ske i fläckarnas utkanter, där ännu gröna plantor 
äro tillstädes. 

Hvitaxflyet (Hadena Secalis T.iN.) synes ej gjort så mycken 
skada i år, då det omnämnes blott från ett par trakter, näm- 


40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


ligen Vikbolandet och Skeningeslätten i Östergötland, enligt en 
notis i en af länets tidningar. En korrespondent till Anstalten 
omnämner dock, att någon härjning ej förekommit, då man bland 
rågen blott såg ett och annat hvitax, ett förhållande, som årligen 
inträffar: på många håll. Det af fru S. ROsSTRUP i hennes uti 
de flesta afseenden förträffliga arbete »Vort Landbrugs Skadedyr: 
etc. Kjöbenbavn 1900», utförligt beskrifna lefnadssättet hos en 
malfjäril (Ochsenheimeria Taurella W. V.) öfverensstämmer full- 
komligt med ifrågavarande nattflyarts, om man undantager, att 
den förras larv går nedåt från stråets öfversta del genom alla 
dess leder, samt slutligen förpuppar sig mellan hopspunna blad. 
Vid omnämnandet af »Hvidaxuglen» (Hadena Didyma EsP.) 
synes dock förf. delvis röra sig på ett för henne okändt om- 
råde och detta i likhet med flera nutida praktiska entomologer. 
Hvad själfva namnet beträffar, visade jag redan år 1886 i 
Entomologisk Tidskrift, sid. 57 och följande, som jag tror tyd- 
ligt och påtagligt nog, att detta ESPERS namn måste utbytas mot 
det vida äldre af LInnÉ, näml. Hadena Secalis, som af honom 
användes i Syst. - Nat. 1758 och af BIERKANDER 'i Vet. ak. 
Handlingar för 1778. I »Vort. Landbrugs Skadedyr» uppgifves, 
att fjäriln flyger på den tid, då kornet skrider, och att den lägger 
sina ägg mellan axet och bladslidan, samt att larven lefver an- 
tingen af kornen, när dessa börja utvecklas, eller kryper in mellan 
bladslidorna och förtär saften. Detta är dock enligt min och 
äldre författares erfarenhet ett stort misstag, troligen härrörande 
från DAHLBOM, som visserligen måste läst föregående författare, 
men på ett egendomligt sätt, och hvars egna iakttagelser synas 
hafva skett blott i inbillningen, eljest hade han ej kunnat fram- 
komma med dylika påståenden. Den larv, som fru ROSTRUP 
senare omnämner, måste tillhöra AH. Secalis Tis. (Didyma 
EsP.), fast Hon själf synes tvifla därpå. Med HH. Ockroleuca 
Esp, kan Secalis omöjligt hos oss förväxlas, då den förra arten 
är högst sällsynt och endast någon gång anträffats i Skåne 
och på Gotland. Att ROLANDER och BIERKANDER skulle haft 
att göra med denna arts larver under: härjning i Dalarne och 
Västergötland blir alltså nästan en orimlighet. | 
Efter det ytterligare omnämnande rörande denna fjäril, som 
är intaget i min berättelse till Landtbruksstyrelsen för 1899; sid.” 


v 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 19090. 4T 


26 0. följ., trodde jag, att ett återupptagande af frågan om 
artens namn och lefnadssätt, skulle blifva öfverflödigt; men så 
ärvemellertid "ej fallet; Och så komrfer väl att fortfara, så länge 
man vid författandet af uppsatser eller handböcker om våra 
skadeinsekter, i saknad af egna erfarenheter, föredrager att 
okritiskt rådfråga hvilken äldre författare som hälst framför att 
vända sig till nyaste litteraturen och sina närmaste grannars 
observationer. 

På våren går den öfvervintrande larven från den ena plantan 
till den andra, och dess närvaro märkes lätt därpå, att öfversta 
bladet gulnar, emedan stjälkens inre är skadadt. Så sker äfven 
vid angrepp af korn- och fritflugans larver, men dessa skiljas 
lätt från fjärillarven därigenom, att de sakna fötter. 

Slökornflyet (Hadena Basilinea FAB.) har omnämnts från 
Skedvi i Dalarna, där mejerikonsulenten JoHN LARSSON anträffat 
rågax, som voro angripna af larverna. I hur hög grad rågen 
varit skadad omnämnes ej. 

Från Kantorpstrakten i Södermanlands län erhöllos 14 prof 
på hvete från åtskilliga hvarandra närbelägna egendomar, och i 
nästan alla profven förefunnos spår efter larver, i ett par upp- 
gingo de skadade kornen ända till 8 procent. Man ser häraf, 
att äfven detta skadedjur kan vara af ganska stor betydenhet, 
fast dess uppträdande i de flesta fall ej märkes af landtmannen. 
Under min jordbrukaretid i Västmanland fann jag ofta de brun- 
aktiga, med smutsgula rygglinier försedda larverna krypande på 
spillsäden å golfvet, där höstsäden inkördes, och bemödade mig 
alltid om att uppsamla och döda dem. Deras öfvervintrings- 
ställen : och lefnadssättet på våren lyckades det mig aldrig att 
iakttaga, ty de dogo alltid i fångenskapen eller uppåto hvarandra, 
fast de omgifvits med hveteax. Man påstår visserligen, att fjäril- 
honorna äfven lägga äggen på gräs, hvarpå larverna sedan föda 
sig, men detta vågar jag tillsvidare betvifla. Att däremot de 
larver, som öfvervintrat utan att hafva blifvit fullvuxna, på våren 
måste tillgripa växtrötter eller plantor till föda, anser jag däremot 
påtagligt, äfvensom att detta kan ske på hösten mellan skörden och 
vinterkylan. Larvernas angrepp på axen synes märkvärdigt nog 
ännu ej vara anmärkt i Danmark, ehuru fjäriln där skall vara allmän. 


42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10901. 


Att artens lefnadssätt därstädes skulle vara så mycket afvikande, 
är mindre troligt. 

Hvetemyggan (Cecidomwyza Triticz KIrB.) har som vanligt 
förekommit, men då blott några få prof insändts, kan intet om- 
döme om dess förekomst 1 allmänhet afgifvas. Hveteprof hafva 
erhållits från Åkesholm, Hönsinge i Malmöhus län, tvänne, det ena 
innehöll 3,7 och det andra blott 1.78 procent skadade korn. 
Förlidet år från samma ställen 1,05 och 3,46 procent. 

Örtofta gård i samma län 7,15 proc. skadade korn. 

Marielund, Nättraby i Karlskrona län, medeltal af två prof 
2,25 PrOC. 

Lärbro socken af Visby län 2,63 proc. 

Sköllersta socken af Örebro län 7,10 och Ekeby blott o,e4 
Proc a: i 
Arvikatrakten af Värmlands län 2,63 proc. Kubbhvete under- 
sökt under vintern. 

14 prof från olika, nära hvarandra belägna egendomar i 
Kantorpstrakten af Södermanlands län, visade ett medeltal af 8,72 
proc. skadade korn. Största procenttalet sådana, nämligen 34, 
uppvisade ett fält med själfsådt hvete. Här hade myggorna ej 
behöft flyga en längre: väg för att uppsöka närmaste hvetefält, 
utan äggläggningen kunde äga rum på platsen, där de blifvit 
födda och parats. 


Vårsäden. 


Från en person i Borgholm erhölls prof på korn, s. k. 
prinsesskorn från Svalöf, hvilket var skadadt af både Korn- och 
Fritflugans larver, och detta i sådan grad, att en tredjedel af 
plantorna fått förkrympta eller på annat sätt skadade ax. Den 
öfriga delen af hans fält var besådt med vanligt landtkorn, och 
hos detta kunde, enligt brefskrifvarens utsago, ej upptäckas ett 
enda missbildadt ax. Han frågar med anledning häraf, om det 
kan vara skäl att fortsätta med den nya :. kornsorten : till ett 
annat år. 

Denna frågas besvarande är ej så lätt, hur enkel den kan 
låta. Gotland och Öland äro mer än andra landskap utsatta för 


LAMPA: "BERÄTTELSE ' TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 190900. 43 


dessa flugor, troligen i följd af de där vanliga, torra somrarna, 
och kanske af den, vid jämförelse med Skåne, i allmänhet mag- 
rare jorden. Kornflugan och Friten lägga vanligen hälst sina ägg 
på de magraste ställena, såsom i närheten af diken, på vänd- 
tegar och högre belägen mark, där matjorden är torr och af 
ringare djup. Här bland den korta och spensliga säden märkas 
äfven lättare de missbildade stånden. En kornsort, som tages 
från god jord i Skåne och utsås på en magrare och torrare jord- 
mån, kommer väl alltid att lida häraf, synnerligast om torr väder- 
lek är förhärskande, och då äro kornflugorna genast framme för 
att taga sin del af skörden. Jag känner tyvärr ej huru för- 
hållandena i allmänhet gestalta sig på Öland efter ombyte af 
utsädeskorn, men är böjd antaga, att den gamla, på ön inhemska 
och vid väderlek och jordmån vanda sorten torde böra föredragas, 
så länge den ger god äring, framför andra, från annat håll, där 
jorden är kraftigare och väderleken gynnsammare. Det är nog 
möjligt att denna åsikt blir jäfvad af åtskilliga kornodlare, som 
bytt om utsäde och funnit detta fördelaktigt, men då torde detta 
mycket berott på jordmånens beskaffenhet. 


Baljväxterna. 


Bladlössen (Ap/zs) hafva uppträdt på flera håll, såsom vid 
Solberga i Nerike på liljeväxter under tak, vid Strömudden i 
Stockholms skärgård å diverse odlade växter. Herr kammar- 
junkaren S. S:N FLaAcH på Svensksund skrifver, att ärterna voro 
mycket skadade å Vikbolandet, och från Hafdhem på Gotland 
omnämnes, att de äfven där voro illa åtgångna genom bladlöss 
inom flera angränsande socknar. 

Vid Knutstorp, Flisby i Jönköpings län, hade ett hafrefält 
angripits, så att plantorna ljusnat i förtid, och vid Qvarsebo i 
Östergötland uppträdde bladlöss på bladen af vinbärsbuskar. 

Mycket torde ej kunna uträttas för att utrota bladlössen, då de 
förekomma millionvis å större fält och som vanligt hastigt föröka 
sig; men om de vid sitt första uppträdande intaga mindre fläckar 
i åkern, kan besprutning med fotogenemulsion eller 1 procentig 
lysollösning göra god nytta. Det är just ej sällan ärt- eller 


44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


bafrefält äro utsatta för bladlushärjningar, men ett lyckligt för- 
hållande synes det vara, att dylika ej återkomma år efter' år på 
samma ställe, utan vanligen upphöra efter en sommars förlopp. 
Någon nytta kunde åstadkommas genom att uppskära: säden & 
de skadade fläckarna och använda den till grönfoder, medan 
den därtill är duglig, eller i annat fall uppbränna "densamma. 

Ärtsmygen (Bruchus' Pisz Lin). Från herr: €! FE. PET- 
TERSSON vid Göteborgs Trädgårdsförening sändes af denna skal- 
bagge angripna ärter och förfrågan gjordes, om dessa borde: 
användas till utsäde. Något uppmuntrande svar kunde naturligt- 
vis ej gifvas. De blefvo ej häller utsådda, enligt hvad senare: 
meddelades. 

Från lektor L. J. WAHLSTEDT, Kristianstad, erhölls ett ärt- 
prof, härstammande från England, hvilket inlämnats till där- 
varande frökontrollanstalt för undersökning och innehöll full- 
bildade ärtsmygar. Som ärtskörden skulle användas halfmogen 
vid en Konservfabrik, var faran härvidlag för djurens acklimati- 
sering mindre än eljest. 

Ett tredje fall af liknande beskaffenhet inträffade vid Aktiebolaget 
Sveriges förenade konservfabrikers egendom Utby Backgård in- 
vid Partilled, där grönsaker odlas i mycket 
stor skala. 'Ärterna stöptes före sådden 
och fingo stå fuktiga någon liten tid. Där- 
under framkröp en myckenhet Bruchus- 
exemplar: och dödades: Til dessamtre 
ställen hafva aflåtits förfrågningar för att: 
om möjligt få utrönt, om skörden efter 
af Bruchus Pisi skadade ärter skulle visa 
sig af sämre beskaffenhet och om — hvilket 
var viktigast — det visat sig, att skade- 


djuren under sommaren förefunnits som 

larver i de späda ärterna eller som full- 
Fig. 3 a.  Artvifvel bildade i de mogna. Detta är en högst 
Oruchaus Pisi IE.) bi viktig omständighet att känna för att kunna 
Larv. ce. Skadad ärta, / : Sd 

bedöma, om skadedjuret fortplantar sig 


Af figurerna torde hvar 
hos oss och möjligen kan bli acklimati- 


och en lätteligen igen- 


känna detta skadedjur. seradt. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 45 


Randiga Ärtvifveln (Sitones Lineatus LL.) uppträdde vid 
Svalöf och gjorde skada på vickerbladen. Detta är i år det 
enda ställe, hvarifrån klagomål ingått öfver detta allmänna skade- 
djur. Vid tjänlig väderlek växa ärterna vanligen ifrån skalbag- 
garna, som då ej hinna göra nämnvärd skada. 


Rotfrukterna. 


Förut har blifvit omnämndt i denna berättelse under »Höst- 
säden» hur Sädesbroddflyet angripit sockerbetorna på flera 
ställen i sydligaste Sverige, hvadan det här förbigås för att lämna 
rum för andra å rotfrukterna skadliga insekter, som under året 
visat sig vara af någon betydelse. 

Kålflugan (Ånthomyia Brassice BeHÉ) har gjort åtskillig 
skada i larvstadiet å rofvor vid Agnaryd, Mistelås i Kronobergs 
län, samt vid Högestad, Solfvesta i Kalmar län. Några upp- 
lysningar om skadans storlek medföljde ej profven. 

Fläckiga Sköldbaggen (Cassida MNebulosa L.) gjorde å ett 
par ställen ganska stor skada på sockerbetorna, synnerligast 
vid Spannarps egendom, enligt lämnad upplysning från Helsing- 
borgs sockerfabriksaktiebolag i Engelholm, samt å ett betfält 
vid Allmänna Svenska Utsädesaktiebolagets egendom Svalöf i 
Malmöhus län, enligt disponenten E. OLIns meddelande. Seder- 
mera erhölls bref rörande sistnämnda angrepp från d:r HANS 
TEDIN vid Svalöf. Då detta kan vara af mer allmänt intresse, 
ehuru det icke innehåller något nytt, tager jag mig friheten 
lämna utdrag därur. Med ledning af undertecknads meddelan- 
den i Entomologisk Tidskrift företogs besprutning med kejsar- 
grönt och vatten, hvilken medförde godt resultat. 

Ett par iakttagelser från härjningen meddelas, nämligen föl- 
jande: »Intill betfältet och på tvänne sidor om detta fanns en 
ärtåker, som, efter hvad det sades, varit uppfylld af ogräs, och 
att Chenopodium och Åtriplex också funnits bland detta, är väl 
säkert, ehuru jag ej var i tillfälle undersöka saken. Angreppet 
på betorna skedde nu midt för ärtåkern och »till alldeles samma 
bredd som denna hade; att skadedjuren i detta fall kommit från 
ärtfältet är påtagligt. Men utom dess skedde ock ett angrepp — 


46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


och detta ännu svårare — vid motsatta kanten af betfältet, som 
här hade en bredd af 500 meter, hvilket äfven var afståndet 
mellan de båda angreppspunkterna. Här fanns intill betorna ett 
fält med hafre, så godt som alldeles fritt från ogräs. MHvarifrån 
skadedjuren här kommit, är därför ej godt att säga. I ena som 
andra fallet, d. v. s. på alla ställena, hade de tydligtvis vid 
ankomsten till betfältet slagit sig ner i samlad skara i själfva 
kanten af detsamma, ty där var betblasten å en ett par meter 
bred remsa uppäten ända till närverna. Men lika tydligt var 
ock, att djuren antingen redan -vid ankomsten eller ock seder- 
mera från kanten spridt sig medelst vingarnas tillhjälp, ty an- 
greppet sträckte sig långt inåt fältet och var här tämligen lik- 
formigt fördeladt, men på samma gång -— lyckligtvis — relativt 
svagt. För att nå full effekt af en öfversprutning, är det ju 
emellertid tydligt, att den, i fall sådana som detta, bör, så vidt 
möjligt är, verkställas öfver hela det angripna fältet.» 

Den andra sköldbaggetruppen hade troligen kommit från 
motsatt håll, kanske långt ifrån, då djuren medelst vingarna 
kunna förflytta sig hvart de önska. 

Genom herr EMIL DUFBERG, Christineberg, Oxie i Malmöhus 
län, erhölls en myckenhet gröna nattflylarver från betfälten, 
hvilka de angrepo rätt betydligt. De kunde dock ej då till 
arten bestämmas, utan afritades, beskrefvos och inlades i burkar 
för öfvervintring, för att om möjligt lämna fjärilar nästa år. 


Foderväxterna. 


Gräsflyet (Chareas Graminis L.). Från inspektor ERIC 
LUNDBLAD, Långvinds bruk, Enånger i Helsingland, tre mil norr 
om Söderhamn, erhölls prof på larver jämte underrättelse om, 
att dylika alldeles förhärjat 6 aå 8-åriga vallar. I ett senare 
bref omnämnes, att man försökt plöja djupa fåror kring de an- 
gripna fälten, och att därigenom uppnåtts godt resultat. Genom 
fiskeriinstruktören A. G. WERNQVIST ingick underrättelse om, att 
en mask härjade å ett par tegar gräsvall invid en bäck nära 
Falköping. Enligt brefskrifvaren voro tusentals larver äfven uti den 
lilla bäcken. Efter dylika beskrifningar är det mycket svårt, ja 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 47 


vanligen omöjligt att sluta sig till hvilken insektart, som är i 
fråga. - Förmodligen var det här den s. k. gräsmasken, som upp- 
trädde, och de i bäcken befintliga drunknande individer. 

Från godsägaren SvEn BRUN, Stengården, Jerfsö i Helsing- 
land, meddelades, att gräsmask härjade inom Siljesta och Nordsjö 
byar. Äfven i Delsbo har härjning ägt rum, enligt hvad herr 
J. RuDoLPHI meddelåt. 

Timotejflugan (Cleigastra Armillata ZETtT.). I nästföre- 
gående årsberättelse, sid. 36, omnämnes denna flugas uppträdande 
vid Agnaryd, Mistelås socken af Kronobergs län. Genom herr P. 
NILSSON därstädes erhölls den 23 juni 1899 en myckenhet larver, 
hvilka lades på jord i lämpliga kärl. Den 22 april 1900 gran- 
skades jorden, hvarvid befanns, att många puppor dött. Mellan 
den 2 och 6 maj utkläcktes 12 flugor, som parvis fördelades på 
flera kärl, hvari timotejstånd inplanterats. Någon parning eller 
äggläggning ifrågakom ej, men en hona lefde till den 28 maj. 

Nu liksom en gång förut var det bland de utkläckta exempla- 
ren blott ett, som öfverensstämde med beskrifningen på CZ. Flavipes 
FALL. Denna art är i Tyskland och Danmark ansedd att vara 
den rätta timotejflugan, och hos oss förekommer hon enligt.ZET- 
TERSTEDT i hela Sverige, men Armällata däremot blott i södra 
delen och där sällsynt. Det är likväl ganska möjligt, att båda 
tillhöra samma art, då benens färg ofta kan variera från rödgult 
till brunt hos ett stort antal insekter. 

Klöfverspetsvifveln (Apioz Apricans Hest) har visat sig i 
klöfverblommorna och uppätit fröen vid Agnaryd, Mistelås, enligt 
underrättelse och prof från herr J. F. NILSSON därstädes, 


Trädgården. 


Björkrullvifveln (Byctiscus Betuleti GYLL.). Från bruks- 
patron TILLBERG, Falsterbo bruk i Kalmar län, erhölls den 26 
juli några hoprullade, bruna, nästan cigarrliknande päronblad, 
hvilka innehöllo enstaka rundade och hvitaktiga ägg. Bladrul- 
larna lades i en glascylinder och fuktades emellanåt. Senare 
på hösten erhölls därifrån en vifvel af ofvannämnda art. Denna 
öfvervintrar och börjar nästa sommar rulla närsittande blad om- 


48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


kring hvarandra. 'Är djuret så . talrikt, att de flesta bladen på 
ett päronträd genom dess behandling borttorka, kan det natur- 
ligtvis åstadkomma skada. 

Fläckhorniga Löfvifveln (Phyllobius Maculicornis GYLL.) 
har flera gånger under föregående åren uppträdt och uppältit 
bladen på enstaka fruktträd, men någon verklig härjning har ej 
afhörts förr än 1899 och i år. Uti ett bref af den 17 juni från 
herr G. A. SvENZON, Nilsagård, Lena i Västergötland, omnämnes, 
att af den ungskog af björkar, som förlidet år härjades, nu återstå 
blott 5 procent, som slagit ut löf, de öfriga plantorna hafva 
dött. »Sorgligt nog gör samma insekt ännu värre härjningar i år. 
Den har angripit alla slag af löfträd: björk, lönn, rönn, pil, 
hägg, - asp, körsbär, apel och päronträd. Under dagarna 3—96 
juni förtärde den hvart enda blad på två lönnar, 7 å 8 alnar 
höga med stora kronor, stammens diameter är 3 å 4 tum. 

»De finnas nu i oroväckande mängd äfven vid angränsande 
gårdar, samt vid den 3 kilometer härifrån belägna Timmelheds 
by. De hafva ock visat sig på löfskogen i utmarkernars— fe 
Vi frukta här, att denna skadeinsekt kommer att göra löfskogarna 
stor skada, ty vi äro vanmäktiga att hindra hans framfart.» 

Som man ser, är här fråga om en rätt allvarlig härjning, 
hvilken troligen ej kan hämmas, innan insekternas tid är ute. 
De äro för små för att kunna nedskakas och sedermera upploc- 
kas från marken; dessutom är det angripna området allt för 
stort för att kunna rensas utan användande af besprutning; men 
härtill saknas lämplig redskap och erforderlig arbetsstyrka. Man 
kan alltså just ej göra annat än rädda ett och annat träd och 
får föröfrigt hoppas, att härjningen efter ett eller ett par år skall 
helt och hållet upphöra, liksom af sig själf. 

Af Pingborrar har ej sändts mer än från ett håll, nämligen 
Hargs bruk genom friherre C. J. BecK-Fruis. De hafva nog 
som vanligt svärmat på många ställen å sandmarker, men de tal- 
rika förfrågningar, som under föregående åren ägt rum och hvarpå 
upplysningar lämnats om djurens art och lefnadssätt, hafva väl 
gjort sitt till, att man blifvit mer allmänt bekant med dem. 

Krusbärstekeln (Nematus Ribesiz ScoP.). Begäran om 
råd mot denna stekels larver (krusbärsmasken) har inkommit 
från blott två ställen, nämligen Oskarshamn genom fru CHARLOTT 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 49 


FRIBERG och Holtane, Ertemark i Älfsborgs län, och tillråddes 
som vanligt besprutning af de angripna körsbärskvistarna med 
kejsargrönt och vatten. Innehafvaren af sistnämnda ställe, herr 
ERLAND JOHANSSON, beklagade sig öfver, att han ej på apoteket 
vid Billingsfors kunde få köpa färgstoftet, hvarför han under- 
rättades, att sådant efter vissa formaliteters iakttagande kunde 
erhållas vid Anstalten; men något svar härpå afhördes ej vidare. 

Mörkvingade Päronmyggan (Cecidomyia Pyricola NÖRDL.). 
En mängd delvis svartnad päronkart, som sändts till Anstalten 
för undersökning, inlades på jord i burkar och förvarades i kall- 
rum öfver vintern. Sålunda skadade päron träffas ej så sällan i 
trädgårdar och bruka falla till marken vid torr väderlek, men 
vid våt sitta de längre kvar på trädet. Skäres ett sådant, van- 
ligen missbildadt och svartfläckigt päron itu, finner man, att det 
är ihåligt, inuti svartnadt och på öfver- 
gång till förruttnelse. Sedan karten 
kommit till marken, utkrypa larverna 
och borra sig ned uti jorden. 

Enligt författarna skall päronkarten 
skadas på ofvan nämnda sätt af minst 
fyra arter mygglarver, nämligen dels af 
gallmyggor (Cecidomyza) och dels af 
sorgmyggor (Sczara). Hvilka af dessa 


detär som Hos. Oss skadar värst, ar 

dock ännu ej utredt. Fig. 4. a. Larv till mörk- 

vingade Päronmyggan (C. 

Pyricola NÖRDL.). b. Ska- 
dad päronkart. 


Försök äro visserligen här gjorda 
förut att få de små larverna att genom- 
gå sina sista utvecklingsstadier, men 
dessa hafva ej lyckats, kanske i följd däraf, att kartarna snart 
möglat, sedan de lagts på jord. Ofvan anförda uppfödningsför- 
sök lyckades ej häller alldeles efter önskan, oaktadt materialet 
var tillräckligt, ty blott en enda mygga utkläcktes; men detta 
var nog att bestämma släktet och troligen äfven arten. Får man 
döma efter NÖRDLINGERS korta beskrifning, borde denna vara 
hans Pyricola. Det är nog samma myggart, som i föregående 
årsberättelse kallades C. Pyrz BoucHÉ, hvilket skedde af misstag, 
emedan någon fullbildad mygga, då ännu ej erhållits. 

Mörkvingade päronmyggan är svartaktig, på ryggen baktill 

Entomol. Tidskr. Årg. 22, H. 1 (1901). 4 


(0) ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


en 


mer grå, vingarna mörkgrå, ben och antenner (pannspröt) bruna. 
Bakkroppen skall vara röd medan myggan lefver, men blir sedan 
gråbrun. Sorgmyggelarverna (Sczara) likna mycket gallmyggor- 
nas, men torde vara större. 

Från med. d:r L. G. DOvERTIE i Sköfde ingick ett medde- 
lande, hvilket innehöll, att han, enligt erhållet råd, 1898 uppbrände 
den skadade päronkarten, hvarefter päronskörden 1899, fastän ringa, 
dock blef oskadad. <Stationsinspektor CARLSSON vid Smedby i 
Kalmar län omnämner, att hos honom ett stort, förut rikt bä- 
rande päronträd, under senare åren ej gifvit någon användbar 
frukt i följd af dessa larvers angrepp. 


Får man döma efter en närstående arts — Svarta päron- 
myggan (C. Vigra MeIic.) — lefnadssätt, hvilket af SCHMIDBER- 


GER beskrifvits (se årsberättelsen till Landtbruksstyrelsen för år 
1898, s. 57)”, skulle mygghonan lägga äggen 1 blomknoppen, 
hvarefter larverna äta sig in i blombottnen, där de sedan äro 
skyddade mot besprutningsvätskor. De kända medlen blifva alltså 
fortfarande endast snar upplockning och förstöring af den skadade 
karten, samt jordens djupgräfning under trädet och därpå följande 
tillpackning så fort ske kan. 

Potatisflyet (Hydroecia Micacea Esp). I Entomolo- 
gisk Tidskrift för 1889 å sid. 7 omnämnes denna nattfjäril för 
första gången såsom skadedjur af undertecknad, emedan dess lar- 
ver året förut 1 Filipstads trädgårdar anställt ganska stor skada 
genom att uräta det inre af potatisstjälkarna. Sedan afhördes 
intet rörande densamma förr än 1893, då privatläraren J. HEN- 
RIKSSON i tidningen Värmländingen af den 1 november lämnade 
en beskrifning på fjärilns olika förvandlingsstadier. Larven hade 
då förekommit i juli uti trädgårdar vid Mellerud på Dalsland och 
i sådan ymnighet, att på sina ställen omkring en femtedel af 
potatisstånden gingo förlorade. Sedan förflöto åter fiera år, under 
hvilka intet vidare förekom rörande dylika larvers uppträdande 
på sådant sätt. 

Under nu gångna år ankommo dock från flera håll till An- 
stalten prof på larver, öfver hvilka man skriftligen klagade, eme- 


> Genom felskrifning af latinska namnet — Sciara 1 stället för Cecido- 
myia — 3 rad. 14 uppifrån, har den kallats Svarta päronsorgmyggan, hvilket 


härmed rättas. Af de föregående raderna märkes lätt denna namnförväxling. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 51 


dan de skadade vissa plantor på samma sätt som de förenämnda, 
Denna gång rörde det dock helt andra odlade växter. 

Från herr P. STENSON å Fleninge boställe, Ödåkra i Malmö- 
hus län, ingick en skrifvelse af den 15 juni jämte prof på larver, 
hvilka sades göra stor skada på sockerbetorna, i det »de borra 
sig tvärtigenom den späda betan, eller också angripa de denna 
ett stycke ner samt gå på längden igenom densamma, och i båda 
fallen förstöres betan.» Larverna sägas ej hafva visat sig förut 
på stället. — Från agronomen HJALMAR DAHM, Bollnäs, erhöll di- 
rektör ERIK LINDGREN ett bref af den 23 juni, hvilket af den sist- 
nämnda öfverlämnades till mig jämte medsändt prof på larver, 
som urgräfde öfre delen af roten på jordgubbplantor, och från herr 
KARL M. BERGGREN, Bagartorp, Nyköping, erhölls slutligen jämte 
bref af den 1 juli en stjälk med rot af välska bönor, hvari äfven 
en dylik larv inkvarterat sig. 

Nattflylarver kunna variera betydligt till utseendet, och flera 
äro därför kinkiga att rätt bestämma, hvarför det blef nödigt att 
söka uppföda dem, som nu erhållits. Genom tillmötesgående af 
insändarna erhöllos flera exemplar, hvilka inlades i öfverbundna 
burkar, där betor och jordgubbplantor förut voro inplanterade. 

För att möjligen underlätta deras igenkännande, ifall de 
anyo skulle uppträda, lämnas här följande beskrifningar: 

Larven. Den 20 juni vid 16 mm. längd: Hufvudet blekt 
gulbrunt, kroppen framtill ljusgrön med bruna tvärband, baktill 
brun med grönaktiga segmentkanter; 1:a ring (näst hufvudet) 
grönaktigt grågul med brun framkant. Den 20 juli var den 30 
mm, lång, grönaktigt grå med ett bredt, ljust violettbrunt tvär- 
band på hvarje ring, utom den första och sista. Den förra smuts- 
gul med mörkbrun framkant, den senare gröngrå. Vårtfläckarna 


stora, grönaktigt bruna. — Åt sig in i den ena efter den andra 
af de betplantor, som insattes i burken. — Från Fleninge bo- 
ställe. 


Puppan. 16 mm, glänsande brun, vingslidorna ljusare, 
bakkroppsringarna äfven ljusare, punkterade 1 framkanten, bakän- 
dan försedd med två smala, hopstående och nästan räta spetsar. 
Lämnade' fjäril den 25 augusti. — Bollnäslarverna hade samma 
utseende, den ena puppan lämnade fjäril den 20 augusti. 

Larven från Bagartorp, som lefde i bönstjälken hade röd- 


52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19001. 


brunt hufvud, kroppens bakre ända stötande i violett, under grön- 
aktig; 1:a ring med fram- och sidokanter nästan svarta. Vårt- 
fläckarna mycket stora, svartbruna, glänsande, med mörka hår; 
analplåten brun med blek bakkant. Dog den 4 juli. 

Någon underrättelse om att larverna i år angripit potatis- 
blasten föreligger dock icke. Af det anförda synes, att de 
hålla till godo med flera af våra odlade växter till föda. De 
äro ej häller nogräknade vid valet, ty enligt KALTENBACH hafva 
de äfven anträffats i följande vilda växter: Petasites Officinalis, 
molla (Åtriplex) och Calamagrostis samt till och med i roten 
till växter, som vanligen befinna sig' under vatten, t. ex. Svärds- 
lilja (Zrzs), kafveldun (Zypha), bladvass (Phiragmites), Sparga- 
222um och mannagräs (Glycerza). Häraf vill det nästan synas, som 
om det ej vore brist på annan föda, som förmår larverna till att 
emellanåt angripa de odlade växterna. Fjäriln är på det hela 
ganska sällsynt, och torde man i följd häraf kunna ha anledning 
hoppas, att större härjningar genom dess larver ej äro att vänta. 

De larver, som lefva inuti växtdelar, äro i allmänhet nästan 
oåtkomliga med besprutningsmedel, men det är dock ej osanno- 
likt, att något härvidlag skulle kunna uträttas därmed. Besprut- 
ning med kejsargrönt borde då ske så snart man märker larver- 
nas närvaro, medan plantorna äro små och den ena efter den 
andra angripas af samma larv. 

Om det verkligen är fallet, att larverna öfvervintra, så kan 
detta likväl ej gärna försiggå i potatisstånd eller betor, och där- 
för framställer sig själfmant den frågan, hur komma de då till 
dessa året därpå, om de ej skola vandra in från närliggande mark. 
För att få detta nöjaktigt besvaradt, erfordras vidare iakttagelser, 
hvilka dock hos oss betydligt försvåras genom fjärilns sällsynthet 
och periodiska uppträdande å odlade växter. Då man märker 
larvernas närvaro, är det för sent att den gången göra undersök- 
ningar rörande detta förhållande. 

Ett annat och pålitligare sätt att oskadliggöra larverna är, 
att, då en planta börjar sloka och vissna, undersöka hennes nedre 
delar, och om någon larv då påträffas, genast borttaga och döda 
densamma. 

Frostfjäriln (Chezmatobia Brumata L.). Några larver efter 
denna mätarefjäril sändes från Göteborg till anstalten förlidet år 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 53 


och gingo ned i jorden för att gå i puppa uti det kärl, där de förva- 
rades. I oktober framkröpo därstädes flera fjärilar af båda könen, och 
några infördes i en bur till en inplanterad, tvåårig fruktträdplanta. 
Någon äggläggning efter föregången parning observerades icke, 
men i början af maj i år visade sig, att de blad, som på nämnda 
planta höllo på att slå ut, voro skadade, och vid en närmare 
granskning af dessa ertappades små larver. De hade ej angripit 
och förstört knopparna, emedan de syntes hafva utkläckts just 
som bladen började framträda. I dessa hade de ätit hål eller 
fördjupningar, antingen på öfra eller undra sidan och borttagit 
den gröna cellväfnaden. Äfven hade de sammanspunnit ett och 
annat blad i kanten och bodde däremellan uti en gles silkesväfnad. 

De voro den 14 maj blott omkring 4 mm, långa och rörde 
sig framåt på så sätt, som mätarelarver pläga göra. 

Kroppen var blekt gulaktigt grön, mörkare på ryggen och 
mer gulaktig på undersidan. Längs ryggens sidor löpte två sma- 
la, gulaktiga linier, och de vanliga ryggvårtorna voro svarta samt 
bildade, fyra till antalet, på hvar och en af mellanlederna en 
fyrsidig, framåt smalare figur. MHufvudet var svart glänsande, 
med en smal, blek linie längs midten; 1:a kroppsringen hade två 
i midten skilda, gråbruna tvärfläckar, och den sista, analringen, 
på ryggen en fläck, som nästan bildade ett ankare. Analfötterna 
på utsidan gråbruna och bröstfötterna mörkbruna. 

Äpplevecklaren (Carpocapsa Pomonella L.). Oaktadt den 
stora myckenhet fjärilar, som här i fånggördlar utkläcktes, hvar- 
om förut är omnämndt, synes detta skadedjur ej varit så allmänt 
i år, som ibland brukar vara fallet. Endast från ett håll har 
förfrågningar gjorts rörande dess larver, som anträffats i augusti 
under barkflisor på fruktträd. De båda fruktutställningarna i 
Stockholm visade ren frukt, men detta torde dock ej vara ett 
tillräckligt bevis för, att äpplemasken var mindre allmän. 

Hvåd försöken med Hofheimergördeln beträffar, hänvisas till 
hvad därom redan blifvit anfördt i denna berättelse. Några 
gördlar hafva tyvärr ej blifvit aflämnade i vinter. 

Bredvingade äpplemalen (Sömaethis Pariana 1.). I års- 
berättelsen för 1899 äro denna lilla fjärils utseende, lefnadssätt 
och uppträdande vid anstalten tämligen utförligt omnämnda, hvarför 
här blott göres ett litet tillägg. 


54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


Den väntade, svårare härjningen följande vår uteblef alldeles, 
ty larverna voro då ej talrikare än under normala förhållanden. 
Orsaken härtill är svårt att nöjaktigt förklara. Visserligen voro 
parasiter ganska talrika föregående höst, men detta kunde ej haf- 
va någon inverkan på larvernas antal i början af följande vår. 
Det återstår alltså blott, att tillskrifva väderleken under vintern 
och kanske förnämligast våren detta förhållande. Vid hvilken 
årstid äggen läggas, kunde ej utrönas denna gång. ; 

De ur pupporna framkomna parasiterna voro, enligt medde- 
lande från M. d:r H. NORDENSTRÖM, som granskat en hop ex- 
emplar, hvilka insamlades vid ett besök å anstalten, följande: 
Ophiomide: Angitia Glabricula HorMmGR. och Mesochorus Pecto- 
ralis RaATtz., en Pteromalin samt många Braconider af släktet 
Microgaster, de flesta af samma art. 

Wahlboms vecklarefjäril (Sciaphila Wahlbomiana T.). I 
början af juli förliden sommar lämnade en vid Frescati boende 
trädgårdsodlare ett par plantor af trädgårdssmultron, hvars blom- 
mor och fruktämnen voro ganska mycket skadade af en liten 
vecklarelarv. Den var grågrön, hade gulbrunt hufvud samt en 
svart tvärfläck på första kroppsringen (närmast hufvudet) och en 
hjärtformig sådan på den sista. Flera dylika små larver tillvara- 
togos sedermera, och alla infördes i burkar, hvari smultronplan- 
tor insatts. De förvandlades till puppor mellan den 23—26 
juni, hvilka lämnade fjärilar den 3—38 juli, alltså efter omkring 
10 dagars pupptid. 

Fjäriln har en vingbredd af 12—20 mm. och varierar be- 
tydligt både till teckningar och storlek, hvilket äfven skall vara 
fallet med larven. Framvingarna äro mer eller mindre mörkt 
hvitgrå och hafva två tämligen breda, mörkare gråa tvärband, af 
hvilka det inre, nära basen belägna, vid tydlig teckning i midten 
bildar en vinkel utåt och det andra, snedt öfver vingens midt, 
en eller två större, inåt riktade tänder i bandets inre kant samt 
en dylik i den yttre, som dock vanligen är mindre tydlig. Ving- 
spetsen har en större fläck vid framkanten oeh en vid utkanten, 
båda stundom :hoplöpande och bildande ett tvärband, parallelt 
med midtbandet, eller äro de otydliga. 

Då KIRCHNER i sitt förträflliga arbete öfver för jordbruket 
skadliga insekter och växtsjukdomar, som utkom 1890, €j upp- 


LAMPA; BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1900. 55 


tager denna fjäril, synes det, som om densammas angrepp på 
smultronväxter förut ej vore bekant. Larven tycks föröfrigt vara 
snart sagdt allätare hvad lägre växter beträffar och angriper till 
och med dem, som äro beska och giftiga. KALTENBACH uppgif- 
ver, att den lefver mellan sammanspunna toppblad af Veronica 
Beccabunga, Lamium, Plantago, Papaver Rhoeas, Carduus och 
Lysimachia Vulgaris. Han har själf funnit den i blomkorgar 
af Chrysanthemum Leucanthemun, hvars omogna frön den för- 
tärde. Larven neddrager ett par af de hvita kronbladen öfver 
sig ock spinner dem fast till skydd mot yttre åverkan, och är det 
då lätt att upptäcka honom. WALLENGREN omnämner ytterligare 
följande växter, som af larven angripas: Åchaillea Millefolium, 
Senecio, Artemisia Campestris & Vulgaris, Centaurea Facea, 
Solidago Virgaurea, Serratula Tinctoria, Hieracium, Anthyl- 
lis, Midicago Sativa, Vicia Sepium, Orobus Tuberosus, Sedum 
(jag har själf uppfödt en larv därpå), AÅngelica, Egopodium, Pri- 
mula Veris, Saxifraga, Lathyrus, Cerastium, Ononis Spinosa, 
Crategus m.fl. Lägges nu härtill Fragaria, så blir det 30 växt- 
arter, som man numera känner såsom denna fjärilarts födoämnen. 
Det är i alla fall märkvärdigt, att man ej förut märkt, att 
den angriper smultronblommor, ty det kan ej gärna antagas, att 
detta skett i år för första gången. Äfven här vid anstalten er- 
tappades larver under sitt förstöringsarbete i jordgubblommor. 


Bleka Tallstekelns (Lophyrus Pallidus KLuG.) härjning i 
Göteborgstrakten 1900. Åter har en insekt, som hittills ansetts 
vara sällsynt i vårt land, uppträdt på ett sådant sätt, att man 
kan hysa bekymmer för våra yngre tallplanteringar, ifall det skulle 
visa sig, att skadedjuret ej hör till dem, som ena året förekom- 
ma i mängd och ett följande knappast synas till. Skulle man 
få döma efter en af dess nära anförvandters, Röda Tallstekeln 
(LC. Rufus KLuG.), uppträdande under en senare tid, torde en 
sådan farhåga vara fullkomligt berättigad. Denna stekel härjade 
första gången, så vidt man vet, å ett större område i Väster- 
götland 1861—2, men afhördes just icke sedermera 'förr än 
1890, denna gång i Nerike. Sedermera har den nästan årligen 


+ 


56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


visat sig i stor mängd inom skilda områden till och med så långt 
mot norden som 1 Dalarne och Gäfleborgs län, och senast i år 
vid Tofverums bruk i Västervikstrakten, hvarifrån prof erhölls, 
emedan man misstänkte, att larverna härstammade från Nunnan. 
Lyckligtvis synes den af denna stekel förorsakade skadan vara 
öfvergående. 

Från grosshandlaren H. H. KRISTENSEN i Göteborg erhölls 


o 


bref af den 10 juni, hvari omförmäles, att å Angholmen vid 
Långedrag en barrträdsplantering var illa angripen af larver, som 
förekommo i klumpar å tallarna och uppåto barren. Med bref- 
vet följde en rik samling af larver, hvilka under vägen börjat 
förfärdiga kokonger. Härur framkommo mellan den 18 juli och 
3 augusti en myckenhet steklar, hvilka tycktes alla tillhöra Lo- 
phyrus Pallidus KruG. Sedermera erfor jag genom herr KRISTEN- 
SEN, att det härjade området utgjorde 12 tunnland, och att tal- 
larna voro blott 5-—7 år gamla. De hade helt och hället be- 
röfvats barren i följd af angreppet. 

Det är ännu för tidigt att yttra sig om den vid Långedrag 
inträffade härjningen skall åstadkomma planteringens fullkomliga 
ödeläggelse eller icke. Ur tillgänglig utländsk litteratur rörande 
denna stekelart får man ingenting veta härom. Det kommer först 
att nästa år visa sig, om så unga tallar kunna repa sig efter ett 
så svårt angrepp. 

Enligt TASCHENBERG hafva följande parasiter framkommit ur 
kokongerna: Iryphon Tenthredinum SCHARFBG, Variabilis RTtz. 
och Lmpressus GR., Exenterus Adspersus ' HiG. (Chteniscus 
Lepidus HLMGR.), Campoplex Argentatus Gr., Larvincola 
SCHARFBEG, Semaidivisus RTz., Mesochorus Rubeculus HTG. Samt 
af flugor: Tachina Gilva, Inclusa och Bimaculata Hrtc. 


Statens Entomologiska Anstalt i december 1900. 


Sven Lampa. 


ESSEN 


Sid 


PLOMMONSÅGSTEKELN 
(HOPLOCAMPA FULVICORNIS KLUG.) 


Är ett af de svåraste skadedjur för plommonträdet; ända 
till ungefär 90 92 af plommonen har jag funnit angripna och 
fördärfvade af dess larver, och åtminstone här i trakten tror jag, 
att man måste gifva denna insekt den största skulden för dåliga 
plommonskördar. Både af denna orsak och emedan den lätt nog 
kan förbises, enär den förstör plommonskörden, medan plommo- 
nen ännu äro så små, att de flesta knappast ägna dem någon 
uppmärksamhet, vill jag mana trädgårdsodlare att se upp med 
denna insekt, hvarjämte jag vill meddela några af mina erfaren- 
Heterstrani de .5 ä 6 år, FEET jag observerat och i min träd- 
gård förföljt densamma. 

Den hör, såsom namnet angifver, till sågsteklarna, d. v. s. 
de steklar, hvilkas honor äro försedda med ett sågtandadt ägg- 
läggningsrör. I allmänhet ligger detta rör inneslutet mellan ett 
par valvler i ändan af bakkroppen, men när honan skall lägga 
ett ägg, öppna sig dessa valvler, det blottade äggläggningsröret 
instickes i t. ex. plommonets fruktämne i bottnen af blomkalken, 
och uti den springa, som därvid skäres eller sågas upp, insläp- 
pes ett ägg (hos denna art till färgen grönaktigt). Efter ett par 
veckor utkläckes larven, som har 10 par fötter och är till färgen 
rödaktigt hvit, med 2 små mörka ögon och mörkare mundelar. 
Han tyckes förnämligast hålla sig till plommonkärnan, Exkre- 
menten bortskaffas medelst en gång genom plommonköttet, och 
på denna gångs mynning, som ter sig såsom en svart punkt på 
plommonet, igenkänner man genast larvens närvaro. De så an- 
gripna plommonen, som naturligtvis ej kunna fullbildas, affalla i 
förtid, och vid samma tid äro larverna fullvuxna (äfven 1 detta 


I 


58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


afseende påminner alltså deras lefnadssätt om äpplevecklarens 
och äpplesågstekelns). De nedkrypa sedan i jorden, där de för- 
puppa sig i en oval, brun kokong, som företrädesvis tyckes pla- 
ceras vid en sten, en trädrot el. dyl., och ur hvilken följande år 
stekeln framkommer, med en synnerlig talang utväljande plom- 
monträdens blomningstid för sitt framträdande. Man finner dem 
då ganska talrikt krypande omkring på och uti blommorna eller 
flygande från den ena till den andra, icke skyggare, än att de 
tämligen lätt kunna tagas med fingrarna eller i en burk. 

Det är tydligt, att man icke med någon framgång kan vid- 
taga åtgärder mot detta skadedjur, om man icke har klart för 
sig dess lefnadssätt i de olika stadierna af dess utveckling. Att 
mot dem använda öfversprutning af t. ex. parisergrönt, som med 
framgång användes mot äpplevecklarens larv, tjänar tydligtvis till 
ingenting, ty det är ju ingen sannolikhet för, att något af detta 
gift skulle intränga i den lilla springa 1 fruktämnet, där ägget 
ligger (och jag misstänker dessutom, att denna läkes, ehuru jag 
visserligen icke varit i stånd att komma till klarhet härom). Och 
som larven icke sedan lämnar sin trygga ställning förr än han 
förpuppas (om han icke möjligen i något undantagsfall öfvergår 
från en kart till en annan), så kan man lämna å sido alla tan- 
kar på att genom öfversprutningar kunna förgifta larven. Kanske 
skulle man kunna öfverspruta någon vätska, som vore motbju- 
dande och afskräckande för själfva stekeln, men om också en 
sådan finnes, så kan man väl svårligen använda den utan att 
skada eller rent af fördärfva fruktsättningen, ty stekeln uppträder 
just under blomningen. 

Man kunde ock tänka sig, att man skulle åtminstone betyd- 
ligt decimera dessa skadedjur, om man på hösten borttoge det 
öfversta lagret jord omkring plommonträdet, och på ett eller 
annat sätt sörjde för, att där befintliga puppor oskadliggjordes. 
Men man stöter ju snart, isynnerhet om man går djupare ned, 
på de fina rötterna, som lätt skadas vid en sådan operation. 
Och medlet blir i alla händelser osäkert, då man ju aldrig kan 
vara viss på, att icke någon, kanske de flesta, pupporna ligga på 
oåtkomliga platser. 

Ett bättre medel är att infånga eller ödelägga så många 
steklar som möjligt, och, på grund af hvad förut sagts, erbjuder 


2 


ANDERSSON: PLOMMONSÅGSTEKELN. 59 


detta icke så stora svårigheter, isynnerhet om det är fråga om 
lägre träd eller spalierträd. Men det tar mycken tid, om det 
skall göras grundligt, ty steklarna äro i rörelse hela dagen under 
blomningstiden. Och vidare bör man ej använda denna utväg, 
om man ej känner till ifrågavarande steklars utseende, ty annars 
kan man lätt ödelägga en hel del af de nyttiga steklar, som i 
stort antal infinna sig. Till tjänst för icke-entomologer vill jag 
nämna, att denna stekel har en längd af ungefär 5 mm., att 
kroppen är svart, glänsande, att antennerna äro gulröda (>) eller 
bruna (2), att benen äro ljust gulröda och vingarna (2 par) ge- 
nomskinliga ungefär såsom hos en fluga (om en mindre sådan 
med tilltryckt kropp kan stekelns allmänna utseende sägas när- 
mast påminna). De rödaktiga benen, som skarpt afsticka mot 
den mörka kroppen, gifva ett godt igenkänningstecken, genom 
hvilket man efter någon öfning lätt igenkänner denna fiende bland 
den skara af andra insekter, som vimla i de blommande plom- 
monträden. 

Äfven om man icke är i tillfälle att utföra detta utrotnings- 
krig mot själfva steklarna så grundligt, som man ville eller borde, 
så bör man dock ej helt försumma att använda detta medel. 

Det bästa medlet är dock att rikta sina angrepp mot lar- 
verna, medan de ännu befinna sig i plommonen, genom att bort- 
plocka alla plommon, som man finner skadade, och som lätt 
igenkännas på den ofvan omtalade svarta pricken. Det kan tyc- 
kas, som om detta skulle vara ett allt för tidsödande arbete, men 
det är visst icke förhållandet; åtminstone icke i andra fall, än 
där träden äro mycket höga. Med detta arbete får man natur- 
ligtvis icke dröja för länge, utan hälst företaga det, så snart lar- 
verna börjat sin verksamhet, således 2—4 veckor efter blomnin- 
gen, och i alla händelser innan plommonkarten börjar falla ned 
(att nöja sig med att upplocka den nedfallna karten ger ett myc- 
ket osäkert resultat). Ehuru arbetet mycket väl kan utföras af 
barn, får man dock själf öfvervaka, att träden genomsökas så 
grundligt som möjligt. De hopsamlade kartarna böra tydligtvis 
förstöras, t. ex. genom att man krossar eller uppbränner dem. 

Om än detta medel är besvärligt att använda, så lär det 
dock vara det enda som (hälst när det fortsättes några år i rad) 
säkert leder till dessa steklars utrotande. Jag bör dock tillägga, 


2 
d 


60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


att äfven detta medel blir otillförlitligt, om man har grannar, 
som ingenting göra för att skydda sina plommonträd, ty i så fall 
ger naturligtvis både det ena och det andra medlet, som man 
själf använder, ett klent skydd. 
Färlöf 1 december 1900. 
, Josef Andersson. 


MYROR SÅSOM SKADEDJUR I TRÄDGÅRDEN. 


Om jag undantager en och annan »trädgårdsmästare», som 
räknar myrorna till trädgårdens skadedjur, emedan de (såsom en 
af dessa försäkrat mig) »yngla af sig bladlöss», så betraktar man 
väl icke myrorna såsom skadliga för växtligheten. I sina be- 
kanta handböcker upptaga KIRCHNER och KALTENBACH dem icke 
ens, och HOLMGREN omnämner visserligen en del obehag, som 
de kunna förorsaka, när de få innästla sig i drifbänkar m. m., 
men framhåller företrädesvis den nytta de göra för växterna ge- 
nom att döda en mängd skadliga insekter och larver. Jag hade 
också uteslutande sett på den nytta, de göra härigenom, såväl 
som därigenom, att deras närvaro på ett fruktträd är ett nästan 
ofelbart tecken till, att man där kan vänta sig finna bladlöss, 
och jag hade aldrig funnit dem göra någon skada på växterna i 
trädgården. 

Men i våras fick jag veta af annat. I en för några år sedan 
anlagd plantering på omkring 20 stycken päronträd fann jag en 
dag, då blomningen börjat, hvartenda träd öfverfylldt af myror, 
som med en ifver, som snarast liknade formligt raseri, voro i 
färd med att förstöra blommorna, afbitande åtminstone kronblad, 
ståndare och pistiller. Några unga, spalierade päronträd vid ett 
par närbelägna byggnader voro utsatta för samma härjning. Full- 
komligt öfverraskad, som jag blef vid denna anblick, och till en 


4 


ANDERSSON: MYROR SÅSOM SKADEDJUR I TRÄDGÅRDEN. ÖT 


början endast tänkande på att, om möjligt, rädda en del af blom- 
morna, brydde jag mig icke om att närmare undersöka orsaken 
till detta angrepp, utan ägnade min uppmärksamhet förnämligast 
åt att jaga bort myrorna. Detta var emellertid lättare sagdt än 
gjordt. Då jag midt under blomningen ogärna ville företaga 
någon Ööfversprutning, försökte jag först med insektspulver och 
pulver af Veratrum, men förgäfves, ehuru jag ej sparade på do- 
serna; 1 alla händelser ryckte snart nya skaror fram. Jag tillgrep 
då en stark fotogénemulsion, men äfven denna förmådde endast 
tillsvidare fördrifva myrorna. Jag visste då ingen annan råd 
än att försöka en lysollösning, som af d:r SJÖSTEDT användts mot 
myror med framgång, såsom tycktes framgå af hans redogörelse 
därför i Ent. Tidskr. 1898, sid. 19. Väl hade jag klart för mig, 
att jag riskerade att skada, kanske fördärfva päronträden, om jag 
använde en så stark blandning, som kräfdes för att döda my- 
rorna, men i den sinnesstämning, hvari jag försattes genom min 
hittills fruktlösa kamp mot dessa envisa fiender, beslöt jag att stå 
risken och öfversprutade så träden med en 4 å 5-procentig lysol- 
blandning. Och för denna kapitulerade myrorna omsider. Jag 
gjorde öfversprutningen så kort som möjligt och använde en 
mycket fin strilapparat, annars hade päronträden kanske lidit större 
skada; nu kunde jag endast på några få blommor och blad märka 
någon sådan, och växtligheten under sommarens lopp hämmades 
alls intet däraf. Men min päronskörd för året på denna plan- 
tering var ohjälpligt förlorad, — så mycket harmligare, som den 
hade blifvit den första och lofvade att blifva mycket rik. 

Sedan jag lyckats besegra mina små, men dödligt envisa 
fiender på träden, uppsökte jag deras läger och fann detta i stam- 
men af en till det yttre alldeles frisk alm med ingång mellan ett 
par rötter i jämnhöjd med marken. Jag upprepade här alltemel- 
lanåt öfversprutningarne med den följd, att massor stupade för 
hvarje gång, och till sist antände jag inuti trädet ett litet bål för 
att förgöra äfven larver och puppor. 

Af brist på litteratur var jag okunnig om, hvilken art denna 
myra tillhörde, men d:r SJÖSTEDT, som vid denna tid besökte 
orten, upplyste mig om, att det var Lasius fuliginosus TLATR., 
och den fick då ett helt annat intresse för mig på grund af prof. 
LAGERHEIMS intressanta uppsats om denna myra och dess svamp- 


5 


62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


odling, som nyligen stått att läsa i tidskriften. Hade jag från 
början vetat, att det var denna myra, jag hade att göra med, 
skulle jag noggrannare gifvit akt på dess angrepp. Nu kom jag 
endast att iakttaga, att myrorna voro begärliga efter den saft, 
som utsipprade, där växtdelarna afbitits, och jag antog, att deras 
angrepp gjordes uteslutande för att framtvinga denna saft. Men 
möjligen var detta endast ett sekundärt mål och det egentliga 
målet kanske i stället, att förskaffa sig lämpligt material för de 
konstfärdiga väggarna 1 sitt bo. 

Myrsamhället har säkert funnits länge på denna plats, och 
jag betviflar ej häller, att de förut angripit blommorna på när- 
stående äldre päronträd, ehuru deras angrepp på stora träd lätt 
kunna undgå uppmärksamheten. Nu, då de fått en del rikt blom- 
mande, små päronträd i sin närhet, funno de naturligtvis dessas 
blommor lättåtkomligare och kanske äfven läckrare. 

Färlöf i december 1900. 

Josef Andersson. 


NOIHISER: 


Statsanslag till Entomologiska Föreningen i Stockholm. : 
I likhet med hvad förut ägt rum har Kongl. Maj:t den 31 de- 
cember 1900 tilldelat Föreningen för år 1901 ett tusen kronor 
för fortsatt utgifvande af »Uppsatser i praktisk entomologi» och 
under samma villkor som hittills. 


Statsanslag till Nunnans bekämpande. Kongl. Maj:t har 
till Riksdagen aflämnat nådig proposition om ett ytterligare anslag 
af 15,000 kronor för att, jimte under år 1900 öfverblifna medel 
(omkring 31,000 kronor) år 1901 användas för ofvanskrifna 


ändamål. 


LAMPA: SKEPPSVARFFLUGAN. 63 


Statsanslag rörande ållonborrarna. Riksdagen har ånyo 
under förut stadgade villkor beviljat en summa af 40,000 kronor 
från det för behöfvandes undsättning vid missväxt eller annan 
nöd afsedda anslag, för att i mån af behof användas såsom bi- 
drag till ållonborrarnas bekämpande under åren 1901—1904. 


SR 


Skeppsvarfflugan (Lymexylonr Navale L.). 

Af denna i vårt land mycket sällsynta skalbagge anträffades 
en hane den 21 juli 1900 på en af väggarna till Entomologiska 
Anstaltens större byggnad, och för några år sedan erhölls. en 
dylik, som enligt uppgift var fångad af herr J. RUDOLPHI på 
Ingarön i Stockholms skärgård. Larven lefver i gamla ekar, 
hvadan det vid Anstalten funna exemplaret antagligen haft sitt 
ursprung från någon af de därstädes eller i närheten växande 
ekarna. "THOMSON omnämner blott tre fyndorter, nämligen Skåne, 
Öland och Västergötland. Af någon äldre entomolog uppgafs, 
enligt hvad jag vill minnas, att djuret kunde insamlas fordom- 
dags uti en gammal ek på Kinnekulle, och att det försvunnit 
sedan detta träd nedhuggits. Enligt en uppgift af LINNÉ (Väst- 
götaresan) fanns det 1746 vid gamla varfvet i Göteborg uti för 
skeppsbyggeri afsedt ekvirke, hvilket det i grund förstörde. I 
GRILLS katalog upptagas såsom fyndorter Skåne, Bohuslän, Öland, 
Västergötland och Södermanland.” Den hittills kända nordligaste 
lokal, hvarpå denna skalbagge anträffats inom Sverige, är alltså 
Entomologiska Anstalten å Kongl. Djurgården. 

Sven Lampa. 


— — —"  X > $$ rn - 


64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


Tallskottvecklaren (Ketznza Buoliana SCHiFF.). Denna 
vackra vecklare uppträder stundom såsom larv å 10—14-åriga 
tallplantor, synnerligast i södra Sverige. I Färlöf af Kristianstads 
län träffades larverna för några år sedan rätt ymnigt i en mindre 
plantering, och sistlidet år (1900) erhölls från grosshandlaren H. 
H. KRISTENSEN i Göteborg .en massa årsskott, bebodda af dylika 
larver. De voro insamlade å Ängholmen vid Långedrag, där 
herr K. äfvensom Göteborgs och Bohusläns Hushållningssällskap 
utplanterat flera tusen barrträd. 

Fjäriln har en vingbredd af omkring 20 mm., framvingarna 
äro vackert tagelröda, med hvita, silfverglände småfläckar och 
tvärstreck. Dess fygtid infaller hos oss under första hälften af 
juli och är af tämligen kort varaktighet. Om dagen sitter han 
dold mellan barren, men i skymningen flyger han omkring för 
att uppsöka det andra könet. Honan skall kort efter parningen 
lägga äggen enstaka mellan spetsknopparna på små tallar, och 
de senare utkläckta larverna angripa knopparna, hvarvid något 
kåda utflödar. Här öfvervintrar larverna, och deras närvaro är 
föga märkbar förrän följande vår, då skotten börjat utväxa. 
Dessa urholkas af dem, och ofta sker detta åa ett par ellertiera 
skott efter hvarandra, hvilka härigenom missbildas, blifva krökta 
och kådiga samt torka, om de äro svårt angripna, eller brytas af 
genom blåst. Ett mindre skadadt skott böjer sig åt sidan men 
växer sedan uppåt, hvarigenom trädet kan bli krokigt och mindre 
dugligt för tekniska ändamål. 

Något verksamt medel mot detta skadedjur torde väl knap- 
past ännu vara kändt, i följd af larvens lefnadssätt. Besprutning 
med kejsargrönt skulle kanske göra nytta, om den skedde i slutet 
af juli, innan larverna blifvit utkläckta. Att i juni månad bort- 
taga och uppbränna de angripna skotten tillika med larver och 
puppor, borde vara till gagn, då därigenom många sådana dödas. 

TASCHENBERG omnämner, att en person, som under flera år 
kämpat mot detta skadedjur, de båda första åren användt myc- 
ket folk till att sålunda förstöra larverna, dock utan resultat. 
Under fjärde och femte året gjorde parasiter slut på dem, Di 
träden blifvit större kunde blott ett öfvadt öga upptäcka, att de 
varit skadade i yngre åren. Någon verklig fara för en planterings 
bestånd i följd af en dylik härjning torde alltså knappast före- 
finnas. 


Sven Lampa. 


UTDRAG UR BYRÅCHEFEN J. MEVES BERÄTTELSE 


ORVERS EN STUDIERESA TIET TYSKEAND 
HÖSTEN 1900. 


Sedan förordnande meddelats mig att företaga en resa till 
Tyskland hufvudsakligen för att taga kännedom om de erfaren- 
heter, som därstädes vunnits rörande åtgärder emot skadeinsekten 
»nunnan», afreste jag från Stockholm den 15 november direkte 
till Berlin, där först vissa formaliteter måste ordnas för erhållande 
af tillstånd att besöka de ostpreussiska reviren. Från Berlin 
gjordes en afstickare till Eberswalde för att göra mig underrättad 
om forstliga försöksväsendet och äfven om åsikterna rörande 
nunnan. Vidare ställdes färden till Oberschlesien, där de Her- 
tigen af Ratibor och Fursten af Pless tillhöriga reviren Ratibor, 
Kobier och Zwakow nära österrikiska gränsen besöktes, hvarefter 
förhållandena i de ostpreussiska reviren Kudippen, Wiechortshof, 
Puppen och Sadlowo, alla ej långt från polska gränsen inom 
Königsbergs distrikt, skärskådades. I alla dessa revir besöktes 
skogarna, särskildt de trakter däraf, där nunnan förekommit. 
Efter besök i Königsberg för samtal med Oberforstmeister Bov 
och Forstrath SCHNEIDER samt i Födersdort för konferens med 
Forstmeister EBERTS, hvars revir jämväl besöktes, anträddes åter- 
färden till Stockholm, dit jag anlände den 11 december. 

I Berlin samtalades med Landforstmeister VON DEM BORNE, 
för tillfället vikarierande Oberlandforstmeister i stället för Excel- 
lensen DONNER. Herr VON DEM BORNE, till hvars verksamhets- 
område Ostpreussen hör, yttrade, att, ehuru i allmänhet åtgärderna 
mot nunnan ej hjälpt synnerligen, det likväl ansetts vara statens 
plikt att göra hvad man kunde, äfven om kostnaden ej mot- 
svarade effekten. Åtgärderna hade afsett nunnans utrotande, 

Entomol. Tidskr. Årg. 22, H. 2 (1901.) I 5 


66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


hvilket icke lyckats. Tallskogen hade i Ostpreussen redt sig i 
de vanligen blandade bestånden. Under den förra härjningen! 
hade den vida största skadan efteråt orsakats af barkborrar. Han 
lät för sig beskrifva de åtgärder, som blifvit företagna i Sverige, 
afseende mindre insektens utrotande än dess begränsning, intill 
dess naturen verkade, hvilka åtgärder han ansåg synnerligen väl 
öfverlagda, och anhöll han att framdeles få närmare kännedom 
om härjningens vidare förlopp. 


I de med hvarandra sammanhängande reviren Kobier och 
Zwakow, tillhörande fursten af Pless, gjordes likaledes exkursioner 
under ledning af Oberförster STEPHAN och Forstverwalter KRONE. 
Där hade användts limning: med knappt lillfingertjocka hamprep 
på 6—7 meters höjd i bälten genom de starkast äggbelagda om- 
rådena. Repet drages först genom en låda fylld med stenkols- 
tjära, därvid detsamma genom två horisontala pinnar tvingas ned 
i tjäran och uppvefvas på käppar; en afdelning manskap går 
med dessa käppar, sedan tjäran torkat, och afskär för hvarje 
trädstam en passande stump, som hänges öfver en barkflaga; 
en ny afdelning bestryker med händerna dessa stumpar med 
larvlim, och en tredje, försedd med sex meter höga stegar, 
hvilkas öfversta' pinne ersatts med en tågända för att kunna sluta 
sig till trädstammarna och därigenom undvika halkning åt sidan 
och olycksfall, klättrar upp och fäster stumpen kring stammen 
genom att slingra ändarna omkring hvarandra, Tredje afdel- 
ningens arbete hade visat sig tröttsamt, men aflupit utan olycks- 
händelser: Larverna hade icke kunnat forcera ringarna. I 50- 
årig skog med 1,100 stammar på hektaren hade materialierna 
och kostnaderna belöpt sig till per har: 


40:20 Kö MIAS EET ES EE LL TN SVE EAA SN NN 6,93 Mrk. 
12,5 > TÖP lo sees oe ESSER RE AE SN SANNE ren 10,15 >» 
17,5 > STEMKOLSEJÄT ooo ee SIA SANTE SARA AE AN IAN FÖR fen 
Bie . AS Oo -. 3 . 

tjärning, repstumparnas afskärande, påsmetning af lim 2,21 > 
TEPStumpaArnas. anNbjinP ANGES ==... Seen SATANS 7,63 > 
tränspoört af Material cis ss Ac0 AES OS ee ee GG 


Summa 30,02 Mrk. 


1 På 1850-talet; 


(Cd 


UR J. MEVES' BERÄTTELSE OM EN STUDIERESA TILL TYSKLAND. 67 


I 30-årig skog med 1,700 stammar pr har ökades kostnaden 
till omkring 36 Mrk, men minskades i 100-åriga bestånd med 
400 träd per har till 16,44 Mrk. I 30-årig skog fordrades 750 
längdmeter rep, i 100-årig 400 längdmeter. En del af arbetet 
utfördes af kvinnor och pojkar, och var dagspenningen 1,20 för 
män och 0,69 för de sistnämnda, således mycket låg. — — — 

I ofvan berörda oberschlesiska revir utgjordes marken af ur- 
sprunglig flygsand, delvis uppblandad med lera. TI följd häraf 
var en stor del beväxt med ganska vacker tallskog med under- 
växt af gran, hvaremot på andra trakter förekom granskog mer 
eller mindre uppblandad med tall. Egendomligt var, att nunnans 
första uppträdande alltid ägt rum i sidder med sämre tallskog, 
men att hon sedan kastat sig in i granskogen, där naturligtvis 
den största skadan åstadkoms. 

Nu ställdes resan till Ostpreussen — — — — — — — 


Enligt meddelande af Oberforstmeister Bov hade nunnan efter 
den ' stora härjning, som öfvergått dessa trakter på 1850-talet, 
icke gjort sig märkbar förr än 1896, då hon i beaktansvärd 
mängd visade sig i de nordliga och mellersta reviren. Ur de 
förra försvann hon dock snart åter, men utbredde sig allt inten- 
sivare inom mellersta och södra delarna. Då man efter RATZE- 
BURGS regel —- de sorgliga erfarenheterna från föregående härj- 
ningen syntes man redan hafva hunnit glömma — väntade in- 
sektens försvinnande inom tre år, således 1899, gjordes i början 
föga, men denna förväntan slog fel. Äfven 1900 års frat be- 
tingar en afverkning af gran motsvarande l/6 af hela distriktets 
normala årsafverkning. ”Tallskogen motstår emellertid härjningen 
och repar sig ' åter, hvaremot granen stryker med, äfven om den 
får behålla en del af sina barr, och man medhinner endast med 
svårighet att tillvarataga den skadade skogen, hvilket måste ske 
omedelbart för att förekomma efterföljande härjning genom bark- 
borrar. År 1899 visade äggrevisionerna inom af nunnan infek- 
terade bestånd med öfver 1,000 hars ytvidd i medeltal 6,000 
ägg pr stam. Sedan 1899 har toppsjukan visat sig, liksom ock 
ichneumonider och tachiner uppträdt, men icke desto mindre är 
den innevarande år orsakade skadan mycket stor, och härjningens 


3 


68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


slut ännu icke öfverallt att med säkerhet förvänta. Alla möjliga 
medel användas i afsikt att förgöra nunnan. Ägg insamlades 
och förstördes, men blott i början ; larvspeglar, larver och fjärilar 
krossades; å några tusen hektar försågos träden med limringar 
vid brösthöjd, och detta i de starkarst infekterade bestånden 
(undantagandes reviret Sadlowo, hvarom närmare här nedan). 
Försök gjordes att infånga fjärilar med tillhjälp af elektriska strål- 
kastare; därjämte utfördes omfattande experiment för larvpestens 
spridning genom ympning och utsättande af infekterade ägg. 
Alla dessa medel, ansåg herr Boy, hade icke hindrat nunnans 
spridning, och enda sättet att förekomma nunnehärjning vore 
efter hans förmenande uppdragandet af blandade bestånd, såsom 
bevis hvarför han anförde, att de sedan några årtionden sålunda 
uppdragna bestånden skonats från afsevärd skada.”? 

I Königsberg konfererades först med Forstrath SCHNEIDER, 
sedermera med Oberforstmeister Bor, till hvilkens distrikt höra 
samtliga af mig besökta ostpreussiska revir. Den förre ansåg, 
att åtgärderna mot nunnan i allmänhet hjälpt föga, när därmed 
afsetts nunnans tillintetgörande genom konstlade medel, naturen 
hade i allmänhet själf gjort slut på härjningen. För att hjälpa 
naturen ansåg han emellertid mycket lämpligt att, såsom skett 
i Sverige, nunnan bekämpades från utkanterna genom limning, 
och att centra lämnades orörda för att slockna af sig själfva. I 
alla händelser omkomme genom limningen en stor del larver eller 
beredde jordmån för flacheri. Han ansåg äfven, att tachinerna 
flerstädes fått härjningar att slockna. Den senare, som har att med- 
dela de närmare föreskrifterna för nunnans bekämpande, och hvars 
åsikter i frågan redan i det föregående omförmälts, åhörde med stort 
intresse beskrifningen öfver vår kamp, illustrerad genom karta, foto- 
grafier m. m., och syntes begrunda, huruvida icke samma metod borde 
användas på orter i distriktet, där härjningen ännu icke var på 
tillbakagång. För herr ERMISCH, som erhöll företräde i min när- 
varo, förklarade han i alla händelser, att larvliim komme att be- 
ställas för nästa år. Herr Boy tillrådde mig lifligt att uppsöka 


? Månne ej orsaken härtill äfven kan sökas i dessa bestånds ringa 
ålder? | 


4 


UR J. MEVES' BERÄTTELSE OM EN STUDIERESA TILL TYSKLAND. 69 


Forstmeister EBERTS i Födersdorf nära Mihlhausen, enär denne 
— såsom ock framgått af det föregående — arbetat mycket i 
nunnefrågan, ehuru nunnan icke för närvarande hemsökte hans 
revir. Han beklagade, att herrar vetenskapsmän i Eberswalde 
icke tillräckligt tagit sig an denna fråga och icke gjort veten- 
skapliga undersökningar på ort och ställe, såsom skett hos oss. 
— Förbemälde Forstmeister EBErRTS 1 Födersdorf, nära Mihl 
hausen, hvilken anses såsom auktoritet i nunnefrågan, uppsöktes 
slutligen. Han hade på uppdrag af vederbörande ministerium 
särskildt studerat denna fråga och för sådant ändamål besökt 
åtskilliga revir. 

Såväl insamling af ägg som larvspeglars förstörande ansåg 
han utan ändamål, enär en så försvinnande del af dem kunde 
åtkommas, och vore särskildt sistnämnda utrotningssätt olämpligt 
därföre, att larverna i vackert väder spridde sig efter få timmar 
och således skogen måste, för att åtgärden blefve någorlunda 
verksam, genomströfvas dagligen, hvilket åter kräfde större arbets- 
kraft än som kunde åstadkommas, hvartill ytterligare komme, att 
de högre sittande larvspeglarna undginge uppmärksamheten. För- 
störandet af larver eller puppor under limringar vore snarare 
skadlig än nyttig, om nämligen bland dem utbrutit flacheri, hvars 
spridning uppåt träden då möjligen fördröjdes; för öfrigt blefve åtgär- 
den skäligen dyr. Efter fjärilars krossande utvecklade sig ändock en 
stor del af de ägg, honorna hade inom sig; åtgärden kunde vara lämp- 
lig allenast å begynnande härdar med ett fåtal fjärilar, dock borde ho- 
norna då brännas. Försök hade äfven utförts med elektriska ljus- 
kastare, uppsatta på höga ställningar i skogen, hvilkas sken skulle 
draga till sig fjärilarna, som brändes mot glödande platinatrådar, pla- 
cerade framför ljuskällan; men detta, ehuru mycket dyrbart, hade 
ännu ringare verkan än fjärilarnas krossande. TLimningi så starkt 
äggbelagda bestånd, att kalfrat vore att förvänta, ansågs snarare 
skadlig än nyttig, enär flacheri därigenom kunde fördröjas. Så 
länge icke något medel upptäckts, som kunde nedtvinga samtliga 
larver från trädens kronor —- äfven kalkning hade ej haft sådan 
verkan — vore alla åtgärder fruktlösa, som ginge ut på att 
direkte förinta insekten, Däremot ansåg han, att allt borde 
göras, som kunde påskynda naturens egen kamp mot nunnan. 
Om ock nunnans parasiter nog kunde göra mycket gagn, vore 


5 


1Ö ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


dock flacheri det, som orsakade härjningens slocknande. Förr 
hade man trott att, så snart flacheri visat sig, den skulle sprida 
sig med så stor snabbhet, att härjningens slut vore omedelbart 
förestående, men detta hade jäfvats af erfarenheten. Den ut- 
bredde sig ofta ganska långsamt, men dess spridning kunde på- 
skyndas genom konstlade medel. Dessa voro följande: 

1) att utsätta infekterade nunneägg gruppvis vid trädrötterna 
å trakter, där sjukdomen ej ännu observerats. Infektionen ut- 
fördes sålunda, att ägg insamlades och hoprördes med en smörja 
af vatten och söndersmulade, af flacheri döda larver från näst- 
föregående året; därefter lämnades äggen att torka samt utspäd- 
des med en tillsats af ej infekterade ägg, det senare på det att 
de framkommande larverna, som åto äggskalen och däraf smitta- 
des, ej skulle affekteras alltför starkt och dö, innan de hunnit 
smitta öfriga larver. (För stark dylik utspädning hade emellertid 
i revir Sadlowo påståtts hafva åstadkommit ökadt frat); 

2) att bestryka en del larvspeglar med nyssnämnda infek- 
tionssmörja ; 

3) att ympa larver med smörjan ohh därefter utsläppa dessa 
gruppvis i skogen. Härvid vore dock att märka, att ympningen 
hos en del larver, kanske de festa, orsakade tämligen hastig död 
utan att de ägde förmåga att sprida smittan till andra larver, 
men öfriga larver visade stor förmåga att smitta andra. Detta 
sätt ansågs dock mindre säkert än öfriga infektionsmedel; 

4) att flytta sjuka (brunspottande), men ännu lifliga larfver 
till områden, där flacheri ännu ej utbrutit; 

5) att verkställa limning 


Hd 


afsedd att göra de larver, hvilka 
komma under limringarna och där svältfödas, mottagliga för 
flacheri; när desamma blifvit sjuka (spotta brunt) klibbas på lim- 
ringarna tunna barkflagor ?, som bilda bryggor för de sjuka lar- 
verna att stiga till trädkronorna och smitta de därvarande. Ehuru 
smittans spridning enligt erfarenheten skedde genom luften och 
ej blott genom omedelbar beröring, och således spridning kunde 
ske äfven utan bryggor, påskyndade dessa likväl spridningen. 
Sådan limning borde vid schematiska härdar (med starkt ägg- 
belagdt centrum. och småningom minskad äggbeläggning mot 


> Försök hade gjorts med papper, men som detta super i sig af limmet, 
sky larfverna detsamma. 


UR Je MEVES' BERÄTTELSE OM EN STUDIERESA TILL TYSKLAND. JE 


periferien) ske vid periferien i ett bälte, som för minskning af 
kostnad kunde vara afbrutet, och ytterligare ett eller flera dylika 
bälten koncentriskt anordnas därinnanför, dock att det starkt 
äggbelagda centrum förblefve olimmadt. Sålunda utförd ägde 
limningen enligt hans åsikt stor betydelse. 

Sedan jag därefter med tillhjälp af karta m. m. för honom 
demonstrerat vårt tillvägagångssätt, uttalade han däröfver sitt 
obetingade gillande, men tillrådde att därjämte använda för- 
berörda bryggor och göra försök med infekterade ägg. — Hufvud- 
saken vore just att, såsom vid en skogseld, söka mota faran ut- 
ifrån inåt, och icke tvärtom, såsom tyvärr i allmänhet skett vid 
den nu i Ostpreussen pågående härjningen, samt att på allt sätt 
understödja naturen 1 dess strid mot insekten. 

Jag hade tillfälle att bland annat se resultaten af en serie 
på hans initiativ utförda jämförande försök i fråga om flacheri- 
smittans ökning genom utsläppande af sjuka eller ympade larver, 
och hade å samtliga försöksplatser smittan tilltagit något snabbare, 
där dylika larver utsläppts. Likväl ansåg han dessa försök ej 
vara tillfyllest, utan böra fortsättas. 

Slutligen uttalade han sitt beklagande däröfver, att i Preus- 
sen icke efter härjningen på 1850-talet affattats och offentliggjorts 
någon öfverskådlig beskrifning öfver härjningen och de därunder 
gjorda erfarenheterna rörande däremot använda medel, till led- 
ning vid framtida härjningars bekämpande; allt låge splittradt, 
begrafvet i de olika arkiven. Revirförvaltarne, som hvar för sig 
skulle upptaga striden, hade därföre vid utbrottet af nuvarande 
härjning stått lika handfallna som vid början at den föregående, 
och i allmänhet endast haft till mål insektens direkta förintande, 
som nu naturligtvis ej var möjligt. Han lyckönskade Sverige att 
hafva kunnat gå i kampen på ett planmässigt sätt under enhetlig 
ledning och med användande af till buds stående vetenskapliga 
krafter, hvarigenom kunde åstadkommas resultat, fruktbringande 
äfven för framtiden. 


Såsom sammanfattning af mina under resan erhållna intryck 
i nunnefrågan torde jag få framhålla, 
att alla åtgärder, hvilkas mål endast varit att direkte för- 


i 


Ne ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901: 


göra nunnan, visat sig föga verksamma, däruti inbegripet äfven 
limning af starkt äggbelagda bestånd; 

att däremot genom limning i ett härjningsområdes yttre, 
mindre starkt äggbelagda delar, där flacheri alls icke eller mindre 
intensivt uppträdt, limning befordrar denna sjukdom, synnerligen 
om de under ringarna befintliga larverna, där de blifvit sjuka, 
uppsläppas till trädkronorna; 

att sistnämnda limning, äfven om flacheri ej skulle uppträda, 
dock i ej ringa mån minskar utveckling af fjärilar och därmed 
faran för utvandring utåt; 

att flacheriens snabba utbredning bör, på sätt som redan hos 
oss försöksvis skett, befrämjas genom sjuka larvers öfverförande 
till ej flacherismittade trakter; samt 

att åtminstone försök böra göras med utplantering af flacheri- 
smittade ägg och möjligen äfven af ympade larver, för hvilket 
ändamål jag ock under resans lopp skriftligen anmodat jägmästa- 
ren RAMSTEDT att insamla och förvara af flacheri dödade larver. 

Stockholm den 11 december 1900. 

J. Meves. 


I 
[ 
: 
1 
| 
I 


13 


KONGL. DOMÄNSTYRELSENS SKRIFVELSE TILL 
KONGL. MAJ:T ANGÅENDE FORTSATT BEKÄM- 
PANDE AF NUNNAN ÅR 1901. 


TÖKonNunsen. 


I underdånig skrifvelse den 2 december nästlidna år har 
Domänstyrelsen under erinran, att genom nådiga brefven den 14 
april och 11 maj 1900 af samma års skogsmedel anvisats sam- 
manlagdt 80,500 kronor till fortsatt bekämpande af skadeinsekten 
»Nunnan», anmält, att å det sålunda anvisade beloppet vid 1900 
års slut antagligen komme att uppstå ett öfverskott af omkring 
31,000 kronor, och hemställde Styrelsen uppå då anförda skäl, 
att det vid årets slut befintliga öfverskottet måtte få i mån af 
behof och i enlighet med de genom ofvannämnda nådiga bref af 
den 14 april 1900 bestämda grunder användas under innevarande 
år, till dess Eders Kongl. Maj:t i nåder pröfvat det fullständiga 
förslag till för ändamålet nödiga åtgärder under året, som fram- 
deles komme att af Styrelsen framläggas; hvilken hemställan Eders 
Kongl. Maj:t ock den 19 sistlidne januari täckts i nåder bifalla. 

Anledningen till förberörda ej oväsentliga besparing i de för 
sistlidne år disponibla medlen är att finna dels däruti, att inga 
nya, oförutsedda åtgärder kräfvande nunnehärdar upptäckts, dels 
däruti, att dagsverkskostnaden ställt sig något lägre än den be- 
räknade, dels ock i den mindre tillfredsställande omständigheten, 
att ej alla jordägare, å hvilkas skogar trädlimning bort företagas, 
tillåtit detta när limningen måst föregås af den underväxande 
skogens bortgallring på jordägarens bekostnad. 

Sedan de två skogstjänstemän, hvilka haft i uppdrag att leda 
åtgärderna mot insekten, numera inkommit med af kartor åtföljda 


I 


74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19901. 


uppgifter rörande resultaten af den undersökning, som sistlidne 
höst företagits i fråga om den nya äggbeläggningens utsträckning 
och intensitet — hvilken undersökning skolat ej mindre visa verk- 
ningarna af förut vidtagna åtgärder än äfven utgöra den nödvän- 
diga grunden för bestämmande af eventuella vidare åtgärder — 
är Styrelsen nu i tillfälle att för Eders Kongl. Maj:t framlägga 
hufvuddragen af dessa resultat äfvensom förslag till innevarande 
års arbeten. 

Å de i Styrelsens underdåniga skrifvelse den 12 februari 
sistlidet år omförmälda smärre områdena, det ena å indragna 
boställena Ålsta n:ris I och 2 i Södermanlands län samt det 
andra å Trolle- Ljungby fideikommissegendom i Skåne kan härj- 
ningen anses upphörd. 

Annorlunda ställer sig förhållandet med de två stora härj- 
ningsområdena, det ena och största hufvudsakligen tillhörande 
egendomarna Virå, Stafsjö, Danbyholm och Ålberga, indragna 
militiebostället Ålberga samt Jönåkers häradsallmänningar inom 
Södermanlands län äfvensom delar af Lösings och Östkinds hä- 
radsallmänningar i Östergötlands län, och det andra, beläget huf- 
vudsakligen inom egendomarna Björksund och Måstena i Söder- 
manland omkring 4!/2 mil från det förra området. 

Redan vid början af nunnekampens upptagande och äfven 
sedermera har Styrelsen särskildt betonat såsom sin öfvertygelse, 
att när en härjning ej upptäckes förr än den nått en sådan ut- 
sträckning och intensitet, som fallet var med den å sistnämnda 
båda områden, det vore omöjligt att äfven med de kraftigaste 
åtgärder kunna direkt utrota insekten oeh dymedelst bringa härj- 
ningen att omedelbart upphöra, men att genom lämpliga medel 
åtminstone insektens massökning i alltjämt stegrad progression 
skulle kunna förekommas och därmed äfven. faran för insektens 
spridning till andra trakter minskas, allt i afvaktan att genom 
naturens egna åtgöranden — uppträdande af sjukdom och för 
nunnan skadliga parasitinsekter — härjningen komme att upphöra. 
Att dessutom hvarje åtgärd, som i någon mån kan befordra och 
underlätta denna naturens egen sträfvan, måste vara af gagn, är 
själfklart. 

Hittills vidtagna åtgärder hafva ock alltmer utvecklat sig 
därhän att, där äggbeläggningen varit så stark, att trädens full- 


2 


ste irnrNRDeer R 


DOMÄNST. SKRIFV. T. K, M:'T OM FORTSATT KAMP MOT NUNNAN. 75 


ständiga afbarrning genom de sedermera utkläckta larvernas frat 
var att förutse, bestånden lämnats åt sitt öde, hälst som genom 
trängsel sins emellan i trädkronorna och brist på födoämnen, 
larverna blefvo mottagliga för larvpesten (wipfelsjuka, toppsjuka, 
flacheri) och härdar för denna sjukdom sålunda bildades, under 
det att fjärilsutveckling därstädes ej var att befara, då insekterna 
dogo såsom larver eller puppor. I mindre starkt äggbelagda be- 
stånd, hufvudsakligen mot områdenas yttergränser, där larvpesten 
ännu ej visat sig, försågos däremot träden med ringar af s. k. 
larvlim, i afsikt att antingen genom svält och trängsel göra de 
nedanför ringarna kommande larverna mottagliga för pesten, som 
därifrån skulle sprida sig uppåt kronorna, eller åtminstone direkte 
ihjälsvälta nämnda larver och sålunda minska fjärilsutvecklingen. 
Äfven har försök gjorts med utsläppande af pestsjuka larver på 
trakter, där sjukdomen förut ej iakttagits. 

Att nu nämnda tillvägagångssätt varit riktigt synes erfaren- 
heten hafva ådagalagt, i det att nu i fråga varande områden i 
allmänhet icke utvidgats utöfver den yta de vid deras upptäckande 
redan innehade, och däremot pesten vunnit allt större utbredning. 
Såsom negativt bevis torde äfven få anföras, att där till följd af 
jordägares vägran mnödigt ansedda åtgärder måst underlåtas, be- 
nägenhet för insektens spridning tydligen kunnat iakttagas. Från 
det besök i vissa af nunnan för närvarande hemsökta trakter i 
Ober-Schlesien och Ostpreussen, som af undertecknad MEvEs på 
uppdrag företogs sistlidne höst, och hvarom berättelse här i af- 
skrift bifogas, hemfördes ock det intryck, att kampen mot nun- 
nan hos oss förts på ett rationellt sätt. | 

Slutligen torde böra nämnas, att af anledning att uti tysk 
litteratur i nunnefrågan uppgifvits, det pesten, när den en gång 
visat sig, skulle spridas med synnerlig stor snabbhet och få härj- 
ningen att upphöra inom kort, under sistlidne år å Virå-området 
icke behandlats en del bestånd belagda med mindre än 500 ägg 
pr träd, under antagande att detta vore öfverflödigt vid det för- 
hållande, att såväl pest som parasitinsekter redan uppträdt inom 
området. Det visade sig emellertid, att sjukdomen i verkligheten 
sprider sig ganska långsamt; en erfarenhet, som de senaste åren 
gjorts jämväl i Tyskland. TI följd häraf har från dessa bestånd 
en något starkare fjärilsutveckling och alltså äfven äggbeläggning 


2 


Jd 


76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


ägt rum än väntadt var, hvarföre det lärer blifva nödvändigt att 
i år genom limning, åtminstone i bälten, söka främja pesthärdar 
därinom. Emellertid innebär äfven denna erfarenhet en varning 
för underlåtenhet att motarbeta insekten genom limning. 

Enligt skogstjänstemännens uppgift har inom det stora Virå- 
området, som redan år 1899 började behandlas, granskog under 
år 1900 blifvit 


å 1,276.g84 hektar helt och hållet afbarrad, 
»uU535,080 St dl hälftensafbarrad, 


$nrv402:20, belagd omedsöfyer 3,000 ägg pr stam, 
2NNGA S560MEN » » » 1,500—3,000 » >» » 
SÖK ON66MN 2 » » » 500—1,500 >» > » 
> 15414,19 — >» » » under BOOLI » 


4,673,47 hektar tillsammans. 


Den betydliga ytvidden af under år 1900 helt och hållet 
eller till hälften afbarrad skog förklaras däraf, att redan vid före- 
gående årets utgång skogen inom detta område var å 630 hektar 
till hälften afbarrad och å 1,731,87 hektar belagd med öfver 
1,500 ägg pr stam och således utan synnerlig utsikt att kunna 
räddas. 

Å Björksundsområdet, som ej behandlats förrän sistlidet år, 
har skogen blifvit 


aä 81,42 hektar helt och hållet afbarrad, 
FINS Ss till hälften afbarrad, 


2 SÖS belagd med öfver 3,000 ägg pr stam, 
HSO » » » » 1,500—3,000 " >, » » 
» 72,98 » » » » 500-— I 500 » » » 
DOMISTASST » » » under 500 » » » 


475,23 hektar tillsammans; utvisande detta någon minskning i 
områdets storlek. 


Enligt skogstjänstemännens förslag borde under innevarande 
är företagas limning inom dessa båda områden å omkring 1,200 
hektar, däraf omkring 450 hektar ej förut varit limmade, hvar- 
före föregående behandling genom gallring och så kallad röd- 


4 


DOMÄNST, SKRIFV. T. K. M:T OM FORTSATT KAMP MOT NUNNAN. ll 


2 


barkning eller barkens afjämnande skulle behöfvas å sistnämnda 
yta; och har Styrelsen icke funnit något i hufvudsak att häremot 
erinra. 

Hvad beträffar gallringen, så har Styrelsen redan i det före- 
gående påpekat det afsevärda hinder för ett verksamt ingripande 
mot insekten, som föranledts däraf, att kostnaden för gallringen 
pålagts jordägaren. Då emellertid den limning i ej redan gall- 
rade bestånd, som nu ifrågasättes, till god del afser att bereda 
pesthärdar i svagt äggbelagda trakter, och gallringen för sådant 
ändamål i allmänhet kan inskränkas till bortröjning af värdelösare 
buskar, af hvilkas tillvaratagande jordägaren ej kan draga nytta, 
och erfarenheten visat, att gallringen äfven eljest utan olägenhet 
kan utföras något svagare än hittills skett, synes det Styrelsen 
att staten borde bekosta jämväl röjningen, hvarigenom  vunnes 
friare händer för vidtagande af de för nunnans bekämpande nö- 
diga åtgärder. Statens kostnader skulle därigenom ej komma att 
ökas med mer än omkring 1,350 kronor, ett ringa belopp i jäm- 
förelse med den fördel som däraf vunnes. 

Med behörig hänsyn därtill, att ett parti af sistlidet år in- 
fördt larvlim ännu finnes i behåll, lärer kostnaden för nu före- 
slagna åtgärder kunna beräknas sålunda: 


Årbetskostnader, materialier m. m. 
Arbetskostnad för limning å om- 
kring 1,200 hektar samt röjning 
å omkring 450 hektar, inberäk- 


nadt aflöningar åt förmän ...... kr. 15,600: — 
Tillsyn öfver limmade bestånd ... » J2,000: — 
Larvlim jämte tullumgälder, loss- 
TIN SA MTOTSIUR SR I DA osocte so ss » IO,400: — 
Inventarier och redskap. ooooo---- » 300: — 
Äggundersökning hösten 1901 —.. » —2,500:— 
NUTVEESEKUTSTILeT fs or oo doo dosklsrso se >» —I,200: — kr. 32,000: — 
Administrationen m. m. 
Arfvode till en biträdande jägmä- 
stare under 11 månader efter 
3001EFODOKIOT MADAA, mccvorvs kr. 3,300: — 
Transport kr. ” 3,300: — kr. 32,000: -— 


5 


78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


Transport kr. :3,300: — kr. 32,000: — 
D:o till en d:o under' hela året 
efter. 250: kronor för manad. 4 20 3t0o0--— 


Bidrag till 2 tjänstehästar under 

81/3 månader efter 66 kronor 

6 Ore för. manade css JSse Rasa >» I,133:— 
Reseersättningar m. m. för veten- 

skapliga undersökningar ...-.-..-- PT, 000: ==" ISS 

Oförutsedda utgifter. Med 

Biträde å ännu ej kända härdar och fyllnad i till- 

äfventyrs för lågt beräknade utgifter m. m. — >» —5,567: — 


eller tillsammans kronor 46,000: — 


Då, såsom ofvan nämnts, för ändamålet redan finnes dispo- 
nibel en behållning af omkring 31,000 kronor, skulle återstående 
kostnader för nunnans bekämpande under innevarande år belöpa 
sig till omkring 15,000 kronor. 

Domänstyrelsen får därföre underdånigst hemställa, att Eders 
Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen äska, att för vidtagande i 
hufvudsaklig öfverensstämmelse med Styrelsens förslag för åtgär- 
der till fortsatt bekämpande af insekten nunnan måtte af inne- 
varande års skogsmedel få användas ett belopp af 15,000 kronor. 

Stockholm den 138 februari 1901. 


Underdånigst 
Fr. Cl:son Wachtmeister. 


J. Ol af gelléen. J. Meves. 


Referent. 


P. Malmqvist. 


STYNG-LARV I. ÖGAT HOS ETT BARN. 


I början af mars månad detta år syntes i tidningspressen en 
notis om ett ovanligt fall af parasitär ögonsjukdom hos en fem 
års flicka, EBBA JOHANSSON, från Forserum, Småland Hon hade 
sedan september månad lidit af smärtor i sitt ena öga, utan att 
någon orsak därtill kunnat påvisas. D:r STÅLBERG i Jönköping, 
som konsulterades angående lidandet, fann vid sin undersökning 
en liten fluglary i ögat. Den hade sin plats i främre ögonkam- 
maren mellan hornhinnan och iris. D:r STÅLBERG lyckades ge- 
nom operation aflägsna larven, men efter hvad det. uppgifves, 
skulle åtminstone ett liknande exemplar finnas kvar. Någon en- 
tomolog i Jönköping ansåg den tillhöra släktet Hypoderma. 

Prof. LAMPA, som intresserade sig för saken, fick på begä- 
ran den uttagna larven sig tillsänd, och hade godheten lämna den 
till mig för undersökning. 

Larven, som var. alldeles hel men något skrumpnad, hade 
cylindrisk form. med bakre ändan afrundad, trubbig och den främre 
tillspetsad. Segmenteringen var ej fullt tydlig, men syntes seg- 
mentens antal vara 11. Längden var 8 mm., bredden midtpå 
eller baktill 1,3 mm., vid tredje segmentet o,s mm., vid andra 
o,7 mm. och vid första o.4 mm. Då larven genom fixeringen 
(den förvarades i sprit) blifvit ogenomskinlig, kunde man ej iakt- 
taga några mundelar eller stigmaplattor på den. Jag behandlade 
den därför med kalilut (måtten togos förut), och sedan den på 
så sätt blifvit gjord genomskinlig, framträdde dessa delar under 
mikroskopet. De mycket små mundelarna utgjordes af en oparig 
svart, kitinspets, uppburen af 2 kitinstafvar, en på hvar sida, 
hvilka framtill voro smala och af svart färg, men bakåt blefvo 
mera breda och platta samt till färgen allt ljusare bruna och 
svåra att urskilja. På sidorna om den opariga spetsen kunde 
jag, men endast i ett visst-läge af larven, iakttaga ett par myc- 
ket små kitinkrokar och framför dem ett par grupper små hår. 
I den bakre ändan funnos två oregelbundna stigmaplattor, och 
dessa voro omgifna af små, men kraftiga, åt samma håll krökta, 
svarta taggar. På första och delvis äfven på andra segmentet 
syntes mycket små, ganska regelbundet, i alternerande rader an- 
ordnade, svarta punkter. Dessa voro synliga vid 125 gångers 


I 


80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


förstoring och endast vid mycket noggrann inställning (ZEISS 
apochr. — obj. 8 mm. och compens. — oc. 4). För öfrigt var 
larven färglös och glatt. 

Af allt att döma tillhörde den det första utvecklingsstadiet 
af någon Hypoderma-art. Den öfverensstämde nästan fullständigt 
med en af Boas lämnad beskrifning af en Hypoderma-larv från 
hjärnan hos en häst (Tidskrift for Veterinerer p. 77, 1889) och 
äfven ganska mycket med BRAUERS beskrifning af första larvsta- 
diet utaf H. Diana. Hvilken art larven tillhörde kunde ej med 
bestämdhet afgöras, emedan man ej kan skilja Hypoderma-arter- 
nas larver i detta stadium. Det är emellertid troligt att han till- 
hörde nötkreatursstynget, H. bovis. 

För att vara nära ett halft år gammal var han onekligen 
bra litet utvecklad, men det är ej något ovanligt, att en parasit, 
hvilken kommit att fastna på en plats i kroppen, som ej är dess 
predilektionsställe, stannar i växten. Hvad Hypoderma-larver 
beträffar, har man ju ofta träffat dem i ryggmärgskanalen hos 
nötkreatur. Dessa larver hafva 1 allmänhet, hvilken tid på året 
de än anträffats, tillhört det första stadiet. 

Hos människor, under huden, äro Hypoderma-larver funna 
flera gånger så väl i Europa som Amerika af SCHÖYEN, SPRING, 
JosEPH m. fl. SCHÖYEN berättar t. ex. om en 14—1T15 års gosse, 
som i augusti 1885 började lida af smärta och inflammation i 
ena höften. Inflammationen spred sig uppåt sidan till halsen och 
hufvudet och i april följande år utkom en stynglarv öfver ena ögat. 

Att de yngsta larverna till H. bovis kunna företaga sådana 
långa vandringar, är väl bekant, och att de ofta anträffas äfven 
djupt in i kroppen, såsom i oesophagus och i ryggradskanalen 
(HINRICHSEN, HORNE, RUSER, KOOREVAAR m. fl.): Hur ifråga- 
varande larv kunnat komma in i ögat, om han följt med blod- 
strömmen dit, eller om han aktivt vandrat in från hjärnhinnorna 
utefter |V. opticus, är väl svårt att bestämdt afgöra. 

Djurparasiter (Filaria, Cysticercus och Echinococcus) hafva 
ej så sällan iakttagits i ögonen på så väl människor som hus- 
djur. Om fluglarver någon gång förut blifvit anträffade i ögat 
hos människa vet jag ej. Från husdjur känner man ej med be- 
stämdhet något liknande fall, men LINDQVIST omnämner!, att 
»professor FLORMAN på 1830-talet iakttagit en larv i ena ögat 
hos ett föl på Flyinge, hvilken sannolikt varit en Hypoderma- 
larv (ALEX. NORINGS Tidskrift för Hästvänner)». 


1 Tidskrift för Veterinärmedicin p. 148, 1895. ' 
Arvid Bergman. 


4 ov Wääktt 2 — Lr 


TVÅ ZOOCECIDIER PÅ LAURUS CANARIENSIS 
WATSON var. AZORICA SEUBERT & HOCHST. 


AF 


KNUT PBoHLIN. 


En af den ursprungliga azoriska övegetationens karakters- 
växter och endemiska former är Laurus canariensis WATS. var. 
azorica SevB. & HocusTt. (= Persea azgorica SEUBERT). I 
bergsregionerna kläder den ofta ensam hela fjällsidor med sin 
mörka grönska. På denna art fann jag sommaren 1898 ett par 
.cecidier, som kunna vara af intresse, emedan på den europeiska 
Laurus nobilis finnes ett par liknande sjukdomar. Hvardera 
.cecidiet erhölls blott i ett exemplar, i Furnasdalen på ön San 
Miguel. 


Det ena cecidiet orsakas af en liten Eriophyid och utgöres 
af deformationer af blomställningen, i hvilken alla blommorna 
förvandlas i gröna knoppar utan spår till ståndare och pistiller. 

En liknande bildning är förut beskrifven på Laurus nobilis 
af HIERONYMUS! och MASSALONGO?, och senare mera ingående 
studerad af KrucH?. Den hithörande Eriophyiden är i korthet 
.diagnosticerad och efter MALPIGHI, som i sin bok »De Gallis» 


! Beitr. zur Kenntn. d. europ. Zoocecid. u. d. Verbreit. derselben. (Er- 
gänzungsheft zum 68. Jahresbericht der Schlesischen Gesellschaft fir vater- 
ländische Cultur, Breslau, 1890, p. 76.) 

? Bull. della Soc. bot. italiana 1893, p. 189. 

3 Contrib. allo studio della morfologia fiorale del Laurus nobilis. (Atti 
della Reale Accademia dei Lincei. 1893. Ser. 5; Rendiconti, V. II. p. 320). 

Entomol. Tidskr. Årg. 22, H. 2 (1901.) I 6 


82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9OQOI. 


redan omnämnt densamma, af CANESTRINI och MASSALONGO?T 
kallad Phytoptus Malpighianus. Senare har CANESTRINI? läm- 
nat en afbildning af densamma. Dennes arbete har ej varit 
mig tillgängligt, men då exemplar af cecidiet, insamlade i Ita- 
lien, af doc. O. ROSENBERG välvilligt ställts till mitt förfogande, 
har jag haft tillfälle till jämförelse mellan den azoriska och den 
europeiska arten. 

Artbestämningen synes 1 detta fall erbjuda ett visst intresse, 
emedan Laurus canariensis B aszorica är endemisk på Azorerna 
och hufvudarten numera endemisk på Kanarieöarne och Madeira. 

Eriophyes malpighianus (CAN. & MASSAL.) NALEPA (= Phy- 
toptus malpighianus CAN. & MASSsAL.) utmärker sig hufvudsak- 
ligen genom följande karakterer”. Ryggborst saknas; lateralbor- 
sten nå ej ned till det första paret ventralborst, det andra paret 
ventralborst äro mycket korta, det tredje paret når ej fullt ned 
till kroppsändan; tarsen bär ett 4-stråligt fjäderborst, som är 
något kortare än dess klo; kroppens ringar äro c:a 90. 

I alla dessa och andra afseenden öfverensstämmer den azo- 
riska formen väl med FE. malpighianus; dock synes ringarnas 
antal, som ju för öfrigt alltid äro svåra att exakt räkna, hos den 
azoriska formen vara endast 75—380 (se Pag. 83, fig. 1). Ä 

Om ryggsköldens teckning hos JE. malpighianus säges": 
»Lo scudo dorsale ha numerose e ben distinte strie longitudi- 
nale». Jag har undersökt ett flertal individer ur knoppdeforma- 
tioner på Laurus nobilis. Ryggskölden visar där en teckning, 
sådan som afbildats på fig. 6. Längsstrimmorna äro flera, tyd- 
liga, ungefär lika starka, stundom förgrenade. En är fullt me- 
dian, de öfriga gå ut. parvis på sidorna. Detsumellerstataro 
ungefär liklånga, de öfriga böja af åt sidorna och fortsättas af 
kroppens punkterade tvärstrimmor, så att hvarje par, från midten 
räknadt, blir något kortare än närmast föregående. 

Den azoriska formen förhåller sig i sin plan på samma sätt, 
men därigenom, att blott de fem mellersta strimmorna äro. lika. 
starka och väl synliga, de: laterala ytterst fina och mycket svåra 


+ Nouva specie di Phytoptus. (Bull. Soc. Veneto-Trent., V. 5, p: 127.) 
> Prosp. Acarof. V.'Ojrp:, 783, t: OM, Ale me, O 

ER ATS or 237 

" CANESTRINI & MASSALONGO 1. ci, p: 127. 


2 
pA 


BOHLIN: TVÅ ZOOCECIDIER PÅ LAURUS CANARIENSIS. 


; « 4 An 
= 


BUNDSEN fig. 7, BOHLIN ceter. del. 


83 


34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


att följa, blir dess habitus ganska afvikande (Pag. 83, fig. 36 
Man skulle kunna tänka, att denna ryggteckning blott vore ett 
yngre stadium; men i det italienska materialet, som var särdeles 
rikt på larvformer, visade redan dessa den beskrifna typiska teck- 
ningen af ryggskölden. 

I ryggsköldens teckning erinrar den azoriska formen något 
om Phytoptus vermiformis NALEPA”, men den senare artens kropp 
är vida smalare, och första tarsalleden 1!/2 så lång som den andra; 
hos den azoriska äro bägge tarsallederna lika långa. I det andra 
ventralborstparets läge, ungefär midt på abdomen, råder en öfver- 
ensstämmelse. £. vermiformis är något mindre (170 = 26 pu). 

E. malphigianus ur Laurus nobilis-knoppar liknar i rygg- 
sköldens teckning mera £. wvitis”, men denna art har ryggborst, 
längre extremiteter etc., så att något sammanhang dem emellan 
naturligen icke finnes. 

Den azoriska formen synes, att döma af mitt material, vara 
något mindre än den italienska £. malphigianus. De största 
exemplar jag mätt, nådde 255 pu i längd (29) och 50 pu i tjock- 
lek, då £. malphigianus enligt diagnosen blir 280 pu lång. 

På grund af ofvanstående jämförelse synes den azoriska for- 
men icke vara fullt identisk med den italienska £. malpighia- 
us, men ej häller mera afvikande än att den bör uppställas 
som en underart, skild hufvudsakligen genom ryggsköldens teck- 
ning. 

Man skulle, vore arterna fullt identiska, kunna tro, att den 
azoriska formen inkommit genom kultiverad Laurus nobilis. Nu 
minnes jag mig emellertid icke hafva sett denna växt på Azo- 
rerna, ehuruväl den kanske odlas i några af dess många, rika 
trädgårdar. Laurus canariensis v. azorica är emellertid en växt, 
som åtminstone numera blott tillhör den okultiverade bergregio- 
nen och en sådan härstamning blir därför, oafsedt formens afvi- 
kelse, mindre sannolik. En annan möjlighet är, att den med 
fåglars tillhjälp lyckats uppnå Azorerna från europeiska cecidier 
på Laurus nobilis. Att fåglar härvid vore de sannolika öfver- 


3 Beiträge zur Systematik der Phytopten (Sitgeber. d. K. Akad. d. Wis- 
senschaft: -Mat.-Nat;.;Cl,-Bd:.98: Abtb. I Hui; P3 120, af UISpErisS manen 

? NALEPA. Zur Systematik der Gallmilben (1. c. Bd. 99. Heft. 1, Abth. 
I.-T890: P1 576 Flats VIRERorET ät. 025) 


4 


FE TIS NI ISIN NINI Nn 


BOHLIN: TVÅ ZOOCECIDIER PÅ LAURUS CANARIENSIS. 35 


förarna är troligt däraf, att lagern har bärfrukter (liksom för 
öfrigt så godt som alla azoriska buskväxter), och fåglar ofta, sär- 
deles om höstarna förekomma i stora, vinddrifna skaror på Azo- 
rerna. Mest sannolikt synes dock mig det antagandet, att detta 
cecidium alltjämnt åtföljer Laurus canariensis. Därpå tyda föl- 
jande ord af WEBB & BERTHELOT!9 i deras beskrifning af Lau- 
rus canariensis: >». ...Panincul&e robuste, hirsute, foliis 3-plo 
vel 4-plo brevioribus; quandoque in sylvis opacis in co- 
rymbum monstrosum floribundum excretée, floribus abor- 
tivis organis ad foliola alterum alteri imbricata reductis». Det 
är härvid af intresse att erinra om, att såväl Laurus canariensis 
som Laurus nobilis äro funna fossila i södra Frankrikes pliocen- 
lager, den förra också fossil på Madeiral!!. Man kan tänka sig, 
att Eriophyes malpighianus medföljt Laurus canariensis från 
dess och Laurus nobilis gemensamma tertiära utbredningsom- 
råde i Europa, och man har då en enkel förklaring på den euro- 
peiska och den azoriska formens nära släktskap. Vidare är det, 
såvidt man känner cecidiernas utbredning, bekant, att dessa ofta 
hafva ett mindre utbredningsområde än värdväxten själf!) hvil- 
ket kan tyda därpå, att cecidiernas utbredning icke sker språng- 
vis, utan steg för steg i värdväxtens spår. En sådan härstam- 
ning för ifrågavarande cecidium utesluter naturligtvis icke fåglar- 
nas förmedling; tvärtom är det väl sannolikt, att just de vid sina 
frivilliga eller ofrivilliga färder mellan de atlantiska ögrupperna 
inficierat Laurus canariensis på den ena efter den andra af dem. 
Den kanariska dufvan lär just lefva af bären på Laurus. 

Här må meddelas en kort diagnos på den funna formen. 

Eriophyes malpighianus (CAN. & MASSAL.) NALEPA. ". az0- 
Ficus n. subsp. Pag. 83, fig. 1—5. 

Unterscheidet sich von £E. malpighianus typ. in der Zeich- 
nung des Thoracalschildes. An der Oberfläche desselben ver- 
laufen 5 sehr deutliche, gleich lange Leisten; seitlich finden sich 
mehrere andere, viel zärtere öfters schwer zu verfolgende, die 


10 Histoire naturelle des iles Canaries. Phytographia. Pars 4, p. 229. 
Paris 1840. 

UM ENGLER & PRANTL., Die Natirlichen Pflanzenfamilien, Th. III, 
NRO 2 DELTO, 

1? HIERONYMUS (l. c, p. 52). 


36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


seitwärts sich in den Querrändern fortsetzen. Zahl der Ringel 
circa 75—80. Länge des Weibchens bis 255 pu, des Männchens 
bis 200 &, Breite derselben” bis 50 pe; Fier c:ary5 fc langsise 
pu breit. 

Kommt in Bliäthenvergränungen an Laurus canariensis v. 
azorica auf San Miguel (Furnas), Azoren, vor. 

Äggen visa hos både den azoriska och den italienska for- 
men i den ena ändan några egendomliga lister (fig. 2). 


Cecidiet på Laurus nobilis är ingående beskrifvet af KrucH 23, 
fastän endast i rent morfologiskt afseende. Han har funnit det 
under två skilda former: »a) sopra un determinata regione fiori- 
fero ascellare, ossia sopra una aggregazione di infiorescenze; b) 
sopra una determinata regione di un ramo foglifero che dall'apice 
si estende per un tratto piu o meno lungo verso il basso». 

Blott den förra formen, en deformation af blomställningen, 
men ej den senare, en hel bladbärande grens deformering, blef 
funnen på den enda buske, från hvilken mitt material här- 
stammar. 

Eriophyidens inverkan består enl. KrucH!t hufvudsakligen 
i följande. Hufvudaxeln i den blombärande grenen förlänges, 
dess internodier och biaxlarna af första ordningen ökas 1 antal. 
Detta åtföljes af en störning i brakteernas ställning, som ofta 
blifva ställda på olika höjd, där de i normala fall voro mot- 
satta; blomskaften däremot förkortas i hög grad och blommorna 
förbli inneslutna i de förstorade brakteerna. Dessa blifva styfva 
och rikt håriga. Hvad själfva blomman angår, nämnes blott i 
korthet, att i en del fall såväl ståndare som pistiller kunde vara 
i nästan oförändradt skick, men att i andra fall äfven de voro 
djupt förändrade eller rent af försvunna. 

Blomställningen hos Laurus nobilis är enligt EICHLER!?, 
en botrytisk samling af småhufvud, och dessa senare äro byggda 

180], IGiÄpiRspes 

FILNCENP. SAGA 
15 Bliäthendiagramme. Th. II, p. 133. Leipzig 1878. 

6 


BOHLIN: TVÅ ZOOCECIDIER PÅ LAURUS CANARIENSIS. 37 


af 2—6 dekusserade sidoblommor och en toppblomma, omgifven 
af 2 förblad. 

KRrucH's iakttagelser på Laurus nobilis stämma ungefärligen 
öfverens med förhållandena hos Laurus canariensis. Utseendet 
af en missbildad inflorescenssamling visar Pag. 83, fig. 7. Blom- 
ställningsgrenarnas stödjande blad äro bortfallna, själfva bära de 
I — ett fåtal stora knoppar. Hvarje sådan knopp är själf en 
sammansatt inflorescens (Pag. 83, fig. 8a). Ytterst finner man 
i dem några stora, kupiga, till färgen blekgröna, och på ytter- 
sidan täthåriga braktéer. Dessa (fig. 8b och c) sitta strödda, 
men med korta internodier; i vecket af hvart och ett af dem 
sitter en knopp (fig. 8 d), som representerar partialinflorescensen. 
Stundom sitta i ett bladveck två eller t. o. m. flera sådana, i 
enlighet med KRrRucH's iakttagelser!$,; och dessa äro då biknop- 
par i samma bladveck. 


Sammansättningen af partialinflorescensen (knoppen fig. 8 d) 
växlar. Vanligen bildas den af 4 tättslutande och på utsidan 
håriga brakteer, som innesluta 3(—5) stycken små, deformerade 
blommor, af hvilka toppblomman omgifves af 2 förblad (fig. 8e). 
Ett diagram efter mikrotomsnitt af en sådan toppblomma visar 
Textfigur A, p. 87. Intressant är att bladställningen löser upp sig till 
tydlig :spiralställning äfven i blomman. De fyra hyllebladen, som 
normalt stå i två kransar — d. v. s. korsvis motsatta — visa 
mycket tydligt olika-ålder och storlek; (1 och 2 utmärka förbla- 
den, 3—5 hyllebladen; det sista hyllebladet ännu förenadt med 
axeln).  Anlag till ståndare och pistiller, hvilka förstnämnda nor- 
malt äro 16—20 hos L. canariensis!",; har jag aldrig funnit. 

Braktéerna förete i sin anatomiska byggnad föga af intresse. 

AC eörpl ige. 

tU WEBB & BERTHELOT l, C. p. 229. 


7 


38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


Då jag ej haft normala blomställningar till jämförelse, återstår 
blott att beskrifva dem för sig. De bestå af ett homogent pa- 
renkym (fig. B, p. 87). Yttersidans epidermis är tätt klädd af styfva 
hår, som bilda ett rikt ludd. Håren äro utvuxna epidermisceller 
och tjockväggiga så som hvarje epidermiscell på sin utsida. Denna. 
byggnad hafva såväl de yttre som de inre braktéerna. 

Blommans blad (och de dem närmast liggande högbladen) 
hafva nästan karaktären af en embryonal väfnad (Textfigur C, som 
återger den anatomiska strukturen af blad 3 i figur A). Cel- 
lerna äro utan mellanrum förenade, hafva tunna väggar, epider- 
miscellerna inbegripna, äro protoplasmarika med stora cellkärnor, 
hvilkas nukleoli oftast äro mycket stora och tydliga. Kutikula 
saknas. Hår saknas också eller äro af en annan, tunnväggig och 
plasmarik typ. Cellernas sammanhang synes vara mycket löst. 

I allmänhet kan sägas, att intet anatomiskt element, som ej 
för öfrigt finnes hos växten, uppträder. Hela inflorescensen stan- 
nar på ett lägre, vegetativt utvecklingsstadium. Till jämförelse 
framställer fig. 9 och 10 på sid. 83 en vegetativ knopp och dess 
isolerade knoppfjäll. Dessa äro på sin utsida, liksom för öfrigt 
hela det unga skottet hos Laurus canartiensis, tätt brunhåriga. 
I själfva blomman stannar utvecklingen på ett ontogenetiskt och 
fylogenetiskt primitivare utvecklingsstadium; detta visar sig isyn- 
nerhet i bladkransställningens upplösning till spiralställning. 

De anatomiska förhållandena öfverensstämma alldeles med 
dem MOLLIARD, som ingående och jämförande studerat de florala 
cecidiernas anatomi, funnit hos de mest deformerade af dem, 
exempelvis hos Bromus-arter angripna af Phytoptus (Eriophyes) 
tenuis och dubius, hos hvilka det inre blomfjället fördubblas (tol- 
kadt genom en förmodad fylogenetisk uppkomst af två blad), 
pistill och ståndare förkrympa, förvandlas till en parenkymatisk 
väfnad eller helt försvinna o. sg. v.18 i) 


Hvad cecidiets biologi beträffar, lämnar det sparsamma ma- 


18 Recherches sur les Cécidies florales p. 213—222. (Ann. d. scienc. 
nat. Bot. Ser. VIII T. I, 1895). Ett exempel af mera slående art på ett 
återvändande till en fylogenetiskt äldre byggnad genom inverkan af en para- 
sit visar ÄLychris dioica, hvilkens honblommor under inflytande af Ustilago 
violacea utveckla fullständiga ståndare, ehuru dessa visserligen vid mognaden 


äro fyllda af sporer och funktionslösa. 


8 


FE SS Se 


BOHLIN: TVÅ ZOOCECIDIER PÅ LAURUS CANARIENSIS. 89 


terialet naturligen föga upplysning. Cecidiet togs i förra hälften 
af augusti månad och var då rikt på fullvuxna individer och 
inneslöt en myckenhet ägg, men knappt några larvformer. Diju- 
ren uppehålla sig i partialinflorescenserna, där de äro talrika ända 
in bland blommans blad (figur A). Sannolikt öfvervintra de i 
dessa, skyddade af de täthåriga och ytterst tätt hopslutande brak- 
téerna. Att cecidierna behöfva skydd mot uttorkning, tyckes 
framgå af deras af WEBB & BERTHELOT angifna förekomstsätt på 
Kanarieöarna (»in sylvis opacis» 1. c.). De yngsta bladens väf- 
nad och i synnerhet deras stora epidermisceller, stundom förlängda 
i korta hår, torde tjäna som näringsceller; för en sådan åsikt 
talar deras lösa sammanhang. MOoLLIARDp!? betecknar dem också 
såsom sådana hos Bromus. 

Att i cecidier öfverhufvud taget verkligen uppträda modifika- 
tioner till parasitens nytta därpå lämnar KUSTER??? exempel, som 
knappast kunna jäfvas. 


Det andra cecidiet bestod i en bladrullning, funnen på ett 
enda blad och bebodt af en Psyllod (Pag. 83, fig. 11). En all- 
deles liknande sjukdom är sedan länge känd hos Laurus nobilis 
och orsakas där af Zrioza alacris. Denna Psyllod är först be- 
skrifven af Fror”?! Cecidiet på Laurus nobilis har jag hösten 
1900 funnit i Stockholm. Ehuru jag sålunda haft material till 
jämförelse, vågar jag icke bestämma den azoriska arten, då denna 
endast fanns i ett enda individ och detta genom konserverings- 


'vätskans inverkan blifvit olämpligt till undersökning. I alla de 


karakterer, som framträda, visar sig dock full öfverensstämmelse 
mellan den azoriska formen och Trosa alacris. 

Själfva cecidiet på Laurus nobilis är först beskrifvet af La- 
CAZE-DUTHIERS”?”, som redan 1853 äfven ger en skildring af dess 


191. ec. p. Så också LACAZE-DUTHIERS, Recherches pour servir å I'his- 
toire des galles p. 292. (Ann. Sc. Nat. Bot. Ser. III, B. 19. 1853.) 

9 Beitr. z. Kenntniss d. Gallenanatomie (Flora. Bd 87. 1900). 

1 Zur Kenntniss d. Rhyncoten (Bull. Soc. imp. d. nat. de Moscou. T. 
34: I, 1861. p. 398—400). 

FELICE PR: 345-346: 


90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


anatomi; enl. honom blir bladrullningen missfärgad (blekgrön); 
bladet på det sjuka stället blir förtjockadt till det tredubbla, och 
dess bladparenkym förlorar differentieringen mellan palissad- och 
svampparenkymväfnad, dess celler förstoras, bli polygonala och 
ofta kring nerverna förvridna samt förlora sin gröna färg. 
Sedan hafva THOMAS?3, KIEFFER”t och MASSALONGO”? m. fl. 
omnämnt detta cecidium; den sistnämnde ger en vacker habitus- 


bild af detsamma. Det tyckes i Medelhafsländerna vara allmänt. 
Loew 6 anför det från Marseille, Landes, Montpellier i Frank- 
rike; från Spanien; från Genua, Florens, Sardinien i Italien; från 


?> Die Blattflohkrankh. d. Lorbeerbäume (Gartenflora 1891. H. 2 u. 3). 

” Les Hémiptérocecidies de Lorraine (Feuille de Jeunes Naturalistes 
III Sér., N:o 252. Rennes—Paris 1891). 

? Le Galle nella flora Italica (Memorie dell'Accademia d'agricoltura e 
commercio; di SVerona.!.Ser: 3, Vv: II, Fasesor, p,i203,01avselu): 

?6 Neue Beitr. z, Kenntn, d. Psylliden (Verb od EK: KUzoobofte: 
sellsch. Wien. Bd 36. 1886, p. 166—167). 


IO 


FY 


BOHLIN: TVÅ ZOOCECIDIER PÅ LAURUS CANARIENSIS. 91 


Ragusa och Pridworje i Dalmatien; fr. Abazggia i Istrien; samt 
slutligen från odlad lager i Stuttgart. RUBSAAMEN”!? anför det 
från Kerasin på Athos och betecknar det såsom »auch am kul- 
tivirten Lorbeer bei uns nicht selten». Och som ofvan synes har 
det nu också visat sig 1 Sverige. 

LACAZE-DUTHIERS' ofvan meddelade beskrifning gäller nog i 
allt äfven missbildningen på den azoriska lagern. Figur D ger 
ett tvärsnitt af den inrullade bladkanten. Förtjockningen är ej 
så stark som den af LACAZE-DUTHIERS angifna. I motsats mot 
hans utsago är också den yttre (öfre) bladytan starkt tillskrynk- 
lad. Figurerna E och F afbilda den anatomiska byggnaden hos 
ett sjukt och hos ett friskt ställe på samma blad. Förstörelsen 
går här, som synes, äfven ut öfver kärlsträngen och dess stöd- 
jande väfnad mot öfre och undre bladytan. Värst synes lepto- 
met lida; cellväggarna i hadromet synas ökade i tjocklek. Den 
öfra bladytans epidermisceller äro ofta alldeles tillplattade. Kloro- 
fyllkropparna äro äfven förstörda. MASSALONGO?? fann dem spar- 
samt förekommande. Parenkymet kring hadromet är i enlighet 
med LACAZE-DUTHIERS' uppgift mest deformeradt. 


27 Ueb. Zoocecid. von der Balkan-Halbinsel (Illustr. Zeitschr. f. Ento- 
mologie, Bd 5, p. 196. Neudamm 1900). 
280 Te: 


II 


92 
Fig: 
2 
2 
4. 
Se 
6. 
fe 
8. 
9. 
10. 
II 
Fig. A. 
Bi 
CC 
DD 
facher. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


Erklärung der Figuren. 


Im Tafel auf der Pag. 83. 


Eriophyes malpighianus (CAN. & MASS.) NALEPA " azoricus n. subsp. 
(Weibchen). 

Ei desselben. 

Riickenschild desselben. 

Profilsehnitt der Vorderende desselben. 

Larve desselben im Ei. 

Eriophyes malpighianus. Hauptform. Rickenschild. 

Deformirte Inflorescenzzweige von Laurus canariensis Vv. azorica. 

a. Deformirte Inflorescenz, b. und c. Bracteen derselben, d. Partial- 
inflorescenz derselben, e. Blithe derselben. 

Normale vegetative Knospe. 

Deckschuppen derselben. 

Blattrandrollung von Laurus canariensis v. azorica durch Trioza 


alacris FLOHR verursacht. 


Fig. 1—6 in 360-facher Vergrösserung, 7—11 in natirlicher Grösse, 


Im Text. Pag. 87 und 90. 


Schematischer Querschnitt einer deformirten Endbliäthe; I und 2 


Vorblätter; 3—5 Perigonblätter. Bei ” ein Eriophyid in natirlicher 
Lage. 


Querschnitt einer Bractee. 
Querschnitt des Perigonblattes 3 der Figur A. 
Schematischer Querschnitt der Randrollung eines vegetativen Blattes 


(Tate: nn): 


E und F, Querschnitte einer deformirten und einer unangegriffenen 


Blattpartie. O Secretbehälter. 
Fig. A und D in 25-facher Vergrösserung; B, C, E und F i 120- 


CE 


12 


IEEE 


93 


TRICHOPTERA OG NEUROPTERA-PLANIPENNIA 
SAMLEDE AV 


EMBR. STRAND. 


.Som et lidet bidrag til Norges endnu saa ufuldstendig kjendte 
Neuropter-fauna gives herved en fortegnelse over de av mig i de 
to sidste somre samlede Trichopter- og Planipennie-arter. Den 
bekjendte entomolog Mr. K. J. MORTON i Edinburgh har havt 
den godhed at gjennemgaa og bestemme hele mit materiale; 
herfor siger jeg ham herved min forbindligste tak. Mr. MORTON 
har ogsaa selv samlet i Norge forleden sommer og har derom 
publiceret en interessant avhandling i »The Entomologist's Monthly 
Magazine»!, 

De fra Ringerike og Lier anförte arter er samlede og mig 
velvillig overladte av hr: A. WOLEEBAK. 


A. Trichoptera. 


. Phryganea striata L. Ödemark (Smaalenene). 

» obsoleta (HaG.) M'L. Hatfjelddalen. 
. Neuromnia ruficrus ScoPp. Ringerike. 

» lapponica HaG. Tysfjorden (Nordland). 
. Ågrypnia pagetana Curt. Ödemark. 


Un BON HH 


1 K. J. MORTON: Trichoptera, Neuroptera-Planipennia, Odonata and Rho- 
Zalocera collected in Norway in the summer of 1900. 1 c. second series. 
Nol SIE 


94 


oo un 


Om AR RQ 
> 


N 


[SS 
S 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


. Grammotaulius signatipennis M'L. Hatfjelddalen. 


Limnophilus rhombicus L. Tavik (Sogn) (?5/8), Lier, Ham- 
merö (Nordland). 


» subcentralis BRAUER. Ringerike (septbr. 98). 

» DOKE AES LANTA ARLIEr: 

» stigma Curt. Aal (septbr.), Lerdalsören (?/9), 
Hatfjelddalen. 

> politus M'L. Ringerike. Ny for faunaen. 

» pantodapus WALLGR. Hatfjelddalen, Lödingen 
(Hindöen). 

» femoratus ZeTT. Hatfjelddalen. Ny for faunaen. 

> fuscinervis. ZETT.  Ringerike, Lier 

» MLOKICEPS (LETT AG 

» picturatus M'L. Ringerike, Hatfjelddalen. 

» centralis CURT. Botne (Jarlsberg). 

» vittatus F. Aal, Lerdalsören, Lier. 

» Zriseus: L (M'L.); ”Aal, Tavik; "Etattjelddal 

» scalenus WALLGR. Aal. — Hidtil kun kjendt 
fra Dovre og Finmarken. 

> miser M'L. Hatfjelddalen, Aal. 

> despectus WALK. Ringerike, Hatfjelddalen. 

» extricatus M'L. Ödemark, Lödingen. 

» sparsus CURT. Lavik. 

> fuscicornis RaAmB. Ödemark. 

» marmoratus CURT.(:). Ringerike. 

- Phacopteryx brevipennis Curt. Hatfjelddalen. -— Hidtil 


kun angit fra Dovre (MORTON) og Hedemarken. 
Årctoecia concentrica ZETT. (= dualis M'L.). Aal. — För 
kun fra Sydvaranger. 
Åsynarchus fusorius (WALLGR.) M'L. Hatfjelddal. 
» coenosus Curt. Tysfjorden, Hatfjelddalen. 


. Stenophylax alpestris Kor. - Tysfjorden, Hadsel (Vester- 


aalen), Lier. 
» nigricormnis PicT. Tysfjorden, Hatfjelddalen. 
» stellatus Curt. Aal, Hatfjelddalen. 
» latipennis CURT. Bergen. 


- Micropterna sequax M'L. Aal, Hatfjelddalen. 
. Halesus radiatus Curt. TLerdalsören, Lavik. 


2 


SWE 


STRAND: TRICHOPTERA OG NEUROPTERA-PLANIPENNIA. 95 


Halesus digitatus SCcHRK. MHatfjelddalen. — Ny for Skan- 


dinavien. 


38. Chaetopteryx villosa F. Aall, Ringerike, Lier. 


ambu 


» obscurata "M'L. Fauske (Hemsedal). — Ny 


for faunaen. 


. Apatania stigmatella M'L. ”Trondhjem, Tysfjorden. 
. Microsema gelidum M'L. Tysfjorden. — Ny for Skandi- 


navien. 


. Lepidostoma hirtum F. Tysfjorden. 
. Molanna palpata NL. Hatfjelddalen. 


Mystacides longicornis L. Ringerike. — Ny for faunaen. 


. Hydropsyche angustipennis CurY. Ödemark. For kun fra 


Sydvaranger. 


. Phaiulopotamus montanus DOoNov. Lödingen, Hammerö. 


Wormaldia (subnigra M'L.?). Et tvivlsomt ekspl. fra Ringe- 
rike.  Slegten er ny for faunaen. 


. Neureclipsis bimaculata L. Ödemark. 

. Plectrocnemia conspersa Curt. Hatfjelddalen, Tysfjorden. 
. Polycentropus flavomaculatus Pict. Ödemark, Tysfjorden. 
. Cyrnus flavidus (Kor.) M'L. Ödemark. 

. Rhyacophila- nubila ZeTT. Aal, Ringerike, Hatfjelddalen. 


B. Planipennia. 


. Panorpa germanica L. Vefsen. 


» communis L. Lier. Eksemplarerne staar ifig. MOR- 
TON ner vulgaris IMH., dog uden fuldt saa sorte teg- 
ninger. Ganske samme form samledes av MORTON ved 
Domaas og Seterstöen (Glommen), mens »the ordinary 
communis was absent» (MorT, 1. c.). 
Rhaphidia xanthostigma SCHUM. Botne, Porsgrund, Vefsen. 
» ophiopsis L. Porsgrund, Lier. 
Sisyra fuscata F. Ödemark. 
Sialis lutaria 1. Ödemark, Skien, Ulefos, Ringerike, Fre- 
drikstad, Hol i Hallingdal (reg. alp.), Hammerö. 
>»  fuliginosa. Ulefos (unicum). 
Chrysopa vulgaris ScHNeib. Kristiania, Botne, Skien. 


Ä 
d 


96 


" ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


9. Chrysopa perla L. Ulefos, Porsgrund, Vefsen. 
10. Hemerobius marginatus STEPH. Aal, Lerdalsören, Tysfjor- 


Ifa » 
2 » 
MAD: » 
TA: » 
TIS » 
16. » 
De » 
18. » 


I0-—20. >» 


den, Hatfjelddalen. 

lutescens F. ”Trondhjem. 

Mortoni M'L. Kristiania, Tysfjorden, Hammerö. 
concinnus STEPH. var. guadrifasciatus. Hatfjeld- 
dalen. 

orotypus. Terdalsören. 

nitidulus F. Ulefos, Tysfjorden. 

stigma STEPH. Porsgrund, Hatfjelddalen. 
nervosus F. Bergen, Lavik, Skien, Botne, Hval- 
öerne, Aal. 

humulz 1. Skien, Botne, Porsgrund, Kristiania, 
Hatfjelddalen, Vefsen, Lödingen, Langöen (Ve- 
steraalen). 

Vefsen, Hatfjelddalen. — MOoRr- 


pin STEPH. ET SE RS 
TON: er. tilböleligs til Satlanse 


AtKoAORSTNE RE 
Ed | disse to former for en art. 


21. Micromus paganus L. Aal, Lerdalsören; Vefsen, Hatfjeld- 


PAAG » 


dal, Tysfjorden, Hammerö. 


aphidivorus SCHRK. Kristiania, Lerdalsören, Ule- 
fos, Vefsen og Tysfjorden. 


97 


CHELONETHI FROM CAMERUN IN WESTAFRIKA 
EOLLECIKENEBY CDERVYNGVE SJOÖSKEDES 


BY 


ALBERT JULLGREN. 


Chelifer GEOoFFRoY 1763. 


Chelifer (Atemnus) Sjöstedti n. sp. 


The whole body very brilliant. Cephalothorax and abdominal 
segments very dark brown, 
the ventral segments pa- 
ler.  Pedipalpi blackish 
brown. Cheliceres more 
or less testaceous. Legs 
yellowish brown. 

The breadth of the 
cephalothorax is a little 
more than two thirds of 
its length. The front is 
rounded, a little truncated 
in the middle. There are 
no distinct transversal 
furrows, but when the 
specimen is dry, two fine 
transversal black stripes 
are visible through the 
chitinous skin and above 
the second of them there 
is a shallow impression. 


The surface is smooth 
Entomol. Tidskr. Årg. 22, H. 2 (1991). I 7 


98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


and has no or only some few and very fine wrinkles or strix 
and is thinly clothed with comparatively long simple hairs. Length 
I.6. MW, DreadthöT an 

Eye-spots two, situated at the base of the pedipalpi. 

The dorsal segments of the abdomen smooth or very fine 
wrinkled. All nearly entire or some of the segments in the hind 
part (not the last one) divided by a fine longitudinal middle-stripe. 
All segments at the hind-margin with a row of comparatively long 
simple hairs situated on a small pale testaceous spot. The hairs 
of the last segment very long and fine. 

Cheliceres very long. Galea very long and slender, at the 
apex with 6 very small teeth (conf. the fig. 2). Fla- 
gellum consists of three setx, the first one is the grea- 
test and has on its foremost edge about 6 teeth, the 
three first ones much smaller. 

Pedipalpus of considerable thickness, 
about as long as the body. Cox& smooth, 


thinly clothed with long fine simple hairs. 
Trochanter about as long as broad with the inner 
contour slightly convex; the outer side with two very era 
large tumuli. Femur comparatively short, pedicella- 
ted, a little more than twice as long as broad; the inner contour 
is first straight, then a little concave; the outer contour is 
convex and more so in the lower part of it. Tibia about as 
long as the femur, distinctly pedicellated, with both sides con- 
vex. Manus as long as tibia, more long than broad, longer than 
the a little curved digiti. All joints clothed with short or long 
very fine simple hairs and the chitinous skin is very finely 


punctuated. 


Measurements of the joints of pedipalpi. 


II III IV Na Vb 
Tength «cl o-Re oc FAN 0,60 MmM.; 1,24 Min.; I,20 MM.; 1,20 MM.; 0,90 MM. 
Breath oas on NASA Ojs2 >» (ÖS 5 (ONA 0,82 » 


Legs with long simple hairs. Claws unarmed. 
Length of the body 6—38 mm. Breadth 1,2-—2 mm. 


Of this, for the science new, species I have examined a 


2 


TULLGREN: CHELONETHI FROM CAMERUN. 99 


great number of specimens all collected at Itoki in Camerun by 
DIS YNGVE. SJÖSTEDT: 

This species is without doubt one of the largest and most 
beautiful ones of all. Of another reason this species seems 
to me to be of a great systematic interest. The genus Åtemnus 
has been characterized by having no transversal furrows on the 
cephalothorax. This is the most important characteristic 
by which this genus differs from the gen. Chelifer. As mentioned 
above a low impression above the second furrow is visible on 
the fullgrown specimen, when the body has been moistened, and 
when it is dry two very fine blackish stripes signify the furrows, 
but — however — there are no veritable furrows. On a young 
specimen the first furrow is comparatively distinct, but the second 
furrow is not visible. By these facts it is evident that the genus 
Atemnus CANESTR. is so closely related to the genus Chelifer 
that it is not to be regarded even as a subgenus (conf. BALZAN, 
Chernetes (Pseudoscorpiones). Ann. Soc. Ent. Fr. T. 60. Paris 


1891, Pp. 499.) 


Chelifer camerunensis n. sp. 


The body a little brilliant. Cephalothorax dark reddish- 
brown. Dorsal segments olivaceous-brown. Pedipalpi very dark 
brown. <Cheliceres yellow-brown. Legs yellowish. 

Cephalothorax is much longer than broad, rounded in front 
and a little truncated. The sides slightly divergent backwards; 
the hind-edge straight. The first transversal furrow very deep, 
procurved at the ends. In the middle the cephalothorax has a 
shallow longitudinal impression. The second furrow indistincet 
but the cephalothorax a little transversally impressed. The 
surface is granulated and has some few short simple hairs espe- 
cially in the foremost part. Length 1,32 mm.; breadth 1,1 mm. 

No eyes. 

Dorsal segments of abdomen finely reticularly granulated. 
The length-furrow most visible in the hind-part of abdomen. 

The hind edges of the segments with a row of short com- 
paratively thick hairs. The hairs of the last segment very long 
and slender. 


I 00 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


Cheliceres long. Galea (conf. the fig. 4) very 
long and slender, at the: apex withis. very small 
teeth. I have not seen the flagellum. 

Pedipalpus of considerable thickness, longer than 
the body. Coxe&e dull, thinly clothed with long fine 
simple hairs. ”Trochanter longer than broad with the 


inner contour slightly convex; the outer one strongly 

Fig. 4. tuberculated and on the upper side a large conical 

a little pointed tumulus. Femur comparatively short, 
pedicellated, a little more than twice as long as broad; the inner 
contour convex at the apex a little concave; the outer contour 
more convex, in the middle flattish. Tibia about as long as the 
femur, convex, on both sides. Manus a little thicker than the 
tibia, slightly convex on both sides, longer than the curved digiti. 
All joints more or less granulated and clothed with simple or | 
sometimes very little toothed hairs. 


Measurements of the joints of pedipalpi. 


II III IV Va Vb 
T5enethas ost SEAT IgE Tee 0,62 MM; I;22 MM;;. I, MN; 13 mmjjOge mm: 
IBreadthe.-doc-26 950 SST NNE O,48 >» O55Ör AL OSS 0,72 >» 


Legs with long simple hairs. Claws unarmed. 
Length of the body. 3,6 mm. 


One single specimen from Camerun, collected by Dr. YNGVE 
SJÖSTEDT. 


Chelifer Simoni BaALZAN 1. c. 1891. 


Of this species — formerly found in Sierra-Leone — one 
single specimen is captured in Camerun. 


Chthonius C. KocH 1843. 


Chthonius sinuatus n. sp. 


The body a little brilliant. Cephalothorax and abdominal 
segments pale yellow-brown, the ventral segments paler. Pedi- 


4 


TULLGREN: CHELONETHI FROM CAMERUN. IOI 


palpi yellow-brown. Cheliceres of the same colour. Legs pale 
testaceous. 

The length of the cephalothorax nearly equal with its breadth. 
The front-edge broadly truncated, in the middle a little impressed 
or sinuated. 'Ihe sides parallel, a little inelined before the 
eyes. The chitinous skin is finely granulated and is very thinly 
clothed with comparativelv long simple hairs, longest near the 
front-edge. Length o,, mm.; breadth o,46 mm. 

Eyes four, distinct; the front-eye a little more directed for- 
wards; the interval between them as long as the diameter and 
the distance from the anterior margin of cephalothorax nearly 
as long. 

Abdomen elongate; the dorsal segments smooth with a row 
of comparatively long hairs in the hind-edge. 

Cheliceres comparatively large; the digiti at their inner edge 
with some short but strong teeth. The movable digitus has no 
tooth or prominence on the outer edge at the head. Flagellum 
consists of 4 or 5 long sete of ordinary structure. 

Pedipalpus slender, about as long as the body. Trochanter 
a little longer than broad; the inner contour slightly convex. 
Femur not pedicellated, the contours nearly parallel, the inner 
one first a little inclined then nearly straight, the outer one 
convex then straight, at the apex slightly convex; Tibia of 
ordinary shape. Manus a little shorter than digiti, a little more 
convex at the inner contour. Digiti very little curved. All joints 
clothed with simple hairs. Those of the femur are short and a 
little adpressed on the outer side and nearly thrice as long on 
the inner side. 


Measurements of the joints of pedipalpi. 


II III IV Na Vb 
Hf area jap Se CSA SENS SE 0,19 MM.; 0,5 mMM,;; 0,26 MM.; 0,34 MM;; 0,42 MM, 
IDLE AE ee oa I ar or dE Ojv14 > Ojr4 oo» (OF RS [003 » 


Legs with long simple hairs. 

Iengtnyofithe body (cis, mm. 

One single specimen is captured in Bamerun by D:r YNGVE 
SJÖSTEDT. 

Upsala, March 20, 1901. 


— Ren 


5 


102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


ON IXODES VARENICOLIPETEIwW ARD: 
BY 


ALB. JTULLGREN. 


From his travel to the Caspian Sea in the summer of 1899 
Mr E. LÖNNBERG, Ph. D., Docent at the University of Upsala, 
brought home some ixodid&, captured in the same place where E. 
EICHWALD found his species Ixodes arenicola, viz. on the little 
island of Svjätoi, situated immediately to the north of the penin- 
sula of Mangischlak in Transcaspia. The species occured in great 
number on the sandy beach. The description that EICHWALD has 
given in Zoologia specialis 1. II, Viln&e 1830 and in Fauna Caspio- 
Caucasica, Petropoli 1841 is, as known, so incomplete that it is 
hardly decidable to what genus Ixodes arenicola 1s to be refer- 
red. Thus it is very probable that the specimens found by Mr 
LÖNNBERG may belong to the Fichwaldian species. There is 
nothing to make this supposition unlikely. On the contrary, the 
locality being the same, the probability of the hypothese might 
be next to proved. 

In his excellent work »Revision de la famille des Ixodidés 
3e Mem.> (Mem. de la Soc. zool. de France Ior2serögo)np: 
165 G. NEUMAN mentions JZ. arenicola EICHW. among species 
unknown to him. Being submitted to a nearer examination, 
the species brought home by Mr LÖNNBERG, turned out as be- 
longing to Hyalomma egyptium (LIN.), why, most probably, the 
name of Ixodes arenicola EICHW. may be put among the syno- 
nyms of that species. 


qv 


103 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE 
Å GRAND RESTAURANT NATIONAL 


DEN 23 FEBRUARI 1901. 


Sedan protokollet från föregående sammankomsten som van- 
ligt upplästs och godkänts, anmälde ordföranden, prof. AURIVIL- 
LIUS, att Föreningens hedersledamot af första klassen baron E. 
DE SELYS LONGCHAMPS den 11 dec. 1900 aflidit, och valdes på 
styrelsens förslag till hedersledamot af samma klass Ministerial- 
rath E. BRUNNER VON WATTENWYL 1 Wien. Till ledamöter af 
Föreningen hade styrelsen sedan sista sammankomsten invalt läro- 
verksadjunkten fil. kand. E. WETTERHALL i Helsingborg och e. o. 
läroverksadjunktén fil. lic. K. BoHLuin i Stockholm. 

Vidare anmäldes, att utförliga reseberättelser inkommit till 
styrelsen från Föreningens båda vandringsstipendiater under 1900. 
För innevarande år beslöts att utdela ett vandringsstipendium å 
60 kronor. 

Revisionsberättelsen för 1900 föredrogs af grosshandlare K. 
KNUTSON, och godkändes revisorernas förslag om full och ovill- 
korlig ansvarsbefrielse åt styrelsen och kassaförvaltaren. 

Fil. kand. EINAR WAHLGREN höll första föredraget för afto- 
nen, hvilket handlade om »Collembolernas systematik». Sedan 
deras förekomstsätt och utbredning samt den historiska gången 
af deras systematiska beskrifning behandlats, ingick föredragan- 
den på en noggrann redogörelse för deras släktskapsförhållanden 
såväl inbördes som uti närmast stående, andra leddjursgrupper. 
Härvid berördes de mest bemärkansvärda egendomligheterna i 
Collembolernas organisation. Såsom en intressant öfvergångsform 


inom deras grupp framhölls särskildt det nyligen beskrifna släktet 
Megalothorax. 


104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19001. 


Föredraganden anslöt sig af flera grunder till det allmänna 
omdömet, att, då andra vinglösa insekter kunde anses härstamma 
från vingade former, så vore däremot gruppen ÅApterygota, hvar- 
till Collembolerna hörde, primärt vinglösa. 

Jämte belysande teckningar förevisades typiska former för de 
skilda underafdelningarna inom Collembola. 

I sammanhang med föredraget yttrade sig undertecknad. 

Doktor YNGVE SJÖSTEDT höll därefter föredrag om »Orthop- 
terernas yttre och inre organisation». Han hade på riksmuseets 
entomologiska afdelning just afslutat bearbetningen af Locustider, 
hemförda från Kamerun; Mantider, Phasmider och Gryllider där- 
ifrån hade han förut bearbetat. Under föredraget skildrades nä- 
ringskanalens och generationsorganens byggnad, vingarnas succes- 
siva tillväxt, hörselorganets varierande beskaffenhet, ljudapparaten 
0. s. Vv. hos dessa insekter. Synnerligen väl är denna senare ut- 
vecklad hos en mycket stor afrikansk Acridiid, hvars hane genom 
nämnda apparats komplicerade byggnad kan frambringa tre olika 
slags skarpa ljud. 

De båda grupperna af gräshoppor — Acridiider och Locu- 
stider — äro vidt skilda med hänsyn till hörselapparatens bygg- 
nad. Hos de förra är den belägen på första abdominalsegmen- 
tets sidor, hos de senare på främsta benparets tibier. 

Härefter lämnades en allmän öfverblick öfver de olika 
orthoptergruppernas karaktärer, hvarvid föredraganden särskildt 
uppehöll sig vid Phasmiderna, »vandrande blad» och »vandrande 
pinnar», hvilka genom sin likhet med blad och kvistar i naturen 
äro mycket svåra att upptäcka och därigenom hafva ett godt 
skydd mot sina fiender, samt vid de rofgiriga Mantiderna, hvil- 
kas utveckling beskrefs. 

Föredraget illustrerades af teckningar och af orthopterformer, 
hvilka hemförts från Afrika eller erhållits från andra länder. I 
sammanhang med detsamma yttrade sig prof. AURIVILLIUS. 

Till besvarande af en förfrågan från doktor C. NYSTRÖM 
meddelade byråchefen J. MEveEs, att Domänstyrelsen till Kongl. 
Maj:t inlämnat förslag till åtgärder mot »nunnan» för innevarande 
år. Vid de tvänne stora »nunnehärdarna» vid Virå och Björk- 
sund kunde fjäriln, glädjande nog, ej sägas hafva spridt sig. 
Inom områden, som utgjort »svagare härdar», och där man på 


2 


TRYBOM: ENTOM. FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE 23 FEBR. 1901. I05 


grund af »nunnans» ringare antal ej i fjol kommit att limma, 
hade hon undgått den eljest ej minst genom limningen påskyn- 
dade toppsjukan. Den tendens, »nunnan» där visat att sprida 
sig, skulle man nu äfven motarbeta på samma sätt som vid de 
starkare härdarna. 

Äfvenledes med anledning af doktor C. NYSTRÖMS förfrågan 
meddelade doktor YNGVE SJÖSTEDT, att »löfskogsnunnans» upp- 
trädande för denna gång säkert kunde anses stäfjadt i Blekinge 
och Småland, där man bekämpat henne. Det jämförelsevis min- 
dre antal ägg, som blifvit kvar efter utrotningsarbetet, hade ej 


HD) 
gifvit upphof till flera larver, än att parasiterna — steklar och 
flugor — väl hade rådt på dem. På Öland i trakten midt emot 


Kalmar hade »löfskogsnunnan» senaste året spridt sig i de vid 
vägkanterna växande pilarna, dock ej i skogsdungarna eller till 
den grad, att man där ännu hade anledning företaga något sär- 
skildt utrotningskrig mot henne. 


Filip Trybom. 


Revisionsberättelse för år 1900. 


Undertecknade, som vid Entomologiska Föreningens sammanträde den 
14 sistlidne december utsågos att revidera räkenskaperna för år 1900, få efter 
verkställdt uppdrag afgifva följande berättelse. 

Ställningen i allmänna kassan utvisas af följande öfversikt: 


Debet 
(NI ER ras a VAR Ke dS | YEAR INSE TANT SE NE ANS (OR RR UN NE 830: 90 
Inkomster: 
BRDUTES SAFALSAfOTtteN Or 1000. opoeosoccocsperses oss EE 1,716: — 
Statsanslag för utgifvande af »Uppsatser i praktisk entomologi> ... 1,000: — 


Räntor och utdelning å aktier från A. F. REGNELLS, P. F. WAHL- 
BERGS, Ständiga ledamöters och ÖSKAR SANDAHLS fonder 


(ö07- "r2)samt a kassans egna medel: (935 30).-AIII NAR 790: 48 
Behållning å sålda exemplar af Föreningens förlagsartiklar ........ fIIKOS 
BELERRSENATAter Fur DIDLOTeKe ts som dk as Nea TOO KITE 150: — 


Summa kronor 5,598: 41 


106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


EKredit. 
Utgifter : 
Af 1899 års behållning öfverfördt till OSKAR SANDAHLS fond.....- 500: — 
Framställandet af årgång 1900 af tidskriften och häftet 10 af »Upp- 


satser i praktisk entomolo ger £3s4reers4 Nee NN 2,624: 07 
Utsändning af tidskriften till! in och utlandet CSS Eeseeseee ee ONS af 
Uppbördsköstuader oms os secs sa SAN ENARE nara arr 23: 02 
För biblioteket (bokinköp, inbindning, brandförsäkring) oooooooo--- 1,393: 09 
För samman kOÖmMStefDA: ooo ooo a sor ser tem ers SAST RKS STENS NN 63: 42 
Vandringsstipendier im. om: for /Skolung dom =3- —5ECsrestsRas ee 138: 46 
DIVETSC vores nd sb DNE SAS pe are NSI B NE RER 0 IN NN 20:16 
Behälnms tll AGÖL- 305050 As AA NA Rea 452: 86 


Summa kronor 5,598: 41 


Af Föreningens fem fonder hafva två, nämligen A. F. REGNELLS fond 
och P. F. WAHLBERGS fond, under året ej undergått någon förändring. Stän- 
diga Ledamöters fond har ökats med 100 kronor genom afgift från en ledamot. 

OSKAR SANDAHLS fond har vunnit en tillökning af kronor 670: 03, dels 
genom gåfva af professor AURIVILLIUS kr. 70: —, professor LAMPA kr. 90: 
— och doktor TRYBOM kr. 10: —, dels genom öfverföring från allmänna 
kassans behållning från föregående år. 

Räntorna från dessa fonder hafva tillgodoförts allmänna kassan till ut- 
gifters bestridande. 

CLAES GRILLS stipendiefond har ökats, dels genom försäljningsmedel för 
GRILLS » Catalogus Coleopterorum» och LAMPAS »Förteckning öfver Macro- 
lepidoptera med kr. 35: 65, dels genom gåfva af doktor TRYBOM kr. 15: —, 
dels ock genom fondens egna räntor kr. 55: 47, eller tillsammans med kr. 
100: 12. 


Föreningens egendom utgjorde vid årets början: 


AR UCESN REGNELCS? förydt a 535 reda Jr rd ITE AN Ar NANG 2,000: — 
PiOF. NWAEEBERGS fond (rolcsrögfil Jota Ey ee amt Ser AeTeE Breg 2,000: — 
Ständiga: Ledamöters. fönd-=. su. = s603 Face srtre ee TT Tesa Ares 3,000: — 
OSKAR -SANDAHIS I fOr Lue 2d os ock åe BoeA U Tree Sure SER UR Sr 5,508: 97 
CLAES "GRILLSstipendiefondossr5-fosss teser en ee ANN 1,071: 34 
Behallning: i: allmänna Ikassan. <--o-5 Se AASE Erer sa oe ere 830: 90 


Samt vid årets slut: 


Å. EF. REGNELLS fond (22 fotr torp öste dos see ee SRS ESTNe 2,000: — 
P; EF: WAHELBERGS fond 0: g deta lp ot ar Asse LSE CARE 2,000: — 
Ständiga Ledåmöters TOmd:o:= sea tod borean sen dets a SSR AEN NNE 3,100: = 
OSKAR : SANDAHLS' fOnd<-43goce soc fd 5 tAS ESR BOSS ES BENNET ÖN 
CLAES GRILLS Stipendjiefond | Fu. s-e0 Sc SS AE green T,17704G 
Behållning-i allmänna Kassan soco.-— cs 0555 EN Ur ans 452: 86 


Summa kronor 14,909: 32 


ENELL & KNUTSON: REVISIONSBERÄTTELSE FÖR ÅR 1900. 107 


hvarifrån dock bör afdragas återstående skuld till doktor E. HAG- 
LUND för från honom enligt Föreningens beslut på afbetal- 
BINGFKOpE en tomologiski ltteratuf ocsce.---cosssrönostde nr 400: — 


hvarefter återstår Kronor 14,509: 3 


Härtill kommer Föreningens ytterligare betydligt ökade och för För. 
eningens medlemmar tillgängliga dyrbara, för 20,000 kronor brandförsäkrade 
bibliotek, åstadkommet dels genom bokinköp, dels ock genom utbyte af ento- 
mologiska tryckalster med Föreningens korresponderande ledamöter och andra 
föreningar i utlandet. 


Ledamöternas antal var vid 1900 års utgång enligt matrikeln: 


IKE GET SIE GAMO ler: Klä, KJASSCH yo osoeso ss se oss area RI 10 
D:o 2:a FO PER da dl DAR ÄRE BA (AR 2007 
iKorresponderande ledamöter 1 utlandet muhooorooor-seosos-ross= 14 

blandisa!: ledamöter, korporationer! mossoocssrpe ooo ssoooseo 4 
D:o DELSOT CI fos sera NA STA ARNES NA IA 18 22 

Oo . . LJ FRAN 

jVAtrsledamöter. i ,Syerige, korporationer = rss sier 10 
D:o » PETSONEr! (535 Fa CE Ng ANGER ung 250 260 
D:o i Norge, (17 TRE SNUTEN FORTS RADEN EEE få IT 
D:o i Finland d:0: FA NT. SSR TA 15 
D:o Ny lanimnark. dig. / S5-SER nn fn ARR la 6 


Summa 340 


Af årsledamöterna i Sverige voro 2 befriade från årsafgift. 

Allmänna kassans medel voro, i den mån de löpande utgifterna så med- 
gåfvo, insatta i Stockholms Handelsbank samt därå upplupna räntor tillgodo- 
förda kassan. 

Föreningens värdehandlingar äfvensom den af kassaförvaltaren ställda 
säkerheten 2,000 kronor i obligationer, äro i öppet förvar hos Stockholms 
Intecknings-garanti-aktiebolag enligt dess företedda bevis. 

Fondernas medel voro vid årets utgång placerade sålunda: 


A. F. REGNELLS fond: 
Eaprerfaktieri, Söderfors, Bruks Aktiebolag «=55 55 2,000: — 
PET WABLBERGS fond: 


gAäpret aktier Söderfors Bruks Aktiebolag jet: drogs risot 2,000: — 
Ständiga ledamöters fond: 

I pref. aktie: 1. Söderfors. Bruks, Aktiebolag: ssroolooooo 1,000: — 

Ena SD ALE dÖPOSINHÖNI 4 -ssrrocss-s=sssssbidsbrrNERES 1,500: -— 

Stockholms Intecknings-gar.-aktiebolags kapitalräkning 600: — 3,100: — 


OSKAR SANDAHLS fond: 
Hantaktiehanken, deBHOSKkLON b-omsoodeosbdosd solar -4ä=evddddnsad 3,600: — 
Stockholms Intecknings-gar.-aktiebolags kapitalräkning 2,572: 15 


Transport 6,172: 15 7,100: — 


108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


Transport 6,172: 15 7,100: — 
Stockholms Handelsbanks sparkassa -.oocom.c kas Bl rskr a 6: 85 6,179: — 


CLAES GRILLS stipendiefond: 
Aktiebolaget Stockholms Diskontobanks sparkassä....ooooooooooo------ TI TYS AD 


Summa kronor 14,456: 46 


Vi anse oss böra föreslå försäljningen af Föreningen tillhöriga 5 prefe- 
renceaktier i Söderfors Bruks Aktiebolag och anföra som skäl härför, dels att 
ifrågavarande aktier under året 1899 betingat endast 950 kronor pr styck, 
sålunda 50 kronor mindre än hvartill Föreningen inköpt desamma, dels den 
omständigheten att genom tillfällig konkurrens emellan 2:ne konsortier, hvilka 
båda genom inköp af nämnda aktier önska förskaffa sig röstöfvervikt, dessa 
torde nu kunna realiseras till pris emellan 1,100—1,200 kronor, 

Vinsten för räkenskapsåret 1900 har varit obetydlig och utgör endast 
0 9 af det föregående årets vinst. 

Räkenskaperna äro förda på ett synnerligen redigt och ordentligt sätt 
samt försedda med tillhörande verifikationer; och få vi på grund af verkställd 
granskning tillstyrka Entomologiska Föreningen att bevilja Styrelsen full och 
tacksam ansvarsfrihet för dess förvaltning under år 1900. 


Stockholm den 20 februari 1901. 


H. G. O. Emnell. Knut Knutson. 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE 
Å GRAND RESTAURANT NATIONAL 


DEN 27 APRIL 1901. 


Sedan sammankomsten öppnats, och undertecknad anmo- 
dats att vid sekreterarens frånvaro för aftonen föra protokollet, med- 
delade ordföranden, prof. AURIVILLIUS, att Föreningen sedan förra 
sammankomsten genom döden förlorat två af sina medlemmar, 
nämligen laboratorn vid Karolinska institutet E. C. H. BoHEMAN 
och kammarherre J. M. R. BRUMMER å Fröllinge. 

Föreningens vandringsstipendium för sommaren tilldelades 
studeranden vid Stockholms norra latinläroverks öfre sjunde klass 


E 


SJÖSTEDT: ENTOM. FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE 27 APRIL 1901. 109 


E. O. LINDBOM för entomologiska studier å Gotska Fårön. Ett 
extra, genom enskilda personer och Föreningen bildadt stipen- 
dium tillföll stud. vid Helsingborgs högre allmänna läroverk, öfre 
sjette klassen, HELGE ROSÉN, för entomologiska studier vid Im- 
meln, Oppmannasjöarna och andra ställen i Skåne. 

Därpå redogjorde undertecknad för FABRES undersökningar 
öfver cicadornas biologi. 

Cicadorna, ett slags stritar, äro hemipterer, hafva sugande 
mundelar och ofullständig förvandling d. v. s. öfvergå utan något 
hvilande puppstadium direkt från larv till utbildad insekt. De 
lefva af safter, som de suga ur växterna, sedan de i dessas gre- 
nar eller stjälkar insänkt sina till stick- och sugrör ombildade 
mundelar. Larverna lefva i jorden, där de suga saft ur växter- 
nas rötter. 

I södra Europa förekomma några arter, af hvilka Czicada 
ornz och C. plebeja äro de vanligaste och tillika de största, om- 
kring 30 mm. De hafva fyra väl utvecklade, i det hela vatten- 
klara vingar, stort hufvud och stora ögon. De lefva som larver 
fyra år 1 jorden, innan de utvecklas till imago. Vid midsom- 
martiden framtränga de mogna larverna ur jorden för att kläckas. 
Låtom oss se till huru detta närmare tillgår. 

Vi befinna oss i en af dessa parker, där cicadorna gärna 
hålla till. Vid den tilltrampade stigens sidor finna vi här och 
hvar hål af en tummes vidd. Kanterna äro alldeles jämna, ingen 
jordhög finnes uppkastad bredvid, såsom när en mullvad arbetat 
sig upp ur jorden, och en närmare undersökning gifver vid han- 
den, att den omkring 4 dm. långa, nästan rakt nedlöpande gån- 
gens sidor äro hårdare, tilljämnade och liksom murade, under 
det att den omgifvande jorden är lös och torr. Nedtill är gån- 
gen något utvidgad. Allt detta tyder på, att gången ej är till- 
fällig och endast tjänat att låta larven tränga upp till ytan. 

Men huru förklara, att icke den minsta jord finnes uppkastad, 
oaktadt röret har en rymd af ej mindre än cirka 200 kubem., 
att väggarna ej rasa ihop, då gången går midt igenom ett jord. 
eller sandlager, torrt som snus? 

Vi stanna för att om möjligt få se en uppkrypande larv, 
och denna ger oss första nyckeln till gåtans lösning. På ett 
ställe börjar jorden röra sig, och snart visar sig en stor, tjock larv, 


2 


I IO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


arbetande sig fram med de kraftiga, till gräfverktyg omdanade 
frambenen. Snart har han trängt sig upp och visar sig i sin 
helhet. Men huru förvånade blifva vi ej. I stället för en af 
den torra jorden dammig larv, såsom vi väntat, se vi en af vat- 
ten drypande varelse framkomma, liksom om han arbetat sig fram 
ur ett gyttjelager. Vi fatta med handen den uppblåsta, liksom 
af vattensot lidande larven och se därvid en klar vätska rinna 
fram ur dess kropp. Det är denna vätska, som insekten betjä- 
nat sig af vid uppförandet af gången, och så här förhåller sig 
saken. 

Då larven börjar känna sig mogen att öfvergå till utbildad 
insekt, börjar den att omkring 4 dm. från jordytan göra sig en 
håla. Allt efter som denna tillformas, begjutes den med vätska, 
hvarigenom väggarna liksom tillsmetas med murbruk och däri- 
genom erhålla nog fasthet att ej rasa ihop, då larven fortsätter 
gräfvandet uppåt. Men, som nämndt, är gången närmare en half 
meter, och den vätska, larven kan hafva i reserv, är snart uttömd. 
Hur kan nu hans vidare behof häraf fyllas? Vi undersöka gången 
närmare och finna vid dess nedre, utvidgade del en fin rot blot- 
tad vid ytan för att åter försvinna i jorden. Se där den källa, 
hvarur larven hämtar den näring, som fordras för fortsatt bil- 
dande af den för arbetet nödvändiga vätskan. Då denna senare 
utsinat, nedkryper insekten i sin gång, sänker sugröret i det blot- 
tade stället af roten och stiger, sedan näringsomsättningen ägt 
rum, åter upp för att borra sig fram, tillmurande gången rundt 
omkring, så att den ej rasar ihop. Denna gång fortsättes till 
nära ytan, där ett lager af omkring en tums tjocklek får stanna 
kvar. I denna gång afvaktar nu larven lämplig temperatur, ned- 
stiger mot botten, om luften är sval, kryper närmare ytan, då 
värmen ökas, och arbetar sig slutligen vid lämplig tid fram till 
förvandling. 

Till sist skildrades cicadornas äggläggning och larvernas 
kläckning. Äfven förevisades cicador, deras larver och af dessa 
insekters styng skadade grenar. 

Fil. kand. Nirs HOLMGREN redogjorde därpå för sina under- 
sökningar öfver en af honom observerad bildning på hemipterer- 
nas vingar, vid öfvergången mellan dessas tjockare och tunnare 
del. Den utgjordes af en grupp tätt sittande hår, hvilka liknade 


2 


J 


SJÖSTEDT: ENTOM. FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE 27 APRIL 1901. I11 


sinnesborst och troligen stode i förbindelse med nervtrådar. 
Huruvida det verkligen var sinnesborst eller endast motsvarade 
de fästhakar, som hos steklar förekomma för sammanhållandet af 
bak- och framvingarna, hade ännu ej kunnat afgöras. Föredraget 
belystes genom förevisande af mikroskopiska preparat. 

Prof. AURIVILLIUS förevisade exemplar af den för första gån- 
gen med full säkerhet, åtminstone såsom lefvande, i Sverige tagna 
skalbaggen Hapalus bimaculatus, påträffad af kand. A. ROMAN 
vid Upsala, och redogjorde för de närmare omständigheterna vid 
detta fynd samt för artens lefnadsförhållanden. Då ett medde- 
lande om fyndet kommer att inflyta i tidskriften, hänvisas för 
öfrigt till detta. 

Vidare redogjorde prof. AURIVILLIUS för af kassör G. HoF- 
GREN vid Haga gjorda fynd af Åleurodes proletella och Dacty- 
lopius, troligen adonidum, den senare arten representerad äfven 
af de bland sköldlössen sällsyntare hanarna, samt för till Förenin- 
gens bibliotek ankomna nya tidskrifter. 

Från Entomologiska Föreningens vandringsstipendiat, stude- 
randen vid Västerås h. a. läroverk LENNART VON PosT, hade be- 
rättelse ingått och meddelade undertecknad några allmänna drag 
ur densamma med påpekande af anträffade värdefullare fynd. 

I enlighet med den vid ansökan angifna planen hade resan 
företagits till trakter kring Västerås- och Blackensfjärdarna i Mä- 
laren samt till i dessa fjärdar belägna öar och holmar. De grup- 
per, som särskildt varit föremål för undersökningar, voro fjärilar 
(Macrolepidoptera) och sländor (Odonata). ”Tvänne färder hade 
under sommaren företagits till nämnda trakter, nämligen den 14 
—23 juni och 11—26 juli. Resultatet af sommarens exkursio- 
ner var 113 fjäril- och 26 sländarter. 

Bland sällsynta fjärilfynd kunna nämnas: Hadena illyrica, 
Hadena abjecta, Hadena sublustris, Thecla W-album, Ophiusa 
pastinum, Ågrotis putris och Mamestra reticulata. Bland slän- 
dor anträffades flera exemplar af Leucorhina pectoralis, högst 
sällsynt funnen i Skåne samt på Tidö i Västmanland, där den 
tagits af lektor JOHANSSON och prof. LAMPA. Nu återfanns den 
ej blott på Tidö utan äfven på spridda ställen inom hela det 
undersökta området. 

Beträffande de tagna exemplarens utseende anföres, att 7 


4 


112 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


segmentets citrongula fläck förefanns på dem, som togos i juli, 
men saknades på alla tagna i juni. 

Af intresse skulle varit, om undersökningar anställts äfven 
öfver odonaternas i vatten lefvande larver. i 

Af berättelsen framgick, att stipendiaten tagit sin uppgift på 
allvar och samvetsgrant sökt fylla densamma. 

Konservator C. O. RortH förevisade en för Sverige ny skal- 
bagge, MNecrobia rufipes, som inkommit till Stockholms Högskola 
med råskelett från Kaschgar. 

Från studenten O. BEER, som genom Föreningens understöd 
hade satts i tillfälle att under en tid af förra sommaren vistas 
vid nunnans härjningsområde, hade berättelse likaledes ingått, för 
hvilken prof. AURIVILLIUS redogjorde. Då denna fråga ju på annat 
håll blifvit så grundligt studerad, hade några viktigare nya rön 
ej varit att vänta. Mest af intresse voro de gjorda observatio- 
nerna öfver hvilka växter, som angripas af larverna. Äfven denne 
stipendiat hade gjort sig väl förtjänt af det anslag, han åtnjutit. 

I anslutning till de olika föredragen och meddelandena under 
aftonen yttrade sig professorerna AURIVILLIUS och LAMPA, kand. 
HOLMGREN samt undertecknad. 

Slutligen beslöts att på tid, som närmare komme att bestäm- 
mas, anordna en vårutflykt. 


Yngve Sjöstedt. 


DIS 


DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA 
VON 


(CAR) /AVURIVILLIVS. 


ör 


Fam. Nymphalide. 


S1. Amauris hecatoides n. sp. — Diese Art ist mit Åd. 
Aecate ButL. und Å. znferna BUTL. so nahe verwandt, dass es 
genlgt die Unterschiede anzuge- 
ben. Von Å. hecate unterschei- 
det sie sich dadurch, dass der 
Flecken 4 der Subapicalbinde der 
Vorderflägel viel näher am Sau- 
memwalst der Flecken/5 steht,iso 
dass diese Flecken sich nur mit 
der Hälfte ihrer Länge beriähren, 
und dadurch, dass der Diskal- 
flecken 2 sehr gross ist und die 
Wurzel: des Feldes 2 ganz oder 
fast ganz bedeckt. Hierdurch so- 
wie durch die kräftige Entwicke- 
lung der weissen Mittelbinde 
uiberhaupt nähert sie sich der Å. ochklea Boisp., mit der sie jedoch 
wegen des schmalen Fleckens im Felde 1 b der Vorderflägel und 
wegen der kleinen weissen Wurzelarea der Hinterflägel nicht ver- 
wechselt werden kann. Mit ÅA. znferna stimmt Aecatoides durch 


! Siehe Ent. Tidskr. 20. p. 233—258. 1899. 
Entomol. Tidskr. Årg. 22, H. 2 (1901.) gör 8 


ITA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


die Anordnung der Diskalflecken 4 und 5 der Vorderflägel ziem- 
lich nahe tberein, weicht aber von ihr durch die grossen, zu- 
sammenstossenden, eckigen, weissen Flecken der Mittelzelle und 
des Feldes 2 erheblich ab. Die Hinterflägel sind fast so wie bei 
znferna gezeichnet und gefärbt. 

Nach 6 Ex. von Banzyville, M'Boko und Roubi im Congo- 
staat. — Museum Brässel und Stockholm. 

Obs. Nach meiner Uebersicht in Rhop. Aethiop. gehört 
Å. hecatoides zur Abtheilung B. a. 5. +, weicht aber von den 
dort aufgefuährten Arten durch den schmalen Diskalflecken i b der 
Vorderflägel, welcher die Rippe I nicht (oder selten nur mit 
einem kleinen Vorsprunge) erreicht und durch den fehlenden oder 
sehr kleinen Diskalflecken 6 der Vorderfligel ab. 

82. Mycalesis obscura n. sp. — gg. Alis supra obscure 
nigro-brunneis, anticis ante apicem transversim paullo pallidiori-, 
bus, ad basin are& I b dense pilosis, macula farinacea are& I a 
parva, obsoleta, ad medium coste 1:22 sita; alis posticis supra 
ad basin pilosis, fasciculo uno tantum (in cellula discoidali) in- 
structis; alis infra a basi ultra medium nigrescentibus, deinde 
paullo pallidioribus, area marginali interdum chalybeo-micante ab 
area basali obsolete separata, ocellis 4 in anticis, 7 in posticis 
omnino ut in JM. golo dispositis et formatis. — Expans. alar. 
40 mm. 

Nach sdrei Ex., alle aus dem Congogebietes 1 vonBeni 
Bendi im Brässeler Museum, zwei von Mukinbungu (LAMAN) 
und von unbekannter Lokalität (DANNFELT) in Museum Holmiz. 

Die Art ist der Mycalesis golo so ähnlich, dass ich lange 
gezögert habe sie zu beschreiben. Da aber alle Stäcke darin 
iibereinstimmen, dass der Pinsel des Feldes 6 der Hinterflägel 
fehlt und einen weit kleineren Mehlflecken im Felde 1 a der Vor- 
derflägel haben, muss obscura eine von golo verschiedene Art 
sein. Die Querlinie, welche auf der Unterseite das dunkle Wur- 
zelfeld nach aussen begrenzt, ist sehr undeutlich oder fehlt gänz- 
lich so, dass die dunkle Schattenbinde, welche der Innenseite der 
Augenflecke folgt, oft völlig oder fast völlig mit dem Wurzelfelde 
vereinigt ist. 

83. Mycalesis campina n. sp. — vg. Alis supra fuscis 
linea submarginali nigra, anticis ante apicem transversim obsolete 


72 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 115 


pallidioribus, ocellis duobus parvis nigris albopupillatis in areis 
2:a et 5:a, hoc minuto; alis infra usque ad medium atris, uni- 
coloribus vel signaturis obsoletissimis, hac area extus ad costam 
3:am vel quartam distinete sed obtuse angulata, area externa 
flavescente-grisea, plus minus fusco- (et violascente) nebulosa, in 
anticis ocello parvo albopupillato in area 2:a et puncto niveo 
in area s5:a, in posticis ocellis tribus minutissimis in areis I c et 
2:a et punctis 4 minutis niveis in- areis 3—6 ornata; alis posti- 
cis supra fasciculis 'duobus nigris, uno in area discali, altero in 
area 6:a sito, preditis. — Long. alar. exporr. 32 mm. 

2 campa ”TRIMEN Proc. Zool. Soc. 
1894 -p. 81 (1894): 

Mashuna Land, Umtali. September 
(G. A. K. MARSHALL). — Mus. Holmi&. 

Wenn man diese Art nach den 
Uebersichten in Rhopalocera Aethio- 
pica zu bestimmen sucht, kommt man 
auf M. Danckelmanni RoG. That- 
sächlich erinnert JM. campina auch Fig. 20. Mycalesis campfina AUR. 


sehr an JM. Danckelmannz und könnte 

als eine kleine ”Trockenzeitform von dieser betrachtet werden. 
Der Mehlflecken im Felde i a der Vorderflägel liegt indessen, ganz 
wie bei M. Safitza, an oder etwas vor der Mitte der Rippe 1. 
Dieses Kennzeichen ist geniägend um zu beweisen, dass JM. cam- 
pina nicht eine Zeit- oder Localform von MM. Danckelmanni 
sein kann. 

Hier mag bemerkt werden, dass die von BuTLER (Proc. 
Zool. Soc. 1898 p. 903) ausgesprochene Vermuthung, dass M. 
ena HEw. eine Zeitform von JM. Selousz wäre, unmöglich rich- 
tig sein kann. Bei M. exa & ist der Mehlfleck im Felde 1 a 
der Vorderflägel sehr lang und schmal, bei Selousi & aber kurz 
und breit und bei Se/Zousz findet sich in demselben Felde auf 
der Unterseite ein weisser Mehlflecken, welcher bei eza g& fehlt. 
Uebrigens ist die Unterseite bei JM. exa scharf gestrichelt. Wahr- 
scheinlich ist es dagegen, dass JM. Selousi nur eine Lokalform 
von M. desolata BuTtL. ist. 

34. Euryphene phranza HeEw. 

Ein von MOREELS bei Boyenghé am Ikelemba erbeutetes 


13 


116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


Weibchen stimmt mit Ausnahme der mehr griänen Grundfarbe 
unten völlig mit dem typischen Weibcehen iberein, weicht aber 
oben so erheblich ab, dass man versucht wäre es als eine be- 
sondere Art zu betrachten. Wahrscheinlich stellt es aber nur 
eine dimorphe Form des Weibchens von plranza dar, die ich 
forma Moreelsz nennen will. 

Beide Fligel haben oben dieselbe dunkelbraune Grundfarbe 
ohne Spur von Griän oder Blau; die matten schwarzen Zeichnun- 
gen sowie die ockergelbe Subapicalbinde und der weisse Spitzen- 
flecken der Vorderflägel sind wie bei der Hauptform gebildet. 

85. Euryphene ikelemba n. sp. — 2. Alis supra flave- 
scente-brunneis linea valde repanda submarginali nigricante; anti- 
cis pone medium fasciis tribus transversis irregularibus pallide 
flavescentibus, prima intus dentata et bene determinata, pone 
apicem cellul& curvata, a costa 7:a ad medium are& Ib ex- 
tensa; secunda subrecta, inter costam r1:am et 4:am distincta, at 
plus minus cum fascia prima connexa, in areis s5:a et 6:a 
maculis tantum indicata; tertia angusta et undata lineam sub- 
marginalem intus sequente; alis posticis supra linea media sub- 
recta, transversa nigricante; alis infra fere omnino ut in femina 
E. cinethon HEw. signatis et coloratis. — Expans. alar. 73 mm. 

Congostaat: Boyenghé am TIkelemba-fluss. — 1 2. — Mu- 
seum Bruxellense. 

Die Zeichnung der Unterseite zeigt, dass diese Art mit £. 
cinethon HeEw. sehr nahe verwandt ist. Da aber die Submarginal- 
linie der Vorderflägel bis zum Hinterwinkel tief gewellt (bei cine- 
thon ist sie nach hinten fast eben) und die dunkle Diskalquerlinie 
tiefer gezackt ist, scheint es mir nicht wahrscheinlich, dass wir 
es nur mit einem dimorphen Weibchen von cixethonr zu thun 
haben. 

86. Diestogyna umbrina n. sp. — gZ. Alis supra obscure 
fuscis, leviter coeruleo-micantibus, signaturis ordinariis nigris ut 
in D. tadema et barombina sat distinctis, ciliis unicoloribus fuscis, 
alis posticis ad marginem anticum pallidioribus et prope basin 
plaga sericea sordide lutescente, basin arearum 6:&2 et 7:22 et 
partem cellul& discoidalis occupante instructis; alis infra ob- 
scure umbrinis, anticis dimidia parte postica dilutiore, linea 
transversa discali in area 2:a valde angulata et in areis 3:a—6:a 


74 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA, 117 


extus distincete violaceo-marginata, punctis submarginalibus 6—7, 
distinctis niveis, linea marginali punctis obsoletis fuscis tantum 
indicata, posticis ad marginem internum et ad angulum analem 
violaceo-conspersis, area basali vix obscuriore, extus linea fusca 
leviter curvata et parum dentata determinata, hac linea extus 
distinete et sat late violaceo-marginata, punctis submarginalibus 
7 distinctis niveis, linea undata marginali fusca valde obsoleta. 
— Expans. alar. 47 mm. 

Congogebiet: Boyenghé am Ikelemba-Fluss. — MOREELS 
(Mus. Bruxellense). 

Erinnert an D. atrovirens MaB. und D. albopunctata AuR. 
Von der ersten weicht sie besonders durch die deutlichen Zeichnun- 
gen der Oberseite und die violette äussere Begrenzung des Wur- 
zelfeldes auf der Unterseite der Hinterflägel ab, von albopunctata 
sowohl durch letzgenanntes Kennzeichen wie auch durch das Fehlen 
der weissen Saumpunkte. Das Wurzelfeld der Hinterflägelunter- 
seite ist fast einfarbig dunkelbraun und zeigt nur Andeutungen 
von 2—3 violetten Schattenzeichnungen. 

87. Diestogyna nigropunctata n. sp. — g. Alis supra 
fusco-brunneis, leviter violaceo-micantibus, fasciis macularibus trans- 
versis ordinariis nigris valde distinctis, ciliis fuscis; alis infra pal- 
lide stramineis signaturis ordinariis fuscis obsoletis, at serie sub- 
marginali punctorum nigrorum elongatorum distinctissima, posticis 
puncto nigro in cellula et plaga fuscescente ad apicem cellul>. 
— Expans. alar. 50 mm. 

Congogebiet: Boyenghé am Ikelemba-Fluss. —— MOREELS (Mu- 
seum Bruxellense). 

Durch die helle, scharf gezeichnete Oberseite und die stroh- 
gelbe, schwach gezeichnete Unterseite mit den scharf hervortre- 
tenden schwarzen Punkten weicht diese Art von allen bisher be- 
kannten Formen erheblich ab. Die Unterseite kommt jener von 
D. tadema am nächsten. Die Fligel sind etwas mehr langge- 
streckt als gewöhnlich und die Flägelform erinnert darum an die- 
jenige der Weibchen. 

3838. Precis archesia var. pelasgis Gop. 

Von dieser Form liegt mir ein Stick von M'Boko im unte- 
ren Congogebiete vor, welches von den typischen Sticken aus S. 
Afrika dadurch abweicht, dass das dunkle Saumfeld beider Fliigel 


45 


118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1001. 


oben und unten mit zwei Reihen von blauen Strichen geziert ist 
und dadurch, dass die helle Mittelbinde unten zum grössten Theil 
hell rothgelb und nur nach innen weisslich ist. Diese Lokal(!)- 
Form ist so verschieden, dass ich fär sie einen besonderen Namen 
var. striata vorschlage. 


Fam. Lycenide. 


839. Lycenesthes phoenicis KARSCH &. 

Von dieser Art liegen mir 3 SZ und 5 29, welche von 
MOREELS bei Boyenghé am TIkelemba-Fluss gefangen wurden, vor. 
Die IS sind etwas kleiner als unsere Stäcke aus Kamerun, sonst 
aber nicht verschieden. Das Weibchen ist bisher nicht beschrie- 
ben worden. Es weicht vom & durch einen grossen, kreisrun- 
den, orangegelben Flecken auf der Oberseite der Vorderflägel ab. 
Dieser Flecken liegt fast genau in der Mitte und nicht wie bei 
lusones näher am Hinterrande; er bedeckt die Spitze der Mittel- 
zelle, die Wurzel der Felder 2—4 und einen kleineren Theil der 
Felder 1b und 5, vorne wird er von einem schwarzen Striche 
auf der Querrippe der Mittelzelle getheilt; unten scheint er nur 
schwach durch. 

90. Pseuderesia Moreelsi n. sp. — Fusca, pedibus an- 
tennisque alboannulatis. — Ög. Alis anticis supra plaga magna 
rubra a margine postico usque ad costam 5:am extensa, antice 
angustata et macula rotundata ad apicem cellul&e divisa, posticis 
plaga media rubra, apicem cellul& et dimidium basalem arearum 
2:2—4:&2 nec non partem arearum 1:&c et 5:& obtegente; alis 
anticis infra cinereis, ad marginem posticum fuscis fascia curvata 
subapicali rubra, nigromarginata, maculis 5 (in areis 2—5 et 8) 
composita; posticis infra cinereis (vel rectius fuscis, albido con- 
spersis et striolatis) fasciis tribus transversis rubris et punctis tribus 
nigricantibus ornatis, fascia prima subbasali angusta, recta vix 
nigromarginata, maculis 4 (in I c, cellula, 7 et 8) composita, se- 
cunda prope apicem cellul& sita, paullo latiore, vix nigro margi- 
nata, maculis 2—3 (in 2, cellula et 7) composita, a fascia prima 
puncto nigro in area 7:a separata; fascia tertia submarginali, lata 
fortiter curvata et late nigromarginata, maculis 38 (in areis 1c—38) 

76 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA, 119 


composita; punctis nigris in areis IC, 7 et ad apicem cellulx 
sitis. — Expans. alar. 29 mm. 

. Femina a mare plagis rubris pagin& superioris majoribus et 
alis anticis etiam infra plaga maxima pallide rubra ad marginem 
posticum, a fascia subapicali linea nigra tantum separata, ornatis 
differt. — Expans. alarum 30 mm. 

Congogebiet: Boyenghé am Ikelemba-Fluss. I &, 1 29. 

Hinsichtlich der Unterseite stimmt diese Art am nächsten 
mit Ps. debora KIirReaY tiberein und gehört zur Abtheilung A. 6. 
$. in Rhopal. Aethiop. 


Fam. Sphingide. 


91. Ambulyx trisecta n. sp. — g&. Grisea, abdomine 
supra brunneo-sericeo-micante cingulo basali fusco, pectore ventre- 
que rufescentibus, capite thoraceque supra linea media fuscescente 
ornatis; alis anticis apice valde et acute subfalcato-productis mar- 
gine exteriore omnino recto, angulo postico fortiter obtuse pro- 
ducto, supra grisescentibus margine costali et exteriore multo 
obscurioribus infuscatis, lineis tribus nigro-fuscis transversis, parum 
obliquis, rectis, subparallelis, prope costam linea longitudinali, in 
apicem exeunte nigro-fusca connexis, partitis; alis anticis infra 
brunnescentibus macula ovata aurea pone medium are& 2:2X, ma- 
cula elongata apicali albida lineisque duabus transversis, leviter 
curvatis pone medium ornatis; alis posticis supra brunneo-fuscis, 
ad marginem interiorem pallidioribus grisescentibus, linea media 
transversa fusca ornatis, infra rufescentibus margine exteriore et 
interiore late brunneo-griseis, pone medium linea recta transversa 
fusca et ante marginem linea tenuiore arcuata fusca preditis, ciliis 
fuscis albido-maculatis. — Long. alar. exporr. 95 mm.; long. 
corporis 40 mm. ; 

Congogebiet: Zongo Mokoanghay. — Lieutn. TILKENS. — 
Museum Bruxellense. 

Eine sehr leicht kenntliche Art. Von den drei Querlinien 
auf der Oberseite der Vorderflägel liegt die erste vor der Mitte, 
die zweite hinter der Mitte und die dritte nahe am Saume, mit 
dem sie jedoch nicht parallel ist. Die erste und zweite erreichen 


77 


120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


den Hinterrand, die dritte aber nur die Rippe 2. Am Häinter- 
rande liegt im Felde 1 b zwischen der zweiten und der dritten Quer- 
linie ein dunkler Flecken. 

Die taschenförmig angeordneten Cilien der Fiähler sind gut 
entwickelt und die Hinterschienen haben vier sehr lange Sporen. 


Fam. Striphnopterygide. 


92. Hoplojana n. gen. indecisa n. sp. — &. Gracilis 
palpis capiteque brunneis, thorace supra obscuriore fusco-brunneo, 
abdomine pedibusque flavescentibus, 
tibiis anticis brunneis, abbreviatis, api- 
ce bispinosis, tarsis posticis fuscis; an- 
tennis fuscis, pectine albido; alis anticis 
supra cinereis basi fusco-brunneo-hirsu- 
tis, macula albida, fusco-cincta ad api- 
cem cellul& et pone eam lineis duabus 
rectis transversis late separatis fuscis, 
area marginali (pone lineam exteriorem) 


obscuriore fuscescente et linea irregu- 
lariter undata submarginali divisa; alis 


Fig. 21. Hoplojana indecisa 
AUR. g. posticis supra dimidio fere basali pal- 


lide flavescenti, dimidio apicali cine- 
reo-cervino intus linea fuscescente terminato et medio linea pal- 
lida diviso; alis infra pallide et sordide flavescentibus, pone me- 
dium lineis duabus curvatis, obsolete fusco-brunneis, sat late distan- 
tibus divisis. — Long. alar. exporr. 65 mm. 
Deutsch Ost-Afrika: Lindi. — Collectio STAUDINGER. 
Durch die mit zwei Dornen bewaffneten Vordertibien unter- 
scheidet sich die Gattung Hoplojana sofort von Jana. Näheres 
äber diese Gattungen wird man in meiner bald fertigen Revision 
der Gattungen der afrikanischen Striphnopterygiden finden. 


Fam. Notodontidze. 


Paradiastema n. gen. 


Antenn&e maris usque ad medium valde, deinde leviter com- 
presso-laminate. — Palpi breves, porrecti, frontem parum supe- 
78 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN - AUS AFRIKA. 121 


rantes. — Lingua distincta, bene evoluta. — Tibix, presertim 
posticx, dense squamose (haud pilosxe), calcaribus duobus(?). -— 
Abdomen elongatum, alas posticas triente superans. — Al& elon- 
gate; coste ut in genere PNzastema disposite. 

93. P. nigrocincta 
n. sp. — Lete ochracea; 
antennis, latere exteriore kt 
tibiarum anticarum cingu- 
lisque sex abdominis, ulti- 
mo latiore, nigris; abdo- 


mine infra pallidiore, albe- 
scente; alis unicoloribus, 


Fig. 22. Paradiastema nigrocincta AUR. 


anticis utrinque grisescente 
luteo-albidis, apice obscurioribus fuscescentibus; posticis pallidio- 
ribus luteo-albidis. — Long. alar. exporr. 46 mm. 

Congogebiet: Kinschassa. — Waelbroeck. — Mus. Bruxel- 
lense. 

Durch Habitus und Fligelform erinnert diese Art sehr an 
einer Arctiide von der Gattung Spilosoma, z. B. S. lutescens 
WALK. 


Haplozana n. gen. 


Antenn& late bipectinate. — Oculi nudi. — Palpi porrecti, 
frontem paullulum superantes, infra longe pilosi articulo ultimo 
minuto, ovato. — Tibixe pilose; antice iner- 

gg mes epiphysi magna predite; intermedie bi- 
calcarate; postice calcaribus 4 longis armate. 

— Ale breves, sat late; antice costis 12 

FRE Instructe: costa 2:4 et 3: e€ latere postico, 
4:a ex angulo postico cellulX, 5:a e medio 
costule transverse, 6:a libera ex angulo antico, 
7+38+9 trunco communi ex apice cellulze, 
10:a sepe e latere antico cellul&e libera, mox 


Fig. 23. Rippenbau autem cum trunco costarum 7+8+9 connexa 
von Haplozana nigro- 


lineata AUR. 


et areolam minutam formans, interdum ex 
eodem trunco egreditur; costa 11:a libera e 
latere antico cellulgxe. — Al&e postice costis 8 predite: costa 5:a 


7) 


122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


distineta e medio costul& transverse, costa 6:a et 7:a longe pe- 
tialote, costa 8:a ad medium cellul& valde approximata. — Ab- 
domen alas posticas leviter :superans. 

Diese neue Gattung scheint mir am nächsten mit Åntheua, 
ÅAnticyra und Zana verwandt zu sein. Von den beiden ersteren 
unterscheidet sie sich besonders durch die Rippe 6 der Vorder- 
flägel, welche frei aus der Spitze der Mittelzelle entspringt, und 
von Zana dadurch, dass die Rippe 10 sich vor der Rippe 7 vom 
gemeinsamen Stiele der Rippen 7—10 trennt. Das Radialfeld 
ist immer sehr klein und fehlt bisweilen gänzlich. 

94. Haplozana nigrolineata n. sp. — 2. Alba, antennis 
pedibus abdomineque flavo-testaceis, hoc incisuris brunneis in- 
structo; palpis albopilosis, extus flavicantibus et nigro-bimaculatis; 
tibiis anticis nigrolineatis; tarsis nigroannulatis; alis anticis supra 
albis, costis et plica are& Ib et cellul& tenue nigrolineatis, infra 
albidis, disco infuscatis; posticis supra infuscatis extus albidis, 
infra albis. — Long. alar. exporr. 32—35 mm. 

Congogebiet : zwischen Kassongo und den Stanleyfällen (ROomM.). 
Museum Bruxellense et Holmize. 

95. Anticyra rufovittata n. sp. — s. Albida pilis nigris 
immixtis, dorso mesothoracis, palpis lateribusque:frontis infra rufo- 


brunneis, antennis et dorso abdominis flavicantibus;, alis anticis 
supra rufo-brunneis, costa, vitta lata discali, macula triangulari sub- 
apicali in areis 5:a et 6:a sita nec non costis argenteo-albis orna- 
tis, infra argenteo-albis macula apicali et maculis indistinctis 
marginalibus rufo-brunneis; alis posticis utrinque niveis. — Long. 
alar. exporr. 30 mm. 

Congogebiet: DANNFELT. — Mus. Holmizxe. 


Fam. Agaristidee. 


96. Xanthospilopteryx Zenkeri KARsSCH var. ochracea 
VER 
Diese Varietät weicht von der Hauptform aus Kamerun da- 
durch ab, dass die Vorderflägel eine hell ockergelbe und die 
Hinterflägel eine lebhaft chromgelbe Grundfarbe haben und da- 
durch, dass im Felde 1 b der Vorderflägel ein schwarzer Flecken 
30 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 123 


vor der Mitte liegt. Die Franzen der Hinterflugel sind nicht rein 
weiss, sondern an ihrer Wurzel verdunkelt. Nach zwei Weibchen, 
welche von Rom zwischen Kassongo und den Stanleyfällen erbeu- 
tet wurden. Das eine, grössere, hat einen schwarzen, das andere 
einen gelben Hinterleib, sonst stimmen sie aber nahe mit ein- 
ander iberein. — Museum Bruxell. et Holmi&e. . 


Fam. Chalcosiid2. 


97. Anomoeotes nox n. sp. — gg. Nigro-fusca, pedibus, 
pectore et capite flavescente-brunneis; alis vix pellucidis nigris 
anticis plaga triangulari basali in area Ib, posticis dimidio fere 
basali lacteis. — Long. alar. exporr. 25 mm. 

Französisch Congo: Kuilu. — Coll. STAUDINGER. 


Fam. Saturniide. 


98. Campimoptilum ochraceum n. sp. — 2. Ochraceum 
collari et basi tegularum albidis, pectore, ventre pedibusque obscu- 
rioribus, alis anticis apice longe et acute productis, falcatis, supra 
ad medium marginis antici griseo suffusis, in areis I a—s5 leviter 
fusco-conspersis, ad apicem cellul& lunula angusta brunnea vix 
vitreo-pupillata ornatis, infra densius fusco-conspersis, ad basin 
leviter violascente suffusis, ad medium marginis exterioris anguste 
violascente-brunneis; alis posticis angulo anali late obtuse pro- 
ducto supra fere unicoloribus, tantum ad angulum analem leviter 
fusco-conspersis, infra dense fusco-brunneo-conspersis et violaceo- 
marmoratis. — Long. alar. exporr. 62 mm. 

Deutsch Ost-Afrika. — Coll. ERrRTL. 


Fam. Lasiocampide. 


99. Chilena Marshalli n. sp. — gÖ&. Cinerea orbitis ocu- 
lorum, palpis basique abdominis plus minus infuscatis; alis anticis 
cinereo-fuscis, supra striga basali alteraque prope apicem cellulx 

81 


124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19901. 


apice tenui angulata nec non fascia transversa fere recta submar- 
ginali argenteo-albis; alis posticis basi albidis, extus plus minus 
dense cinereoconspersis macula anali fusca male 
definita; antennis albidis pectine flavescente. — 
20—32 mm. 

Mashuna: Salisbury (MARSHALL). — Mu- 
seum Holmize. 

Nach sechs Männchen; das Weibehen ist 


Fig. 24. Chilena mir unbekannt. Diese und die folgenden Arten 

Marshall AVR. hat Herr G. A. K. MaArsuHaALL, der Entdecker 

so vieler neuen Lepidopteren aus Sädafrika, mir 

gltigst mitgetheilt. Derselbe hat auch ein Weibchen von R/zno- 
bombyx cuneata AUR. aus der Puppe gezogen. 


100. Nadiasa? sanguicincta n. sp. — Ög. Cinnamomea, 
basi abdominis lateribusque meso- et metasterni sanguineohirtis, 
abdomine flavo-aureo utrinque nigro-macu- 


2 
spe 


lato; tibiis, tarsis antennisque nigris, his 
pectine flavicante; alis anticis cinnamomeis, 
supra puncto discali et fascia lata dentata 
postmediana nigricantibus, infra basi costis- 
que flavicantibus; alis posticis utrinque pal- 


lide flavidis ad marginem anticum cinna- 


momeis. — 38 mm. Fig. 25. Nadiasa 
Mashunaland: Salisbury—August(Mars- = sanguicincta AUR. 
HALL). — Museum Holmizxe. 


Die Rippe 9 der Vorderflägel mindet in die Spitze und 
nicht in den Saum wie bei Vadzasa AurR. Diese Art gehört 
demnach wahrscheinlich einer neuen Gattung an. 


101. Nadiasa? cinerea n. sp. — gg. Cinerea, capite ob- 
scuriore brunnescente, pectore pedibusque rufo-brunneis; abdomine 
flavescente pilis immixtis brunneis; alis anticis supra cinereis costis 
flavidis et lineis tribus transversis nigris, prima ante medium et 
secunda paullo pone medium subrectis, tertia submarginali cur- 
vata et ad costas angulata; alis posticis utrinque pallide cervinis 
costa obscuriore. — 28 mm. 

Mashunaland: Salisbury — November (MARSHALL). — Mu- 
seum Holmiz&. 

82 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 125 


Auch bei dieser Art geht die Rippe 9 der Vorderflägel in 


die Spitze aus. 


102. Gastroplakeis meridionalis n. sp. — Cano-albida, 


capite thoraceque 


pectoris et abdomine supra flavo-aureo, 

hoc fasciis 7 transversis nigris ornato; alis 
g ) 

anticis canis supra lineis plurimis undatis 


et puneto magno 


posticis aureo-flavidis antice et apice canis, 


fuscoconspersis. — 51 mm. 
Mashunaland: Salisbury. — Novem- 
ber (MARSHALL). — Museum Holmize. 


Die Gattung 


Gonometa sehr nahe verwandt. 


squamis nigris et flavidis conspersis; lateribus 


discali nigris ornatis; 


NN 


Gastroplakers ist mit 
Fig. 26. Gastroplakeis 


meridionalis AUR, 


103. Pseudometa viola n. sp. — 


få 


AS 


N 


Fig. 27. Rippenbau 
von Pseudometa 


SA. Tota violascente brunnea, fere chocolatina, 
thorace supra alisque anticis paullo obscurio- 
ribus; antennis nigris pectine flavescente; alis 
anticis elongatis, angustis angulo postico ob- 
tissimo; alis posticis margine exteriore &qualiter 


rotundato. —- 29 mm. 
Mashunaland: «Salisbury. —  :Februar 
(MARSHALL). — Museum Holmize. 


Das Gespinnst ist weich und dinn und 
ganz ohne die fär die Gonometa-Arten eigen- 
thämlichen Dornen. Die neue Gattung Pseu- 
dometa ist durch den hier abgebildeten Rip- 
penbau leicht von Gonometa und Borocera 


viola AUR. zu unterscheiden. 
Fam. Chrysopolomide. 
104. Chrysopoloma flaviceps n. sp. — gg. Isabellino- 


grisea, capite, pedibus apiceque abdominis flavo-ochraceis, anten- 


nis, :fasciisque 5—6 transversis dorsalibus abdominis nigris; pe- 


dibus nigromaculatis; alis anticis isabellinis supra punctis nigris 


irregulariter sparsis sat dense obsitis, ante marginem fere imma- 


33 


126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19901. 


culatis margine costali utrinque ochraceo, infra fere unicoloribus 
punctis tantum 1—3 nigris ornatis; alis posticis supra nigro-fuscis, 
infra isabellinis sparsim nigropunctatis; ciliis omnibus latis ochra- 
ceis. — Long. alarum exporr. 38 mm. 

Mashunaland: Salisbury. — Dezember (MARSHALL). — Mu- 
seum Holmizx. 

Diese Art ist am nächsten mit Ch. conspurcata AuRrR. und 
varia Dist. verwandt. 


Fam. Hollandiideae. 


Marshalliana n. gen. 


Antenn& long&, medium ale anticexe admodum superantes, 
usque ad apicem bipectinatex. Oculi nudi. Frons erecte dense 
pilosa. Palpi minuti, dependen- 
tes, hirsuti. Pedes hirsuti, postici 
calcaribus 4 armati. Abdomen 
elongatum, alas posticas dimidio 
superans. Ale breves, apice ob- 
tuse rotundate, squamis magnis 
dense obsite et ciliis longis pre- 
dite. Frenulum omnino deest. 
Al&e antice costis 12 predite: 
r:a basi fureata deinde curvata, 


Fig. 28. Marshallia bivittata NUR. TÅ 
= ASA 4:a et 5:a basi distantes, $:a ante 


apicem cellulXx, 7+10+8+9 trunco communi ex apice cellul&e, 
11 libera e latere antico cellul& oritur; postice costis 8 predite: 
1a et Ib liberg e basi, 1 c deest, 4:a et 5:a basi distantes, 6:a 
et 7:a trunco longo communi, 8:a e basi, sed prope apicem cellul& 
costula transversa obliqua cum cellula connexa. 

Von den verwandten Gattungen Metarbela Horr. und Arbe- 
lodes KarscH unterscheidet sich Marshalliana sofort durch das 
Fehlen der Anhangszelle der Vorderflägel. Nur eine Art bekannt. 

105. Marshalliana bivittata n. sp. — Sordide fusco-grisea 
fasciculo frontis, palpis coxisque anticis nigro-fuscis, alis anticis 
supra vitta extus bifida albida et area marginis postici late nigri- 
cante, alis posticis utrinque unicoloribus fusco-griseis; abdomine 


34 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 127 


fasciculis basali et apicali longis, illo partim nigro. — Long. alar. 
exporr. 22—27 mm. 

Mashunaland: Umtali. — G. A. K. MARSHALL. — Museum 
Holmize. 

106. Metarbela? umtaliana n. sp. — Ög. Brunneo-flave- 


scens, fronte, palpis, tibiis, tarsisque obscurioribus, brunneis:; alis 
anticis supra sordide flavescentibus strigis nu- 
merosis transversis, punctis marginalibus ad 
apices costarum, costa mediana, costa I1:a 
Hec non areal 2:a fere tota fuscis, area 2:a 
intus vitta obliqua albida marginata, infra 


flavescentibus costa brunnea, punctis margina- 
libus et linea submarginali ut supra ad costam 
3:am angulata, fuscis; alis posticis utrinque 


unicoloribus pallide flavescentibus. — Long. 
alar. exporr. 30 mm., corporis 18 mm. 

Mashunaland: Umtali. — MARSHALL. — Fig. 29. Metarbela 
Museum Holmize. umtaliana AUR. 


Im Aeusseren' erinnert diese Art etwas an 

JM. stivafer HOoLL., hat aber feinere und zahlreichere Strichelchen 
der Vorderflägel und keine silberne Zeichnungen. Die Rippe 10 
der Vorderflägel entspringt aus dem Stiele von 8+9 und die 
Rippe 8 der Hinterflägel ist vor der Mitte des Vorderrandes der 
Mittelzelle mit dieser durch eine kleine Querrippe verbunden. 
Im Geäder weicht demnach umtalizanra recht erheblich von den 
typischen Metarbelen ab. 


Catarbela n. gen. 


Antenn& breves, apicem cellule nullo modo attingentes,; fe- 
min& simplices, apice attenuate. Palpi minuti. Oculi nudi. 
Pedes postici bicalearati. Abdomen elongatum, conicum, apice 
et supra ad basin fasciculatum. Al&e antice costis 12 predite; 
costa 2:a fere e medio cellul&, 4:a et 5:a ex eodem puncto, 6:a 
ex angulo antico cellul2, 7+—8+9 trunco communi ex angulo 
antico, 10 et 11 libere e latere antico cellule. Ale postice 
costis 8 instructe: costa 1 c melius quam in genere Metarbela 

35 


128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19001. 


distinguenda, vix plica tantum habenda; costa 2:a longe ante 
angulum posticum cellul&, costa 3:a ex angulo postico, costa 4:a 
et 5:a petiolate; costa 6:a et 7:a basi distan- 
tes, costa 8 costula transversa obliqua cum 
margine antico cellul& conjuncta; angulus posti- 
cus cellul& fere duplo longius quam angulus 
anticus protrudens. 

Diese Gattung steht im Geäder der Gat- 
tung Årbela recht nahe und scheint durch die 


bessere Entwickelung der Rippe i c der Hinter- 
Metso. Rippeaben flägel die afrikanischen Hollandiiden mit den 
von Catarbela styi- Mir leider nur durch HAMPSONS Arbeit bekann- 
gosa AUR, ten asiatischen Arbeliden zu verbinden. Die 
Rippe: ec der Hinterflugel geht ber vielen 
Schmetterlingsgruppen so ganz allmählig in eine Falte iäber, dass 
es bisweilen unmöglich ist eine scharfe Grenze zu ziehen zwischen 
den Formen, bei welchen die Rippe I c an- 
wesend ist oder fehlt. 

167. CI strigosamn: spis Elaye: 
scens, thorace et basi abdominis supra brun- 
neo-fasciculatis, abdomine apice fasciculo 
squamis longe petiolatis nigris composito 
ornato; alis anticis supra holosericeo-brun- 


neis, strigis transversis numerosis flavidis, 
nigromarginatis plus minus connexis dense 


Fig. 31. Catarbela 


obsitis, ciliis flavo-maculatis, infra nigro- strigosa AUR. 
fuscis signaturis pallidis obsoletis; alis po- 
sticis utrinque nigro-fuscis ciliis pallidis. -— Long. alar. exporr. 
22 mm., corporis 14 mm. 
West-Afrika: Kuilu. — Collectio STAUDINGER. 
fs Rs 


36 


129 


FNL AE VÅRA FÖR SÄDEN SKADLIGA 
NATTFJÄRILAR. 


AF 


SVEN LAMPA. 


mFaflant 0. 


De båda fjärilarter, som äro afbildade å taflan, äro visser- 
ligen bland våra allmännare, men höra dock ej till de skadliga- 
ste, då inga svårare härjningar under senare tiden förorsakats at 
dem. Deras uppträdande på åkern äger dock rum årligen, mer 
eller mindre, hvarföre de, åtminstone i larvtillståndet, borde vara 
kända af hvarje jordbrukare.! Fjärilarna äro i rörelse blott under 
skymningen och natten. Deras tunga användes till upphämtande 
af blommornas söta beståndsdelar. De uppsöka äfven lockbeten 
med söt eller syrlig smak, t. ex. torkade äpplen, som blifvit blötta 
i sött öl eller håningsvatten, och kunna medelst sådana infångas 
om nätterna, ofta i betydlig mängd. Med tillhjälp af de starkt 
byggda vingarna kunna fjärilarna hastigt tillryggalägga långa 
sträckor för att uppsöka hvarandra samt de för äggläggningen 
och afkommans uppehälle lämpligaste lokalerna, hvarvid luktsin- 
net är dem till god hjälp. Larverna hafva 16 fötter. Den minst 
uppmärksammade arten är: 


1. Slökornflyet (Hadena Tritici TiN.). 


Phalena Noctua Tritice Tin. Fn. Sv. 1761, p. 320, N:o 
FATT UPIERKANDER, Vet: Ack Handl 1778, Pag. 334 (Sö: 
hafremasken). — DAHLBOM, Skand. ins. skada och nytta etc. 1837, 


+ Det synes likväl som om de vore talrikare i Finland, se E. REUTERS 
Berättelse öfver skadeinsekters uppträdande i Finland under åren 1895—96., 


Entomol, Tidskr. Årg. 22, H. 3 (1901). 4 9 


130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


s. 196.:— Hadena.. Basilinea. PAB. Mantr I93,0eto else 
VON Post, K. Landtbr. Ak; Fandl; och Tidskrift irs85 ste68 
och 266. — LAMPA, Entom, Tidskr. 1886, s. 69; I. c. 1891, 
S. 453 1. C. 1808, S; 273 I. C. IOOL, S: AT — AURIVEELIUS INO 
dens Fjärilar, 1891, S. 141. — REUTER, E., Berättelse för 1894; 
S. 37; 1. C€. 1895, S; 10. — SJÖSTEDT, Entom CitdsSkrötnögjks 
49. — ROSTRUP, S., Vort landbrugs skadedyr, 1900, s. 138. 


Här använda latinska namn är detsamma som LINNÉS i 
Fauna Svecica af 1761 och BIERKANDERS 1 K. Vet. Academ. 
Handlingar för 1778 och begagnades äfven af DAHLBOM 1837. 
Andra författare hafva användt FABRICI namn, Hadena Basili- 
nea, för fjäriln och ansett LInNnéÉs tillhöra en Agrotis-art. Här 
må blott anmärkas, att LINNÉS och BIERKANDERS beskrifningar 
på larvens utseende och lefnadssätt hos deras Noctua Tritici 
fullkomligt öfverensstämma med dem hos Hadena Basilinea FaAB. 


Fjäriln är gråaktig eller gråbrun, framvingarna med tre 
mörkare, tandade tvärlinier, af hvilka den mellersta bildar en 
båge närmare framkanten. De hos nattflyn vanliga fläckarna, 
den yttre, njurformiga, och den inre, rundade, äro blekare än vin- 
gens grundfärg; en tredje fläck bildar en kort svart linie, som 
utgår från vingroten och har gifvit anledning till namnet Basi- 
Zinea. Fältet mellan de två innersta tvärlinierna (midtfältet) 
är vanligen mer rödbrunt, likaså framkanten nära vingspetsen. 
Vingbredd omkring 35 mm. 

Larven är i det yngre stadium, hvari han vanligast anträf- 
fas, gråaktigt gul eller gulbrun, mer grå på undersidan. Hufvudet 
och första kroppsringen ofvan glänsande bruna eller svartbruna, 
den senare har tre hvitaktiga längslinier, som utgöra fortsättning 
af dem, som löpa längs ryggen. Den mellersta af dessa är bre- 
dast och tydligare än de båda öfriga. Öfver andhålen går en 
hvitaktig, ofvan mörkt begränsad sidolinie. Vårtorna äro små. 
Senare på hösten samt följande vår är han enligt BIERKANDER 
mycket mörkare, nästan svartgrå och uppnår då en längd af 
omkring 30 mm. eller däröfver. 

Puppan är glatt, gulbrun eller rödbrun, analspetsen tvär, 
fårad, med fyra krökta borst, de två mellersta starkare och något 
längre. Längd omkring 15 mm. 

Lefnadssätt. Då fjärilarna fullbordat parningen, hvilket 
kan ske redan i slutet af juni månad, lägger honorna sina ägg 
på våra stråsäden, hvarpå larverna skola hämta sin föda. Hvil- 
ket sädesslag, som härtill väljes, torde bero på tiden för ägg- 
läggningen. Denna sker antagligen på det säde, som vid tiden 
för larvernas framkomst (12 dagar efter äggläggningen enl. 
TASCHENBERG) kan hinna så långt i utveckling, att kornen blifva 
hvad man kallar »mjölkiga» och lämpliga till larvföda, det må 


2 


LAMPA: TVÅ AF VÅRA FÖR SÄDEN SKADLIGA NATTFJÄRILAR. 131 


nu vara rågen eller något annat stråsädesslag. Att honorna kunna 
lägga äggen på gräs, vill jag ej bestrida, ty en hop ägg af kål- 
flyet (Mamestra Brassice IL.) har jag en gång sett på ett gräs- 
strå, fast larverna ej äta gräs, utan kålartade växter. Att slö- 
kornflyets larver ibland lefva af gräs under sommaren är nog 
möjligt, men jag vågar dock tills vidare betvifla detta, åtminstone 
tills nya undersökningar blifvit gjorda och bekräftat detsamma. 

Jag har själf flera gånger funnit såväl nyss utkläckta som 
nästan halfvuxna larver inuti eller utanpå ax af både hvete och 
råg och följt deras lefnadssätt, dock ej längre än till den tid, 
då säden inkörts. Här anföres därför det hufvudsakliga af BIER- 
KANDERS iakttagelser. 


Såsom liten urhålkar larven kornet, men då han blir större, 
uppäter han det helt och hållet och fortsätter därmed så länge 
säden står på åkern. Vid dess inkörning medfölja många till 
ladorna och krypa, då kallare väder inträder, ned i jorden, göd- 
selhögar, under mossa på stenar o. d. och tillbringa där vintern. 
De, som vid sädens aflassning nedfalla på golfvet eller marken 
böra dödas. De larver, som infördes i varmt rum på hösten, dogo 
i november och december; men den 6 april 1778 lades några 
sådana, som öfvervintrat ute, uti glasburk, hvilken sattes i kallt 
rum sedan han fyllts till hälften med mossa. Larverna förtärde 
ingen mat och förpuppades den 18 maj. Efter den 19 juni ut- 
kläcktes fjärilar. 1777 funnos larver i myckenhet. — Detta torde 
vara den vanliga gången af djurets utvecklingshistoria. TASCHEN- 
BERG omnämner, att uti Ostgalizien och Bukovina dessa larver 
lefva uti majskolfvarna, hvari de göra gångar, som fyllas af deras 
exkrementer. 


Att larverna skola, som man påstår, dölja sig vid jordytan 
om dagen och endast om natten krypa upp för att äta, är dock 
"icke alltid fallet, kanske icke ens regel, isynnerhet medan de 
äro små, ty då vistas de hela dygnet om uti kornen eller axen. 
Att de ej, åtminstone regelmässigt, lämna dessa om dagen, äfven 
sedan de blifvit större, är nästan lika säkert, ty jag har anträffat 
mer än halfvuxna på ax, hvarest de förmå att ganska väl dölja 
sig, dels iföljd af sin gulaktiga färg och dels därigenom, att de 
inklämma en stor del af kroppen mellan småaxen. Att de ska- 
dade axen vid en undersökning ej alltid hafva innevånarna kvar, 
beror mest därpå, att dessa gå från det ena axet till det andra 
och ej, att de för tillfället dölja sig vid jordytan. Vid sädens 
inkörning nedfalla på loggolfven larver, som äro ända till öfver 
tumslånga, och detta när som hälst under dagens lopp; dessa 
måste alltså under pålassningen hafva befunnit sig antingen bland 
axen eller uti kärfvarna och alltså icke på marken. 


Angående larvernas lefnadssätt om hösten efter sädens bort- 


2 
d 


132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9901. 


tagande från fälten har man i Finland haft godt tillfälle att göra 
iakttagelser år 1896. (Se E. REUTERS Berättelse öfver skadein- 
sekternas uppträdande i Finland för åren 1895 och 96). De 
voro därstädes på sina ställen då mycket talrika. — Vid Mustiala 
landtbruksinstitut t. ex. kunde man under tröskning ute å fältet 
samt vid sädens ritorkning insamla hektolitertals af dessa larver. 
I den råg, som inkörts i ladan och tröskades under vintern, 
varseblefs däremot ej en enda larv. De i rågskylarna befint- 
liga larverna drogo sig nedåt, allt efter som halmen torkade, 
och kröpo slutligen ned under jordytan, där de hvilade »i jorden 
och komma säkerligen nästa vår att utveckla sig till fullbildade 
fortplantningsdugliga insekter, hvilka sålunda kunna än ytterligare 
föröka sig i oroväckande grad, så vida ej särskilda åtgärder vid- 
tagas». Blott ett ringare antal kom således att medfölja sädes- 
kärfvarna till ladorna. 


Man fann äfven, att sådana larver angrepo rågbrodden om 
hösten och på en egendom till och med timotejen å en första 
årets vall. De hade alltså å ena stället begifvit sig från stubb- 
åkern till de närbelägna nyss besådda rågfälten. Vid Mustiala 
märktes däremot ej något sådant angrepp, möjligen i anled- 
ning af, att en så stor mängd larver därstädes dödades under 
tröskningen. Äfven VON Post fann en gång vid Ultuna samma 
slags larver vid undersökning af hveteplantor, som ledo af »fäll- 
maskangrepp>. 

Något: besynnerligt kan det dock förefalla, att larverna, sedan 
de lämnat sädesskylarna, skulle nedkrypa i jorden och icke genast 
omkringvandra för att söka föda af spillsäd m. m. på åkern; ty man 
kan väl icke antaga, att de ligga kvar i jorden och invänta höst- 
sädens uppkomst å annat ställe för att sedan begifva sig till denna. 


Det lyckades lika litet mig som BIERKANDER att få larver 
att lefva bland sädesax öfver vintern. Ytterligare försök komma 
att göras vid Entomologiska Anstalten, då man kan få ett till- 
räckligt material. Det synes vara ganska allmänt- antaget, att 
slökornflyets larver efter öfvervintringen om våren angripa den 
uppväxande grödan, och detta kan ej bestridas, om man vill tro 
hvad utländska författare skrifva härom, oaktadt att namnförväx- 
ling med en annan art, åt ninstone delvis, tycks hafva ägt rum. Som 
vi förut sett, förtärde de larver, BIERKANDER tog ute i det fria 
den 6 april, ingen föda innan de den 18 maj gingo i puppa, 
och detsamma torde förhållandet vara nästan alltid, om man tår 
döma efter de nattflylarvers beteende, som öfvervintrat i kärl, 
t. ex. af Ågrotis Segetum SCHiFF., Mamestra Brassice L. och 
Aera. Att det dock torde kunna förhålla sig annorlunda med de 
larver, som vid vinterns inträdande äro mindre försigkomna hvad 
storlek och utveckling beträffar, kan dock ej betviflas. 


4 


LAMPA: TVÅ AF VÅRA FÖR SÄDEN SKADLIGA NATTFJÄRILAR. 133 


Utrotningsmedel. Att genom besprutningar minska an- 
talet af dessa skadedjur torde vara knappast tänkbart, i följd af 
larvernas lefnadssätt ända från deras framkomst ur äggen. Det 
enda, som synes kunna göras, är att vid sädens inkörning döda 
alla de larver, som fallit ned på sädesmattorna i vagnarna eller 
på loggolfvet, om detta är af trä eller tillstampad lera. Så gjorde 
äfven BIERKANDER år 1777, då en myckenhet larver vistades i 
rågaxen, och han säger, att »detta hade den märkeliga nytta med 
sig, att år 1778 ej så många syntes till». 

Att, som numera mångenstädes brukas, aftröska säden genast 
efter det den blifvit nog torr har stor nytta med sig, icke allenast 
hvad förgörandet af dessa larver beträffar, utan äfven i fråga om 
åtskilliga andra, ty många måste under arbetet blifva ihjälklämda 
i tröskmaskinen. 

BIERKANDER erhöll ur en larv JIchneumon Culpatorius 1. 
den 14. juni. 


2. Hvitaxflyet (Madena Secalis Tin.) 


Noctua Secalis Tin. Syst. Nat. X, 1758, p. 519. — (ROo- 


LANDER, Vet. Ac. Handl. 1752). — BIERKANDER, Vet. Ac. Handl. 
1778, S. 289. — SCHÖYEN, Stett. e. Z. 1879, s. 382. — LAMPA, 
Bntomsundskri :$60, so sd faderns. CHOO SA 4 NE 
I90I, S. 39. — AURIVILLIUS, Nordens fjärilar 1891, S. 143. — 
NEUTBR, CE: Berättelse för: F3045 SJ Styre, TS07, S- NOs LE: 
1898, s. 36. — Pyralis Secalis DAHLBOM, Ins. skada och nytta, 


1837, S. 205 (Hvitaxmottet). — PDidyma EsP. 1788, p. 126.— 
RosTtTRUP, S., Vort landbrugs skadedyr, 1900, S. 139. 

En utförligare förteckning öfver författare är införd i Ento- 
mologisk Tidskrift för 1886, sid. 70. 

Då ESPER 1788 gaf fjäriln namnet Didyma, var han troli- 
gen okunnig om dess lefnadssätt samt larvens utseende, och i så 
fall kunde han svårligen tyda den äldsta beskrifningen på Voc- 
tua Secalis. De flesta senare författare hafva användt ESPERS 
artnamn, men då numera såväl AURIVILLIUS 1 »Nordens fjärilar» 
som senast STAUDINGER och REBEL i den 1901 utkomna upp- 
lagan af katalogen öfver det palearktiska områdets fjärilar åter- 
ställt LINNÉS namn, torde denna fråga vara afgjord och utagerad. 

Fjäriln är vanligen mörkt gråbrun på framvingarna, undan- 
tagandes bakre kanten, njurlika fläcken och ett bredt tvärband 
nära utkanten, som äro blekt brungrå eller gulaktiga; tvärbandet 
har 1 yttre kanten två djupa inbuktningar, fyllda med mörkbrunt, 
och når nästan ut till vingens utkant i midten och vid spetsen; 
framkanten mer eller mindre tydligt mörkt och ljust fläckig; fran- 


5 


134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


sarna äro vågiga i kanten samt försedda med ljusa fläckar. Bak- 
vingarna gråbruna. Vingbredd 30 mm. 

Fjäriln varierar betydligt till färgen och har ofta midtfältet 
mörkare samt tydligt begränsadt, isynnerhet utåt genom den yttre, 
ljusare tvärlinien; både den njurlika och den rundade fläcken 
samt våglinien längs utkanten äro tydliga. ab. I zniger Haw. 
har de båda tvärlinierna sammanbundna genom ett svartbrunt 
streck längs bakre diskribban. ab. Mäzctitans EsrP. har fram- 
vingarna enfärgadt bruna med hvit njurfläck och ab. Leucostigma 
Esp. har dem svartbruna med hvit njurfläck. Hos ab. Lambda 
VIEW. är njurfläcken knappast märkbar. 


Larven är jämförelsevis lång och smal, på det han skall 
kunna tränga sig fram och tillbaka uti stråets bladslidor. Han 
är glatt och något glänsande blekgrön, på undersidan lifligare 
grön och har längs ryggen två linier af köttrödaktig färg. MHuf- 
vudet brunaktigt med några mörkare punkter på sidorna. Längd 
omkring 30 mm. 


Puppan i början blekgrön, sedermera gulbrun, bakkropps- 
spetsen trubbig med två längre, krökta borst i midten och ett 
kortare på hvarje sida. Längd omkring 15 mm. 


Redan 1748 upptäckte C. G. BERGSTRÖM, att hvitaxen å 
rågen uppstodo i följd af angrepp af en »mask», men han lyc- 
kades ej utreda dennas utveckling. Bättre tur hade DANIEL Ro- 
LANDER tre år senare, ty han iakttog larvens öfvergång till puppa 
samt förvandlingen till fjäril. En berättelse härom är inta- 
geni KK; Vet. Ak. Handl. för 1752: Att utröna dochfoljanlar 
vens lefnadssätt under dess tidigaste period blef dock förbehållet 
den flitige och samvetsgranne forskaren CLAS BIERKANDER 1775. 
Han fann nämligen den 16 september nämnda år 1—2 linier 
långa larver, som afbeto de späda rågstjälkarna och fortforo här- 
med ända tills marken tillfrös. Författaren har äfven åtskilliga 
gånger funnit sådana larver, men dessa befunno sig på hösten 
inuti stjälkarna, hvilka de urhålkade, hvarefter plantornas öfversta 
blad gulnade, liksom då de äro angripna af larverna af korn- 
och fritflugan. Att, såsom DAHLBOM påstår, fjäriln lägger äggen 
mellan axet och bladslidan i maj grundar sig alltså ej på någon 
verklig erfarenhet. 

Larverna öfvervintrade som späda i plantorna, och i medio 
af april följande året återfann BIERKANDER dem i rågbrodden, 
och voro de då blott 3—-4 linier långa. De afbeto nu stjälkarna 
vid första leden och flyttade från den ena plantan till den andra 
samt åstadkommo därigenom en ganska stor skada, ty 2—5 stjäl- 
kar fördärfvades på en kvadratalns yta. De första dagarna i maj 
afbeto de stråen ofvan andra leden, i slutet af samma månad 
vid tredje och i början af juni ofvanför fjärde leden. Då de ätit 


6 


LAMPA: TVÅ AF VÅRA FÖR SÄDEN SKADLIGA NATTFJÄRILAR. 135 


så mycket de önskade af ett strå, kröpo de baklänges uppåt i 
bladslidan och gingo öfver till ett närbeläget friskt för att krypa 
in uti dess öfre bladslida och afäta stjälken äfven på detta. Så 
fortsattes till larven blef fullvuxen, hvilket inträffade då rågen 
gått i ax. Då stjälken ofvan öfversta leden afbitits, torkar axet 
och blir hvitt. I ett sådant strå finner man sällan larven, ty 
han har då redan gått öfver till ett annat eller nedkrupit i jor- 
den, såvida han ej är angripen af parasiter eller blifvit fastklämd. 
I slutet af juli och början af augusti utkläckas fjärilarna, och ho- 
norna lägga sedan äggen på trädan, sannolikast på den nyss 
uppkomna rågbrodden. Larven skall äfven förekomma i gröfre 
grässlag, såsom t. ex. kvickrot ( 7Z7iticum Repens), men detta torde 
ske mer sällan. Författare uppgifva visserligen, att den äfven 
lefver i värsäd, starrarter (Carex) äfvensom svärdsliljor (Iris), 
men detta vågar jag tills vidare betvifla. Icke en gång på hvete 
brukar hvitax förekomma, troligen emedan detta i allmänhet sås 
senare och har styfvare halm, som försvårar larvens rörelser inuti 
bladslidorna, 

Botemedel. Den skada ifrågavarande larver förorsaka är 
i de festa fall jämförelsevis af en ringare betydelse; ty om ett 
eller annat strå eller ax af dem tillintetgöres, uppspira nya skott 
och bilda ax, i fall jorden har tillräcklig växtkraft, och väder- 
leken ej är ogynnsam. MHärjningen i Dalarne 1750, som af Ro- 
LANDER omnämnes, uppstod å den jord, där man brukade så råg 
två år i rad, och hvilken följaktligen måste varit tämligen utmagrad. 


BIERKANDER säger: »Att förminska denna rågtjuf, kan väl ej 
ske först på sommaren, då han är liten, men när han blir större 
och gnager af de sista lederna på rågen, låter detta sig bättre 
göra». Detta synes mig dock ganska tvifvelaktigt, och hans för- 
slag att inöfva barn till uppsökande af larverna vore nog radi- 
kalt, om det i praktiken kunde efter önskan genomföras; men 
att få fatt i larven är ingalunda lätt, ty detta lyckas ej genom 
att borttaga de strån, hvars ax blifvit hvita, emedan den då 
vanligen finnes i ett af de bredvid stående, om han ej redan 
krupit ned i jorden. Visserligen måste ett strå synas ovanligt 
tjockt just där en larv sitter gömd, men detta är ganska svårt 
"att märka utan en noggrann undersökning. En dylik insamling 
blefve dessutom af mindre nytta för den växande grödan, eme- 
dan den största skadan då redan är skedd. Ett annat råd, som 
gifves i »Handbok för svenska jordbruket», del 2, sid. 109, 
och lyder: »all jord, på hvilken hvitaxlarven härjat, bör före 
vintern djupt plogvändas, samt följande vår, så fort åkern reder 
sig, flitigt köras, på det att puppan — innan fjäriln hinner ut- 
veckla sig — måtte utsättas för alla de växlingar i väderleken, 
som under denna årstid vanligen inträffa och dymedelst tillintet- 


i 


136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


göras», är dock vida sämre och visar fullkomlig okunnighet om 
skadedjurets lefnadssätt. 

Det synes vara bättre, att.på hösten undersöka sin råg, och 
om gula toppblad förekomma i anmärkningsvärd mängd å plan- 
torna, bestå fältet en öfvergödsling, för att öka växtligheten och 
därigenom reparera skadan. Den gamla goda regeln, att så en- 
dast godt utsäde, i rätt tid och å väl brukad och gödslad jord, 
kan äfven här vid lag ej nog uppmärksammas. 


Förklaring öfver taflan. 


a. Slökornfly (Hadena Tritici Tin. = Basilinea FAB.). 
b. Fullvuxen larv. c. Bakkroppsspetsen hos puppan. 
d. Puppa. 

>» 2. 12. Hvitaxfly [Hadera Secalis. (LIN) BIEREN|- SbMaDSE 
niger HAw. oc. ab. Leucostigma Esrp. d. Larver, den 
ena uti, straet. ee... Puppa.. £ Puppans. Dakrenspetst 


Gräsflyet (Chareas Gramrinis 1.) har enligt JOHAN RU- 
DOLPI härjat mångenstädes i Hälsingland, liksom under förlidet 
år, men nu på flera nya ställen. Så godt som hela Delsbo soc- 
ken har varit på eftersommaren öfversvämmad af fjärilarna, hvil- 
ket ej händt under de gångna trettio år, hvarunder herr R. sam- 
lat insekter därstädes. Dessutom hafva gräsflylarver, ehuru 1 min- 


o 


dre skala, uppträdt å en nyodling i Dala mosse af Jönköpings län. 


Sven Lampa. 


137 


RÖNNEBYTRAKTENS PSEUDONEUROPTERA. 


FORD ONA 
AF 


JOHN AGARDH WESTERLUND. 


I. Fam. Libellulidee. 


Libellula Lin. 


L. quadrimaculata L. Mycket allmän. 

L. depressa L. Endast anträffad på några få ställen i 
trakten, näml. vid Herrstorp (2 ex. 2 d. 2 juni 1889), vid Hulta 
(2 ex. A d. 3 juni 89), vid en damm (nu utdikad) strax norr om 
»Bruket», samt vid Tornerydbäcken, på båda sistnämnda ställena 
dock täml. talrik. 

Förfölvar Munn: :Sälls.. 5 ex (eh: togs parmtunkaboldius 
juni 89. Förut endast påträffad sälls. 1 Skåne. 

L. cancellata L. Tämligen allmän på flera ställen, ss. vid 
Herrstorpsjön, Lindkullen, Skärsjön och Kroksjön. 

L. coerulescens FaABR. Denna sällsynta slända, som förut 
endast är anträffad vid Gusums bruk i Östergötland, togs första 
gången här i trakten af min far, dir C. AG. WESTERLUND, i me- 
dio af augusti 1863, samt för andra gången tio år därefter d. 
23/7 73 på en åker ej långt från Herrstorpsjön. Tio år förflöto 
åter, utan att den visade sig här, tills det lyckades mig att i juli 
1883 fånga I ex. (9) på bergen strax ofvanför Dalastugan. Åter 
försvunnen några år, dock denna gång ej flera än 5, hvarpå den 
återfanns på sensommaren 1883 i stort antal vid Skärsjöns norra 
och västra stränder, där den under soliga och lugna dagar på- 
träffades, hälst sittande på berghällar och stenar.! 


t Anträffades allmän vid Hallasjön i Blekinge den 16 juli 1899 af d:r 
Y. SJÖSTEDT. Red. 


138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


L. vulgata L. Täml. allmän, ss. vid Skärsjön, på en sum- 
pig äng strax norr om »Bruket», m. fl. ställen. 

L. sanguinea Mörr. ”Talrikt förekommande vid bäcken 
på Funkabo och på en sank äng nära ån strax nedanför Silfver- 
forsen. 

L. flaveola L. Allmän på flera ställen, ss. vid bäcken på 
Funkabo, vid Storakurra, på en äng strax norr om »Bruket», vid 
Skärsjöns stränder, m. f. ställen. 

L. scotica Don. Endast på några få ställen här i trakten 
har jag observerat denna art, och, ss. på Funkabo, vid Silfver- 
forsen och vid några kärr nära Djupadal, blott ett par ex. En- 
dast vid Tornerydbäcken har den förekommit talrikare, så att 
jag den 18 och 20 sept. 88 fångade: inalles 16 ex., däraf 6 9. 

L. dubia VAN DD. LIND... Sällsynt, blott) rlestfangadted: 
22/5 88 vid västra stranden af Skärsjön. 

L. rubicunda L: Ej allmän, men tagen på lera ställen; 
ss. vid Tresjön, Långasjön, vid bäcken på Funkabo samt vid en 
damm nära Herrstorp. 

L. albifrons BurRM. Sparsamt förekommande vid Skärsjöns 
och Tresjöns stränder. 

L. caudalis CHaArRP. Denna vackra slända, hvilken länge 
betviflats tillhöra den svenska faunan, har jag under sommaren 
1888 påträffat såväl vid Skärsjöns som Herrsjöns stränder, på 
båda ställena täml. allmän, samt äfven fångat ett par ex. vid 
den lilla sjön »Trollsjön» i skogen vid Hälsobrunnen.? 


Epitheca CHarr. 


E. bimaculata CHarrP. Sälls. Endast 1 ex. (8), taget af 
mig vid stranden af Herrsjön d. 26 juni 18838. 


Cordulia LEaAcH. 


C. metallica VAN D. LInD. ”Täml. allmän, fastän blott en- 


” Var mycket allmän vid Viksjön nära Krokeks gästgifvaregård å Kol- 
mården år 1882 enligt meddelande af d:r C. J. E. HAGLUND; äfven träffad 
i Helsingland af J. RUDOLPHI. Red, 


WESTERLUND: RONNEBYTRAKTENS ODONATA. 139 


staka, ss. vid Skärsjön, Herrstorpsjön, Silfverforsen, i skogen 
mellan Persborg och Torneryd, vid Långasjön etc. 

C. alpestris DE SeELys. Sällsynt, blott 1 ex. fångadt af mig 
d. ?6/6 88 vid stranden af Tresjön. Förut ej anmärkt söder om 
Värmland. 

C. &nea LIN. Allmän flerstädes här i trakten, ss. vid Skär- 
sjön, Tresjön, Herrsjön, Trollsjön, vid en damm nära Herrstorps 
gård vid Angelskogsån m. fl. ställen, 


Gomphus LeacH. 


G. vulgatissimus LIN. Denna äfven i Sveriges öfriga pro- 
vinser ganska sällsynta slända har jag här i trakten endast obser- 
verat på tvänne skilda platser, näml. vid Herrstorpsjöns norra 
och västra sida, där jag fångat 3 29 och 3 SY samt i skogen 
vid Dalastugan, där 1 9 påträffades. 

G. forcipatus LIN. Sälls. 1 ex. fångades vid Djupadal d. 
5/7 88 och i medio af augusti samma år ytterligare några ex. 
vid den ej långt från Djupadal belägna Silfverforsen. Följande 
år togos 6 ex. (alla SS) vid Herrsjön. 


Cordulegaster LeEacH. 


C. annulatus LATR. Sparsamt, men här och där förekom- 
mande, ss. vid Silfverforsen, Djupadal, Herrstorpsjön, Långasjön, 
Hynnekulla, Funkabo, Herrsjön, m. fl. ställen. 


Aeschna Faer. 


A. pratensis MöLL. Täml. sparsamt förekommande på ett 
par ställen, ss. vid Skärsjöns södra och västra strand samt vid 
norra ändan af Herrstorpsjön. Vid ån strax norr om »Bruket» 
har jag äfven fångat 1 ex. 

A. cyanea Möu. Sällsynt. Tre ex. fångade här i trak- 
ten, näml. I vid bäcken på Funkabo d. ?!/g 88, 1 vid Troll- 


2 


Jd 


140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


sjön d. !5/g 82 samt 1 ex. vid en nästan uttorkad bäck i sko- 
gen mellan Persborg och Lindbloms kyrkogård. 
; A. juncea LIN. Sällsynt. Jag har endast lyckats fånga I 
ex., näml. en 9 vid Tornerydbäcken d. ?9/9 88. 

A. grandis LIN. Allmän flerstädes, ss. vid Skärsjön, Herrs- 
torpsjön, Trollsjön, vid bäcken på Funkabo, vid Silfverforsen, 
Djupadal, Torneryd, m. fl. ställen. 


II. Fam. Agrionideae. 


Calopteryx LEaAcH. 


C. virgo LIN. Allmän flerstädes vid rinnande vatten, ss. 
vid Ronnebyån ofvan vattenfallet, vid Sörby bäck, Hynnekulla- 
bäcken m. fl. ställen. 

C. splendens Harris. Träffas merendels tillsammans med 
föregående art, men är dock ej så allmän som denna. 


Lestes LEaAcH. 


L. nympha DE StÉLys. Allmän ferstädes, ss. vid norra 
och västra stränderna af Skärsjön, vid en damm nära Herrstorps 
gård, vid Djupadal, Långasjön, Torneryd, på Funkabo m. 4. ställen. 

L. sponsa HaANseEMm. Täml. sällsynt. Denna art tyckes ej 
på långt när vara så allmän här i trakten som föregående, 
och har jag observerat den endast på några få ställen, ss. vid 
Torneryd och Göholm, där ett par ex. tagits, samt vid ån strax 
nedanför Silfverforsen, där jag fångat ett 10-tal ex. 


Platycnemis CHarr. 


P. pennipes PaLrrias. Ej sällsynt. Denna, genom sina ut- 
vidgade och borstbesatta skenben så utmärkta art, synes ej 
vara så sällsynt i Ronnebytrakten utan på sina ställen täml. tal- 


4 


WESTERLUND: RONNEBYTRAKTENS ODONATA. I41 


rik, ss. vid bäcken på Funkabo, vid Dalastugan, vid ån strax 
norr om Djupadal, på ängarna vid »Bruket», m. fl. ställen. 
var. lactea förekommer äfven flerstädes. 


Agrion Faer. 


A. najas HANSEM. Sparsamt, men här och hvar förekom- 
mande, ss. vid Skärsjön, Tresjön, Herrsjön, Djupadal, Angelskogs- 
ån, Kroksjön, Lindkullen, m. fl. ställen. 

A. minium Harris. Täml. allmän. Denna lilla vackra 
slända, som i det öfriga Sverige förekommer tämligen sparsamt, 
har jag här 1 trakten funnit vara ganska allmän; så har jag på 
flera ställen påträffat den i ganska stort antal ex., ss. vid bäc- 
ken på Funkabo, vid en damm strax norr om »Bruket» nära ån, 
vid Angelskogsån samt vid Djupadal. Äfven har jag fångat den 
vid lerdammarna vid Bustorp, vid Tornerydbäcken och vid bäc- 
ken mellan Långasjön och Kroksjön. 

A. elegans VAN D. LIND. Tämligen allmän ferstädes i 
trakten, ss. vid Herrstorpsjöns norra ända, vid Lindkullen, Krok- 
sjön, vid ån nära Djupadal, vid Skärsjöns norra och västra strand 
samt på Karön, där jag fångat ett ganska stort antal ex., isyn- 
nerhet vid en liten vik nära »Torpet». 

A. elegantulum ZeETT. Denna mycket sällsynta slända, som 
förut i Sverige blott är observerad i Lappland och i Skåne nära 
Lund, har jag fångat på tvänne ställen här i trakten. Första 
gången den 27 juni 1883, då jag vid bäcken på Funkabo lycka- 
des fånga 1 par (7 & P); och den andra den 19 juli 1888, då 
jag tog 3 ex. (alla YP), vid en liten bäck, som förenar Långasjön 
med Kroksjön. 

A. pulchellum VAN Dp. LInpD. Täml. allmän flerstädes ss. 
vid Skärsjön, Långasjön, Djupadal, vid en damm nära Herrstorps 
gård, vid lerdammar på Bustorp och vid Angelskogsån; på sist- 
nämnda ställe mycket talrik. 

A. puella Lin. Allmän vid nästan alla bäckar, sjöar och 
kärr, isynnerhet har jag tagit den i mängd vid ån strax norr om 
Djupadal, vid Angelskogsån, Skärsjön, Funkabobäcken m. f. 
ställen. 

5 


142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


A. hastulatum CHarrP. Ej allmän, men flerstädes förekom- 
mande, ss. vid bäcken på Funkabo, vid de små dammarna strax 
norr om »Bruket» nära ån, vid Skärsjön, Tresjön, Långasjön, vid 
en damm nära Herrstorps gård, vid Bustorps lerdammar och vid 
ån strax ofvanför Djupadal (här talrik). 

A. lunulatum CHarrP. Sällsynt. Endast 2 ex. tagna vid 
stranden af Skärsjön d. 27 juli 1888. 

A. cyathigerum CHarrP. Allmän flerstädes, ss. vid Skär- 
sjön, Herrstorpsjön, vid en damm mellan Brunnen och Bustorp, 
vid ån strax norr om »Bruket», vid en damm nära Herrstorps 
gård, vid Göholm, på Karön m. fl. ställen. 


NOTISER 


En skalbagge, som hittills mycket sällan påträffats i 
Sverige, är Bembidium Nigricorne GYLL. .GYLLENHAL säger: 
»Habitat in arenosis passim» och THOMSON anför arten, troligen 
med anledning häraf, såsom: Sällsynt; funnen i Västergötland af 
GYLLENHAL. I GRILLS katalog äro blott två lokaler till upptagna, 
nämligen Halland (Fjärås) och Dalarne (Säter). Enligt uppgift 
fann konservator H. MUCHARDT ett exemplar den 4 sistlidne maj 
på en vägg i Helsingborg och ett annat vid Ringsjön. Arten 
synes alltså vara tämligen utbredd, fast mycket sällsynt. 

Herr M. uppgifver äfven nya lokaler för några andra skal- 
baggar, näml.: Anthaxia Morio FaB., Clerus Rufipes BRAHM 
och Microcara Bohemani MANNHM., alla anträffade den 22 juni 
vid Markaryd i Småland, samt slutligen Cryptophagus Labilis 
ErR., förut funnen endast i Skåne och vid Stockholm. 

Sven Lampa. 


un 


143 


FOR NORGES FAUNA NYE STAPHYLINIDER 
OGKARIONER: 


. Philonthus addendus SHARP. Aal i Hallingdal, Hadsel (Ve- 


steraalen), Tysfjorden (Salten). — Vistnok ny for 
Skandinavien. 
» fumarius GR. LTerdalsören (Sogn.). 
Sunius neglectus MÄRK. Onsö og Tune i Smaalenene, Kri- 
stiania, Skien. 


. Öxypoda filiformis REpDTt. Aal og Ne&es i Hallingdal. — 


Vistnok ny for Skandinavien. 


. Atheta subtilis SCRiBA. Tysfjorden. — Ogsaa ny for Skan- 


dinavien, 

> | gosterae TuHs. Kristiania. 

>» — Jaticollis StTEPH. Kristiania. 

>  pgrocera KR. Lödingen (Hindöen). — Ny for Skan- 
dinavien. 

>»  Zadubia SHARP. Kristiania. — Ny for Skandinavien. 


. Åpion opeticum BaAcH. Skien og Porsgrund. 


> — minimum HERBST. Skien. 
> — Columbinum GERM. Aal, Skien. 
Samlet av mig, bestemt av Dr. M. BERNHAUER (Stockerau) 


[Staphyliniderne] og J. ScHirsKky (Berlin) [Apionerne]. 


Univ.s zool. laboratorium. 
Kristiania, april 1901. 


Embr. Strand. 


144 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


NYE SKANDINAVISKE HEMIPTERA HETEROPTERA 


Blandt de mange for Norges fauna nye Hemiptera, som jeg 


har samlet de senere aar, er fölgende saavidt mig bekjendt nye 


for Skandinavien. 


IKE 


[SS] 


Phimodera fennica J. SAaAHLB. Jeg fandt 3 eksemplarer 
2/6 1900 ved Risör. De to kröb livlig omkring i sandet i 
veien, det tredje var faldt i en liden vanddam ved vet 
kanten. ”Trods iherdige undersögelser senere paa samme 
sted lykkedes det ikke at finde flere af disse sjeldne dyr. 
Metatropis rufescens H. ScH. i eks. ved Risör ”/& 1900 
paa blomstrende Sorbus. i 
Lamproplax picea FLor. Ved Dröbak og Risör ikke 
sjelden fra slutningen af september. Af MÖNSTER er den 
taget ved Kongsberg og flere steder. 

Psallus salicellus MEYER. TIkke sjelden ved Dröbak paa 
Corylus. 

Pachycoleus rufescens J. SALHB. Almindelig. Dröbak, Kri- 
stiania, Gjövik, Ringerike, Tönset og Risör. Af MÖNSTER 
fundet ved Kongsberg og flere steder. Erholdes let ved sigt- 
ning af mos i myrer. Jeg har altid fundet denne art sam- 
men med Hebrus ruficeps THOMS. 

Salda Sahlbergi REutT. 1 eks. paa Krogskoven ?/7 1894 
sammen med .S. littoralis. 


H. Warloe. 


ET I VA SA 


145 


UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE NUNNAN (LYMAN- 
TRIA MONACHA Lin.) Å DESS HÄRJNINGS- 
OMRÅDE I SÖDERMANLANDS OCH 
ÖSTERGÖTLANDS LÄN ÅR 1900. 


AF 


SIMON PENGTSSON. 
Docent. 


Till Kongl. Domänstyrelsen. 


Som det af flerahanda anledningar tyvärr ännu ej blifvit 
mig möjligt att inkomma till Kongl. Styrelsen med en fullstän- 
digt genomarbetad berättelse öfver de vetenskapliga undersök- 
ningar och iakttagelser rörande insekten Nunnan (Lymantria 
Monacha Tin.) å dess härjningsområden inom Södermanlands 
och Östergötlands län, hvilka jag under förlidne sommar efter 
Kongl. Styrelsens förordnande har företagit, får jag härmed, enligt 
framställd begäran, vördsamt afgifva följande kortfattade före- 
gående utlåtande i frågan. 

Min vistelse å härjningsområdet omfattade tiden från den 1 


o 


juli till den 15 augusti, och hade jag min station å egendomen 


Vreta per Ålberga 1 Kila socken. 

Hufvudresultaten af mina undersökningar torde kunna sam- 
manfattas i följande punkter, 

1. Utvecklingen i år synes hafva hållit tämligen jämna steg 
med den under närmast föregående år (1899) iakttagna. Vid 
tiden för min ankomst befann sig insekten naturligtvis uteslutande 
på larystadiet, och de flesta larverna voro nu mer än halfvuxna 
och syntes hafva genomgått 3:dje hudömsningen!. Men många 


| ! Jag lägger här och i det följande det af A. PAULY uppställda schemat 
(se JUDEICH und NIiTSCHE, Lehrb. der Forstinsektenkunde Bd. 2. Berlin 
1895, pag. 806 o. följ.) till grund för bestämningen af larvernas åldersstadier. 


Entomol., Tidskr. Årg. 22, H. 3 (1901.) I 10 


146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


i utveckling efterblifna larver påträffades såväl nu som äfven 
långt senare. Den 10 juli iakttog jag den 1:sta puppan i det 
fria och den 20 juli sågos de första fjärilarna för året. Pupp- 
tiden visade sig genomgående räcka 10 dygn. De sista dagarna 
i juli syntes fjärilarna ganska allmänt utkomna, och själfva huf- 
vudsvärmningen torde hafva ägt rum under tiden 4—6 augusti. 
På sina ställen, såsom t. ex. vissa delar af Ålberga bruks skogar 
och Björkviks allmänning, kunde då räknas ända till 800—900 
fjärilar pr träd, medan på andra lokaler, t. ex. närmast kring 
Virå bruk, knappt en enda fjäril kunde upptäckas på stammarna. 

Anmärkningsvärdt är, att å det jämförelsevis nya härjnings- 
området vid Björksund utvecklingen varit ända till en vecka se- 
nare; den 1:sta fjäriln för året observerades: där först den 26 juli. 

2. Alla åldersklasser af granen angrepos af larverna, och 
särskildt förtjänar omnämnas, att en synnerligen vacker ungskog 
på en betydlig areal å Björkviks allmänning sågs kaläten. Någon 
märkbar ätning af tallen i allmänhet iakttog jag ingenstädes. 
Som en helt isolerad företeelse står därför nog en iakttagelse, 
som gjordes den 16 juli å Stafsjö bruks skog ett stycke väster 
om Korsbäcken. Där påträffade jag nämligen en medelhög (en- 
ligt jägmästares beräkning 60—-70 fot) tall, som var nästan kal- 
äten och i sin topp visade en typiskt utbildad »toppsjuka». En- 
ligt jägmästares åsikt var densamma dock troligen redan i sig 
själf något sjuk. I närheten af detta ställe sågos 3—4 andra, 
dels högre dels något mindre tallar med likaledes tydligt utbildad 
»toppsjuka», men endast obetydligt ätna. 

3. En egendomlighet i larvens lefnadsvanor, som enligt 
min mening, såsom nedan närmare skall visas, är af den största 
betydelse för ett verksamt bekämpande af den, är en mer än 
vanlig, liksom orolig rörlighet hos den, som yttrar sig i en be- 
nägenhet att tid efter annan begifva sig ned från träden till 
marken och sedan söka sig upp igen. Denna vandringsdrift kan 
alldeles icke uteslutande och endast i en del fall föras tillbaka 
till näringsbrist uppe i träden som sin orsak. Den äldre, mera 
vuxna larven synes mig med sina synnerligt kraftigt utbildade 
gripfötter äga en betydlig förmåga att hålla sig fast uppe i kro- 
norna, hvarför dess nedstigande torde blifva långt mera frivilligt 

mindre mekaniskt, af yttre atmosferiska förhållanden: blåst 


på 
a 


BENGTSSON: UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE NUNNAN ÅR 10900. 147 


och regn påverkadt, än i fråga om åtminstone den unga »spe- 
gellarven», hvarpå ock de specifikt utbildade aérostatiska borsten 
samt den starkare spinnförmågan hos denna synas tyda hän. 
Denna förmåga att spinna trådar och på dem släppa sig ned, 
hvilken säkerligen i främsta rummet tjänar larvens nedstigande 
från träden och ett underlättande af detta, kvarstår och kommer 
till användning enligt mina iakttagelser ännu hos äldre larver. 
Till och med flera dagar in i juli hade jag sålunda tillfälle icke 
sällan att få se normalt utbildade larver under stilla lugnt väder, 
hängande i sin tråd, komma nedspinnande uppifrån kronorna, 
och vid starkare skakning af stammarna, t. ex. vid fällning af 
toppsjuka träd, kunde man synnerligen ofta, med kikare eller 
stundom blotta ögat, se, huru ifrån toppen stora, så godt som 
fullväxta, larver släppte sig ned på spinntrådar. Att larven åt- 
minstone ännu såsom »Dreihäuter» behåller sin spinnförmåga och 
gör bruk af den för sitt nedstigande, torde sålunda vara otvif- 
velaktigt, och det synes mig i själfva verket kunna ifrågasättas, 
om den under larvtiden någonsin helt förloras, ty ännu före sista 
hudömsningen, vid öfvergången till puppa, spinner ju larven några 
få, men sega och starka trådar till fästande af denna. 

För larvernas nedkommande till marken, hvilket på experi- 
mentell väg, genom såväl år 1899 som i år anordnade »profytor», 
ledts i direkt bevis, har anbringad limring i alla händelser visat 
sig ej sätta något oöfverstigligt hinder. 

En massnedvandring af de nästan fullväxta larverna af olika 
anledningar, t. ex. extrema väderleksförhållanden, till nedre delen 
af stammarna och deras hopande här ofvanför limringen å lim- 
made träd, en företeelse som beskrifves såsom ej ovanlig i de 
tyska skogarna, lyckades jag aldrig konstatera. 

Någon massvandring på marken af nedkomna larver och 
någon däraf framkallad periferisk utbredning af fratgebitet iakt- 
tog jag icke, liksom ej häller utvandring från ett bestånd till 
annat torde hafva förekommit. 

4. Af anställda kläckningsförsök å ett ganska stort material 
från härjningsområdets olika delar framgick, att de fjärilar, som 
under de första dagarna framkommo, äro öfvervägande hanar, 
och att honorna sedan efterhand alltmer tilltogo i antal, för att 
slutligen blifva de afgjordt dominerande, samt i afseende på pro- 


3 


148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


portionen mellan könen, att af utkläckta 2,156 fjärilar? 1,069 
individer eller 49,59 2 utgjordes af hanar och 50,41 9 af honor. 
Sammanställas härmed resultaten af föregående årets uppfödnings- 
försök (se Berättelse om Nunnehärjningen i Södermanland och 
Östergötland under år 1899 etc. Tidskrift f. Skogshush. Årg. 
28, 1900, pag. 89 o. f.) i samma hänseende, framgår, att af då 
utkläckta 818 fjärilar 41 9 utgjordes af hanar och 50 &« af 
honor >. Numerären af hanar har följaktligen i år ökats, och 
honorna i proportion aftagit, ett förhållande som får ett visst 
intresse, sedt i ljuset af en uppgift från nunnehärjningen i Bayern 
under år 1890, då där i genomsnitt funnos 70 2 hanar och 
30 9 honor (se A. Paury, Die Nonne (Liparis monacha) in 
den bayerischen Waldungen 1890. Frankfurt a. M. 1891, pag. 
34). Det tyder väl sålunda på, att härjningen hos oss är i en, 
om också ännu endast svag, tillbakagång. 

5. Af de stora massor af larver, som mångenstädes i lim- 
made bestånd hopades under limringarna, hindrade genom dessa 
att åter uppstiga i kronorna, dukade en mängd under genom 
svält. Ju tidigare d. v. s. 1 ju tidigare stadium de komma ned 
på marken, desto säkrare prisgifvas de åt hungersdöden. Hafva 
de redan genomgått 3:dje hudömsningen, duka de äfvenledes 
under och hinna ej till förpuppning, hvaremot till marken ned- 
komna »Vierhäuter» mycket väl uthärda en ända till åtta dagars 
svältkur och sedan förpuppa sig och lämna fjäril, såsom an- 
ställda utsvältningsförsök ådagalade (se bilagan försök 3). Af 
den stora mängden puppor under limringarna och i synner- 
het dem å marken härrör därför helt visst en rätt stor procent 
från larver, som af svält tvingats till en tidig förpuppning. 
Pupporna voro också ofta på flera lokaler anmärkningsvärdt 
små och fjärilarna likaledes klent utvecklade. 

6. Genom denna utsvältning medelst å träden anbragta 
limringar hämmas vidare en massa larver i sin utveckling, för- 
sättas i ett mer eller mindre sjukligt tillstånd och göras sålunda 


” Häri inberäknas 776 i forstkonduktör K. O. ELFVINGS kulturer fram- 
komna fjärilar. Hr ELFVING hade af finska staten uppdrag att samtidigt 
studera nunnehärjningarna i Södermanland. 


' I Berättelsen finnes tyvärr i fråga om 499 erhållna fjärilar ingen upp- 


om 1 önet. 


BENGTSSON: UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE NUNNAN ÅR 1900. 149 


mottagliga och disponerade för infektions- eller bakteriesjukdomar. 
I själfva verket bildar, synes mig, denna hopade massa af sjuk- 
liga och döende larver, som så ofta i sommar träffades under 
limmade träd, en rikedom af lämpliga angreppspunkter för just 
dylika sjukdomar. Äfven den fysiologiskt olämpliga föda, som i 
kalfratgebit — det vare nu uppe i träden eller på marken — 
slutligen blott står larverna till buds, är, tror jag, ett mycket vik- 
tigt moment att räkna med, som också alstrar mottaglighet för 
nämnda sjukdomar. 

Redan första dagen af min vistelse på härjningsområdet 
(den. 1 juli) iakttog jag å Stafsjö och Virå skogar rätt många 
sjuka och döda larver, ofta hängande i en dubbelvikt ställning, 
dels på stammarna under limringarna dels ock på grenarna. 
Äfven många fall af »toppsjuka» observerades redan nu å samma 
lokaler. Att bakteriesjukdomar börjat härja, var af dessa och andra 
för denna sjukdom, tyskarnas »Schlaffsucht», eller »Wipfeln>, 
karakteristiska symptom uppenbart. Och sedan visade sig nämnda 
sjukdom efter hand alltmer utbredd, och »toppsjukan» kunde 
slutligen konstateras på alla delar af härjningsområdet. 

Ett synnerligen intressant och anmärkningsvärdt faktum kom 
i dagen vid den närmare undersökningen af dylika »toppsjuka» 
toppar. Den mörka krusta af intorkade döda larver, som å så- 
dana betäcker toppskottet och oftast äfven de närmaste sidoskotten, 
fann jag nämligen på många ställen i härjningsområdets mer cen- 
trala delar sammansättas af larver i olika åldrar, hvilket med 
stöd af de åtminstone kvarvarande larvhufvudena kunde säkert 
slutas. Största kontingenten lämnades af larver på stadiet efter 
2:dra och 3:dje hudömsningarna (med resp. 2 och 3 mm. huf- 
vudbredd), men äfven träffades ej få, som genomgått endast 1:sta 
hudömsningen (med hufvudbredden omkring i mm.), ja, innerst 
t. o. m. »spegellarver» med en hufvudbredd af blott omkring 
o0,, mm. Särskildt beträffande dessa senare må betonas, att åter- 
stoderna utgjordes tydligen ej af afkastade tomma larvskinn, utan 
af rester efter hela den intorkade larven. Med stöd af en liknande 
iakttagelse, som gjorts i Tyskland, och den tolkning, som af 
kompetent person gifvits åt denna (se C. v. TuBEuF, Weitere 
Beobacht. iber die Krankheiten der Nonne. Forstl.-naturwiss. 
Zeitschr. Jahrg. I. 1892, Pag. 279) torde det uttalandet kunna 


5 


150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


vågas, att »Wipfelseuche» i år börjat redan under »spegellarver- 
nas» period och sedan fortgått hela sommaren. — Omkring den 
22 juli började dock de »toppsjuka» topparna blifva mindre 
voluminösa, och sjukdomen ses aftaga 1 intensitet. I detta sam- 
manhang förtjänar nämnas, att jägmästaren BARTHELSON uppgaf, 
det han trott sig iakttaga de första fallen af »toppsjuka» för året 
den 28 juni. 

Den under sommaren rådande varma och torra väderleken 
syntes mig i hög grad hafva gynnat sjukdomens hastiga och 
allmänna utbredning, hvartill naturligtvis ock sjukdomshärdarnas 
fria och luftiga läge i toppen af träden i sin mån bidrager. Å 
andra sidan torde det omdömet hafva grund för sig, att saknaden 
af nederbörd icke verkat fullt gynnsamt på utvecklingen af sjuk- 
domsfröen, hvarför sjukdomen nog kan sägas, tror jag, mången- 
städes varit mindre intensiv. Men där den fått fast fot, har den 
emellertid oblidkeligt, om än ofta långsamt, bragt sina offer om 
lifvet. Alla stadier, både larver, puppor och imagines, ha därför 
varit angripna, och icke minst påfallande har varit på sina ställen 
mängden af sjuka eller döda puppor och fjärilar. Många af 
dessa sista ha säkerligen aldrig hunnit till äggläggning. Af lar- 
verna visade sig en stor procent duka under för sjukdomen just 
vid tiden för hudömsningarna, då de ju alltid befinna sig i ett 
slags sjuklighetstillstånd, hvilket i sin mån äfven ådagalägger, att 
en sjuklig disposition är gynnsam för nämnda sjukdom. Denna 
yttrade sig, 1 motsats till hvad som uppgifves i fråga om en 
liknande sjukdom hos silkesmasken, som en endast långsamt och 
aldrig rapidt dödande och kring sig gripande sjukdom. 

Vid verkställda mikroskopiska undersökningar af sjuka larvers 
blodvätska, tarminnehåll m. m. träffades inga sporozoer, men väl 
såg jag en massa bakterier, hvaribland en kort staffoörmig, upp- 
trädande ensam eller ett par sammanhängande, som möjligen 
skulle kunna identifieras med den af v. TuBEUF, ECKSTEIN m. fl. 
påvisade specifika »Schlaffsucht»-bakterien, Bacillus Monachae 
v. TuB., hvilken anses som sjukdomens egentlige bärare. Som 
jag emellertid icke var kunnig med den bakteriologiska tekniken, 
kunde ej någon isolering och renodling af bakterien företagas, 
men sändes prof med såväl sjuka som till utseendet friska larver 


BENGTSSON: UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE NUNNAN ÅR 10900. I5I 


på uppmaning till med. laboratorn d:r U. QUENSEL i Stockholm 
för närmare bakteriologisk undersökning. 

Af uppträdande sjukdomar var »Schlaffsucht» utan tvifvel 
den allmännast utbredda och den som i kampen mot Nunnan 
måste tillmätas den största betydelsen för ett verksamt decime- 
rande af den. Af anställda uppfödningsförsök (jfr bilagan nedan) 
framgick som resultat, att omkring 50 & larver dogo af bak- 
teriesjukdomar, och af 2,675 insamlade puppor i genomsnitt 42 92 
af samma. Härvid måste dock annoteras en rätt stor olikhet 
för skilda delar af härjningsområdet. Sålunda var dödlighets- 
siffran i ifrågavarande sjukdom för puppor, insamlade å Östkinds 
allmänning endast 20 2, från Björksund 27 3 och för puppor 
från Virå skogar ända till 80 &. 

7. Egentliga svampsjukdomar eller mykoser synas enligt 
litteraturen endast mera sällan vara iakttagna hos Nunnan, och 
från vårt land har ingen. sådan hittills blifvit omnämnd. Det 
gör därför anspråk på rätt stort intresse, att jag i sommar lycka- 
des påträffa flera både larver och isynnerhet puppor, som dött 
af en svampinfektion. För att erhålla en fullt säker och till- 
förlitlig determinering af arten, som visade sig tillhöra Ascomy- 
ceterna eller Säcksvamparna, vände jag mig till docenten d:r E. 
RostrRuUP i Köpenhamn, som med tillmötesgående välvilja under- 
sökte flera af den angripna larver och puppor och fann den hos 
samtliga utgöras af /saria densa (LINK) GIiarD eller, som den 
äfven blifvit benämnd, Botrytis tenella Sacc. Denna svampart 
har, såvidt jag kunnat finna af den mig tillgängliga litteraturen, 
ingenstädes förut varit beskrifven från Nunnan, och fyndet vinner 
än mer i intresse och äfven måhända i betydelse därigenom, att 
det är samma svamp som i Frankrike under senare åren väckt 
stor uppmärksamhet såsom uppträdande epidemiskt å ållonborrens 
larv. Jag påträffade den både i mina kulturburkar och i det 
fria, det senare den 7 augusti äå Björkviks allmänning, och såväl 
hos larver som puppor. Dess mycelium fyller hela djurets inre 
som en hvit, trådig massa, å hvilken under mikroskopet äfven 
kan iakttagas en otalig mängd små runda, 2 mm. tjocka gonidier 
m. m, Sådana individer, som af den angripits, erhålla gärna en viss 
fasthet och hårdhet, och någon förruttnelse inträder icke. Sanno- 
likt på grund af den torra väderleken träffades blott på något 


7 


1352 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1001. 


enda exemplar ett mycelieöfverdrag äfven på deras yttre. Denna 
svampsjukdom spelar, i jämförelse med bakteriesjukdomarna, åt- 
minstone för närvarande hos oss ingen praktisk betydelse, enär 
endast 0,75 2 af insamlade 2,675 puppor dogo af den. 

8. Vida större betydelse än nyss nämnda svampinfektion, 
men dock ej jämförlig med bakteriesjukdomarna, äga de af 
parasitinsekter framkallade sjukdomsföreteelserna (»Madensäch- 
tigkeit;> HENsSCHEL). Härvid visade det sig, att åt parasitstek- 
larna måste hos oss, i motsats till hvad förhållandet uppgifves 
vara i Tyskland, tillmätas långt större vikt och betydelse för 
förgörandet af Nunnan, än åt parasitflugorna. 

De å nunnan uppträdande parasitsteklarna syns endast till 
ett fåtal vara hänvisade till larven, medan det stora flertalet 
uteslutande angripa pupporna. 

Af det förra slaget har jag blott tre arter att anteckna: 

1. En Pteromalin, TYetrastichus HAL. sp., som ej kunnat 
ännu till arten bestämmas; den finnes ej beskrifven i THOMSONS 
arbeten. Denna erhölls utkläckt från ektoparasitiskt lefvande 
larver, som anträffades den 1 och 6 juli å fyra mindre, ej half- 
växta nunnelarver. 

2. En Braconid, ÅApanteles nigriventris (NEEsS), utkläckt från 
kokonger insamlade den 1 juli vid Virå på granstam bland nunne- 
larver; samt 

3. En Braconid af släktet Perilitus, möjligen P. unicolor 
HarT., af hvilken dock endast träffades dess ljusbruna, ballong- 
formiga kokonger, hängande å stammar bland nunnelarver, hvar- 
för jag antar larven lefvat i dessa. — Ingen af nämnda parasit- 
steklar fanns tillstädes i någon större mängd. — Från Åpanteles- 
kokonger erhöllos därjämte flera arter dubbelparasiter af släktena 
Pezomachus, Hemiteles och Dibrachys. 

Mycket större betydelse få de parasitsteklar, som endast 
attackera pupporna. Af dessa har jag hittills fått följande arter 
utkläckta: 

1. Pimpla instigator FABR. 

2. Pimpla arctica ZETT. 

3. Pimpla examinator FABR. 

4. Pimpla rufata HoLMGR. 

5. Pimpla capulifera KRIECHB. och 

8 


BENGTSSON: UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE NUNNAN ÅR 1900. 153 


6. Theronia flavicans FABR. 

Därjämte iakttogos Piöimpla didyma GRAV. samt tvänne 
Hemaiteles-arter, af hvilka den ena äfven erhållits utkläckt, an- 
sticka nunnepuppor. 

Af de nämnda Pimplarierna ha endast arterna examinator, 
instigator och aretica uppträdt i större mängd, hvarför blott de 
kunna få någon betydelse för hämmandet af härjningen. Dessa 
tre Species iakttogos mångfaldiga gånger ansticka nunnepuppor, 
och tillika kunde konstateras, huru de alltid undveko larverna, 
som befunno sig i deras väg, och aldrig anstucko dessa. 

Af insamlade puppor har i genomsnitt nära 9 9 visat sig 
innehålla parasitsteklar, men numerären växlar emellertid, än lägre 
än betydligt högre, dels efter lokalen dels ock väsentligen tiden 
för insamlingen (se bilagan). Af de framkläckta steklarna ut- 
Sjördes detröfvervagande flertalet eller 75 x af honor och 
2508 ar hanar. ; 

Af RATZEBURG har parasitsteklarnas verksamhet öfverhufvud 
ställts i ett direkt samband med uppträdande sjukdomsföreteelser 
hos deras värddjur, så att de endast skulle angripa redan sjuka 
larver och puppor för att i dem lägga sina ägg. Deras forstliga 
betydelse, liksom deras nytta öfverhufvud i naturen, anser RATZE- 
BURG därför vara den, att de, i likhet med »gamar och rofdjur 
gent emot de stinkande kadavren af fallna varmblodiga . djur», 
die kränkelnden Eier, Raupen und Puppen...... schnell auf- 
räumen» (Ichneumonen d. Forstinsecten Bd I, pag. 32), och deras 
betydelse för förminskandet af antalet härjande insekter reducerar 
sig för honom till noll. Denna RATZEBURGS sjukdomsteori, som 
fått många anhängare, har jag under mina undersökningar sökt 
ägna en ingående och sorgfällig pröfning, då med densamma 
parasitsteklarnas betydelse i naturen ju står eller faller, och har jag 
funnit den till alla delar ohållbar. Jag har tvärtom kommit till 
den mycket bestämda uppfattningen, att ifrågavarande steklar 
kräfva friska och i sin fulla lifskraft varande objekt, larver 
eller puppor, för sin utveckling och attackera helt visst endast 
sådana. | 

Den ur praktisk synpunkt mycket viktiga frågan, huruvida 
Pimplerna ha en enkel eller dubbel (eller kanske flerdubbel) 
generation under året, har ej fullt afgörande kunnat lösas, men 


2) 


154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


åtskilligt, bland annat den ringa utvecklingen af äggen som jag 
funnit vid dissektion af ovarierna hos under hösten utkläckta 
honor synes mig tyda på en öfvervintring af dessa, och med 
kännedom om dessa parasitinsekters i allmänhet stora vagabond- 
lif, i det att de visat sig ej bundna vid någon viss bestämd värd 
(fjärilart), står det därför som en sannolikhet, att de om våren 
genast angripa andra larver eller puppor och i dessa aflägga 
äggen. 

9. Dipterer (flugor) uppträdde vid härjningen i stora mäng- 
der under hela sommaren, men utgjordes till öfvervägande del af 
saprofytiskt lefvande arter, hvilka endast gingo på sjuka eller 
döda djur, såväl larver som puppor och t. o. m. fjärilar. 

De egentliga parasitflugorna (Zachina) spelade genom sin 
ringa numerär endast en helt underordnad rål (se bilagan). Äg- 
gen aflades utvändigt på larverna (aldrig på pupporna) och 
aldrig mer än eff ägg å hvar samt föllo lätt i ögonen genom 
sin snöhvita färg. De färdiga larverna utkommo antingen redan 
ur nunnelarven eller oftast först ur puppan och :förpuppade sig 
alltid utanför värddjuret. — Liksom i fråga om parasitsteklarna, 
attackera äfven Tachinerna endast friska larver. 

Följande arter parasitflugor erhöllos utkläckta: 

1.  Lachina fasciata FALL. 

2. ExXorista MEIG. sp., en art, som ej finnes beskrifven 
hvarken hos ZETTERSTEDT eller SCHINER (Fauna austriaca), samt 

3. Phorocera pumicata MEG. 

Asflugorna eller de saprofytiskt lefvande formerna förekommo 
synnerligen allmänt i sjuka och döda larver och puppor, både i 
sådana på marken och i träden, till och med och ej minst talrikt 
i larvkadavren i »toppsjuka» toppar. Oftast anträffades de till ett 
flertal, 3—7, ja i ett observeradt fall ända till 13, i hvar larv 
eller puppa. De representerade och fingo sin betydelse som 
naturens sundhetspolis inom insektvärlden. Af dem erhöllos ut- 
kläckta följande 6 arter: 

1. Säarcophaga affinis MEG. 

2. Cyrtoneura assimilis FALL. 

Cyrtoneura stabulans FALL. 
Cyrtoneura pabulorum FALL. 
Cyrtoneura pascuorum MEiG. och 


un BO 


BENGTSSON: UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE NUNNAN ÅR 1900 155 


6. Phora rufipes MEIG. 

10. I fråga om de praktiska åtgärder, som under året vid- 
tagits för härjningens bekämpande, synes mig limning af träden, 
näst afverkning af starkt infekterad skog, vara det verksammaste 
medlet. Med densamma afses ju att dels skydda själfva träden, 
så att larverna, sedan de en gång nedkommit på marken, ej åter 
kunna komma upp i kronorna, dels att genom utsvältning för- 
minska antalet larver och därmed ock antalet äggläggande fjä- 
rilar samt sålunda minska den blifvande svärmningens intensitet. 
Åtgärden hvilar ock, såsom jag i det föregående sökt visa, på 
en riktig teoretisk förutsättning, och jag kunde vid många till- 
fällen ej annat än kraftigt öfvertygas om, att den ledt till ett 
godt resultat, ty träd, på hvilka nedanför limringen sutto massor 
af larver, hade hållit sig väl gröna, hvilket de i saknad af lim- 
ring säkert icke hade gjort, och mängder af larver lågo nedanför 
dylika limmade träd döda. Emellertid tyckes mig härvid en syn- 
punkt viktig att uppmärksamma och taga med i räkningen, kanske 
mer än som hittills skett, i och för uppnående af ett möjligast 
godt resultat af limningen, nämligen att endast mindre starkt 
infekterade bestånd limmas d. v. s. sådana som, enligt hvad en 
föregående äggrevision gifvit vid handen, äro belagda med under 
1,500 å 2,000 ägg, redan under föregående år kalätna dock 
undantagna. Har äggrevisionen visat, att antalet larver i träden 
är så stort (1,500 å 2,000 och däröfver), att de enligt vunnen 
erfarenhet äro tillräckliga” att kaläta dem, bör en limning icke 
ske, enär en sådan under dylika förhållanden kan verka skadligt 
eller åtminstone mindre fördelaktigt af lätt insedda skäl. Om 
limning i sådana fall uteblir, kan redan tidigt kalätning inträda 
och därigenom ett ännu mycket större antal larver tvingas att 
duka under af svält. Mycken vikt ligger sålunda, tror jag, därpå, 
att äggrevisionen göres möjligast tillförlitlig. 

Limningens stora och kanske största nytta ville jag ännu 
se däri, att, såsom jag i det föregående antydt, under limrin- 
garna massor af larver på grund af trängseln och bristen på föda 
försättas i sjukligt tillstånd med åtföljande disposition för infek- 
tionssjukdomar och på detta sätt verkliga pesthärdar frambringas. 
Genom limningsåtgärden kan människan sålunda äfven i denna 
riktning verksamt understödja naturen, som själf ju i kalfratgebit 


II 


- 
un 
[SA] 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


på liknande sätt till kamp mot det öfverhandtagande onda söker 
uppkalla nämnda myriadhärar af mikroorganismer. 

Den riktning, hvaruti Kongl. Styrelsen med de vidtagna be- 
kämpningsåtgärderna inslagit, synes mig följaktligen, såvidt jag 
förstår, vara den mest naturliga och lämpliga för att, så mycket 
i mänsklig makt står, en hämsko må kunna sättas för Nunnans 
förökande. 

En punkt ännu torde förtjäna att påaktas, om den ock följer 
såsom ett korollarium redan af det förut sagda. Det säger sig 
nämligen själft, att inga åtgärder må vidtagas för aflägsnande ur 
skogarna af döda eller sjuka larver och puppor, genom upp- 
brännande eller dödande på annat sätt, utan att naturen 1 detta 
hänseende bör hafva sin gång. 

Lund den 26 februari 1901, 


föra nade AN a ÖR ati NRA än IE ANAR än a ERE 


BENGTSSON: UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE NUNNAN ÅR 1900. 


257 
Se 
Bilaga. 
Tabell. 
ss Häratihar erhallits 
v lib 
- ST Para- P >: 
& | 5 | Fjärilar] sit RB 
HM SME stekl. 5 SÅR o |Trakt för insam- 
2 2 > 5 2 ers) lngent m.m 
> Pp ÖS in > -— SoS S . . 
3 SES = lara = = 
A=. >» olsl!0o SR Ta fa = 
sä 2 So = & JE) <.) =. 2 3 
: = = 
e 
4 (pup.)| 6 I Virå. (Hvar larv 
med ett Zachina- 
ägg på sig). 
AVR 62 Jie Alberga egend. 
Å (Alla af den svar- 
ta var.). 
II Alvva Alberga egend. 
(Sattes under to- 
stal utsvältning). 
9] 26 2 (pup.)l47| 16 Alberga egend. 
3 :6 (pup.) I Skilda lokaler. 
(Hvar larv med 
ett ZLachina-ägg 
på sig). 
6 Fl 29 6) II TON —2 Björksund. 
7 FSS RQ 59 Olika lokaler. 
SE 182] 57| 42 112 (pup.) 80 Alberga egend. 
(Under limring). 
9 Sf 311 20 II Ålberga egend. 
(Å marken). 
10]18-23/, 6751/201/188] 9|121/6 (pup.) 2561 3 Ålberga egend. 
11 22 420] 28| 24| 7124|1 (pup.) 336 Virå, under lim- 
ring. 
12 HS 500/186/181] 3| 81 9. I1717 2 2|Björksund. 
3 så 104) 241 S1il 21 4 20) 3 Östkinds allmän. 
14 HE 158) Il 212143 95) 5 Björkviks allmän. 
15 2/3 TIS T20) 471-212 3410 Björksund. 
16 t0f6 390/102/156]| 2/ 6 IT7E 6|Björksund. 
17 FA 100 1] 8136 50) 5 Stafsjö 
LPO RNS Myr 
13 


FÖR FINSKA FAUNAN NYA INSEKTER. 


Ur »Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica>, 
tjugusjette häftet, 1899— 1900, hvilket blifvit mig tillsändt, tager 
jag mig friheten anföra följande från redogörelserna vid nämnda 
sällskaps sammanträden. Vid dessa förevisades eller omnämndes 
såsom ej förut inom landet funna insekter: 


Lepidoptera. 


Cerostoma MNemorella IL. erhölls på en liten mosse vid 
Käppäselkä i Onega-Karelen den 19 aug. 1896. Denna tineids 
förut kända nordligaste fyndort i Europa är belägen i Östersjö- 
provinserna (B. PoPPius). 

I Sveriges södra och mellersta landskap äfvensom i Norge 
skall den enligt WALLENGREN vara funnen. 

Catocala Promissa EsrP. anträffades i september 1899 å 
Runsala ö invid Åbo af G. WAHLSTRÖM (J. SAHLBERG). 

Ånarta Melanopa TuBG. är funnen vid Nuorunen af J. E. 
ARo. Var förut känd endast från Kolahalfön. — Detta är ganska 
märkvärdigt, emedan arten ej är sällsynt i norra Sverige och 
alltså borde finnas äfven i det mellanliggande, egentliga Finland. 

Mamestra Persicarie 1L. Fångades å Föglö på Åland af 
A. NORDSTRÖM (E. REUTER). 

Lymantria Monacha L. I TENGSTRÖMS katalog öfver Fin 
lands fjärilar omnämnes nunnan såsom finsk, hvilket sedermera 
trotts vara ett misstag. I augusti 1899 anträffades dock exem- 
plar af densamma af disponenten I. LinpQuist, hvilket sändes 
till svenska Riksmuseum för granskning. Fyndorten var närheten 
af Viborg (E. REUTER). 

Lycena Baton BERGSTR. är funnen vid Nyby af d:r R. 
FABRITIUS (E. REUTER). 


LAMPA: FÖR FINSKA FAUNAN NYA INSEKTER. 159 


Coleoptera. 


Platambus Maculatus L. ab. ÅAterrima J. SAHLBG är funnen 
af W. PYLKÄNEN och beskrifves af SAHLBERG å sid. 71. Hela 
insekten är svart, med obetydlig metallglans. 

Stenus Cordaticollis TLEINBERG. En St. Buphthalmus GRAV. 
närstående art, som Dbeskrifves af kand. A. LEINBERG. Den är 
funnen i endast ett exemplar vid Storby på Åland (Mus. Hel- 
singfors). 

Necrobia Rufipes FAB. anträffades på zoologiska musenm i 
Helsingfors, antagligen inkommen med däggdjurshudar från syd- 
ligare beläget land. (J. SAHLBERG). 

Cryptophagus Plagiatus Porrius, nära besläktad med C>7. 
Fasciatus KRr., är beskrifven af B. Poppius från ett enda ex- 
emplar, funnet vid Hakokoski, nära floden Patsjoki i nordligaste 
Lappland i augusti 1897. (Mus. Helsingfors). 

Cr. Cylindrus Kies. är tagen i ett exemplar vid Helsingfors 
af prof. J. SAHLBERG. 

Ilyobates Nigricollis PayKk. funnen vid Lojo af A. LUTHER. 

Otiorhynchus Raucus FaB. vid Nystad af H. SÖDERMAN (B. 
PoPPIus). 

Hypera Punctata FaB. funnen på Åland vid Eckerö af 
kand. A. LEINBERG (J. SAHLBERG). 

Tribolium Madens CHARP. anträffades af H. SÖDERMAN i två 
exemplar, det ena under en sten, det andra flygande vid Nystad. 
Har förut ej observerats norr om Riga och Dorpat och hvarken 
i Danmark eller Sverige. Släktet var i Finland förut represente- 
radt endast af en art, nämligen den med handelsvaror inkomna 
Tr. Ferruginum FaBR. (B. Poppius). — I Sverige hafva på ena- 
handa sätt införts två arter, nämligen den nyss nämnda samt 
Tr. Confusum Duv. 


Diptera. 
Systoechus Leucophaeus MeEiG. funnen vid Tuovilanlaks. 
Volucella Inanis L. har fångats af K. A. Nurmi vid Son- 
boda i Föglö på Åland. (J. E. Aro). — Är enligt ZETTERSTEDT 
tillvaratagen på flera ställen af södra Sveriges fastland, äfvensom 
på Öland och Gotland. Larven skall lefva i getingbon. 
Sven Lampa. 


160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


NOTISER. 


Notorrhina Muricata Darm. Enligt GRILLS katalog skall 
denna sällsynta longicorn vara funnen i Öster- och Västergötland, 
Västmanland, vid Stockholm samt i Norge och Finland. Under de 
många år jag var ifrigt sysselsatt med att samla skalbaggar, synner- 
ligast i Västmanland, lyckades det mig dock aldrig att anträffa arten; 
men i år i början af juli funnos några exemplar vid Entomologi- 
ska Anstalten, det första på en vägg å Stora byggnaden. THOMSON 
omnämner, att den troligen lefver under barken på barrträd, och 
detta äger nog sin riktighet, ty de öfriga exemplaren fångades 
alla på en tall, då de midt på dagen framkommo ur barksprin- 
gorna, och voro ganska rörliga. Då det torde vara högst få 
samlare, som lyckats tillägna sig denna vackra skalbagge, har 
jag härmed velat göra en antydan om, hur den torde kunna er- 
hållas, om efterforskningar göras. 

Phaleria Cadaverina FaB. Denna i Sverige ytterst säll- 
synta skalbagge är nyligen återfunnen i Skåne. Konservator H. 
MUCHARDT uppgifver nämligen, att han påträffat två exemplar 
under ett kråkkadaver vid Engelholms hamn. Förut skall den 
enligt "THOMSON vara påträffad endast vid Kiviks Esperöd i Skåne. 
Prof. CHR. AURIVILLIUS har dock för några år sedan funnit ett 
exemplar under tång vid hafsstranden vid Engelholms hamn. Att 
djuret inkommit från sydligare belägna länder är otvifvelaktigt, 
men de senaste fynden synas gifva vid handen, att det, ovanligt 
nog hos oss, blifvit acklimatiseradt åtminstone tills vidare. 

Sven Lampa 


å 
i 
| 
j 
A 
id 
; 


I6T 


UTDRAG UR BERÄTTELSEN TILL KONGL. LANDT- 
BRUKSSTYRELSEN ANGÅENDE EN MED STATS- 
ANSLAG FÖRETAGEN RESA TILL VÄRLDS- 
UTSTÄLLNINGEN I PARIS 1900 


AF 


YNGVE PJÖSTEDT. 


Utställningarna af skadeinsekter samt dit hörande frågor. 


Sedan den ornitologiska kongressen blifvit afslutad, riktades 
min uppmärksamhet åt den inom åkerbruksafdelningen varande 
entomologiska utställningen, hvilket äfven ingick i resans plan. 

I ett sidogalleri af nämnda afdelnings salar, ej långt från 
Separators svenska utställning, befann sig den grupp, som isyn- 
nerhet representerade den praktiska entomologien, nämligen den 
ungerska landtbruksstationens storartade och konstnärligt ordnade 
exposition. 

Ehuru den växtpatologiska och experimentala sidan isynner- 
het beaktats, hade den entomologiska afdelningen ingalunda för- 
summats, om den ej var så synnerligen framstående. TI större 
och mindre, med glaslock försedda lådor fann man här biologi- 
ska grupper af samma idé, som Entomologiska Anstalten sökt 
realisera beträffande våra mera intresseväckande arter. Sådana 
mer eller mindre väl utförda grupper funnos af: Åporia crategi 
L., Porthesia chrysorrhoea L., Lophyrus rufus KL. och pini 
L., Cossus ligniperda FABR., Cecidomyia destructor SAv, Psi- 
lura monacha L., Ocneria dispar L., Ephestia kiihniella Z., 
Lyda piri Scar., Hyponomeuta malinellus Z., Tinea granella 
L., den svåra förstöraren af äppleträd Schizoneura lanigera 

Entomol. Tidskr. Årg. 22, H. 2-3 (1901). I II 


162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


HausmM., Lecanium rubi SCcHR., Diaspis rose SANDB., Gossypa- 
rid ulmi GEOFF. och några andra. 

Mycket vackra äro de bekanta på mjölkhvita glasskifvor 
uppsatta utvecklingsserierna af insekter. Af preparerade sådana 
serier fanns ett 30-tal. Huru vackra dessa äro, liksom de 
nämnda biologiska i lådor förvarade grupperna, fordrar ett så- 
dant prepareringssätt med tiden stort utrymme. Med tanke här- 
på har vid Entomologiska Anstalten grunden lagts till ett biolo- 
giskt herbarium med pressade delar af skadade, mjukare växtde- 
lar, uppsatta om möjligt med dithörande skadeinsekt och i alla 
händelser med dennas namn angifvet. Ett sådant, omfattande 
möjligast fullständigt våra svenska skadeinsekter, torde blifva af 
ej ringa intresse. 

Äfven inom andra afdelningar funnos emellertid insekter ex- 
ponerade, stundom af stort intresse. 

I jakt- och skogspaviljongen hade EMILE DEYROLLE en gan- 
ska vacker utställning af för skolor afpassade skadedjurssamlin- 
gar. Insekterna voro ordnade i mer vidtomfattande grupper. 
Sålunda fanns en med arter, som angripa medicinalväxter, en 
annan med för åkerbruket skadliga arter, o. s. v. Denna senare 
upptog: Ånomala enea DE GEER, Anthonomus pomorum I., 
Balaninus nucum L., Rhynechites bacchus L., Scolytus rugulo- 
sus RaArtz., Schizoneura lanigera Hausm., Ocneria dispar L., 
Spilographa cerasi L. samt diverse skadade växtdelar. 

En låda innehöll: Melolontha vulgaris L., Bruchus pisi 
L., Lema melanopa L., Crioceris asparagi L., Doryphora de- 
cemlineata Sav, Depressaria nervosa Hw., Chlorops teniopus 
MeIiG., Anthomyia radicum L., Platyparea poeciloptera SCHERNK. 

Bland. insekter skadliga för prydnadsväxter upptogos: Ceto- 
nia aurata L., ÖCrioceris merdigera 1., Hylotoma pagana Pz., 
KRhodites rose L., Megachile centuncularis L. med exempel på 
af densamma sönderskurna blad, Årgynnis lathonia L., Deile- 
phila elpenor IL. och Gracilaria syringella FE. 

Äfven nyttiga arter voro emellertid representerade, och en 
samling sådana innehöll följande arter: 

Cicindela campestris L., Carabus auratus L., Calosoma 
sycophanta 1., Necrophorus humator FABR., Ocypus olens MÖLL., 
Lytta vesicatoria L., Coccinella septempunctata L., Mantis re- 


2 


SJÖSTEDT: BERÄTTELSE FRÅN UTSTÄLLNINGEN I PARIS 1900. 163 


ligiosa L., Calopteryx splendens HARRr., Myrmeleon TL., Pani- 
scus Grav., Coccus cacti L., Volucella pellucens I. 

Hela denna afdelning med sina talrika väggplanscher syntes 
vara afsedd för undervisningen. 

Äfven M. E. BouBÉ fils — 3 Boulevard et Place S:t André 
— hade en del ganska vackra biologiska grupper af Camponotus 
herculeanus L., Hylobius abietis L., Bupalus piniarius 1., Sirex 
spectrum 1L., Bombyx neustria L. och en ZYomaicus. 

Den förnämsta praktiskt entomologiska utställning var emel- 
lertid den ungerska, från Statens Entomologiska station i Budapest. 

Då detta är en af Europas få praktiskt entomologiska sta- 
tioner, torde det vara af intresse att här, efter vid expositionen 
tillgänglig litteratur, något närmare redogöra för densamma. 

Den entomologiska anstalten i Budapest leder sitt ursprung 
från phylloxerans plötsliga uppträdande i Ungern 1874. I sex 
år arbetades först under stora utgifter för denna förödares utro- 
tande, men utan önskadt resultat, hvarför en systematisk kamp 
mot densamma blef nödvändig. Sålunda uppstod 1880 den s. k. 
» Phylloxera-stationen» som sedan blef entomologisk station. Den 
sålunda nybildade stationen fick tvänne olika uppgifter att fylla, 
dels studiet af phylloxeran, dels och i samband därmed studiet 
af vinodlingen, som genom den förra hotades med ruin. Statio- 
nens tjänstepersonal utgjordes af en föreståndare och en assistent, 
hvartill vid behof, isynnerhet under sommaren, kom en del per- 
soner, som under namnet »phylloxera-inspektörer» hade till ålig- 
gande att noga bestämma de områden, som voro angripna af 
phylloxeran, hvilka därpå bevakades för att förhindra spridningen 
af den farliga insekten. Det var denna station, som införde be- 
handlingen med kolsvafla, som gifvit så gynnsamma resultat. 
Ehuru stationens egentliga arbeten sålunda gällde kampen mot 
phylloxeran, sysselsatte den sig emellertid, då myndigheterna eller 
landtbrukaren så önskade, redan från början äfven med studiet af 
andra skadliga insekter, och 1888—91 hade stationen att leda arbe- 
tena mot den s. k. marockanska gräshoppans (Stanuronotus ma- 
roccanus "”THUNB.) härjningar. Under dessa år kunde emellertid 
stationen icke sysselsätta sig med phylloxeran eller vinodlingen, 
upptagna som dess tjänstemän nästan hela sommaren igenom voro 
af arbetet med dessa gräshoppor och andra insekter, och då 


104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19001. 


phylloxerafrågan så småningom : utvecklat sig till en vinodlings- 
fråga, samt allt fler skadliga insekter uppträdde, upphörde »Phyl- 
loxera-stationen» och ersattes af »Statens Entomologiska Station». 
Denna fick nu till sin uppgift studiet och bekämpandet af de för 
åkerbruket och skogsskötseln skadliga insekterna och att efter 
förfrågan från allmänheten meddela denna råd och upplysningar 
rörande dessa frågor. 

Emellertid ökades efter hand stationens arbeten och i sam- 
band därmed behofvet af större arbetskrafter, hvilka 1899 hade 
ökats till en direktör, en arbetschef och tre assistenter, hvilkas 
antal efter behof kunde förändras. 1—2 år före denna ökning 
af personalen, men synnerligast efter densamma, började statio- 
nen sysselsätta sig med praktiska experiment, hvilket förut ej var 
förhållandet. Dessa studier företogos icke blott i laboratoriet, 
hvars inredning skall lämna mycket öfrigt att önska, utan äfven 
i det fria, dels på statens områden, dels hos privata, som lämna 
plats och nödiga arbetare för experimentens verkställande. 

Vid stationen anställas sålunda försök med allmänt kända 
skadeinsekter för att pröfva nya, billigare, på större vidder an- 
vändbara utrotningssätt eller förbättra redan förut kända sätt. 
Vidare anställas noggrannare observationer öfver i hvarje specielt 
fall förevarande skadeinsekter. Bland insekter, som äro eller varit 
föremål för undersökningar i denna riktning, kunna följande hos 
oss mera kända arter nämnas: Schizoneura lanigera HAusmM., 
Calandra granaria L., Agrotis segetum SCHiFF., Psilura mo- 
nacha L., Ocneria dispar L., Apion apricans Hest, ÅAgvriotes, 
Anthonomus pomorum L. och Melolontha vulgaris IL. 

Stundom uppträda skadeinsekter plötsligt härjande på en ort 
och fordra då ett hastigt ingripande. Tål saken något uppskof, 
inväntar stationen vederbörande myndighets tillstånd att ingripa, 
1 motsatt fall vidtager direktören omedelbart mått och steg till 
insektens bekämpande och inlämnar sedan därom rapport till 
nämnda myndighet. 

Bland hos oss mera kända skadeinsekter, som sålunda blif- 
vit undersökta, kunna nämnas: Cecidomyia destructor SAv, Chei- 
matobia brumata L., Tipula och Gryllotalpa vulgaris L. 

Ett andra med stationens verksamhet förenadt åliggande är 
att på begäran kostnadsfritt, vare sig muntligen eller skriftligen, 

4 


SJÖSTEDT: BERÄTTELSE FRÅN UTSTÄLLNINGEN I PARIS 1900. 165 


meddela råd och upplysningar i dithörande frågor, hvarjämte, då 
så är nödvändigt, någon af tjänstemännen efter på ort och ställe 
verkställd undersökning meddelar, hvilka åtgärder som i de skilda 
fallen äro att vidtaga. Dessa resor ske på order från vederbö- 
rande myndighet, men kunna, då skyndsamt ingripande så for- 
drar, bestämmas af direktören med skyldighet att därom seder- 
mera till ifrågavarande myndighet inlämna rapport. Stationen 
står äfven i korrespondens med för den praktiska entomologien 
intresserade jordbrukare, trädgårdsodlare o. s. v., hvilka perma- 
nent inlämna meddelanden om af dem observerad insektskada 
Dessa meddelanden ske på portofria brefkort och kunna insekt 

och prof på skadade växtdelar därvid äfven medsändas. 

En tredje uppgift är profning af nya i handeln utkommande 
insekticider, hvilken antingen äger rum på order från myndighe- 
terna eller på stationens eget initiativ. Dock lämnar stationen i 
allmänhet icke några intyg 'till uppfinnaren eller säljaren, huru 
försöken utfallit, utan rekommenderar medlen i de särskilda fall, 
de med fördel synas användbara. 

I början, såsom phylloxera-station, redogjorde stationen för 
sin verksamhet i en särskild, sedermera 1 vederbörande myndig- 
hets årsberättelse inflytande rapport. Då den sedermera öfver- 
gick till entomologisk station, utgingo dess berättelser i serie under 
namnet »Speciela rapporter från Statens Entomologiska Station» 
och afslutades den af tolf häften bestående första volymen 1895. 
Sedan 1898 hafva den vetenskapliga och den populära grenen 
af denna publikation separerats, och den förra utgifves nu under 
titeln »Meddelanden öfver åkerbruksexperiment». De till den 
senare hörande meddelandena tryckas i häften, som åkerbruks- 
ministern gratis låter utdela till isynnerhet de små landtbrukarna. 

Ända till närvarande har stationen ej haft några bestämda 
lokaler. Då den bildades, inrymdes den i samma byggnad som 
den ministär, på hvars order den trädt i verksamhet. Senare 
installerades den i åkerbruksministeriets nya palats, men sedan 
1892 är den åter förlagd till en dylik byggnad som vid dess 
bildande. Den officiella lokalen omfattar 6 rum och två maga- 
siner.: De förra tjäna på samma gång till studierum, bibliotek 
och förvaringsrum för samlingen. Biblioteket och samlingen om- 
fatta endast professionella saker. Stationen har icke något labo- 


5 


166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


ratorium i egentlig mening, enär den afdelning, som tjänstgör 
som sådant, endast är en fortsättning af byråtjänstemännens rum. 
Denna brist på egna lokaler har mycket hindrat stationens verk- 
samhet. Emellertid kommer denna brist snart att athjälpas, i det 
att parlamentet 1899 beviljade erforderliga medel till beständig 
lokal, hvaraf stationen var i så stort behof. 


HAPATUSIBIMAC URANOS HE 


En skalbagge, hvars förekomst i Sverige hittills varit osä- 
ker, har af undertecknad påträffats vid Upsala. Det är den 
till Meloiderna hörande Hapalus bimaculatus TL., parasit hos 
jordbiet Colletes cunicularia (L.) Nyr. Redan LInnÉ och DE 
GEER uppgåfvo denna art som svensk, men deras exemplar lära 
sedan ha förklarats vara finska. En säkrare uppgift lämnades i 
slutet af 1870- eller början af 8o-talet af prof. J. CEDERSKJÖLD, 
som fann ett dödt exemplar i Stockholmstrakten. 

Det första lefvande svenska exemplaret af Hapalus träffades 
af undertecknad pingstdagen (5 april) 1836 nära »Sandgropen» 
vid Upsala. Någon Colletes-koloni var då ej känd i Upsala- 
trakten, men upptäcktes ett af de närmaste åren i sluttningen 
bakom Akad. sjukhuset, alltså tämligen nära »Sandgropen». Där 
hittades under ett par vårar döda ex. af denna skalbagge, men 
först detta år den 19 april öfverraskades arten under sin svärm- 
ningstid. Jordbien hade ännu ej börjat röra på sig, men på ett 
litet område nära kolonien sprungo talrika Hapalus af bägge 
könen af och an, under det en och annan hane gjorde en liten 
orienterande flygtur. Parningen hade redan ägt rum, ty alla honor 
nade uppsvälld abdomen, och någon kopulation iakttogs icke, 
hvarken denna dag eller de närmast följande. 

Hapalus bimaculatus är således definitivt en svensk art och 
utgör en genom sitt lefnadssätt intressant tillökning till vår skal- 
baggsfauna. A. Roman. 


167 


ALEOCHARIDER INSAMLADE I POLARREGIONERNA 
AF SVENSKA EXPEDITIONERNA 1883 OCH 1899. 


GRANSKADE AF 


JOHN SAHLBERG. 


I. Spetsbergen. 


1. Atheta (Megista) graminicola GRAV. 


Aleochara Grav. Monogr. Coleopt. Micr. 176 (1806). — 
Homalota Er. Käf. Mark. Brand. I, 316. — Gen. et spec. Staph. 
81. — KRrRAATZ Nat. Ins. Deutschl. 212. — SHARP Brit. Homal., 
Trans. Ent. Soc. Lond. 1869, 137. — Atheta THoms. Sk. Col. 
III, 62. — Lzogluta (Megista) Rey. Hist. nat. Col. France, 
Aleochariens 1873, 592. — ÅAtheta (Megista) GAnGre. Käf. von 
Mitteleur. II, 170. 

Aleochara moesta ZETtT. Ins. Lapp. 77. 

Aleochara coracina SAnHLB. Ins. Fenn. I, 350. 

Åleochara longiuscula SanLB. ibid. 355. 

Homalota granulata MANN. Bull. de natur. de Moscou 1846, 
NOS. 

Talrika exemplar af 7 och 2 meddelade, alla från Kolbay. 

Denna art är en af de allmännaste Aleocharider i norra 
Europa och förekommer mycket talrik i Lappmarkerna ända upp 
i fjällregionen. Vanligast träffas den på fuktiga ängar och äfven 
vid hafsstränder under hafstång. För öfrigt är arten utbredd öfver 
norra Sibirien och nordvästra Amerika samt förekommer äfven 
ehuru sällsynt, i mellersta Europa. 


I 


168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


2. Atheta (Metaxya) subplana J. SAHLB. 


J-. SamrB. Bidr. nordv. Sib. Insektf., Col., Kongl. Sv. Vet. 
Akad. Handl. Band 17. N:o 4. 90. 609. (1880.) &-. 

Femina differt corpore latiore, capite convexo, fronte xqvali, 
prothorace paullo latiore, medio late sed minus distincte sulcato; 
segmento ultimo ventrali haud producto, apice obtuse rotundato. 

Species colore nigro, geniculis obsolete tarsisque tantum 
ferrugineis, statura depressiuscula, antennarum articulo tertio pre- 
cedente distincte crassiore, obconico seqventi paullo crassiore, 
oculis parvis, rotundatis ab affinibus distinguenda. 

3 hanar och 7 honor från Spetsbergen funnos blandade med 
föregående art och tagna på samma ställe. 

Förut är denna art funnen i några exemplar vid Dudinka 
nära Jeniseifloden i tundraområdet i arktiska Sibirien äfvensom 
på Kolahalfön i Ryska Lappmarken; samt enligt EPPELSHEIM i 
bergstrakten vid Irkutsks källor i Östra Sibirien. 


I. Grönland. 


1. Atheta (Metaxya) islandica KRAATZ. 


Stett. ent. Zeit. XVIII. 284 (1857). — GaANGLB. Die Käfer 
von Mitteleur:: II, 223, 109. 

ÅAtheta eremita RYE. Ent. Monthl. Mag. III, 1866, 123. — 
THOMS. Opusc.: ent.; III, 331. — J.SAHrB Enumv Colmprach: 
Fenn. 139. — Homalota SHARP. Brit. Hom., Trans. Ent. Soc. 
Lond. 1869, 169. — FAURE, Faun. Gall.-Rh. 735. 83 not. — 
Liogluta (Hypnota) eremita REY. Hist. nat. Col. Brevip. 1873, 
604. 

Funnen vid Fredriksdal den 27 och 28 augusti af den NOR- 
DENSKJÖLDSKA expeditionen 1883. 

För öfrigt är denna art funnen på Island, där den först 
upptäcktes, samt i Skottland, i norra Sverige, på flera ställen i 
södra, mellersta och norra Finland äfvensom i Schlesien, ehuru 
den öfver allt förekommer sparsamt och oftast träffas på sum- 
piga ängar sent på hösten och tidigt om våren. 


2 


SAHLBERG: ALEOCHARIDER FR. SV. EXPEDIT. 1883 OCH 1899. 169 


2. Gnypeta cavicollis J. SamLrB. Bidr. Nordv. Sib. Insektf., 
Kongl. Sv. Vet. Ak. Handl. 17. N:o 4. 85, 564 (1880). 

Ett enda exemplar togs på lilla Pendulumön vid östra kusten 
af Grönland (74 40' n. br.). 

För öfrigt är arten funnen endast på Nikandrovskaön i 
Jenisei samt vid Tolstoinos invid samma flod inom Tundraregio- 
nen i arktiska Sibirien. 


II. Island. 


7. Atheta (Metaxya) islandica KRrRaAsATtZ se ofvan. 

Funnen vid Eskifjorden d. 2—3 juni af NORDENSKIÖLDSKA 
expeditionen 1883. 

2. Atheta (Megista) graminicola Grav. se ofvan. 

Ett exemplar taget vid Eskifjorden tillsammans med före- 
gående. 


Rönnbärmalen (ÅArgyresthia Conjugella ZELL.). Det an- 
tagande synes verkligen vara riktigt, att denna lilla fjärils larver 
uppträda i äpplen de år, då deras vanliga föda, rönnbären, sak- 
nas. 1898 funnos inga rönnbär, och då voro larverna så all- 
männa i äpplena, att knappast några dugliga sådana stodo att 
få. 1899 och 1900 klagades ej från något håll öfver, att fruk- 
ten skadades på samma sätt som 1898, och då voro bären ym- 
niga. I år däremot är förhållandet i det närmaste detsamma 
som 1898. Ännu är man dock ej alldeles på det klara rörande 
denna fjärils lefnadssätt och uppträdande, hvarför uppfödnings- 
försök, såväl med larver i äpplen som rönnbär (ett annat år) 
borde göras på flera håll. 1898 inköptes till Entom. Anstalten 
flera liter skadade äpplen, som inlades i burar, men inga fjärilar 
erhöllos. I år äro mindre partier inlagda på ett något afvikande 
sätt samt mycket tidigare, och hoppas jag kläckningen skall lyckas. 

Sven Lampa. 


170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


KOLORADOBAGGEN ÅTER I EUROPA. 


För omkring trettio år sedan uppträdde, som man vet, i 
Nordamerika en skalbagge på potatisplantan och härjade så oer- 
hördt, att man fruktade för, att odlingen af denna nyttiga växt 
skulle helt och hållet omöjliggöras. Den förekom i flera genera- 
tioner under sommaren, och förökningen skedde med ovanlig 
hastighet. Dess allmännaste namn blef »Colorado-beetle> eller 
»Coloradobug» efter hemlandet, staten Colorado och angränsande 
områden i Västern. Utbredningen blef ganska hastig, förnämli- 
gast åt öster och norr. I Europa fruktade man helt naturligt, 
att den farliga gästen skulle inkomma med fartyg, hvarför i de 
flesta "länder därstädes utfärdades förbud mot införsel af potatis 
från Nordamerika. Äfven i Sverige utkom den 29 september år 
1876 en K. förordning af samma syfte, men förbudet utsträcktes 
äfven rörande Storbrittannien, Portugal och Grekland, hvarest in- 
försel af potatis från Amerika då var tillåten. I denna förord- 
ning stadgades dessutom, att vid införsel i riket uti fartyg af 
större än 3 nylästers eller 10 tons dräktighet all potatis skall 
vara åtföljd af bevis utaf svensk och norsk konsul eller, där så- 
dan ej finnes, af vederbörande tullmyndighet om den hamn, hvar- 
est inlastning ägt rum; och skall till förhindrande däraf, att po- 
tatis, hvilken som proviant medföres i fartyg, anländande från 
orter, hvarifrån införsel af sådan vara nu är förbjuden, varder i 
land förd, iakttages, att denna potatis vid ankomsten till svensk 
hamn af vederbörande tullmyndighet införseglas med föreskrift, 
att den åsatta förseglingen icke får brytas förr än fartyget vid 
utgåendet ankommit till öppen sjö, Förbudet utsträcktes seder- 
mera den 31 oktober 1879 till Belgien och den 16 januari 1880 


I 


LAMPA: KOLORADOBAGGEN ÅTER I EUROPA. lv fö a 


äfven till Nederländerna, sedan dessa länders förbud mot potatis- 
införsel från Amerika upphört att vara gällande. 

Flera år förflöto emellertid, utan att några koloradobaggar 
visade sig på denna sidan Atlanten; men år 1877 syntes i tid- 
ningarna den nedslående underrättelsen, att skadedjuret uppträdde 
långt inne i Tyskland, i Mählheim vid Rhen. Detta skedde 
redan på försommaren, hvadan man antog, att det funnits på 
platsen redan året förut och alltså öfvervintrat. Längre fram på 
sommaren upptäcktes det äfven på ett par andra ställen i Tysk- 
land, nämligen i Sachsen vid Shildau och vid Görlitz, alltså å 
vidt skilda ställen. Genom kraftiga åtgärder från myndigheternas 
sida, bestående af det angripna områdets fullständiga isolering, 
blastens och insekternas förstöring samt jordens begjutning med 
benzin eller fotogen och djupgräfning, lyckades man dess bättre 
kväfva det onda. Sedan därpå tio år gått till ända, hvarunder 
inga koloradobaggar visat sig inom vår världsdel, upphäfdes 1886 
i Sverige förbudet mot införsel af potatis från länder belägna inom 
Europa. 

Åter äro femton år förgångna, utan att skadedjuret låtit tala 
om sig på närmare håll, då helt oförmodadt en underrättelse, 
daterad den 3 sistlidne september, från K. Maj:ts beskickning i 
Stora Brittanien och Irland inkom till Hans Excellens ministern 
för utrikes ärendena, af innehåll, att koloradobaggen helt nyss 
anträffats i ett potatisland vid Tilbury Docks, tillhöriga India 
Docks Company i London. Tillika omnämndes, att vederbörande 
myndigheter gjort allt hvad man kunnat för att hastigt utrota den- 
samma. TI ett åtföljande urklipp ur tidningen Times upplyses 
vidare, att The Board of Agriculture vid underrättelsen om för- 
hållandet genast sände personer till platsen för. att göra nog- 
granna undersökningar. Dessa erforo ytterligare, att ifrågava- 
rande potatisland var upplåtet till en af dockans personal, och 
de funno där både lefvande larver och skalbaggar, hvilka man 
vid S. Kensington museet förklarade vara koloradobaggar [Dory- 
phora (Chrysomela) Decemlineata Sar). Hur dessa ditkommit 
synes likväl ännu vara outredt. ; 

Man företog genast utrotningsåtgärder, bestående i blastens 
och gräsets förstöring, och lyckligt var, att platsen är mycket 
isolerad, och att inga koloradobaggar kunde upptäckas på andra 


2 


172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


potatisland i trakten. Utom detta har man skyndat upplifva en 
förordning af 1877 rörande åtgärder angående koloradobaggen, 
hvari bland annat föreskrifves, att den person, som varseblir dju- 
ret, om det inkommit i landet, och ej genast anmäler detta för 
vederbörande polis, skall erlägga böter. Polisen är pliktig, att 
genast underrätta lokalmyndigheterna om fyndet, och dessa i sin 
ordning att pr telegraf anmäla det hos The Board of Trade. 
Förbud är äfven .stadgadt mot att innehafva eller sälja lefvande 
koloradobaggar. 

Vi hafva alltså åter ett bevis på, att denna skalbagge kan 
uthärda sjöresan öfver Atlanten; men om den medföljt potatis, 
tobaksblad eller majs, hvilka båda sistnämnda den äfven kan 
använda till föda (äfvensom andra plantor, såsom Polygonum, 
Atriplex och Chenopodium), därom synes man för närvarande 
sväfva i ovisshet. Det kan dock möjligen vara ännu sannolikare, 
att skalbaggarna flugit ombord. på fartyg och sedan med detta 
gjort öfverresan. Det är därför ej alldeles säkert, att ett förbud 
mot införande af vissa varor med fartyg utgör ett absolut hinder 
för djurets emigrering från en världsdel till en annan. Faran 
härför är dock mindre nu än förr, emedan djuret för närvarande 
ej uppträder 1 så oerhörda massor som på sextio- och sjuttio- 
talen, då det ofta lärer händt, att skalbaggarna svärmade vida 
omkring och därunder slogo ned på fartyg i hamnarna, med hvilka 
de kunde transporteras hvart som hälst i lefvande tillstånd, eme- 
dan de länge kunde undvara sin vanliga föda. 

Förbud mot införande af potatis från Amerika torde emel- 
lertid fortfarande vara berättigadt, dock vore det önskligt, om 
någon modifikation kunde åstadkommas härvidlag, så att små 
poster, afsedda till odlingsförsök, blefve mot uppfyllandet af vissa 
villkor undantagna. Flera af våra bättre potatissorter härstamma 
ju från Norra Amerika, men de .urarta så småningom och måste 
ersättas af andra för oss nya varieteter. Om dylika små pota- 
tisposter infördes uti täta kärl, t. ex. lådor eller tunnor, som 
sedan öppnades i närvaro af sakkunnig person samt omedelbart 
därpå genast desinficierades, ifall de befunnos behäftade med 
ohyra, blefve all fara för skadeinsekters spridning på denna väg 
omöjliggjord. På nästan samma sätt borde förfaras med flera 
andra produkter, som införas från främmande länder, såsom frukt, 


3 


LAMPA: KOLORADOBAGGEN ÅTER I EUROPA. 1743 


ympkvistar, plantor etc. En dylik undersökning af potatisen är 
ej svår att utföra, blott man känner puppans eller skalbaggens 
utseende i sitt fullbildade tillstånd, då deras storlek gör, att de 
ganska lätt upptäckas. Hvad ägg eller larver beträffar, vistas 
dessa på potatisbladen, och kunna därför svårligen medfölja po- 
tatisknölarna, hvilka larverna icke förtära. Man skulle visserli- 
gen kunna tänka sig, att äggstinna honor under sjöresan afsatte 
äggen på potatisen, men i så fall böra mödrarna finnas däri- 
bland vid undersökningen, och desinficiering kan då äga rum. 
Följderna af koloradobaggens införande till en eller annan 
mindre plats inom Sverige skulle ej blifva så farliga, om hvar 
och en, isynnerhet den, som använder sättpotatis från utlandet, 
igenkände djuret i alla dess stadier, och om det upptäcktes, ge- 
nast underrättade Landtbruksstyrelsen eller Entomologiska Anstal- 
ten om fyndet, så att lämpliga åtgärder genast kunde vidtagas. 
För ett. sådant ändamål utgafs på Kongl. Maj:ts befallning år 
1877 en kolorerad väggtafla, hvarå potatisblad med kolorado- 
baggar i alla stadier voro afbildade, samt med omskrifven text; 
men denna tafla torde väl nu vara redan glömd af de flesta. — 
I de många insektsamlingar för folkskolor, landtbruksskolor o. a., 
som af undertecknad på senare tiden ordnats, har dessutom exem- 
plar af skadeinsekten nästan alltid insatts, och en kort be- 
skrifning på honom är nu lämnad till tidningar samt införd här 
nedan. — Om man i skolorna, mer än hvad nu sker, meddelade 
kännedom om de vanligaste och mest skadliga insekter, skulle 
mycket vinnas för framtiden. Detta vore väl till större nytta, 
än att, som ibland sker i anledning af lärobokens beskaffenhet, 
syssla med en del insekter, som äro, så vidt man vet, utan prak- 
tisk betydelse eller för vårt land t. o. m. alldeles främmande. 
Hvad slutligen koloradobaggens nyligen inträffade, blott till- 
fälliga uppträdande i England angår, så synes mig ej den ringa- 
ste fara för dess vidare spridning denna gång vara förhanden, 
då man i tid upptäckt och söker fullkomligt utrota densamma. 
Något öfverförande hit med potatis därifrån för närvarande är 
nämligen knappast tänkbart. Ett annat förhållande inträder, om 
den skulle visa sig på flera håll, hälst där potatisodling är mera 
allmän och sker i större skala, ty då torde kraftigare åtgärder 
blifva af nöden. 


174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


Ett äldre påstående, att hvarken denna eller andra utom hus 
lefvande insekter, som komma från andra världsdelar, skola kunna 
öfvervintra och fortplanta sig i Europa, kan jag för min del ej 
underskrifva, 1 synnerhet som detta motsäges af koloradobaggens 
uppträdande i Tyskland. 

Beskrifning på koloradobaggen: Kroppen oval, ofvan starkt 
kullrig, till färgen smutsigt gul. Hufvudet har en mörk fläck på 
pannan, och ryggskölden flera större och mindre mörkbruna fläc- 
kar. Hvarje täckvinge är försedd med fem svarta, starkt punk- 
terade längslinier, och bakkroppen har på undersidan en rad af 
svarta punkter längs utkanterna. Benen äro gulbruna med svarta 
knän och fotleder. Längd omkring 10 mm. och bredd 6 mm. 
— Äggen äro rödgula och fästas på bladens undersida. — Lar- 
ven är i början nästan blodröd, tjock och klumpig, bröstfötterna 
sex, inga bukfötter. Äldre blir den blekare och mer gul. Huf- 
vudet baktill, ryggsköldens bakre kant, benen på öfversidan och 
två rader fläckar på den uppsvällda bakkroppen svarta.  Exem- 
plar från Kansas i N. Amerika. 

Undersökningar af insekter, som misstänkas vara kolorado- 
baggen, verkställas kostnadsfritt vid Statens Entomologiska An- 
stalt, Albano. 

Sven Lampa. 


ANTECKNINGAR ÖFVER SVENSKA NEUROPTERA. 
AF 


JIJALMAR BPORG. 


Då redan lång tid förflutit, sedan WALLENGRENS arbeten 
öfver svenska Veuroptera publicerades och sedan dess af sven- 
ska entomologer föga eller intet blifvit synligt i tryck om hithö- 
rande former, torde nedanstående rader, i förhoppning att de i 
någon mån skola bidraga till ökad kännedom om dessa arters 
utbredning i Sverige, äga sitt berättigande. 

För flera år sedan lyckades jag under mina exkursioner i 
Dalarne att i närheten af Borlänge järnvägsstation finna en för 
Skandinavien ny neuropter, nämligen 


Inocellia crassicornis SGHUMMEL,. 


Släktet, som ej förut var representeradt hos oss, står nära 
våra ormsländor (Paphidia 1L.), men skiljes lätt från dem därpå, 
att pterostigmat saknar tvärnerv. Då arten finnes beskrifven i 
en mängd utländska arbeten, anser jag mig ej här behöfva lämna 
någon beskrifning på densamma. Den uppgifves såsom sällsynt 
i mellersta och södra Europa. Det omtalade exemplaret, som är 
en hona, togs den 6 juli 1888, och har jag sedan flera gånger 
förgäfves eftersökt arten på samma ställe. Såsom larv och puppa 
lefver den under barken på tall, och troligt är väl, att den i ett 
af dessa utvecklingsstadier ofrivilligt kommit att göra resan till 
Göteborg och därifrån med Bergslagsbanan till Borlänge. Någon 
annan förklaring öfver dess uppträdande så högt mot norden kan 
jag ej tänka mig. 


Neuronia striata (LiN.). Under min resa i Lule lappmark 
sommaren 1897, togos flera exemplar af denna art vid Gellivare. 
Äfven vid Boden förekom den. | 

Colpotaulius incisus Curt. I början på juli 1892 fanns 
den i massa i närheten af Borlänge järnvägsstation (Dalarne). 
Afven vid Hallstad (Tjärstad socken, Östergötland) har i sommar 
under juli månad flera exemplar tagits genom håfning i starren 
utefter ett nästan uttorkadt floddike. 


I 


176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


Glyphotelius pellucidus ReEtz. Funnen både i Tierps soc- 
ken (Upland) och Stora Tuna socken (Dalarne). 

G. punctatolineatus RETtz. Af denna, Sveriges största phry- 
ganid, togos flera exemplar vid Vasaraälfven (Gellivare) i juli 1897. 
Den var mest 1 rörelse kl. 12—2 f. m. Mörkare former funnos, 
men ingen, som öfverensstämde med var. frigida (HAGEN). 

Limnophilus flavicornis FABR. Den 28 juni 1897 togos två 
exemplar vid en tjärn mellan Storbackens gästgifvaregård och 
Porsiforsen (Lule lappmark). 

L. xanthodes M'LacHL. Ett par exemplar på samma lokal 
och vid samma tillfälle som föregående. 

L. elegans Curt. Är enligt min åsikt en allmän art. Äfven 
vid Gellivare förekom den allmänt. 

L. femoratus ZETT. Var mycket allmän vid sjön Saskam samt i 
närheten af Jockmocks kyrkoby i juli 1897. Vid Gellivare fanns den ej. 

L. ignavus HaG. Ett exemplar togs vid Tranås (Småland) 
d. 14 juli 1900. Den är ny för Sverige, ty enligt WALLENGREN 
är den förut inom Skandinavien blott funnen på Dovre i Norge. 

L. flavus Tin. Den 6 aug. funnen vid Ornäs (Dalarne). 

Agraylea multipunctara (CURT.). Under en segeltur vid 
Askö i Östergötlands skärgård d. 1 juli 1898 tillvaratogos ett par 
exemplar af denna art, då den i massa slog ned på båten. 

Mystacides nigra Lin. Funnen både i Dalarne samt vid 
Gellivare. 

ÅAllotriogametis furva RAMmB. Från Saskam d. 22 juli 1897. 

Åetesis lacustris Pict. Vid Hvassjön, Stora Tuna, Dalarne 
Ad; T2 juli T804- 

Hydropsyche angustipennis (CURT.). Hanarna »svärmade» 
i massa vid sjön Saskam i juli 1897. 

H. pellucidula (CurTt.). Är enligt min åsikt en af de all- 
männaste phryganider i Sverige. Redan 1 juni uppträder den i 
Upsala i stora massor, under dagarna sittande på skuggsidan af 
plank och husväggar. Nästan lika allmän har den varit på de 
andra lokaler i Östergötland och Dalarne, som jag besökt. Vid 
Gellivare togos ett par honor i juli 1897, men dessa hafva en 
mörkare grundfärg. 

Cheumatopsyche lepida (Pict.). Funnen vid Kvarnsveden 
(Dalarne) samt i Lappland vid Saskam och Gellivare. 

Arctopsyche ladogensis (Kor.). Var i juli allmän vid Dalälf- 
ven i närheten af Domnarfvets järnverk (Dalarne). Äfven seder- 
mera återfunnen på samma lokal. 

Wormaldia subnigra M'LaAcHL. I juli månad tagen både 
1 Upland och Dalarne. 

Neureclipsis tigurinensis (FABR.). Var allmän vid Gellivare 
1 juli 1897. 


BLI QR EE SE ESS FEV SST 
FN Maden fr de 


ENIETAD OLE EÖMENDATE 


Zoologisk Kobberstikningskunst og dansk Entomologi led et 


Stort "Tab ved E. A. LÖVENDALS pludselige Död den 6. Juli dette 
Aar. Medens hans rige Virksomhed som Kobberstikker e 
og skattet höit af Zoologer i alle Kulturlande, 


ning som entomologisk Samler og Museumsm 


r kjendt 
var hans Betyd- 
and selvfölgelig ser- 
lig kjendt i de naturhistorisk intéresserede Kredse i 


hans Fedre- 
land, men i 


de sidste 17 Aar havde han desuden ved Arbeider 


Entomol. Tidskr. Årg. 22, H. 4 (1921). I 12 


178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT i0901. 


i 


over danske Coleoptera skaffet sig et Navn som udmeerket grun- 
dig videnskabelig Forfatter. Der var saaledes ypperlige Grunde 
til at sette ham et Minde i Tidsskriftet, der udgives af den en- 
tomologiske Forening i Stockholm; han var forövrigt selv Med- 
lem af Foreningen, og alle Medlemmer kjende idetmindste nogle 
Tavler, han har stukket til Tidsskriftet. Og da vor Forenings 
höiterede Formand, Hr. Prof. CHR. AURIVILLIUS, allerede i Juli 
opfordrede Undertegnede til at skrive en Artikel om LÖVENDAL, 
meente jeg at burde fölge Opfordringen, saameget mere som jeg 
har kjendt min afdöde Ven 1 over 25 Aar og troer at have Be- 
tingelser i höiere Grad end maaskee nogen Anden for at kunne 
verdsette hans samlede Virksomhed. 

LÖVENDAL födtes den 14. Juli 1839 i Jylland i Byen Ran- 
ders, hvor hans Fader var Boghandler. Hjemmet var mörkt og 
Opdragelsen streng. Drengen fik tidlig Lyst til at studere Natur- 
historie, men Forzéeldrene vilde ikke hjälpe, og han blev sat i 
Smedel&ere, hvor han var i Aareviis og befandt sig ilde. Men 
hans Inpteresse for Zoologien lod sig ikke undertrykke, og han 
samlede Insekter med Iver. En Tante, der havde Medfölelse 
med ham, besluttede endelig at gribe ind: hun tog ham med sig 
til Professor J. C. SCHIÖDTE og anmodede denne Mand om at 
tage sig af ham. ScHIÖDTE havde selv stukket Tavlerne til sine 
Ungdomsarbeider, saaledes de 25 Tavler til det store Verk: 
Genera og Species af Danmarks Eleutherata, 1841; han lerte 
nu LÖVENDAL Kobberstikningens vanskelige Kunst, og senere reiste 
den unge Mand med offentlig Understöttelse til Paris, hvor den 
naturhistoriske Kobberstikning endnu dengang stod i fuld Blomst, 
og hvor han uddannede sig videre hos DEBRAY og PICART. Alle- 
rede 1 1862 treffes LÖVENDALS Navn paa Tavler i det af SCcHIÖDTE 
gjenoplivede »Naturhistorisk Tidsskrift»; dettes 3:dje Rekke ud- 
kom fra 1861 til 1884 og bestaaer som bekjendt af 14 statelige 
Bind, til hvilke LÖVENDAL har stukket de allerfleste Tavler, langt 
over 200. De fleste Arbeider i denne Publication omhandle 
Arthropoder og ere forfattede af ScHiÖD'rtTES Elever og fremfor 
Alt af ham selv, der tillige har tegnet over Halvdelen af Tav- 
lerne; Betydningen af LÖVvENDALS Kobberstikkervirksomhed for 
dansk Zoologie og specielt for dens entomologiske Green er 
iöinespringende for Enhver, der har havt Anledning til at gjöre 


2 


HANSEN: EMIL ADOLF LÖVENDAL. 179 


sig bekjendt med endeel Bind af det saa ansete Tidsskrift, som 
bl. A. udmerker sig ved en Smag og Skjönhed, der er langtfra 
hyppig i den zoologiske Literatur. — Dern&est har LÖVENDAL 
stukket alle Tavler (over 60) til det store Folioverk »Zoologia 
Danica», som blev startet af SCHIÖDTE og efter dennes Död bli- 
ver udgivet af denne Artikels Forfatter. Endvidere har han stuk- 
ket en lang Rekke Tavler for danske Zoologer til det Kgl. D. 
Vidensk. Selskabs Publicationer, til »Vidensk. Meddelelser fra 
den Naturhist. Forening i Kjöbenhavn» og til talrige udenland- 
ske Tidsskrifter. Men endda ere vi langtfra ferdige, thi LÖVEN- 
DAL har udfört en betydelige Rekke for störste Delen store Be- 
stillinger for Udlandet, saaledes for Prof. G. ReETzius i Stock- 
holm, for Prof. M. SaArs og Prof. G. O. Sars i Norge, for Prof. 
G. J. ALLMAN i England, för Prof. FoL i Schweiz, PAGENSTECKER'S 
Pathologischer Atlas des Augapfels til Tydskland, endelig en 
Mengde store Tavler til et amerikansk botanisk Verk, hvis Illu- 
stration dirigeres fra Paris. Alene disse Bestillinger fra saa mange 
Riger vidne tilstrekkeligt om den store Anseelse, LÖVENDAL nöd 
som Kobberstikker blandt Naturforskere rundt om i snart sagt 
alle Kulturlande, men forövrigt finder man ogsaa hans Stik frem- 
draget i Udlandets kritiske og refererende Literatur, og i en lang 
Aarrekke har han vistnok almindelig veret anseet for »Fyrsten 
blandt zoologiske Kobberstikkere», som han blev kaldt i et ame- 
rikansk Tidsskrift. Han kunde selvfölgelig tegne smukt, men det 
forekommer mig, at han stak betydelig bedre end han tegnede, 
og serlig som entomologisk Kobberstikker var han aldeles for- 
trinlig: baade hans Noöiagtighed i Gjengivelsen af de smaa De- 
tailler i godt udförte Tegninger samt Reenheden og Kraften i 
Stikket var vistnok större end hos nogen anden Kunstner fra den 
sidste Fjerdedeel af det nittende Aarhundrede. 

SCHIÖDTE har mere end een Gang sagt mig, at de store 
Kobberstikkere, der have pr&esteret ypperlige Ting paa Entomo- 
logiens Omraade, have havt Interesse for eller ligefrem selv dyr- 
ket denne Videnskab. Den, der giver sig meget af med Insek- 
ter, faaer, hvis han förövrigt duer synderligt, i allerhöieste Grad 
sit Öie vennet til at opfatte selv de ubetydeligste Differenser i 
Form og i Overfladens Skulptur, etc. Men det synes som om 
en slig Skjerpelse i Opfattelsen af fine Detailler er yderst frem- 


3 


180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


mende for Udviklingen af nogle af de Evner, der kreves for at 
blive en fortrinlig Kobberstikker paa dette Felt. Og det gjal- 
der utvivlsomt i al Almindelighed, at den Kobberstikker eller 
Tegner, der selv giver sig af med at studere Dyr, lerer at see 
paa disse og at gjengive, hvad han seer, paa en Maade, der af- 
viger grumme meget fra det saakaldte kunstneriske Syn og de 
sedvanlige Former for dettes Yttringer, han lerer Iagttagelse af 
Detailler og den absolute Respekt for Nöiagtighed. Paa LÖvEN- 
DAL passer dette i fuldt Maal, thi ligefra Drengeaarene til sin 
Död var han en ivrig Samler af danske Coleoptera, i de senere 
Aar optraadte han som videnskabelig Forfatter paa dette Felt, 
og hans Tegninger og Stik bere tydelige Vidnesbyrd om hans 
fortrinlige entomologiske Öie. Som ungt Menneske pre&parerede 
han Insekter for Grosserer B. H. WESTERMANN, hvis Samling (der 
indeholdt c. 45,000 Arter, af hvilke c. 31,000 Coleoptera) i sin 
Tid nöd stor Berömmelse som en af de rigeste og smukkeste d 
Europa; i 1868 overdroges denne Samling efter Eierens Död af 
hans Sön til Universitetets zoologiske Museum i Kjöbenhayn, 
LÖVENDAL fik ifölge Giverens Forlangende en lille Stilling som 
Conservator ved Samlingen og forblev til sin Död knyttet til 
Museet. For dette preparerede og opstillede han i Aarenes Löb 
utallige indenlandske og udenlandske Insekter; hans Hovedarbeide 
paa dette Felt er Opstillingen af nesten hele den meget store 
Samling af danske Coleoptera. Fra sin tidlige Ungdom anvendte 
ban desuden saa at sige al den Tid, han kunde spare fra sin 
Kobberstikning og fra sit Arbeide for WESTERMANN og senere for 
Museet, til at fremme sin private Samling af danske Biller. Hvert 
Aar foretog han en Rekke Excursioner, og han har gjennemsögt 
nesten alle mere charakteristiske Egne af Danmark. Ingen her 
hjemme har kjendt de danske Coleoptera saa godt som han. 
Hans Samling, der er rig paa Sjeldenheder ogoi det melekertet 
uovergaaeligt Mönster med Hensyn til Preparation, er efter hans 
Död afgivet til Museet ifölge en af ham selv for nogle Aar siden 
truffen Bestemmelse. — Paa sine Excursioner samlede han for- 
övrigt ikke blot de udviklede Coleoptera, men ogsaa disses Lar- 
ver og tillige alskens Land-Arthropoder, som han meente vare 
sjeldne eller maaskee kunde have Interesse for Zoologer, der stu- 
derede andre Grupper, og Alt afgav han til Museet; paa Ud- 


4 


HANSEN: EMIL ADOLF LÖVENDAL. I8I 


flugterne havde han altid nogle faa Glas med Spiritus hos sig 
til Opbevaring af saadanne Sager. Han har saaledes skaffet ad- 
skillige af de af SCcHIÖDTE beskrevne Coleoptera-Larver, de fleste 
Chelonethi, vort Museum eier, har han taget ved Sigtning, lige- 
ledes har han samlet en stor M&ngde Aranee, hvoriblandt en 
Rekke sjeldne eller for vor Fauna nye Former. Det var önske- 
ligt, at mange Samlere af Coleoptera vilde bere sig ad paa lig- 
nende Viis, thi saa vilde de store Lands-Museer blive berigede 
med mange interessante Former og Kundskaben om hvert enkelt 
Fands Fauna voxe hurtigere. 

Da LÖVENDAL var i Midlen af Fyrrerne begyndte han som 
sagt at optrede som videnskabelig Forfatter. Hans förste Ar- 
beide er »Fortegnelse over de i Danmark levende Phalacroide, 
Nitidularie, Trogositide, Colydiide og Cucujide» (Naturh. 
icdsskörtssERSEB: XIV, 13845 Pr 455-90). Derpaai fulgte 
» ZLomicz Danici> (Entomol. Meddelelser, 2. B., 1889, p. 1-—84, 
med I Tavle), en Fortegnelse med udförligt affattede, analytiske 
Bestemmelsestabeller, og 1 dette Arbeide efterviser han, at en 
Reekke af vore Zomici have et Par Generationer aarligt i Dan- 
mark. En taabelig Artikel i et forstligt Tidsskrift fremkaldte et 
Svar fra LÖVENDAL: »Oplysninger til Hr. C. V. PrRryTtZ's Anmel- 
delse af Zomic: Danici (Entom. Meddel. 2 B. p. 128—150), 
og heri destruerer han grundigt sin Kritikers löse Udtalelser. 
Derpaa fulgte i 1890 to smaa supplerende Artikler om 7omzci 
(Entom. Meddel. 2. B., p. 196—205 og p. 206 —211); i 1893 
kom: »Fortegnelse over de i Danmark levende Cryptophagida 
BEN Cartridaaen: (Bntoms Meddel.! 3:0B. p-i225— 70)s Irdisse 
og de nermest fölgende Aar studerede han, hjulpet med smaa 
Reiseunderstöttelser af Staten, ivrigt videre paa de danske 70- 
22202, Og 1 1898 udgav han sit anselige Verk »De danske Bark- 
biller (Scolytide et Platypodide Danice) og deres Betydning 
for Skov- og Havebruget. Med 89 i Texten indtrykte Afbildnin- 
ger og 5 Kobbertavler. Udgivet paa Carlsbergfondets Bekost- 
ning» (224 Sider i Kvart). Heri har han givet en ny og yderst 
omhyggelig Fremstilling af Emnet med den meest indgaaende 
Benyttelse af den v&eldige, vesentlig fremmede Literatur, af hvil- 
ken han i en Liste opförer 198 Böger og Artikler som citerede. 
Det skjönne Arbeide, som den entomol. Forenings Coleopterolo- 


5 


(82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190154 


ger og Forstmend bör studere flittigt, er hidtil hans videnskabe- 
lige Hovedverk, men det vil blive overstraalet af et andet. Han 
efterlader nemlig Materiale, baade Text. og Tegninger, til et stort 
Verk over Danmarks Hydrophili, og det er saa vidt fremskredet 
fra hans Haand, at det vil vere muligt at faae det gjort istand 
til Udgivelse, hvilket Undertegnede haaber at faae besörget i en 
temmelig ner Fremtid Arbeidet viser et stort Fremskridt i For- 
hold til sin Forgjenger med Hensyn til nye videnskabelige Op- 
dagelser, og det er forövrigt interessant at see, hvorledes Forfat- 
teren fra sin förste Publication til dette sidste Verk gradviis 
arbeider sig fremad til större og större selvstendig Indtrengen i 
AEmnerne. 

Den almindelige Opfattelse af LÖVENDAL mellem hans Ven- 
ner og Bekjendte er, at han var i höi Grad paalidelig, flittig og 
stilferdig; hans stille Vesen antog endog undertiden Form af 
Geneerthed. Excursioner foretog han ofte sammen med en eller 
to Andre, og paa saadanne Toure fik man ret Leilighed til at 
see hans udholdende Energi baade til at gaae den ofte lange 
Vei efter en lovende Lokalitet og i at meisle i Stubbe, sigte 
Myretuer (et i sine Consekvenser ofte ret ubehageligt Arbeide!), 
at banke blomstrende Crategus, at käetse, o. s. v. Han var 
nesten utrettelig, og selv om Veirforholdene just ikke vare de 
bedste eller Udbyttet var under Forventning, saa var han altid 
fornöielig paa sin egen stille Maade, altid parat til et lunt Smil 
over noget pudsigt; fandt han serlig interessante Ting var han 
straalende Resten af Dagen, medens Udbyttet, der var Gjenstand 
for den störste Omhu, blev beseet Gang paa Gang. — Det Bil- 
lede, der ledsager denne lille Biographi,: er desverrmre kun en 
Reproduktion efter et Photographi taget for en Snees Aar siden 
eller mere; der existerer nemlig intet Portrait af ham fra en senere 
Tid, da han efter sin Families Udsagn var uvillig til at lade sig 
photographere. — Han döde aldeles pludseligt: han havde veret 
paa Museet Störstedelen af Dagen, mens han henad Aften vex- 
lede nogle Ord paa Gaden med en Bekjendt blev han syg, faldt 
umiddelbart derpaa bevidstlös om, blev bragt paa Hospitalet og 
döde inden Midnat. Hans Hustru og hans eneste Barn, en gift 
Datter, overleve ham. 

Saaledes var denne Mand, som forholdsviis tidligt, nemlig 

6 


HANSEN: EMIL ADOLF LÖVENDAL. 183 


knap 62 Aar gammel, blev revet bort fra sin fleersidede Virk- 
somhed. Dansk Entomologi mistede i ham en udmerket Arbei- 
der, medens Adskillige ville, med denne Artikels Forfatter, savne 
hans fortrinlige Hjelp som Kobberstikker langt ind i Fremtiden. 
Som Samler og Museumsmand vil han blive mindet med stor 
Venlighed af Enhver, der kjendte ham lidt nermere; hans Ver- 
ker om Zomticz og Hydrophali ville blive staaende i Literaturen 
og bere Vidnesbyrd om hans Soliditet som videnskabelig For- 
fatter, medens hans Hundreder af Kobbertavler, der for en stor 
Deel ere knyttede til vigtige Verker i den internationale Viden- 
skab, ville bevare hans Navn som Kobberstikker rundt om hos 
Alverdens Naturhistorikere langt ud over det tyvende Aarhundrede. 
Kjöbenhavn d. 15. September 1901. 
H. J. Hansen. 


ELEANOR ANNE ORMEROD, 


Den 11 sistlidne juli bortrycktes genom döden den för sina 
högt värderade arbeten i praktisk entomologi vida bekanta miss 
ELEANOR ÅA. ÖRMEROD, som sedan 1888 vistats vid Torrington 
House, St. Albans i England. 

Miss ÖRMERODS omfattande verksamhet som författarinna af 
årsberättelser och handböcker rörande skadeinsekter började år 
1877 -med hennes första »report», hvars titel var »Notes of 
observations of injurious insects». Detta arbete fick seder- 
mera många efterföljare, ty årligen utkom ett nytt häfte ända till 
och med 1891. De utgöras af två serier, den första bestående 
af 22 årgångar och den andra af blott 2, hvilka sistnämnda 


154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


hade en något förändrad titel, nämligen »Report of injurious 
insects and common farm pests with methods of prevention and 
remedy». Dessa reports utgöra författarinnans omfångsrikaste 
arbete och äro försedda med talrika träsnitt samt behandla de 
inom de Brittiska öarna allmännast förekommande skadeinsekter, 
deras utseende och lefnadssätt samt mot dem i praktiken använd- 
bara utrotningsmedel. 

Den omsorg och möda, som äro nedlagda i hennes skrifter, 
äro 1 sanning beundransvärda, och deras värde minskas sanner: 
ligen ej därigenom, att de blifvit samlade och ordnade af ett 
fruntimmers hand. Miss ÖRMEROD hade en ovanlig förmåga att 
intressera landtbrukare och andra personer för sitt ämne, hvarom 
de många meddelanden, som hon erhöll från sådana, bära ett 
ojäfaktigt vittnesbörd. Hon mottog från dem icke allenast prof 
på allehanda skadeinsekter, utan fick äfven del af deras egna 
iakttagelser ute i naturen samt underrättelser om, hur af henne 
föreslagna utrotningsförsök lyckats. Härigenom kommo 1 allmän- 
het hennes uttalanden att grunda sig på verklig erfarenhet och 
voro alltså ej foster af kammarspekulationer, hvarför de äfven 
blefvo högt värderade och mycket rådfrågade till och med utom 
England. 

Med »report» 24 för år 1900, tryckt 1901, afslutar hon sitt 
allmännyttiga författarskap, och döden infann sig ej långt där- 
efter, ty företalet är dateradt i mars sistnämnda år. Hon tager 
däri med vemod afsked af sina medhjälpare och allmänheten, 
och jag kan ej underlåta att här meddela ett och annat utdrag 
därur 1 fri öfversättning. Hon säger bland annat: Då jag bör- 
jade arbetet 1877, var jämförelsevis endast litet kändt rörande 
de för våra grödor mest skadliga insekternas lefnadsvanor, och 
kanske ännu mindre angående sätten att förekomma deras an- 
grepp, och det lilla, som fanns därvidlag, var nästan otillgäng- 
ligt för allmänheten. Jag företog mig därför att utarbeta »re- 
ports», 1 det hopp, att så långt som stode i min förmåga söka 
afhjälpa det onda. Först och främst gällde det, att förskaffa sig 
pålitliga underrättelser af behöflig art och för det andra, att 
offentliggöra dessa med erforderliga tillägg samt framför allt att 
förse dem med upplysande illustrationer, och slutligen att lämna 
dem till ett pris, som vida understege omkostnaderna, så att de 


2 


LAMPA: ELEANOR ANNE ORMEROD. 185 


blefve lätt tillgängliga för alla köpare. Dessutom borde ett 
exemplar af hvarje årsrapport kostnadsfritt utdelas till hvar och 
en af de personer, som lämnat något meddelande af sådan vikt, 
att det kunnat omnämnas i densamma; ty det syntes författarin- 
nan vara nyttigt och rättvist, att de personer, som välvilligt läm- 
nat bidrag till arbetet, äfven finge sina tjänster efter förmåga 
framhållna. Detta tillvägagående fullföljdes under hela den tid, 
som hennes arbeten utkommo.! 

Men mödorna voro betydliga, ty hvart och ett af de många 
år hvarunder arbetet fortgick, användes fem å sex månader för 
ordnandet af inkomna meddelanden samt bifogandet af de bästa 
erfarenheter, som kunde erhållas från andra källor, hvilka sedan 
uti berättelsen samvetsgrannt omnämndes. Då dessutom rådfråg- 
ningar rörande skadeinsekter inkommo såväl vinter som sommar, 
blef arbetet, i saknad af lämpligt biträde, synnerligen ansträn- 
gande. 

Nu äro däremot förhållandena andra. År efter år hafva 
nämligen underrättelser inlupit, som gradvis komplettera förut 
meddelade uppgifter rörande våra värsta insektpester, och nya, 
af större vikt för åkerbruket, hafva blifvit sällsyntare. 

Jag räknar ej detta arbete som egen förtjänst, ty hvar och 
en, som vill studera alla namnen på mina meddelare, skall finna 
min stora skuld till dessa och till andra vänner, som ställt 
sin rika erfarenhet till mitt förfogande för allmänhetens tjänst. 
Efter att hafva yttrat dessa om stor anspråkslöshet vittnande ord, 
afbördar hon sitt uppriktiga tack till dem alla för deltagandet i 
hennes arbete, hvilket — säger hon — i mycket ej varit så väl 
utfördt, som om det skett genom bättre kvalificerade händer, men 
jag har åtminstone allvarligt försökt att göra mitt bästa. 

Miss ÖRMERODS författarskap var ej inskränkt till utarbetan- 
det af de omnämnda 24 årsberättelserna, utan hon har dessutom 
utgifvit andra, lika utmärkta arbeten, såsom t. ex. »A manual of 
injurious insects with methods of prevention and remedy for their 
attacks to food crops, forest trees and fruit and with short intro- 
duetion to entomology» 1881. 

En andra, betydligt utvidgad upplaga af detta förträffliga 


! Samma. förfarande iakttages äfven vid härvarande Entomologiska An- 
stalt så långt omständigheterna medgifya, 


2 
d 


1806 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


arbete och försedt med författarinnans porträtt, utkom år 1890. 
Den första upplagan tillägnas egendomsägare, farmers, skogsägare 
och trädgårdsmän i Stora Britannien och Irland och särskildt 
dem, som biträdt henne med arbetet, och den andra är tillägnad 
alla, som äro intresserade af att bevara födoämnen, skogspro- 
dukter eller fruktskörden mot insektangrepp, samt till de många 
vänner både i eget land och i andra delar af världen, som genom 
hjälp eller uppmuntran bistått henne under många år, samt slut- 
ligen åt minnet af dem bland dessa, som ej längre äro i lifvet. 

Vidare har hon från trycket utgifvit: A guide to methods of 
insect life, A textbook of agricultural entomology, Injurious insects 
of South Africa, Flies injurious to stock, "The warble fly m: Hf: 
Afven till ett annat område sträckte sig hennes författareverk- 
samhet, i det hon redigerade "The Cobham journals of meterolo- 
gical observation. 

På grund af denna allmännyttiga verksamhet invaldes miss. 
OÖRMEROD 1 flera lärda och för åkerbruk, trädgårdsskötsel m. m. 
verkande samfund, icke allenast inom England och Skottland utan 
äfven 1i Frankrike, Ryssland, Nordamerikas Förenta Stater, Ca- 
nada, Australien och Kapkolonien, samt innehade flera medaljer. 
Till hedersledamot af Den Entomologiska Föreningen i Stock- 
holm invaldes hon 1898. 

Alla hennes i tryck utgifna arbeten på ett fåtal när hade 
hon vänligheten förära till undertecknad, och utgöra dessa nu- 
mera en af de förnämsta prydnaderna i Entomologiska Anstaltens 
boksamling. 

Genom miss ÖRMERODS bortgång har den praktiska entomo- 
logien förlorat ett af sina förnämsta stöd, och det tomrum bland 
dess idkare, som härigenom uppstått, torde ej så snart komma 
att fyllas. 

Sven Lampa. 


187 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE 
Å GRAND RESTAURANT NATIONAL 


DEN 28 SEPTEMBER 1901. 


Vid början af sammanträdet justerades, som vanligt, proto- 
kollet från närmast föregående sammanträde. Enligt hvad ord- 
föranden, prof. AURIVILLIUS, meddelade, hade Föreningen sedan 
sitt senaste sammanträde genom döden förlorat sin hedersledamot 
af första klassen, engelska landtbruksentomologen miss ELEANOR 
A. ÖRMEROD, ständiga ledamoten direktör C. F. VON ROTHSTEIN 
samt ledamöterna professor frih. A. E. NORDENSKIÖLD, jägmästare 
ÅA. ÅA. VARENIUS och konservator E. A. LÖVvENDAL. Under tiden 
efter nämnda sammankomst hade styrelsen till ledamöter af 
Föreningen invalt löjtnanterna frih. M. PALMSTIERNA, Skenäs, och 
R. BäcKsTRÖM, Väsby, samt doktor G. GRÖNBERG och redaktö- 
ren fil. kand. A. WINGBORG, Stockholm. 

På styrelsens förslag utsågs till hedersledamot af första klas- 
sen med. doktor C. J: E. HAGLUND. 

Ordföranden meddelade härefter, att styrelsen till redaktör 
af tidskriftens vetenskapliga afdelning och till medlem af redak- 
tionskommittén utsett doktor YNGVE SJÖSTEDT, sedan prof. LAMPA 
anhållit att få lämna nämnda afdelning och att för sin del blott 
kvarstå såsom redaktör af tidskriftens praktiska del. 

Föredraget för aftonen hölls af fil. kand. N. HOLMGREN och 
handlade om »vivipara insekter». 

Vivipara insekter, d. v. s. sådana, hos hvilka äggen kläc- 
kas, och utvecklingen därefter till mer eller mindre grad försig- 
går inuti moderdjuret, finnas inom de flesta högre insektafdelnin- 
gar (ordningar). Föredraganden lämnade dels en framställning, 


I 


[88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


af hvad man förut kände härom, dels en redogörelse för sina 
egna undersökningar, som utförts på flugarten Sarcophaga car- 
nraria och skalbaggen Chrysomela hyperici. Särskildt behand- 
lades frågorna, hvar äggen under deras utveckling, och sedan lar- 
verna härbergeras, hvar befruktningen (hos icke partenogenetiska 
arter) sker, och huru larvernas näring atsöndras inuti mödrarna. 
Förklaring gafs af viviparitetens betydelse. Det kan ju, bland 
annat, vara af stor vikt för många, under mera ovanliga eller 
vidriga förhållanden lefvande insektarter, att deras afkomma så 
sent som möjligt, d. v. s. i ett jämförelsevis långt framskridet 
utvecklingsstadium »kastas ut i kampen för tillvaron». 

Under föredraget, som belystes af teckningar, framhölls ock 
det mycket egendomliga, från vissa Cecidomyzia-arter kända för- 
hållandet, att larver frambringas af andra, ännu i larvstadiet kvar- 
varande individer. 

Med hänsyn till detta senare påpekade prof. AURIVILLIUS, 
af hvilket stort intresse det borde vara att närmare studera våra 
inhemska arter af myggruppen Cecidomyide. Af honom själf, 
på invikna småblad af törnros funna Cecidomyzia-larver, finge möj- 
ligen räknas till de arter, hvilkas larver födde larver. Prof. 
AURIVILLIUS och d:r YNGVE SJÖSTEDT lämnade vidare ett och 
annat tillägg till de af kand. N. HOLMGREN omnämnda vivipara 
insekterna. 

I sammang med det hållna föredraget yttrade sig ock byrå- 
chefen J. Meves bland annat därom, huruvida ägg, som fram- 
pressas, då honor af »nunnan» slås ihjäl, kunna utvecklas. Moöj- 
ligheten häraf förnekades ej af kand. HOLMGREN eller prof. 
AURIVILLIUS, hvilka härom yttrade sig; dock framhöll den senare 
den ringa sannolikheten af, att ifrågavarande ägg skulle komma 
att kläckas utan befruktning (partenogenetiskt). 

Tjänstemannen i järnvägsstyrelsen H. ÖBERG förevisade där- 
efter en kokong af spinnarfjäriln Gastropacha quercus, som var 
uppfylld af celler, möjligen efter någon biart, samt en Smerinthus 
ocellata, hvilken möjligen kunde utgöra exempel på, att skym- 
ningsfjärilar hade tvänne generationer samma är. Prof. AURIVIL- 
Livs höll för sannolikt, att nämnda »celler» voro efter en parasit- 
stekel, och framhöll, att — ehuru egendomligt — dock under en 
så varm sommar som i år dubbel generation af en skymnings- 


2 


TRYBOM: ENTOM. FÖREN. SAMMANTR. D, 28 SEPT. 1901. 189 


fjäril möjligen skulle kunnat förekomma. Prof. LAMPA och byrå- 
chefen MeveEs anförde exempel på, hurusom af vissa fjärilar pup- 
por till och med af samma »kull» kunna kläckas dels samma 
sommar eller höst, dels ligga öfver till följande år eller ännu 
längre. 

Slutligen talade prof. LamPa om den äppelmalfjäril, som 
1898 åstadkom »äppelpesten». Äfven i sommar hade denna gjort 
mycket stor skada. Nu hade prof. LAMPA vid Entomologiska 
Anstalten ett större antal af ifrågavarande larver förvarade på 
flera olika sätt och hoppades få fjärilar utkläckta nästa år, så 
att det verkligen kunde afgöras, huruvida fjäriln i fråga -— som 
är den vanligen i rönnbär lefvande Årgyresthia 


man antagit 
conjugella. Det hade icke lyckats att få någon af de 1898 er- 
hållna larverna utkläckt. 

Byråchefen MeEveES framhöll, att det äfven i år, åtminstone 
i vidsträckta områden, blifvit mycket ondt om rönnbär, och att 
bristen på dessa bär äfven nu kunde utgöra orsaken till härjnin- 
garna på äpplena. 


Filip Trybom. 


ETT UTKLÄCKNINGSFÖRSÖK. 


Under en exkursion, som jag företog till Djurgården den 14 
mars innevarande år, påträffade jag uti en rutten, ihålig ek en 
mängd rödbruna larver, hvilka där haft sitt vinterkvarter. Deras 
utseende var föga tilltalande. Hela öfversidan, särskildt å 
själfva kroppen, var betäckt med långa, gula, utstående borst. På 
de sista segmenten funnos därjämte på sidorna 4 par stora borst- 
knippen, hvilka kunde uppresas efter behag. Därtill fanns ett 
längre, men glesare knippe i det sista segmentets spets. Lade 
man något hinder i vägen för en larv, stannade den plötsligt, 
reste de 4 paren sidoknippen samt satte spetsknippet i en häftig 
dallrande rörelse. Storleken varierade från o,,—4 mm. 

Nyfiken att veta, hvilka de voro, tog jag med mig hem ett 
1o-tal af larverna och nedlade dem jämte barkbitar och smolk 


I 


190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


uti en glasburk. Efter ett par dagars förlopp fann jag att 4 af 
dem dött. De öfriga tycktes emellertid trifvas bra, åto och växte 
ganska betydligt och ömsade hud alltsom oftast. Detta fortgick 
under en tid af 7 veckor, hvarefter jag iakttog, att en af lar- 
verna — den största — började blifva trög och sällan rörde sig. 
De två följande dagarna låg han stilla på ett och samma ställe, 
en urhålkning på en barkbit. Följande morgon fann jag, att han 
förpuppat sig. Man såg en liten hvitgul puppa liggande uti en 
hylsa, som utgjordes af larvhuden, hvilken spruckit upp i midten 
på öfversidan. Ingen förändring i utseendet inträdde under de 
två följande dagarna. Morgonen påföljande dag iakttog jag i 
främre kroppsändan en liten mörk fläck. Under dagens lopp 
tilltog denna så småningom i omfång. Detta var hufvudet, som 
nu fick sin färg. Följande morgon blef jag förvånad öfver att 
se konturerna till en coleopter tydligt framträda. Thorax var 
klart röd, elytra blekgrå, hufvud och ben mörka. Denna genom- 
gripande förändring hade puppan således genomgått på en enda 
natt. Följande dag hade färgen blifvit något mörkare: elytra voro 
ljusbruna, thorax mörkröd. Nu började skutellen få en mörk an- 
strykning. 4 timmar senare betraktade jag djuret. Spetsarna af 
elytra hade då blifvit nästan svarta; äfven hade skutellens och 
hufvudets mörka färg utbredt sig. Dagen därpå hade hela dju- 
ret blifvit mörkare. Yttterligare en dag, och det var glänsande 
svart. En fin pubescens betäckte öfversidan. 2 dagar senare 
lämnade djuret puppskalet. Det hade så genomgått sina stadier 
och var en fullbildad insekt, färdig att begifva sig ut i världen. 

Efter verkställd examinering befanns djuret vara Hadrotoma 
marginata Park. Jag besökte en tid efteråt samma ställe, där 
jag tagit larverna, i hopp att finna flera. Då voro emellertid 
alla spår efter dem utplånade. Dock har jag ännu 3 larver kvar, 
hvilka — märkvärdigt nog — ännu ej förpuppat sig. De äro 
krya och raska, hvarför godt hopp finnes, att äfven de, i likhet 
med sin kamrat, skola utvecklas till imagines. 

Stockholm i nov. 1901. 

Eric Mjöberg. 


Studerande. 


I 9TI 


SÄLLSYNTARE COLEOPTERA. 


1. Från Stockholmstrakten. 


Clivina fossor var. collaris HerBsTt. Stklm under stenar 
på en hustomt vid Åsögatan i april 1g01t. 

Odacantha melanura L. Stklm (Skanstull) vid en bäck bland 
(Saärexarter. dem 3 juni 1007. 

Dromius 4-notatus PANz. Stklm flerstädes under tallbark 
vintern 1900. 

Bembidiwiwum femoratum STRM. Stklm (Haga) vid.N. Brunns- 
Viken I maj 1901. 

Harpalus fuliginosus DuFT. Stklm (Skanstull) sommaren 1900. 

Bradycellus rufithorax SakLrB. Stklm (Rackarebergen) un- 
der stenar, tillsammans med 5. placidus GYLL. våren 1901. 

Stenolophus favicollis STRm. Stklm (Skanstull) på sump- 
mark 6 jnni 1901, äfvensom vid Göteborg (Landala) på botten 
af en uttorkad källa sommaren 1899. 

Hydrochus carinatus Germ. Stklm (Skanstull) bland gyttjan 
1 en nästan uttorkad vattensamling 9 juni 1901. 

Cercyon terminatus MaArsu. = plagiatus ER. Stklm (Skans- 
tull) i hästspillning aug. 1900. 

Philonthus puella NORDM. Stklm(Skanstull)i spillning maj 1901. 

Gabrius trossulus NORDM. Stklm i sållgods från Djurgårds- 
brunnsviken okt. 1901. 

Oths longicornis "THoms. Stklm i sållgods från Djurgårds- 
brunnsviken okt. 1901. 

Baptolinus affinis Park. = alternans Grav. Rindön, nära 
Oskar Fredriksborgs fästning, under barken af en utdöd tall juli 1901. 

Stenus flavipes STEPH. Stklm (Skanstull) vid en bäck sept. 1901. 

Hygronoma dimidiata Grav. Stklm (Skanstull) under flykt 
maj 1901. Funnen endast i Skåne och en gång förut vid Stklm. 

Myrmedona limbata PaAyKk. Stklm (Djurgården) i sållgods 
från myrstack sommaren 1901. 

Baryodma tristis Grav. Stklm (Skanstull) i hästspillning 
aug. 1900. 

Baryodma bilineata GYLrL. Stklm (Skanstull) i hästspillning 
210. TOOL: 

Irogophloeus elongatulus Er. Stklm (Djurgården) under 
bark okt. 1901. 

Pycnoglypta lurida GyiL. Stklm (Djurgården) under bark 
Okt. 100: 

Olophrum consimile GYtr. Stklm (vid Hammarbysjön) tidigt 
på våren 1901. 


102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT IOOI. 


Omalium septentrionis "THOMS. Stklm (Skanstull) i sållgods 
sommaren 10900. 

O. (Phyllodrepa) salicis Gyir. Stklm (Skanstull) under håf- 
ning sommaren 1900. 

Choleva intermedia Kr. Stklm (Skanstull) i skymningen 
vid en bäck 24 maj 1901. 

Euconnus hirticollis var. fimetarius CHaupD. Stkim (Djur- 
gården) i sållgods okt. 1901. 

Trichopteryx sericans HEErR. Stklm (Skanstull) i hästspill- 
ning aug. 1900 

Ptilium (Ptiliolum) Kunzez Herr. Stklm (Skanstull) i häst- 
spillning aug. 1900. 

Ptilium (Trichoptilium) Sahlbergii Frack. Stklm (Djur- 
gården) i rutten svamp 29 sept. 1901. Ny för Sverige. 

Clambus armadillus DE GEER. Stklm (Djurgården) i såll- 
SoOds Sept. 0. OKI GON: 

Häister (Atholusy bimaculatus T. Stklm (Skanstull) under 
bark våren 1901. 

H. (Atholus) 14-striatus GYLL. Stklm (Skanstull) i en rut- 
ten stubbe våren I901. 

ÅAiraphilus elongatus GYirL. Stklm (Skanstull) under stenar 
tidigt på våren 1901. 

Lathridius (Coninomus) nodifer WEstw. -Stklm (Djurgår- 
den) i trädsvamp okt. 1901. 

Enicmus ( Conithassa) hirtus GYLL. Stklm (Skanstull). Mycket 
talrik i en liten, på alm växande svartaktig svamp sept. 1901: 

Cryptophagus dorsalis SAHLB. Stklm (Skanstull) under tall-- 
bark vintern 1900. 

Tetratoma fungorum FABR. Stklm (Djurgården) i trädsvamp . 
(Boletus) okt 1901. 

Däicerca acuminata Pair. Rindön, nära Oskar Fredriksborgs 
fästning (batteri 8), på en tall i starkaste middagshettan 17 juli. 
1901. Förut funnen vid Vaxholm. 

Dirrhagus (Microrrhagus) pygmeus FaABR. Rindön, nära 
Oskar Fredriksborgs fästning, på fubus juli 1901. 

Ånaspis melanostoma Costa. Stklm sommaren 1901. 

Tropideres niveirostris FABR. Stklm (Värmdön) under håf-- 
ning Sommaren 19001. 

Ceutorrynchus pollinarius Forst. Stklm (Skanstull) på U7-. 
fica dioica april 1901. 

Yiuinomacer attelaboides FABR. Skanstull på tall maj 1901. 
Funnen mångenstädes, men ej förut antecknad från Stockolmstrakten. 

Leptura (Grammoptera) ruficornis FaABR. Stklm (Skanstull). 
på SALE jaDL ILO ON: 

Stockholm nov. 1901. Eric Mjöberg. 


oo —— e=— 


2 


ÖONISIX SPECIES"OF/ KOENENIA; WITH REMARKS 
ÖONSTEEKORDERT FACPIGRADI 


BY 


Hy. HANSEN. 


(Copenhagen.) 


IC Historical Notes. 


In 1885 a paper (14 pages) was published (Naturalista Si- 
ciliano, Anno IV): »Intorno ad un nuovo Aracnide Arthrogastro 
(Koenenia mirabilis) che crediamo rappresentante d'un nuovo Or- 
dine (Mäicroteliphonida) per il Prof. B. GRrassI (in collaborazione 
coll” Assistente S. CALANDRUCCIO).> The next year GRASSI pub- 
lished his well-known essay on the same subject (Bull. della Soc. 
Entomol. . Italiana, Anno XVIII, Firenze, 1886, Pp. 153—172, 
Tav. IX—X). In 1888 THORELL (Ann. Mus. Civ. di Stor. Nat. 
divGenoVvar Her r20: VOlvVI, ps 358) proposed the excellent 
name Palpigradi for the order, suppressing — and I think with 


good reason — that given by GRraAssri (and CALANDRUCCIO) as 
being a misleading one. In one of the first months of 1898 
appeared the fourth part of Entomol. Tidskrift, Årg. 18, 1897; 
it contained an essay by H. J. HANSEN & WILLIAM SÖRENSEN: 
The Order Palpigradi Tuor. (Koenenia mirabilis Grassi) and 
its relationship to the other Arachnida (p. 223—40, Tafl. IV). 
We possessed only female specimens of the Italian species, which 
was redescribed and illustrated by new figures. In the following 
pages I have to made about three small corrections and some 
additions to our text (and figures), but as to all other particulars 
the reader is referred to our older paper. Only some few re- 


Entomol. Tidskr. Årg. 22, H. 4 (1901.) I 13 


194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


marks I wish to quote. We (Dr. W: Si and I) wrote'on preset 
»Of course, when being acquainted with only one species of a 
group of higher rank, it is very difficult to decide which cha- 
racters would define the genus and which the family. Nor will 
we attempt to lay down diagnoses of the genus Koeneznia or the 
family Koenenoide, for if we have considered ourselves capable 
of pointing out the most essential characters defining the order 
Palpigradi, it is due in a great measure to the fact that we 
possess some knowledge of the other orders. We do not think 
it at all likely that Koenenia mäirabilis should be the only now 
living animal of the order Palpigradi. Only when knowledge 
of new forms is obtained, and particularly of rather deviating 
forms, it will be possible to say with absolute certainty if the 
principal characters of the order — consequently our view of it 
— are: correct». At the present time I have exammed smspes 
cies from various parts of the world, and therefore I am now 
able to point out a number of characters defining the species 
K. mirabilis. Some of the features which I now make use of 
as specific characters are described in the text of the paper 
above referred to, others (for instance the relative length of some 
of the joints in the appendages) are seen on our figures, and 
only a lesser number are quite new — but I am still unable to 
lay down diagnoses for the genus and the family, and the study 
of my five new species deducts nothing from and alters absolu- 
tely nothing in that portion of our older text, in which we set 
forth the principal external characters of the order Palpigradi. 

In 1899 Dr. F. SILVESTRI secured a specimen of Koenenia 
near Valparaiso, and published a note: Distribuzione geografica 
della Koenenia mirabilis GrRassi ed altri Artropodi.... (Zool. 
Anzeiger, B. XXIII, 1899, p. 369—71). The animal in question 
I describe. here 'as K. chaensis'n. sp.  Heralso communicates 
three new localities (in Italy and Tunis) for the teal K. mirabi- 
/ts — In 1900 W. M. WHEELER discovered Koenenia in the 
vicinity of Austin, Texas, and subsequently published an inte- 
resting paper: A singular Arachnid (Koenenia mirabilis GRASSI) 
occurring in Texas (The Amer. Naturalist, Vol. XXXIV, Nov: 
1900, Pp. 837—50):- He had captured a large mumbersoffispe: 
cimens, and the title of his paper shows that he believed them 


2 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 193 


to belong to the Italian species. He kindly sent me a copy of 
the paper, and instantly I saw from his description and figures 
that it was a new species. Later on he presented me with six 
specimens, and now I am able to say that he has discovered 
two new species, of which that which is common at Austin 
is described below as K. Wheeleri RUCKER. Prof. WHEELER 
writes on p. 845 that from his preceding description of the com- 
"mon form »>»a single specimen among my material differs so 
much that I am compelled to regard it either as the hitherto 
unknown male of GRASSI's species or as an entirely new form». 
He says that this specimen was »only -5 mm. in length», he 
deseribes and figures its flagellum containing only six joints, and 
he figures the genital valves which differ exceedingly from those 
of all the species known to me. Of the six specimens he sent 
me five. are females and one is an adult male belonging to the 
same species as the females; I am therefore able to state with 
absolute certainty, that the very small specimen with six-jointed 
flagellum must be another species; and the shape of its genital 
valves differs so widely from that in all the other species that 
I should not be surprised, if this small species on a closer exa- 
mination exhibited other aberrant features and must be establish- 
ed as a new genus. . Prof. WHEELER writes (p. 842): » HANSEN 
and SÖRENSEN have failed to give a satisfactory account of the 
ventral surface of the abdomen». If he had had a little more 
confidence in the accuracy of our account and of that given by 
GrRaAsst he would not have fallen into the error of referring his 
larger specimens to the species KX. mäirabilis. Our description 
and figures of the spine-like sete on the fourth segment and of 
the six procurved sete on the wart-like protuberance on the 
sixth segment are quite correct, and these structures are not met 
with in the species from Texas or in any other of my species. 
He mentions (p. 843) six pairs of papille at the genital aper- 
ture, and this proves that he deseribed and figured the male, 
while the surroundings of the same aperture in the female of his 
larger species are very much like our old figure of the female 
of K. mirabilis. A most interesting feature discovered by him, 
viz. the occurrence in his species of three pairs of abdominal 
ventral pouches, will be treated later on. Apart from the diffe- 


3 


196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


rences due to the fact that he was dealing with species distinct 
from ours, Prof. WHEELER'S account is quite in accord with that 
of Dr. SÖRENSEN and myself. 

In 'Das Tierreich' . 12... Lieferung (Febr UI002) Iofs 
KRAEPELIN deals with the order Palpigradzi, but his account 
being based only on the literature already enumerated a special 
mention is scarcely necessary. 

The number of 'Zool. Anzeiger' published Sept. 16. 1901 
contains an essay by stud. rer. nat. CARL BÖRNER: Zur äusseren 
Morphologie von Koenenia mirabilis Grassi (B. XXIV., No. 652, 
p. 537-—-56; with twelve, figures mi the! text). I Hejrefersftomomm 
paper as follows: »Alle wesentlichen Puncte, möchte ich sagen, 
finden sich hier zum ersten Mal richtig beschrieben. Nichtsde- 
stoweniger bedarf auch diese Beschreibung einiger Verbesserungen 
und Zusätze, die in der phylogenetisch-svstematischen Auffassung 
von Koenenia nichts ändern, fär eine specielle Systematik, zum 
Vergleich mit anderen, wie ich glauben möchte noch in grosser 
Zahl zu entdeckenden Arten dieser Familie, jedoch von nicht 
untergeordnetem Werthe sind». For various reasons I think it 
useful to examine more closely the contents of an essay with 
such promising sentences. All points worth mentioning will be 
dealt with, but their consecutive order is partially altered. 

Mr. BÖRNER writes (p. 538) that we (H. and $S.) »bilden 
den Cephalothorax in etwas gequollenem Zustande ab, etwa so 
wie er nach der Behandlung mit Kalilauge etc. eintritt. Man 
erkennt dies an der Insertion des vorderen Doppelsinneshaares 
und an der starken Wölbung der hinteren Partie des dorsalen 
Carapax». But his description, his fig. 1 and especially fig. I 3 
(both figures unfortunately diagrammatic) show that his specimens 
were contracted by the action of strong spirit or perhaps other 
fluids: when collecting the animals he evidently preserved-them 
for the purpose of anatomical study by section-cutting. (He kindly 
lent me a specimen with the flagellum complete along with some 
specimens of Pauropus and Scolopendrella: the Koenenia (stai- 
ned and mounted in balsam) is exceedingly contracted, and all 
the other animals are stiff, hard and considerably or much con- 
tracted). When collecting such animals as Koenenza and small 
Myriopods I always put them into spirit of only 60—63 93 and 


4 


st dn 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 197 


keep them in this rather weak fluid for a considerable time: 
after this treatment most of the specimens are well preserved 
for systematic study, being extended as in life and having the 
legs tolerably flexible. The outlines of the figures in our paper 
of 1897 were made from such specimens not treated with cau- 
stic potash — I have re-examined the type-specimen of my for- 
mer figures of the head, and both this and another chosen at 
random specimen show my drawings to be correct. (On pl. 4 
in this paper I have figured the anterior part of two specimens 
of K. angusta in order to exhibit the extreme difference in the 
shape of the cephalothorax in a contracted specimen and in an 
extended one, and no specimen of this species has been treated 
with caustic potash. I believe that if an animal or a part of it 
is to be figured to exhibit the natural shape, one must select 
naturally extended specimens in preference to such as are con- 
tracted by strong liquids. - Further, the frontal part of the head 
between the anterior edge of the dorsal scutum and the mouth 
in BÖRNER'S fig. Ia is retracted and deformed to a degree which 
the living animal is scarcely able to produce by its muscles. 

His fig. 2 which also is »etwas schematisch» (I am unable 
to understand why the figures mentioned are drawn diagramma- 
tically), is incorrect in the arrangement of the hairs on the an- 
terior cephalic sternum. He describes these hairs, mentioning 
eight in the posterior row, while on specimens re-examined by 
me "only five or six are present; and the five hairs which in his 
figure form the anterior row are placed otherwise in nature: the 
median hair is close to the posterior row and very far from 
the hypostoma, the two other pairs are arranged in two oblique 
lines directed outwards and moderately or considerably forwards. 
And as the number and arrangement of these hairs furnish ex- 
cellent specific characters, a drawing such as bis fig. 2 is rather 
misleading. 

The most interesting point in Mr. BÖRNER'sS paper is his new 
theory that the thorax is not constituted only of the two sepa- 
rate segments bearing the two last pairs of legs (the interpreta- 
tion given in our previous paper), but that the posterior part of 
the head bearing the fourth pair of appendages (second pair of 
legs in Arachnids) also must be referred to the thorax. He be- 


5 


198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


lieves that the thorax in Palpigradi and other orders of Arach- 
nids consists of three segments, and he promises to prove this 
view in a subsequent more voluminous paper on the structure of 
Koenenmia. The discussion of this question I leave completely 
to my colleague Dr. W. SÖRENSEN who years ago announced a 
treatise on the segments of the body in all orders of Arachnids. 
I shall only add that I do not accept the feature mentioned by 
BÖRNER as an oblique suture on the carapace above the fourth 
pair of appendages, a suture described as incomplete and which 
»keineswegs das Segment des 4. Beinpaares ganz vom Carapax 
trennt»; I consider this suture to be only a lateral folding of the 
skin, originating, when present, from quite other grounds than a 
rudimentary segmental division. 

In his description of the abdomen I find but little of inter- 
est. He correctly states that the lateral portion of some seg- 
ments is without sete. In the group of spine-like sete on the 
ventral side of the fourth segment he counts five; we had written 
six, and later on I had observed both numbers. But when he 
applies the name »Sinnesborsten» both to these and to the well- 
known sete on the ventral protuberance of the sixth segment, I 
disagree: he does not set forth any ground for the name, and I 
have seen numerous shapes of sensory sete in Arachnids and 
elsewhere, but never any one of these forms, and they do no 
look like sensory organs. 

In a foot-note to his description of the abdomen (p. 551) 
he points out, that the animal described by WHEELER as KX. 2i- 
rabilis is another species, which he even establishes as the type 
of a new sub-genus; he names it Prokoenenia Wheeleri. He has 
not seen any specimen and refers only to WHEELER 'S description 
and drawings, But the result is, and must be, partially erroneous: 
he could not detect that the animal described by WHEELER as 
the female is in reality the male, and that the specimen consi- 
dered by WHEELER to be perhaps the male of K. mirabilis, 
belongs to a third, very aberrant species. Of course I must 
adopt the name MWheeleri for the one species!, but I suppress 


" After this paper was written and after the plates were finished I re- 


ceived a copy of a paper on this species. The author, Miss AUGUSTA RU- 
CKER, proposes also the name K. Wheeleri for the species, but her paper being 
6 


ETEN EV EE 


Sp 


Nn 


NT NESS 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 199 


his sub-genus Prokoenenia and another quite superfluous sub- 
genus HFukoenenia established in order to receive AK. mirabilis. 

Only in one of the (seventeen) specimens seen by Dr. W.S. 
and myself nine of the thirteen joints of the abdominal flagellum 
were preserved, in the others only a few or none of them re- 
mained. Now Mr. BÖRNER spends almost three pages on a de- 
seription with three figures of this organ; he describes the joints, 
measures them and counts their sete very circumstantially. The 
terminal joint bears two whorls of long plumose sete, and there- 
fore he thinks it formed by a coalescence of two joints and 
counts two in the enumeration of the joints, but no vestige of 
coalescence is seen, furthermore it is impossible to prove that two 
joints ever were developed, and on these grounds I think it more 
appropriate to count it as one jomt. — He writes (p: 553): 
»Das Proximal- oder erste Glied scheint man bisher ganz 
ubersehen. zu haben .. Es ist äusserst klein...» But that is 
Hotiguite correct, this very short joimtoris defmed en fig. rn 
our paper of 1897, but its four shorter sete are not drawn, and 
it was not regarded as- a joint. Mr. BÖRNER writes that the 
glabrous sete forming the subapical whorl on six of the follo- 
wing joints originate as an »innerer» ring in his (contracted) spe- 
cimens, but he has not seen that this whorl always is inserted 
on a very short joint consisting of proportionately thick 
chitine, separated by a membrane from the main part of 
the joint, or the main joint, and that this subjoint in his speci- 
mens is withdrawn into the cavity of the main joint (so that 
the subapical whorl seems to originate as an interior one), while 
in extended specimens it is turned out, with the base of the sete 
of the whorl lying quite uncovered. Furthermore he has not 
seen that all the joints which have their basal portion covered 
by the glabrous sete from the preceding subjoint, have the proxi- 
mal part set off by a transverse suture (which is drawn in fig. 
17 in our previous paper). And if he is to consider his »Proxi- 
mal-Glied» as a real one, he must at least count all the six 


issued about one month before that of Mr, BÖRNER, the species must be 
named KX. Wheeleri RUCKER, This name is used below, but on the plate Mr. 
BÖRNER'S name is added to the species. For the rest the reader is referred 
to the postseript below. 


200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


subjoints possessing a whorl of glabrous set& as similar and 


almost better — joints, and perhaps even the basal part of the 
joints following on the those adorned with subapical whorls must 
be counted. Mr. BÖRNER thinks it to be a good reason for 
counting the very short basal joint that it remains on the abdo- 
men, when the »Flagellum sich vom Körper loslöst», but I can 
state that I have found a flagellum of K. miärabilis broken just 
in the membrane between a joint and its following subjoint with 
the glabrous sete. We get in AK. mäirabilis thirteen long joints, 
six subjoints with a strong wbhorl, one (the basal) subjoint with 
a few shorter sete and, if one wishes it, still six subjoints without 
sete (not taking Mr. BÖRNER's apical joint into account): but 
this becomes rather complicated, and I should prefer the old 
mode of counting, considering only the long joints as being real 
ones, the others as secondary ones or subjoints. For the rest 
the reader is referred to my subsequent description of the fia- 
gellum of the various species. 

Mr. BÖRNER spends almost six pages (with four figures) on 
the description of the cephalothoracic appendages — but I cannot 
praise it much. A part of it is measurements of all the joints 
and counting of sete etc.; it may be very industrious, but I am 
unable to perceive the value of it. To day I have studied six 
species from very different regions of the world, and now I think 
it fortunate that Dr. W. SÖRENSEN and I did not expatiate upon 
all »details» in the single species, K. mäirabilis, as Mr. BÖRNER 
has done: when several species are procured it is possible to 
point out the differences worth mentioning, but an exceedingly 
long description with endless counting of hairs and about half a 
hundred measurements of a single species of an order will later 
on prove itself to be for the most part superfluous — and in 
spite of its extreme length it of course does not contain several 
points which are valuable as specific characters. And some of 
Mr. BÖRNER'S statements on topics deemed by me worthy of a 
re-examination are not even correct. On the distal part of the 
first pair of legs (third pair of appendages) he has discovered 
»Gabelhaare» and writes that these exceedingly short hairs »sind 
bisher bei HKoenenza tibersehen»; on fig. 122a in our previous 
paper the largest of these hairs is drawn, but the enlargement 

8 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 201 


of the figure was too small for a fuller representation of them, 
and we did not mention them. — We had briefly described six 
tactile hairs on the first pair of legs, Mr. BÖRNER draws atten- 
tion to a seventh one on the patella not mentioned by us (it is 
wanting in our preparation of the legs), but he does not say that 
it was seen by GrRASSI. And when he writes that only one tactile 
hair »[nicht zwei, wie H. und S. angebenj» is present on the 
fourth metatarsal joint, I may perhaps quote our text (p. 231): 
»one on the anterior side of the fourth metatarsal (ninth) joint, 
and one on the front side on the second tarsal... joint», and 
scarcely any body will be able to discover more than one on 
our fig. 12a. — Finally his description and large drawing of 
the chela must be mentioned. He says that the chela is figured 
from above, but it is far from being vertically above, and the 
result is several grave faults. The movable finger is not all 
jointed to the hand as shown im the figure, in which 10 mm. of 
its exterior maren 1s represented as covered by the lateral 
WalWofither hand, while in nature this margin 15 quite free, 
and the articulation similar to that in the chela of a scorpion 
or a crab. He has completely overlooked the strong condylus, 
and a long seta »dicht vor dem: Zahnfelde» is quite incorrect: 
in nature it stands even more distally on a small curious process, 
which projects freely over and beyond the inner margin of the 
immovable finger. He writes of the teeth that they »inserieren 
auf einem breiten Feld, das etwas gekrämmt ist und sich sehr 
deutlich von dem basalen und distalen Theil der Scherenarme 
abhebt wie res aus der Fiour zu ersehen ist». But figure and 
description are equally wrong: the teeth are in this and in all 
the other species real processes without any vestige of insertion; 
his erroneous statement originates from the fact that the chela 
was situated in an oblique position. The teeth on the chel&e in 
other Arthropods (Decapods, Scorpions, Chelonethi, Opilionids) 
are always processes without vestige of insertion, even when they 
are proportionately much longer and more slender than in MKoe- 
nemia. He describes and figures a long fissure near the articu- 
lation of the movable finger and supposes il to be a lyriform 
organ; in a certain position one may think that one sees this 
fissure, but when the chela (which must be examined cut off and 


9 


202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10901. 


without pressure — see my remarks in the following chapter) be- 
comes gradually turned and at last seen vertically on the »fis- 
sure» from above (the position necessary to a real examination 
of lyriform organs) the supposed fissure shows itself during this 
manipulation to be the inner margin of the movable finger shin- 
ing through the skin of the articulation. I have very carefully 
re-examined the chela both in the natural condition and cleaned 
in caustic potash — which is absolutely necessary -when one 
wishes to avoid disturbing refractions of light from fibres etc. in 
the internal tissues — and a fissure does not exist; Finally 
he mentions another fissure at the basis of the hand, but this also 
was an illusion. I lay some stress on the non-existence of these 
fissures; having discovered hundreds of this kind in various orders 
of Arachnids I am tolerably familiar with them and with the 
difficulties in finding them and pointing them out with certainty. 
In 1897 I searched for them in vain in Koenenia, and the 
existence of them in the Palpigradi would be really interesting 
— but I must maintain the earlier statement that they do not 
exist in that order. 

The rough-draught of my present paper was Written out and 
all the figures drawn before the middle of June (and probably 
even earlier), but a letter from Prof. WHEELER ete. caused ia 
postponement; the drawings were sent off to the lithographer 
before the end of August, and the text copied fair after the rea: 
ding of Mr. BÖRNER's paper. And I state expressly that, with 
exception of the name Wheelerz for the American species, I 
have in all only added a foot-note on his statement of the vary- 
ing length of the animal and besides two words (viz. 'mostly' 
at the description of the tactile hairs and 'four” at the terminal 
sete of the flagellum) in order to embody any structural feature 
pointed out in his treatise (he had written to me before on his 
basal joint of the flagellum and its four sets), nor have I omitted 
any sentence found in my rough-draught as being in opposition 
to some observation of Mr. BÖRNER — but I have felt it neces- 
sary to insert this review of his paper. 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 


N 
[0] 
(SE 


II. The Material and its Treatment. 


In June 1900 the Danish Zoologist Dr. TH. MORTENSEN 
returned from a voyage to Siam. He brought to Copenhagen 
rich collections of marine animals and besides a number of ter- 
restrial (and fresh-water) Arthropods collected by him on the Is- 
lands in the Bay off Siam, especially on Koh Chang. Fortuna- 
tely he had paid special attention to very small wingless Arthro- 
pods which are quite neglected by most collectors, and the result 
was, that he had secured a number of Scolopendrella, Pauropus 
(which I shall describe in two papers in course of composition) 
and nine specimens of Koenenia. 

The discovery of these last-mentioned very interesting ani- 
mals in tropical Asia and my disbelief in the determination of 
the American specimens mentioned above caused me to be des- 
irous of undertaking a study of as much material as possible of 
the order in question. At my request Prof. WHEELER gave me 
six specimens of his larger species from Texas, and Dr. F. Su- 
VESTRI not only lent me his single specimen captured in Chile, 
but presented me with two specimens of a species collected by 
him in Paraguay and with two analytical figures, one of which 
1s inserted in my paper as a woodcut. I beg Dr. SILVESTRI and 
Prof. WHEELER to accept my warm thanks for this most valuable 
help. Later on Mr. C.: BÖRNER (Marburg) kindly lent me a 
mounted specimen of K. mirabilis, in which the flagellum is 
quite complete. 

Thus I have had the good fortune to examine a comparati- 
vely enormous material, viz. six species, of an order of which 
only one had been established. But I think it advisible to state 
that the quality of my material has given rise to several short- 
comings. The specimen of K. chilensis is, in my opinion, 
scarcely quite adult; of four other species the adult female (and 
sometimes also immature specimens) were present, and only one 
species, K. Wheeleri, is represented in both sexes. Furthermore, 
in some species the major part of the flagellum was wanting, 
and the two South American species were not very well preser- 


II 


204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 001. 


ved. But in spite of the deficiencies originating from these cau- 
ses I believe that I can describe the six species so that they can 
be distinguished with certainty from any form still to be disco- 
vered. And I believe that when — in a rather remote future 
— the tropical and subtropical countries have been well explored 
by able collectors, the number of species of the order Palpigradi 
will amount to fifty or perhaps considerably more. 

The animals (of which always a portion should be put by 
the collector into spirit at least not exceeding 65 2) are not 
very easy to examine. I should advise Zoologists to lay them 
in glycerine diluted with water on an object-glass, and to intro- 
duce a small, thin wooden wedge (cut for instance of the margin 
of a match-box) under the middle of the back edge of the glass- 
cover in order to prevent this from crushing or at least depres- 
sing and deforming the animal. By moving the wedge forward 
or backward the glass-cover is easily arranged so that it either 
only touches the animal or presses it as much as desired, and when 
the animal by the help of a hair is arranged in a direction at 
right angles to the length of the object-glass, it can be rolled round 
by slight pushing of the glass-cover to the left or to the right side 


and thus become examined from all sides without damaging it. 


II. On some Structural Features and Characters. 


As almost nothing is known about specific characters in this 
order, and it is necessary for me to attempt to lay down a base, 
I think it advisible first to consider the characters employed later 
on in the description of the species in order to help future stu- 
dents as much as possible. Thus we get a general view of a 
series of structural features, and though this chapter is a rather 
long one, I hope that it may render some service to the users 
of the systematic descriptions of the species. — It may be added, 
that practical reasons have induced me to apply the name palpi 
to the second pair of appendages and the name legs to the four 
posterior pairs. 

a. Sense-organs of the head. GzRraAssi and later on HAN- 
SEN and SÖRENSEN have described peculiar sense-organs on the 


12 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 205 


head of K. mäirabilis : one organ (one coalesced pair of organs) 
on the front and one on the lateral margin on each side above 
the insertion of the palpi. H. and S. wrote: »Morphologically 
they are hairs», but our description of them is not quite correct. 
The two branches of the frontal organ look indeed very like 
lancet-shaped, flat bodies, but they exhibit this shape both when 
seen from above and from the side, and therefore they must be 
round. In K&K. mäirabilis the lateral organ is apparently formed 
as an oblong entire leaf, but in reality transverse sections must be 
nearly circular. The branches of the frontal organ differ some- 
what in length and thickness from species to species: they are 
longer and more slender in A. Grassäz (pl. 4, fig. 3 b), while 
they are shorter and thicker in KX. angausta (pl. 3, fig. 3 a) than 
in K. mirabilis. In KA. mirabilis we find always only one single 
lateral sense-organ (one transformed hair), in K. chilensis at 
least two are present (pl. 3, fig. 2a), in K. Grassz (pl. 4, fig. 
3 a); K. angustia (pl. 3, fig. 3b) and K. szamensis I found 
three, and in K. Wheeleri (pl. 2, fig. 2b) four organs. They 
are always placed very close together, and to count them with 
certainty is sometimes far from easy — it is best performed when 
the head is seen obliquely from above, so that they project freely. 
The organs in a group are always about of the same length 
and shape. The organ in K&K. mirabilis is a little more to a 
little lesser than two and a half times longer than thick, the 
organs in A. Grasszz are about six times longer than thick and 
very acute (pl. 4, fig. 3 a), while the organs of the other species 
exhibit a shape intermediate between that in the two species 
mentioned. — The difference between the species in the num- 
ber of the lateral sense-organs seems to me to be very inte- 
resting. 

b: Sensory hairs on the legs. In the previous paper 
tactile hairs on the third pair of appendages — the first pair of 
legs — are mentioned. These hairs originate from the bottom 
of jar-like holes; they are very thin, nearly equal in thickness 
from the base to the end, mostly considerably longer than the 
other hairs and adorned with numerous exceedingly short, almost 
invisible branches. We enumerated six hairs (on the sixth, se- 
venth, ninth and eleventh joints); GrRassr had found still another 


13 


206 ENTOMOLOÖGISK TIDSKRIFT 10901. 


hair of the same quality (his interpretation of them as probably 
auditory organs 'is erroneous) on the inferior side of the fourth 
joint (the patella), and this I have now seen on a leg situated in a 
fortunate position. In four of my other species I have also 
found seven tactile hairs on the same joints and inserted almost 
on the same places as in K. maurabilis; the preservation of the 
one species, K. Grassiz, was not good enough for an exact in- 
quiry, but what I saw did not deviate from that in the other 
species. 

I shall now point out the existence of other hairs or sete 
which probably are sense-organs. On pl. 2 fig. 298 is seen a 
peculiar seta (s) originating towards the middle of the upper side 
of the metatarsus on the last pair of legs in K. W/heeleri. 'This 
seta diverges but little from the upper margin of the leg, in its 
whole length it is adorned with fine dots, which seem to be 
exceedingly short hairs (the magnifying power of my microscope 
is not high enough for an investigation); furthermore it is hollow 
quite out to the apex, which is obtuse. Judging from (unpub- 
lished) studies of hairs in other orders of Arachnids I believe this 
seta to be an organ of sense. It exists in all tnecspeciespbuk 
is generally less thick taan in K. Wheeleri, and ist length pre- 
sents good specific characters. In KX. angusta it is exceedingly 
long (på 3, fig. 3 h, S), inserted at a short distanceköommie 
base of the metatarsus and reaching almost to the middle of the 
last tarsal joint; in K. Wheeleri it overreaches but slightly the 
metatarsus, and in K. mäirabilis it reaches scarcely to the end 
of this joint. — Several other hairs, especially on the tarsi and 
metatarsi of the three posterior pairs of legs, are hollow through 
most of their length, and the apex is turned sharply outwards, 
but I am unable to decide if these may be sensory organs. 

On the posterior (exterior) side of the third metatarsal joint 
in the first pair of legs in K. Wheeleri I föundra setar (pissen 
fig. 2 e, s), which is somewhat shorter than the longest hairs of 
normal quality, but considerably thicker than these, stiff as a 
spine, feebly curved and besides under rather high magnifying 
power (600 times) showing a structure different from that of the 
other hairs. This structure I have been unable to elucidate as 
I could wish, but it can be stated, that the seta is dotted with 


14 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA 207 


very short hairs of equal length from its base to the apex. This 
spine-like seta is met with in all species, but though always 
robust it is yet more slender in some of the species than in KX. 
Wheeleri. Its place on the outer side of the third metatarsal 
joint offers an excellent specific character: in K. Wjheeleri it is 
Imsesteddyrat, tne: end; in, KK. angusta. (pl 3, fig. 3 f, s) arte 
base, INNE KE ISZaNmensis (pr fee ci s)Fat ther middle of the 
joint. I think it probable that this seta has a sensory function. 

e. Other hairs. On the upper side of the metatarsus and 
tarsus of the first pair of legs (not in the other pairs) are found 
some very short, biramous hairs. The basal part of them (pl. 
2, fig. 2 f) is usually shorter than the upper branch, which usually 
is longer than the other; both branches and sometimes the stem 
are finely plumose. The number and arrangement of these bi- 
ramous hairs seem to offer specific characters, but I have not 
made use of them, as they are too difficult to count with cer- 
tainty. 

d. Abdominal sacs. As already mentioned Prof. WHEELER 
discovered paired ventral sacs on the fourth, fifth and sixth ab- 
dominal segments of K. W/heeleri RUCKER. These sacs or pouches 
are easily seen on the specimens he sent me. When the sacs 
are in what I suppose to be their natural position, they are 
totally invaginated into the animal. The entrance to each sac 
isja ltransverse, linear slit (p in pl. 3, fig. 2f, representing K. 
chilensis), the margin of which is somewhat thickened, and thus 
therientrance resembles. a button-hole. On each of the seg: 
ments mentioned is found one pair of such slits, situated some- 
what nearer to the posterior than to the anterior margin of 
each segment, and the distance between the slits of the same 
pair is in K. Wheeleri nearly twice as long as each hole. The 
sac, which is a little longer than broad, is in my material often 
evaginated quite as a pocket turned inside out (pl. 2, fig. 2i, 
p and fig. 2 h, p). I have not been able to discover any muscle 
to the sacs or any contents within them. Along the anterior 
margin of each hole four hairs are arranged, and nearer to the 
median line on the fourth and fifth segments three rather long 
and very robust sete. — In my single specimen of K. chilensis 
I found similar sacs on the three same segments, but here the 


15 


208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


distance between the sacs of the same pair is a little shorter 
than the length of each of them. 

In the other four species. described in this paper I have 
searched in vain for such sacs, and the quality of my material 
enables me to deny their existence with certainty. But this cir- 
cumstance renders it still more difficult to interpret the morpho- 
logical significance or the function of the three pairs of sacs in 
the two species. When Prof. WHEELER writes: »These sacs are 
in all probability lung-books», I do not believe this interpreta- 
tion to be a very probable one, as it seems to me very unlik- 
ely that in some species such respiratory organs should be pre- 
sent, while they are completely wanting in other species of si- 
milar volume, and the species with sacs do not offer any other 
character which could justify their reference to another genus. 
As to the function of the sacs I am unable to set forth any 
hypothesis tolerably probable to myself, and therefore I prefer 
to give up the question, leaving it undisturbed by airy specula- 
tion to real study in nature. 

e. Flagellum. The material examined by W. Sörensen 
and myself was, as mentioned on p. 199, very defective as to the 
flagellum. Now I have examined a well-preserved flagellum of 
K. mirabilis, K. Wheeleri and K. chilensis, besides a fragment 
in two other species and a drawing of a third (K. Grass). It 
may perhaps be convenient first to describe the flagellum in K. 
mirabilis and then to mention the differences observed in the 
other species. 

The flagellum in KA. mirabilis consists of thirteen oblong, 
well developed joints, each with a whorl of very long, faintly 
pubescent sete inserted on (or just beyond) the thickest part of 
the joint, which is situated beyond the middle or at a rather 
short distance from the end of the joint; on the last joint the 
whorl is found a little beyond the middle, and near to the end 
is seen another whorl of only four sete&, which are long, but yet 
somewhat shorter than those in the first whorl and of similar 
structure. The second, third, fifth, seventh and ninth joints are 
conspicuously shorter than the others; these five shorter joints 
and the basal one present besides a subapical whorl of very 
conspicuous glabrous set&, which are several times shorter but 

16 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 209 


more numerous than the sete in the above-mentioned whorl, 
only about half as long as their joint, and while the very long 
sete in the whorl on the thickest place stand out almost at 
right angles to the surface, the sete in the subapical whorl are 
directed almost backward and lie rather close to the surface of 
the following joint. In the seven other joints of the flagellum 
the subapical whorl is quite wanting. Now we have seen the 
more coarse structural features of the flagellum, but a closer 


-examination reveals still several interesting points. Then it is 


perceived that the whorl of shorter glabrous sete on the six 
joints mentioned is inserted on a very short subjoint (pl. 2, fig. 
1 f, p), which 'proximally is separated from the main joint (a) by 
a membrane. In an extended flagellum, a portion of which is 
shown in fig. I f., the subjoint forms the apical part of the joint, 
and the bases of its sete are free; in a conträcted fagellum 
the subjoint is retracted into the terminal part of the main joint, 
where it is seen as an exceedingly short ring of proportionately 
rather thick chitine, and the bases of its sete are covered by 
ke membrane at the send of therman joint. The-second, 
third, fourth, sixth, eighth and tenth joints, that is to say the 
joints having their basal third covered by the whorl of the 
preceding joint, offer another curious feature: the basal part 
is subceylindrical and marked off by a transverse suture as a 


very short ring (fig. 1 f, q) or subjoint from the main joint (b), 
but the suture does not allow any movement; in extended spe- 
<cimens this very short subjoint is quite free, in contracted spe- 
cimens it is retracted into the preceding joint or, more correctly, 


into the subjoint with the whorl of glabrous set&e (pl. 2, fig. 1d, 
showing the outline of some joints without indication of the 
subjoints, which scarcely could be represented with this enlar- 
gement, when the two subjoints are retracted into the apical 
part of the preceding main joint and besides the one subjoint 
into the other). — The basal portion of the first joint of the 
flagellum is marked off plainly as a separate very short joint 
with four shorter marginal sete of almost equal length; I believe 
that this short joint, which is articulated to the end of the ab- 
domen, is quite the same thing as the basal part or basal sub- 
joint of the second, the third and the other joints just described. 
Entomol, Tidskr. Årg. 22, H. 4 (1901). 17 14 


210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


— The joints which have their basal part not hidden by a whorl 
of glabrous sete from the preceding one, exhibit another shape 
of their basal part. This other structure is thus found in the 
fifth, seventh, ninth, eleventh and twelfth joints (in the last joint 
the feature is indistinct): the proximal part of these joints is 
shaped like an hour-glass (pl. 2, fig. 1 c, 1 d and 1 e), but it is scar- 
cely marked off by a transverse line from the distal part; in 
contracted specimens this curious proximal part is retracted 
deeply into the preceding joint (fig. 1 d), and much deeper than 
we find is the case in the other joints; in extended specimens 
(fig. I f) it is scarcely retracted. — The. structure of, thesHagel: 
lum is thus very complicated; the figures on pl. 2 exhibit suf- 
ficiently the length of the set&e, the plumose clothing etc. 

The flagellum in K. Wheeleri is similar to that in K. 
mirabilis in most respects. I have examined two complete 
flagella, and: each contained fifteen- jomtsi (pl;,-2, Hgrrenkbon 
ten specimens examined by Wheeler eight had fifteen, one spe- 
cimen had fourteen and one only eleven joints in the flagellum 
(Wheeler op. cit. p. 844), but unfortunateiy he- does not say 
if the last-named specimen was adult or immature or showed signs 
of anomaly. My figure shows: that the flagellum has the same 
joints furnished with a whorl of glabrous sete as we saw in K. 
mäirabilis, the division into subjoints is also as in that species. 
But all the joints (the apical one excepted), which do not pos- 
sess strong subapical set&, have a whorl of very short hairs close 
to their end. The apical joint (pl. 2, fig. 21) has two whorls 
of long pubescent set&e as in K. mäirabilis, and in the subapical 
one seven set&e& are present in both specimens. The basal sub- 
joint of the first joint has four short sete, the two upper of 
which only half as long as the two others. 

I have examined a complete flagellum of K. chilensis (pl. 
3, fig. 2g, 2h and 2i). It contains thirteen jomts and does 
not differ very much in structure from that in K. muärabilis, but 
it is much more slender and the joints are more elongated. At 
least the first joint and probably even all the other joints are 
still more slender than shown in my figure (2 g), since the joints 
appeared to be somewhat flattened by the pressure of the glass- 
cover in the preparation lent me by Dr, SILvEsTRI. . The sub- 

18 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 211 


apical whorl of glabrous set&e is found on the first, the second, 
the third, the fifth and the seventh, but not, as in the two pre- 
ceding species, also on the ninth joint; the set& in these whorls 
are only half as long as in the preceding 
species and more slender; the shape of the 
basal part of the joints and the division into ; 
subjoints are as in K. mäirabilis with the ex- = a! Å 
ception of the reductions accompanying the ; föl 


loss of a subapical whorl on the ninth joint. — UM ER 
The two last joints are comparatively short; NL 

the apical has only one whorl of very long, Was 
pubescent sete&, and it terminates in one very INN "BR 
long seta. The flagellum of K. Grassäi I NÅ 
am only acquainted with from a drawing ED 
kindly sent me by Dr. SILvESTRI and inserted ; Deng 


Here.s wei see that it contains only. nine 
joints, that a subapical whorl of strong and N 

comparatively long glabrous set&e is found on ” NA 
the same five joints as in KX. chzilensis, while SN 
the fourth, the sixth and the eighth joints ; 
possess a subapical whorl of much shorter 
sete which are conspiuously longer than in 
K. Wheeleri. Furthermore the terminal joint 


i! 


possesses two whorls as in K. mirabilis. 


The flagellum looks very robust. Fig. 1. Koenenia Grassit, 


One of the specimens of K. angusta had LSE 
a defective flagellum with five joints (pl. 4, fig. 1 e) still preserved, 
lt exhibits a curious anomaly: the third joint is coalesced with the 
fourth and quite misshapen: of the subapical whorl only some 
few sete are seen on the lower side, and the submedian whorl 
on the fourth joint is also imperfect. The joints preserved are 
'short and very robust, their plumose set&e shorter than in KX. 
mirabilis and K. Wheeleri, the division between the main joint 
and the subjoint with the glabrous sete cah not be discerned 
with certainty in the first joint but is plainly observed in the 
others, and of the four set&x on the basal subjoint the two lower 
ones are more than twice as long as the upper ones. — In one 
specimen of K. siamensis the basal joint is preserved (pl. 4, 


19 


212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I9001. 


fig. 2 g); it is more slender than in K. angusta, but offers no 
other point of interest, with the exception that its basal subjoint 
has at least six exceedingly short sete on the lower side, but 
none on the other two thirds of its margin. 

My description of the flagellum in the various species is 
rather long, perhaps too long in proportion to the morphological 
interest and systematic value of this organ. And the syste- 
matic value of the differences between the species is very much 
diminished by the fact, that the flagellum is partly or wholly lost 
in more than four fifths of the animals brought home from €x- 
cursions and voyages. Nevertheless I think it justifiable that 
I have spent the space necessary to describe its complicated 
structure. ; 

f.. Sexes. I have examined adult females of all! my spe 
cies with exception of AK. chaelensis, of which the single specimen 
seems to be immature (it was flattened much from pressure and 
a thorough investigation of the area in question was impossible). 
The environment of the female genital aperture presents a rather 
uniform structure in the species known to me (the genital valves 
figured by Wheeler op. cit. p. 845 and belonging to a species 
unknown to me are very aberrant, but I do not know whether 
the animal was a male or a female). The second abdominal seg- 
ment is produced downward and somewhat backward into a lobe, 
which seen from in front is broadly triangular, and its end is 
generally more or less incised in the median line. The lower 
surface of this second segment faces downward and much for- 
ward; this surface and the lobe are adorned with hairs, the 
number and. arrangement of which offer specific characters, (comp. 
f. "inst. fig. If, fig: 2 f and fig: 3 f) om plog) Theftrorsss 
ment is anteriorly on the ventral side produced into a lobe, 
which seen from the side is triangular and terminates in a ven- 
tral process; examined from below it is perceived with more or 
less difficulty that in reality a pair of processes with a narrow 
incision between them is present; the lobe is adorned posteriorly 
with two pairs of short hairs. 

Among the specimens of all the species I found but one 
vhich certainly is a male. This specimen belongs to K. Wheeleri. 
Fig. 1a on pl. 3 exhibits the surroundings of the genital aper- 


20 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 213 


ture in the female (the figure terminates behind at the beginning 
of the fourth segment); fig. I b exhibits — with the same degree 


of enlargement — the same surroundings in the male (the figure 


embraces besides the major part of the fourth segment with its 
ventral pouch (p) and the hairs and sete on the left side). A 
comparison between these two figures shows the very pronounced 
difference between the two sexes. The lobe from the third seg- 
ment is distally considerably thicker in the male than in the 
female and adorned with double the number of longer hairs; in 
the female the two usual terminal processes are slender and close 


to each other, while in the male the lobe is deeply divided into 


two rather distant thick processes. The lobe from the second 
segment is proximally much thicker in the male than in the 
female; the distal part of the lobe is formed almost similarly in 
both sexes, but with fewer and much longer hairs; the front wall 
of the lobe presents as usual no protuberances in the female, 
but in the male we find in front of and above the distal part of 
the lobe five pairs of slender subcylindrical processes and two 
pairs of big, distally rounded processes, each of all seven pairs 
terminating in a stiff seta; and all these fourteen processes form 
almost a bundle which on the sides and especially in front sur- 
rounds the distal part of the lobe. The difference in the genital 


lobes between the two sexes of K. Wheeleri is thus a very 


(realone vand it o1s»to ber expected that a, rather similar! ör 
perhaps another curious structure exists in the maäles of the other 
species. And it must be mentioned that I have discovered no 
other external difference between the two sexes, either in the 
body, in the legs, in the number and arrangement of hairs or in 
the dimensions — and only one organ of the male, the flagel- 
lum, is unknown to me. 

In our present state of knowledge I have found it impos- 
sible to discover an explanation of the fact, that the collectors 
— with exception of Prof. WHEELER — have captured only fema- 
les (and immature specimens), and it is, indeed, very surprising 
that Dr. SILVESTRI, Mr. BÖRNER and I, who in all have captured 
between 150 and 200 specimens of K. mäirabilis, have not met 
with one single male! Whether Prof. GRaASsSI really has seen any 
male specimen has now become doubtful to me. 


21 


214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


In a rather large but immature specimen of K. siamensis 
the genital lobes are fully developed, there is an impression, 
but no real slit — no genital aperture — between them, and 
their hairs are less numerous than in the adult female: further- 
more the hairs on the ventral surface of the fourth, fifth änd sixth 
segments are reduced in number with one pair or.-with two pairs, 
and the eleventh segment has only eigth set&e, while ten are 
present in the adult. Similar reduction is certainly found in 
immature specimens of all species. 

g. Characters and their value: Of all the differences 
between the species examined by me the presence or absence of 
abdominal ventral sacs is, in my opinion, the most curious. But 
being unable to combine this feature with other characters I 
thought it most correct not to establish a genus for the reception 
of the American species which possess these sacs. On the pre- 
ceding pages attention has been drawn to a series of characters: 
number and shape of the lateral sense-organs on the head, diffe 
rences in the structure and number of joints in the flagellum, 
differences in the number and arrangement of the hairs on the 
ventral side of the second abdominal segment with its genital 
lobe, differences in the place of insertion of the stiff seta on 
the third metatarsal joint of the first pair of legs, differences 
in the length of the sensory seta on the metatarsus of the last 
pair of legs. .- 

But it may perhaps be convenient to mention the other 
characters I have found. 

The number of processes or teeth on the two fingers of the 
antennal chela offers apparently a character: in some species I 
have found nine, in others only eight well-developed teeth on 
each finger — always the same number on both fingers — Dbe- 
sides one or two which are quite rudimentary. Furthermore the 
shape of the teeth offers some difference: in K. Wheeleri the 
teeth (pl. 2, fig. 2 c), the distal ones excepted, are rather broad 
and present on the proximal' side a feeble incision at a short 
distance from the acute apex, so that a secondary very small 
apex is formed on the posterior margin. In K. angausta (pl. 4, 
fig. 1 c) this feature is more feebly developed, and in K. Grassit 
(pl. 4, fig. 3 d) it is not found, all the teeth being slender with 


22 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 215 


obtuse apex. But these differences in the number and especially 
in the shape of the teeth — or spines, as they are named in 


the descriptions of the species are always rather slight and 
difficult to observe with certainty (the chela must be cut off and 
its fingers removed somewhat from each other by preparation) 
and therefore of slight value as distinctive character between 
the species. But other species hitherto unknown may perhaps 
possess another number of teeth. 

Among the appendages the palpi and the first and the last 
pairs of legs offer very practical and solid characters, not only 
in the difference between length in proportion to thickness in 
some of the joints (f. inst. the tibia in the palpi and in the first 
pair of legs, the last tarsal joint in the first pair of legs), but 
besides in the relative length of two joints in the same appen- 
dage, and in this respect the. joints in the metatarsus and tarsus 
of the palpi and of the last pair of legs are very valuable and 
must be drawn with care in all species. And in more than half- 
grown immature specimens I have found the same differences 
between the length of the joints as in the adult animals. That 
the thickness of the appendages is rather different in various 
species is easily seen on the plates, but this is most easily appre- 
hended and described by pointing out the proportion between 
length and thickness (both dimensions measured) in some of the 
joints. — In the number of joints in the appendages all species 
agree with K. mäirabilis. 

Mälhe large sternum between the first pair of legs is in all 
species adorned with a lesser number of short, plumose hairs. 
The number of these hairs varies much from species to species, 
but very little or — when the number is low — not at all be- 
tween specimens of the same species, and the arrangement of 
the hairs is also very different. A comparison between several 
Hönnestkötfgsura and ”2ravo0on pl 2, fig.v2 bvand:3:c om på: 3, 
fig. 2a on pl. 4) elucidates these differences which offer practi- 
cal characters. | 

The hairs and sete on the ventral side of the abdomen 
present excellent characters in the adult animals. The hairs 
on the second segment and its lobe have been already mentioned. 
The fourth, fifth and sixth segments — and to a lesser degree 


23 


216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10901. 


the seventh — are adorned very differently in some of the spe- 
cies, and none of my species agrees completely in: this respect 
with another. An examination of several specimens of some of 
the species gave the result that the individual variation between. 
adult specimens in the number of hairs was at most very slight, 
and that long and especially stiff hairs and set&e only in one case: 
(the group on the fourth segment in K. mirabilis) varied in 
number, and the difference was as slight as possible. Further- 
more the three last segments present a specific character: in three 
of the species these segments have one of their sete in the 
ventral median line, but in the three other species (K-. mirabi- 
ls, K. chilensis and K. Grassi) this: seta is wanting. The 
last segment in KA. Grassiz has only seven long sete, in the 
other species the number is a little higher and the greatest 
number, ten set&e, is found in KX. angusta and K. siamensis. 
But these set&e are often not easy to count with certainty. 

It may be inserted here that the middle portion of the side 
of the second to sixth abdominal segments lacks hairs (pl. 2, 
fig. 2 h; pl 4, fig: 21:e), And I must rectifyr an emoskamwmsss 
(and the corresponding sentence on p. 232) in the paper of HAN- 
SEN and SÖRENSEN: the median one of the lateral hairs on the 
second to the sixth segment shall be omitted. 

Before ending this chapter another thing may be mentioned. 
The exact dorsal limitation of the two free thoracic segments is 
better studied on animals treated with caustic potash than on 
specimens in the normal condition. The material of my new 
species is rather scarce, and I found it unnecessary to sacrifice 
specimens for the study of the cephalothorax, as no difference of 
any importance seems to exist. But fig. 1sa ON pl A4relucidates 
the feature that sometimes the thorax is reduced in length by 
contraction to such a degree, that the median portion of the 
wall of the head overlaps even the anterior part of the last tho- 
racic segment, while fig. I b exhibits a specimen with distended: 
cephalothorax, in which both thoracic segments are quite free. 
(The limits between the segments and the connecting membrane 
were not visible on the object delineated). In the shape of the 
head I find small differences between the specimens, but gene= . 
rally they are difficult to describe and of very: little value, and 


24 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 217 


for these reasons they are omitted. In the structure of the mouth 


I found no difference worth mention. 


IV. Geographical Distribution. 


It is proved here that the order Palpigradi has a wide 
distribution: southern half of Italy, Tunis, Siam and America 
from Texas to Paraguay. But only as to one species, K. muira- 
: bilis, it is possible to speak of a certain and yet moderately 
extended geographical range, viz. Roma, Calabria, Catania, Pa- 
lermo and Souk el Arba in Tunis; each of the other species has 
been only found, as yet, in one locality. Our present knowledge 
of the species and their occurrence is certainly still very rudi- 
mentary, but I wish to emphasize the extreme improbability of 
finding the Italian form in remote parts of the world. MKoene- 
nia, Pauropus, Scolopendrella, Fapyx, Campodea are generally 
considered by Zoologists as very ancient types; several authors 
have written that this antiquity should be connected with a very 
wide distribution over remote parts of the world of at least one 
of the European species of each of the groups mentioned (viz. 
Koen. mirabilis, Pauropus Huxleyi LuvBB., Scolopendrella im- 
maculata NEWwrP., fFapyx solifugus HALIDAY and Campodea sta- 
phylinus WEstw.). But I believe that most and perhaps all 
statements about this wide range of a species are quite wrong, 
originating from insufficient knowledge of the species or insuffi- 
cient study of the specimens. Here I prove this as to the order 
Palpigradi, and I hope soon to publish other papers which shall 
prove the .same on at least two of thesother types. The wide 
geographical range of certain species of all the groups mentioned 
should be positively denied until the animals have been studied 
much better than they are at present — and then we shall cer- 
tainly obtain results differing widely from those rather dogmatic 
statements now generally admitted. 


V. Description of the Species. 


Analytical Conspectus. 


I. On the ventral side of the abdomen a group of five or Six 
Spine-like sete on the fourth segment and a protruding wart 


25 


218 


with 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


six procurved set&e on the sixth segment. Only one 


sense-organ on each side of the head. 


1. K. mirabilis Grassi (et CALANDRUCCIO). 


On the ventral side of the abdomen no spine-like sete on 


the fourth segment and no wart with sete on the sixth seg- 


ment. 


A group with two to four sense-organs on each side 


of the head. 


Av 


| 


B 


Ventral sacs on the fourth, fifth and sixth abdominal 


segments. Legs more slender; last tarsal joint in the first 


pair more than four times longer than thick. 


a. 


The palpi have the second metatarsal joint only a 
little longer than the first and not twice as long 
as thick. In the first pair of legs the tibia is not 
three times longer than thick; the third metatarsal 
joint is much longer than the fourth, with the stiff 
seta inserted at the apex. The flagellum is mo- 
derately robust with fifteen joints. 
2. K. Wheeleri RUCKER. 
The palpi have the second metatarsal joint much 
longer than the first and more than twice as long 
as thick. In the first pair of légs the tibia is more 
than three times longer than thick; the third meta- 
tarsal joint is not longer than the fourth, with the 
stiff seta inserted at its middle. The flagellum 
very slender with thirteen joints. 
2.0. Ko; CHUENSIS TINA SPE 


No ventral sacs on any abdominal segment. Legs more 


robust; last tarsal joint in the first pair at most three 


and a half times longer than thick. 


a. 


Fourth, fifth and sixth abdominal segments each 
with at most two pairs of longer hairs on the ventral 
side, and in the fourth segment the two hairs of 
the pair next to the median line are rather or very 
distant from each other. A ventral median seta in 
the three posterior abdominal segments. 

4. Sternum anterius with only three hairs arranged 
in one transverse row. The palpi have the 
second metatarsal joint conspicuously thicker 

26 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 219 


than long and the last tarsal joint much longer 
than the two preceding ones together. The 
stiff seta on the third metatarsal joint in the 
first pair of legs is inserted at the base of the 
joint. The sensory seta on the metatarsus of 
the last pair of legs reaches about to the middle 
of the last tarsal joint. 4. K. angusta n. sp. 
Sternum anterius has seven hairs arranged in 
four transverse rows. The palpi have the se-' 
cond metatarsal joint a little longer than thick 
and the last tarsal joint considerably shorter 
than the two preceding ones together. The 
stiff seta on the third metatarsal joint in the 
first pair of legs is inserted at the middle of 
the joint. The sensory seta on the metatar- 
sus of the last pair of legs reaches only a ilitfle 
beyond the end of the metatarsus. 

5: K. Stamensis n. Sp. 


b. Fourth and fifth abdominal segments each with four 


pairs of long sete on the ventral side and the sixth 
segment with three pairs, the two sete of the pair 
next to the median line rather near each other. 
No ventral median seta in the three posterior ab- 
dominal segments. (The flagellum with nine joints). 


OSPAR Grass (SILVESTRI in litt), DISpe 


1. Koenenia mirabilis GRAsSsI (et CALANDRUCCIO). 


Bl. forifior ra rf. 


1885. Koenenia mirabilis GRASSI (and CALANDRUCCIO), Natura- 
> 


1886. 


» 


lista  Sicil., Anno IV, 1885 (fourteen 


pages). ; 

» GRrRaAssI, Bull. d. Soc. Ent. Ital. Anno 
KEVIN st8e0 TIP ESS ry2, bav: IX 
—X. 

» HANSEN and SÖRENSEN, Entom. Tid- 


27 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


NN 
N 
[0] 


skrift, Stockholm, Årg. 18, FÖ De 
223—40, Tafl. IV. 

1901. Koenenia (Eukoenenia) mirabilis C. BÖRNER, Zool. An- 
zeiger B. XXIV, No: 652; 16; Sept. 18001, Pp: 0534 506 
Material. A good number of well preserved females, but 

no male, have been examined. 

Head. The frontal sense-organ is rather slender, almost 
two and a half times longer than broad; the rami with acute 
apex. On each side only one lateral sense-organ which is pro- 
portionately thick, on an average about two and a half times 
longer than thick and with subacute or obtuse end. — The large 
sternum has a posterior transverse, considerably recurved: row 
of five or six hairs" (fig. 1 2), close in vadvance thereof rarham 
in the median line, and from this hair proceeds on each side 
a row with two hairs outward and forward (often more forward 
than in the figure) towards the base of the palpus. 

Chela. Each finger has nine slender spines, the distal one 
somewhat thicker but not longer than the others; none of the 
spines with any perceptible rudiment of a subapical incision. 

Palpi slender. The tibia is a little more than three times 
longer than thick. The second metatarsal joint is about one 
third longer than the first and slightly more than twice as long 
as thick; the first tarsal joint is somewhat shorter than the se- 
cond, the last joint somewhat shorter than the two preceding . 
joints together. 

Legs slender. The first pair has. the tibia nearlymtnree 
times longer than thick; the third metatarsal joint is about as 
long as the fourth, and its stiff seta is inserted at the middle; 
the last tarsal joint is five times longer than thick. — The last 
pair of legs has the metatarsal joint a little longer than both 
tarsal joints together, its sensory seta is inserted about at the 
end of the first fourth of the joint and reaches almost to the 
base of the tarsus; the first tarsal joint is one third shorter than 
the second. 

Abdomen. Ventral sacs are wanting. The fourth segment 
on the ventral side with a median group of five or six robust 
spine-like sete set on a low protuberance close to each other 

28 


- 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 22T 


in two transverse rows (with three or four sete in the anterior 
row); besides between this group and the naked lateral part of 
the segment two rather long and two short hairs, the long hairs 
shortly removed from each other and the submedian somewhat 
removed from the median group. "The fifth segment has on its 
ventral side four pairs of hairs, the two pairs nearest to the 
middle are longer than the others, the distance between the two 
hairs of the pair next to the median line is about twice as long 
between one of them and the following hair. The sixth segment 
has on the ventral side a median rather high protuberance ad- 
orned with a transverse somewhat arched row of six robust sete, 
which project downward and are curved forward; between this 
protuberance and the side only two hairs. The three posterior 
segments are without any median seta; the last segment has eight 
sete in all. é 

Flagellum. It consists of thirteen joints and is moderately 
robust (fig. 1 c). The first joint is without its basal subjoint 
almost two thirds longer than thick, the subapical joint is two 
and a half times longer than thick (fig. 1 e). The three proxi- 
mal joints and the fifth, the seventh and the ninth joints have 
a subapical whorl of proportionately long, glabrous setze; the last 
joint with a subapical whorl of four long sete. 

Sexual characters. Female. The ventral surface of the 
second abdominal segment (fig. 1 b) has three pairs of hairs; a 
single pair of shorter hairs is inserted at the margin of the 
genital lobe, and this margin is adorned with four pair of hairs: 
the two pairs nearest to the middle shört, the two other pairs 
very much longer. 

Length. An adult female measured 1-2 mm. without fla- 
gellum, which seems to be somewhat longer than the abdomen, 
but somewhat shorter than the whole body?. 

PENN" BÖRNER writes: »Die Länge des angewachsenen Thieres (29) 
scehwankt zwischen ”/, und 1!/, mm. ohne das Flagellum, das ebenso lang 
werden kann wie das Abdomen». The contracted specimen he lent me has 
probably in natural condition been only little more than -75 mm,, but the 
flagellum, which is well preserved, is absolutely somewhat longer than the 
abdomen, when this was straight. And GRASSI writes on the flagellum (P: 


158): »la quale & lunga presso a poco come il resto del corpe», which in all 
probability is more correct than Mr. BÖRNER's statement. 


29 


d 


222 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


Locality. Southern half of. Italy: Roma (SILVESTRI), Palmi 
(HANSEN, BÖRNER), Scilla (HANSEN), Catania (GRASSI, BÖRNER), 
Palermo (SitLvEsTtRI). Besides in Tunis at Souk el Arba (SIL- 
VESTRI). (On the nature of the localities where the animal lives 
I refer to the communications in the papers of GrRaAssI and of 
HANSEN et SÖRENSEN). 


2. Koenenia Wheeleri RUCKER. 


PI T25 fora 2 ISDN SST Od 


1900. Koenenia mäirabilis WHEELER, The American Naturalist, 
Vol. XXXIV, Nov. 1900, No 407, p. 837—3850 (the ani- 
mal described on p. 845 excepted). 

1901. Koenenia Wheelerz A. RUCKER, The American Naturalist, 
Vol. XXXV, August 1901, No 416, p. 615—630. 

1901. Koenenia (Prokoenenia) Wheeleri BÖRNER, Zool. Anzeiger, 
B: XXIV, No. 652, 16 Sept. 1001, Pp. 550 (footmotej 


Material. Six well-preserved specimens, five of which were 
adult females and one an adult male, have heen examined. 

Head. The frontal sense-organ is scarcely more than twice 
as long as broad; the branches with acute apex. Four sense- 
organs in each lateral groups (fig. 2 b); each organ on an ave- 
rage three times longer than broad, with acute apex. — The 
large sternum (fig. 2 a) has posteriorly a straight transverse row 
of eight hairs, close in advance thereof a hair in the median 
line, and from this hair proceed a pair of oblique irregular rows 
of three hairs outward and much forward. (One may also say 
that these seven hairs in advance of the posterior row are arran- 
ged in four transverse lines, the posterior of them with one 
hair, each of the three others with two hairs). 

Chela (fig. 2.c). Each finger has eight robust, acute spines, 
the distal one conspicuously larger than the following ones; the 
more proximal spines have a small cleft on the proximal margin. 


” As to the name of this species on the plates the reader is referred to 


h postseript, p.: 232. 


30 


ga be 


CS FIRE NRPIEY ELAN 


re 


- 


å 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 223 


Besides on the fixed finger two rudimentary spines and on the 
movable finger a sharp angle instead of a spine. 

Balpi (fe ed)Wihey are rather; slender > Phe tibia” is 
nearly three times longer than thick. The second metatarsal 
joint is a little longer than the first and not twice as long as 
thick. The first tarsal joint is considerably shorter than the se- 
cond, and the third joint is about as long as the first and the 
second together. 

Legs: Rather »slender. "The first pair (fig. 2 e): has the 
tibia not three times Jonger than thick; the third metatarsal 
joint is much longer than the fourth, with its stiff seta (s) in- 
serted close to the apex; the last tarsal joint is a little more 
than four times longer than thick. — The last pair of legs (fig. 
2.g) has the metatarsus (m) as long as both tarsal joints (ta) to- 
gether, its sensory seta is inserted towards the middle of the 
joint and reaches a little beyond its end; the last tarsal joint is 
almost twice as long as the first. 

Abdomen (fig. 21 and 2h). Ventral sacs (p) are well 
developed on the fourth, fifth and sixth segments; the distance 
between the sacs of the same pair is in the fourth and fifth seg- 
ments about twice as long as the slit, in the sixth segment some- 
what shorter. On the fourth and the fifth segments are inserted 
three pairs of long, robust, plumose sete between each pair of 
sacs and a little in advance of them; the three hairs on the 
same side of the median line are arranged in a transverve row, 
but rather close to each other, while the distance between the 
two hairs of the pair next to the median line is somewhat lon- 
ger, but yet rather short. In front of each sac and close to 
it we find in all three segments four somewhat shorter and more 
slender hairs and between these and the naked side of the ab- 
domen still two shorter hairs. Thus the ventral side of the fourth 
and the fifth segments possesses nine pairs of hairs (and set), 
on the sixth segment only six: pairs, the three long pairs between 
the sacs being absent. -— The three posterior segments (fig. 2 i) 
have a seta in the median line; the last segment has nine sete. 

Flagellum (fig. 2 k and 21). It contains normally fifteen 
joints (on the number found by WHEELER see above p. 210) and 
is moderately robust. Its first joint, without the basal subjoint, 


31 


224 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


is scarcely more than one half longer than thick, the subapiecal 
joint only a little more than twice as long as thick. The three 
proximal joints and the fifth, the seventh and the ninth joints 
have a subapical whorl of proportionately long, glabrous sete:; 
the terminal joint with a subapical whorl of.seven long plumose 
seten 

Sexual characters. Female; The ventral surface ofte 
second abdominal segment with its lobe has together eleven (or 
twelve) pairs of hairs (fig. 21 and pl. 3, fig. 1 a); four pairs of 
these are short and inserted at or on the margin of the lobe, 
and four other pairs are arranged in two rows directed upward 
and inward, thus converging forward; the lobe of the third seg- 
ment — as usual — with two pairs of hairs posteriorly, and the 
two terminal processes are close to each other, slender, with their 
apex almost .obtuse. — Male (pl. 3, fig. I b). The inferior part 
of the second segment with the proximal part of the lobe is 
much thickened and adorned on the sides and especially in 
front of the distal part of the lobe with five pairs of slender, 
subeylindrical processes and two thick, distally rounded processes: 


each of these fourteen processes terminates in a stiff seta; the - 


ventral surface of the segment has outside and in front of these 
processes about eight pairs of hairs; the lobe of the third seg- 
ment is deeply divided into two rather distant processes which 
are much thicker than in the female, and the lobe has posteriorly 
and at the end four pairs of partially long hairs. 

Length. An adult female measured 1:25 mm. and its fla- 
gellum -88 mm.; another female and an adult male are 1:18 
mm. in length. 

Locality. At Austin, Texas, where it is common (W. M. 
WHEELER, who in the paper mentioned above gives good infor- 
mation (p. 848) on the natural conditions under which the ani- 
mals live). 


3. Koenenia chilensis n. sp. 


PI. 03, fig 2-A-— 2015 


Material. A single specimen is seen; it was sent to me 
in three miecroscopical preparations (all with glycerine); one of 


32 


FR MUTE YEN 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 225 


them contained the flagellum, which was somewhat flattened, another 
contained a few of the appendages and the third the animal, which 
had its thorax crushed and the abdomen flattened by the pres- 
sure of the glass-cover. The animal is scarcely adult, but the 
genital region was pressed so that I do not venture to pronounce 
a final judgment. 

Head. The state of preservation does not allow me to say 
anything about the frontal sense-organ. Of lateral sense-organs 
two were found on the one side (I do not think that any was 
broken off, but this is not certain) and they (fig. 2 a) are elon- 
gate, about four and a half times longer than thick, with acute 
and even acuminate apex. -— The large sternum has eight hairs 
(fig. 2 b) arranged as four pairs: four hairs stand as at the four 
angles of a rectangle which is somewhat longer (in the direction 
of the median line of the animal) than broad, the two other pairs 
form a trapezoid within the rectangle. 

Chela. Each finger has eight spines and a rudimentary 
one; the distal spine it not longer or thicker than the next; all 
the spines with exception of the distal one seem to be slightly 
trifid, the median elongation being the longest. 

Balpu (fs k2c) Theyrare slender. The tibia is more than 
three and a half times longer than thick. The second metatar- 
sal joint is much longer than the first and more than twice as 
long as thick. The first tarsal joint is somewhat shorter than 
the second, and the third joint is conspicuously shorter than 
the first and the second together. 

Legs. They are slender. The first pair (fig. 2 d) has the 
tibia more than three times longer than thick; the third meta- 
tarsal joint is not longer than the fourth, with the stiff seta (s) 
inserted at the middle; the last joint is about five times longer 
tban thick. — The last pair of legs (fig. 2 e) has the metatarsus 
a little shorter than the two tarsal joints together, its sensory 
seta (s) is inserted towards the middle of the joint, but being 
broken its length is uncertain; the first tarsal joint is two thirds 
as long as the second. 

Abdomen (fig. 2 f). Ventral sacs (p) are well developed on 
the fourth, fifth and sixth segments; the distance between the sacs of 


the same pair is a little shorter than the length of each slit. In ad- 
Entomol. Tidskr. Årg. 22, H. 4 (1901). 33 15 


226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


vance of each slit I found — in this scarcely adult specimen — 
three long, robust hairs, the innermost of them a little nearer to the 
median line than the end of the split, and just outside and a little 
behind the lateral end of each slit is inserted a fourth shorter hair; 
on each of these three segments only these four pairs of ventral 
hairs were discovered. — ”The three posterior segments have no 
seta in the median line; the last segment has eight sete. 

Flagellum (fig. 2 g, 2 hH and 21). It contains thirteen joints 
and is very slender. The joints are much constrieted at their 
base and more or less elongate with exception of the two last 
ones. The first joint, though flattened from pressure, is yet 
without the basal subjoint twice as long as thick, the eighth more 
than four times, the penultimate about two and a half times lon- 
ger than thick. The three proximal joints and the fifth and the 
seventh joints with a subapical whorl of proportionately very 
short and thin sete; the last joint without a subapical whorl, 
but terminating in a single long seta (only the basal part of this 
seta is drawn in fig. 2 i). | 

Sexual characters. As already mentioned the specimen 
is probably immature and certainly a female. As all the hairs 
met with in the adult are yet scarcely present and the parts in 
question damaged by pressure no description will be given, 
but the reader is referred to the figure (2 f), which exhibits what 
is observed. Å 

Length. The body measures -9 mm. in length, the flagel- 
lum 1:24 mm. 

Locality. 'Vifia del Mar at Valparaiso (Chile) April 13 
1899 (Dr. F. SILvVESTRI). 


4. Koenenia angusta n. sp. 


Pl. 3, fig. 323 hy pA, MRrO NA 


Material. Six adult females, well preserved, withötheres- 
ception that only a part of a flagellum is present. 

Head. "The frontal sense-organ (fig. 3 a) is scarcely twice. 
as long as broad, the rami are robust with almost obtuse end. 
The lateral groups (fig. 3 b) with three organs, which are four times - 
to four times and a half longer than thick, with acute end. — The 


34 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 227 


large sternum has only three hairs arranged in a transverse row 
(fig. 3 c). 

Chela (fig. 1c). Each finger with eight well developed 
spines and a rudimentary one. The distal spine is slightly larger 
than the following, and a number of the spines have an acces- 
sory very small apex on the proximal margin. 

Palpi (fig. 3 e). They are robust and proportionately short. 
The tibia is only slightly more than twice as long as thick. The 
second metatarsal joint is somewhat longer than the first and 
conspicuously shorter than thick; the first tarsal joint is somewhat 
shorter than the second, and the third joint is much longer than 
the first and the second together. 

Legs. They are robust and proportionately short. The 
first pair (fig. 3 f) has the tibia scarcely twice as long as thick; 
the third metatarsal joint is slightly longer than the fourth, with 
its stiff seta (s) inserted near the base; the last tarsal joint is 
scarcely three and a half times longer than thick. — The last 
pair of legs (fig. 3 h) has the metatarsus (m) scarcely longer than 
the last tarsal joint; its sensory seta (s), which is exceedingly 
long, is inserted near to the base and reaches almost to the 
middle of the last tarsal joint; the first tarsal joint is about one 
fourth shorter than the second. 

Abdomen. It is more elongate and narrower than in any 
of the other species, and some specimens are more slender than 
that exhibited in fig. 1 a. Ventral sacs are wanting. The ventral 
side of the fifth and sixth segments (fig. 1 d) has two pairs of 
rather long and two sublateral pairs of short hairs; the two setxe 
on either side of the middle line being separated from each other 
by less than twice the distance between each and the seta next 
to it on the outer side. The fourth segment has two pairs of 
short sublateral hairs but only one pair of longer hairs, and the 
distance between the longer hairs is longer than between the 
inner pair, but shorter than between the outer pair on the fifth 
segment. — The three posterior segments have a seta in the me- 
 dian line; the last segment has ten set. 

Flagellum (fig. I e). - Only five joints are preserved in a 
single specimen. They are shorter and much thicker than in 
any of the preceding species. The basal joint is slightly longer 


35 


228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


than thick, and the glabrous sete in the subapical whorl are 
moderately long and robust. The figure exhibits an anomaly 
in structure decribed on p. 211,to which the reader is referred. 

Sexual characters. Female. The ventral sunrfacemon 
the second segment (fig. 1 f) has five pairs of longer hairs, and 
the two anterior pairs are arranged in a transverse line, a feature 
which offers an excellent specific character. The sexual lobe 
has close to and on the margin four pairs of short hairs. 

Length. The specimen drawn in fig. 1 a is -:34 mm. long, 
the longest specimen is -94 mm. long (the abdomen -63 mm. long 
and only -15 mm. thick). 

Locality. Island Koh Chang in therBay of Siam mmder 
stones, Jan. 7. and 17: 1900, (Dr. TH. MORTENSEN leg): 


5. Koenenia siamensis n. sp. 


PII54Frfg sea 2M 

Material. One adult female and two immature ones, one 
larger and one rather small; all were well preverved, but the 
flagellum almost totally wanting. 

Head. The frontal sense-organ is very robust, certainly 
larger and thicker than in KA. angusta, the branches with the 
end more or less obtuse, but it was impossible to measure the 
organ (without undertaking a dissection). The lateral groups 
with three organs shaped as in K. anrgusta. — The large ster- 
num with seven hairs (fig. 2 a) which may be said to be arranged 
in four transverse rows: posteriorly two hairs near to each other, 
considerably in advance thereof one hair, and then two pairs 
obliquely in advance of each other, and the distance between 
the hairs of the same pair very much longer than in the poste- 
rior pair. : 


Chela. Each finger has nine normal, rather slender spines . 


and a rudimentary one; the distal spine is conspicuously larger 
than the following, and most of the spines with an accessory 
small apex on the proximal margin. 
Palpi (fig. 2 b).> They are rather: thick. OEhetitibranes 
slightly more than twice as long as thick. The second meta- 
36 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 220 


tarsal joint is somewhat longer than the first and a little longer 
than thick; the first tarsal joint is conspicuously longer than the 
second, the third joint is considerably shorter than the first and 
the second together. 

esskilhey are” more slender than in ÅK. anrgusta.  Lhe 
first pair (fig. 2 c) has the tibia two and a half times longer than 
thick; the third metatarsal joint is slightly longer than the fourth, 
with its stiff seta (s) inserted at the middle: the last joint is 
scarcely three and a half times longer than thick. — 'The last 
pair of legs (fig. 2 d) has the metatarsus as long as the second 
tarsal joint plus the half of the first, its sensory seta (s) is inserted 
equidistant from the base and the middle of the joint and reaches 
a little beyond its distal end; the first tarsal joint is about two 
thirds as long as the second. 

Abdomen (fig. 2e and 2f). Ventral sacs are wanting. 
The ventral side of the fourth, fifth and sixth segments has 
two pairs of longer hairs and two påirs of short sublateral hairs ;: 
the longer hairs of the pair nearest to the median line are very 
distant from each other, in the fourth and fifth segments about three 
times further from each other than the distance between the two 
longer hairs on the same side. — The three posterior segments have 
a seta in the median line; the last segment has ten sete. (Even 
in the largest of the immature specimens the hairs and sete are 
reduced in number: the lateral pair of short hairs is wanting in 
the fourth, fifth and sixth segments, the three posterior segments 
have no median ventral seta, and the last segment has only eight set2). 

Flagellum. It is quite wanting in the adult, but in the 
largest of the immature specimens the basal joint (fig. 2 g) is 
present: the length (without the basal subjoint) exceeds the thick- 
ness by one half. | 

Sexual characters. Female: The ventral surface of the 
second segment (fig. 2f and fig. 2i) has five pairs of longer 
hairs, and the first pair is inserted considerably in advance of 
the next; besides five pairs of very short hairs are found at the 
apical part of the sexual lobe. 

Length. The adult specimen is about I mm. long. 

Locality. Island Koh Chang (off Siam), under stones, Jan. 
7. 1900 (Dr TH. MORTENSEN leg.). 


SJ 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


N 
[SS 
Oo 


6. Koenenia Grassii (SILVESTRI in litt.), n. sp. 


Pl. 4, fig. 3 a—3 f. 


Material. Of this small species an adult female tandda 
young specimen are examined; both were intact (save the want 
of the flagellum), but the integuments of the legs and the sternum 
were partly wrinkled (probably owing to the influence of strong 
alcohol) and therefore the thickness of some of the joints could not 
be measured and the arrangement of the hairs on the sternum 
could not be understood. Only the adult is described. 

Head. The frontal sense-organ (fig. 3 b) is elongate, almost 
three times longer than broad, and the rami with very acute 
apex. In each lateral group (fig. 3 a) three sense-organs, which 
are very long and slender, about six times longer than thick 
and partly acuminate with' acute apex. — On the sternum eight 
hairs were present (fig. 3 c), but judging from the irregular arran- 
gement two or three were probably broken off; the irregular fol- 
ding of the skin prevented a precise comprehension of this part, 
and the figure exhibits the hairs in the position observed, it 
being too dangerous to attempt a reconstruction of their normal 
arrangement. 

Chela (fig. 3 d).. Each finger has nine slender spines; the 
distal one is scarcely larger than the following; all have the 
apex obtuse and none of them an accessory apex; on the fixed 
finger there is besides a quite rudimentary spine. 

Palpi (fig. 3 e), — They are very robust. rhersecondmmeta: 
tarsal joint is shorter than the first and about as long as thick. 
The first tarsal joint is conspicuously shorter than the second; 
the third tarsal joint is 'much longer than the first and the second 
together. 

Legs. They are more robust than in any of the other species. 
The first pair has the third metatarsal joint somewhat shorter than 
the fourth, and the stiff seta is inserted near its base; the last 
tarsal joint is a little more than three and a half times longer 
than thick. — The last pair has the metatarsus as long as the 
rst tarsal joint plus tbe half of the second, its sensory seta is 

38 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 231 


inserted equidistant from the base and the middle of the joint 
and reaches very little beyond its distal end; the first tarsal joint 
is one fourth shorter than the second. 

Abdomen (fig. 3 f). Ventral sacs are wanting. Fourth and 
fifth segments on the ventral side with four pairs of long and 
two pairs of short hairs, the sixth segment with only three pairs 
of rather long and two pairs of short hairs; in all three segments 
the long hairs are on each side arranged regularly in a trans- 
verse line, and the distance between the hairs of the pair next 
to the median line is scarcely twice as long as between two of 
the hairs on the' same half. The three posterior segments have 
no seta in the median line; the last segment has only seven sete. 

Flagellum. It is wanting in my specimens, but the dra- 
wing given me by Dr. SILVESTRI and inserted on p. 211 conveys 
a satisfactory idea to the reader. The flagellum is very robust 
and contains only nine joints. The three proximal joints and 
the fifth and the seventh joints possess a subapical whorl of com- 
paratively. long glabrous sete&e, while the fourth, the sixth and 
the eighth joints have a subapical whorl of much shorter sete; the 
terminal joint as in KX. mäzrabilis with two whorls of very long 
setexe, those in the subapical whorl as usual shorter than the 
others. 

Sexual characters. — Female (fig. 3 f). The ventral sur- 
face of the second segment is adorned with seven pairs of longer 
hairs, the anterior pair is inserted considerably in advance of 
the second, and on each side four of the hairs are arranged al- 
most in a row which is very oblique, directed forward and 
strongly towards the median line. Besides four pairs of short 
aims at the end of the sexual lobe. 

; Length. The adult female is only :65 mm. long. 

Locality.  Tacuru Puett (Alto Paranå, in Paraguay), July 
1900! (Dr. F. SILVESTRI leg:). 


Postscript. 


In October a colleague showed me a note in »Nature» for 
Sept. 26. 1901, where it was stated that Miss A. RUuCKER had 


39 


22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19001. 


published further information on HKoenenia in »'The American 
Naturalist> for August. I attempted in vain to procure the 
number in question in due time. But later on (Nov. 2) I re: 
ceived a separate copy kindly sent me by Miss Rucker, and I 
am now able to insert a review just before the manuscript is 
sent to Stockholm. In the treatise itself I have only altered the 
name of the founder of K. Wheeleri and added the footnote 
ON Pp; IG: 

Miss AuGUSTA  RUCKER'S paper 15 /entitled: Iher dexan 
Koenenia (The Amer. Naturalist, Vol. XXXV, August root, No: 
416, p. 615—0630; with six figures in the text): Miss R. propo- 
ses the name KA. wheeleri for the species to which the larger spe- 
cimens described by Prof. WHEELER belong, and her paper being 
published about one month before that of Mr. C. BÖRNER, the 
species must be named K. MWheeleri RUCKER instead of K. 
Wheelerz BÖRNER. (This alteration is made in my text, but the 
plates being finished before I saw 'the paper I could not alter 
the name on pl; 2 and pl. 3). Furthetmores she proposesecne 
name K. parvula for the small specimen decribed and partlv 
figured by Prof. WHEELER and mentioned above on p. 195, but 
no further information is given on this curious species. 

Miss RUCKER writes on p. 616: »In the beginning I may 
say we have been more fortunate than Drs. HANSEN and SÖREN- 
SEN in being able to distinguish the two sexes. It hardly seems 
possible that the males of GRrRaAssr's species could be so rare 
when they are so abundant in our species.» But this mode of 
writing is, speaking gently, rather bold. Prof. WHEELER believed 
that the male was the female; already in May, shortly after the 
arrival of the six specimens from Texas, I discovered the diffe- 
rences between the two sexes in K. Wheelerz, Al the specimens 
of K. mirabilis seen by me are females, and Mr. BÖRNER, who 
has collected a rich material (several times more than I had 
secured) of this species in Southern Italy, has not found any 
male specimen. But if I should obtain new material with males 
and females of K. mirabilis (or any other of my species), I 
think to be able to distinguish the sexes. — Miss RUCKER writes 
besides on the same page: »A young Danish zoologist has recently 
found in Siam a distinct species of Koenrenia which Dr. HANSEN 


40 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 233 


is to describe.» But when the author publishes this extract from 
one of my letters as a contribution to the knowledge of the 
distribution of the order, it had been very proper to publish 
more details from mv letters to Prof. WHEELER and herself. 

On p. 615—16 the author says: »Koenexnia has since been 
found in Siam and Paraguay and, like all archaic types, it will 
doubtless be found to be cosmopolitan in its distribution.» Many 
curious things have been written on types supposed to be »archaic». 
It has not been proved by any pal&ontogical fact that the order 
Palpigradi is a very old type, and I for one can not see that 
it necessarily must be so. Furthermore it is quite impossible to 
draw a conclusion as to the age of a type from the fact that it 
is cosmopolitan, or to conclude from the age to the extent of 
geographical distribution. Such groups as Muscide, Oniscide 
and other types have a world-wide geographical range, and they 
are scarcely considered as archaic forms. Several authors believe 
that the restricted distribution of some types is well explained 
by the assumption, that they are remnants of a comparatively 
ancient or even archaic fauna. The order Symplyla is perhaps 
a very old type, but I can scarcely believe that this is the case 
with the order Pauropoda; both types contain only small animals 
which live on the same localities, and both are probably almost 
cosmopolitan in their distribution. At the present time we know 
too little or nothing about many things, which it is necessary to 
be acquainted with before we are able to draw inferences as to 
several questions of this kind. 

The major part of the paper deals with the internal anatomy 
of K. Wheeleri. Of this chapter no extract will be commu- 
nicated here — with exception of some criticism of the state- 
ments on the ventral sacs and two other points — and I refer 
the reader to the treatise itself. When Mr. BÖRNER has published 
his paper on the anatomy of K. muärabiuis, and when we have 
obtained more complete information on the internal structure of 
the Pedipalpi ete., it will be possible to compare the internal 
structure of the various orders of Arachnids. 

Miss RUCKER spends about five pages on the description of the 
»external» anatomy of K. Wheelerz, especially pointing out the 
differences between the two sexes and most of the differences 


41 


234 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


between K. Wheeleri and the description (with figures) of K. 
nrirabilis published by Dr. SÖRENSEN and myself. I will mention 
all" main points as briefly as possible. 

The author points out the existence of eight teeth on each 
finger of the antennal chela (p. 621), but when she describes 
the teeth on the fixed finger as very different in shape from 
those on the movable finger it is quite erroneous. It may be 
sufficient to refer the reader to my description above and to fig. 
2c on pl. 2. — On each side of the head she has discovered 
»three sensory rods», which are shown in fig. 4 (p. 621); they 
are figured as pillars of very different length and with their distal 
end shortly conical (rather like stalactites, as a colleague remar- 
ked), but this is very incorrect. I have found four organs on 
each side, and each of them is shaped almost as the lateral 
organ in KX. märabilis, the organs are shown in fig. 2 b on pl. 2. 

The »lung sacs» discovered by Prof. WHEELER are mentio- 
ned (p. 620); the apertures, which are seen when: the sacs are 
invaginated, have been observed, and in the chapter on the in- 
ternal anatomy further information has been given. Here she 
writes (p. 626): »They: are evidently evaginated through the 
internal blood pressure. For each pair of sacs there is a par 
of dorso-ventral muscles, corresponding to the dorso-ventral muscles 
of ”Thelyphonus, which have the function in Koenenia of drawing 
in the everted sac appendages.> But in fig. 5 she has drawn 
four pairs of dorso-ventral muscles; without dissection I have 
been able to discern five pairs in KA. Wheelerzi (whieh has three 
pairs of saces) and I have also found these musceles in AK. angusta, 
a species without ventral sacs. The dorso-ventral muscles, which 
exist in almost all and perhaps in all orders of Arachnids, have 
in reality nothing to do with the sacs, but the contraction of 
all the pairs in the abdomen may perhaps cause a blood pres- 
sure which evaginates the sacs in K. Wheeleri and K. chiensis. 
Furthermore she writes that the sacs »possess on their inner 
surface (inner when they are evaginated) granular bodies...»; 
above I have written that I have been unable to discover any 
contents within them. On my material some of the sacs are 
evaginated as much as possible, and each contains a number of 
»granular bodies» spread very irregularly on the inner surface; 


42 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 235 


sometimes the number is very small, sometimes much larger; I 
considered them to be blood-corpuscles and other bodies of 
accidental origin, and they cover a small or an exceedingly small 
part of the inner surface. Therefore I did not consider them 
as contents really belonging to the sacs. Finally I will say that 
the interpretation of these pouches as lung sacs is not very pro- 
bable, and that a new and more detailed study of them on fresh 
material is very desirable. 

The author describes and figures the surroundings of the 
genital "aperture in both sexes. But the description, and: the 
figure of the anterior genital lobe in the female is not correct: 
the essential fault is that too numerous sete have been drawn, 
and that their position is partly erroneous. (I regret that I have 
not figured the distal part of the anterior genital lobe of almost 
all the species with a high degree of enlargement and in the 
same depressed position.) I am not able to understand the 
description and the figure of the ventral portion of the second 
abdominal segment in the male; both are misleading, and the 
author mentions only »ten papille», each terminating in a »spine», 
but” I have discovered fourteen: -my fig. 1b on pl: 3 exhibits 
the seven processes belonging to the left side in their natural 
position, and the terminal portion of the lobe is also seen. Her 
description of the arrangement of the hairs on the second seg- 
ment is wrong; the reader is especially referred to my mention 
of the ventral hairs on p. 224. — The description of the hairs 
and sete on the ventral side of the fourth, fifth and sixth abdo- 
minal segments is correct; her fig. 1 exhibits the arrangement 
of these hairs rather well, but most of the hairs are drawn too 
long, and on the ninth, tenth and eleventh segments too few 
have been indicated. I mention these details because they offer 
specific characters. 

Perhaps these critical remarks will be found a little too 
lengthy. But I have wished that the base, which I hope to have 
laid down for the systematic study of the forms 'of this difficult 
order, should be as solid as possible in all respects. 

The author writes (p. 626): »I have succeeded in tracing 
the pair of tubular glands, »tapezzata d'un semplice strato di 
cellula epiteliali», of which Grassti speaks. According to him, 


43 


236 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


these glands extend through a large part of the cephalothorax, 
and perhaps have their orifice in front of the third pair of limbs. 
These excretory organs in reality arise in the second segment of 
the abdomen, and after forming one or two convulutions run 
into and straight through the thorax, to terminate between the 
second and third pair of appendages. There beimg no Malpighian 
tubules in the small animal, this simple pair of coxal glands would 
seem to represent the only excretory organs, unless...» But she 
does not mention the following particulars. In the explanation 
of the plates GrRAssI writes (p. 171): »glandola cefalotoracica 
(dorsale) omologa alla glandola del Krohn dei Falangidi». In 
the text and in footnotes on p. 234-—235 HANSEN and SÖREN- 
SEN have mentioned that the gland »which generally, though in- 
correctly, is called the Krohnian gland» in Ofpäiliones is a stink- 
gland; it was discovered in Op. Laniatores and its secret men- 
tioned by P. GERVAIS already in 1849; in 1867 it was ascer- 
tained by KRoHN with regard to Op. Palpatores; later on W. 
SÖRENSEN and LOMAN have written on the gland. Furthermore 
we have said: »Though we have only once in a way been for- 
tunate enough to observe this gland (and even then scarcely in 
its full length), we feel bound to say that GRAsSsr's comparison of 
this gland in HKoenenza is not correct. In structure the above- 
mentioned tubular gland in Koeznenia does not agree with the 
pouch-shaped »Krohnian gland» in ÖOfpiliones. On the other 
hand, there can scarcely be any doubt that it corresponds to the 
excretory glands which in the higher Årachnida (Aranee and 
» Arthrogastri>) just have their orifices on the sides of the ce- 
phalothorax and not — like the Malpighian tubes of the Insects 
— in the rectum». »And the structure of the afore-mentioned 
glands in Koenenia seems to be exactly the same as the execre- 
tory ones in ÖOptiliones». It is clearly shown by these quotations 
that Miss RUCKER has only added some observations on the length 
and the place of the orifice of these glands, which certainly have 
been discovered by GRrRassI, but incorrectly interpreted by him, 
while they have been mentioned and correctly interpreted by 
HANSEN and SÖRENSEN. 

Miss R. mentions a pair of small diverticula from the tho- 
raciec and five pairs of larger diverticula from the abdominal part 


44 


rn NSI, VE 


ag 
ed | 


rd 


Entomologisk Tidskriff Årg.22 1901. P1.2, 


Sill NN 
Gl Nr 


LithAnst.v EA Funke, Leipzig. 


1.Koenenia mirabilis Grassi . 2.K.Wheeleri Börner. 


Entomologisk Tidskrift Årg.22. 1901. 


Lith.Anst.v. EA Funke, Leipzig. 


1-Koenenia Wheeleri Börner. 2 K.chilensis n.sp. 3. K.angusfa n.sp. 


. Entomologisk Tidskrift Årg.22. 1901. RINGS 


LENA 


(a HANNA, 


LithAnst.v.EA.Fwnkeleipaig. 


1. Koenenia angusta nsp. 2.K.siamensis n.sp. 3.K. Grassil n.sp. 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. ESS 


of the intestine, and furthermore she writes: »The intestine and 
diverticula are invariably filled with food particles, which have 
the appearance of yolk granules». Dr. SÖRENSEN has asked me 
to state that at least as to the diverticula in the abdomen this 
is certainly incorrect (and I share his opinion). In his extensive 
treatise on the anatomy of Opziliones Laniatores (Naturh. Tids- 
Strl, > KR. B. XII, 1879) he has proved (p. 170-—-71) that the 
four pairs of large diverticula in Öp. Laniatores are glands and 
not besides reservoirs for food; TuLK (referred to by Dr. S.) has 
found no particles of food in the diverticula in Op. Palpatores. 
We think that the diverticula in question never contain food in 
any order of Arachnids. 
Copenhagen, Nov. 4. 1901. 


Explanation of the Plates. 


PIAS 


I. Koenenia mirabilis GRAsSsSI (et CALANDRUCCIO); female. 


Fig. 1a. Posterior part of the large cephalic sternum with its hairs, X 120. 

— Ib. Ventral surface of the second abdominal segment and the distal 
part of the genital lobe of the third segment (shaded with grayish 
tint), seen from below, xX 165. (From a preparation treated with 
caustic potash). 

— 1Ic. Complete flagellum in contracted state of preservation, Xx 87. Of 
the very long sete in the whorls on the thickest part of the joints 
only two are drawn in each whorl. 

— Id. Sixth to tenth joint of the same flagellum, X 196. The retraction 
of the basal part of the joints into the preceding joints is clearly 
seen, but the apical subjoints of the seventh and the ninth joints 
retracted into the main joint could not be drawn, and the suture 
between the basal part and the main joint in the eight and tenth 
joint is also omitted. 

— Ie. The three last joints of the same flagellum, X 196. The plumose 
clothing is omitted. 

— If. Fourth to sixth joint of an extended and slightly flattened flagel- 
lum, X 145; 4. apical subjoint (with some of its glabrous setzx) 
separated by a narrow membrane from the main part (a) of the 
fifth joint; g. basal subjoint separated by a suture from the main 


part (5) of the sixth joint, which is somewhat longer than the 
fifth. 


45 


NN 


N 


N 


N 


N 


N 


b, 


d. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


2. Koenenia Wheeleri A. RUCKER”; female. 


Head seen from below, x 70. The basal joint of the three an- 
terior pairs of appendages on the left side of the figure and the 
coxX of the fourth pair are drawn, but the limits between the 
sternal plates and the membranous skin are not indicated; st. fron- 
tal sense-organ. ; 
The left group of lateral sense-organs seen half from the side, half 
from above, X 310. 

Distal half of the right antennal chela, seen from below (or be- 
hind), X 290; 2. process on the dorsal side adorned with ä long 
seta, which is omitted. 

Left palpus seen from the outer side (from behind), X 172; 2. 
metatarsus, Za. tarsus. 

Left leg of first pair seen from the outer side (from behind), Xx 
172; 2. metatarsus, s. its stiff seta, Z. tactile hairs. ; 
Biramous hair from the fourth metatarsal joint of the first pair of 
SS SD 

Left leg of the Jast pair, seen from the anterior side, X 1725 ft 
metatarsus, s. its sensory seta, fa. tarsus. 

Abdomen seen from the left side, X 52; $. ventral sacs. 
Abdomen seen from below (the first segment omitted), X 50; 4- 
ventral sacs. 

Complete flagellum, Xx 78; most of the very long set&X are omitted. 


The two last joints of the same flagellum, X 184. 


PloS: 


I. Koenenia Wheeleri A. RUCKER (contin.). 


Environment of the genital opening in the female, seen from the 
left side, Xx 200; 2. second segment, 3. third segment. 

Environment of the genital opening in the male, seen from the 
left side, X 200; 2—4. second—fourth segments, $. ventral sac. 


2. Koenenia chilensis n. sp. (probably immature). 


Sense-organs of the lateral group on the left side of the head, 
KI350 

Portion of the large cephalic sternum with the hairs, X 177. 
Distal part of the right palpus, seen from the outer side, X 116; 
22. metatarsus, Za. tarsus. 

Distal part of the left leg of the first pair, seen from the outer 
side (from behind), X 116; 22. metatarsus, s. the stiff seta on its 
third joint, 


As to the name on the plates the reader in referred to the post- 


232. 


2 
3 | 


46 


HANSEN: ON SIX SPECIES OF KOENENIA. 239 


Distal part of the left leg of the last pair, seen from the front, X 
116; s. sensory seta on the metatarsus, a. tarsus. 

Abdomen in considerably flattened condition seen from below, x 
67; $. ventral sacs. 

Complete flagellum, X 58; the joints, especially the proximal one, 
somewhat flattened from pressure and many of the very long setze 
omitted, only their place of insertion being indicated. 

Distal part of the fifth joint and the sixth to eighth joints of the 
same flagellum, X 140; the very long set&x omitted. 

The three last joints of the same flagellum, X 140; only the basal 
part of the terminal seta is drawn, the other very long sete are 
omitted. 


3. Koenenia angusta n. sp.; female. 


Frontal sense-organ of the head seen from above, Xx 430. 

The left group of lateral sense-ofgans, seen half from above, half 
from the side, X 430. 

Portion of the large cephalic sternum with the hairs, X 233. 
Right antenna seen from the inner side, X 156. 

Left palpus seen from the outer side, X 156; 2. metatarsus, Za. 
tarsus. 

Left leg of the first pair seen from the outer side (from behind), 
X 156; 2. metatarsus, s. the stiff seta on the third metatarsal 
joint. 

Left leg of the third pair seen from the front, X 156. 

Left leg of the last pair seen from the front, X 156; 2. meta- 


tarsus, s. its sensory seta, Za. tarsus, 


P1. 4. 


1. Koenenia angusta n. sp.; female (contin.). 


Body of a specimen with the cephalothorax contracted, Xx 50; the 
basal joints of all appendages, with exception of the three poste- 
rior ones on the right side, and the proximal joints of the flagel- 
lum are also drawn. 

Anterior part of the body of another specimen with the cephalo- 
thorax extended, X 80; st frontal sense-organ, s”. lateral sense- 
organs of the head. 

Distal part of the right chela, seen from below, Xx 366. 

Fourth to seventh abdominal segments, seen from below, Xx 70. 
Distal part of the abdomen with five joints of the flagellum, X 
150; third and fourth joints of the flagellum misshapen. 

Median ventral part of second and third abdominal segments with 
the genital lobes, seen from below, xX 200. 


47 


Fig. 


Fig. 


NN 


N 
Ya 


N 


VW VW VI 


0 


b. 


d. 


h. 


(SE 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


2. Koenenia siamensis n. sp.; female. 


Portion ot the large cephalic sterhum with the hairs, X 210. 
Distal part of the right palpus, seen from the exterior side (from 
behind), X 130; 2:. metatarsus, Za. tarsus. 

Distal part of the right leg of first pair, seen from the outer side 
(from behind), X 130; 2». metatarsus, s. its stiff seta. 

Distal part of the right leg of the last pair, seen from the front, 
X 130; s. sensory seta on the metatarsus, Za. tarsus. 

Abdomen seen from the left side, Xx 48. 

Abdomen seen from below, Xx 48; the first segment is not mar- 
ked off. 

End of the abdomen with the basal joint of the flagellum of an 
immature female, X 134. 

Genital lobes seen from the side, X 150. 

Median ventral part of second and third abdominal segments with 
the genital lobes, seen from below, Xx 125. 


. Koenenia Grassii (SILVESTRI in litt.), n. sp.; female. 


The left group of lateral sense-organs, X 340. 

Frontal sense-organ, seen from above, X 340. 

Portion of the large cephalic sternum with the hairs, X 230; on 
their irregular arrangement see above on p. 230. 

Distal part of the left chela seen from below, Xx 356. 

Distal part of the left palpus seen from the outer side (from be- 
hind), X 186. 

Abdomen, seen from below; the first segment is not marked off. 


241 


FÖR SVERIGES FAUNA NYA PYRALIDER. 


Vid ordnandet af riksmusei pyralidsamling föregående år 
anträffades följande arter, hvilka förut ej voro kända som svenska. 

1: Crambus salinellus TuTtT, Entom. 20, p. 56 (1887); 
Mevyr. Brit. Lep. p. 3935 (1895); znquinatella Högs. Eur. 
Schmett. Tin. fig. 442 2 (1803—18); contamrinellus DuP. Hist. 
Nat. Lep. France pl. 283, fig. 4 (1836); HERR. SCHÄFF. Schmett. 
Eur. Tin. fig. 88, 89 (1848). 

Denna fjäril, tillhörande gruppen Crambine, har förut varit 
känd från England och Tyskland enligt hvad STAUDINGER-REBELS 
katalog af 1901 förmäler, Fångades af mig i början af augu- 
sti 1883 uti Södermanlands och Upldhds skärgårdar. — Vingarnas 
spännvidd 18—24 mm. Framvingarna ockragula. Ribborna om- 
växlande bleka eller hvitaktiga. Ett svartaktigt streck under midt- 
ribban, från basen till midten otydliga mörka linier, delvis med 
svart inblandning. Den linie, som ligger i midten af vingen, 
mycket starkt böjd, den undre äfven böjd, obetydligt nående 
öfver vingens midt. Tre eller fyra svarta punkter nedtill å ut- 
kanten. Fransarna ockragulaktiga, blandadt med hvitt. Bakvin- 
gar hvitaktigt grå eller mycket blekt grå. 

Fjäriln flyger under juli—september på saltkärrlokaler, och 
larven lefver under maj, juni i silkesgallerier längs stängeln af 
Poa maritima. 

Larven ljust ockragult grå, med mörkare rygglinie; punkterna 
ljust brunaktiga, hufvudet ljusare eller mörkare brunt med mörka 
teckningar. De två nackplåtarna ibland mörkbruna. 

2. Crambus conchellus ScHiFF. Syst. Verz. p. 134 (1776); 
HERR-SCHÄFF. Schmett. Eur. 4, p. 63; Tin. pl. 1, fig. 1 (1848); 
Srenceseellus IREITSCH. Schmett. Eur. 10: 3,-p: 167 (1835); 
Entomol. Tidskr. Årg. 22, H. 4 (1901). I 16 


242 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


pauperellus Dur. Hist. Nat. Lep. Eramcel ro; p- 04, plsemen 
fig. 4 (1836); RAG. Ann. Soc. Ent. Erancesp75 (KSO: 

Denna fjäril, tillhörande gruppen Crambine, har förut 
varit känd från de europeiska Centralalperna, Liffland och Fin- 
land och infångades af mig i Södermanland den ”/1 1898. &, 9. 

Enligt A. HARTMANN, Die Kleinschmetterlinge d. europ. 
Faunengeb., lefver larven från april—juni på mossa å stenar och 
samla träd. 

Cr. conchellus SCHIFF. är större än pinellus Tin. och van- 
ligen mörkare. Palperna äro ljusbruna eller guldfärgade liksom 
hufvudet och ryggen. Antenner, fötter och bakkropp äro ask- 
grå. Framvingarnas grundfärg är gulbrun, mörkast omkring silf- 
verfläckarna, men längs inkanten guldfärgad. De två  silfverfläc- 
karna äro större, bredare genomskurna af mörkbrunt än hos pz- 
nellus Lin. Den yttre fläcken är icke långrund utan lancettfor- 
mig, utåt spetsig och på dess undre kant framskjuter "oftast 
ett litet tandformigt utskott. Den vinkelböjda tvärlinien. längs 
utkanten finnes icke. Fransarna äro hvita och begränsas inåt af 
två skarpa bruna linier. Bakvingarna. äro mörkgrå och hafva 
stark sidenglans. På framvingarnas undersida finnes intet spår 
af någon tvärlinie eller punkter framför fransarna. i 

3. Plodia interpunctella Hörn. Eur. -.Schmett. Tin. pl. 
45,.. fig. 310-92 (1793— 1803); TREITSCH: Schmetts: Hurno:nmnA 
1961 (1832); SEPP Sehmett. Nederl; 2513, Pu 230, 0pE046 Neo 
SLANT 

Denna fjäril, tillhörande gruppen Phycitine, har förut 
varit känd från Syd- och Centraleuropa, nordligast England, 
Tyskland, Danmark, M. Asien, Kanariska öarna, Australien samt 
från Syd- och Nordamerika och är funnen 1 Skåne af prof. Bo- 
HEMAN. 

PI. interpunctella är ungefär af samma storlek som Kphestia 
elutella HöBN. De nedåt böjda palperna, hufvud, rygg och an- 
tenner äro brungrå eller rostgrå, liksom fötterna; bakkroppen ljus- 
grå. Honan har äggläggningsrör. Framvingarnas fält närmast 
roten är hvitaktigt, beströdt med fint rostfärgadt stoft, det föl- 
jande fältet är afgjordt rostfärgadt. I början af. detta fält, mot 
bakkanten, förekomma 2 försvinnande blyglänsande tvärlinier och 
mellan båda ligger en ljust rostfärgad punkt, men för det mesta är 


2 


HOFGREN : FÖR SVERIGES FAUNA NYA PYRALIDER. 243 


teckningen otydlig. Endast inre fältet är grumligt, och vidare 
är blyglansen och rostfärgen flammigt sammanblandade. Blott 
genom att sätta vingen i sned riktning mot ljuset, kan man iakt- 
taga tvärlinierna. Bakvingarna äro ljusgrå, något mörkare när- 
mast de hvita fransarna. På undersidan äro framvingarna mörk- 
grå och bakvingarna hvitaktiga liksom på öfversidan. 

Larven lefver från september till mars i kottarna till Pznus 
"”abies & pinea LiN., hvars frön den uppäter, men förorsakar äfven 
skada på hvete och meajsbröd, korinter, blåbär, fikon, mandel och 
andra torra frukter. 

4. Ephestia figulilella GREGSON Entom. 5, Pp. 385 (1871); 
Jiculella : BARR. .Ent.. Month. Mag. 1, pc 271 (1875); LEECH 
Bubkobyrt pin In, fig: 10 (1886). 

Denna fjäril, tillhörande gruppen Phycitine, har förut varit 
känd från Sydeuropa (England importerad), Nordafrika, Syrien, 
och är af mig funnen i Stockholm ?/; 1881. 

Spännvidden af vingarna 15—19 mm. Framvingarna myc- 
ket smala, släta, ljust skifferfärgade och framkanten inböjd något 
bakom midten. Den första tvärlinien, vid !/3 af vingen från basen 
räknadt, är nästan vinkelrät mot framkanten och ljusgrå, utvän- 
digt kantad med mörkgrå fläckar. Den andra tvärlinien ljus- 
grå, ofta otydlig, snedt vinklad ofvan midten, kantad på båda 
sidor med otydliga, grå punkter. Bakkanten otydligt punkterad 
med grått, fransarna ljusgrå. Bakvingarna hvitaktiga, med brun- 
aktiga kanter, fransarna hvita. Hanen har en gulaktig tofs vid 
basen af vingen, antennerna tjocknade bakom första leden, där- 
på sammandragna och svagt böjda samt återigen tjockare, innan 
de antaga den vanliga enkla formen. Hufvud, antenner, palper 
och thorax skiffergrå, bakkroppen brun. 

Larven ljust ockragul med anstrykning af rosa och har mörk- 
bruna punkter. Hufvud och nackplåt med 2 mörkbruna fläckar. 
Lefver från september till maj på torra fikon, russin och korinter. 

SK Etzophera  pinguis,; HAw. Eep.. Brit: 3,lp. 403 (1812); 
brand dschimett! Deutsch. 2:11, ”Zunsl. pri no2 (1865): SEPP 
Sehmett. Nederl., 2: 4,-Pz 171, pl 32, fig, 1—173; splendidella 
HERR. ScHÄFF. Eur. Schmett.: Tin. fig. 44 (1847). 

Denna fjäril, tillhörande gruppen Phycitine, har förut varit 
känd från Österrike, Tyskland, Frankrike, England, Holland 


2 
I 


244 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190901. 


och Danmark. På riksmuseum förvaras ett exemplar från Sve- 
rige, men utan närmare lokaluppgift. 

Framvingarna rödaktigt hvitgrå med två bleka likfärgade 
tvärband, det inre liggande på svartaktig botten, som sträcker 
sig till vingroten, det yttre på båda sidor omgifvet med svart, 
starkt och oregelbundet tandadt. Utkanten otydligt mörkt punk- 
terad, fransarna rödgrå. Bakvingarna smala och spetsiga, ljust 
brungrå med brunaktigt hvita fransar. Kroppen rödgrå, benen” 
-otydligt mörkt fläckade. Palpernas slutled lång och tunn. 

Larven lefver om våren under barken på ask (Fraxinus 
excelsior T.), och fjäriln flyger från juni-—augusti. 

6. Selagia argyrella (S. V.) FABR. -Mant.-Ins. 2, p. 242 
(1787); HöBN.' Eur. Schmett: :p. 30 (17900); Tin! fs Fökrtnsos 
—18);" TrRErrrscE. Schmett. "Eurs 9: 1 Pp. 520135 2)EERELS 
Sehmett. Deutseb "2: 1, sZunskop:iI5sE(TS05). 

Denna fjäril, tillhörande gruppen Phycitine, har förut varit 
känd från Japan, Amur, Sibirien, Armenien, Sydryssland, Kau- 
kasus, Österrike, Ungern, norra Italien, Nordspanien, Frankrike, 
Tyskland, Liffland samt är tagen i Skåne af prof. BOHEMAN. 

Framvingarna grönaktigt gula till grönaktigt gråbruna, glän- 
sande, med ljus ockragul framkant och 2 pärlemorfärgade, obe- 
stämda längdstreck. De äro hos färska exemplar nästan helt 
och hållet täckta med grönaktigt gult stoft. Det gula fram- 
kantstrecket afsmalnar mot spetsen. Af pärlemorstrecken utfyl- 
ler det ena cellen ib till eller nästan till utkanten, och det 
andra den yttre delen af diskfältet och cellen 5; mellan båda 
dessa streck äro ribborna hvitaktiga vid utkanten. Hos exem- 
plar, som fugit länge, är grunden mellan strecken mer mörkgrå, 
I diskfältet stå två icke alltid tydliga punkter. Fransarna äro 
blekt ockragula. Bakvingarna brunaktigt grå med hvitaktiga fran- 
sar. Flyger på ljunghedar i juli, augusti. Larven. okänd. 

7. Salebria semirubella ScoP. var. sanguinella HöÖBN. 
Eur. Schmett. p. 37" (1796); Tin. fig. 65 (1803 FS) 

Denna fjäril tillhör gruppen Phycitine och har förut varit 
känd från Amur samt södra och mellersta Europa. Uti Riks- 
musei svenska samling anträffades flera exemplar häraf bland huf- 
vudarten, tagna ?'/7 i Skåne af prof. BOHEMAN. 

Denna varietet skiljer sig från hufvudarten, med hvilken den 


4 


HOFGREN: FÖR SVERIGES FAUNA NYA PYRALIDER. 243 


har. stor likhet, endast genom en gul rand utefter hela fram- 
kanten. 

Hufvudarten semzirubella har framvingarna mörkt rosenröda, 
längs inkanten- bredt och blekt gula; bakvingarna brungrå, mot 
basen och inkanten ljusare. Har blifvit funnen på sandfälten i 
Skånes södra och östra delar. 

3.  Dioryctria splendidella HERR. ScHäÄFF. Schmett. Eur. 
Mn NES A4S (LB )54, Pr 797 (1849); sylvestrellarRAac. Entry: 
Month. -Mag. 22, p.:52 (1885); decuriella DuPr.. Ann. Soc. ent. 
Erancet>, P3 300, pl Tor(1832). 

Tillhör gruppen Phycitine och har förut varit känd från 
Japan, norra Spanien, södra Frankrike, Centraleuropa (utom 
Holland), Danmark. Har i Sverige blifvit tagen af mig i Upland 
Lea 1881. 

Framvingarna grå, betäckta med brunt stoft, en njurformig 
mittelfläck och 2 tandade tvärband hvita. Det inre tvärbandet 
på den inåt vända sidan svart infattadt. Rotfältets utkantshalfva 
och en skuggning 1 midtfältet olivbrunaktiga. Framvingarna bre- 
dare och större än hos abzetella S. V., utkanten svängd. Larven 
är först ljusrödaktigt hvit, senare grönaktig, utan några längdlinier. 
Hufvudet är rödaktigt brunt, det andra segmentet brunsvart, fläc- 
karna: mycket åtskilda. Den 1lefver under barken af gamla tallar, 
förorsakande rik utsvettning af kåda: 

9. "Nymphula rivulalis Dur. Hist. Nat. Lep. France, 8: 
2 PALsK EA PL 1235; fig. 5, gn(1831); HEN) Schmett:-Deutsch: 
25520unsl op: 104 (1865): 

Fjäriln tillhör gruppen Hydrocampine och har förut varit 
känd från Grekland, Istrien, nedre Österrike, Korsika, norra Ita- 
lien, södra Frankrike, östra och norra Tyskland samt Polen. Uti 
Riksmusei svenska samling fanns ett exemplar bland N. stagnata, 
taget 1 Skåne af professor SUNDEWALL. 

Vingarna hvita med 2 fina svartbruna tvärlinier, en mörk- 
brun skuggning bakom dem och mörkkantad, vid utkanten smalt 
gulaktig midtfläck samt med en afbruten mörk linie framför den- 
samma. Framför den främre tvärlinien är framvingens grundfärg 
beströdd med brunt, på bakvingen är den bakre linien svängd 
liksom hos znympheata LiN., och den lilla, brunkantade och gul- 
aktigt utfyllda eller helt och: hållet bruna midtfläcken står skild 


5 


240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


från den främre linien. Det gulaktiga utkantsbandets infattning 
är, åtminstone bakom midten, upplöst i punkter. Fransarna äro 
hvitaktiga. Ofta är teckningen, isynnerhet på framvingarna, myc- 
ket otydlig, dock äro sådana exemplar lätta att igenkänna på den 
fina infattningen af bakvingens inre tvärlinie, då denna hos stag- 
rata DON. är mycket tjock, och dubbel hos nympheata LIN.; 
dessutom är bakvingens midtfläck hos båda dessa arter mycket 
större och närmare den främre tvärlinien än hos rzvulaltis. 

Larven lefver i vattnet på samma sätt som ofvan omnämnda 
arters. 

10. Scoparia cembrae Haw. Lep. Brit. p. 498 (1812); 
HEIN. Schmett. "Deutsch: 2: 1, Zänsl. p. 27 (1865); LEBCH Brit 
BYyFN Pp IIIs ep ARSA. 

Denna fjäril tillhör gruppen Scoparizne samt har förut 
varit känd från England, Skottland, de europeiska Centralalperna, 
Dalmatien, Schlesien, Nederländerna och Belgien. Uti Riksmusei 
svenska samling finnes ett enda exemplar, bestämdt af ZELLER 
och taget i Stockholm >?/& af prof. BoHEMAN. 

Framvingarna tämligen breda, öfverallt gulgrå, med snedt, 
gulaktigt, mörkt deladt njurformigt midttecken, den inre tvärlinien 
och teckningen därvid otydlig, den yttre fint tandad med svag 
böjning, därutanför till utkanten mörkskuggad. Framvingens utkant 
är ganska likartadt svagt rundad, färgen på vingarna genom fin 
och tjock öfverpudring smutsigt gulgrå, sällan blandad med något 
orent hvitt. Teckningen något otydlig, i synnerhet är den vid 
första tvärstrecket i regel ganska utplånad, eller är blott den undre 
delen som ett kort mörkt streck synlig. Midttecknet framträder 
svagt från grunden, står något snedt mot framkanten, och dess 
mörka infattning är mycket otydlig, ofta inskränkt till ett kort 
tvärstreck. 

11. Scoparia murana CURT. var. tuoniana HoFFmM. Stett. 
ent: Zeltr 5s4,p I30- TATA (FOO) 

Har förut varit känd från Finland och Norge och är af mig 
fångad i Upland !6/; 1882 samt förekommer i -2 generationer, 
under juni och augusti på klippor vid kusten. 

Under det att hos hufvudarten framvingens hvitaktigt, oftast 
i gulaktigt dragande grundfärg genom den grå öfverpudringen 
alltid förblir synlig, är den rent hvita grundfärgen hos var. ' ftuo- 

6 


HOFGREN: FÖR SVERIGES FAUNA NYA PYRALIDER. 247 


tara genom mycket starkare svart öfverpudring ofta helt och 
hället öfvertäckt, så att blott de båda ljusa tvärstrecken och den 
ljusa fläcken i utkantsfältet framträda. Bakvingarna äro hvitak- 
tigt grå, vid utkanten mörkare. 

12. Pyrausta terrealis TrREirtscH. Schmett. Eur. 7, Pp. 
CONGO) DBISCHLENSKINOSL. Miciol. p. 214, Pl. 75, f8- 4 ab; 
HEIN. Schmett. Deutsch. 2: 1, Ziänsl. p. 69 (1865). 

Tillhör gruppen Pyraustine och har förut varit känd 
från Nordamerika, Sibirien, Afganistan, Mindre Asien, Central- 
Europa, Finland och Norge. Har af mig blifvit fångad i Söder- 
manland ?!/5 och i Stockholmstrakten '/; 1887. 

Brungrå, två otydliga tvärstreck och ett kort midtstreck på 
framvingarna mörkare. Framvingens. bakre tvärstreck starkt 
svängdt och liksom bakvingens ljusa tvärband svagt tandadt. 
Lik fuscalis, men framvingarna smalare, deras utkant något in- 
svängd och teckningen mycket otydligare. Det bakre tvärstrecket 
är mycket svagare tandadt och går från ?/3 af framkanten i 
en vid båge omkring diskfältets mörka streck och från cellen 2 
mot vingmidten samt bildar där en vinkel och löper därpå vin- 
kelrätt ned i inkanten, strax bakom dess midt; tvärstrecket på 
bakvingarna börjar i framkanten, ej långt från vingspetsen, dra- 
ger sig först något utåt och följer sedan tämligen parallelt ut- 
kantens riktning ända till inkanten, men bildar baktill en vinkel 
framåt. I allmänhet äro dock alla teckningar knappt märkbara. 
Fransarna äro mörkgrå med en delningslinie, bakvingarnas med 
en bred hvitaktig utkant. Larven lefver i september på Sofli- 
dago virgaurea, och fjäriln flyger från juni 


augusti. 

ralttPyrausta commixtalis' WIK. List. Lep: Ins. 34, 
P- 1459, 2 (1865); 35, Pp. 1752, 5 (1866); septentrionalis TENGSTR. 
Cat. Lep. Faun. Fenn. p. 358 (1869); ScCHÖYEN Entom. Tidskr. 
5, P- 57 (1884). 

Tillhör gruppen Pyraustine och är förut känd från Nord- 
amerika, Finland (Karelen), Norge (Odalen). Ar i Sverige tagen 
1 Helsingland af målaremästaren RUDOLPHI, A & P i juni månad. 

Askgrå. Kroppen under, abdomen och ben silfverhvita, fram- 
benen mörkt askgrå ofvantill. Hufvud, rygg och mesta delen af 
framvingarna svartaktigt fläckade. Framvingar breda, spetsiga, 
med några få oregelbundna svarta streck, af hvilka ett i disk- 


d 


248 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


fältet bakom midten är gaffelformigt samt med en yttre, snedt 
gående och tandad svart linie och en dubbel rad af svarta punk-: 
ter i utkanten.  Bakvingarna askgrå med en utbredd, tandad, 
sned midtlinie och mörkare vid utkanten. Fjäriln flyger på myr- 


marker under juni—juli månader. 


Gottfried Hofgren. 


Nephopteryx Similella ZNCK., en för Sveriges fauna ny 
pyralid. 

ZINCK.- GERM. Mag. III: D72:53 £ELLIS4TI840, PJ fd bosch se 
IV, Pp. 81; HEIN. 1513 SNELI: I):1) Pp: T84y 0 RAG SeNEORvIStene 
305. Contiguellask::S, min BurtisroteEN0D: 

Tillhör grupp Phycitine.. Förut känd från Tyskland, Öster- 
rike-Ungern, Holland, Frankrike, Italien och nordligast från Lift- 
land (StaAUD. & REBEL Cat; 1901). Enligt HARTMANN. dlefver 
larven i juli och aug. sällskapligt uti en -spånad mellan två: ek- 
blad, hvarest han äfven förvandlas till puppa. 

Såvidt jag vet, är arten aldrig funnen i Skandinavisk förr 
än den 18 juni 1901. Antagligen anträffades exemplaret på nå- 
gon vid Entomologiska Anstalten befintlig ek, under mitt sökande 
efter Vola Strigula SCHiFF., hvilken vid nämnda tid var rätt all-: 
män, stillasittande på ekstammarna.. För underlättandet af efter-- 
forskningar, bifogas här en kort beskrifning på fjäriln. 

Antenner och tunga groft fjälliga, vingarna jämförelsevis täm- 
ligen korta och breda med föga sned utkant. Färgen är brun- 
aktigt mörkgrå, framvingarna något mörkare, isynnerhet inåt roten, 
iföljd af tätare svart puder. Hvarje framvinge har strax innan- 
för midten ett hvitt, rakt, mot inkanten något bredare och nästan 
vinkelrätt tvärband, som utåt är mindre skarpt markeradt. Nära 
utkanten löper ett smalare och föga tydligt, två gånger inåt böjdt 
tvärstreck, som bakåt närmar sig det förra. Fransarna äro täm:- 
ligen breda och försedda med en något mörkare delningslinie. 
Bakkroppens spets ockragul. Vingbredd 16: mm. Ex. saknar hår- 
borste vid roten af antennerna och är alltså en hona. 

Sven Lampa. 


249 


LETTER ATUR. 


O. STAUDINGER und H. ReBeL, Catalog der Lepidopteren 
des palearktischen Faunengebietes. Berlin. 1901. 8:0. Theil. 1. 
2. 411 +3068 pg. 3 

D:r STAUDINGERS : berömda katalog öfver det europeiska 
faunaområdets Lepidoptera utkom som bekant redan 1871 och 
var alltsedan en oumbärlig hjälpreda för alla, som ägnade sig ät 
studiet af detta områdes fjärilfauna. Sedan flera år tillbaka var 
emellertid denna upplaga alldeles slutsåld, och år efter år hop- 
pades man förgäfves att få se den nya upplagan färdig. 

Det nya material, som under de senaste trettio åren hopat 
sig från alla delar af området, men isynnerhet från de förut nästan 
okända inre delarna af Asien, var emellertid så stort, att en mans 
arbete och kraft knappast räckte till för att bearbeta det hela. 
Ur denna svårighet räddades d:r STAUDINGER därigenom, att han 
lyckades att till medarbetare förvärfva en framstående yngre le- 
pidopterolog, assistenten vid Hofmuseet i Wien, d:r H. REBEL. 
Den nya upplagan framträder därföre nu såsom resultatet af för- 
fattarnas gemensamma arbete och är äfven i viss mån uttrycket 
för en kompromiss mellan d:r STAUDINGER's mera konservativa 
och d:r REBEL's modernare systematiska ståndpunkt. Den förra 
upplagan anslöt sig i systematiskt hänseende helt och hållet till 
LEDERERS för sin tid förtjänstfulla, men redan 1871 föråldrade 
system: i den nya upplagan hafva förf. med stor omsorg gjort 
sig till godo de bästa arbeten, som på senare tiden utkommit, 
och därföre vidtagit betydande förändringar i familjernas och 
släktenas anordning och begränsning. Så t. ex. måste det anses 
såsom en gifven förbättring, att familjerna Cochlidide (Limaco- 
dide), Psychide, Sesiide, Cosside och Hepialide flyttats från 


I 


250 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I901. 


deras förra plats och satts i slutet af Macrolepidoptera närmast 
intill de familjer, som förr sammanfattades under namnet Mzicro- 
lepidoptera. Ännu bättre hade nog varit, om de förenats med 
dessa till en hufvudgrupp (jfr Nordens fjärilar p. L.), men detta 
har tydligen ej skett, emedan d:r STAUDINGER af rent praktiska 
skäl önskade få de familjer, som tillhörde den gamla afdelningen 
Microlepidoptera, för sig i katalogens andra del. Att fullt na- 
turligt ordna familjerna i rad efter hvarandra är ju ej möjligt, 
men det synes oss dock föga lämpligt, att Arctiiderna, som i 
själfva verket stå så nära intill Noctuiderna, att de knappast 
skarpt kunna skiljas från dessa, blifvit genom Geometriderna skil- 
da från dem. Bättre hade varit, om de fått behålla sin förra 
plats närmast framför /Voctuide. 

Många släktnamn hafva i öfverensstämmelse med prioritets- 
lagarna blifvit ändrade, och några gamla släkten (stundom enligt 
min tanke utan skäl) sönderdelade i flera nya. Såsom prof vilja 
vi anföra de förändringar, som röra våra svenska dagfjärilar. De 
äro: Euchloz HöBN. i st. f. Anthocharis Boisp., Leptidia Birre. 
i st. f. Leucophasia (med orätt, ty Leptidia är ej beskrifvet, 
utan endast ett katalogsnamn): Gonepteryx i st. f. Rhodocera; 
Pyrameis imföres för atalanta och cardui; Polygonia för c al- 
bum och ÅAraschna för levana (alla dessa finnas upptagna som 
undersläkten af Vanessa i Nordens fjärilar p. 19); Åphantopus 
för hyperantus; Callophrys BirrB. (endast ett katalogsnamn) för 
» Thecla> -rubi L.; Zephyrus "DALM. för guercus och betule; 
Chrysophanus HöBN. i st. f. Polyommatus; Cyaniris DALM. 
för »Lycena» argiolus; Pamphila i st. f£. Carterocephalus (denna 
förändring är obefogad, enär FABRICIUS i sin beskrifning tydligen 
säger: antennklubban med en liten hake i spetsen; comma måste 
därföre vara typ för Pamphaila och ej paniscus)'; Adopea BirLB. 
(ett katalogsnamn, som måste gifva vika för Z/hymelicus HUöBN.) 
för lineola och thaumas; Augriades HösnN. (orätt, skall ersättas 
af Pamphila; se ofvan) för comma och sylvanus; Hesperia i 
st. f. Syrichtus (en riktig förändring, som bör allmänt antagas). 


! Diese Veränderung ist ganz unbefigt und unrichtig. In der Be- 
schreibung von Pamphila sagt FABRICIUS ausdräcklich: »Kolbe mit einem 
kleinen zuriäckgekrimten Haken», was nur auf comma, nicht aber auf paniscus 


passt!! 


NN 


AURIVILLIUS: LITTERATUR. 251 


På samma sätt äro många släktnamn förändrade äfven inom 
de följande familjerna, särskildt inom Pyralide och Lasiocam- 
pide (förut Bombycide), för hvilka HAMPSONS och undertecknads 
bearbetningar blifvit använda. Inom Lasiocampide har det af 
mig uppställda nya släktet Amurza blifvit med orätt förenadt 
med Metanastria HöBN. Enär namnet Amuria är upptaget 
föreslår jag för detta släkte namnet Amurilla?. 

Redan i den förra upplagan voro arterna och deras syno- 
nymi behandlade med den största noggrannhet och omsorg, så 
att föga i det fallet återstått att göra. STAUDINGERS utomordent- 
liga artkännedom och skarpblick vid bedömandet af arternas 
släktskap och lokalformernas inbördes ställning jämte det rika 
jämförelsematerialet i hans samling hafva emellertid satt honom 
1 tillfälle att ännu ytterligare förbättra arternas bearbetning, så 
att intet faunaområde nu äger en med den föreliggande jämförlig, 
kritisk förteckning öfver dess arter. För svenska forskare bör 
det vara en glädje, att de flesta af de förbättringar, som på se- 
naste åren af LAMPA m. fl. blifvit införda, i den nya katalogen 
blifvit beaktade och antagna. I några fall hafva dock yngre 
namn fått kvarstå; t. ex. Boarmia punctularia HöBN. (1787) ist. f. 
PB. scopularia ”THUNB. (1784), som endast anföres med ?, ehuru 
LAMPA visat, att THUNBERGS ännu i Upsala förvarade typ tillhör 
denna art. Anledningen härtill är svår att inse. Författarena 
hafva tydligen med stor omsorg granskat den rika litteraturen 
och det är endast sällan man finner några förbisedda uppgifter. 
Bland sådana vilja vi här endast påpeka att »Dianthoecia;> 
skrelngia H. Sch. hänföres till Mamestra och ej till det af 
undertecknad i Ent. Tidskr. 1892 p. 285 uppställda nya släktet 
Lasionycta, som är väl skildt från Marmestra. Äfven de syno- 
nymer, som framgått genom min granskning af FABRICIUS' typer 
i Köpenhamns museum, hafva blifvit obeaktade. 

Hvar och en, som har någon erfarenhet om, hvilket oerhördt 
arbete och hvilka omfattande litteraturinsikter, som kräfvas för ut- 
gifvande af en dylik katalog, som innehåller mer än 9,500 
arter jämte talrika varieteter och synonymer, känner en liflig 
tacksamhet för den hjälp, som härigenom lämnats de studerande 

> Fär Amuria AURIV. (nec STAUD.; haud = Metanastria HUBN.)schlage 
ich den Namen Amnuurilla vor. 


[SS 


> 


2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10901. 


un 


och förvånas snarare öfver, att felen i densamma äro så få, än 
öfver att några dylika finnas. 

Vi beklaga djupt, att d:r STAUDINGER ej fick upplefva den 
dag, då denna nya katalog, för hvilken han offrat så mycken 
tid och arbete, blef färdig, men glädja oss åt att se hans väl 
lyckade porträtt i arbetets början såsom ett kärt minne för alla 
dem, som hade nöjet att göra hans personliga bekantskap. För 
svenska läsare förtjänar det påpekas, att d:r STAUDINGER gjorde 
sin sista vetenskapliga resa hit till Stockholm i augusti 1899 och 
då begagnade tillfället att studera några viktiga arter i Riksmu- 
seets samlingar. 

Till sist vilja vi å svenska lepidopterologers vägnar uttala ett 
varmt tack till dir REBEL därföre, att han ej lät sig afskräckas 
genom d:r STAUDINGERS frånfälle, utan med okuflig energi afslu- 
tade arbetet på ett sätt, som länder honom till största heder. 

Stockholm i december 1901. 


Chr. Aurivillius. 


Då undertecknad härmed afslutar ett elfvaårigt redaktörskap 
af denna tidskrift och tills vidare endast kommer att befatta sig 
med dess praktiska afdelning, är det en kär plikt, att hjärt- 
ligt tacka de föreningsledamöter, som välvilligt och verksamt 
deltagit uti arbetet, samt de artikelförfattare och läsare, hvilka 
genom tillmötesgående och öfverseende i hög grad för mig under- 
lättat detsamma. 

Albano den” 31 decemberd rooms 


Sven Lampa. 


ENTOMOLOGISK 
SJHIDSKRIFT 


UTGIFVEN 


| 
AF 

ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 
| JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 

PUBLIÉ PAR LA 

; SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM 
| be 2 NR =E, 
| TJUGOTREDJE ÅRGÅNGEN 


IEND 


| MEDLÖRIAREOR 


$ 
ERE 


STOCKHOLM 
IDUNS KUNGL. HOFBOK'TRYCKERI 
1902 


I EN ad 


d FAR "& SIE 


OOdIOMOTHI Jannde 
AJ HAS LL AI8 US ; 
Ak aAUOIDGJUMÖT 


- SC fe SAN 


Ha UR Snå iv SSE Se 


Can vu GRGUOrLES och 
> ban 


Sr 6 


é FÖPLART 'T NASA 


AN 


ey 
LAN 
Mb 

= NN 


Ny 
e€r 


Mia 


TN AS Yr lt vi 2 


TE Ve 


INNEHÅLL: 


ADLERZ, G., Iakttagelser öfver Hoplomerus reniformis WESM. oo 
AURIVILLIUS, CHR., Neue oder wenig bekannte Coleoptera Longicornia 
— — Beiträge zur Kenntniss der Insektenfauna von Kamerun, 
ERNER EON ORLEN IE: dd CI0K OLE: :.ÄR mom rsnoocspsrabser bs FANSLERAR 
BENGTSSON, S., Biologiska undersökningar öfver Nunnan (Lymantria 
Monacha LiN.), dess parasiter och sjukdomar. oooooooo---- 
FRIESE, H., Afide aus Kamerun, Westafrika, welche Prof. YNGVE 
SJÖSTEDT auf seiner Reise 1890—1892 beobachtete -..... 
HANSSON, C. A., Spridda anteckningar om Skandinaviska rätvingar 
Kongl. Domänstyrelsens skrifvelse till Kongl. Maj:t angående Nunnans 
DEkam pande atinderkar PO025 ----<-sS 020 55A REASON a AO 
KÖAMPASKS SKENGSS om stynd al Coleopfera css Son noe on a as 
, Berättelse till Kongl. Landtbruksstyrelsen angående verk- 


samheten vid Statens Entomologiska Anstalt under år 1901 
, Våra inom hus skadligaste malfjärilar. Med 1 tafla ........ 


LYTTKENS, A., Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand 

iRestanrant National den 22 februari: 1002 möoosoososor dosera 
LÖNNBERG, E., On some Scorpions collected in northwestern Argen- 

tine and Bolivia by Baron ERLAND NORDENSKIÖLD-..---.-- 
MEVES, J., Undersökningar angående Nunnans (Lymantria Monacha 

WIN ktarekomsttvid. CB Tho ss ssclsossa- sele sonder actasbersdens ere 
MJÖBERG, E., Sällsyntare Coleoptera. 2. Från Göteborgstrakten ...... 
: > > 3. Från Stockholmstrakten.....- 
MUCHARDT, H., Sällsynt insektfynd. Leptura fulva DEG. sosooooo---- 
FöRond af ARXehomenus: CO15YNH2S (XYTD, sosscoctrooscssskokss sana 
NORDENSTRÖM, H., — C. H. NERÉN. Nekrolog. Med porträtt... 
, Några bidrag till kännedomen om svenska Hymenopterers 


KESEKANSKAT HEDE ANNO oc serpkosden oda dess sosse san SEE rele 

BRATE NERE TN Are SR Rn me a a a oe a mm mn a En la gås deuensssers sn 
RÉGIMBART, M, Dytiscide et Gyrinide recueillis au Cameroun par 
| 12 LÖ RERAER TAS 6 CTU bg MRS NA Ly SR ES SNR ARI NEAR UREA 
SANDIN, E., Några för Sveriges fauna nya Coleoptera oosooossesesnnnnn- 
SCHNEIDER, J. SPARRE, Lepidopterologiske meddelelser fra det sön- 
GIETIN ELSKER NOS ET as nos rs RER oa od utsedd sas sd See deseskeN esse 
SJÖSTEDT, Y,, Svensk Insektfauna,. 3. Pseudoneuroptera, 1 Odonata 


Sid, 241 


D 


207 


SIÖSTEDT, Y., Termites novos ex Africa reportatos, deseripsit -..... Sid, 
—— 7, C. J: EMIL HAGLUND. Nekrolog. SMediportrarspe=preemmn » 
Granskning af typerna till Agrion elegantulum ZETT. ooo a 
. Eine neue Termite aus Kaämergnoosrsss oss eos nes 
, Neue afrikanische Termiten, --..oc- oo Sersam > 


STRAND, E., Mesotype virgata RoTT., en for Norges fauna ny Geometer > 
Chloroclystis chloerata MAB. var. hadenata FUCHS, en for Skan- 


dinavien ny Geömetet = osoos esse ses sms SEN SEN » 
, Plutella hyperboreelia STR ANDET SPA bass sosse » 
; Notits om nogle !Odonater ==5=55-=-s5ssey nye er enes e NN » 
; Norske fund av LZemaptrera, scen see some ease ANN > 
TrRYBOM, F., Entomologiska Föreningens högtidssammanträde å Grand 
Restaurant National den 14 december 1901 soon den > 
, Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand Restau- 
rant Natiotal den, 26 april TGS CET ee een > 
TULLGREN, A., Ueber Muesunenus 1asper pOR —--c-> sees ee > 
, Ett Par Spridellygd ös ene TR > 
VARENIUS, B., Fynd af Bembidiunm corncizrsmem "THOMS. mosooooo oe » 
WIDMARK, G. W. & E., Fynd af Parnus lhuwridus ER. och Anthaxia 
i 20710 PÄBR, ossoocosastso oe sossar Sera Bele SE AEA oo» 
— 


Första häftet utgifvet den 21t mars 1902. 


257 
232 


300 
289 
294 
194 


194 


Andra-— tredje häftena utgifna den 20 september 1902. 


Fjärde. häftet utgifvet den 12 december 1902. 


So ve 


= 


SMENSKINSEKTFAUNA: 


3. 


TREDJE ORDNINGEN. 


SLÄNDOR. PSEUDONEUROPTERA. 


Alla hit hörande insekter hafva ofullständig förvandling och 
i vatten lefvande larver. Blott i undantagsfall saknas vingar. 
Dessa äro eljest till antalet fyra, tätare eller glesare nätådriga, 
både det främre och det bakre paret mjuka och tunna. 

Några »täckvingar» förefinnas sålunda icke, 

Bland de tre hit hörande grupperna hafva Odonaterna myc- 
ket väl utvecklade, bitande mundelar, Perliderna svagare sådana, 
under det att Ephemeriderna eller dagsländorna hafva förkrympta 
tuggorgan. 

Visserligen låta sig äfven här de vanliga mundelarna till en 
viss grad urskiljas, men de äro mjuka, sakna kitin och äro odug- 
liga till upptagande och krossande af föda, hvarför dessa insek- 
ter i utbildadt tillstånd hafva en mycket kort tillvaro. 

Genom vingarnas nätådrighet, särdeles då den är tät, på- 
minna de om Neuroptera, till hvilken ordning de äfven förr 
räknats, men från hvilka de skilja sig genom sin ofullständiga 
förvandling. MNeuropterernas larver lefva dessutom ofta på land. 


Öfversikt af underordningarna. 


A. Bakvingarna plana, ej hopvikbara. Antennerna korta, fina. 
a. Mundelarna väl utvecklade. Fram- och bakvingar unge- 
Entomol. Tidskr. Årg. 23, H. 1 (1902.) I 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


fär lika stora. Fötterna 3-ledade. Antennerna 5—7- 
ledade, borstlika med förtjockade basalleder. 

1. Odonata. 

b. Mundelarna förkrympta. Bakvingarna mycket mindre 

än framvingarna. Fötterna 4—y5-ledade. Antennerna 

2—3-ledade. 2. Ephemeride. 

Bakvingarna under hvilan hopvikta på längden och vanligen 

bredare än framvingarna. Antennerna långa, fina, utåt af- 

smalnande. 3. Perlide. 


Öfversikt af larverna. 


Underläppen mycket stor och ombildad till en egendomlig 
fångstarm, hvars öfre del hos vissa arter skål- eller hjälm- 
formigt täcker. ansiktet. Dess nedre och öfrevidelliverka 
mot hvarandra som öfver- och underarm. 1. Odonata. 
Underläppen af vanlig form, ej ombildad till griporgan. 

a. Bakkroppens sidor försedda med parvis ställda, bladfor- 
miga eller trådfina, greniga, i knippen sittande bihang. 
Dessa äro larvernas andningsorgan och benämnas traché- 
gälar. Bakkroppens spets med tre långa bihang. 

2. Ephemeride. 

b. ”Trachégälar saknas alldeles eller sitta på mellan- 
kroppens undersida. Bakkroppens spets med två långa 
bihang. 3. Fer ldes 


UY 


MT 


PSEUDONEUROPTERA. 


FÖRSTA UNDERORDNINGEN. 


ODONATA. 
AF 


YNGVE SJÖSTEDT. 


Odonaterna — trollsländor, jungfrusländor och flicksländor 
— hafva ofullständig förvandling, d. v. s. genomgå ej något hvi- 
lande puppstadium, samt bitande mundelar. Larverna lefva i 
vatten. Mundelarna bestå af en tvärställd öfverläpp, ett par kraf- 
tiga, med starka kitinutskott försedda, horisontelt mot hvarandra 
verkande öfverkäkar, ett par palpbärande underkäkar samt en 
ofta stor och de öfriga mundelarna underifrån och från sidorna 
täckande underläpp. Hufvudet är halfklotformigt eller tvärstäldt 
cylindriskt, baktill urhålkadt, med mycket stora nätögon samt tre 
tydliga punktögon. Antennerna äro: 5—7-ledade, korta, borst- 
formiga, de två basallederna förtjockade. 

Mellankroppen består af en liten fri främre del, prothorar, 
från hvilken första benparet utgår, och ett kraftigt bröstparti, 
uppbärande vingarna och de två bakre benparen samt uppkom- 
met genom sammansmältning af meso- och 2metathorax. Odo- 
naterna hafva fyra väl utvecklade, ungefär lika stora, hinnaktiga, 
af starka längs- och tvärribbor nätformigt genomdragna, under 
hvilan utbredda eller mer eller mindre upprättstående, ej hopvik- 
bara vingar. Dessas ofta vattenklara flyghud består af två skikt med 
hvar sitt nätsystem, dock passa de båda sidornas ribbor så emot 


4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


hvarandra, att det gifver utseendet af ett enda nät. Några af 
vingribborna äro ihåliga och genomdragna af luftrör eller blodkärl. 

De vid första påseendet platta vingarna hafva i själfva ver- 
ket en veckad yta, i det att längsribborna omväxlande ligga på 
olika höjd, en byggnad, som förlänar vingarna mer styrka och 
hindrar dem att böja sig under flykten. 

Bakkroppen är lång och smal, bestående af tio ringar och 
i spetsen försedd med ofta karaktäristiskt formade analbihang. 

De i vatten lefvande rofgiriga larvernas mundelar äro väl 
utvecklade och bestå, liksom de utbildade sländornas, af en öfver- 
läpp, ett par kraftiga öfverkäkar, de egentliga tuggverktygen, ett 
par palpbärande underkäkar samt en mycket egendomlig under- 
läpp. Denne (fig. 9), som är omdanad till ett gripverktyg, be- 
står först af en under hvilan bakåtriktad del, i hvars spets ett 
annat, framåtriktadt stycke ledar. I spetsen på detta sitta ett 
eller två par rörliga bihang, med hvilka rofvet fasthålles och 
sedan föres till munnen. 


Sländorna älska i hög grad sol och värme och äro därvid ofta i liflig 
verksamhet. 

Under solheta dagar skjuta de ståtliga Aeschniderna under hastig eller 
mer sväfvande flykt fram och åter inom sitt jaktområde, öfver vattensamlin- 
gar, vid skogsbryn o. s. v. förföljande mygg, flugor och andra insekter, som 
utgöra deras föda, stund efter annan hvilande på stammar, torra grenar eller 
andra fristående föremål för att förtära sitt byte. Öfver vattnet bland säf och 
vass, längs diken, grafvar o. s. v. fara metallskimrande Corduliider och vac- 
kert tecknade Libellulider fram och åter. På fält, ängar och vägar flyga 
Sympetrum-arter omkring eller hvila med utbredda vingar på marken, på gre- 
nar o. s. v. under det att jungfru- och flicksländor långsamt fladdra fram vid 
åar, dammar och andra vatten, på öppna fuktiga ängar, kärr o. dyl. eller hvila 
bland vass, på grenar, blad och gräs. 

De efter honorna sökande Aeschnid- och Libellulidhanarna sammandrabba 
stundom häftigt, tumlande omkring i luften för att sedan lugnt fortsätta 
sin färd. 

Vid parningen griper hanen honan med bakkroppens tångliknande bihang 
och flyger omkring med henne, till dess hon böjer bakkroppens spets till 
hans andra abdominalring, där den genom hakar fasthålles och befruktning 
från den vid tredje ringen utmynnande förvaringssäcken för säden äger rum, 
hvarefter äggläggningen omedelbart sker. 

Larven lefver som nämndt i vatten. 

Då den nått sin fulla utveckling, och tiden för dess förvandling är inne, 
kryper den upp på ur vattnet uppskjutande föremål, afkastar larvhuden och 
framträder nu såsom utbildad slända. Den är i början mjuk och vek och 


[| 
Y 
3 
1 
å 


| 


kd Sr Sr 


SJÖSTEDT: SVENSK INSEKTFAUNA. 3: 1. 5 


oförmögen till flykt. Efter några timmar hårdnar huden, vingarna, som i 
larvens vingslidor legat veckade på längden och tvären, veckla ut sig, deras 
luftrör fyllas och vinghuden blir fast. Den afkastade larvhuden kan länge 
kvarsitta, där sländan kläckts. 

Larverna träffas mest i stillastående, sällan i flytande vatten och infångas 
från botten och därifrån uppskjutande växter med vattenhåf; de medfölja äfven 
ofta vid notdragning. 

Uppfödandet af sländlarver för kännedom om de olika arternas larvutse- 
ende är för våra entomologer ett lönande och intressant studiefält, då många 
arters utseende under larvstadiet är föga eller icke kändt. Hafva flera larver 
blifvit tagna under sådana förhållanden, att man är fullt säker, att de tillhöra 
samma art, lägges ett eller annat exemplar i sprit, hvarefter de andra få ut- 
veckla sig för bestämning af arten. 

Under andra förhållanden får man nöja sig med att tillvarataga den 
efter kläckningen kvarsittande tomma larvhuden, hvilken har sitt värde för 
beskrifning och karaktärisering af larven. 

Vid uppfödandet bevaras de infångade larverna i skålar med motsva- 
rande betäckning på botten, som där de infångats. Några öfver ytan upp- 
skjutande stänglar, hälst af lefvande växter, böra finnas för den till kläckning 
uppkrypande larven. Larverna hållas hälst hvar för sig, då de större eljest 
gärna förtära de svagare. De födas med lefvande på ytan kastade flugor 
o. dyl., men kunna äfven vänjas att förtära små rå köttbitar och döda insek- 
ter, som dock böra hållas i rörelse, till dess de gripas af larverna, 


Ett för samlare af dessa vackra insekter ogynnsamt förhållande är, att 
sländorna vid torkningen ofta förlora sina klara, vackra färger. För att und- 
vika detta behöfves emellertid endast en lätt utförbar preparering. Den sam- 
ma dag fångade sländan uppklippes längs undersidan ända upp till bakkrop- 
pens början. På hanarna låter man dock andra ringen vara hel för att ej 
skada de för bestämning ofta viktiga yttre könsorganen. 


Sländan lägges så på ryggen på en torf- eller korkplatta, bakkroppen 
utvikes och hålles i detta läge med några fina nålar. Därpå bortlyftes tarmen 
med en pincett, hvarvid man dock måste undvika att skada kitinhudens inner- 
sida, emedan de ömtåliga färgerna då medfölja. Äfven bröstpartiet öppnas 
med: ett snitt, hvarefter muskler och magsäck uttagas. 


I den uttagna tarmens ställe lägges längs hela bakkroppen en sträng 
af bomull, hvarpå sidorna vikas tillsammans och ordnas, så att öppningen 
ej synes. 

Den vid prepareringen använda torra bomullen bör förut vara doppad 
i en lösning af varm alkohol och borsyra. Den, som har tillgång till arsenik- 
såpa, kan med fördel använda en lösning af sådan för bestrykning af den 
öppnade kroppens insida. 

Sländorna böra därpå ställas i torr luft för att hastigt hårdna. 

Arter af släktena Cordulia, Lestes och Calopteryx behöfva ej särskild 
preparering, 


De små Agrioniderna, hvilkas färger ofta äro mycket ömtåliga, läggas 


6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


i stället några dagar i alkohol, tillsatt med 2—3 9 formol och spännas därpå 
liksom de öfriga, på samma sätt som fjärilar. 


Litteratur. 


SELYS DE LONGCHAMPS. Monographie des Libellulidées d' Europe. 
Paris 1840. SELYS DE LONGCHAMPS, avec la colloboration de M. le Doc- 
teur H. A. HAGEN. Revue des Odonates ou Libellules d'Europe. Liege 
1850. 

C. H. JOHANSSON. Odonata Suecix, Sveriges Trollsländor. Västerås 
1859. 

H. D. J. WALLENGREN. Öfversikt af Skandinaviens Pseudoneuroptera: 
Ent. Tidskr., p. 235—270, 1894. 

R. TUMPEL. Die Geradfliägler Mitteleuropas. Mit zahlreichen schwarzen 
und farbigen Abbildungen. Abth. I. Eisenach 1899. 


Öfversikt af familjerna. 


I. Fram- och bakvingarna vid basen af olika form, de senare 
endast med öfra hörnet fästa vid kroppen. Hufvudet half- 
klotformigt med stora, oftast hvarandra framtill berörande 
ögon (fig. I). 

A. Vingarnas näst främsta längsrum, från midttvärribban 
utåt räknadt, till omkring en tredje- eller fjärdedel utan 
tvärribbor (fig. 1). 1. Libellulide. 

B. Det näst främsta längsrummet ända från midttvärribban 
utåt med tvärribbor (fig. 3). 


a. Ögonen vidt skilda. 2. Gomphide. 
b. Ögonen framtill förenade i en längre eller kortare 
söm. 3. LEschnide. 


IH. Fram- och bakvingarna vid basen af samma form, båda 
med hela den afsmalnade basen fästa vid kroppen. Hufvu- 
det tvärstäldt, cylindriskt. Ögonen vidt skilda, afståndet 
dem emellan större än ögonens bredd ofvanifrån (fig. 4). 
A. Många tvärribbor mellan midttvärribban och vingarnas 

bas (fig. 4). 4. Calopterygide. 
B. - Endast två tvärribbor mellan midttvärribban och vin- 
garnas bas (fig. 5). 5. Agriomde. 


st RNA RAR SAN ovnn ena I näe ARNE 


RY EST EN 


SJÖSTEDT: SVENSK INSEKTFAUNA. VE 


NN 


1. Fam. Libellulidae. Trollsländor. 


Fram- och bakvingarnas triangel af olika form, den förra 


tvärställd, eller (Cordulia) i det närmaste af samma form. Vin- 


garna stundom med en skarpt markerad, mörk basalfläck. 


Honorna lägga sina ägg i vattnet, flygande öfver ytan och upprepadt 


neddoppande bakkroppens spets, hvarvid äggen, ett för hvarje gång, aflämnas, 


Oftast medföljer därvid hanen, fasthållande honan om nacken med analbihan- 


en, då omväxlande äggläggning och parning kan äga rum. Eljest flyger 
s ? SS 5 SS ] 3 


ensam liksom dansande öfver vattenytan. 


Släktöfversikt. 


I. Framvingarnas triangel delad af endast en eller flera tvär- 
ribbor. 


AX 


Kroppen ej starkt grönt metallglänsande.  Fram- och 
bakvingarnas triangel af olika form. 


. Framvingarnas främsta fält med flera än 10 tvärribbor 


mellan vingarnas bas och midttvärribban. 
a. Bakvingarna vid basen med en stor mörk fläck. 
1. Libellula. 
b. Bakvingarna vattenklara utan mörk basalfläck. 
; 2. Orthetrum. 


. Framvingarnas främsta fält med mindre än 10 tvärrib- 


bor mellan vingarnas bas och midttvärribban. 

a. Det uppsvällda pannpartiet mjölkhvitt. Bakvingarna 
vid basen med en skarpt markerad brunsvart, utåt 
stundom i rödgult öfvergående fläck. 

3. Leucorrhinia. 

b. Det uppsvällda pannpartiet gulhvitt, rödaktigt eller 
mörkt. Vingarna antingen helt och hållet vattenklara 
eller mer eller mindre rödgula, aldrig med svart- 
brun, skarpt markerad basalfläck. 4. Sympetrum. 

Kroppen starkt grönt metallglänsande. Fram- och 

bakvingarnas triangel i det närmaste af samma form. 


s. Cordulia 


S ENTOMOLOGISK - TIDSKRIFT 1902. 


[I. Framvingarnas triangel delad af en tvärribba och en från 
dennas midt vinkelrätt framåt gående ribba (fig. 6: 6). 


6. Epitheca. 


1. Slet. Libellula Lin. 


"Kroppen bred och tillplattad eller mer cylindrisk och bakåt 
afsmalnande. Bakvingarna alltid med en stor, skarpt markerad 
mörk, af ljusa linier genomdragen basalfläck. Framvingarnas tri- 
angel med 2-—3 tvärribbor och utåt begränsad af 3—4 celler. 


Artöfversikt. 


A. Ingen mörk fläck vid midttvärribban, 
a. Vingarna i spetsen vattenklara, Framvingarnas basalfläck nående tri- 


angeln. 1. L. depressa. 

b. Vingarnas yttersta spets vanligen brun. Framvingarnas basalfläck ej 
nående triangeln. NEAR RN LL 

B. En mindre mörk fläck vid hvarje midttvärribba: — 3. L. quadrimaculata. 


1. L. depressa Lin. -Bakkroppen platt och bred, hos den 
gamle & ofvan ljusblå, hos P-och yngre & brunaktig med 
gula sidofläckar. Stundom- är äfven 2 ofvan delvis blå. 
Fram- och bakvingarna vid basen med en stor rödbrun fläck. 
Frvr 35—37 mm. S. o. M. Sverige. (5—38)". a. 

Företager stundom vandringståg. 

2. DL. fulva MöLrL. Bakkroppen mindre bred, hos den gamle 
SA ofvan blå, hos 9 och yngre gg gulbrun med triangulära, 
bakåt större svarta midtfläckar. Framvingarnas basalfläck 
small; I Frvr/ 34-36 mm 0Sk.y Bly Ög (6) 

3. DL. guadrimaculata Tis. Fig. 1. Framvingarna utan mörk 
basalfläck. Frvr 36—38 mm. Sk.—Lpl. (5-—38). a. 


Företager stundom vandringar i tallösa skaror, 


2. Slgt. Orthetrum NEWM. 


Kroppen triangulärt tilltryckt, bakåt afsmalnande. Vingarna 
vattenklara, utan fläckar. Framvingarnas triangel smal, tvär- 


" Siffrorna inom parentes angifva månaderna för flygtiden. 


SJÖSTEDT! SVENSK INSEKTFAUNA. 3: I. 9 


ställd, med den korta sidan uppåt, samt försedd med 1 tvärribba:; 


triangeln utåt begränsad af 3 celler. 


NN 


Artöfversikt. 


Vingmärket svart, I. O. cancellatum. 


Vingmärket ljusgult. 2. O. coerulescens. 


O. cancellatum TAN. Brungul, bakkroppen ofvan med två 
svarta, långsgående band, hos den gamle & blåpudrad. Ving- 
bihanget mörkt. Frvr 34—40 mm. - S. o.. M. Sverige. (6 


-—9). t. a. stund. s. 


Häftig flykt; hvilar ofta på marken, skygg. 


Fig. 1. Libellula quadrimaculata i naturlig storlek. 


O. coerulescens FaAB. Den gamle gÖ&:s bakkropp liksom 
stundom äfven mellankropp ljusblå, hos 2 och yngre & brun- 
gul med mörk midtköl; ringarna med fina mörka ränder. 
Mellankroppen framtill med två ljusa band. Vingbihanget 
Hvit) sEtyr: 32-34 mm. Sk, Bli4Ösk(4— 9): 


Blott känd från få lokaler, men är där stundom talrik, Vid långsamt fly- 


tande, af vattenväxter omgifna vattendrag samt vid sjöstränder, där de gärna 


hvila på stenar i solen. Stundom på vägar och åkrar långt från vatten. 


3. Slgt. Leucorrhinia BRIT. 


Framvingarnas främsta fält med mindre än 10 tvärribbor. Det 


uppsvällda pannpartiet hvitt. En brunsvart fläck vid bakvingar- 
nas bas. 


10 


NN 


[SE 


un 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


Artöfversikt. 


Öfre analbihangen svarta. 

a. Framvingarna vid basen med en föga skarpt markerad liten svart- 
brun fläck. Den triangulära cellen närmast vingbihanget alldeles 
utan fläck eller med en svagare mörk skuggning i öfra hörnet. 

I. Vingmärket hos I och Q brunsvart. Den 7 ringens fläck (på 
friska ex.) oftast citrongul. 1. L. pectoralis. 
2. Vingmärket hos & ljust brunt till rödaktigt, hos 29 brunsvart. 
Den 7 tingen utan citrongult, 2. L. rubicunda. 

b. Framvingarna vid basen med en skarpt markerad brunsvart fläck och 
där framför en mindre dylik, den förra intagande större delen af eller 
hela den triangulära cellen närmast vingbihanget. 3. L. dubia. 

Öfre analbihangen och hos Q äfven analklaffen hvita. Y 

a. Vingmärket svart. Underläppens sidodelar hvita. 4. L. albifrons. 

b. Vingmärket hvitt, på undersidan svart. Underläppen helt och hållet 
svart. Br LL. caudalis. 


L. pectoralis CHArRP. Fläcken på 7 ringen oftast citrongul, 
upptagande ringens nästan hela längd. Bakvingarnas mörka 
fläck utåt gulkantad. Frvr 32—36 mm. Sk., Upl., Vstm. 


BN 
L. rubicunda Lis. Fläcken på 7 ringen af samma färg 


som de öfriga, upptagande betydligt mer än ringens halfva 
längd. Frvr 28—32 mm. Sk.—Lpl. (5-—7). t. a. 


L. dubia VAN DER LIND. Fläcken på 7 ringen af samma 
färg som de öfriga, upptagande ringens knappast halfva 
längd. Frvr 23—238 mm. SK LpL (0-7): ÖS 


L. albifrons BURM. & svart, bakkroppens 3—4 ringar blå- 
pudrade, yngre utan blått med 2—3 ringarna gulfläckiga; 
Q 2—6 ringarna ofvan gulfläckiga, öfverläppen med svart 
midtpunkt. Bakkroppen utåt ej utvidgad. Frvr 27—31 mm. 
(Oas, UD (ON ER 


L. caudalis CHARrP. & svart, bakkroppens 3—5(—06) rin- 
gar blåpudrade, yngre utan blått ofvan vid basen gulaktiga. 
Bakvingarnas basalfläck större än hos f. g., skarpt marke- 
rad, upptill upptagande rummet ända till tvärribban; 2 2-—6 
ringarna gulfläckiga. Bakkroppen utåt utvidgad. Frvr 30 


—34 mm. BL. Ög Hels. (0: 5. 


= hr 


te RRD tr > LARS IAEA 


SJÖSTEDT: SVENSK INSEKTFAUNA. 3: I. ET 


4. Slgt. Sympetrum NEWww. 


Bakkroppen smal, vid basen något uppsvälld, i midten kölad, 


något tilltryckt. Vingarna vattenklara, utan svartbruna men stun- 


dom med genomskinliga rödgula fläckar. Den gamle & aldrig 


blåpudrad utan röd eller svart. Öfre analbihangen hos & under- 
till tandade. 


( 


(SE) 


Artöfversikt. 
Låren och skenbenen svarta, längs hela utkanten gula. 
a. Bakvingarna med en stor rödgul basalfläck. 1. S. flaveolum. 
b. Bakvingarna utan basalfläck, glasklara. 2. S. vulgatum. 


Låren och skenbenen svarta utan gul rand längs utkanten. 
a. Öfre analbihangen hos & gulaktiga. Honans vid 8 ringens under- 

sida sittande slida tilltryckt, ej fritt nedskjutande. 3. S. sanguineum. 
b. Öfre analbihangen hos & svarta. Honans slida fritt nedböjd. 

4. S. scoticum. 

S. flaveolum Tis. Framvingarna vid basen, ofta äfven vid 
midttvärribban och någon gång längs större delen af fram- 
randen rödgula. Kropp röd, gul eller gulbrun. Mellankrop- 
pen med 2 krokiga svarta linier. Frvr 25— 30 mm. Sk.— 
Lpl. (7—10). a. 
S. vulgatum Tis. Vingarna vattenklara, sällan helt obetyd- 
ligt rödgula innerst vid roten. Kropp röd till brunaktigt 
gulbrun. Mellankroppens sidor ljusare gula med 3 svarta 
linier, den mellersta kortare. Frvr 27—30 mm. Sk.—Lpl, 
(7—10). a. 
S. sanguineum MÖLL. Vingarna endast innerst vid basen 
helt litet rödgula. Kropp brungul till rödbrun, den lefvande 
gamle & blodröd. Mellankroppens sidor med 3 krokiga, 
svarta linier. Frvr 26—28 mm. Sk.—Vstm. (7—38). t. s., 
stund. a. 
S. scoticum Donov. Vingarna helt vattenklara (>) eller 
innerst vid basen något gula (9). Bakkroppen äfven gul- 
aktig, hos den gamle & till största delen eller alldeles svart. 
Sidorna med två breda gula band med mellanliggande gula 
fläckar. Mellankroppen under med tre i triangel ställda gula 
fläckar. Fryr 25—27 mm. Sk.—Lpl. (7—10). a. 


Le ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


35. Slgt.: Cordulia LEACH. 


Vingarna vattenklara, alltid ofläckade, men stundom med 
gul skuggning öfver hela ytan eller endast invid-basen. Fram- 
vingarnas triangel med tvärribba. Bakvingarnas yttre basalhörn 
hos &A vinkladt, hos 2 rundadt. Bakom ögonen en ansvällning. 
Hanens bakkropp på andra ringen med en liten fritt utskju- 
tande flik. 

Uppehålla sig vid grafvar, dammar, sjöstränder, på fuktiga ängar, vid 
skogsbryn o. s. v. Hanen flyger rastlöst fram och åter ofta för att söka den 
stilla sittande honan. 


Fig. 2. Öfre och undre (skuggade) analbihang från & af: 
1, Cordulia enea; 2. Cordulia alpestris; 3. Cordulia metallica; 4. Cordulia 


arctica; 5. Cordulia flavomaculata; 7. Agrion armatum; 8. Gomphus 
forcipatus; 9. Gomphus serpentinus; 10. Gomphus vulgatissimus. 


6. Bakkroppens sista ringar af Ågrion cyathiserum Q. 


Artöfversikt. 


A. Rummet mellan bakvingarnas triangel och vingbasen med 1 tvärribba. 
Triangeln själf utan tvärribba. 1. C. enea. 
BB. Rummet mellan bakvingarnas triangel och vingbasen med 2 tvärribbor, 
af hvilka den ena utgår från eller strax intill triangelns öfre, inre spets, 
bildande en andra triangel. 
a. Pannan med gult tvärband, som utvidgas åt sidorna utmed ögonen. 


2. C. metallica. 


| 
; 
i 
| 


SJÖSTEDT :-'(SVENSK INSEKTFAUNA. 3; I. q 


b. Pannan med en gul fläck framför hvardera ögat, utan någon fläckarna 


sammanbindande gul linie. 
x. Mellankroppen utan fläckar på sidorna. 

1. Öfre analbihangen hos & vid spetsen vinkelböjda mot hvar- 
andra och försedda med 2 tänder (fig. 2: 2). Den 3. ringen 
af honans bakkropp utan gula fläckar. 3. C. alpestris. 

2. Öfre analbihangen hos & i jämn båge tängformigt böjda mot 
hvarandra och under försedda med tre tänder (fig. 2: 4). Den 
3 ringen af honans bakkropp med två gula fläckar. 

4 Carctica: 
y. Mellankroppen med två tydliga gula sidofläckar. 
5. C. flavomaculata. 


C. enea Lin. Pannan metallgrön med gult endast vid un- 
derläppens bas. Hanens undre analbihang ända till basen 
klufna, hvardera grenen i spetsen med två starka tänder: 
de öfre raka med utåtböjd spets (fig. 2: 1). - Honans slida 
tilltryckt, djupt tvåklufven. -Fryr 34—37 mm. - Sk.—Lpl. 
(5—7). a. 

C. metallica VAN DER LIND. Vingarna ofta mer eller min- 
dre gulskuggade. Öfre analbihangen hos & vid basen och 
spetsen något inåttryckta, på utsidan med två tänder samt 
fin, uppåtböjd spets. (fig. 2: 3). — Slidan hos 2. nästan vinkel- 
rätt nedskjutande, rännformigt hoptryckt. Fryvr 35—37 mm. 
Sk.—Lpl. (5—38). t. s., stund. t. a. 


C. alpestris SELys. Vingarna. vattenklara eller svagt gulskug- 
gade. Slidan hos Q rakt nedskjutande, kort, når i naturligt 
läge ej bakkanten af den ring, under hvilken den är belä- 
gen. Frvr 33—35 mm. Bl. (s.)—Lpl. (6—-77). t. a. i mell. 
o. norr. fjälltrakterna. 

C. arctica ZETT. Vingarna vattenklara eller svagt skuggade. 
Slidan hos 9 bakåtriktad, längre, når öfver bakkanten af 
den ring, under hvilken den är belägen. Frvr 37—38 mm. 
Sk. (s.)-—-Lpl. (7). Lefver som föregående. 

C. flavomaculata VAN DER LIND. Vingarna, isynnerhet hos 
2, gulskuggade. Bakkroppens 7 första ringar med gula 
sidofläckar. Bakkroppens bihang hos & med upprullad fin 
spets, nästan raka, vid basen under med två tänder, den 
inre spetsig (fig. 2:5). Honans slida i spetsen urnupen. 
Fryr 34—37 mm. Ög., Sm., Vstm. (6—7). t. s. 


14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


6. Sigt. Epitheca CHARP. 


Bakkroppen under tillplattad, bakåt afsmalnande, hos &£ vid 
spetsen hoptryckt. Bakvingarna breda, vid basen med en stor 
brun, gulnervig fläck. Vingbasen hos Ög starkt insvängd med 
nästan i vinkel gående hörn, hos 9 mindre inböjd med jämnt 
rundade hörn. Vingbihanget stort, hvitt. De hanliga könsorga- 
nen långt bakåt utskjutande från bakkroppens andra ring. Anal- 
bihangen långa. 

E. bimaculata CHARP. Vingarna, särdeles längs framkanten, gul- 
skuggade. Bakkroppen ofvan gulbrun med ett från tredje 
ringen gående, stundom i fläckar upplöst band. Mellan- 
kroppen med två breda svartglänsande band och mellan dem 
ett kortare. Frvr 42—44 mm. Bl., Upl. (5—357). s. 


Flyger rastlöst hit och dit inom bestämda områden, ofta i närheten af 
sumpiga vatten; flykten skarp, yrande. Skygg. 


2. Fam. Gomphide. Trollsländor. 


Ögonen vidt skilda. Punktögonen i en rad. Undre abdo- 
minalbihanget hos &A djupt klufvet. Triangeln liksidig, utan tvär- 
ribbor. 


Hit hörande former uppehålla sig vid flytande vatten: bäckar och floder, 
gärna där dessa äro omgifna af skog. Flykt ganska snabb, sker under höj- 
ningar och sänkningar. Hanen hvilar ofta på stenar o. dyl. med högt upp- 
lyftad bakkropp. Honorna lägga äggen i vattnet flygande öfver ytan, uppre- 


padt neddoppande bakkroppen, hvarvid äggen aflämnas. 


Slgt. Gomphus LEACH. 


Artöfversikt. 


5 A Undre analbihangen utåt starkt divergerande (fig. 2: 10). 
1. G. vulgatissimus. 
B. Undre analbihangen ligga intill hvarandra. 
a. Öfre analbihangen mot spetsen starkt vinkelböjda inåt (fig. 2:38). 
2. G. forcipatus. 


SJÖSTEDT: SVENSK INSEKTFAUNA. 3: I. 15 


b,. Öfre analbihangen i spetsen ej vinkelformigt inåtböjda (fig. 2:9). 
3. G. serpentinus. 
Q AA. Kammen mellan ögonen utan uppstaående taggar. - 

a. Partiet mellan midtkroppens två främre sidoband och den fina 

linien framtill under bakvingarna gult, utan mörka band, 
1. G. vulgatissimus. 
b. Partiet mellan midtkroppens två främre sidoband och linien fram- 
till under de bakre vingarna med ett bredt åt baksidan upptill 
och nedtill fläckformigt utvidgadt band. 2. G. forcipatus. 
B. Kammen mellan ögonen med två uppstående taggar. 3. G. serpentinus. 


1. G. vulgatissimus Tin. -Mellenkroppens främre sidoband 
upptill ej förenadt med det midtkölen omgifvande bandet. 
Skenbenen svarta. Frvr 31—33 mm. Sk.—Vstm. (5—73). t. s. 
G. forcipatus Tin. Mellankroppens främre sidoband upptill 
förenadt med det midtkölen omgifvande bandet. Skenbenen 


NN 


svarta. Frvr 20—32 mm. Sk.—LLpl. (5—38). t. a. 
3. G. Sserpentinus CHARP. Skenbenen längs utkanten ljusa. 
Grundfärg grönaktig. Frvyvr 33—36 mm. Torne älf. s. 


3. Fam. Eschnid&. Trollsländor. 


Ögonen framtill berörande hvarandra. Punktögonen ställda 
1 triangel. Undre analbihanget hos & helt eller i spetsen urnu- 
pet, ej klufvet. Triangeln delad genom en eller flera tvärribbor, 
dess yttre sidor tydligt längre än den inre. 


Omfattar våra största sländor. Flykt hög, uthållig, stadig, seglande eller 
häftig. Vid äggläggningen, strax efter befruktningen, borrar 9 hål på vatten- 
växter under ytan och lägger äggen inuti desamma. 


Släktöfversikt. 


A. Det smala vingfältet framför triangeln utan tvärribbor. 
1. Cordulegaster. 
B. Det smala vingfältet framför triangeln med tvärribbor. 


2. ZESchna. 


1. Slgt. Cordulegaster LEACH. 


C. annulatus LATR. Svart med ljusgula band. Frvyr 44—49 
mm. Sk.--Vrml. (6—38). t. s. 


16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1002. 


Vär ståtligaste -.slända. Gärna vid bäckar på skogsängar. Håller sig 


stundom sväfvande på ett ställe i luften. 


2. Slgt. ZEschna FABR. 


Artöfversikt. 
I. Bakkroppen tätluden. Triangeln med 1—2 tvärribbor, ingen i vinkel 
mot en annan. 1. <E. pratensis. 
ab L 
h : d i k 


ND 
Slerisinn kar 


1g. 3. <Eschna juncea I, i nat. storlek. a pannan; b antennerna; c nätögon- 
en; d halskragen ( prothorax); e öfriga mellankroppen; flårbenet; g skenbenet; 
h foten; i triangeln; k midttvärribban; 1 vingmärket; m vingbihanget; 
n undre analbihanget; o de båda öfre analbihangen; 1—10 bak- 


kroppens ringar; I—III första till tredje benparet. 


[I. Bakkroppen glatt. Triangeln med flera tvärribbor, af hvilka två bilda 
vinkel mot hvarandra (fig. 6: 7). 
A. Pannans öfre del, ofvanifrån sedt, med en svart, T-formig teckning. 
a. Den söm, med hvilken ögonen beröra hvarandra, blott föga längre 
än det triangulära rummet baktill mellan ögonen, 


2. JE. coerulea. 


i 


fånga. 


74 


SJÖSTEDT: SVENSK INSEKTFAUNA. 3 Is Vi 


b,. Den söm, med hvilken ögonen beröra hvarandra, åtminstone 
dubbelt så lång som det triangulära rummet baktill mellan ögonen, 
x. Mellankroppen framtill på båda sidor med en, stundom otyd- 
lig, smal gul linie. 3. <E. juncea. 
y. Mellankroppen framtill på båda sidor med ett bredt gulgrönt 
eller grönt band. 
1. Mellankroppens sidor gulgröna med bredt svart midt- 
band. 4. <E. cyanea. 
2. Mellankroppens sidor gröna utan svarta band. 
5. LE. viridis. 
B. Pannans öfre del, ofvanifrån sedd, utan svart T-formig fläck, men stun- 
dom med en brun antydan till en sådan teckning. Kroppen rödbrun. 
a. Vingarna rostgula. 6. JE. grandis. 
b. Vingarna vattenklara, bakvingarna med saffransgul bas. 
7. ZE. rufescens. 


<E. pratensis MöLL. -Mellankroppens sidor gröngula med 
3 svarta, sneda linier; framtill 2 gula band eller små fläckar. 
Fryvr 35—40 mm. Sk =Vstm, (5—7). ts. | 


Vid sumpvatten. Till skillnad från öfriga arter föga skygg och lätt att 


E. coerulea STRÖM (borealis ZeTtTt.). Mellankroppen fram- 


Ttöllmed 2 korta, blå linier; på sidan 2 krokiga, blå band. 


Fryr 36-—-42 mm. Sk. (s.)—Lpl. (7—38). a. 

JE. juncea Tin. Fig. 3. Mellankroppens sidor med två 
breda, vidt skilda, gula, jämnbreda band. Öfre analbihangen 
hos & lancettformiga, trubbiga. Frvr 45—47 mm. Sk.— 
Angem. (60-38). t. a. 

JE. cyanea MörrL. Öfre analbihangen hos & med nedböjd 
skarp spets. Vingarnas framrand brungul, föga ljusare än 
öfriga ribbor. Frvr 45—55 mm. S. o. M. Sverige. (7—38). 
mindre a., stundom talrikare. 

JE. viridis EvErRsm. Öfre analbihangen hos & lancettfor- 
miga, trubbiga. Vingarnas framrand gröngul, mycket ljusare 
än öfriga ribbor. Frvyr 40—48 mm. Upl., Vstm. (7—8). s. 
<E. grandis Tin. Bakkroppens andra ring på hvardera sidan 
med ett gult streck. Öfverläppen ej brunkantad. Frvyr 46 
— 50 mm. Sk.—Lpl. (6-—10). a. | 

E. rufescens VAN DER LIND. Bakkroppens andra ring ofvan 
med en smal, gul fläck. Öfverläppen brunkantad. Frvr 45 
—50 mm. Sk., Ög. (5—6). s. 


Entomol. Tidskr. Årg. 23, H. I (1902). 2 


18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


4. Fam. Calopterygida. Jungfrusländor. 


Vingarna under hvilan uppåt hopslagna mot hvarandra. Nät- 
ådrigheten mycket tät. Vingmärke, triangel och vingbihang sak- 
nas. Det förstnämnda representeras hos 9 af en hvit fläck. 


Vid rinnande vatten. Flykt fladdrande, föga uthållig. Hanarna allmän- 


nare än honorna. 


Slgt. Calopteryx LEACH. 


Las Cl oVirZORaNA Nan: 
garna blå (3) eller 
brunaktiga med 
svarta ribbor (2). 
Frvr 32—36 mm. 
Sk.—Lpl. (6-—8).3. 
C. splendens HaArR- 
RIS. Fig. 40. Väs 


NN 


garna genomskinli- 
ga med en stor blå 
fläck (>) eller ljust 
gulgröna med gröna 
ribbor, utan fläck (2). 
Frvr 209—35 mm. 


Fig. 4. Calopteryx splendens &, 


Hd 


i naturlig storlek. Sk. —Lpl. (6—08). a. 


s. Fam. Agrionid&e. Flicksländor. 


Vingarna under hvilan uppåt hopslagna eller utspärrade, vid 
basen smala, »skaftade», skaftet med endast en, ofullständig tvär- 
ribba. Ådrigheten glesare än hos föregående. Triangeln mot- 
svaras oftast af en trapezformig cell. Vingbihang saknas. Ving- 
märke hos båda könen, oftast rhombiskt och litet. | 


Hithörande sländor äro små, med lång, smal bakkropp och smala vin- 
gar. De uppehålla sig i närheten af vatten, ofta i mängd, äro föga skygga. 


YR 


SJÖSTEDT: SVENSK INSEKTFAUNA. 3: I. 19 


flyga långsamt och äro därför lätta att fånga. De gripa ej sitt byte under 
flykten, utan taga sittande små insekter såsom bladlöss o. dyl. 

En egendomlig äggläggning har iakttagits hos ZLestes sponsa. Det till- 
sammans flygande paret slår ned på någon ur vattnet uppskjutande stjälk, vid 
hvilken honan fäster sig. Därpå börjar hon att vandra nedåt stjälken, bor- 
rande och stickande i växten med äggläggningsgadden, därvid lösgörande lik- 
som små fjäll, bakom hvilka äggen enstaka läggas, hvarpå fjällen åter till- 
tryckas. Då honan sålunda nått ytan, fortsätter hon med hanen sin väg ned 
i vättnet, läggande äggen på samma sätt ända till dess hon når botten, då 
hon vänder tillbaka mot ytan, hvarefter båda flyga bort. Under vistelsen i 
vattnet omgifvas de af ett silfverglänsande luftlager. 

Så skola Agrioniderna i allmänhet lägga sina ägg, hvarom dock med 
visshet föga är kändt. 

Några former hafva iakttagits lägga sina ägg på samma sätt som /Esch- 
niderna. z 


Släktöfversikt. 


A. Vingmärket aflångt, längre 
än omgifvande celler. De 
flesta vingcellerna femsidiga 
(ferSET): Es LeSlesE 

B. Vingmärket rhombiskt, knap- 


past längre än omgifvande 


Fig. 05; a Vingeraf: I Cbestes: 
2 ÅAzgrion. Ådrigheten blott 


celler. De flesta vingcellerna 

fyrsidiga (fig. 5: 2). 

a. De fyra bakre skenbe- 
nen utvidgade, bredare än de främre. = 2. Platyscelus. 

b. Skenbenen ej utvidgade. 3. Agrion. 


delvis utmärkt. 


1. Slgt. Lestes LEACH. 


Framvingarnas triangelcell knappt märkbart trapezformig. 


Artöfversikt. 


A. Kroppen metallglänsande grön. 
a. & Öfre analbihangens yttre tand mindre än den basala, de undre 
bihangen i spetsen utvidgade och tydligt krökta mot hvarandra 
(fig. 6:2). 2: Halskragens sidodelar med en stor metallglänsande 
mörk fläck. Den ofvanför det mellersta benparets höft belägna plå- 


20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


tens hela öfre del metallglänsande mörk (fig. 6: 4). Mellanryggens 
midtköl gul. 1. L. nympha. 
b. &: Öfre analbihangens yttre tand lika stor med den basala. 
De undre bihangen i spetsen ej utvidgade eller krökta mot hvar- 
andra (fig. 6: 3). 92: Halskragens sidodelar gulaktiga, utan metall- 
glänsande mörk fläck. Den ofvanför det mellersta benparets höft 
belägna plåten med en fri, af gult omgifven fläck. Mellanryggens 


såväl sidoränder som midtköl gula (fig. 6: 5). 2:1L: sponsa: 


>. Kroppen metallglänsande brun. 3. Fnyuscd: 
1. OL. apmpha SELYS: Frys längd 23-25, DIedd ös Om 
Mycket lik följande, men något gröfre. Vingarna hos båda 
under hvilan utbredda. Sk.—Lpl. (7—38). a. 

L. sponsa HANSEM: Frvs längd 20—22, bredd 4—5 mm. 


NN 


Som föreg. vid vatten, på fuktiga ängar bland gräs 0. s. Vv. 
Sk.—Lpl. (7—38). a. 

3. OL. fusca VAN DER LIND. Bakkroppen rödaktig med brons- 
färgade, på sidan urskurna fläckar. En fin, ljus rygglinie. 
Vingarna under hvilan uppåt hopslagna. Frvr 21—22 mm. 
Je a (ÖS 
Vid vatten, helst i närheten af skog, om hösten vid torra skogsbryn. 

Öfvervintrar nedåt Europa såsom fullt utbildad insekt, då parning och ägg- 

läggning sker om våren, Har i nykläckta exemplar hos oss anträffats äfven 


i slutet af april, svärmande bland blommande sälg (TRYBOM). Larverna synas 


således kläckas så väl på våren som mot hösten. 


2, Slgt. Platyscelus WALLENGR. 


Den cell på framvingarna, som motsvarar triangeln, nästan 
rektangulär. 

P. pennipes ParL. Hufvudformen med mörkt, af en ljus midt- 
linie deladt ryggband. var. Zactea CHARP. nästan hvit, utan 
mörkt ryggband men med två svarta punkter baktill på de 
sex första ringarna. Frvr 22—25 mm. Bl.—-Vstm. (6—38), 
mindre a., stund. a. 


3. Slgt. Agrion FABR. 


Den cell på framvingarna, som motsvarar triangeln, trapez- 
formig. 


SJÖSTEDT: SVENSK INSEKTFAUNA. '3: I. 21 


Artöfversikt. 


sg. I Partiet mellan ögonen mörkt, utan bla teckningar. 
1. Bakkroppen ofvan mörkt bronsfärgad eller blåaktig. 1. 4. najas. 
2. Bakkroppen till större delen röd. 2. ÅA. minium. 
II. Partiet mellan ögonen mörkt med blå teckningar, som på torra ex. 
stundom blifva otydliga. 
A. Baktill ofvan ögonen två blå fläckar. 
a. Bakkroppens 4.—7. ringar ofvan helt och hållet bronssvarta. 
Den 8. ringen blå. 
I. Den 2. ringen ofvan helt och hållet mörk. Sista ringen 


i spetsen ofvan med två tydliga utskott. 3. 4. elegans. 


Fig. 6. 1 Agrion elegans 3, i nat. storlek; 2 öfre (de större) och undre 
analbihangen från & af Lestes nympgha; 3 motsvarande bihang af 
Lestes sponsa; 4 bröstpartiet af Lestes nympha 2; 5 bröstpartiet af 
Lestes sponsa 2; 6 vänstra framvingens triangel af Epitheca 


bimaculata ; högra framvingens triangel af Eschna grandis. 


2. Den 2: ringen blå, uttill med en afrundad, åt basen hop- 
snörd fläck och på båda sidor framtill ett svart streck 

(fig. 7:6). Sista ringen i spetsen utan utskott. 
4. Å. armatum., 
b. Bakkroppens 4.—7. ringar ofvan med blå band, ofta uppta- 

gande större delen af ringarna. 
rr. Halskragens bakkant hel, utan flikar, rak eller i mid- 
ten något vinkelböjd. ; 

1. Bakkroppens 2. ring med en svart, vid basen starkt 
hopsnörd ryggfläck och på hvardera sidan där fram- 
för ett svart streck (fig. 7:2). 5. 4. hastulatum. 
Bakkroppens 2. ring med endast ryggfläck, inga 
sidostreck (fig. 7: 1). 6. A. cvathigerum. 


NN 


22 


ENTOMOLOÖOGISK TIDSKRIFT 1902. 


+t- Halskragen baktill genom tvänne veck eller innypnin- 
gar på sidorna mer eller mindre tydligt delad i tre 
flikar. 
OD. Inskärningen på halskragens båda sidor mycket 
tydlig, ganska djup. 

1.  Mellanfliken uppstående, betydligt större 
än sidoflikarna (fig. 7:4). Teckningen på 
bakkroppens 2. ring se samma figur. 

7. Å. lunulatunm. 

2. Mellanfliken tillbakavikt, konkav, alla tre 
flikarna halfceirkelformiga och lika stora 
(jämf. fig. 7: 8). Teckningen på bakkrop- 
pens 2.-ring se hol i/ig. 

8. A. pulchellum. 
30. Inbuktningen på halskragens båda sidor grund. 

1. Bakkroppen på undersidan till större delen 
svart. Den 2. ringen med en U-formig 
teckning, som når ringens bakkant (fig. 
7: 70: 9. Å. Yohanssoni. 

2. Bakkroppen under ljus med svart, fin buk- 
strimma. Den 2. ringen med en U-formig 
teckning, som ej når ringens bakkant (fig. 
225): 10. 4. puella. 

B. Baktill ofvan ögonen inga blå fläckar, men längs större delen af 
nackkanten ett bredt, blått band. Vår minsta Odonat. 
11. Å. speciosum. 


Partiet mellan ögonen mörkt utan blå teckningar. 
I. Bakkroppen ofvan mörkt bronsfärgad. 1. Å. najas. 
2. Bakkroppen till större delen röd. 2. Å. minium. 
Partiet mellan ögonen mörkt med blå teckningar, som på torra ex. 
stundom blifva otydliga. 
A. Baktill öfver ögonen två blå fläckar. 
a. Den 8. ringen på buksidan baktill utdragen i en fin tagg 
(jämf. fig. 2: 6). 
1. Ögonen ofvan med tvänne ljusa, inåt triangulärt utdragna 
fläckar, förenade genom en ljus linie, Halskragen rak 
utan flikar, bakranden i en jämn båge (jämf. fig. 7: 1). 
6. Å. cyathigerwm. 


[Sd 


Ögonen ofvan med tvänne nästan runda fläckar, utan 
mellanliggande ljus linie, Halskragens mellersta, bakre 
flik hög, uppskjutande, i spetsen ofta något klufven. 
3. ÅA. elegans, 
b. Den 8. ringen på buksidan utan tagg. 
1. Halskragen rak, i midten något vinkelböjd (jämf. fig. 


: 
g 
| 
i 


SJOÖSTEDT: SVENSK INSEKTFAUNA. 3: I. 23 
7: 2). Den 1. ringens ryggfläck baktill begränsad af en 
tvärlinie (fig. 7: 10). 5. Å. hastulatum. 

2. Halskragens midtflik uppstående (jämf. fig. 7:4). 

I- Den 2 ringens mörka fläck upptager omkring rin- 
gens halfva längd (fig. 7:9). De blå fläckarna 
öfver ögonen förenade med en blå nacklinie. 

4. Å. armatum. 

++. Den 2. ringens mörka fläck upptager ringens hela 
längd. De blå fläckarna öfver ögonen ej förenade 
genom någon blå nacklinie. 7. Å. lunulatum 


OT 


Hill 


Fig. 7. De tre första abdominalringarna af: 1 Ågrion cyathigerum &; 
2 ÅA. hastulatum 3: 3 ÅA. pulchellum 3; 4 ÅA. lunulatum 38; 5 ÅA. 
puella 3; 6 ÅA. armatum 3; 7 Å. Johanssoni 3; 8 ÅA. pulchel- 
lum 9; 9 ÅA. armatum Q; 10 Å. hastulatum Q; 11 ÅA. Jo 


hanssomi 9. Bågarna ofvan utmärka den bakre kontu- 


ren af motsvarande arts halskrage (prothorax). 


3. Halskragen genom djupa veck delad i tre tydliga flikar, 
den mellersta spetsigare, konkav, bakåtböjd (fig. 7: 8). 
Bakkroppens teckning se samma figur. 8. ÅA. pulchellum. 

4. Halskragen blott genom svagare veckningar delad i tre 
fikar (jämt. hg. 7:55) 

+. Bakkroppens 2. ring med skarpt markeradt svart 
sidoband (fig. 7: I1). 9. Å. Yohanssoni. 


24 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10902. 


++. Bakkroppens 2. ring utan”svårt sidoband. 
: 10. Å. puella. 
B. Baktill ofvan ögonen inga blå fläckar, men längs större delen af 
nackkanten ett bredt, blått band. Vår minsta Odonat. 
11. Å. speciosum. 
Å. najas HANsEM. &. Mellankroppen ofvan mörkt brons- 
färgad, utan ljusa band. De två sista ringarna blå. Ögonen 
röda. 9. Mellankroppen ofvan på båda sidor med en, ofta 
afbruten, gulaktig linie. Ögonen gula. Fryr 23—26 mm. 
S. och M. Sverige. (6—38). t. a. 


Sätter sig gärna på flytande näckrosblad och andra vattenväxter. ' Stun- 


dom långt från land. Aflägsnar sig ej gärna långt från vatten. 


2 


Å. minium Harrs. Lätt skild från alla andra Agfionider 
genom sin röda ;färg. Frvr. 22—26 mm. Sk.—Vstm. (5 
— 8). t. s. 4 ; 


Vid dammar samt bäckar och åar med långsamt flytande vatten och 


växtbeklädda stränder. Allmännare i de södra provinserna. 


2” 
J:r 


ÅA. éleogans VAN DER LIND. Fig. 6:1. "Fläckarna baktill 
ofvan ögonen hos &A och 2 rundade, ej förenade genom 
någon blå linie. Halskragens midtflik hög, uppskjutande, i 
midten ofta urnupen. Den 10. ringen ofvan baktill med 
två tydliga utskott (A) eller en tillspetsad upphöjning (29). 
Frvr 17—21 mm. S. och M. Sverige. (7—38). a. 

Å. armatum HeveR. &. Bakkroppens första ring: blå med 
svart ryggfläck; den andra med en vid basen hopsnörd fläck, 
som når ringens spets, och på hvardera sidan där framför 
ett svart streck. Inre delen af tredje ringen blå (fig. 7: 6). 
De undre analbihangen ovanligt stora, vida längre än tionde 
ringen och i spetsen tånglikt hopböjda (fig. 2:7). Mellan- 
kroppen framtill vanligen med fyra blå fläckar. 

2. Mellankroppen framtill bronssvart, på hvardera sidan 
med ett sammanhängande band. De blå fläckarna bakom 
ögonen, i motsats till hos &, förenade med ett blått band. 
Den 10. ringen delvis ljus, den 2. utan sidostreck och med 
spjutlik midtfläck, förenad med följande rings teckning (fig. 
7:9). Frvr 18—22 mm. Sk.—Vstm. (6—7). s. 

ÅA. hastulatum CHaArP. Halskragen hos & och 2 i midten 
något vinkelböjd (fig. 7: 2). Ett kort, svart streck på sidorna 


IO. 


CNE 


SJÖSTEDT: SVENSK TNSEKTFAUNA. SET 25 


både' under fram- och bakvingarna. Det svarta strecket 
under de främre vingarna något längre än det under de 
bakre, nående halfvägs: till det sista benparets öfre plåt. 
Den 8. ringen hos 2 ofvan ej blå utan mörk som de om- 
gifvande. Fryvr 18—23 mm. Sk.—Lpl. (5—38). t. a., stund. a. 
ÅA. cyathigerum CHARP., Halskragen hos & och & rak, ej 
veckad, med jämn, böjd ytterrand (fig. 7: 1). Ett kort, svart 
streck på sidorna endast under bakvingarna. : Skulderbanden 
breda, väl markerade. Teckningen af & bakkropp se nämnda 
figur. Fryr 20—23 mm. Sk.—Lpl. (s—8)e förs. stund... a. 
ÅA. lunulafum CHARP. Ö&- Bakkroppens 2. ring utåt spet- 
sen med en böjd, svart tvärlinie, och framför denna på båda 
sidor ett rakt streck (fig. 7: 4). 9. Bakkroppen ofvan brons- 
färgad, den 8. ringen med två blå fläckar vid basen. Frvr 
IgE Ok. ÖS (0-— 7). tors: OK a 
ÅA. pulchellum VAN DER LIND. &. Bakkroppens andra ring 
ofvan med en V-formig, svart teckning, som når ringens 
bakkant (fig. 7: 3). 3. ringen blå med två mörka punkter 
(>) eller en stör, svart fläck (2). Bakkroppen hos & och 
2 under ljus med svart midtlinie. 

9. Första ringens ryggfläck i spetsen ej begränsad af 
en svart tvärlinie. De första ringarnas teckning se fig. 7:38. 
Frvr 20—21 mm. S. o. M. Sverige. (5—7).:t. a. 
Å. Johanssoni WALLGR. &. Bakkroppens teckning se fig. 
7:47. 8. och 9. ringarna blå, ofvan med två svarta punkter 
och en svart sidofläck. ; E 

9. Första ringens fläck i spetsen sammanhängande med 
en framför varande tvärlinie; . 2: ringens fläck sträckande 
sig öfver hela ringen (fig. 7: 11). Bakkroppen med bred, 
blå sidolinie.. Frvr 17—20 mm. Sk., Vstm., Dlr. (6—7). s. 
Apaelle ELIN. SS NBakkroppeds. iteckning se fig. 7: 5. 
3.—5. ringarna blå med endast smala, svarta band; 38. rin- 
gen blå. 

9. Den ljusa grundfärgen grönaktig. Halskragen hos 
&A och 2 med blå eller grönaktig rand. Frvr 20--23 mm 
Sp ä(E-— 8) a StUDds Ta 
ÅA. Sspeciosum CHARP. Vingar breda och korta. Ofvan 
guldgrön, under ljus. De sista tre ringarna blå. Halskra- 


26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


gen rak, ej veckad, med jämn, böjd ytterrand. - Frvr 13— 
15 mm. Sk., Ög. (6—7). s. 


Vid sumpvatten. Sätter sig gärna på vattenväxter. 


Fig. 8. I Larv af en Libellulid; 2, /Eschnid och 3; Agrionid. 


Öfversikt af larverna. 


A. Bakkroppens spets med syl-, ej bladliknande bihang (fig. 8: 1, 2). 

a. Underläppens öfre del hjälmlik, i hvilan både underifrån och från 
sidorna betäckande mundelarna (fig. 9: 1, 2). Längs ryggen en rad 
taggar (fig. 8: 1). Libellulida. 

b. Underläppens öfre del flat, betäckande munnen endast underifrån 
(fig. 9: 3). Inga taggar längs ryggen (fig. 8: 2). 

Gomphida, Eschnide. 


Fig. 9. Hufvudet med den egendomligt ombildade underläppen af: I och 2 
en Libellulid, 1. underifrån, 2. från sidan, 3. Samma parti af en Eschnid. 


B. Bakkroppens spets med tre bladliknande bihang (trachégälar, fig. 8: 3). 
a. Punktögon finnas, Underläppen framtill klufven. Calopteryx. 


ör RR 


SJÖSTEDT: SVENSK INSEKTFAUNA. ROR 27 


b. Punktögon saknas. Underläppen framtill ej klufven. 
1. Den till fångstapparat ombildade underläppen lång och smal, 


nående ända till tredje benparet (fig. 10: 1). Lestes. 
2. Underläppen kortare och bredare, når blott till andra benparet 
(fig. 10: 2). Agrion. 


= - 
SU - 
N 


Fig. 10. I. Hufvudet och mellankroppen af en Zestes-larv, sedda underifrån 
och visande den smala, långt bakåt nående underläppen. 2. Samma parti 
af en Agriox-larv; underläppen är här kortare och bredare, 


SÄLLSYNT INSEKTFYND. 

Leptura fulvä DE GEER. Denna i Skandinavien ytterst 
sällsynta skalbagge ertappades den 15 juli sistlidna sommar vid 
Markaryd i södra Småland. Då undertecknad vistades där några 
dagar i och för entomologiska insamlingar, lyckades det mig un- 
der håfning på en banvall, hvarest Succisa pratensis växte i 
mängd, att fånga 3 exemplar af nämnda art. Det torde vara 
få samlare som lyckats erhålla densamma inom Skandinavien. 
THOMSON upptager den efter DE GEER och GYLLENHAAL såsom 
sällsynt. Ofta blir den nog förbisedd, då den vid hastigt påse- 
ende mycket liknar Q af Leptura sangutinolenta Tis. Den lef- 
ver alltså på väddblommor (Dipsacece). Ett af exemplaren är 
öfverlåtet till Riksmuseet. 

Helsingborg 1 januari 1902. 


Harald Muchardt. 


28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 
SÄLLSYNTARE COLEOPTERA.: 


2. Från Göteborgstrakten: 


Stomis pumicattis PANz. Gbg (Landala) våren 1899. Förut 
funnen vid Ggb, men- lokalen ej uppgifven, samt i Skåne och 
på Gotland. 

Haliplus foveostriatus ”"THoms. Gbg (Landala) våren 1899. 

Rantus conrspersus GYyrL. Gbg (Nya varfvet) sommaren 
1899. | 

Necrophorus umator FaBR. Gbg. Mycket talrik försom- 
maren 1899. | 

Cantharis violacea Park. Gbg (Slottsskogen). Förekom i 
stor mängd på Salix purpurea sommaren 1899. 

Barynotus Schönherri ZevTt. Gbg (Landala) sommaren 1899. 

Lepyrus capucinus SCHALL. Gbg (Landala) under stenar 
på ljungmarker försommaren 1899. 

Anthonomus ulmi D. G. Gbg CratÅéegus sommaren 1899. 

Donacia sparganiz ARR. Gbg (Landala) våren 1899. 

Chrysomela sanguinolenta L. Gbg (Landala) hösten 1899. 

Stockholm i nov. 1901. : 


Eric Mjöberg. 


Postexpeditör B. VARENIUS 1 Helsingborg har meddelat, att 
han funnit Gnrathocerus cornutus FABR. på en trappa utanför en 
mjölbutik i nämnda stad. Samma meddelare uppger dessutom, 
att han träffat 2 ex. af MNecrobia rufipes D. G. på husväggar 
samt ett bland sagogryn hemma i sin bostad. Förut är den fun- 
nen vid Lund af C. RortH' och helt nyligen af konservätor QO: 
RoTH på utländska skinn å Stockholms högskola, hvarom förut 
meddelats. Alla exemplaren af båda arterna hafva sannolikt blif- 
vit införda med utländska varor. Vidare uppgifves Hypocaccus 
guadristriatus HOFF. från Vg. Sven Lampa. 


UPS 


20 


SPRIDDA ANTECKNINGAR OM SKANDINAVISKA 
RÄTVINGAR 


AF 


CARL AUG. HANSSON. 


Sedan jag i Kongl. Vetensk. Akad. Öfversigt 1882, N:o 7, 
meddelade mina »anteckningar om norra Bohusläns rätvingar»>, 
har jag städse haft min uppmärksamhet fäst på denna insekt- 
grupp, där jag farit fram, samt då tid och tillfälle för öfrigt så- 
dant medgifvit. 

Öfvertygad om, att allt, som länder till kännedom om vår 
fauna, äger sitt intresse, vågar jag härmed framlägga det väsent- 
ligaste af de därvid gjorda iakttagelserna. 

Enär de flesta af våra rätvingar äro tämligen stationära, kan 
man med någorlunda visshet påräkna att återfinna en del arter 
på samma ställe flera år å rad. 

Med anledning af mitt uttryck »stationära» har jag i följande 
förteckning, såsom ledning för kommande entomologer, vid de 
märkligare arterna uppgifvit fyndorterna — synnerligast kring 
Strömstad — så noga, att någon villrådighet därvidlag ej kan 
komma att uppstå. Lokalnamnen äro dels efter Generalstabens 
karta och dels de på orten af ålder brukade namnen. 

— Under min vistelse vid Isfjorden på Spetsbergen 1876, 
sökte jag förgäfves någon representant för denna insektgrupp; 
det samma gällde äfven rörande Myriopoder, Lumbricider och 
Landtmollusker. 


30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


Orthoptera. 


Fam. Forficulidze. 


1. Labia minor LiN. Endast fyra gånger har jag anträffat 
»lilla tvästjärten> i norra Bohuslän, nämligen två gånger i Ström- 
stad och två gånger i trakten kring Strömstad (Ånneröd OC) M 
växthuset å säteriet Blomsholm) i Skee socken. 

2. Forficula auricularia Lin. Allmän i norra Bohuslän, 
Dalsland och Smålenenes amt i Norge. För öfrigt har jag an- 
träffat arten inom hela Bohusläns kustområde, Västergötland, 
Halland, Skåne, Blekinge, Småland, Östergötland, vid Gefle och 
kring Sundsvall. — I Norge vid Kristiania, Dröbak, Arendal, 
Lillesand, Kristiansand m. fl. ställen. — Danmark kring Köpen- 
hamn, Fredrikshamn och Skagen. 

I skogar (synnerligast barr-) söker man oftast denna tvästjärt 
förgäfves. 

I likhet med många andra insekter förekommer denna art 
mer eller mindre talrik under olika år. Så t. ex. förefanns arten 
i förhållande till andra år ytterst talrik i och omkring Strömstad 
1868, 1874, 1876, 1885, 1887 och 1894, 1 Dalsland 1894, vid 
Göteborg 1885, 1887 och 1900. 


Fam. Blattide. 


3. Blatta lapponica Tin. Allmän. Denna kakerlaka har 
jag 1 Bohuslän tagit på högst olika lokaler, vanligen i enstaka 
exemplar, sällan flera tillsammans, från de yttersta holmarna i 
Skagerak (Koster, Fjellbacka skärgård, Hållö, Käringön, Hisingen) 
till inåt gränsen af Dalsland, dels bland ljung och mjölonris på 
torra backar, dels på fuktiga mossaktiga ställen bland Carices 
och odonbuskar (Myrtillus uliginosus), vid bergrötter och gär- 
desgårdar, bland nedfallna löf o. dyl. 

Vidare har jag tagit arten i västra Dalsland, Västergötland, 
Halland, Skåne, Blekinge, Småland, Östergötland, Hälsingland 


2 


TT FEV 


i nen 


HANSSON: SKANDINAVISKA RÄTVINGAR. 3I 


och Medelpad. — I Norge: Smålenenes Amt, Kristianiatrakten, 
Telemarken, Kristiansand och Trondhjem. — I Danmark på Jut- 
land kring Fredrikshamn, Skagen och Store Vildmosen. 

4. Phyllodromia germanica Lis. Anträffas ofta på både 
segel- och ångfartyg. Har under de senare 20 å 25 åren innäst- 
lat sig i flera hus i Strömstad, där den förut var alldeles okänd. 
Vid Göteborg flerstädes; tillsamman med båda näst följande arter 
i D. CARNEGIES bruk. — I Fredrikshald har jag tagit den i 
bagerier. 

Periplaneta orientalis TAN. har jag några få gånger tagit ombord på 
handelsfartyg. 

P. americana LIN. Tagen under samma förhållanden som föregående. 
På D. CARNEGIES bruk i Göteborg finnes den inrofad i mängd. Några ma- 
skinarbetare på stället upplyste, att där äfven förekom en »kort, bred och 
vinglös» kakerlaka. Det har ej lyckats mig ertappa någon dylik. Bland ett 
hundratal kakerlakor, som 1899—1900 insamlades för min räkning, funnos 
endast några få exemplar af Blatta transfuga, resten var P. americana. 


Fam. Acridiide. 


5. Mecostethus grossus Lis. Allmän på fuktiga ställen i 
Bohuslän och på Dalsland. Vidare har jag funnit kärrgräshoppan 
1 Västergötland, Halland, Skåne, Blekinge, Småland, vid Sunds- 
vall (1885). — Norge i Smålenenes amt, på flera ställen kring 
Kristianiafjorden samt vid Kristiansand. -— Danmark: Fredriks- 
hamn, Store Vildmosen och Ebelwoft. 

6. Stenebothrus parallelus ZeTT. Uppehåller sig gärna 
på saftigt gräsrika, mot solen belägna ställen. I Norra Bohuslän 
har jag tagit denna art vid Wettlandsån, från Wettlanda bro till 
Blåskog, vid Åseröds tjärn i Skee socken, vid stränderna kring 
Långevattnet (Ejdebratta) och Bullaresjöarna och i Dalsland kring 
norra och mellersta Kornsjöarna. — Danmark på Sjelland: Klam- 
penborg: och Dyrehaven. På de danska exemplaren voro flyg- 
vingarna märkbart större än hos exemplaren från norra Bohuslän. 

7. St. dorsatus ZETT. tämligen allmän på ängar i norra 
Bohuslän och Dalsland. — Danmark omkring Köpenhamn 1887. 

8. St. albomarginatus DeG. Det vill synas, som denna af 
flera författare missuppfattade art skulle hafva en ganska vidsträckt 
utbredning inom Skandinavien. 


MN 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


uu 


Inom Sverige har jag tagit arten längs hela Bohusläns kust, 
där den företrädesvis uppehåller sig på saftiga strandängar t. o. m. 
vid själfva hafsstranden; inom norra Bohuslän vid Holkedalen, 
Lejonkällan (Strömstad), sjön Lången, Färingen, Sopperödsvattnet, 
AÅseröd, Bullaresjöarna vid Långevall och Sundshult. Vidare i 
Dalsland vid Kronsjöarna och Lilla Lee, på Hisingen, vid Göte- 
berg, i Halland (Varberg och Falkenberg), Skåne, (Malmö och 
Trelleborg 1885), vid Kalmar och i Jönköpingstrakten. — I 
Norge: Herstädes 1 Aremarken, kring Fredrikshald, Hvalöarna, 
Arendal och Lillesand. 

9. St. viridulus Tin. allmän i norra Bohuslän och Dals- 
land, ofta i sällskap med föregående. Är för öfrigt anträffad 
kring Göteborg, i Halland och Skåne. — I Norge: Aremark, 
Hvalöarna. — Danmark på Sjelland och Jutland. ; 

10. St. bicolor CHARP. Mycket allmän i norra Bohuslän, 
till och med vid hafsstränderna; dessutom har jag tagit arten på 
Dalsland, i Skåne, Småland och Västergötland. — I Norge inom 
Smålenenes amt och vid Kragerö. 

I trakten af Strömstad har jag bäst haft tillfälle att iakttaga 
denna art i det fria. 

Bland de, af mig iakttagna gräshopporna, tycks denna vara 
en bland de för kölden mest härdiga arterna, enär jag i oktober 
och november påträffat densamma ymnig och vid full vigör långt 
sedan både frost och snö infunnit sig. 

Troligen öfvervintrar en del individ som imago, enär man 
ofta ganska tidigt på våren påträffar fullt utbildade sådana: Den 
mörka, nästan svarta färgvarieteten har jag alltid funnit i största 
mängd på hösten, då de ljusare däremot äro talrikast under som- 
maren. (Månne en andra flygtid?) 

För möjligen kommande undersökningar i denna väg vill 
jag för hrr entomologer närmare uppgifva några lokaler helt nära 
vid Strömstad, där jag i flera år sett och tagit arten i mängd. 
1) Nötholmen: Reballs ägor norr om norra hamnen i Strömstad på 
södra sidan längs stranden, helst där gräsmattan eller mjölon- 
riset slutar. 2) Vrångesund (!/1 mil SV. från Strömstad): södra 
delen af Valö från sundets början rundtom till Adamslund. Den 
höga, branta moränbacken är glest beväxt med barrskog, men 
ner emot stranden äfven med ljung och mjölonris. Just på detta 


4 


na 


HANSSON: SKANDINAVISKA RÄTVINGAR. 33 


ställe har jag tagit arten i november, då marken nästan öfver 
allt var betäckt med ett några centimenter djupt snölager. 3) 
Södra och sydvästra stränderna på Öddö, där äfven liknande 
vegetation förefinnes. 4) Stahrekil på Hellkindssidan, strax söder 
om Strömstad. 

11.' St. biguttulus Tin. Denna art, som jag i början för- 
växlade med föregående, tycks vara ganska sällsynt i norra Bo- 
huslän, där jag tagit den på sandiga, torra ställen å hemmanen 
Snålen och Hjelmstad i Vette härad och Tanumsslätten i Tanum. 
På Dalsland har jag ej oberverat den. 

12. Gomphocerus maculatus ”THUNB. Allmän i Bohuslän 
och på Dalsland. Arten har jag dessutom tagit vid Göteborg, 
Malmö, Ystad, Kalmar, Västervik m. fl. st. — I Norge flerstädes 
såsom i hela Smålenenes amt, på flera ställen kring Kristianiafjor- 
den, i Telemarken nära Gausta, samt vid Tromsö. — I Danmark 
vid Fredrikshamn och Skagen. 

Lilla gräshoppan förekommer på snart sagdt alla möjliga 
lokaler: kala bärg (då stundom i sällskap med följande eller med 
Sphingonotus cyanopterus), torra ängar och gräsbackar, kärr- 
kanter, saftiga strandängar o. s. v. På de yttersta skären i Bo- 
huslän förekommer arten, så snart klippan kan hysa en eller annan 
fanerogam. 

13: G. rufus LIN. Denna lilla gräshoppa har jag tagit 
åtskilliga gånger i norra Bohuslän, såsom på Hemmanet Tveten, 
Riksgränsen, nära Idefjorden, 1 Vette härad och vid Ejdebratta i 
Bullaren; Dalsland: i Hedemarken, Bomarken och Räfmarken, 
Björneskogen i Nössemarken; Värmland: gården Suckan i Blom- 
skogs socken. — Norge: Luneheja i Aremark. Telemarken nära 
Gaustafjäll. 

Denna art träffas aldrig, såsom föregående, vid själfva kusten 
utan något inåt landet. Jag har i norra Bohuslän icke påträffat 
arten närmare än ett par mil från hafvet. 

14. Splaingonotus cyanopterus CHaArrP. I och omkring 
Strömstad förekommer denna vackra gräshoppa rätt allmänt, blott 
man förstår uppsöka sådana lokaler, som den hälst föredrager. 
I trakten af Strömstad förekommer den vid »Myren» och Öster- 
röd. Drifnäs, Lunds Ödegård, Hellekind och Starholmen i Skee 
socken. På sistnämda ställe har jag observerat den i tusental, 


Entomol. Tidskr. Årg. 23, H. 1 (1902). 5 3 


34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. 1902. 


(se nedan); Öddö och Valö i Tjernö. Vidare är den funnen i 
trakten af Dynekil, Keball, Källeviken, — Vagnarebergen i Hog- 
dal. — Norge, Hvalöarna: Store Röd (Kirköen), gården Barm 
(Vesterö). Göteborg vid Fässberg och Nya varfvet; aug. 1901. 

Blåvingade gräshoppan föredrager till sin vistelseort kala, 
öppet belägna bärg, gärna i närheten af gles skog." -. Då insek- 
ten »trycker» på den grå hällen, är den ytterst svår att upp- 
täcka, men röjer sig lätt vid uppflygandet genom ett svagt fladd- 
rande ljud, som uppkommer genom flyg- och täckvingarnas rörel- 
ser emot hvarandra, äfvenså på de lätt i ögonen fallande vackra 
blå flygvingarna. | 

Då man nalkas insekten, höjer han sig hastigt rakt upp i 
luften, ofta till en höjd af 3—4 meter, innan han ånyo sänker 
sig; stundom flyger han rätt långt. Jag har ej sett denna art 
hoppa, som de små gräshopporna, men då hon flyger upp, ger 
hon sig en kraftig ansats med hoppfötterna. Dess läte, som, 
ehuru mycket svagare, liknar det hos Gomphocerus maculatus, 
får man sällan höra. 

En solvarm dag för några år sedan, begaf jag mig till Star- 
holmen för att till docent Har i Lund söka fånga några exemplar 
af ifrågavarande rätvinge. Blott ett och annat individ skrämdes 
upp, där jag gick fram, och fångsten blef skral. Jag satte mig 
då ned på bärghällen för att hvila en stund, men det dröjde ej 
länge, förr än jag rundt omkring mig fick se en mängd individ 
springa fram och tillbaka i alla riktningar. De sprungo ej långt 
hvarje gång, cirka 1—2 decimeter eller mindre, förr än de 
stannade ett par sekunder, hvarefter det åter bar af. Jag lade 
hufvudet ned för att se bort utmed den släta, kala hällen, och 
denna liknade då en kolossal myrstack. Endast en eller annan 
Gomphocerus maculatus syntes till, för öfrigt var det uteslutande 
Splhingonotus. 

Jag lyckades nu fånga en hel del exemplar, och på återvägen 
till båten såg jag sådana, hvar jag gick fram. Till och med vid 
själfva hafsstranden tog jag en del honor, som helt lugnt pro- 
menerade på det hvita strandgruset i sällskap med Podisma pe- 
destris. 

« På de allra flesta ställen, där jag tagit Sphingonotus 'cyanopterus, har 
jag iakttagit ringtrasten (Turdus torgquatus), som föredrager dylika lokaler. 


6 


| 


FL TANDE TER 


HANSSON: SKANDINAVISKA RÄTVINGAR. 35 


De flesta af dessa voro fulla af ägg och hade kanhända ej 
så lätt att komma i höjden, helst då bergväggen är rät, hög och 
brant, omkring 50 m. Blåvingade gräshoppan tycks uteslutande 
vara en kustform. Ehuruväl jag undersökt många lokaler af lik- 
nande beskaffenhet, som de omnämnda, har jag ännu ej träffat 
arten på en mils afstånd från hafvet. 

15. Oedipoda stridula Tin. Förekommer här och där på 
spridda ställen i norra Bohuslän och Dalsland såväl på öppna 
ställen i skogskanter, som vid sandiga hafstränder, såsom t. ex. 
»Långesand» i Långrännan (!/1 mil från Strömstad), Koster, Rössö 
m. ff st., dock icke långt från gräsmarkens gräns mot strandens 
flodmärke. i 

16. Podisma pedestris lin. Ej sällsynt i norra Bohuslän, 
såsom vid Keball, Öddö, Bullaren etc.; på Dalsland i Töftedals 
och Nössemarkens socknar. — Norge: Aremarken, Fredrikshald 
och Hvalöarna. 

17.  Tettix bipunctatus Lin. och 

18. I. subulatus Tin. äro tämligen allmänna i norra Bo- 
huslän och Dalsland samt i angränsande delar af Norge, såsom 
hela Smålenenes amt. I följd af dessa arters förmåga att variera 
finner man svårligen två ex. med lika färg, och de förtjäna 
att närmare studeras 1 det fria. 


Fam. Locustide. 


19. Leptophyes punctatissima Bosc. Denna sällsynta vårt- 
bitare tog jag första gången vid Strömstad juli 1877 i en po- 
tatistäppa (Odelsberg), där jag på en kort stund insamlade ett 
30-tal exemplar, hvaraf endast 5 voro honor, de öfriga hanar. 
En och annan hane gaf sin närvaro tillkänna genom ett kort, 
nästan ohörbart läte, hvilket, ehuru mycket svagare, liknade det 
hos Thamnotrizson griseoapterus. Jag bestämde då arten, såsom 
jag sedermera fann, efter en 9Y-puppa till Ödontura albovittata. 

Sedan har jag tagit arten på flera ställen i norra och mel- 
lersta Bohuslän, såsom i och omkring Strömstad, Keball, Nöt- 
holmen, Öddö, Gullnäs, Koster inom Vettehärad. Vidare i trakten 
af Grebbestad och Fjellbacka, och på säteriet Holmas ägor vid 
Gullmarfjorden. 


36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Det första för Norge konstaterade exemplar, 2 i larvstadiet, 
tog jag vid Femsjön ofvanför Fredrikshald i juli 1879. Detta 
exemplar öfverlämnades till professor L. ESMARK i Kristiania, 
hvilken införlifvade detsamma med därvarande universitets ento- 
mologiska samlingar. Exemplaret fanns kvar 1889, då jag genom 
statsentomologen SCHÖYENS välvilliga tillmötesgående var i tillfälle 
att få se samlingarna. 


Leptophyes punctatissima. Fig. 1. 3, maxilla, a. mando, b. galea, c. palpus. 
Fig. 2. 9, spetsen af äggläggningsskidan. Fig. 3. 2, puppa, spetsen af 
samma skida. a. a. a. = öfre 'valven; b. b. b., = undre valven; 

c. c. d. = den nya, ännu ej utvecklade terebran; synes genom 
den gamla. Fig. utförda med tillhjälp af en camera lucida. 


I slutet af juli: :1891 anträffades två ex., gt och: 2, på 
Kirköen, Svanekil (Hvalöarna i: Norge) bland fZnula helenium, 
Ligustrum och FKosa. Dessa sändes till Kristiania universitets 
museum. Lefvande exemplar från Strömstad sändes till Lund i 
en liten träask och voro vid framkomsten i »högönsklig väl- 
måga». Det ställe, där jag bäst varit i tillfälle att iakttaga arten, 
och hvarest jag insamlat exemplar äfven för att ha i fångenskap, 
är en liten hagtäppa i Strömstad (n:r 47 i 4:de roten), där jag 
årligen i bortåt tjugu års tid funnit arten talrik hvarje sommar. 

8 


PRE 
Fin 


HANSSON: SKANDINAVISKA RÄTVINGAR. 3 


J 


I medio af maj började larver på 5 å 6 mm. att visa sig, 
i augusti var insekten fullt utbildad, men vid första frostnatt voro 
alla försvunna. De uppehöllo sig här på Saponaria officinalis, 
Bryonia, Lilium bulbiferum, Viburnum m. fl. — I naturen kan 
man tämligen säkert beräkna att påträffa denna insekt vid bärg- 
rötter bland Spirea, Ligustrum, hassel, nässlor, hagtorn, slån och 
dylikt. 

Det har aldrig, vare sig de varit i fångenskap eller i det 
fria, lyckats mig observera könens parning, som antagligen för- 
siggår under natten, alldenstund jag träffat såväl hanar som honor 
i rörelse äfven då. 

Under solvarma dagar har jag timtals sett de olika indivi- 
den stå alldeles orörliga på öfversidan af bladen till de växter, 
där de uppehålla sig, antingen ensamma eller & och 2, i senare 
fallet alltid ett stycke åtskilda med tillbakaböjda antenner och 
hufvudena riktade mot hvarandra. 

Under regn krypa de merendels ned under bladen, på väx- 
tens lodräta internodier, där de »trycka» med alla benen tätt 
hopstående och hufvudet riktadt mot marken. 

I fångenskap vill denna vårtbitare, såväl som hans sam- 
släktingar, gärna klättra upp efter förvaringskärlets väggar. För 
att ej glida ned, fuktar han därvid växelvis fotsulorna med saliv. 

Den är i allmänhet trög och försiktig i sina rörelser; dock 
kan den vid hastigt påkommen fara med tillhjälp af de långa 
hoppfötterna ganska hastigt sätta sig i säkerhet. 

Två gånger har jag iakttagit denna insekt nattetid. Ena 
gången på Gullnäs i Tjernö socken under min vistelse där i 
augusti 1889. Jag stod en afton vid dörren och lyssnade till 
Thamnotrizson, som lät höra sin sång längs hela den närliggande 
bärgfoten. Plötsligt fick jag höra ett liknande, men mycket sva- 
gare ljud i höjd med örat. Jag strök eld på en tändsticka, be- 
lyste stället, och fick då se en hona af Leptophyes högt uppe på 
väggen. Den stödde sig på de två bakre benparen, och hade böjt 
bakkroppen nedåt-framåt, så att den bågformiga underkanten af 
äggläggningsskidan låg midt under munnen. Högre upp på 
väggen satt en I med framåtriktade antenner och mot marken 
riktadt hufvud. 

I slutet af augusti 1893 besökte jag under natten en träd: 


9 


38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


gård vid Strömstad (Myren) för att söka landtsnäckor. Då jag 
kom i närheten af ett enstaka stående fruktträd, fick jag höra 
ett svagt ljud liknande lilla gräshoppans (Gomphocerus maculatus). 
Jag vände lyktan genast åt det hållet och observerade, omkring 
2 alnar öfver marken, en & i alldeles samma ställning som den 
på Gullnäs. 

Ett stycke framför honan stod en &A med tillbakaböjda an- 
tenner och tätt tillsammansstående ben. 

Den sågtandade vårtbitaren tycks, liksom den blåvingade 
gräshoppan, tillhöra kusttrakterna, enär den icke ännu anträffats 
inåt landet. Den har ett godt skydd i sin färg och är rätt svår 
att upptäcka bland det gröna löfverket, där den uppehåller sig. 

Den fullt utbildade insekten har följande färgteckning: & 
grön, försedd med fina, tätt ställda mörka punkter, ryggen och 
thorax i midten rödbruna, sidokölarna på thorax gulhvita; under 
ljust gulgrön. 98, som är större, är grön, tätt försedd med mörka 
punkter; ryggen längs midten försedd med ett rödbrunt streck. 
Det rödbruna på ryggen saknas hos larverna. Någon gång har jag 
sett &, som äfven haft en fin hvit linje längs midten af thorax. 

20. Locusta viridisszma Lis. Allmän i norra Bohuslän och 
Dalsland. Dessutom har jag tagit denna art i Västergötland och 
Skåne. — Norge och Danmark. Kallas i likhet med Decticus 
verrucivorus »Hängetyta», »Ängtyta», någon gång »Vårtbit». 

21. Thamnotrizon griseoapterus DEG. Förekommer rätt 
allmänt i norra Bohuslän och Dalsland. — I Norge har jag 
tagit arten. på Hvalöarna vid Fredrikshald, Kristiania samt flera 
ställen häremellan och Kristianssand, i Telemarken och Aremark. 
— Danmark: Dyrehaven och Fredrikshamn. 

22. Platycleis grisea FABR. Ej så sällan tagen i norra 
Bohuslän kring Strömstad (Nötholmen, Hellekind, Öddö o. s. v.); 
i Dalsland i Hedemarken och Bomarken. — I Norge vid Kornsö 
station 1879 och 1894. 

Af denna art har jag i trakten af Strömstad tyckt mig funnit 
två former; en mindre (den vanliga) och en något större. Af 
den sistnämnda tog jag 1879 på Nötholmen en gg. Oafsedt 
storleken, var exemplaret till färgen mera mörkt och glänsande 
än hufvudformen. Exemplaret i fråga blef förstördt under elds- 
våda i Strömstad 1880. 


10 


HANSSON : "SKANDINAVISKA RÄTVINGAR. 39 


Ett andra exemplar, en 9, togs 1881 å Hellekind — l/4 
mil S. om Strömstad -— (sydvästra strandängen). Längd, från 
pann- till vingspetsen, 35 mm.; färgen brunsvart och gråspräck- 
lig, glänsande, under gulgrön. 3 tydliga punktögon finnas. Detta 
ex., som förvarades i sprit, öfverlämnades 1885, tillika med en del 
andra rätvingar från Strömstadstrakten, till lektor SPÅNGBERG i Gefle. 

Denna art tycks helst föredraga tämligen torra, med enris 
och mjölonris beväxta gräsbackar. 

23. PI. brachyptera Lin. Inom norra och mellersta Bo- 
huslän har jag ej sällan iakttagit denna art; vidare på Dalsland 
och i Hedemarken. — Norge: Hvalöarna, Kornsö, Aremarken. 

Föredrager tufvig med Carzces, odon etc. beväxt mark, men 
förekommer äfven på torrare lokaler bland ljung och mjölonris. 

24. Decticus wverrucivorus Lin. Allmän 1 Bohuslän och 
Dalsland. Allmogens sätt att låta denna insekt bita sönder vårtor 
är nog bekant, men försvinner allt mer bland det uppväxande släktet. 

Jag har iakttagit arten i Norge flerstädes mellan Fredriks- 
hald, Kristiania och Arendal. — I Danmark: Skagen, Fredriks- 
hamn och Store Vildmose. 

På barlastplatsen å gamla varfvet i Strömstad har jag två 
gånger (1888 och 1893) tagit en färgvarietet, i storlek obetyd- 
ligt mindre än hufvudformen. Båda voro honor; färgen var helt 
och hållet brunt halmgul med undantag af de svarta fläckarna 
å vingarna, hvilka här voro vackert sotbruna. 

Ej sällan träffas ex., som hafva hufvudets sidor och thorax 
sidolober rödbruna eller äro hufvud och ryggsköld ofvan rödbruna 
med gröna sidor. 


Fam. Gryllide. 


25. Gryllus domesticus Tis. Inom norra Bohuslän eller 
Dalsland har jag ej lyckats ertappa denna art; men däremot 
observerade iag hussyrsan på Skärhalden, Hvalöarna (Norge) !/2 
mil från riksgränsen. På stället, där den innästlat sig i spisel- 
muren, kallades den »Sirisse>» och påstods föra lycka till det hus, 
där den tagit sin bostad, hvadan mitt värdfolk med oblida ögon 
såg, att jag försökte och verkligen lyckades fånga några exemplar. 


40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10902. 


TERMITES NOVOSTERSAAFRTICAYKERORTAIOS 
DESCRIPSIT 


YNGVE SJÖSTEDT. 


Eutermes mitis n. sp. 


Imago alata: supra fusco-brunnea, antennis, palpis, latere 
inferiore sordide flavescentibus, pedibus paulo obscurioribus; seg- 
mentis ventralibus extus macula parva brunnea ornatis; capite 
ovali, antrorsum paulo attenuato, sexta parte longiore lätitudine 
inter fastigios oculorum; oculis magnis, ocellis rotundis, minus 
diametro ab oculis remotis; antennis I15-artieulatis, articulo primo 
longitudine duorum sequentium, articulo secundo et tertio longitu- 
dine eadem; prothorace latitudine capitis oculo uno excepto, late 
rotundato-triangulari, portice paulo applanato et incurvato, antice 
breviter elevato et medio exciso; scutis dorsalibus meso- et meta- 
thoracis postice latis, paulo incurvatis; alis rufo-brunneo adum- 
bratis, venis partim valde indistinctis; mediana ad medium in 
ramulis 3—5 se findente, paulo supra medium al& posita; ramu- 
lis submedian& 9—11, inferioribus validioribus et magis coloratis. 

Exp. alar. 37—39, long c. alis 20—22, long. ale 18—19, 
lat. ale 4,;—5, long, c. cap. 9—- 10 mm. 

Madagaskar; coll. SIKorRA, Collectio DESNEUX & Mus. Stockh. 


Eutermes infuscatus n. sp. 


Imago alata: supra nigro-brunnea; capite ovali, antrorsum 
paulo angustiore, medio impressione parva; epistomate flavescente, 
pallidiore quam fronte, paulo inflato; oculis modicis, ocellis 
late ovalibus, diametro longiore ab oculis remotis; dentibus duo- 
bus primis mandibularum 2qualibus; antennis I5-articulatis, arti- 
culo Dbasali longitudine duorum sequentium, articulo secundo et 
tertio longitudine eadem; ore et palpis pallide flavescentibus; 
prothorace latitudine capitis oculo uno excepto, semicirculari, 
postice incurvato, antice breviter elevato, medio non exciso; 
scutis dorsalibus meso- et metathoracis postice latis, incurvatis, 
processibus brevioribus, prasertim metathoracis rotundatis; alis 
fuliginosis, paulo rufescente adumbratis, venis partim minus distin- 
ctis; mediana recta, sepe indivisa, alias apice I —4 ramulos emit- 
tente; pedibus sordide flavescentibus, femoribus vix obscurioribus; 
segmentis ventralibus brunneis, medio late pallidis, stigmatibus nigris. 

Exp. alar. 24—24,5, long. c. alis 13— 14, long. alert 
11,3, lat. ale 3,2, Corp. C. Cap. 7—7,5 mm. 

Brit. Centr. Afr.: Zomba, april 1899; coll. CAMERON. Mus. 
Cambridge & Stockholm. 


— 0 —— 


NRA 


Mm 


OETEMIESERAGE UND: 


Den svenska entomologien har åter lidit en smärtsam för- 
lust, i det att en af dess tillgifnaste, varmaste och outtröttligaste 
anhängare nyligen lämnat entomologernas led. 

Äfven om för dem, som kände hans på senaste tiden vack- 
lande hälsa, detta slag ej var någon öfverraskning, är dock under- 
rättelsen, att den sympatiske läkaren nu för alltid är borta, djupt 
nedslående, och detta i ännu högre grad vid tanken på, att de 


I 


42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


planer, han sedan långa år tillbaka hyst, att efter afslutadt sträf- 
samt arbete, omgifven af sina kära entomölogiska skatter i lugn 
få tillbringa ännu många år, helt och hållet ägnade åt entomo- 
logien, härigenom 1 förtid brutits. 

CARL JoHAN EMIL HAGLUND var född den 7 februari 1837 
i Kimstads socken af Linköpings län. Föräldrarna voro kel. hof- 
predikanten och kyrkoherden därstädes JoHAN BAPTIST HAGLUND 
och EMILIE CAROLINA JACOBSSON, dotter till bruksläkaren vid 
Finspång, MATHIAS JACOBSSON. 

Redan vid omkring 16 års ålder företog HAGLUND en längre 
resa hufvudsakligen i syfte att söka stärka sitt ganska svaga bröst. 
Att denna vid så unga år anträdda färd, hvarvid Kap och Java 
besöktes, ej skulle kunna medföra något större resultat, är natur- 
ligt, men säkerligen har anblicken af den rika tropiska faunan 
med dess växlande och praktfulla djurformer ej kunnat undgå 
att på det unga naturälskande sinnet göra ett lifligt intryck, och 
kanske redan då grunden lades till den kärlek för insektvärlden, 
som sedan alltid följde honom. 

Efter att hafva genomgått Norrköpings skola och lyceum 
blef han student i Upsala vårterminen 1857, aflade med. fi. 
kandidatexamen 1860, blef med. kandidat 1862 och med. licen- 
tiat 1866. Under sin studietid i Upsala var han amanuens vid 
universitetets zoologiska institution från 1860 till 1863. 

Från tiden mot afslutningen af sina examina stod han i liflig 
korrespondens med blifvande intendenten vid Riksmuseet d:r STÅL. 

Hvilket vänskapligt förhållande, som rådde mellan professor 
STÅL och HAGLUND, framgår, utom af den hjärtliga, trägna kor- 
respondensen, äfven däraf, att STÅL, sedan han 1867 blifvit in- 
tendent vid Riksmuseet och såsom sådan ej fick äga någon en- 
skild samling, sedan museet erhållit, hvad som för detta var af 
värde, till honom som gåfva öfverlämnade hela återstoden af 
hemiptersamlingen. 

I mars 1866 bosatte sig HAGLUND som praktiserande läkare 
i Norrköping, utnämndes 1881 till andre stadsläkare därstädes, 
från hvilken befattning han på egen begäran erhöll afsked den 
2 jan. 1882, ehuru 'han ända till 1898 års utgång bibehöll sin 
praktik. 

Oaktadt HAGLUND som entomolog framför allt ägnade sig åt 


2 


REV 


SJÖSTEDT: C. J. EMIL HAGLUND: 43 


hemiptererna, fanns dock ingen insektgrupp, som ej var honom gan- 
ska ingående bekant. I början studerade han äfven Diptera och 
säger i bref till STÅL 1867, att han utvalt dem för att äfven 
hafva en samling af någon svensk grupp, ehuru de komme att 
»helt styfmoderligt kultiveras»>. 

Flera andra grupper voro sedan föremål för hans samlings- 
ifver och studium, och under senare år upptogo de svenska para- 
sitsteklarna, isynnerhet de små svårbestämda Crypti hans tid och 
intresse. 

Sin rikhaltiga samling af palearktiska Carabider hade han 
redan flera år före sin bortgång som gåfva öfverlämnat till Riks- 
museet. 

I slutet af oktober 1901 nedskref HAGLUND det donations- 
bref, hvarigenom nästan hela hans samlingar, med undantag af 
Hemiptererna, som gåfva öfverlämnades till Riksmuseet. 

Dessa samlingar omfatta rätt betydande förråd af Coleo- 
pterer, tillhörande familjerna Erotylide, Endomyclhide och Cocci- 
nellide, vidare svenska Hymenopterer, främst parasitsteklar, men 
äfven ÅApide och Crabronide, liksom äfven en del finska Ich- 
neumonide, svenska Dipterer, framför allt NVemocera, svenska 
Neuropterer, Zrichoptera, konserverade samt i sprit bevarade 
spindlar kompletterande WESTRINGS och THORELLS samlingar, 
däribland hela serier af Epezra-varieteter, typerna till Erigoni- 
derna, omnämnda i THORELLS arbeten, m. m. De svenska in- 
sekterna voro af värde ej blott för sin omsorgsfulla preparering, 
utan äfven emedan ibland desamma mycket förefanns, som be- 
höfdes eller till och med saknades i museets samlingar. Det 
återstod nu att för Riksmuseet förvärfva den värdefulla hemipter- 
samlingen, hvilken HAGLUND alltid önskat där måtte få sin plats, 
men hvilken han ej ansåg sig helt och hållet kunna skänka. 
Utom allt, som erhållits genom byte och gåfvor af de fackmän 
och samlare, med hvilka han stod i förbindelse, hade densamma 
kostat öfver 10,000 kr. i penningar. För museet ägde den stort 
värde ej blott genom sin omfattning utan äfven till följd af det stora 
antal för museet nya former den innehöll, hvarigenom den på ett lyck- 
ligt sätt kompletterade museets förut rika samlingar af Hemiptera. 

Snart såg sig äfven museet till sin glädje i besittning af 
densamma. 


44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


I en till Kongl. Vetenskapsakademien ställd skrifvelse i jan. 
1902 förklarade nämligen godsägaren och kommendören HARALD 
Rörss å Munkeberg vid Hjo såsom sin önskan att inlösa och 
donera den, därvid fogande det enda villkor, att den måtte öf- 
verlämnas till Riksmuseets entomologiska afdelning och där för 
framtiden bevaras, — en gåfva, hvarigenom donator säkerligen 
förvärfvat sig alla svenska entomologers uppriktiga tacksamhet. 

Men det är ej blott genom dessa samlingar, HAGLUND fäst 
sitt namn vid Riksmuseet. Med anslag från REGNELLS zool. 
gsåfvomedel och från museets entomologiska afdelning vistades han 
där från januari—maj' 1899 och sedermera samma höst och föl- 
jande vår, sysselsatt med omflyttning och ordnande af hemipter- 
samlingen, därvid afslutande Pezntatomide, Coreide och början 
af Lygeide, ett för museet synnerligen viktigt arbete, enär denna 
dyrbara del af samlingarna stod alldeles för trångt och behöfde 
granskas af en fackman. Afsikten var att så genomgå hela 
hemiptersamlingen, då först sjuklighet och sedan döden gjorde 
slut på dessa planer. 

Som ett erkännande af, hvad dr. HAGLUND verkat för ento- 
mologien, valde Entomologiska Föreningen den 28 september 
1901 honom till sin hedersledamot af första klassen, ett erkän- 
nande, som mycket syntes hafva gladt honom, ehuru detta leda- 
motskap tyvärr blef af allt för kort varaktighet. Då föreningens 
ordförande, prof. AURIVILLIUS, vid nästa sammankomst, den 314 
dec., frambar dr. HAGLUNDS tacksamhet för utmärkelsen, lämnade 
han nämligen äfven det smärtsamma meddelandet, att den förtjänte 
entomologen då redan lämnat föreningens led samt tolkade hufvud- 
dragen af hans lefnad och verksamhet i entomologiens tjänst. 

Som läkare hade HAGLUND i den stad, där han tillbragt 
större delen af sitt lif, vunnit högt anseende, och ofta, då allt 
hopp om vederfående ögonskenligen var ute, satte patienten sin 
lit till hans erfarna konst. Hans besök i sjukrummet voro också 
alltid efterlängtade och verkade lugnande och upplifvande på den 
lidande, trots den sträfhet och bäarskhet, som till det yttre 
någon gång trädde i dagen hos den framstående läkaren. Äfven 
åt det kommunala ägnade han tid och intresse, var 1880—1890, 
då han på egen begäran afgick, medlem af stadsfullmäktige och 
1880—1892 ledamot i styrelsen för Norrköpings sjukhus. 


4 


SJÖSTEDT: C. J. EMIL HAGLUND. 45 


Den 6 mars 1901 träffades HAGLUND af ett mycket svårt 
giktanfall åt bröstet och hjärtat, som ytterligt nedsatte hans krafter 
och större delen af följande tid band honom vid sjuksängen. 
Hans arbetsförmåga var nu till stor del bruten, och krafterna 
medgåfvo i allmänhet blott något läsning. Detta var ett hårdt 
slag, då det träffade honom midt i arbetet med ordnandet at 
hans dyrbara samlingar, hvartill han såsom läkare med stor prak- 
tik förut ej haft mycket tillfälle. 

Endast någon kortare stund om dagen kunde han numera 
under bästa förhållanden syssla med sina samlingar, flytta och 
ordna insekter och glädja sig åt sina skatter, till dess hjärtsvag- 
heten och smärtor åter förtogo krafterna. 

Sedan 1899 vistades HAGLUND på sin lilla landtegendom 
Härjestad Skattegård i Lommaryds socken i Småland, hvilkens 
skötsel mycket intresserade honom, och dit han nedfört sina sam- 
lingar; och här insomnade han äfven lugnt och stilla den 9 dec. 
Igar: kl. 5 vfm: 

Ehuru kroppskrafterna på senare tiden allt mer försvagades, 
voro själskrafterna in i det sista de bästa, ja, syntes då nästan 
hafva tilltagit i spänstighet, och med stort tålamod såg han de 
förra allt mer svika. 

Gift med HEDVIG CHARLOTTA MARGARETA SGHRÖDER, Sörjes 
han närmast af efterlämnad maka samt sex barn, af hvilka två 
äro läkare... Han ligger begrafven i Norrköping. 

Från trycket har HAGLUND utgifvit följande arbeten: 

1: Hemiptera nova: Stett. Ent. Zeit. XXIX, 1868, p. 150 
—163, 394. Omfattar 29 nya, Riksmuseet tillhörande arter. 

2: Verszeichniss der von YNGVE SJÖSTEDT äm nordwest- 
lichen Kamerungebiete eingesammelten Hemipteren. Beiträge 
zur Kenntniss der Insektenfauna von Kamerun N:o 4: Öfvers. 
K. Vet. Akad. Förh. 1894 N:o 8, p. 387—408; 1895 N:o 7, 
PEA45- 4470; 1890 N:o 2; p. 409—713 = 477 sidor. Omfattar 
237. daraf 53 nya arter. 

3. Några af Herr Ingeniör P. DusÉn i. Chili och Argen- 
tina insamlade Hemiptera: Ent. Tidskr. XX, 1899, p. 77—7178. 
Omfattar 7, däraf 2 nya arter. Lokalen Argentina utgår enl. 
senare meddelande från förf. Ensenada finnes både i Chili och 
Argentina. 


10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


4. Die Hemipteren der schwedischen Expedition nach 
den Magellansländern 1895—97: Svenska Expeditionen till 
Magellansländerna, Bd II, N:o 9, p. 173—178, 1899. Med 4 
fig. Omfattar 17," däraf 37 nya! arten, en nnyvanetetoch ot 
nytt släkte. 

Af hans rika boksamling har hela den lepidopterologiska 
och större delen af den coleopterologiska litteraturen inköpts af 
Entomologiska Föreningen. 

Under någon längre tid hade nedskrifvaren af denna korta 
minnesruna icke glädjen att personligen känna dr. HACLUND. 
Men den tid, under hvilken denne vistades vid Riksmuseet för 
ordnandet af dess hemiptersamling, var nog för att i den till 
ytan något allvarlige och nästan torre läkaren lära känna en 
man af bästa och ädlaste karaktär, enkel, kunnig och varm- 
hjärtad, med lefvande intresse för det studium, han sedan långt 
tillbaka ägnat större delen af den kanske ofta knappa ledighet, 
en stor praktik förunnade honom, och säkerligen var det icke 
blott entomologernas utan äfven alla hans öfriga vänners känslor, 
som Entomologiska Föreningen uttryckte genom inskriptionen på 
den krans, föreningen sände till sin hedersledamots graf, och på 
hvilken lästes: tacksamhet — sympati — saknad. 

Ehuru HAGLUND såsom läkare icke kunde ägna sin tid åt 
någon mera omfattande författarverksamhet inom entomologien 
och ej genom några större utgifna arbeten gjort sig bemärkt och 
känd, har dock entomologien i honom alltid haft ett varmt och 
tillgifvet stöd. De samlingar, han under sitt lif hopbragt, och 
hvilka nu fått sin plats på svenska Riksmuseet, skola också för 
framtiden. visa, hvad ett aldrig slocknande intresse och en varm 
hängifvenhet för entomologien förmått skapa. 


Yngve Sjöstedt. 


6 


47 


MESOMYPE, VIRGATASY ROD. 
EN FOR NORGES FAUNA NY GEOMETER 
AV 


EMBR. STRAND. 


(Kristiania) 


Virgata Rort, Naturf. XI — Liöneolata He. fig. 311; Treit. 
VI, 1. pag. 144; H. SS. III, pag. 163. — Virgata GUMPPEG II. p. 
FASER ATRIVS D: -2 313 MIBYR GH Hlandba pa. 207- 

Av denne i Norge ikke för paatrufne art samlede jeg for- 
leden sommer flere eksemplarer ved Vallö (ner Tönsberg) og ved 
Odnes (ved Randsfjordens övre ende). Ved Vallö samledes i 
midten av mai; arten flöi her paa en tör, sandholdig, sparsomt 
med gres bevokset skraaning ner stranden; den flöi kun ganske 
korte stykker ad gangen, men fangsten var allikevel besverlig 
nok, da der bleste temmelig sterkt. — Ved Odnes samledes i 
slutten av mai; ogsaa her var törre graesmarker artens tilholds- 
steder. 

Den var i Skandinavien hidtil kun funden i det sydlige 
Sverige (Skaane—Upland); dens udbredelse strekker sig forresten 
over storstedelen av Midt- og Sydeuropa (skal mangle i Schweiz 
og Frankrig) og mod öst gaar den til Amur. — Larven lever 
paa Galium veruwm. 

Mine eksemplarer stemmer ganske med ovenciterede beskri- 
velser eller figg. Sammenlignet med et eksemplar fra Alperne i 
min samling viser de dog nogle mindre avvigelser. De er tildels 
noget mindre, idet flere ikke naar 21 mm. (vingekspansjon ; et 
er kun 18 mm.); grundfarven er renere graa, tildels med blaalig 
anstrygning, mens ekspl. fra Alperne er mere brungraat. Endvi- 
dere er de norske stykker langt skarpere tegnet; baade midtfeltet 
og diskoidalpletten er likesaa sterkt markeret som paa HUÖBNERS 
figur for forvingernes vedkommende, hvorimod den skarpe midt- 
plet, som HUÖBNER har antydet paa bagvingerne, er utydelig baade 
paa de norske og paa eksemplaret fra Alperne. 


48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


CHLOROCEYSTISTEHEOERATATNIAG: 
Vv HAD ENAVRASETCHS 
EN FOR SKANDINAVIEN NY GEOMETER. 


Chloerata MaB., Pet. Nouv. Entom. (1870) p. 96; GUMPPEG. 
II. p. 205 — Horticolaria Fucns, Jhrb. Nass. 45 (1892) p. 102; 
Chl. ab. hadenrata FucHs ibid. 53 (1900) Pp. 653; 54 (1901)6p- 
58 anmerk. 

I mit »Beitrag zur Schmetterlingsfauna Norwegens» (Nyt 
magazin f. naturv. [1901]) har jeg angivet Chloroclystis rectan- 
gulata IL. fra Tysfjorden (Nordland). Av de derfra medbragte 
eksemplarer har jeg senere overladt nogle til mine byttevenner 
A. FucuHs (Bornich) og F. FucHs (Boppard). Efter hvad de to 
herrer har meddelt mig, er arten imidlertid ikke rectangulata 1L., 
men chloerata MaAB., og eksemplarerne tilhörer den af A. FUCHS 
under navn av ab. hadenata beskrevne form. 

Denne rectangulata saa nerstaaende art var först kjendt fra 
omegnen av Paris, fandtes senere ved Frankfurt og er nu kjendt 
fra Osterrige-Ungarn, S:t Petersburg m. fl. st. Hverken fra Fin- 
land eller Danmark foreligger angivelser om dens forekomst, og 
til Skandinaviens arter har den heller ikke veret regnet.  Dens 
store likhed med rectanrgulata gjör, at den vistnok ofte forveksles 
med denne. 

Fucns karakteriserer sin /horticolaria (= chloerata) saaledes: 
Jordgraa, med samme tegning som Chlor. rectangulata, men paa 
forvingerne er midtfeltets ydre begrensning i cellerne 3 og 6 
karakteristisk ved at den kun ganske svagt böier sig udad, og for- 
bindelseslinjen mellem de to udspring er ret, mens den baade hos 
rectangulata og debiliata löber i ens karp, mod sömmen aaben bue. 
Formen /hadenata, der hos os synes at optrede som varietet, ud- 
merker sig ved sin sotbrune farve; forvingerne har to udviskede, grön- 
agtige dobbeltstriber (tverbaand) od skarp grön, takket bölgelinje. 

Arten anbefales til eftersögning av vore entomologer. Mine 
eksemplarer toges for det meste paa et havestakit eller paa hus- 
vegge i nerheden av samme have, hvori var plantet forskjellige 
lövtrer, paa hvilke larven sandsynligvis har levet. TIfölge Goos- 
SENS er neringsplanten Prunus spinosa. Embr. Strand. 


rs ES 


49 


FERPIDOPTEROLOGISKE MEDDELCEESER FRA DET 
SÖNDENFJELDSKE NORGE. 


AF 


J. SPARRE SCHNEIDER. 


I årenes löb er der fra forskjelligt hold tilflydt mig endel 
faunistisk materiale vedkommende forekomsten af endel sjeldnere 
Lepidoptera i det sönden(östen-)fjeldske Norge, som jeg her har 
forsögt at samle til en liden opsats; det er jo ret sparsomme 
meddelelser, som nu i en r&ekke af år fra de norske entomologer 
har fundet veien til dette tidsskrifts spalter. Lidt af dette ma- 
teriale har jeg samlet selv, endel har jeg leilighedsvis fået fra 
mine sydlige kolleger, hvortil kommer nogle optegnelser, som jeg 
for :2 år siden gjorde fra en liden samling, der af min yngste 
broder ANDR. SCHNEIDER var bragt sammen fra trakten omkring 
Moss, og som indeholdt en r&ekke interessante for Smålenene 


nye arter: 


I. Om 4 for Norges fauna nye Heterocera. 


Ammoconia cecimacula S. V. I fölge meddelelse fra stats- 
entomolog W. M. SCHÖYEN fik han i september 1899 et eksplr. ude 
på Nordstrand ved Kristiania; det fandtes i et af de i haven ud- 
hengte fangglas. Fundet var ikke så uventet endda, da cec- 
macula jo er adskillig udbredt i det sydlige Sverige helt op til 
Stockholm. 

Miana (Hadena) literosa Hw. Af hr. overlerer A. UL 
MANN har jeg fået et meget vakkert eksplr. (>) fanget ved Drö- 

NEGRO Tia kr NÄ TEL aan flin (1992)40 Al 


[0] ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


[Sal 


bak. - Det stemmer aldeles med et ungarsk individ af den typi- 
ske form. I Sverige er denne art, mig bekjendt, kun observeret 
på Oland samt ved Stockholm. 

Caradrina selini B. Også for denne art har jeg at takke 
hr. ULLMANN, som har sendt mig et fint haneksplr. fanget ved 
Kragerö 15 juni v893. - Det er meget mörkere end voreter nussik 
ske hunindivider, men er dog en sikker selini. I Sverige kun 
bemerket ved Stockholm samt i Upland (LAMPA), men AURIVIL- 
LIUS antager (Nordens Fjärilar p. 155) at disse opgaver delvis 
beror på forveksling med grisea Ev. 

Ephyra (Zonosoma) orbicularia HB. Hos min broder så jeg et 
ganske friskt eksplr. blandt” hans indsamlinger fra Moss. For 
Sveriges vedkommende opgives den i Sv. LAMPAS fortegnelse at 
1885 at forekomme fra Småland til Upland. 


II. Nye findesteder for sjeldnere arter. 


Lycena orion PALL. -Samlet i flere eksplr. på Boröen ude 
1 skjergården ved. Tvedestrand, hvor den 'synes: at vere temme: 
lig almindelig (ULLMANN). Hos de skandinaviske individer, jer 
har seet, har det blå på vingernes overside en langt större ud- 
strekning end på mellemeurop&eiske eksplr., hvad der gjelder 
begge kjön. Det samme forhold vil man finde hos hunnen af 
de fleste af vore Lycener, at det blå tiltager med den nordlige 
bredde. 

Vanessa io L. Burde egentlig have paraderet blandt de for 
faunaen nye arter. Den blev nemlig optaget i SIEBKES »Enu- 
meratio» efter opgave af dr. WocKE, som i sin reiseberetning 
fra Dovre (Stettiner Ent. Zeitung 1864, p. 173) siger: » Vanessa 
urtice, io und anrtopa flogen Ende Mai in tiberwinterten Exem- 
plaren nicht selten bei Sigstadt und in Gudbrandsdalen». Denne 
observation var jo höist påfaldende, da endnu aldrig nogen norsk 
entomolog havde truffet zo hos os, og på forespörgsel har da dr. 
WOCKE også erkleret for kollega SCHÖYEN, at han intet 'eksplr: 
havde fanget, men blot troede ät have seet 'den;:zo er derfor 
heller ikke optaget i SCHÖYENS nye generalfortegnelse af 1893. 


!»Fortegnelse over Norges Lepidoptera», Kristiania ' Vidensk. Selsk. 


Forhandl. "1893, no. 13. 


N 


= An ak ÄÄRR a ÅA rnnnesde ATR AE 


FERIPXFAT et FÖ 


j 
; 


SPARRE SCHNEIDER: LEPIDOPTEROLOGISKE MEDDELELSER. 51 


Såmeget interessantere er det derfor nu at kunne skaffe zo sikker 
norsk borgerret, og findestedet er Risör, som også er 'den eneste 
norske lokalitet for Vanessa polychloros. Efter meddelelse fra 
hr. overlerer WARLOE er zo ganske almindelig omkring Risör, og 
en begyndende samler har i sommer klekket en hel rekke ek- 
semplarer, hvoraf et velvilligst er bleven overladt vort museum. 
Det er påfaldende lidet og mörkere end typiske individer fra 
Sverige og Tyskland. Man skal neppe finde et mere eklatant 
eksempel på, hvor yderst lokal selv en med stor flyveevne ud- 
rustet art kan holde sig, og beviser noksom, hvor langsomt man 
må tenke sig, at de fleste insekter under normale omstendighe- 
der rykker frem under sin udbredelse, selv -hvor alle betingelser 
for en rask spredning måtte synes at vere tilstede. Thinerings- 


.planten, Urfica, vokser jo overalt, og zo går i Sverige helt op 


til Stockholm. Jeg anser zo for en såkaldt »subatlantisk> form, 
som i en forholdsvis sen periode, sammen med V” polychloros L., 
Satyrus alcyone SCHiFF., Acronycta cuspis HB., Agrotis linogrisea 
SCHIFF , Grammesia trigrammica HUuFN., ÅAmphlipyra perflua 
F., Percomnia strigillaria HB. og flere for den sydöstlige kyst 
eiendommelige arter, må tenkes indvandrede i et geologisk tids- 
rum, da der var en landforbindelse mellem Skandinavien og den 
nordtyske slette, i det jeg kun for ganske enkelte tilfelde kan 
tro på en tilfeldig fart over havet, således som jo mange tzxen- 
ker sig f. eks. også de engelske elementer at vere indkomne på 
vor vestkyst. 

Satyrus alcyone ScHiFF. Nest Argynnis improba PBUTL. er 
Satyrus aleyone ubetinget den interessanteste norske dagsommer- 


fugl, og det er mig derfor en fornöielse til de tidligere kjendte 


lokaliteter atter at kunne föie nogle nye. Den blev först funden 
ved Kragerö i juni 1835 af kateket J. BERG, senere er den sam- 
let på Hovdefjeld i Nedenes i 1874 og 75,1 sidstnevnte år også 
ved N&es Verk i samme amt. Så har myntmester MUNSTER fun- 
det den i Hiterdal i Telemarken juli 1881, og i slutningen af 
juli og begyndelsen af august 1887 har overlerer ULLMANN fan- 
get den både på Hestkjennuten ved Kragerö og i Vrådal i 
Telemarken. Den synes således at vere udbredt over en större 
del af Bratsberg og Nedenes, både ved kysten og inde i fjeld- 
bygderne, men den er lokal og kresen med hensyn til flyve- 


3 


52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


pladse, der må vere tört og varmt og rigeligt med snaufjeld at 
sole sig på. 

Det eneste norske eksplr., vi "besidder, af mig selv fanget 
på Hovdefjeld 24 juli 1875, er en liden hun med 48 mm. vinge- 
fang, på oversiden neppe forskjellig fra mellemeuropeiske stykker, 
men bagvingernes underside er som hos vore norske Satyrus 
semrele meget 'mörkere, idet grundfarven er et n&sten rent sort, 
som ganske dekker de fine siksaklinier. Her foreligger ganske 
sikkert en ret udpreget klimatrace, men da jeg ikke har mate- 
riale nok og desuden har aversion mod at skabe nye navne, kan 
vor alcyonre indtil videre lades uden suffix. Derimod skal jeg få 
lov at gjöre opme&rksom på en inkurie i STAUDINGERS nye kata- 
log: Skjönt alcyonre allerede i 4 publikationer, som alle har veret 
udgiveren i hende, har veret annonceret som norsk, har det dog 
ikke lykkedes os at få den ind, det heder fremdeles som i ud- 
gaven af 1871: '» Europa c.-et 22.» Dette. er forresten ikkemoget 
enestående tilfelde, og jeg kunde nok have lyst til ved given lei- 
lighed at fremkomme med en revision til bedste for den skand. 
halvöes '"Lepidopterfauna. 

Coenonympha arcania L. Medens denne art i Sverige har 
en ganske jevn udbredelse i de sydligste og mellemste landska- 
ber, er dens forekomst hos os indskrenket til det sydöstlige 
hjörne af Smålenene, -hvorved dog er at .bemerke, at denne 
landsdel "endnu er overordentlig lidet undersögt. Den er först 
funden ved Fredrikstad af dr. Printz (eksplr. 1 univ. museet), 
senere har afdöde overretssagförer GRIMSGAARD i Sarpsborg, som 
var en ivrig samler, taget hannen i Knäardal ved Fredrikshald 
2 juli 1868: I fölge meddelelse fra SCHÖYEN flöi den i betyde- 
ligt antal: i Tistedalen ved - Fredrikshald i juni 1888, derimod 
ganske sparsomt sammesteds i 1889. Vi besidder 3 hanner og 
1 hun fra Tistedalen samlede af konservator H. KIR i 1889; deraf 
viser kun hunnen spor af ocel på forvingernes overside, hannerne 
er aldeles uden öienplet, et forhold, som forövrigt er meget vari- 
abelt hos arcanza,. De norske eksplr. er ret små, men frem- 
byder ellers ingen forskjel fra vore talrige svenske og tyske indi- 
vider. 

Agrotis rubi VIEW. I SCHÖYENS generalliste er ingen loka- 
litet opfört for 7udö7 men kun for v. florida SCHMIPT, som han 


4 


FETT NYE 


é 
” 
pj. 
” 
E 
' 


SPARRE SCHNEIDER: LEPIDOPTEROLOGISKE MEDDELELSER. 53 


fandt i Snåsen i 1884. Den typiske ruöz er imidlertid også et 
norsk insekt, idet jeg endnu i vor samling opbevarer et ganske 
godt haneksplr, taget på St. Hanshaugen ved Kristiania 29 juni 
1876. Såvidt mindes blev der fanget et til, men da dette var 
mindre godt, er det senere bleven udrangeret. Disse eksplr. har 
jeg omtalt ved en tidligere anledning! men feilagtigt bestemte som 
Agorotis festiva He., så de först nu efter 25 års forlöb er ble- 
ven rettelig vurderede. Det i behold verende stykke stemmer 
vel med tyske individer i vor samling. Hvorvidt forida kun er 
en större race eller en distinkt art, kan endnu vere tvivl under- 
kastet. Som ovenfor nevnt, var den kun kjendt i et enkelt 
stykke fra det indre af Trondhjemsfjorden, og man kan derfor 
tenke sig min overraskelse, da jeg i juli forrige år fik udklek- 
ket et pragtpar af larver, som jeg om våren havde taget på Herö 
i Nordland (66) og opfödt med Gramineer. Jeg skal ved en 
senere anledning n&ermere omtale disse arktiske florida. 

Dianthoecia carpophaga BKu. Taget i et enkelt eksplr. på 
Kongsberg af hr. myntmester TH. MÖNSTER. Ny for Buskeruds 
amt; den er nu i alt kjendt fra 7 af de. sydligste amter, vest- 
ligst observeret i Nedenes. 

Hadena illyrica FR. Af dette sjeldne natfly har jeg fra 
overlerer ULLMANN modtaget et meget vakkert hunindivid fanget 
ved Kragerö 15 juni 1893. Den var tidligere kun observeret i 
Nedenes og Odalen. 

Dipterygia scabriuscula L. Et huneksplr. taget på Kongs- 
berg har jeg fået af MÖNSTER; en han fra Kragerö (17 juni 
1893) er skjenket os af ULLMANN. Ny for Buskerud men tid- 
ligere noteret fra Bratsberg; i alt kjendt fra 6 af de sydlige 
amter, nordligst ved Kristiania. Den er overalt kun funden meget 
enkeltvis. 

Caradrina alsines Brum. Af overlerer ULLMANN er et 
huneksplr. samlet ved Kragerö 29 juni 1890. Ny for Bratsberg, 
tidligere bemerket i 5 af de sydligere og östlige amter, vesten- 
for fjeldryggen alene i Romsdals amt. 

Caradrina Menetriesiz KREYSCHM. Denne sjeldne art, som 
tidligere kun var funden af SCHÖYEN i Gudbrandsdalen, tör vare 


' »St. Hanshaugen, et lep. minde fra Kristiania», Entom, Tidskr. 1890. 


5 


54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


adskillig udbredt i de höiere liggende indlandstrakter i det syd- 
östlige Norge. Ved et besög hos myntmester MÖNSTER for 2 år 
siden fik jeg af ham blandt nogle andre ved Kongsberg samlede 
natsommerfugle også 2 serdeles vakre eksplr. af denne raritet, 
nöie .stemmende med vore 2 andre stykker, hvoraf det ene er 
fanget 1 Beverdalen 1 Jotunheimen 4 august 1885 af SCHÖVEN, 
det andet fra russisk Karelen stammer fra TENGSTRÖM. Har tid- 
ligere veret anseet for en varietet af gqvadripunctata F., men er 
nu anerkjendt som en fra denne vel adskilt art, så STAUDINGER 
og REBEL 1 den nye store katalog indskyder ikke mindre end 6 
arter mellem dem. Dens udbredelse er meget vidstrekt i vest- 
östlig retning og omfatter foruden det sydlige og mellemste Skan- 
dinavien og Finland også det sydöstlige Sibirien lige til Amur, 
og herfra tör den vel have sit udspring sammen med en veldig 
her af andre europeiske Lepidoptera, som uden tvivl er ind- 
vandrere til os fra Central-Asien. 

Orthoszia litura LL. Vi besidder et meget mörkt eksplr. (2), 
som af overlerer ULLMANN er fanget ved Kragerö 20 august 
1893 og velvilligt overladt vort museum. Endnu kun observeret 
i 4 amter, nordligst ved Bergen (60 23), og meget: enkeltvis; 
oftest samlet omkring Kristiania. 

Orrhodia vacciniz L. Også denne art skylder vi hr. ULL 
MANN, som har sendt os et eksplr. fanget ved Dröbak. Den var 
tidligere kun iagttaget ved Kristiania, men er nu senest (våren 
1900) også påvist ved Bergen af lerer LIE-PETTERSEN!, | 

Brachionycha mnubeculosa Esp. Et udmerket vakkert og 
stort hunindivid, aldeles stemmende med tyske eksplr. er af hr. 
MUNSTER taget på Kongsberg og overladt vor samling. Ny for 
Buskerud amt, tidligere kun som en stor sjeldenhed iagttaget om- 
kring Kristiania, i Nedenes, samt nordligst ved ”Trondhjem af 
SCHILDE Y 18:79. 

Dasypolia templi THB. Ligeledes i et enkelt individ (FS) 
taget på Kongsberg af hr. MÖNSTER og skjenket til Tromsö 
museum. Ny for Buskerud, tidligere bemeerket i 4 amter östen- 
og vestenfjelds. 

Bapta temerata HB. Et enkelt afflöiet eksplir: er af over- 


1 SPARRE SCHNEIDER, Coleoptera og Lepidoptera ved Bergen og i ner- 
meste omegn, Bergens Mus, Aarbog 1901, no. I, p. 168. 


6 


NYEEETYSENEEI YE SES EEE 


SPARRE SCHNEIDER: LEPIDOPTEROLOGISKE MEDDELELSER. 55 


lerer ULLMANN taget ved Kragerö. I SCHÖYENS fortegnelse op- 
föres den kun fra Akershus samt Jarlsberg og Laurvik: den hörer 
til vore sjeldneste målere. 

Parconmia strigillaria He. Fra samme kilde besidder vi et 
hanindivid fanget ved Kragerö 13 juni 1893. Det nermer sig 
sterkt ab. grisearia STGR., således som vi har den fra Lifland 
og Erzgebirge. Hidtil kun samlet af mig i Nedenes i 2 hun- 
Ckspir.! i r8720108 73 samt af SCHÖYEN ved Mandal i juni 
1882 (SS). 

Lobophora viretata HB. Ligeledes af hr. ULLMANN taget 
ved Kragerö 1 et noget afflöiet eksplr. 15 juni 1893. : Forövrigt 
kun som en stor sjeldenhed iagttaget i Akershus, Buskerud og 
Hedemarkens amter. 

Larentia (Cidaria) firmata HB. Sammen med et eksplr. at 
L. variata SCHiFF. v. obeliscata HB. fik jeg for nogle år siden 
af overl&rer ULLMANN et hunindivid af den skuffende lige men 
yderst sjeldne firmata HB. taget ved Kragerö i 1893. Den var 
tidligere kun funden ved Kristiania af SIEBKE, 1 Sverige er den 
ligeledes overordentlig sjelden og, mig bekjendt, kun iagttaget 
ved Stockholm af afdöde lektor THEDENIUS. 

Larentia (Cidaria) badiata He. I mai 1899 fangede jeg 
et nyklekket haneksplr. ved Slemdal i Vestre Aker ved Kristia- 
nia sk Det er det förste og hidtil eneste norske .ekspir., jeg har 
eiet af denne art, som forövrigt kun for mange år tilbage er 
samlet i den botaniske have af SIEBKE. 

Psammotis pulveralis HB. På samme lokalitet som under 
foregående n&evnt fandt jeg 2 friske eksplr. i juni 1899 på en 
noget fugtig eng. For 25 år siden tog jeg den også i Vestre 
Aker men ne&ermere byen, nemlig på St. Hanshaugen, men uden- 
for hovedstadens omegn er pulveralis endnu ikke observeret 
nogetsteds hos os. 


Fölgende mindre almindelige arter noterede jeg af min bro- 
ders samling. De opgaves alle at vere samlede omkring Moss. 

Thecla ww-album KN. Ny for Smålenene, tidligere kun iagt- 
taget i Akershus og Bratsbergs amter. 


7 


6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


un 


Lycena cyllarus Rott. En rekke eksplr., hunnerne alle 
med helt blå overside og således betydeligt afvigende fra den 
mellemeurop&iske cyllarus, men uheldigvis har jeg ikke nu an- 
ledning til n&ermere at undersöge denne påfaldende klimatrace. 

Pararge megera L. Ikke tidligere bemerket på Kristia- 
niafjordens östside, ligesom den tidligere kun var kjendt fra 4 af 
de sydligste amter; mest udbredt og hyppigst synes den at vere 
i Nedenes. 

Macroglossa stellatarum LL. Har også för veret opfört fra 
Smålenene. 

Stilpnotia (Leucoma) salicis L. Ligeså. 

Trichiura (Bombyx) crategi L. Ny for amtet. Kun lidet 
observeret i det sydlige Norge, derimod meget udbredt i Tromsö 
stift, hvor den kun optreder i sit mörke kledebon som v. 
arie He. 

Ågrotis baja F. Meget udbredt men ikke tidligere noteret 
fra Smålenene. 

Agrotis cuprea HB. Som under foregående art bemerket. 

ÅAgrotis putris L. En af vore störste rariteter, idet den 
tidligere kun i et enkelt eksplr. var taget ved Sarpsborg af sag- 
förer GRIMSGAARD. 

Åzgrotis corticea HB. Ikke tidligere iagttaget på Kristiania- 
fjordens östside. 

ÅAgrotis vestigialis Rott. Hidtil kun som en stor sjelden- 
hed samlet ved Drivstuen på Dovre samt vid Röisheim i Bever- 
dalen i Jotunheimen 4 august 1885 af SCHÖYEN. 

Agrotis obelisea Hr. Flere vakre eksplr. af den typiske 
obelisca. Jeg besidder et par taget i Vestre Aker ved Kristiania 
i august 1876, men om udbredelsen forövrigt kan der ikke siges 
noget med sikkerhed, då SCHÖYEN i sin generalliste opförer den 
som varietet under ÅA. triticz L.. med fölgende udbredelse for denne: 
Akershus, Kristian og Söndre Bergenhus. Norske eksplr. af tri 
fic2 har jeg neppe seet. Forövrigt opretholdes obelisca af de 
fleste autores som bona Species, Og i STAUDINGERS nye katalog 
er der endog fundet plads til hele 9 arter mellem obelisca og tritici! 

Dianthoecia albimacula BKH. Også tidligere kjendt fra 
Smålenene, forövrigt er den kun iakttaget ved Kristiania men 
meget sparsomt. 


SPARRE SCHNEIDER: LEPIDOPTEROLOGISKE MEDDELELSER. 57 


Polia polymita L. Ny for Smålenene. Omkring Kristiania 
sees den enkelte år i större antal, navnlig har jeg samlet den i 
mengde i den botaniske have, forövrigt kun kjendt fra Jarlsberg 
og Laurvik, Bratsberg samt Nedenes. 

Hadena gemmea Tr. ”Tidligere kun iagttaget 1 Akershus 
og Kristians amter, overalt som en sjeldenhed. 

Hadena furva HB. Også tidligere opfört fra amtet. Meget 
udbredt men som oftest ganske enkeltvis. 

Pachnobia rubricosa F. Som under föregående bemerket. 

Xylina socia Rort. Ny for Smålenene, tidligere observeret 
1 Akershus, Jarlsberg og Laurvik samt Nedenes. 

Rusina umbratica GorezeE. Ligeledes ny for amtet. Udbredt 
op til Romsdals amt, men overalt kun bemerket som en sjeldenhed. 

Catocala fraxini L. Var hidtil kun kjendt fra Akershus 
og Nedenes amter. 

Catocala nupta IL. Som ved foregående 'bemerket. Ved 
en forglemmelse er zxupra udfaldt af SCcHÖYENS generalfortegnelse. 

Åbraxas sgrossulariata L. Klekket i stort antal. Også 
tidligere noteret fra amtet, men den er ikke funden hverken ved 
Kristiania eller nogetsteds i indlandsbygderne. Dens udbredelse 
strekker sig forövrigt i sammenheng fra Jarlsberg og Laurvik til 
Söndre Bergenhus, og den store stikkelsbermåler dokumenterer 
sig således som et &gte (subjatlantisk insekt. 

Selenia lunaria ScHiFF. Ny for amtet og forövrigt kun 
som en stor sjeldenhed bemzerket omkring Kristiania, i Nedenes 
samt på Söndmöre (STRÖM i midten af det 18de årh.). 

Hygrochroa syringaria 1L. En af vore sjeldneste sommer- 
fugle, som tidligere kun var iagttaget ved Kristiania. 

Crocallis elinguaria 1. Ny for amtet. Meget sporadisk i 
6 amter, både östen- og vestenfjelds; selv har jeg aldrig fundet 
denne art. 

Angerona prunaria L. Tigeledes ikke tidligere observeret 
på Kristianiafjordens östside. Udbredt i det sydlige Norge op 
HPIGET 35. i 

Lythria purpuraria L. Også för noteret fra Smålenene. 
Yderst sporadisk i 5 amter, nordligst i Romsdals amt til 62” 8'. 
Hvor den findes, pleier den at optrede i större antal; mig er 
den aldrig kommen for öie. 


8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


un 


L.rentia (Cidaria) cambrica Curt. Ny for amtet. Udbredt 
til over polarkredsen. 

Larentia (Cidaria) nigrofasciaria Gozze. - Ligeledes ny for 
Smålenene. Hidtil kun som en raritet samlet omkring Kristia- 
nia, i Nedenes samt i det indre af Trondhjemsfjorden. 


II. Om 2 klimatracer af norske sommerfugle 


Coenonympha hero L. var. stolida SCHILDE. Det er SCHILDE, 
som 1 »Entomolog. Nachrichten» for 1885 p. 171, först gjör op- 
merksom på denne form af hero fra nordgr&ensen for dens fore- 
komst, senere er den beskreven af prof. AURIVILLIUS i »Nordens 
Fjärilar» p. 35, og i den nye udgave af STAUDINGERS katalog 
betegnes den som v. (a6.2). Alle 3 kilder angiver som patria 
»Suecia c.». . Da jeg er i besiddelse af et ganske. godt ma- 
teriale af v. stolida, skal jeg få lov at fremkomme ,med nogle 
supplerende bemerkninger. | 

Af de foreliggende 9 typiske eksplr. af Aero (7 &S, 2 P) fra 
forskjellige kanter af Tyskland viser flere hanner fra Thäringen 
en svag antydning til det hvide bånd på fremvingernes under- 
side, som iser udmerker v. stolida, medens båndet på bagvin- 
gerne er af den typiske smalhed. Fra omegnen af Kristiania 
har vi 8 AA og 5 P, fra Skåne (Stehag) 4 & og-3 LP, som alle 
er udpregede stolida; typiske Aero fra den skandinaviske halvö 
har jeg aldrig seet os betvivler, ati den i detbheletaget fore: 
kommer her, da allerede de skånske individer optreder som 
stolida. Der bemerkes adskillig individuel variation ligesom 
hos Aero, i det ocellen i spidsen af forvingerne snart er tilstede 
på begge sider, snart kun på undersiden, eller også mangler den 
helt på begge sider, ligesom undersiden viser betydelig forskjel 
i farvetonen, men hos alle er det hvide tv&rbånd på forvingernes 
underside mere eller mindre udviklet, og nanvlig har de alle det 
hvide tverbånd på bagvingerne meget bredt, hvad jeg nesten 
skulde anse for det mest udmerkende kjendelegn for stolida. 
SCHILDE kalder den »eine kleinere dunklere Hero-Form>», men 
hverken i störrelse eller oversidens farve ser jeg nogen forskjel 
mellem Aero og v. stolida, den sidste har gjennemgående mindre 


10 


NEF ge vTrary et ET 


de Je Ae OR SS Aa EE INR ee EEE Arnar EA SPN 


FINNE SSUETEEE AES ASA 


SPARRE SCHNEIDER: LEPIDOPTEROLOGISKE MEDDELELSER. 59 


oceller på bagvingernes overside, og på etpar af de norske 
eksplr. forsvinder de nesten ganske. 

Efter dette kan altså spörgsmålstegnet hos STAUDINGER trygt 
stryges, stolida er ingen aberration men en meget udpreget 1lo- 
kalrace, som hidtil kun er bemerket i Sverige og Norge. Den 
typiske /ero udgår altså indtil videre fra den skandinaviske halvö, 
medens det ved v. stolida istedetfor » Suecia c.>, bör hede: »Suecia 
m. et c., Norvegia m.», om man tillader os at vere så subtile i 
vore politeske distinktioner! 

ÅAcronycta menyanthidis View. v. (ab.) suffusa TutTt. Skjönt 
meget utbredt i det sydlige og centrale Norge östenfor fjeldryggen 
og endog iagttaget på etpar punkter i Finmarkens amt, har 2eny- 
anthridis hidtil veret at anse for et ganske sjeldent natfly, og der 
foreligger forholdsvis meget få observationer over dens forekomst 
inden faedrelandets grenser. SIEBKE opförer den 1 »Enumeratio» 
fra Kristiania og Grue i Solör, dir WocKE fangede et eksplr. i 
Alten og et andet på Dovre, SCHÖYEN så den i 1878 både i 
Alten og Porsanger, og selv fandt jeg omkring Nz&s Verk i Ne- 
denes flere larver, som det dog ikke lykkedes at få udklekket. 
Et eksplr., som min yngste broder tog i Vestre Aker for en snes år 
tilbage, har jeg n&vnt i min lille opsats over »St. Hanshaugens» 
Lepidoptera. Dette er da alle data, som hidtil er bleven pu- 
blicerede. Efterhånden har der dog samlet sig mere materiale. 
I fölve meddelelse fra min ven statsentomologen har han i 1885 
fundet den såvel i Söndre Odalen (25 juni) som i Nordmarken 
ved Kristiania (5 juli), i afdöde sogneprest SANDBERGS samling, 
som blev erhvervet af Tromsö museum, var der 3 hunner fra 
Valders, alle klekkede, og selv fik jeg i august 1896 på Sand- 
vandsstöilen i Fyrusdal (c. 1,000 m. 0. h.) 2 fuldvoksne larver, 
som straks forpuppede sig og leverede 2 pragtekspir. (99) 23 
april og 4 mai fölgende vår. Efter dette tror jeg, man skulde 
kunne forskaffe sig menyvanthidis i större antal, om man sögte 
larven på de rette lokaliteter. 

Om det i Alten fangede stykke siger d:r WOCKE: »ES variirt 
von den deutschen Exemplaren durch eine etwas triäbere graue 
Färbung», om Dovre-exemplaret derimod: »Es ist lange nicht so 
dunkelgrau als mein in Finmarken gefangenes Stäck, nur wie die 
dunkelsten Berliner.» Dette sidste har altså n&ermest tilhört den 


I I 


60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


typiske form, medens det förste vistnok går ind under v. suffusa 
TuTT., i förste udgave af STAUDINGERS katalog benevnt ab. salicis 
CUurT., hvilken ben&vnelse i den sidste udgave er henfört til den 
engelske mörke race af rumäicis L. Det ved Kristiania fundne 
stykke, som tidligere var i min besiddelse, erindres med bestemt- 
hed som en lys typisk menyanthidis, men hvilket udseende de 
af SIEBKE og SCHÖYEN fundne stykker har havt, er mig ubekjendt. 
De 3 eksplr. fra Valders og navnlig de 2 fra Fyrusdal, alle som 
nevnt hunner, udmeerker sig ved en mörk blågrå farvetone, men 
endnu mere påfaldende er de 2 telemarkingers betydelige störrelse, 
i det det ene eksplr. måler 43 mm. mod 39 hos det störste af 
vore 9 tyske individer, og endnu adskillig större var det andet, 
som vi har overladt hr MaAxX WisSsKOTT i Breslau. Disse store og 
mörke eksplr. kommer vel de nermest til at gå ind under ab. 
(v.) suffusa, som i fjeldtrakterne optreder som en udpreget 
klimatrace, medens i de lavere liggende trakter vistnok alle 
overgange vil vere at finde. 

Jeg er fremkommen med denne vidlöftige bemerkning om 
menyanthidis for at henlede entomologernes opm&rksomhed på 
vor sörgeligt forsömte höifjeldsfauna, som eier uudtömmelige rig- 
domme af sjeldne arter og interessante klimatracer, og som jeg 
skulde önske at kunne vie resten af mit livsverke, om ikke »fauna 
arctica» havde bundet mig med ulöselige lenker! 

Tromsö 1 december 1901. 


12 


NÅGRA FÖR SVERIGES FAUNA NYA COLEOPTERA. 
AF 


EMIL SANDIN. 


1. Bledius bicornis ÅHR. 


I Släp socken i norra Halland skär Kattegatt djupt in i 
landet, bildande en grund, tvåarmad vik, Gålboviken benämnd, 
hvarest jag under en följd af år företagit entomologiska under- 
sökningar, hufvudsakligen för att studera de s.k. tunnelgräfvande 
skalbaggarnes lefnadssätt. En varm juli-dag för några år sedan, 
då vattenståndet en längre tid varit ovanligt lågt, märkte jag på 
hafssanden, att små högar voro uppkastade, hvilka jag tänkte 
härledde sig från Heterocerus-arter. Men vid närmare undersök- 
ning visade det sig, att deras upphofsman var ofvannämnde £/e- 
dius-art, hvilken då för första gången anträffades i vårt land. 
Upptäckten häraf sporrade mig till vidare ansträngningar, och 
jag lyckades insamla ett hundratal imagines jämte en del larver. 
Djuret för ett ganska säreget lefnadssätt. — Öfriga å platsen 
förekommande Br/ledzus-arter lefva alla högre upp på stranden, 
dit hafvet sällan når, men denna art lefver så att säga i själfva 
hafssanden och på ställen, som tidt och ofta äro öfversvämmade. 
Här gräfver den sig ända till meterdjupa gångar och röjer sig 
endast genom de förutnämnda små sandhögarne. Med förkärlek tycks 
den trifvas, där sanden är blandad med lera; uppträder talrikast 
under varma somrar, då vattenståndet i regel är lågt, och synes 
förekomma i största antal under högsommaren: juli och augusti. 
Regniga och kalla sorarar har jag anträffat den mycket sparsamt. 
Det är ganska antagligt, att den förekommer utefter hela vår 
västkust, där gynnsamma betingelser för dess lefnadssätt före- 
finnas, och denna min förmodan fick jag tillfälle att sommaren 
1901 själf kunna bestyrka, då jag fann den i mängd på hafs- 
stranden vid Sandö 1 Vallda socken, cirka 15 km. söder om 
Gålboviken. 


02 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


Ochthebius auriculatus REY. 


Vid samma hafsvik lyckades jag sommaren 1900 äfvenledes 
upptäcka ofvannämnda ÖOchthebius art. Med ledning af de upp- 
gifter, framlidne konservater LÖVENDAL lämnat om dess lefnads- 
sätt på Jyllands västkust, passade jag på, att efter en hard 
västlig storm sikta de växtämnen o. d., som hafsvågorna vräkt 
upp på stranden. Vid granskning af det hemförda siktgodset 
fann jag till min glädje, att jag funnit en för mig okänd ÖOchthe- 
bus. Jag sände den för den skull omedelbart till konservator 
LÖVENDAL och fick bekräftelse på, att den af mig upptäckta arten var 
O. auriculatus Rey. Under sommaren 1901 siktades vtterligare 
å samma ställe och under liknande förhållanden, och utbytet blef 
äfven då ganska betydligt. Den synes sålunda vara stationär, 
men, oaktadt flera, försök, har jag ej lyckats reda ut dess lef; 
nadssätt under normala förhållanden, men. blifvande undersök- 
ningar kunna nog fullt klargöra detta, och tillfälle möjligen äfven 


beredas att påträffa larverna. 


Allecula Lövendalii REIrT. 


Upptäckt sommaren 1898 och sedermera funnen hvarje .som- 
mar i en ihålig ek på ön Särö i Släp socken af norra Halland. 
Arten upptäcktes först i Danmark af framlidne konservator Lö- 
VENDAL och beskrefs af EDMUND REITTER såsom ny art och, väl 
skild från AÅllecula morio FABR. Jag tillåter mig emellertid för- 
moda, att den AÅArllecula, som förekommer hos oss, tillhör denna 
art och icke Ållecula morio FABR., något som jag vill lägga 
herrar coleopterologer på hjärtat att undersöka. 


BECIFERRA HMPERBOREELEA STRAND ti Sp: 
VON 


EMBR. STRAND. 


In Kaafjord in Alten (Finmarken) fing ich Mitte Juli vorigen 
Jahres mehrere Exemplare einer ausgezeichneten neuen Plutella- 
Art, die ich hiemit charakterisiren werde. 

Sie ist mit gemzatella Z. und mit Haasz STGR. nahe ver- 
wandt, steht gewissermassen zwischen beiden, fällt aber mit keiner 
derselben zusammen. Sie hat die ungefähre Zeichnung und Fär- 
bung von genzatella und kommt ihr auch in der Grösse gleich 
(16 mm. Espansion), zeichnet sich jedoch auf den ersten Blick 
dadureh aus, dass der Innenrand scharf und ziemlich regelmässig 
bis an die Wurzel schwarz punctirt ist; die 4 schwarzen Vorder- 
randfleckehen, die wie diejenigen der gezniatella stehen, fehlen 
an: einigen Stäcken ganz, dagegen sind viele schwarze' Puncte in 
» einer etwas unregelmässigen Reihe innerhalb des Vorderrandes sicht- 
bar; diese sind besonders deutlich an Exemplaren, denen die 
Vorderrandfleckchen fehlen. Die Saumpuncte sind am meisten 
scharf und: deutlich; das Saumfeld oft zum grössten Theil -weiss 
und mit schwarzen Puncten bestreut. Die schwarzen Theilungs- 
linien der Franzen immer sehr verwischt oder ganz fehlend; die 
weissen Franzen sind sowohl an der Flägelspitze als am Innen- 
winkel breit dunkel durchschnitten. Die Antennen können am 
besten als bräunlich, weiss geringelt, statt umgekehrt bezeichnet 
werden; an der äusseren Hälfte sind die weissen Ringe häufig 
undeutlich oder ganz fehlend. — Im Gegensatz zu Haasz ist die 
neue Art am Vorder- wie am Innenrand weiss, weisslich bis 
schneeweiss, und ihre schwarze Längsstrieme ist an der ganzen 
Innenseite, nicht nur im Ausschnitte wie bei geznzatella, von weiss 
begrenzst; die Längsstrieme ist an der Wurzel, nicht am Innen-: 
winkel, am stärksten auftretend. Die Unterseite der Fligel ist 


I 


64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


nicht einfarbig, sondern die Vorderflägel zeichnen sich durch 
deutlich weissen Vorderrand mit durchscheinenden Vorderrands- 
fleckchen aus, und ihre Franzen sind wie an der Oberseite weiss, 
in der Spitze und am Innenwinkel dunkel durchschnitten. Kopf 
und Thorax sind weisslich wie bei geznzatella, mit den Schulter- 
deckéen, den Kopfseiten und den Palpen bräunlich gelb. Pla- 
tella Haasi ist ausserdem leicht von unserer Art durch ihre ge- 
ringere Grösse und fehlenden Vorderrandfleckehen sowie die im 
ganzen dunklere Färbung zu unterscheiden. 

Der Ausschnitt an der Innenrandseite der Längsstrieme fin- 
det sich an der Mitte des Innenrandes: zwischen dem Ausschnitt 
und dem Innenwinkel ist die Längsstrieme an einigen Exempla- 
ren so stark gegen den Innenrand gebogen, dass sie denselben 
beriährt oder mit einem der schwarzen Puncte desselben zusam- 
menfliesst, wodurch das weéeisse Innenrandfeld abgeschnärt wird. 
Selbst wenn das Saumfeld stark mit Weiss gemischt ist, bleibt 
jedoch am Saume immer etwas von der bräunlichgelben Grund- 
farbe der Flägel iäbrig; am Saume geht ausserdem bisweilen eine 
schwarze Strieme, welche dadurch entsteht, dass die die Franzen 
durchschneidenden Wische sich nach innen verlängern und mit 
den Saumpuncten zusammenfliessen. Der Wisch am Innenwinkel 
ist doppelt, indem einige weisse Haare ihn der Länge nach 
theilen. Die Hinterflägel grau mit scehwachem röthlichem Anfluge, 
die Franzen am Ende weisslich. Thorax ist unten rein weiss, 
ebenso die Extremitäten an der Wurzel, gegen das Ende gewöhn- 
lich mehr graulich und die Tarsen an der Spitze gebräunt. ADb- 
domen unten braungelblich weiss, oben bräunlich grau. 

Kristiania am 20. Febr. 1902. 


BERÄTTELSE TILL KONGL. LANDTBRUKSSTYREL- 
SEN ANGÅENDE VERKSAMHETEN VID STATENS 
ENTOMOLOGISKA ANSTALT UNDER ÅR 1901. 


Några synnerligen svåra och omfattande härjningar genom 
för åkerbruket skadliga insekter synas märkvärdigt nog ej under 
året hafva ägt rum, utan torde man i första rummet få anse den 
långvariga och stränga torkan vara orsaken till den mindre goda 
skörd, som i många trakter af landet erhållits. En del insekter, 
hvilkas förvandlingar till puppa och fullt utbildadt djur försiggå 
i jorden om våren, torde i följd af markens tillhårdnande hin- 
drats i sin utveckling samt från att arbeta sig upp till jordytan. 
Så har nog varit fallet med t. ex. hvetemyggan (Cecidomyia 
Triticz KiRB.), hvars larver ligga oförändrade i jorden till början 
af juni följande år, då de förvandlas till bräckliga puppor. Blott 
tre hveteprof hafva insändts, nämligen från Arvikatrakten, Åstorp 
i Skåne och Kantorp i Södermanland. Det förstnämnda innehöll 
blott 2,68 2 skadade korn och det sist anförda 2;o3 2. Det 
från Åstorpstrakten bestod blott af ett ax, hvarför någon beräk- 
ning ej kunde komma i fråga, men enligt afsändarens utsago 
skulle en mängd larver funnits i axen. Enligt en uppgift från 
Svalöf var hvetet å försöksrutor därstädes dock så illa angripet 
af mygglarver, att ända till 80 2 af kornen voro skadade. 

Hvarken löfskogsnunnan (Ocneria Dispar L.) eller korn- 
myggan (Cecidomyia Destructor SAv.) hafva, dess bättre, blifvit 
observerade i år. 

En af våra viktigaste för åkerbruket skadliga insekter är 
onekligen sädesbroddflyet (Agrotis Segetum 1.). Dess larver 

Entomol. Tidskr. Årg. 23 H. 2 (1902). I 5 


66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


hafva som vanligt gjort skada å höstsädesbrodden på flera ställen, 
dock ej i så stor skala, att större områden blifvit härjade. Rot- 
frukterna hafva ej häller gått fria från dessa larver. 

I Molkomtrakten, Värmland, voro de ej sällsynta enligt 
meddelande af agronomen J. A. ANDERSON. Lika var förhållan- 
det i Falutrakten m. fl. st. 

Här må särskildt anföras ett fall, som visar, att man torde 
kunna undgå svårare angrepp, utan särdeles kostnad, om man i 
tid söker utrota larven. En af Anstaltens korrespondenter har 
nämligen haft vänligheten insända en berättelse om ett lyckadt 
försök att bekämpa nämnda larver. 

Sättet är visserligen ej alldeles nytt, hvad angår en del andra 
insekter, och jag har försökt detsamma både mot ållonborren 
och kornflugan, men utan väntadt resultat; ty dessa djur tyckas 
hafva sitt hufvud för sig 1i fråga om valet af platsen för sin 
afkommas utveckling, och mänskliga beräkningar här vid lag 
blifva vanligen gäckade. Rörande sädesbroddflyets larver, synes 
dock saken gestalta sig bättre, om man vågar döma efter det 
enda försök, som här kommer att omnämnas. 

Jag torde böra här nedan i korthet återgifva innehållet 
af korrespondentens berättelse och vill allvarligt uppmana hvar 
och en jordbrukare, som besväras af ifrågavarande larver, att 
noga begrunda densamma och vid kommande tillfälle själf pröfva 
sättet att gå tillväga. Detta medför visserligen en liten kost- 
nad, men denna belöper sig till blott några få liter råg, samt 
något extra arbete för sådd och larvplockning. Det sistnämnda 
arbetet plägar dock mycket väl löna sig, ty man beräknar, 
att en pojke kan på en enda dag bortplocka omkring 1,000 
larver, då de äro talrika, och att dessa skulle förstöra många 
tusen plantor, om de finge vara i fred. 

Den ofvan omnämnda berättelsen har följande lydelse: 

»Under sommaren 1900 uppträdde å trädan vid Kilanda 
säteri, Älfsborgs län, en skadeinsekt, som befanns vara larven 
till sädesbroddflyet (Agrotis Segetum L.). Då veterligen denna 
larv ej här förut uppträdt, tilldrog sig densamma ej synnerlig 
uppmärksamhet, så mycket mer, som endast enstaka exemplar 
först påträffades. Sedan sådden i början af september skett, 
och rågen vackert uppkommit, började emellertid i. slutet af må- 


- 
- 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1901. 067 


naden säden att på vissa ställen förtunnas, hvilka ställen snart 
öfvergingo till fullständigt bara fläckar. Vid närmare efterseende 
visade sig rågstånden afbitna ofvan jorden, och bladdelar neddragna 
i densamma, och om man försiktigt letade, där dessa bladdelar 
försvunnit, påträffades lätt larven, 

Vid uppsändande af några exemplar af dessa larver till 
Statens Entomologiska Anstalt, erhöllo vi närmare upplysning om 
desamma. 

Emellertid hade larven anställt betydande skada och upp- 
trädde fläckvis öfver större delen af fältet. Ringvälten, som 
flitigt användes å fläckarna, tycktes ej nämnvärdt genera den, 
och omsådden å de afätna ställena blef för sen för att lyckas. 
På intill liggande fält, där hvete växte, och larven, ehuru 
sparsamt, uppträdt vid sådden, kunde ingen skada förmärkas. 
Skördemängden å det angripna fältet, som var 3 har, utgjorde 
4,000 kg, kärna eller cirka 1,300 kg. pr har, då åter den öfriga 
delen lämnade 2,100 kg. pr har. Att emellertid uteslutande 
tillskrifva skadeinsektens angrepp på brodden den låga skörde- 
siffran vore kanske förhastadt, då en våt höst och en ogynnsam 
vinter i allmänhet nedsatte skördekvantiten, och detta fält led 
särskildt däraf. 

På 1901 års träda uppträdde emellertid larverna i än 
större mängd. De observerades första gången i början af 
augusti tidigt en morgon å en åkerväg genom trädan. Det hade 
under natten fallit något regn, och å den fuktiga marken rörde 
de sig lifligt och oafbrutet. Då vägen var ojämn och tufvig, 
kunde en ringvältning å den annars härför passande fasta marken 
ej blifva effektiv, och en kalkning med släckt kalk försöktes där- 
för. Den blef dock fullständigt utan verkan. Då larverna under 
trädesbruket sedermera observerades äfven å andra delar af trä- 
dan och särskildt i jordbetäckningen å gödselkomposterna men 
dock mest å den utmed vägen löpande åkern, utgörande en areal 
af 4 har, borde ett sammanförande af dem på en gemensam fångst- 
plats underlätta deras förstörande. Detta sammanförande torde 
så mycket lättare kunna försiggå, som de ständigt syntes mycket 
oroligt letande efter föda, säväl när de tidigt på morgonen som 
under natten vid ljussken iakttogos. I hela fältets längdriktning, 
cirka 250 meter, och till en vanlig kastbredd utsåddes därför 


2 
I 


68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


tunt med råg, som vid sin uppkomst erbjöd larverna en safti- 
gare och smakligare föda, än hvad de på andra håll kunde er- 
hålla. Det visade sig ock, att dessa fångstplantor utgjorde ett 
utmärkt lockbete, då på den besådda ytan massor af larver sam- 
lades. Nu kunde deras förstörande på allvar vidtaga, och då de 
under dagen helt grundt nedkrypa i jorden, där de lätt upp- 
etas, insamlades af tre pojkar på den uppgifna fångstplatsen under 
tre på hvarandra följande dagar tillsammans 7,277 stycken larver. 
De infångade larverna förtärdes med begärlighet af hönsen. Ehuru 
naturligen ej alla larver på detta sätt tillvaratogos, förmärktes ej 
på hela det till 11 har uppgående rågfältet under hösten någon 
maskskada, om man undantager en yta af cirka 1 kvm, på en 
vändteg af ett intilliggande fält. 

Det vore af synnerlig 'vikt, att kännedomen om detta skade- 
djur blefve allmännare utbredd, och frågan om larvens förgörande 
dryftad, då den skada den gör vid uppträdande i större mängd 
är högst betydlig. Hvad hvarje jordbrukare först och främst bör 
iakttaga för att förhindra larvens uppträdande, är naturligen att 
undanrödja alla för insekten gynnsamma faktorer, och gäller det 
då, att hålla trädan fri från ogräs, då det är å ogräsplantorna, 
som fjäriln vanligen torde lägga sina ägg. Hålles jorden ren 
och fri, är ej antagligt, att den bara marken inbjuder fjäriln till 
äggläggning, då de utkläckta larverna behöfva mycken föda och 
äro synnerligen glupska, samt, utan att behöfva använda särskildt 
lång tid, kunna fortskaffa sig ett par 100 m. Det är i hvarje 
all säkert, att de hälst stanna i närheten af den plats, där de 
utkläckts. 

Ehuru detta försök att medelst fångstplantor uppbringa larven 
till sädesbroddflyet nu utfallit öfver förväntan gynnsamt, då åkern 
på ett synnerligen bekvämt sätt befriats från ett aktningsvärdt 
antal af dessa skadedjur, och utanför fångstplatsen knappast en 
enda larv stod att finna, och ingen sjukdom eller parasitskada 
å de insamlade djuren kunde förmärkas, så bör dock hvarje 
mindre pröfvadt tillvägagångssätt mottagas med en vwviss försik- 
tighet, så mycket mer som i frågor af liknande art ej anade för- 
hållanden kunna inverka. Så vidt jag vet, är detta sätt att utrota 
sädesbroddflylarven nu för första gången användt. 

Kilanda i dec. 1901. JOHN VON SCHÉELE.» 


LAMPA : BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 190901. 69 


En stor fara för potatisodlingen har åter yppat sig i Europa, 
denna gång i England, i det den i Nordamerika allmänt före- 
kommande s. k. Koloradobaggen (Doryphora Decemlineata 
Sav.) helt oförmodadt visat sig i en potatistäppa i London. I 
en liten uppsats, som med anledning däraf fortast möjligt af 
undertecknad infördes i Entomologisk Tidskrift, omnämnes saken 
något utförligare. Sedan har intet hörts af från England rörande 
koloradobaggen, hvadan man kan hoppas, att det äfven denna 
gång fullkomligt lyckats att utrota honom. De antaganden, som 
i uppsatsen uttalades, hafva alltså visat sig riktiga. Man har 
härigenom åter en bekräftelse på, att faran för nämnda skade- 
djurs acklimatisering i vår världsdel är högst ringa, om det blott 
upptäckes i tid, och erforderliga åtgärder genast vidtagas. 


Gräsmasken (Chareas Grammis 1.) har äfven i sommar 
uppträdt i Helsingland och förorsakat ej ringa skada, liksom 
förhållandet var näst föregående år. Å ett ställe i sydligare 
Sverige, nämligen Dala mosse, Nydala kloster, Vrigstad i Jön- 
köpings län, hafva äfven larver visat sig och på några dagar 
uppätit gräset å fyra större åkrar. i 

Rapsbaggen (Meligethes Eneus F.) har åter börjat för- 
ökas i oroväckande grad på Gotland, enligt hvad disponenten 
R. WEDIN å Skäggs meddelat. Under en frostnatt på våren 
frös rapsen bort, och någon sådd i höst lärer ej ägt rum, hvar- 
efter man snart åter under några år med fördel torde kunna 
odla denna växt. 

En insekt, tillhörande stritarnas grupp, nämlingen den s. k. 
dvärgcicadan (Yassus Sexnotatus FALL.), som visserligen länge 
varit känd såsom tillhörande Sveriges fauna, men hvars skadlig- 
het man hittills ej synes hafva iakttagit hos oss, har i år upp- 
trädt härjande vid Stoby nära Hessleholm. Enligt meddelande 
af hr OLA OHLSON därstädes, visade sig de små stritarna redan 
i början af sommaren och anföllo ett mindre område af odlad 


5 


70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


gräsvall, men öÖöfvergingo snart i »kolossala massor» till en bred- 
vid liggande hafreåker, på hvilken en remsa af 4 meters bredd 
närmast gräsvallen fullständigt ödelades. Vid Marielund, Nettra- 
by i Blekinge, skola samma slags djur angripit betorna, och 
hade de i början af juni härjat plantorna å en yta af omkring 
ett tunnland. (HELLERSTRÖM.) 

En liten malfjäril, kålmalen Plutella Cruciferarum ZEur.! 
har i år gjort ovanligt stor skada på kålartade växter, äfvensom 
löfkojor o. d. Dess larver hafva troligen uppträdt i stor myc- 
kenhet öfverallt, där dylika växter odlas, äfven i landets nordli- 
gaste delar, ty fjäriln träffas högre upp i porden än någon annan, 
till och med på Spetsbergen. Underrättelser om större eller mindre 
härjningar hafva inkommit från Tullinge gård i Upland, där för- 
lusten belöpte sig till flera hundra kronor (A. v. PosrT), från 
Vinslöf, vid Romestorp, Göinge härad, hvarest flera tunnland 
med rofvor och kålrötter förhärjades (H. G. QUECKFELDT) och 
Barsebäck i Skåne, från Kalmar län, Jäthsbergs gård, Uråsa i 
Kronobergs län, där ett stort fält angripits (A. W. RAPPE gm. 
F. CHRISTENSEN), Värmland (Kristinehamn), Stockholmstrakten 
(äfven Skärgården m. Af. st.). För flera år sedan orsakade dylika 
larver total missväxt på kål och rofvor i England, hvarför upp- 
lysning om djurens uppträdande äfven 1 Sverige på ministeriell 
väg begärdes, men då hade någon sådan härjning här ej ännu 
observerats. Afven den vanliga, stora kålmasken (Pieris Bras- 
sice 1.) och kålmottets (Pionea Forficalis 1..) äfvensom kålflyets 
(Mamestra Brassice 1.) larver hafva varit behjälpliga vid härj- 
ningen, dock, som jag tror, ej i så hög grad som kålmalens, 
hvilka, i förening med jordlopporna, börja söndergnaga bladen 
redan medan plantorna äro små och hafva så ringa motstånds- 
kraft, att de under torr väderlek vanligen dö ut. Se vidare 
i berättelserna om besprutningarna vid Stallmästaregården. 

Insektskadorna å åker och äng hafva, enligt hvad anfördt 
blifvit, varit af ringare betydelse på det stora hela, än som van- 


! Enligt numera antagna lagar för insekters benämning, skall fjäriln 
rätteligen heta Maculipennris CURTIS, hvilket namn torde vara äldst, men jag 
bibehåller här det namn, som i dessa årsberättelser förut användts, för und- 
vikande af missförstånd bland de läsare, som sakna STAUDINGERS och REBELS 
katalog. 


6 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTUYRELSEN 19001. FA 


ligan: plägar vara fallet, men så har tyvärr ej varit händelsen 
angående trädgården, > särskildt hvad fruktträden beträffar. Den 
stora minskning af fruktskörden, som under året förekommit, får 
dock ej ensamt tillskrifvas insekternas inflytande eller svampsjuk- 
domarna, åtminstone ej öfverallt, utan måste den föregående rika 
skörden, äfvensom den ovanligt torra väderleken under sommaren 
äfven medtagas i räkningen. Att insektangreppen nu skulle blifva 
kännbara var nästan förutsedt, emedan förlidet år rätt många 
insektarter förekommo på fruktträden och i sina olika stadier, 
till följd af den milda hösten och vintern, lättare än vanligt 
borde förmå uthärda och öfverlefva den kalla årstiden. 

Det bedröfliga tillståndet i fruktträdgårdarna denna sommar 
föranledde direktör R. ABELIN å Norrviken att till Landtbruks- 
styrelsen inlämna en skrifvelse, som påkallar denna myndighets 
uppmärksamhet rörande de stora farsorter, som, isynnerhet genom 
insekters förvållande, förutspås för år 1902. — Jag tager mig 
friheten att här i korthet relatera densamma. 

Frostfjäriln har visat sig öfverallt i södra och mellersta 
Sverige i oerhörda svärmar och hållit sig till, ej allenast frukt- 
och bigarråträd, utan äfven till andra löfträd, såsom lindar och 
ekar m. fl. Å de flesta ställen har dock föga eller intet åtgjorts 
för att minska skadedjurens antal, och äfven där limgördlar an- 
vändts, torde den stora mängden af fjärilar orsakat, att många 
honor passerat gördlarna och vandrat upp i trädkronorna samt 
därstädes lagt ägg. Han anser därför, att en riklig besprutning 
med en arsenikhaltig vätska (kejsargrönt) då knopparna öppna 
sig, samt en dylik med kalkvatten omedelbart efter blomningen 
bör företagas. 

Afven rönnbärmalens larver hafva visat sig talrikt i år, och 
detta t. o. m. rätt långt mot norr. Han tror sig hafva funnit, 
att äggen hälst läggas å den del af frukten, som ej berörts af 
besprutningsvätskan, hvarför allsidig besprutning förordas. Han 
har ock märkt, att besprutad frukt angripits mindre än obe- 
sprutad. Likaledes är hans åsikt, att rönnar och oxlar, som växa 
1 eller nära fruktträdgårdar, böra borttagas. 

Härjningarnas stora utbredning bekräftas till fullo af de 
många underrättelser om felslagen fruktskörd, som inkommit till 
Anstalten, och af hvilka större delen här må omnämnas. Från 


7 


j2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Skåne: trakten mellan Torup och Hessleholm, Hörja, Norra 
Akarp, Orkelljunga, Svalöf, Färlöf och Ströö med kringliggande 
socknar (J. ANDERSSON), Torekov, Balingslöf (N. KARLSSON), 
Beckaskog, Ekestad m. fl.; Karlskrona (EHRENBERG) och Sölves- 
borg (K. MÖRK); större delen af Bohuslän; Kalmar län: längs 
hafskusten (A. ANDERSSON), Tingby, Värnanäs etc. och på Öland: 
Borgholm: Tegnabytrakten i Kronobergs län (D. WENNBERG); 
Västergötland: Vånga, Lena, Sköfde (DoverTtiE) och Larf (E. 
ENGSTRÖM); Östergötland: Norrköping (J. G. ELMÉR); Västman- 
land: Kungsörsladugård; Nerike: Nora; Värmland: Arvika- och 
Karlstadstrakten, Ölme (C. WiKsTRÖM) m. fl.; Dalsland: Uppe- 
rud:; Gotland (WEDIN); Upland och Södermanland etc. 

Det är ganska sannolikt, att de flesta delar af södra och 
mellersta Sverige varit hemsökta på samma sätt, fast det ej blifvit 
bekantgjordt. Af trakter, som uppgifvits hafva varit nästan fria 
från ifrågavarande skadedjur, kunna nämnas: Molkom i Värmland, 
Pålsboda i Nerike och Ultuna i Upland (E. HENNING). 

De jämförelsevis kännbaraste förlusterna torde dock hafva 
träffat Grenna stad och dess omgifningar. Vidare härom 1 redo- 
görelsen för assistentens resa till nämnda stad. — Jägmästaren 
O.”G. NorBäcK, Strand, Arvika, omnämner, att larver till såväl 
frostfjäriln som lindmätaren (Hzibernia Defoliaria CL.) voro mycket 
talrika hos honom, hvarför han besprutade sina träd med kejsargrönt 
i slutet af juni och början af juli (i senaste laget!), hvarefter de 
på trådar nedstigande larverna dödades. Å de sedermera på 
hösten utsatta limringarna blef ångsten högst ringa, möjligen i 
anledning af den på försommaren utförda besprutningen. 

Hos d:r L. G. DoverTIE 1 Sköfde började larverna visa sig 
den 7 maj i stor mängd å äpple-, päron-, plommon- och körs- 
bärsträd, men genom dfitig sprutning med kejsargrönt kunde de 
dock tillintetgöras, och träden — utom 5 eller 6 -— slogo ut 
blad i vanlig tid. Plommon- och körsbärsträden blommade ym- 
nigt och buro riklig frukt, och äpple- och päronträden blommade 
äfven, men karten föll af, och skörden blef klen i följd af torkan. 
I trädgårdarna på landet rundt omkring grasserade frostfjärillar- 
verna till den grad, att träden en tid efteråt stodo nästan kala. D:r 
DOVvERTIE hade sprutat träden äfven föregående år, t. o. m. midt 
under blomningen, och blommorna togo ej skada däraf. Frukt- 

8 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1901. 3 


skörden blef då mycket god. Man brukar eljest ej spruta i 
blommorna för att icke döda där befintliga nyttiga djur, såsom 
bin, humlor m. fl.; fastän faran häraf torde vara ganska ringa. 

Att kraftiga åtgärder måste vidtagas för att stäfja det onda, 
ligger i öppen dag. Hur länge det kommer att fortfara,' kan 
dock ingen nu med säkerhet uppgifva, men att så blir fallet 
åtminstone under år 1902, synes alla tecken antyda. Något 
verksammare och billigare medel än sprutning med kejsargrönt 
känna vi tyvärr icke, hvarför detta måste tillgripas, dock ej så 
sent på våren som när trädens löfverk börjat glesna, ty då är 
vanligen den svåraste skadan redan gjord. Det torde därför vara 
klokt, att i tid skaffa sig »bemyndigande» från Anstalten att an- 
vända kejsargrönt mot insekter, på det att många anmälningar 
härom ej må inkomma vid samma tid, hvarigenom de ej fort nog 
kunna expedieras. FEtt dylikt bemyndigande, jämte bruksanvis- 
ning och varning mot oförsiktighet vid förvaring eller användand 
kan dock icke erhållas af personer, som för Anstaltens tjänste- 
män äro okända, såvida icke intyg bifogas från pastor, kommu- 
nalordförande, länsman eller därmed jämförlig myndighet, att dan 
sökande är en »välkänd och pålitlig person». 

Kejsargrönt (Schweinfurtergrin), garanteradt att innehålla 
minst 50 procent arsenikhalt, kan fås vid anstalten efter tryckt 
rekvisition, som äfven tillhandahålles, på grund af förut erhållet 
bemyndigande att detsamma använda. Det kan äfven köpas 
hos färghandlare, men dessa hafva ej rättighet att utlämna det- 
samma för det afsedda ändamålet i annat fall, än då »bemyn- 
digandet» företes. Skulle alltså »kejsargrönt någonstädes få köpas 
utan vidare, har man all anledning förmoda, att man får någon 
annan, oskadlig grön färg, som man kallar så, då en besprutning 
därmed följaktligen blir helt och hållet utan afsedd verkan. 

Skadedjuren 3 fruktträden hafva varit af flera slag utom 
frostfjäriln, ty från en gård uppgifves, att man trott sig kunna 
urskilja omkring 20 olika arter. Detta synes ganska sannolikt, 
då i ett prof, som hitsändes från en trädgård förra året, funnos 
16 arter, de flesta larver efter fjärilar. 

Mot sådana larver, som utkläckas tidigt och till en början 
äta sig in uti och förstöra knopparna, bör besprutningen ske så 
snart mildare väderlek inträdt och innan knopparna börja spricka 


9 


74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


ut, men mot dem, som framkomma först sedan bladen utvecklats, 
bör nämnda arbete ske först vid sistnämnda tid; ty den besprutning, 
som skett på knopparna, blir helt naturligt nästan overksam längre 
fram, emedan vätskan ej kommit i beröring med bladen. För 
öfrigt är det ogörligt att bestämma någon viss dag för besprut- 
ning, utan måste hvarje trädgårdsskötare uppmärksamma sina träd 
för att kunna ingripa, så snart ohyra börjar visa sig på dem. 

Bladlössen hafva ej varit så svåra, som man kunnat ha 
anledning förmoda, oaktadt deras förökning på försommaren ej 
mycket hindrades genom kyla och kalla regnskurar. Möjligen 
kan orsaken härtill ligga däruti, att bladen på eftersommaren 
genom torkan blefvo dem för hårda. Besprutningar mot bladlöss 
torde vara verksammast vårtiden, innan djuren hunnit i högre grad 
föröka sig och kommit bladen att skrumpna eller rullas ihop; ty 
sedan äro de nästan oåtkomliga med besprutningsvätskor. 

De lägre trädgårdsväxterna hafva nog lidit mest genom 
torkan, hvarigenom en myckenhet frön hindrades från att gro 
och komma upp. Kålmaskar gjorde dock i trädgårdarna kanske 
ännu mera skada än å fälten. 


Om skogsinsekterna må äfven här nämnas några ord, efter- 
som förfrågningar rörande sådana och prof till bestämning emel- 
lanåt förekommit. 

Jägmästaren H. STtuvArRT, Ramsberg, underrättade i bref 
af den 20 juni, att nästan alla björkar, samt delvis hassel och 
ek voro svårt angripna å 50 hektar skogsmark vid Kungsörs 
ladugård i Västmanland. Af björkarna voro omkring 10 procent 
alldeles kalätna. Det sända profvet å de härjande larverna var 
det ej möjligt att säkert bestämma, men af beskrifningen på 
uppträdandet synes det, som om de tillhörde frostfjäriln och 
vecklare (TZortrix). 

Ungefär liknande var förhållandet i Karlstad och vid Glafsfjor- 
den i Värmland (O. G. NorBäcK). Det kan dock hända, att det 
åtminstone delvis var löfviflar (P/hyllobzus), som här åstadkommo 
skadan på björkarna, då sådana djur förut under flera år härjat i 
Lenatrakten af Västergötland. Vid Leksand i Dalarne har fläck- 


10 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN I gort. 75 


horniga löfvifveln (Phyllobius Maculicornis GYL.) härjat björk- 
skogen i fem års tid. 

Röda tallstekeln (Loplyrus Rufus KLuG.) har i år upp- 
trädt vid Gamleby i Kalmar län enligt uppgift från P. ÖDSTRÖM å 
Vinö gård, och denna eller någon annan tallstekelart å Söderhamns 
stads mark. Beskrifningen på larvernas uppträdande synes här hän- 
tyda äfven på L. Rufus. Däremot har bleka tallstekeln (L. Palli 
dus KLuG.) ej vidare synts till vid Göteborg, sedan de unga 
tallarna på platsen förlidet år kalåtos och börjat torka. 

Nunnan (Lymantria monacha I.) synes dess bättre snart 
hafva utspelt sin rål i Södermanlands och Östergötlands gran- 
skogar, dock fick man läsa i en tidning (N. T.), att jägmästaren 
NOREUS upptäckt en ny nunnehärd å ett område af 300 tunnland 
å Askön, vid yttre Hållsfjärden. — Ett enstaka exemplar anträf- 
fades. vid Thorshälla af lektor C. O. VON PORAT och en larv i 
Ekbacken å Kongl. Djurgården af undertecknad. <Utförligare 
meddelanden om denna sak och stödda på officiell handling 
komma framdeles att inflyta i »Uppsatser i praktisk Entomologi». 

Ekarna hafva mångenstädes aflöfvats genom gröna ekveck- 
larens (Zortrix Viridana 1.) larver, dock voro troligen frost- 
fjärillarverna dem behjälpliga. 


Äfven i år hafva fall förekommit, då man trott sig kunna 
tillskrifva betten af flugor eller myggor såsom orsaker till svåra 
sjukdomar hos både djur och människor. I en sydsvensk tid- 
ningsnotis förekom nämligen under rubrik »Den giftiga flugans 
härjningar» följande: »Å Stafröds gård i närheten af Eslöf hafva 
55 kreatur angripits, å Farstorps gård ett trettiotal och hos landt- 
brukaren ÅKESSON i Borlunda sex stycken. Intet af dessa djur 
har dött, men uppsvällt alldeles förfärligt. Hos jägaren LIND- 
QviIsT i Kastberga, V. . Sallerups socken, hafva båda hans kor 
stungits och dött. Torparen JoHAN OLOFSSONS i Stafröd enda 
ko har af samma orsak dött». 

Med anledning häraf tillskref undertecknad fem personer, 
som saken närmast rörde, däribland veterinärläkaren i orten, för 
att få utförligare underrättelser och om möjligt prof på de miss- 


I I 


70 ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 1902. 


tänkta skadeinsekterna; men ej ett enda svar erhölls, ej ens från 
den sistnämnda. Man synes antagit, att den giftiga flugan varit 
en bromsart (7abanus), men något säkert bevis härför synes ej 
föreligga. 

Genom konservator H. MUCHARDT 1 Helsingborg erhölls 
den uppgiften, att äfven kreaturen vid Stehag varit angripna, 
ehuru i ringare grad, samt att man trott sig kunna afhålla flu- 
gorna genom att två gånger i veckan öfverspola kreaturen med 
vatten, hvartill blandats något kreosot. 

Ett annat fall af något liknande beskaffenhet, ehuru det gällde 
människor, har åter förekommit i Göteborg. Ett prof på skade- 
djur skulle varit hitsändt af ordinarie stadsläkaren, men inträffade 
aldrig, så vidt jag vet, hvarför hans vikarie sände ett annat. 
Detta bestod af diverse, de flesta alldeles oskadliga insekter, in- 
samlade på olika ställen. De voro: från Nordhemsgatan 18, den 
30/7, vanliga myggor (Culex Pipiens L.) samt samma dag från 
nämnda ställe en malfjäril (Tineid); från Skeppsbron 6, !/g, en 
parasitstekel (Ophionid), samt från Långgatan samma dag en 
mygga utan sugsnabel (C/hzronomus). Den enda af dessa insek- 
ter, som på rimliga grunder kan misstänkas såsom orsak till sjuk- 
domen hos de angripna personerna, är alltså den vanliga myg- 
gan. Ett prof på sådana erhölls äfven ett föregående år under 
liknande förhållanden från Göteborg <Att-sjukdomen förorsakats 
af från utlandet med fartyg inkomna myggor synes mindre san- 
nolikt. Huruvida de till undersökning sända myggorna voro af 
samma art som de, hvilka stungit de sjuka, är naturligtvis omöj- 
ligt att afgöra. För att detta skulle kunna ske vore nödvändigt, 
att de stickande djuren genast tillvaratagits. För öfrigt anträffas 
inom hus flera andra stickande insekter än myggor. Bakteriolo- 
giska undersökningar skulle möjligen kunna lämna en mer afgö- 
rande utredning, än hvad som kan ske på annat sätt, då en 
insektkännare ej är närvarande vid djurens infångande. 

Insekter på snö och is. I Entomologisk Tidskrift för 
1894, Sid. 226, omnämnes från tidningen Gefleposten ett fall, då 
åtskilliga insekter iakttagits ofvanpå snö, nämligen: Cantharis- 
larver, en liten skalbagge, en skinnbagge och en »vargspindel». 
Vidare är "en "utförligare uppsats af dir vB ScHOTINNntaSgeni 
samma tidskrift för år 1896, hvan författaren omnämner flera 


- 12 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN I90T. Tu 


tillfällen äfven från äldre tider, då hoppstjärtar (Podurer) blifvit 
funna på snön. Dessa hafva tillhört släktena Entomobrya, Iso- 
toma, Podura och Achorutes. Enligt nämnda uppsats synes man 
ännu ej kunna förklara orsakerna till fenomenet på annat sätt, 
än att dessa djur, som lefva under stenar, bark och dylikt, vid 
töväder tränga upp genom snön eller nedfalla från trädstammar. 
Äldre författares åsikt, att de komma med regn eller snö från 
luften, torde man dock, innan noggrannare observationer ägt rum, 
kunna lämna åt sitt värde, hur sannolikt detta mången gång kan 
förefalla, då det t. ex. berättas, att »maskregnet» inträffat just 
under oväder. 

Åter har ett insektuppträdande på snö och is inträffat, näm- 
ligen i början af januari detta år, och jag tror mig här böra 
något utförligare omnämna detsamma så, som det blifvit omta- 
ladt, om ej för annat än att kunna tillägga några insektarter till 
dem, som förut anförts såsom varande iakttagna vid dylika före- 
teelser. 

Den 6 januari anlände från baron Louis DE GEER på Hana- 
skog i Kristianstads län en skrifvelse jämte några insekter såsom 
prof på sådana, som den 4 i samma månad träffats på snö och 
is därstädes. Brefvet innehöll följande upplysningar: Fyndstället 
utgjordes af en mångårig gräsvall med sänkor å vissa ställen, 
hvarest stod vatten, som var belagdt med is, ofvanpå hvilken låg 
ett tunnt snölager. Här fanns en myckenhet larver äfvensom, 
dock ej så talrikt, steklar och spindlar. En del af dessa visade 
lifstecken äfven ute på snön, och de flesta blefvo lifliga, då de 
intogos i varmt rum. Några insekter kunde ej varseblifvas annan- 
städes än på isfläckarna på ängen, samt å en isbelagd sänka ett 
godt stycke därifrån på en nyplöjd åker, där deras antal dock 
var vida ringare än på gräsvallen. Denna omgifves på tre sidor 
af hagmark, beväxt med blandad skog, och på den fjärde af 
tämligen vuxen ekskog, som året förut alldeles kalåts af larver. 
Skalbaggarna hade frusit fast med benen i isen och voro delvis 
öfversnöade, men de andra insekterna lågo lösa på snön. 

Äfven kyrkoherden J. ANDERSSON i Färlöf hade erhållit några 
af insekterna jämte begäran om yttrande. I bref till underteck- 
nad rörande saken omnämner han, att Helgeå ej flyter långt från 
Hanaskog, icke längre än att larverna kunnat af vinden föras 


13 


78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


därifrån till fyndplatserna längs en jämn och med ett tunnt snö- 
täcke betäckt mark. I vasshögar utmed stränderna pläga en 
mängd insekter församla sig, och om vattnet stiger upp till dem, 
är det naturligt, att de draga sig.därifrån. Finna de ej nya göm- 
ställen, blifva de lätt utsatta för vindarnas lek. Nu hade vattnet 
rätt betydligt stigit där i trakten under den blida väderlek, som 
fortfor till i början af nyåret, och det är därför ej alls underligt, 
att en mängd larver och insekter, blefvo hemlösa i närheten af 
Helgeå. Naturligtvis utesluter detta icke den förklaringen, att 
de omnämnda djuren kunnat uppkomma från den under liggande 
marken, där de vid anträffandet befunno sig. Ett besök på plat- 
sen hade möjligen kunnat bidraga till en närmare utredning af 
saken, men något sådant kunde ej för tillfället äga rum. Svårast 
torde bli att förklara, hvarför insekterna träffades endast på isfläc- 
karna och ej på själfva marken. DE GEER omnämner i sina me- 
moirer ett liknande fall, då insekter förekommo just på is. 

För min del anser äfven jag sistnämnda förhållande högst 
besynnerligt och för närvarande nästan oförklarligt, om man ej 
kan tro på »maskregn». Då det emellertid kan för kommande 
forskningar vara af någon vikt att känna, hvilka insekter det varit, 
som uppsamlats på isfläckarna vid Hanaskog, har jag sökt att så 
godt sig göra låter bestämma dem som hitsändes. De voro: 2 
ex. fullbildade och öfvervintrande Carabus MNemoralis MÖLL., en 
annan mindre carabid (Amara) samt larven till en tredje (Fero- 
nia el. Pterostichus), ett par små kortvingar (Staphyliner), flera 
larver af flugbaggen (Cantharis), hvilka kanske vanligast anträf- 
fas vid dylika tillfällen, 2 större nattflylarver samt ett par min- 
dre dylika, en harkranklaryv (77pula) samt ett par mindre spind- 
lar.  Nattflylarverna syntes friska, hvarför de lades på jord i en 
burk, mez de dogo under vintern. Dessa larver bruka ej öfver- 
vintra ofvan jord, ej häller harkrankens, och lämna ej sina vin- 
terkvarter förr, än vårväder infaller, men undantag kan kanske 
ske vid starkt blidväder, om bostaden skulle blifva dem för våt. 


14 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN I 901. 79 


Tjänstemännens resor. 


Undertecknad har under året företagit tre kortare resor å 
tjänstens vägnar, nämligen till: 

1. Skepparviken på Vermdön den 26 juli för att under- 
söka verkningarna af fruktträdens besprutning med kopparvitriol 
och vatten. I likhet med hvad som skett under de fyra näst- 
föregående åren, hade några träd blifvit besprutade med en bland- 
ning af 4 hektogram blåsten, lika mycket kalk och 20 liter vat- 
ten, denna gång den 14 maj, hvarefter ett af träden fått en andra 
besprutning den 13 juni. Man hade hoppats, att dessa besprut- 
ningar skulle döda en högst farlig svampart, Monilia Fructigena, 
som på sista tiden gjort betydlig skada i den lilla trädgården. 
De besprutade träden voro dock alla mer eller mindre angripna, 
äfven det, som behandlats två gånger. 

De nu besprutade trädens tillstånd under de gångna fem 
åren synes af följande tabell: 


I 


1897 1898 1899 1900 1901 


Hvit astrakan|Mycket an-| Nästan Mycket ska-| Oskadad, |Mycket ska- 


gripen, nå- | oskadad, | dad, med | icke blom- | dad, något 
got frukt. | utan frukt. frukt. mat. frukt. Sprut. 
NN 


lör 


N:o 24 a. |Mycket ska-| Frisk, ej | Angripen. | Oskadad, |Mycket ska- 
| Grå astrakan |dad, sprutad| blommat. | Sprut. 19/. | utan blom-| dad, rik 
a 


ån Idå knoppar- mor. blomning. 
| na voro n. frukt. 
| mycket NSprut. "fc 

svällda. Os Ve: 


N:o 26 a. |Mycket ska-| Skadad, |Skadad, nå-| Oskadad, |Skadad,' nå- 
Astrakan dad, med | utan frukt. | got frukt. lej blommat.| got frukt. 
frukt, SPLUt es 


På stället finnes rätt många fruktträd, och äro nästan alla 
planterade af C. A. WAHLSTRÖM, som fortfarande disponerar öfver 
den del af trädgården, innehållande 50 fruktträd, hvilken varit 
föremål för experimenten; Träden där äro af flera sorter, de 
flesta: äppleträd, och deras ålder torde vara mellan 35—40 år. 


15 


80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


Marken sluttar mot sydväst, och dess lägsta del höjer sig blott 
obetydligt öfver ytan af en vik af saltsjön, hvars strand ligger 
blott några få meter därifrån. Vattnet stiger ofta upp ända in- 
till trädgården, hvarigenom de lägst belägna trädens rötter alltid 
torde komma i beröring med grundvatten. Detta oaktadt hålla 
de sig friska och bära frukt nästan hvarje år. Af dem äro tre 
Alexander och en rosenhäger. I trädgården finnas många rosen- 
hägerträd, och dessa hafva stått ganska bra mot moniliasjuk- 
domen, men de flesta bära blott sällan någon frukt. 

Då ägaren kommit till den erfarenheten, att de träd, som 
ej blommat under året, merendels gå fria från svampangreppet, 
togs denna omständighet under ompröfning, och befanns det då, 
att ej mindre än 38 träd saknat blommor och voro alla friska. 
Under de fem år besprutning med blåstenslösning eller koppar- 
socker-kalk ägt rum, hafva nästan alla behandlade träd varit 
sjuka och detta oaktadt en del besprutats två gånger, den andra 
i maj och den första i november året förut. Samma förhållande 
har inträffat med ett, som besprutats i maj och juni samma år. 
Lika dåliga resultat af besprutning med kopparsalt mot Monzilia 
lärer äfven hafva uppstått på ett par andra ställen inom landet, 
men det är därför ej alldeles gifvet, att giftet blir fullkomligt 
overksamt, om det användes vid andra tider än som nu skett, 
då man erfarit, att det är till stor nytta mot andra parasit- 
svampar. 

Då denna svamp är synnerligen förödande å fruktträden 
genom att angripa och döda frukten och de yngre skotten samt 
fruktsporrarna och synes ha benägenhet att sprida sig vida om- 
kring samt alltså utgör en stor fara för våra fruktträdgårdar, vore 
det synnerligen önskvärdt, om en person, som är svampkännare 
och har vana vid dessa mikroorganismers behandling, blefve satt 
i stånd att, under en sommar till en början, vistas vid en angri- 
pen trädgård för att dagligen och grundligt kunna studera svam- 
pens utveckling, söka utfinna orsaken till dess framträdande m. m. 
samt göra försök med sådana medel, som kunna anses lämpliga 
till dess dödande. Ett särdeles lämpligt ställe för dylika under- 
sökningar vore, enligt mitt förmenande, just det här omnämnda 
Skepparviken, som ligger ganska isoleradt, tämligen långt ut i 
Stockholms skärgård, och hvarest trädgården kan anses lagom 

16 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1901. 8I 


stor för ändamålet samt innehåller rätt många fruktträd och af olika 
slag, hvilka under en längre tid varit mer eller mindre utsatta för 
ifrågavarande sjukdom. Innehafvaren är mycket intresserad af expe- 
riment med sina kära träd och hyser stor fruktan för, att hans om- 
sorger för dem äro på väg att blifva lönlösa, samt därför säkerligen 
villig att gå till handa både med upplysningar och biträde. Själfva 
penningfrågan för omförmälda undersökningar kan väl ej vara 
afskräckande, men svårare torde kanske blifva, att finna en lämplig 
person, som har tillfälle åtaga sig ett dylikt uppdrag. 

De tabeller öfver trädens tillstånd på senare tiden, som jag 
under mina helt korta besök på stället varit i tillfälle att upp- 
rätta, torde kunna komma till nytta vid en sådan grundligare 
undersökning, som nu blifvit antydd. 

2. Stafsnäs å Vermdön den 29 juli i samband med före- 
gående resa, efter rekvisition af trädgårdsmästaren Hj. BÄCKMARK 
därstädes. Rekvirenten önskade lära känna, hvilka de insekter 
voro, som för tillfället gjorde skada i hans för få år sedan an- 
lagda trädgård, samt undersökning af skadorna och »råd mot; 
dylika insekter. Skadedjuren bestodo 'som vanligt af flera arter, 
men det var isynnerhet en liten malart, den s. k. kålmalen 
(Plutella Cruciferarum ZELL.), som ådrog sig största uppmärk- 
samheten, emedan dess larver förekommo i sådan mängd, att de 
förmått genom sitt angrepp, i förening med den ständigt rådande 
torkan, förstöra hvarenda planta af vanlig kål, blomkål, kålrötter 
etc. Då denna lilla fjäril å många trakter inom landet uppträdt 
på enahanda sätt, hvarigenom en verklig härjning förekommit på 
kålartade växter, kommer den att något utförligare behandlas å 
annat ställe i denna berättelse. 

3. Direktör A. REINHoLDTS villa å Ekudden på Kongl. 
Djurgården den 26 oktober. Ändamålet med detta besök var 
att lämna råd angående förgörande af det ofantliga antal af 
frostfjärilar (Cheimatobia PBrumata 1.), som där hvarje mild 
afton kringsvärmade fruktträden eller kröpo uppför deras stammar. 
Vistelsen på stället ägde rum midt på dagen, hvadan inga kring- 
flygande fjärilar då syntes till; men -en myckenhet af de vinglösa 
honorna krälade invid trädens rötter, och de många fragment 
efter hanar, som fastnat å de på trädstammarna anbragta hof- 
heimergördlarna, -:som nyss blifvit tjärade, vittnade om, att antalet 

Entomol. Tidskr. Årg. 23, H. 2 (1992). 17 6 


82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


individer var stort. Trädgårdsmästaren på stället, som det tyck- 
tes en kunnig person i sitt fack, hade dock alldeles missförstått 
ändamålet med anbringandet af nämnda gördlar och trott, att 
dessa vore lämpliga äfven mot frostfjäriln, men snart kommit 
under fund med, att honorna obehindradt spatserade öfver dem, 
som blifvit utsatta på träden, hvarför de öfversmetats med 
tjära. Snart visade det sig emellertid, att fjärilhanar på en enda 
afton fastnat i en sådan mängd på tjäran, att honorna på dem 
kunde krypa öfver ringen, hvarför det blef nödvändigt att ny- 
tjära hvarje dag, åtminstone på trädens läsida, där de flesta dju- 
ren fastnat. Det synes nämligen, som om luktsinnet vore hanens 
förnämsta medel att uppsöka honan, hvarför han måste flyga emot 
vinden, då han är ute på spaning efter henne. Det kan ju äfven 
vara möjligt, att honorna hälst hålla sig till den sida af träden, 
där de äro minst utsatta för luftdrag. 

I anseende till den stora mängd af fjärilar, som svärmade 
på stället, äfvensom det förhållande, att fruktträden från början 
planterats för tätt, hvarigenom kronorna nu berörde hvarandra, 
torde många honor, oaktadt tjärringar funnos, kommit upp till 
kvistarna och där lagt ägg. Af denna orsak torde en besprut- 
ning nästa år blifva alldeles nödvändig för att döda larverna, innan 
de hunnit göra någon väsentligare skada på bladen. Nu för till- 
fället återstod knappast annat att göra, än att dagligen förnya 
tjärningen, ända tills fjärilarna vid inträdande kyla upphöra att 
svärma. 

Afven denna skadeinsekt blir på annat ställe omnämnd, då 
det visat sig, att dess uppträdande kan föranleda till stora för- 
Juster äfven under ett kommande år. 

Assistenten, "d:r Y. SJÖSTEDTS tjänsteresor hafva varit fyra, 
nämligen till: 

1. Grenna stad den 8 maj efter rekvisition af drätsel- 
kammaren därstädes, genom dess ordförande, stadsfiskalen GusT. 
WETTERHALL. Ändamålet med resan skulle bestå i undersökning 
och bestämning af de skadeinsekter, som synnerligast vid blom- 
ningstiden härja fruktträden och uppäta bladen, samt att lämna 
allmänheten kännedom om de medel, som anses lämpliga till 
motverkandet af dylika härjningar. 

Man var ej oförberedd på hvad, som skulle komma att 

18 


duster 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1901. 83 


inträffa, ty redan föregående år hade larver varit mycket talrika 
i trädgårdarna inom stadens område och förorsakat mycken skada. 
Ett larvprof hade då sändts till Entomologiska Anstalten för un- 
dersökning, men befanns vid framkomsten i sådant skick, att 
någon bestämning af arterna ej kunde ske. Emellertid hade man 
redan 1i sistlidne januari vändt sig till Landtbruksstyrelsen för att 
få biträde från Anstalten, men några undersökningar på stället 
kunde ej gärna företagas förr, än larverna voro så pass vuxna, 
att med säkerhet kunde afgöras, hvilka de voro. 

Vid assistentens ankomst till staden var vädret kyligt och 
regnigt, och blommorna på fruktträden voro ännu ej utslagna. 
Följande dag blef luften mildare, och regnet hade upphört. En- 
ligt öfverenskommelse sammanträdde då ett antal trädgårdsodlare 
och för saken intresserade personer, däribland äfven några af 
stadens styresmän, för att erhålla de upplysningar, som för till- 
fället kunde lämnas. En medförd mindre spruta med strålspri- 
dare från BILLMANS bolags fabrik sattes i gång för att visa, hur 
man går tillväga vid träds besprutning. Man syntes mycket in- 
tresserad häraf, och flera af de närvarande personerna beslöto 
att förskaffa sig dylika apparater samt bemyndigande från Anstal- 
ten att använda kejsargrönt mot insekter. 

En därefter företagen undersökning i trädgårdarna visade, 
att fruktträden i en mycket hög grad voro angripna af nyligen 
utkläckta mätarelarver, hvilka efter en noggrannare granskning 
vid Anstalten befunnos till större delen tillhöra frostfjäriln. En 
sedermera anländ större sändning af larver och angripna blad 
innehöll hufvudsakligen följande skadedjur: Larver efter frostfjäriln 
(Cheimatobia PBrumata 1.) utgjorde hufvudparten och därnäst 
lindmätarens (Hibernia Defoliaria 1.), vidare den lilla ljusgröna, 
med bred rödbrun rygglinie försedda larven till gröna malmä- 
taren (Eupithecia Rectangulata 1.), som äter sig in uti knop- 
parna och dödar dem; tre arter nattflylarver, nämligen af den 
stora gråblå och på sidorna gula af blåhufvan (Däiloba Coeruleo- 
cephala T.), den gröna, svartpunkterade, med tre fina gulaktiga 
rygglinier och gulbrunt hufvud försedda larven af trapeziumflyet 
(Calymnia Trapezina 1.), samt larver af Scopelosoma Sa- 
tellitia L., flera vecklare (Zortricesy och desutom spinnmalar 
(Hyponomeuta) m. f. Ej allenast fruktträden voro angripna, utan 


a) 


84 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


äfven krusbär- och vinbärbuskar, popplar, ekar, £Sosa och andra 
trädgårdsväxter. Sedan arterna kunnat bestämmas, sändes till 
drätselkammarens ordförande en förteckning öfver dem, jämte 
upplysningar om deras lefnadssätt samt medlen till deras -be- 
kämpande. 

Innan man hann skaffa sig redskap och kejsargrönt, hade 
dock härjningen så fortskridit; att träden »sågo ut som efter en 
öfvergången skogsbrand», och någon fruktskörd var således ej att 
vänta i år. Man sprutade ändå för att döda så många larver 
som möjligt och var belåten med resultatet, enligt hvad seder- 
mera erhållna underrättelser lämna vid handen. Den skada, som 
denna härjning förorsakade torde, enligt meddelande från tillför- 
litligt håll, uppgå till ej mindre än 30—35,000 kronor, en för- 
lust, som kan anses betydlig för ett jämförelsevis litet samhälle. 

Då frostfjäriln och lindmätaren voro de viktigaste bland 
skadedjuren, uppmanades till utsättande af limringar kommande 
höst, och en modell till sådana sändes på begäran i septem- 
ber. Ett tillräckligt förråd af larvlim erhölls, genom Landtbruks- 
styrelsens tillmötesgående, af det lilla parti, som ej åtgått vid 
löfskogsnunnans bekämpande i Blekinge och Småland. En upp- 
sats rörande limringars anbringande har lämnats från Anstalten 
för att införas 1 ortens tidningar. Enligt hvad sedermera erfarits 
från drätselkammarens ordförande, har man så allmänt begagnat 
sig af limringar, att endast två trädgårdsägare underlåtit att an- 
bringa dylika. Limningen började mellan den 6 och 10 sep- 
tember. 

Det dröjde dock rätt länge, innan fjärilhonor visade sig, 
men efter ett par frostnätter kommo de fram 1 mängd och fast- 
nade i stora massor på limmet, hvarvid hanar förekommo i svär- 
mar omkring träden. Resultatet af limningen anses godt, »då 
1o0o-tusental om icke millioner» fjärilar äro oskadliggjorda. 

Flera sprutapparater äro anskaffade för att användas nästa 
vår, bland dem två stora sprutor för stadens räkning. 

Det lim, som erhölls genom Landtbruksstyrelsen, ansågs vida 
bättre än det direkt från Tyskland anskaffade, fastän det förra 
nu var ett par år gammalt. 

Man kan ej annat än lyckönska samhället för de kraftiga 
bemödanden, som blifvit gjorda, och har all anledning hoppas, 


20 


YRESNEEae 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1001. 35 


att verkningarna däraf nästa år skola blifva sådana, att de 
komma att öppna ögonen äfven hos fruktodlare på andra håll. 
Skulle dessa åtgöranden ej helt och hållet kunna förgöra skade- 
djuren denna gång, komma de dock efter hand, om de upp- 
repas, att så förminska antalet af dem, att någon härjning ej 
vidare bör komma i fråga, och då kan man i anledning af denna 
härjning upprepa det gamla ordspråket: Intet ondt, som ej har 
något godt med sig. 

2. Kongl. Djurgården, tre gånger, den 20, 28 och 29 
maj, för att öfvervaka besprutningen af några ekar mot larver 
efter gröna ekvecklaren (Zortrix Viridana L.), hvilka antag- 
ligen äfven i år skulle komma att beröfva ekarna å Djurgården 
sina blad. Vid besprutningen användes liksom förlidet år den 
större spruta med tillhörande spridare, som för Entomologiska 
Anstaltens räkning inköpts från Amerika, och hvilken äfven i år 
ställdes till intendentens, hofjägmästaren F. EDELSTAMS disposi- 
tion. Redan den 20 börjades bhesprutningen, men som bladen 
då voro obetydligt utslagna, beslöts att fortsätta arbetet efter 
ätta dagar. 

Nu liksom förra året voro slangarna ej tillräckligt långa för 
att nå upp till trädens öfversta grenar, hvarigenom besprutningen 
ej kunde blifva så verksam som önskligt var. Larverna dogo vis- 
serligen på de besprutade bladen, men då de, som kalätit de 
öfversta grenarna sänkte sig ned till de med kejsargrönt behand- 
lade, voro så många, att det blott erfordrades, att en enda liten 
bladbit förtärdes af hvar och en, för att bladen skulle stryka 
med, blef följden den, att äfven dessa grenar kalåtos. En stor 
mängd larver blefvo dock härigenom dödade. 

Det blir alltid en besvärlig sak, att bespruta mycket höga 
träd, ekar t. ex., synnerligast som operationen i allmänhet torde 
böra ske mer än en gång, på våren och försommaren. Hvad 
nämnda träd beträffar, får man väl därför ännu så länge lida 
att se dem någon liten tid kalätna för att efter omkring 14 
dagar bevittna en ny löfsprickning, som nästan blir vackrare än 
den första. 

3. Fullerö i Västmanland den 10 juni efter rekvisition af 
grefve F. W. CRONSTEDT, hvilken hos Landtbruksstyrelsen an- 
mält, att en ung tallskog på egendomen angripits af en sjukdom. 


21 


86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Vid en undersökning af träden befanns, att denna ej förorsakats 
af skadeinsekter, utan troligen af parasitsvampar. 

4. Sköfde den 14 juni, efter anhållan hos undertecknad 
från bestyrelsen för Skaraborgs läns 2ode landtbruksmöte i nämnda 
stad den 15 jnni om ett föredrag rörande skadeinsekter. Detta 
hölls af assistenten och handlade om »den praktiska entomologien 
och dess tillämpning». Föredraget blef sedan tryckt genom be- 
styrelsens försorg. 


Plantering af diverse trädslag har äfven 1 år ägt rum vid 
Anstalten å därför lämpliga platser, men torkan har varit till 
stort hinder för plantornas fortkomst samt gjort betydlig skada 
å de för tre år sedan omkring området planterade granhäckarna. 

Som fyra år förflutit, sedan Anstaltens byggnader uppfördes, 
blef det nödvändigt att ånyo bestryka plåttaken med färg, hvilket 
äfven skedde vid lämplig tid under den gångna sommaren. 

Då den å området upptagna brunnen visat sig ej kunna 
hålla vatten under långvarig torka, företogs densammas fördjup- 
ning samt rörens och pumpens förlängning, hvarefter den lämnat 
tillräckligt vatten både till husbehof och vattning, hvilket nog 
torde komma att fortfara, då så kunnat ske under en sådan in- 
tensiv och långvarig torka, som var rådande sistlidna sommar. 
Ett godt dricksvatten saknas dock fortfarande på stället, hvarför 
sådant måste dagligen hämtas ur en brunn på andra sidan järn- 
vägen, invid stora landsvägen å Lilla Frescati ägor. 

Pyrethrunm-odlingen har utvidgats, och plantor utlämnats till 
de personer, som önskat erhålla sådana. 

Besprutningar i mindre skala, och då därtill gifvits anled- 
ning, hafva äfven i år ägt rum. Liksom förliden sommar besprutades 
en del af ett stort slånbusksnår, där spinnmalarnas (Hyponomeuta 
Padellus TL.) larver årligen pläga husera, med !/»> gram kejsar- 
grönt, något mer pulveriserad och sållad kalk till hvarje liter 
vatten. Detta skedde ej förr, än larverna voro utkläckta och 
börjat spinna trådar. Samma goda verkan som förlidet år visa- 
de äfven nu besprutningen, och så har förhållandet varit på 
andra håll, hvarifrån meddelanden ingått. Den besprutade delen 


22 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1901. S7 


af buskaget stod friskt grön under hela sommaren, då närstående 
och för öfrigt alla slånbuskar i trakten voro beröfvade sina blad 
samt öfverdragna med larvernas grå väfnader, för att ej åter 
grönska förr än långt fram på sommaren. 

Ett par å området växande stora ekar besprutades äfven så 
godt sig göra lät, och dessa skadades visserligen af ekvecklare- 
larverna (Zortrix Viridana 1.), men ej så mycket som de andra, 
och nya blad tycktes hastigare utvecklas, kanske därför, att en 
del knoppar, som började slå ut under härjningens senare del, 
ej blefvo angripna i följd af besprutningen. 

Anstaltens biträde har deltagit i besprutningarna på stället 
äfvensom utfört sådana på egen hand å några ställen i de när- 
maste omgifningarna. Särskildt må här omnämnas dem, som 
ägt rum vid Stallmästaregården i dithörande lilla trädgård. Den 
första besprutningen skedde där den 8 juni, sedan blommorna 
å fruktträden nyligen affallit, och den andra omkring en vecka 
därefter. Båda gångerna användes kejsargrönt och kalk mot 
äpplemasken och sådana larver, som angrepo bladen. Träden 
stodo sedan väl emot larvangreppen, men frukten blef ringa, 
hvilket väl kan tillskrifvas det rika fruktår, som 1900 in- 
träffade. 

Vid 3:e besöket användes fotogenemulsion mot bladlöss på 
rosor och bondbönor. Året förut hade sådana bönor alldeles 
förstörts af bladlössen, och nu voro öfversta topparna så fullsatta 
däraf, att de syntes svarta. Skörden lärer blifvit utmärkt, enligt 
hvad som berättats på stället. På samma gång utströddes kejsar- 
grönt mycket tunnt på kål- och kålrotplantor, hvilka börjat an- 
gripas af diverse skadedjur. 

Det 4:e besöket ägde rum, då kålen börjat bilda hufvud. 
Den hade förut varit starkt angripen af den s. k. kålmasken 
(Pieris Brassice 1L.), hvilken dock bortplockats för hand. Men 
en mindre, jämförelsevis tjock, otydligt randig, slät och blekgrön 
samt i sina rörelser trög larv, tillhörande kålmottet (Pionea Forficalis 
L.), var ganska talrik, äfvensom den vanliga kålmalens (Plutella 
Cruciferarum Z.) larver. Båda dessa uppträdde i år i mängd 
och förstörde på många ställen hufvudkål och isynnerhet blomkål. 
Den sistnämnda fjärilns små, smala, lifliga och ljusgröna, med 
fina, mörka punkter försedda larver spinna glesa nät och kunna 


23 


88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


vara mycket skadliga, då de förekomma i stort antal. Se vidare 
min resa till Stafsnäs. 

Mot ofvannämnda båda larvarter, som hotade att förstöra 
alla kålplantor på Stallmästaregården, användes nu kejsargrönt, 
kalk och vatten, hvarvid vätskan sprutades äfven på kålhuf- 
vudena, hvilket i allmänhet hälst plägar undvikas. ' Följden 
häraf blef, att man på stället fick glädja sig åt en mycket god 
kålskörd, hvilket ej synes varit fallet på andra ställen i Stock- 
holms närhet, ty å torgen kunde man knappast uppleta ett friskt 
och välformadt kålhufvud förr än långt fram på hösten, då de 
voro bättre. Hvad blomkålen beträffar, var denna nästan värre 
angripen än de andra kålväxterna. Oaktadt äfven kålhufvudena 
rätt ymnigt besprutades, hördes ej af, att någon person, som 
sedermera ätit af kålen, blef utsatt för illamående. Faran synes 
ej vara stor härvidlag, isynnerhet om kålbladen sköljas väl före 
kokningen. 

En olägenhet förefinnes vid besprutning af kålplantor med 
kejsargrönt och vatten, och denna består däri, att vätskan ej 
lägger sig jämnt som en dagg ofvanpå bladen, utan flyter ihop 
och bildar runda kulor eller droppar här och där, hvilka lätt 
falla bort eller lämna efter afdunstning giftet kvar i små fläckar. 
Oaktadt detta visade besprutningen, som nämndt är, stor nytta 
vid Stallmästaregården. Denna olägenhet torde dock ganska lätt 
kunna afhjälpas, om något såpa blandas 1 vattnet innan det 
gröna tillsättes. Ett försök i den vägen gjordes här vid Anstal- 
ten, hvarvid det visade sig, att bladen fasthöllo vätskan och 
liksom sög i sig vattnet, hvarvid de ytterst små gröna giftkornen 
blefvo jämnare fördelade på ytan. Något prof i stort blef ej ut- 
fördt, emedan försöket gjordes senare på hösten, men jag tror mig 
hafva skäl att uppmana till detsammas upprepande, kanske i 
någon ringa skala att börja med. Under alla förhållanden bör 
besprutningen verkställas i god tid, d. v. s. innan bladen blifvit 
så angripna af larver, att de likna galler, eller de små topp- 
bladen blifvit skadade eller förstörda, ty sedan torde plantorna 
vara ohjälpligt förlorade. 

Dessa två slag af fjärillarver hafva under den gångna som- 
maren utgjort snart sagdt en landsplåga och nästan öfverallt an- 
gripit alla kålartade växter, som äro föremål för odling. Kål- 


24 


H 
yR 
| 
r 
4 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1901. 89 


malens larver förstöra äfven korsblommiga prydnadsväxter, så- 
som löfkojor m. fl. Härigenom blir det en nödvändighet att 
nästa år noga uppmärksamma kålväxterna för att kunna ingripa 
i tid, ty det är ej osannolikt, att ohyran då återkommer i ännu 
större myckenhet. Man borde alltid noga granska de plantor, 
som skola utsätas på fritt land för att, i: händelse de äro behäf- 
tade med larver eller ägg, dessa må dödas genom besprutning 
eller neddoppning i en förgiftad vätska. Vid handtering af den 
giftiga blandningen bör dock alltid den försiktigheten iakttagas, 
att man undviker att få den på kläderna och noga tvättar 
händerna efter arbetet. 

En ledsam olägenhet vore, om de i trädgårdar förekom- 
mande småfåglarna utsattes för förgiftning i följd af besprutnin- 
garna. I ett bref från herr HJ. STÅLHAMMAR, Spjutsbygd i Ble- 
kinge, klagas nämligen öfver, att några af de i hans trädgård 
häckande fåglarna funnits döda på äggen i boen. Det vore ju 
särdeles illa, om besprutningen skulle medföra en sådan verkan, 
hvarom man: förut saknat erfarenhet. Saken synes nog hafva 
skenet för sig, hvarför en närmare utredning af densamma vore 
på det högsta önskvärd. 

Här vid Anstalten hafva flera träd och buskar under de 
senaste åren besprutats med kejsargrönt och vatten, och omkring 
ett tiotal af de utsatta fågelhålkarna hafva varit bebodda. Under 
parningstiden har ingen rubbning i fåglarnas lif kunnat märkas, 
och i en del bon hafva ungar utkläckts, och deras pip dagligen 
hörts, tills de blifvit fullvuxna, oaktadt boen varit belägna myc- 
ket nära besprutade ekar, hvarifrån döende vecklarelarver ned- 
fallit i hundratal. Sedan ungarna flugit ut, hafva de just ej synts 
till på platsen, där de blifvit födda, utan vistats. på andra håll, 
hvilket jag tror är ganska vanligt. Någon död fågel har icke 
anträffats under häckningstiden, hvarken på marken eller i något 
bo. Starar i tusental besöka dagligen under en kort tid ekarna 
på gården, strax sedan ungarna utflugit, hvilket inträffar några 
dagar före ekvecklarelarvernas förvandling till puppor. Fåglarna 


plockade larver, såväl på marken som 1 träden äfven å de 
besprutade — utan att synas lida någon skada. Pilfinkar och 
gråsparfvar, som under ungarnas minderårighet äro bland de 


snällaste larvplockare i boens närhet, hafva häckat flera gånger 


25 


990 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10901. 


på samma ställen, helt nära besprutade träd, och ungarna fram- 
föddes, flögo sin kos samt slöto sig mot hösten till de större 
sparfflockar i trakten, som under flera år bibehållit sin numerär. 
Med talgoxarna har förhållit sig nästan på samma sätt. En 
stamtrupp sådana af bortåt ett halft tjog individer besöker i 
vinter liksom föregående åren den lilla låda med talg och fläsk- 
bitar, som här är uppsatt på ett fönsterbräde, för att förse fåg- 
larna med sofvelbehof. Tyvärr synes antalet individer minskas 
under vintern, men detta kan ej vara besprutningarnas fel. Att 
de fåglar, som hålla till i konstgjorda bon, ej sällan blifva störda 
och i följd däraf öfvergifva dem, hör, som jag tyckt mig märka, 
ej till sällsyntheterna, äfven där besprutning är okänd. Ofta 
blifva de dödade eller skrämda från boen af kattor, kråkor, 
skator och kanske till och med ekörrar /m. $. - Icke:sällan bort: 
köras de af afundsjuka och starkare kamrater, som ej tåla några 
inkräktningar å sitt jagtområde, icke ens af sina närmaste anför- 
vanter. 

Första året Anstalten var 1 verksamhet utsattes fågelhålkar 
1 träden å området. Småfåglar kommo dit, och flera par beredde 
sig bostad. Sedan detta var gjordt, befunnos luckorna på hål- 
karna ett par morgnar öppnade och stående på vid gafvel. 
Man gissade, att äggsamlande pojkar öppnat dessa för att taga 
äggen, men till sist trodde man sig böra skjuta skulden på kråkor 
och skator, som antagligen tidigt en morgon, innan någon 
människa var uppstigen, föröfvat dådet. Sedermera bekräftades 
detta därigenom, att, då luckorna fastspikats, de ej vidare blefvo 
öppnade. 

Tillåtelse att använda kejsargrönt mot insekter har meddelats 
till 41 »välkända och pålitliga personer». Efter hvad, som in- 
träffat under året, komma troligen många fruktodlare att till det 
kommande begagna sig af härvarande tjänstemäns rätt, att under 
vissa villkor lämna bemyndigande till användandet af kejsargrönt 
för nämnda ändamål. 

Under korrespondens om skadeinsekter med ordföranden i 
Skaraborgs läns Hushållningssällskap, herr grefve GILBERT HA- 
MILTON på Hjelmsäter, framkastades af undertecknad ett förslag, 
att Sällskapet för sin länsträdgårdsmästare skulle bekosta en resa 
till Anstalten för att därstädes under en dag inhämta närmare 

26 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN Ig9O0I. 91 


kännedom om besprutningar samt andra frågor af intresse för 
trädgårdsodlare. Ett sådant besök af en länsträdgårdsmästare 
borde alltid blifva gagneligt, alldenstund han under sina resor 
inom länet har de bästa tillfällen att utbreda kännedom om nyare 
förfaringssätt. Som förslaget mottogs med välbehag, blef det 
aftaladt, att länsträdgårdsmästaren VIKTOR STRANDBERG i Sköfde 
skulle den 15 juli infinna sig vid Anstalten. 

Då emellertid härstädes kunde mottagas tre personer lika 
väl som en vid nämnda tillfälle, erbjödos äfven Stockholms och 
Västmanlands läns Hushållningssällskap, att sända sina länsträd- 
gårdsmästare hit, hvilket förslag .också med välvilja antogs. Allt- 
så infunno sig vid Anstalten ofvan nämnda dag såväl STRAND- 
BERG, som herrar FRANS JOHANSSON från Västerås och C. G. 
BJÖRKLUND från Södertelge. 

Under sammanträdet förevisades härvarande sprutapparater 
med sina tillbehör af spridare, slangar, kopplingar etc., hvar- 
efter den största sprutan tillika med en af de mindre fingo 
arbeta för att visa, hur de skulle skötas. Sedermera diskute- 
rades frågor rörande skadeinsekter och deras bekämpande m. m. 
— De besökande syntes nöjda med sammanträdet, och från sekre- 
teraren i Stockholms läns MHushållningssällskap erhölls ett pro- 
tokollsutdrag, hvari Förvaltningsutskottet uttrycker sin tacksamhet 
därför. 

Med anledning häraf, kommer äfven nästa år att utgå upp- 
maning till Sällskapen i andra närliggande län, att hitsända sina 
trädgårdsmän å en viss dag, om de finna sådant lämpligt. 

Ett ganska svårt och tidsödande arbete uppstod för under- 
tecknad därigenom, att konservatorn vid Stockholms högskola, 
OSKAR RorTH, inlämnade till undersökning circa 120 profrör, 
hvilkas innehåll utgjordes af insektrester m. m., som uppsamlats 
ur lika många magar af råkor, som för ändamålet blifvit skjutna 
i Skåne och på Öland och sedan uppsända till honom. Me- 
ningen härmed var att kunna hålla en vidräkning med denna 
fågel, huruvida den borde anses skadlig eller nyttig, en fråga som 
hittills i vårt land ansetts tämligen oafgjord, emedan inga om- 
fattande undersökningar i ämnet blifvit bekantgjorda. En del 
fragmenter, som bestodo af större stycken af täckvingar, hufvuden 
etc., kunde lätt nog identifieras, men andra, utgörande mycket små 


27 


92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


af bröst- och bukdelar, ben m. m. blef det omöjligt att bestämma 
under den korta tid, som därtill kunde anslås, hvarför de för- 
bigingos. De syntes ej tillhöra i ekonomiskt hänseende viktigare 
insekter. 

Rätt många rester efter skadeinsekter, såsom knäppare, ållon- 
borrar och larver af sädesbroddfly, harkrankar m. fl. anträffades 
i profrören, men äfven af sådana insekter, som hittills ansetts vara 
nyttiga, t. ex. jordlöpare (Carabus) och Feronma, samt sådana, 
som räknas till de oförargliga, nämligen tordyflar, aphodier etc. 
Häraf syntes genast, att råkan lika litet som kråkor och kajor kan 
vara uteslutande nyttig, emedan hon är allätare och måste, då magen 
svider af hunger, hugga för sig af allt ätbart, som råkar komma 
1 hennes väg. Enligt mitt förmenande kunna inga fullkomligt 
säkra slutsatser dragas efter en enda undersökning, låt vara att 
materialet varit storartadt, utan borde sådana företagas under 
flera år, hälst i själfva de trakter, där råkorna allmänt förekomma, 
på det vissa iakttagelser skulle kunna göras på stället under olika 
arstider, särskildt vid insektsvärmningar, härjningar och möjligen 
andra tillfällen. Att insamlingen af materialet borde ske af personer, 
som äro bekanta med insekternas lif och uppträdande i trakten samt 
hvilka årstider, de äro åtkomliga för råkan, och icke helt och 
hållet utföras på måfå, torde vara tydligt nog. Vill man t. ex. 
söka utröna råkans förhållande till ållonborrarna, måste materialet 
naturligtvis insamlas vid den årstid, då dessa flyga omkring, eller 
då larverna befinna sig så nära jordytan, att de blifva åtkomliga 
för fågeln, alltså ej under deras hudombyten, medan de ligga i 
vintenkvarter eller under puppstadiet. Den nytta några hundra 
råkor kunna göra i en trakt under en större ållonborresvärmning 
är ganska obetydlig i jämförelse med hvad, som kan uträttas 
medelst plockning, men hjälpen bör dock ej föraktas, synnerligast 
som deras byte torde uppsökas på marken eller högt upp 1 trä- 
den och därför vara mer oåtkomligt för de plockande. Den största 
nyttan torde dock fåglarna kanske göra de år, då ållonborrarna 
flyga i så ringa antal, att man ej anser plockning lönande. Hvad 
man vidare, enligt min tanke, borde i första rummet sträfva efter vid 
insamling af undersökningsmaterial vore att söka fälla djuren, då 
de flockvis hålla till på någon viss fläck af ett fält eller ännu 
hällre, då de mättade flyga därifrån, ty därigenom kunde man 

28 


LAMPA : BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1901. 93 


blifva öfvertygad om, huruvida de plockat insekter eller, som mången 
antager, utsådda sädeskorn. En sådan undersökning vore mer 
upplysande, än af ett hundratal råkor, som vore dödade på 
skilda håll och under olika förhållanden. Om t. ex. en kråk- 
fågel vistas på en kompost- eller gödselhög, så kan man nästan 
utan undersökning angifva innehållet af dess kräfva. Det utgöres 
nämligen i de allra flesta fall af potatisbitar, äggskal, hafrekorn, 
fluglarver och möjligen gödselätande skalbaggar etc. En undersök- 
ning här vid lag kommer ej att säga mycket rörande fågelns 
skadlighet eller den nytta han kan göra. Emellertid är konser- 
vator RortHS arbete berömvärdt och syftar åt rätt håll, men 
man får ej, som nämndt är, af ett enda sådant göra alltför 
positiva slutsatser angående råkans rätta uppgift 1 naturens 
hushållning. Då konservator RoTtH ärnar- själf bearbeta sitt 
rika material, får jag öfverlämna åt honom att närmare utreda 
saken. 

Liksom föregående år ägt rum, hafva de flesta larver, som 
anträffats på stället eller blifvit insända från landsorten för be- 
stämning, uppfödts i profrör eller burar för närmare observation, 
hvarunder beskrifningar öfver deras olika stadier utförts, hvar- 
igenom den samling sådana, som här upplägges, blifvit betydligt 
förökad. Behöfliga, preparerade exemplar hafva härvid åstad- 
kommits, så långt tiden medgifvit. Då i de flesta publika och 
enskilda samlingar representanter för insekternas olika stadier 
merendels saknas eller blott äro högst fåtaliga, inses lätt, hvilket 
särskilda värde härvarande insektsamlingar i en framtid skola få, 
då de komma att bestå ej allenast af fullbildade djur, utan äfven 
af larver, puppor och ägg samt prof på skadade delar af de 
växter, hvaraf de lefva. 

Insektsamlingarna hafva som vanligt rätt betydligt ökats, dels 
genom skänker och byten, dels genom insamlingar på stället och 
under tjänsteresor. Stekelsamlingen, hittills af ganska obetydligt 
omfång, har fått en god tillökning genom herr provinsialläkaren 
H. NORDENSTRÖM 1 Linköping, hvilken som :. gåfva lämnat ett 
ganska stort antal parasitsteklar, hvilka af honom själf insamlats 
och blifvit bestämda. Från Riksmuseum har, genom dd. v. inten- 
denten, professor CHR. AURIVILLIUS, erhållits diverse steklar af 
olika grupper från museets rika duplettsamlingar. Etiketter äro 


29 


94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


utsatta i ett stort antal lådor, som härigenom stå färdiga att 
mottaga kommande gåfvor och fynd. 

En mindre samling hemipterer har tillkommit genom gåfva 
af byggmästaren C. G. HOFFSTEIN på Runmarö, alla samlade och 
bestämda af honom. 

Skalbaggesamlingen utgöres för närvarande af tre partier, de 
två erhållna från Entomologiska Föreningen, då Anstalten kom 
under eget tak och trädde i verksamhet. Den förnämsta utgöres 
af framlidna statsrådet O. I. FÅHREI rikhaltiga och mycket värde- 
fulla samling och är uppsatt i ett smakfullt och ändamålsenligt 
skåp. Den andra är den Ankarcronska, som består af en myc- 
kenhet skalbaggar, hvaraf åtskilliga äro sällsynta, men största 
delen är oordnad, hvilket äfven var fallet, då den köptes af prof. 
O. SANDAHL och skänktes till Entomologiska Föreningen. Den 
tredje utgöres af undertecknads samling, som är bestämd, samt 
åtskilliga mindre, ännu magasinerade, och skänkta af flera gif- 
vare. Att bestämma, etikettera och ordna detta stora material 
kommer att kräfva lång tid och mycket arbete, hvarför därmed 
måste anstå, tills andra insektordningar blifvit nödtorftigt till- 
godosedda. För närvarande inflyttas, hvad som medhinnes af 
skalbaggar till FÅHREI samling, hvilken därigenom blir ännu rik- 
haltigare och värdefullare. Den är uppställd enligt äldre tiders 
fordringar, hvilket dock ej hindrar dess användande för Anstal- 
tens behof. 

Hvad öfriga ordningar, såsom flugor, sländor, skinnbaggar, 
rätvingar, växtlöss etc. beträffar, har blott medhunnits att till- 
varataga och provisoriskt uppsätta det ringa material, som genom 
skänker och insamlingar på stället erhållits. 

Största omsorgen ägnas dock de förut omnämnda biologiska 
samlingarna, såsom hafvande förnämsta värdet för praktiska ända- 
mål. De äro egentligen två, och den rikhaltigaste är f. n. in- 
rymd i 22 medelstora lådor uti ett särskildt skåp. Hvarje låda 
är afsedd för en eiler ibland 2—4 växtarter, som hafva någon 
praktisk betydelse, och alla insekter, som lefva af dessa växter, 
jämte deras parasiter, blifva representerade där, allt efter som de 
öfverkommas i olika förvandlingsskeden. Det är tydligt, att en 
sådan samling skall kräfva en längre tid, innan den kan blifva 
någorlunda fullständig, ty en del arter anträffas kanske ej på 


30 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1901. 95 


många år, åtminstone icke i sina första utvecklingsstadier. Hvarje 
år erhållas likväl flera, som förut ej funnits i samlingen, hvari- 
genom den slutligen kommer allt närmare sitt mål. Hvilken 
nytta en samling, som utgöres af hvarje odlad växts skade- 
djur, sammanförda på ett ställe och under olika utveckling, 
skall kunna medföra, isynnerhet efter ombyte af tjänstemän vid 
Anstalten, torde vara lätt att inse. Under hittills varande för- 
hållanden är det nämligen knappast tänkbart, att en tillträdande 
assistent skall till utseendet känna alla våra skadeinsekter än 
mindre deras lefnadsvanor eller öfriga omständigheter, utan måste 
studiet häraf alltså börjas vid Anstalten. Att där då finnes ett 
lämpligt undervisningsmaterial, är ju en ren nödvändighet. 

Den andra af de omnämnda samlingarna afser att framställa 
insekternas lif, så långt sådant kan ske med preparerade djur och 

pressade blad i lådor. Där äro alltså utlagda skadade blad 
etc. jämte därpå sittande insekter, deras ägg och larver. Ut- 
rymmet vid Anstalten medger ej upprättandet af en fullständig 
och så skrymmande insektsamling, hvarför den måste inskränkas 
till några få anmärkningsvärdare arter, lämpliga till förevisning, 
då intresserade men i entomologien mindre bevandrade personer 
göra besök på stället. 

Mycket arbete, mestadels dock utom den egentliga arbets- 
tiden, har användts för upprättandet af insektsamlingar för sko- 
lornas behof; men äfven enskilda personer hafva tagit tiden i 
anspråk för erhållandet af samligar af skadliga insekter. Då för 
närvarande knappast torde finnas någon annan person inom lan- 
det, som besitter tillräckligt material för att åstadkomma dylika 
samlingar, har undertecknad tills vidare ej trott sig böra eller 
kunna afsäga sig detta besvärliga arbete, emedan det ju måste 
tillhöra Anstaltens hufvudändamål, att utbreda kännedomen om 
skadeinsekterna, hvartill ju får räknas tillhandahållandet af be- 
höfligt åskådningsmaterial. 

Förlidet år utlämnades blott ett fåtal sådana samlingar, men 
under det sist gångna hafva de uppgått till ej mindre än 22 
stycken, större och mindre, upptagande 23 större kartonger, några 
mindre sådana samt flera större lådor. Af dessa samlingar om- 
fattade 2 fruktträdens, 2 åkerns och trädgårdens skadeinsekter 
sammanförda, 3 voro nästan fullständiga, innehållande såväl åkerns 


31 


96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


och trädgårdens som skogens och inomhus förekommande samt 
nyttiga insekter, hvardera samlingen bestående af mellan 3 —400 
arter med deras larver och puppor, då sådana funnits tillgäng- 
liga, samt slutligen en mindre af skogs-insekter. De öfriga 
voro skolsamlingar. Två skadeinsektsamlingar komma att an- 
vändas vid allmänna läroverk, och detta är särdeles glädjande, 
då det ju visar, att man äfven vid dylika skolor gjort början 
med att som undervisningsmaterial använda skadliga och nyttiga 
insekter, då så kan ske, i stället för att vid undervisningen ute- 
slutande hålla sig till de i läroböckerna upptagna, bland hvilka 
somliga äro betydelselösa i det allmänna lifvet. 

Boksamlingen har tillökats dels genom inköp och gåfvor och 
dels genom byte mot »Uppsatser i praktisk entomologi», som af 
Entomologiska Föreningen fortfarande ställts till förfogande för 
detta ändamål, samt mot undertecknads årsberättelser, af hvilka 
erforderligt antal exemplar lämnats af Landtbruksstyrelsen. De 
flesta byten göras med de många försöksstationerna i Nordamerika 
genom förmedling af Åkerbruksdepartementet i Washington. Dessa 
många skrifter hafva så långt tiden medgifvit genomsetts och 
ordnats. 

Tjänsteskrifvelserna hafva ytterligare ökats och utgjorde 422 
mot 343 förlidet år. Häri inbegripas utlåtanden och skrifvelser 
till myndigheter, tidningsuppsatser samt brefväxling rörande An- 
staltens ekonomi. De flesta inkomna skrifvelserna hafva dock 
berört de för jordbruk och trädgårdsskötsel skadliga insekterna 
och ofta varit åtföljda af prof för undersökning. Den i förra 
berättelsen uttalade förmodan, att dessa skrifvelser skola komma 
att årligen ökas, synes alltså besannas. Skulle så fortfarande blifva 
förhållandet, torde den tid ej vara aflägsen, då skriftväxlingen 
och profvens undersökning komma att upptaga hela tiden för en 
person, synnerligast som alla dessa bref måste ordnas och än en 
gång genomgås för årsberättelsens författande. Dessa arbeten 
hafva hittills uteslutande tillkommit undertecknad. 

Härtill kunna läggas åtskilliga telefonsamtal rörande insekter 
samt besök vid Anstalten af intresserade personer eller sådana, 
som önskat muntliga råd. Dessa besök hafva under året ut- 
gjort 33. 

Sändningar af genom parasitsvampar skadade växter samt 


32 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1901. 97 


skogsinsekter och frågor rörande sådana hafva äfven förekommit 
och besvarats så godt sig göra låtit. 

Följande gåfvor hafva till Anstalten välvilligt öfverlämnats: 

Af d:r ARrRvID BERGMAN: Flera styngarters utveckligsstadier 
förvarade i sprit. 

Hofjägmästaren F. EDELSTAM: Granplantor. 

Direktör G. LIND, Experimentalfältet: Diverse trädplantor. 

Med. kand. JoHN PeEYRON: Skalbaggar, parasiter och pre- 
parerade larver. 

Direktör O. STJERNQUIST: Frön till sådd å gräsplanerna. 

Direktör K. Bovin: Prydnadsväxter till plantering å gården. 

Herr NinLs KARLSSON, Algustorp: En samling lefvande larver. 

Grosshandlaren H. H. KRISTENSEN, Göteborg: En större 
samling tallskott, angripna af larven af KRetinia Buoliana SCHIFF. 

Lektor C. H. JOHANSON, Västerås: DAHLBOMS, Skandinaviska 
insekters allmänna skada och nytta i hushållningen. 

C. G. HOFFSTEIN, Runmarö: En mindre samling af bestämda 
skinnbaggar. 

Grosshandlaren AXEL JOSEPHSON: Skadeinsekter. 

Herf KK: M. BERGGREN, Bagartorp: Ett parti angripna 
plommon. 

Direktör R. ABELIN; Norrviken: Ett parti frukt skadad af 
rönnbärmalens larver. 

Konservator H. MuCHarDpDT, Helsingborg: Skadeinsekter och 
sällsyntare skalbaggar. 

Studeranden HELGE ROSÉN: d:o, d:o. 

Läroverksadjunkten G. LÖFGREN: d:o, d:o. 

Bokbindaren A. K. ARONZON: Band till ett större parti böcker. 

Wgronomen J. v. SCHÉELE, Kilanda: Lefvande larver. 

Herr J. W. PETTERSSON, enligt anmodan af länsagronomen 
A: CE. ARENANDER: En samling lefvande larver af ett jordfly 
(Hadena). 

D:r M: HortrunG, Halle a. S:: Kolorerad' väggtafla med 
text öfver de viktigaste för fruktträden skadliga insekter. 

Löjtnant H. SANDEBERG: Svenska svampar. 2 större vägg- 


taflor. 
D:r H.: NORDENSTRÖM, Linköping: Best. parasitsteklar. 


Entomol. Tidskr, Årg 23 H. 2 (1902) 


NT 


22 
dd 


98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Öfver ett hundra insektarter, största antalet skadliga, hafva 
insändts till anstalten för att undersökas och bestämmas samt för 
att erhålla underrättelser om deras skadlighet och förgörande. 
Bland de skadliga må här omnämnas följande, tillika med de” 


växter, som angripits. 


Höstsäden. 


Ållonborren (Melolontha Vulgaris L.) och kastanieborren 
(M. Hippocasianz F.). Den förra svärmade 1887, 91, 95 och 
99, och blir nästa svärmningsår således 1903, och den senare 
1888, 92, 96 och 1900, dess nästa svärmningsår alltså 1904, 
d. iv. .S.. 1 -en viss del) af. Kristianstads län... Denna uppträder 
dock olika år å skilda lokaler. Under innevarande fyraårsperiod, 
skulle alltså värsta härjningsåret för den förra inträffat 1901, och 
för den senare 1902. Någon anmärkningsvärd härjning genom 
ållonborrelarver har, dess bättre, icke afhörts hvarken i tidningar 
eller genom underrättelser till Anstalten. Insamlingen synes alltså 
fortfarande förmå hämma detta skadedjurs allt för starka för- 
ökning. 

Ett fall af härjning af kastanieborrens larver, ehuru lyckligt- 
vis i mindre skala, torde här kunna anföras, ehuru det egentligen 
mer berör trädgården än åkern. Det inträffade å lägenheten 
Lindängen vid Lännersta i Stockholms län förliden höst. År 1887 
förekom en dylik därstädes i trädgården å en gräsplan, hvars 
alf skall bestå af grus och sand. Vid planens uppgräfning 
plockades omkring 25 larver per kvadrataln (Se SANDAHL, Ent. 
Tidskr. 1887, s. 187). - Sedan dess har ingen sådan larvhärj- 
ning afhörts förr än i år, då ett lika förhållande inträffade å 
samma gräsplan, enligt bref från ställets ägare. De larver, som 
härjade 1887 voro helt visst efter de kastanieborrar, som svärmat 
1885, och svärmning borde i vanliga fall sedermera ägt rum 
åren 1880, 93, 97 och 1901. Nu inträffade dock sistnämnda 
år en larvhärjning i stället för svärmning, hvadan det blir tyd- 
ligt, att en rubbning af fyraårsperioderna ägt rum, kanske af den 
orsak, att larverna bortplockades 1897, och att gräsplanen sedan 
blifvit omgräfd hvart tredje år. De i år (1901) härjande larverna 


34 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1901. 99 


måste hafva haft sitt ursprung från en svärmning 1899, såvida 
perioderna här äro lika långa som 1 södra Sverige, hvilket är 
sannolikt. Emellertid kan denna härjning ha sitt särskilda intresse 
därigenom, att den tyder på, att en extra sådan kan uppstå, som 
ej är beroende af de vanliga perioderna. Ållonborren flyger alla 
vårar i större eller mindre antal, och det synes således troligt, 
att en härjning skulle kunna uppstå hvilket år som hälst, om en 
någorlunda stark svärmning inträffar under särdeles gynsamma 
väderleksförhållanden och återkommer ett par följande svärmningsår. 

Sädesknäpparen (Ågriotes Lineatus L.). Dess gula, tråd- 
lika, tämligen hårda larver hafva som vanligt äfven i år gjort 
skada på åtskilliga ställen, i synnerhet på Dalsland och i Älfs- 
borgs län, och icke allenast på höstsäden, utan äfven å vårsäd 
och rotfrukter, dock kanske minst på den förstnämnda. Jag får 
för öfrigt hänvisa till »vårsäden» samt föregående årsberättelser. 

Hvitaxflyets (Madena Secalis [L.] BIERK.) larver hafva visat 
sig å rågen på flera ställen i Nyköpingstrakten (K. M. BERGGREN 
och troligen på många andra håll. 
Likaledes var förhållandet med slö- 
kornflyetu(f. Iritice IL. = Basti- 
Zinea F.) vid Åsa, Kantorp, Öster- 
götland (G. PEHRSON) och vid Ram- Fig. 1. Slökornflylarv (Hadena 
näs i Västmanland (A. TERSMEDEN), Tritici T.). 
där larverna höllo till i rågaxen. 

Från Forsse försöksfält, Långsele 1 Västernorrlands län, sändes 


af hr M. BERGMAN prof på hafre och vårråg, hvars korn voro 
skadade af larver till ÅH. Zriticr, och ytterligare ett prof på 
larver, som i medio af september insamlats å ett loggolf vid 
sädens inbärgning. 

I slutet af september erhölls åter prof på larver från samma 
ställe, som då angrepo höstsädesbrodden i sådan grad, att bara 
fläckar uppstodo å fältet, samt den 11 november åter många 
larver af samma slag. De hade nu fullständigt kalätit omkring 
”/3 tunnland bärande grönråg. En jordremsa om 2—3 meters 
bredd, strax bredvid det kalätna stycket, beströddes med alldeles 
nysläckt kalk och öfver denna gingo ej larverna, utan höllo sig 
kvar på förra stället, där de uppåto alla uppspirande blad. Som 


det härjade fältet blott af ett dike var skildt från ett annat, 


35 


I00 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


hvarå rågen förut blifvit inbärgad, låg det nära tillhands antaga, 
att larverna under ett tidigare stadium hållit till på rågaxen och 
sedermera angrepo grönrågen, ehuru deras uppträdande nu starkt 
påminde om sädesbroddflyets. De hitsända larverna liknade dock 
ej de sistnämnda, utan syntes snarlika med slökornflyets, sådana 
dessa finnas afbildade i sitt sista stadium. Enligt BIERKANDER 
m. fl. skall larven på senhösten och våren vara mycket mörkare 
än under den tid, då den lefver i axen. Till hvilken nattflyart 
dessa larver höra, kan nu ej med säkerhet afgöras, utan måste 
man afvakta nästa försommar, då möjligen fjärilar fås utkläckta, 
antingen efter här förvarade larver eller från sådana, som, enligt 
d:r A. E. ARENANDERS löfte, komma att insamlas i vår för att 
hitsändas. Det skall emellertid bli rätt intressant att få se, hvil- 
ken art det kan vara, som så högt mot norden uppträder på 
ofvannämnda sätt. 


Vårsäden. 


Sädesknäpparen (Ågriotes Lineatus L.). Larverna af 
denna skadeinsekt hafva uppträdt på nästan all slags odlad jord, 
såväl lerjord som annan jordmån af lösare beskaffenhet, hvilken 
senare dock torde i allmänhet föredragas, medan de däri med 
större lätthet kunna förflytta sig. Äfven på mossodlingar synas 
de trifvas väl och göra betydlig skada på många ställen. De fält, 
knäpparna föredraga för sin äggläggning, torde dock vara sådana, 
som bära gräs, ty de svåraste härjningarna pläga uppstå å hafre- 
brodden, synnerligast det år, då vallen andra gången är plöjd 
och bär säd. Larverna hafva då ej friska gräsrötter att äta och 
äro större samt behöfva mer föda, hvilken nu erhålles på hafre- 
plantornas bekostnad. 

Jag kan ej underlåta att här närmare redogöra för ett bref 
från jordbrukskonsulenten GEORG VON ZWEIGBERGK rörande denna 
sak, hvilket bör komma till allmännare kännedom. Han skrifver 
bland annat: »Å en egendom på Dalsland, eller rättare på två 
egendomar, som ligga intill hvarandra och hafva fullkomligt lika 
jord, har det visat sig, att fällning genom rotmask på den ena 
nästan förstört grödan, men på den andra ej visat sig. Särskildt 

36 


i 
E 
| 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN IGOI. IOI 


i våras var detta tydligt på tvänne fält, som endast skiljas genom 
ett dike, och båda bärande andra årets hafregröda. Ägaren af 
den oskadade marken anser nu, att orsaken ligger däruti, att 
han vid vallens plöjning alltid använder de nya plogarna med 
skumrist, som här lägger ned gräsvallen så, att denna förmultnar 
och lämnar mindre näring. Gödslingen af fälten var lika, men 
den skadade hafren var sådd en vecka tidigare än den andra.» 

Fallet är af ganska stort intresse, men någon säkrare slutsats 
kan ej dragas däraf förr, än det blifvit ompröfvadt, hvilket nu 
bör kunna ske, sedan det blifvit bekantgjordt. Det vore i hög 
grad önskligt, om flera personer, som äro besvärade af knäppare- 
larver och hafva plogar af nämnda konstruktion, ville göra för- 
sök därmed och sedan bekantgöra resultaten. Larverna äro 
ganska seglifvade och kunna svälta länge eller lefva på den 
humus, som finnes 1 jorden, hvarför brist på föda ej gärna kunde 
vara orsaken till, att härjning ej förekom på det ena af de ofvan- 
nämnda fälten. Det enda, de äro ömtåliga för, torde vara torka, 
ty de dö snart, om de förvaras i kärl, hvari jorden får uttorka. 
I åkern kunna de dock skydda sig mot torkan i ytan genom 
att draga sig djupare ned i jorden. 

Från följande landtgårdar hafva dessutom sändts prof på 
knäpparelarver och begärts råd; 

Bryneslöf, Kristineberg i Malmöhus län. Larverna hade här, 
i förening med andra, afätit kornbrodden å 8 tunnland. 

Orraryds landtbruksskola i Kronobergs län å mossjord. Växt- 
följden är: 1:a träda, 2:a råg, 3—4 gräs, 5—9 hafre. Både 
första och andra årets hafre hade angripits, den sistnämnda värst, 
oaktadt utsädet blifvit betadt med cerespulver. 

Detta medel synes alltså ej kunna rekommenderas till bet- 
ning af utsäde. 

Kornjordloppan (P/hyllotreta Vittula ReEDTt.) har äfven i 
år förekommit å egendomen Skäggs på Gotland och skadat för- 
nämligast »den först sådda vårsäden, gynnad som den var af 
värme och ihållande torka. För vår del gåfvo vi den mest an- 
gripna säden öfvergödsling, hvarigenom växtligheten tog bättre 
fart, och jordlopporna blefvo föranlåtna att söka ett annat verk- 
samhetsfält» (R. WEDIN). 

Blåsfotingar (7/rips). Från Biby säteri i Eskilstunatrakten 


37 


102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


erhölls prof på hafreax, på hvilka en del af småaxen hvitnat, 
hvarigenom man antog en minskning i skörden af 15 procent. 
Sjukdomen började vanligen å de nedersta småaxen och spred 
sig sedan uppåt. Äfven å egendomen Fjellskäfte i Floda socken 
var förhållandet enahanda, och brefskrifvaren, löjtnant E. VON 
CELSING, omnämner, att å en ny hafresort från Svalöf, »Stora 
Mogul», syntes vid ett besök å fältet endast enstaka vippor an- 
gripna, men tre dagar senare var åtminstone hvar tionde vippa 
starkt skadad. Dyjorden var ganska starkt gödslad med viborg- 
fosfat. 

Som vanligt i dylika fall observerades inga insekter å de 
sända profven. En Z/hrips-art kunde dock mistänkas vara skade- 
göraren. Emellertid kan den starka torkan likaväl anses som 
orsak till, att axen ej förmådde frambringa många mogna korn, 
då tillräcklig njutbar näring i vanliga fall ej torde saknas i jorden. 

Ett annat liknande fall, denna gång å korn, omnämnes af 
förvaltaren R. WEDIN å Skäggs på Gotland. Kornet växte å den 
närbelägna Martebomyr på ett skifte om 150 
tunnland. Härifrån erhöllos två prof å korn- 
ax, det ena grönt med ännu späda småax, 
det andra innehöll gulnade axfjäll utan kärna. 
I de gröna axen kröpo flera små svarta blås- 


fotingar (Z7zps), men å de gulnade syntes 
inga sådana till. Det är dock ganska tro- 


ligt, att djuren funnits äfven där, men läm- 
Fig. 2. Blåsfot (77125). nat axen, sedan de beröfvat dessa sin saft 

och kommit dem att vissna och torka. 
Skada blott att ingen undersökte axen, innan de torkat, då orsaken 
till skadan troligen kunnat utrönas. Brefskrifvaren säger: »Det 
märkligaste är, att vårsädet nu i flera år just å detta skifte varit 
skadadt på samma sätt, och många experiment, både hvad be- 
träffar gödsling och jordens skötsel, tidig eller sen sådd, lämpligt 
eller olämpligt väder, hafva ägt rum, utan att visa någon för- 
ändring». 

Man är ännu ej riktigt klok på, hvilket inflytande bläsfotin- 
garna hafva på stråsädens fruktsättning, om de tomma och gulnade 
småaxen alltid härröra från deras sugande. Här vid lag skulle 
man kunna anse ett sådant angrepp som orsak till den tidiga 

38 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 190901. 103 


sädens förstöring och blefve öfvertygad därom, i fall man obser- 
verat de små djuren vid axens framkomst eller strax därefter. 
Å andra sidan tyckas de årliga skadorna å samma fält antyda 
något missförhållande mellan näringsämnena i jorden, hvarigenom 
stråbildningen ej hindras, men fruktsättningen uteblir. Att af- 
göra hvilket af dessa båda förhållanden kan vara den verk- 
liga orsaken, låter sig nu ej göra, kanske de båda inverkat till 
skördens felslående. 

Dvärgcicadan eller dvärgstriten (7assus Sexnotatus FALL.). 
Enligt hvad förut blifvit omnämndt, har äfven i år uppträdt en 
insekt, om hvars skadlighet i vårt land man ej haft den ringaste 
kännedom. Enligt hvad man känner, har detta lilla djur, en 
anförvandt till den å gräsmark allmänt förekommande spottstriten 
(Aphrophora Spumaria 1.), gjort stora ödeläggelser i Schlesien 
1863 och 893 samt ytterligare 1892 och 93, då 
den utbredde sig öfver flera delar af konungariket 
Preussen. 

Djuret lefver egentligen af gräs, hvars safter [ÅA äl 
det utsuger, men öfvergår stundom till andra växter, 
såsom vårsäd, rotfrukter och baljväxter samt sädes- 


brodden om hösten. Då det går från en gräsmark Fig. 3. Dare 
till närliggande sädesfält, angripes detta från den cicada (JYassus 
närmast belägna kanten, och sedan fortsättes härjningen = Sexnotatus 
inåt. Äggen äro gulaktiga och afsättas spridda eller FAR 

i rader på bladen. Starkt äggbelagda platser böra 

plöjas (J. RostruP). Möjligen kan man genom att afslå gräset 
och genast använda det som grönfoder förgöra äggen. För att 
gifva ett begrepp om den lilla gröna insektens utseende bifogas 


här en figur. 


Baljväxterna. 


Randiga ärtvifveln (Sztones Lineatus I.) har gjort stor 
skada på ärter vid Utby Backgården, Partilled. - Stora fält besås 
där årligen med ärter för att förse en konservfabrik i Göteborg 
med sådana. Till och med vicker skadades. Angreppet var, 
som vanligt, värst i maj månad (A. CARLSON). Där ärter odlas 


39 


104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


ofta på samma plats, blifva ärtviflarna allt talrikare, tills de 
genom sjukdomar eller annan orsaks mellankomst decimeras för 
någon tid. Den lilla aflånga, grå skalbaggen, som ofvan har 
ljusare ränder, däraf tre på framkroppen, är ganska svårt att få 
syn på, emedan han vid minsta anledning släpper sig ned från 
bladen till marken, där han med indragna ben ligger stilla och 
har samma färg som jorden. Då allt åter 
omkring honom synes lugnt, kryper han 
upp till bladen igen och börjar gnaga på 
deras kanter. Hans närvaro märkes lättast 
på plantorna, hvilkas blad först blifva nag- 
gade i kanterna och slutligen försvinna. Vid 


a Anstalten hafva besprutningar försökts, och 
Fig. 4. Artvifvel (Sitones synes det som lysolvätska vore verksam, 
FF REGe om såväl plantor som jordytan därmed 
besprutas. Vätskan torde dock ej böra 
vara starkare än 1 procentig. Med kejsargrönt gjordes äfven 
prof, och detta utföll efter önskan. Färgstoftet ströddes öfver 
plantorna meddelst en gummipust (boll), och alla djuren dogo 
inom ganska kort tid. 

Vid Ultuna förstörde ärtviflarna nästan alla ärtplantorna å 
försöksrutorna. 

Ärtsmygen (Bruchus Pistz IL.) Från Utby Backgården 
vid Partilled erhöllos äfven i år prof på såväl från England ny- 
inkomna ärter som sådana, hvilka på stället skördats året förut. 
Profven innehöllo: 

1.  Märgspritärter Fairbeards Nonpareil. Detta ärtslag var 
förlidet år mycket angripet, och nu utgjorde de skadade ärterna 
6 procent. De flesta djuren voro dock döda, äfven i larvstadiet. 

2. Engelska sabelsockerärter odlade till utsäde på stället 
och oskadade. 

3. Märgspritärter (Delicatesse), 2 år gamla. 2 procent ska- 
dade, kanske af ärtvecklarelarver, men utan inneliggande djur. 

4. Samma sort inköpt 1901. Blott en död Bruchus. 

5. Samma slag odlade på stället, utan skada. 

Meningen med dessa undersökningar var konstaterandet af, 
att ärtsmygarna ej fortplanta sig hos oss. Detta vinner be- 
kräftelse därigenom, att de ärter, som mognat på stället, sej 


40 


AL Mr 6 kulan 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 19001. 105 


blefvo angripna. Undersökningar komma att fortsättas om möjligt 
i flera år. 

Bönsmygen (Bruchus Rufimanus BoHEmM.). Redan för 
mer än tio år sedan omnämndes denna skalbagge såsom ackli- 
matiserad i Skåne, emedan den årligen förekom i hästbönor vid 
Charlottsberg i närheten af Kristianstad. Bönorna voro ursprung- 
ligen från Skottland, men sedan under 14 år odiade i Danmark, 
hvarifrån de, tillika med sina innebyggare, förflyttats till Sverige, 
där de sistnämnda synts trifvas förträffligt, utan att dock sprida 
sig till andra egendomar, emedan bönorna endast på nämnda 
ställe blifvit odlade. Numera användas där ej sådana, och skal- 
baggarna hafva försvunnit. 

I år erhölls från konservator H. MUCHARDT i Helsingborg 
ett prof på ett slags grågula åkerbönor, hvilka voro växta i 
Broby af Kristianstads län och innehöllo samma art af skadedjur. 
De flesta af dessa voro dock döda eller hade lämnat bönorna. 
Sedermera anlände tjugufem stycken lefvande skalbaggar, som 
voro samlade ur ett annat parti bönor, och alla tillhörde ofvan 
nämnda art. Många författare, däribland ”TASCHENBERG, för- 
blanda denna med en annan, Granarzus Lin. och GYLL., hvil- 
ken dock torde vara densamma, som LINNÉ kallat Åftomarzus i 
Fauna Svecica. I FÅHRAI samling, numera tillhörande Entomo- 
logiska Anstalten, finnes ett ex. af Granarius, försedt med GYL- 
LENHALS namnetikett, och detta är tydligen samma art, som 
THOMSON kallar Åfomarzius efter LINNÉ. KIRCHNER (Krankheiten 
und Beschädigungen uns. landwirthsch. Kulturpfl.) upptager båda 
namnen med särskilda beskrifningar, hvilka dock passa in på 
Rufimanus, särskildt hvad den uppgifna storleken beträffar. I 
miss. E. OÖRMEROD'S 24:e report af år 1900 är arten beskrifven 
och afbildad, men figuren öfverensstämmer ej väl med de i 
Sverige anträffade, dock kan detta bero därpå, att hon afbildat 
exemplar, som varit nyss utkläckta. De här erhållna individerna 
äro dock fullkomligt lika exemplaren i SCHÖNHERRS å riksmuseum 
befintliga typsamling. 

Enligt herr MUCHARDTS utsago skall insekten i mannaminne 
funnits i Broby socken och är alltså dit införd för många år sedan. 
Den har dock, i likhet med många andra insekter, visat sig tal- 
rikare somliga år och däremellan varit sällsynt, samt aldrig an- 


41 


N 
106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


gripit andra ärtväxter än hästbönor. ,I förlidet år (1900) voro 
omkring 25 procent af bönorna därstädes skadade. Herr M. 
säger sig hafva funnit insekten äfven vid Ödåkra i Malmöhus län 
under håfning i gräs. 


Rotfrukterna. 


Då förut i denna berättelse koloradobaggen omnämn- 
des, var ej tillfälle att lämna en figur af honom, men när så 
nu kan ske, har jag ansett 
mig böra låta en sådan in- 
flyta här. 

Gulhåriga <sSskinnar- 
baggen (Oziceoptoma Opaca 
L.) har äfven i år varit fram- 


me och skadat sockerbetor 
Fig. 5. Koloradobaggen (Doryphora vid Karpalund och Åstorp i 
Decemlineata SAY). Skåne. Jorden varia förra 

stället ej nygödslad och hade 

burit råg året förut. Skadedjuren visade sig mest i midten af fältet, 
hvilket kan häntyda på, att de där öfvervintrat (A. ANDERSSON). 

Fläckiga sköldbaggen (Cassida iVebulosa IL.) har, som 
numera är tämligen vanligt, uppträdt å Gotland vid Lilla Atlings 
och förstört ett tunnland sockerbetor på myrjord (K. KAHLSTRÖM) 
samt å samma slags jord vid Rosendal och Bara egendomar. 
Här förhärjades omkring 8 tunnland. 

Kålfjäriln (Pieris Brassice L.). Från en person i Söder- 
köpingstrakten gjordes förfrågan, om den vanliga kålmasken anses 
farlig såsom föda för ankor. Han hade nämligen matat 17 så- 
dana med kålmaskar, och dagen därpå lågo 5 af dem döda. 
Jag har ingen erfarenhet om dylikt, men hörde i Halland, att 
samma olycksfall inträffat, då ankor gått efter plogen och i 
fårorna slukat en myckenhet ållonborrelarver. Dessa anses dock 
ej giftiga, då kråkor vid god tillgång kunna äta sig mätta däraf 
kanske flera gånger om dagen, utan att taga skada. Det skulle 
vara önskvärdt, om de personer, som hafva observerat dylika 
fall, ville underrätta därom, samt under hvilka omständigheter 


42 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN IOOTI. TIO 


de inträffat. Möjligen kunna larverna hafva någon skarp vätska 
i kroppen, som vwissa fåglar ej tåla vid, ty man ser ju nästan 
aldrig småfåglar hålla till på kålen. C. A. Löw lärer påstå, att 
grå- och gulsparfvar äro fiender till kålmasken, men detta före- 
faller mig något tvifvelaktigt, ty härstädes förekomma stora svär- 
mar af gråsparfvar mot hösten och uppäta hvete, korn, socker- 
ärter m. m., men kålfjärillarverna tyckas få vara i fred. 

Ett något besvärligt men radikalt medel är, att bortplocka 
och döda fjäriläggen på kålbladen. Härvid kan dock ett svårt 
misstag begås, ty en liten parasitstekels (Microgaster Glomeratus 


Fig. 6. a. Kålfjäriln (Pieris Brassice 1.) b. Larv. c. Puppa. 


L.) larver lefva inuti fjärillarven och krypa ut, då de äro full- 
vuxna, samt spinna in sig i små, aflånga hylsor (kokonger), hvilka 
sitta ofvanpå hvarandra och bilda små gula klumpar. Mången 
tror i sin okunnighet, att dessa kokonger äro ägg efter kålfjä- 
riln och dödar dem, hvilket naturligtvis blir ett stort fel. 

Potatisflyet (Hydroecia Micacea EsrP.). Denna fjärils, i förra 
årsberättelsen tämligen utförligt omnämnda och: beskrifna larver, 
hafva åter visat sig i potatisstjälkar i en trädgårdstäppa i Filip- 
stad (V. A. CEDERBERG). Från andra håll hafva de ej afhörts, 
hvadan man kan antaga, att fjäriln i år varit sällsynt, hvilket 
oftast torde vara fallet. 


43 


108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Rapsstekeln (Åthalia Spinarum F.). Larver till denna 
stekel hafva i år gjordt skada å rofvor, hvars blad de uppäta. 
Så skedde vid Kilanda landtbruksskola i Älfsborgs län i septem- 
ber detta år, och var det alltså höstgenerationen som uppträdde, 
hvilken brukar vara talrikast (J. v. SCHÉELE). Det är första 
gången jag haft underrättelse om ett dylikt angrepp här i landet. 

Stekelpupporna (kokongerna) ligga öfver vintern i jorden, och 
torde därför såsom utrotningsmedel kunna tillrådas djup plöjning 
sent om hösten eller tidigt på våren, 1 senare fallet åtföljd af 
harfning, sladdning eller vältning, det sistnämnda troligen verk- 
sammast. Besprutning med kejsargrönt bör utgöra ett verksamt 
medel till larvens dödande. 

Rapssugaren (£urydema Oleraceum I.) har äfven i år visat 
sig som skadedjur, denna gång på kål, dock är anmälan härom 
blott ingången från ett ställe. I min berättelse för år 1897 är 
denna skinnbagge tämligen utförligt omnämnd, hvarför här blott 
tillägges följande: Då djuren vanligen hålla sig tillsammans, böra 
de utan svårighet kunna bekämpas, om det sker 1 god tid. Be- 
sprutning med kejsargrönt passar dock ej, emedan de medelst 
sugrör hämta sin föda ur bladens inre, utan måste sådana medel 
tillgripas, som döda genom att komma i direkt beröring med 
djurens mjukare kroppsdelar eller andhål, t. ex. fotogenemulsion, 
lysol etc. Djuren äro dock föga mottagliga äfven för sådana ämnen, 
kanske mindre än växterna själfva, och detta utgör följaktligen 
en svårighet. Bättre vore, att medelst en stor och stark hår 
infånga och döda dem, hvilket ju ej kan blifva så särdeles be- 
svärligt, då de hålla till i fältets ytterkanter. 


Foderväxterna. 


Klöfverspetsvifveln (Apion ÅApricans HesTt.). Någon un- 
derrättelse om denna lilla skalbagges uppträdande i klöfverblom- 
morna har ej erhållits i år. En förfrågan när den första slåttern 
borde ske ingick emellertid från en person, som önskade skörda 
sin klöfver tidigt för att taga frö efter andra skörden. Att be- 
stämdt angifva tiden för den förstnämnda, är dock ej gärna möj- 
ligt utan en undersökning af blommorna. 


44 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1901. 109 


Efter öfvervintringen uppsöka spetsviflarna klöfverblommorna 
för att i dem lägga ägg. De små larverna lefva sedan af frukt- 
ämnena, och då de börja blifva färdiga att gå i puppa, märkes 
deras närvaro lätt därpå, att en del blomhufvuden blifva bruna 
och torka i förtid. Då torde det emellertid vara för sent att 
för deras skull afslå klöfvern, ty förpuppningen kan försiggå i 
ladan eller stacken troligen nästan lika bra som på fältet. Den 
nyss utkläckta spetsvifvelns skal hårdnar snart, och den framåt 
smala kroppen medgifver honom att lätt nog tränga sig genom 
höet ut i det fria för att para sig och lägga ägg till andra gene- 
rationen. Om slåttern företages tidigare, d. v. s. genast, då blom- 
mor framkommit, och larverna äro späda, är ej troligt, att dessa 
skola kunna nära sig af de torkade blommorna tills förvandling 
till puppa äger rum. Undersökningar rörande denna fråga skulle 
lättast kunna ske å fält, där fröen året förut blifvit förstörda af 
viflar. Något försök i den vägen har ej, så vidt jag vet, förekommit. 
Det kunde tillgå på följande sätt: Å det fält, där man har skäl 
antaga, att viflar komma att uppträda, afslås ett litet fång klöf- 
ver, då alla blommor slagit ut, och torkas som vanligt. En ny 
sådan slåtter verkställes efter 8 dagar och en tredje, då bruna 
blomhufvuden börja visa sig. Hvart och ett af dessa tre höknip- 
pen förvaras särskildt uti en tät påse eller låda. Efter någon 
tid framkomma viflarna, där larver kunnat fullbildas och förvand- 
las i puppor, och man kan därigenom se, vid hvilken tid klöf- 
vern bör skördas, för att skadedjuren skola gå under. Det skulle 
kunna medföra stor nytta, om någon landtbrukare ville, af intresse 
för saken, förfara så, som nyss uppgifvits, och sända de små klöf- 
verknipporna hit till Anstalten, sedan de torkat, så att undersök 
ning där kunde ske. Bäst vore, om man i stället för höknip- 
por sände de afplockade blomhufvudena. 

Gräsflyets (Chareas Gramäinis 1.) larver, den s. k. gräs- 
masken, hafva, som redan är nämndt, härjat på ett ställe i Jön- 
köpings län och detta redan i slutet af maj (A. VON GEIJER), 
d. v. s. omkring tre veckor tidigare, än hvad .:som plägar vara 
fallet i Norrland, I Helsingland har gräsmask uppträdt i hela 
Delsbo socken och för öfrigt på flera ställen (RUDOLPHI). 

Timotejvecklaren (Zortrix Paleana He.). Denna fjäril 
larver uppträdde för några år sedan å en egendom i Finland i 


45 


I IO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


sådan mängd, att en verklig härjning uppstod å ej mindre än 
21 tunnland gräsvall, samt sedermera å flera andra ställen (E. 
REUTER, Upps. i prakt. entom. 1895, s. 88). Att denna fjärilart 
någonstädes på sådant sätt förekommit var ej förut bekant. Sam- 
ma år erhöll jag från Tierps socken i Upland några larver, som 
då voro för mig alldeles okända, och hvilka där enligt uppgift 
skadade timotejen. De voro vid framkomsten i så dåligt skick, att 
det ej var tänkbart att få se deras vidare förvandlingar, men en 
af dem kunde dock afritas. Då docenten REUTER sedermera 
gjorde ett besök i Sverige och fick se figuren, igenkände han 
däri larven till ofvan nämnda vecklarefjäril. Sedan hafva hvar- 
ken larver eller fjärilar blifvit omtalade eller sedda, såvidt jag 
vet, åtminstone icke 1 Sverige. Men i juli detta år anträffades 
såväl å gräsplaner här vid Anstalten som 3å gräsvall vid Experi- 
mentalfältet flera exemplar af fjäriln. 

De, såsom vecklare betraktade, rätt stora fjärilarna — ving- 
bredden 20—22 mm. — uppskrämdes lätt ur gräset, flögo där- 
på lågt och blott korta stycken i sänder samt fångades utan 
svårighet i håfven, då deras rörelser voro föga snabba. De voro 
dessutom lätt upptäckta till följd af sin blekgula färg på kropp 
och framvingar. 

Som de under några dagar just ej voro sällsynta, kan man 
hafva någon anledning befara, att larverna nästa år komma att 
visa sig så talrikt, att de kunna åstadkomma skada. Det torde 
därför ej vara ur vägen att här nämna några ord om larvens 
utseende och lefnadssätt. 

Han är till färgen nästan sammetssvart, som, då han är 
fullvuxen, stöter något i grönt, och de hos nattflyn och vecklare 
vanliga små vårtfläckarna äro hvita samt hafva 1—3 svarta punk- 
ter i midten. Han spinner af trådar en större hylsa, som är 
något genomskinlig, uti ett hopviket blad eller mellan ett par 
eller tre sådana, och från denna bostad uppäter han bladens 
gröna, köttiga delar, så att blott undersidans öfverhud och ner- 
verna blifva kvar, och då föda här tryter, förfärdigar han en ny. 
Uti en sådan hylsa sker öfvergången till puppa. Larven visar sig 
i början af juni och fjäriln i medlet af juli (REUTER). Enligt fru - 


RosTRUP skola äggen läggas nära gräsrötterna. 


46 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN I LG [OR NA Cr Lå I 


Trädgården. 


Fruktträdgårdarna hafva, som förut blifvit omnämndt, i år 
lidit ovanligt mycket genom insekters åverkan, och detta kom- 
mer, som det vill synas, att i högre grad påskynda ett allmännare 
användande af besprutningar och andra utrotningsmedel, än hvad 
eljest kunnat ske. Härigenom hafva vi all anledning hoppas, 
att dylika förlustbringande härjningar framdeles ej mer skola åter- 
komma eller få en så stor utbredning som under det gångna 
året. Jag vill här i korthet omnämna några af de skadligaste 
insekterna, som föranledt till undersökningar vid Anstalten. 

Äpplelöfvifveln (Phyllobius Pyri L.). Af denna skalbagge 
såg jag en gång en stor myckenhet på en vildapel, men det 
synes, som om den i allmänhet ej vore så allmän som den föl- 
jande. De två sista åren har den dock uppträdt tillsammans 
med denna på sådant sätt, att den får anses som ett verkligt 
skadedjur. Detta skedde å Bergstena vid Lagmansholm, och 
meddelaren, herr J. PERSSON, omnämner, att dessa båda viflar i 
förening uppåto bladen på nästan alla träden i hans nyplanterade 
trädgård och fruktar, att så kommer att ske äfven i år. Att 
hämma dessa insekters framfart är ej så lätt, ty ännu synes man 
ej känna bättre medel än att morgnar och under mulna dagar 
nedskaka dem från träden på utbredda dukar och där uppsamla 
och sedan döda dem i hett vatten. Besprutning med kejsargrönt, 
lysol etc. skulle kanske göra nytta, men jag har tyvärr ännu ej 
haft tillfälle mot dem pröfva dessa eljest förträffliga medel. 

Fläckhorniga löfvifveln (PA. Maculicornis GYLL.) lefver 
på lika sätt som föregående och gör ofta betydlig skada, isyn- 
nerhet på björkar. Från följande ställen ingingo klagomål öfver 
denna vifvels framfart: Östantorp, Kristdala i Kalmar län, där 
den förlidet år uppåt löfven på yngre löfträd, men sedan »spårlöst 
försvann», och i år visade den sig åter den 14 maj i lika oer- 
hördt "antal (K. LÖFGREN). I Leksand i Dalarne förstörde den 
bladen på fruktträden, björkar, popplar, prydnadsväxter etc., och 
äfven blommorna gingo samma väg. Utrotningsmedlen äro de 
samma som mot föregående. 


47 


UT:2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902, 


Löfbarkborren (7omicus Dispar FaB.) är en ganska liten 
brunsvart barkborre, som hittills ansetts vara ganska sällsynt i 
Sverige, utom i Skåne, där: han enligt A. E. HOLMGREN skall 
vara allmännare. Detta förhållande synes dock under senare 
åren något ändrats, i det den visat sig vida nordligare. År 1898 
dödades genom honom ett äppleträd vid Floda i Västergötland, 
och i år har han visat sig på andra ställen, nämligen vid Lemneå 
i Tjellmo socken af Östergötland, där han angripit och dödat 
fyraåriga träd (Ribston). Enligt inspektorens på stället utsago 
skola träden hastigt dö, redan efter 2—3 dagar sedan de stått 
gröna och synts friska. Vid Adelsfors i Värmland hade Alexan- 
derträd angripits på samma sätt, äfvensom ett mindre äppleträd 
vid tandläkaren E. FÖRBERGS landställe i närheten af Stockholm. 
Från Finland har denna skalbagge äfven erhållits ur en smal 
lönnstamm år 190090. 

Ur de hitsända trädstyckena utkläcktes under är 1901 föl- 
jande antal barkborrar: 

1) Från  Adelsfors: I ett stamstycke af 30 cm. längd och 
3,5 cm. diameter i lilländan räknades 59 borrhål och från dessa 
utkommo 102 honor och 89 hanar. 

2) Från Lemneå i Tjellmo socken: Ur sju stycken, kor- 
tare och smalare än det förut omnämnda, 170 honor och blott 
29 hanar, samt 

3) Ur en kort och smal bit af äppleträd från herr E. FÖR- 
BERGS trädgård 12 honor och blott I hane. I gångarnas myn- 
ningar sutto dessutom flera skalbaggar döda. 

Tyska författares påstående, att honorna äro vida talrikare 
än hanarna, synes häraf i någon mån bekräftas; men af Adels- 
forsprofvet framgår, att båda könen äfven kunna vara tämligen 
lika till antal. I England ansågs förr hanarna så sällsynta, att 
samlare lära betalt ända till ett pund sterling stycket. 

I Danmark skall denna barkborre vara allmännare och an- 
griper där ofta äfven bok, ek m. fl. trädslag. I England träffas 
den ofta i stammen af plommonträd. 

Honan har, liksom öfriga af våra Zomizcus-arter, en nästan 
cylindrisk kroppsform, men hanen är mycket mindre, bredt oval 
och starkt kullrig på öfversidan af täckvingarna, hvarigenom båda 
könen äro mycket olika till utseendet. 


48 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1901. 113 


Honan borrar små runda hål genom barken, hälst på stammen 
eller de nedersta grenarna, och modergången löper vanligen rakt 
intill eller nära märgen- och sedan rundt om densamma samt bil 
dar ett fåtal sidogångar uppåt och nedåt. I dessa gångar läggas 
äggen om våren, och där öfvervintra äfven skalbaggarna. Enligt 
EiCHHOFF skall i Tyskland uppstå två generationer om året, men 
hur förhållandet kan vara hos oss, är ännu ej kändt. Ur de 
stamstycken, som kommit till Anstalten, hafva fullbildade skal- 
baggar utkrupit ända från juli till långt in på hösten. Samma 
författare anser, att larverna lefva af den i gångarna utsipprande 
saften samt af de svampar, som bildas på denna, sedan hon 
stelnat till en hvit massa. 

Äro angriparna många, dödas ett mindre träd af dem myc- 
ket snart och bör genast nedhuggas så nära roten som möjligt 
och brännas, hvarefter stubben betäckes med jord. Ibland upp- 
stå angreppen mycket hastigt och upphöra lika fort, men miss 
ÖRMEROD omnämner, att på en trakt af England härjning fortfor 
åtminstone i tre år. 

Såsom utrotningsmedel föreslås lockbeten, bestående af stam- 
mar eller gröfre grenar af löfträd, ek t. ex., som .nedslås med 
storändan i jorden, på det de skola hålla sig fuktiga inuti så 
länge som möjligt. De böra utsättas om våren och ombytas en 
gång i månaden till september, och om man finner ingångshål 
på dem, böra de uppbrännas. Man rekommenderar äfven, både 
från England och Amerika, en blandning af såpa 4,5 k., 0,57 I 
karbolsyra, samt något soda och 13,5 liter vatten, hvilken strv- 
kes på träden i början och slutet af juni samt i juli. Många 
djur dödas genom, att hålen bearbetas inuti med en ståltråd, hvar- 
efter dessa kunna .igensmetas med ympvax, tjära eller larvlim. 
Skarpa medel kunna gärna försökas, ty om trädet skulle något 
skadas däraf, betyder det ju mindre, eftersom det i annat fall 
är hemfallet till undergång. 

Körsbärsduksen (Vanessa Polychloros 1.). Larverna: till 
denna vackra dagfjäril hafva uppträdt som skadedjur vid Värnanäs 
i Kalmar län, där de i förening med blåhufvans (Diloba Coeru- 
leocephala 1.) angripit fruktträdens blad, och en annan arts (Va- 
nessa fo L.) larver hafva gått illa åt humlen vid Kräklingbo på Got- 
land (A. EHRENSTRÖM). De sistnämnda bruka eljest lefva på nässlor. 

Entomol. Tidskr. Årg. 23, H. 2 (1902). — 49 8 


LIA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Ligustersvärmaren (Sphinx Ligustri 1.) har insändts för 
att bestämmas. En afsändare hade starka funderingar om, att den 
kunde vara nunnan. Af samma anledning anlände en larv af 
videsvärmaren (Smerinthus Ocellata L.), hvilken man påstod 
varit så glupsk, att den ej allenast uppåt äppleträdens blad, utan 
äfven de unga kvistarna. (?) 

Af spinnare hafva förekommit följande: 

Ringspinnaren (Bombyx INeustria 1L.), som uppträder kolo- 
nivis på fruktträden, har i år varit ovanligt allmän vid Yngsjö 
by och trakten däromkring, ?/14 mil söder om Åhus (NILs KARLS- 
SON). Som små sitta larverna tätt tillsammans i grenklykor, och 
härifrån vandra de samtidigt ut på en gren och aflöfva snart 
denna, hvarunder de lätt kunna märkas. De utkläckas tidigt på 
våren, och göra då mycken skada genom att förstöra knop- 
parna. Kan man ej få se larverna och med ens döda dem, bör 
besprutning med kejsargrönt företagas, så snart man varsnar någon 
larv. De äro i början svarta och starkt håriga. 

Af nattflyn äro insända Plommonflyet (Acronycta Psi L.), 
en larv funnen på äppleträd. 

Blåhufvan (Diloba Coeruleocephala 1.) synes varit mer än 
vanligt allmän i år. Larver sändes från Vedeby gård i Blekinge 
(N. G. EHRENBERG), Norrköping (C. TH. Du RIETZ), Värnanäs i 
Kalmar län (A. PERSSON), Balingslöf i Kristianstads län (NILS 
KARLSSON) m. fl. Här vid Anstalten äro larverna årligen all- 
männa på slånbuskar, men de göra ej någon skada. Det har tro- 
ligen öfver allt varit frostfjärillarver, som egentligen härjat, och den 
örenämnda samt följande arter kunna blott betraktas som deras 
medhjälpare. Besprutningen med kejsargrönt torde vara enklaste, 
billigaste och mest verksamma medlet mot dem allesamman, 

Trapeziumflyet (Calymmnia Trapezina 1.) och ett annat 
nattfly (Scopelosoma Satellitia T.), hvars larver äro sammets- 
svarta, ibland stötande i brunt, med en rad af några små gul- 
aktiga fläckar på sidorna, hafva äfven varit allmännare än vanligt 
och bidragit till att förstöra fruktträdens blad. 

Mätarna (Geometra) hafva dock förorsakat de svåraste härj- 
ningarna på fruktträden. Deras larver igenkännas lätt därpå, att 
de under gåendet draga bakersta kroppsdelen fram mot bröstet, 
hvarvid mellankroppen bildar en hög båge, och sedan sträcka 


50 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN I9OI. II5 


främre delen framåt för att fatta nytt tag med bröstfötterna, 
liksom om de ville mäta längden af det föremål, hvarpå de krypa. 

Den skadligaste af alla är onekligen frostfjäriln eller frost- 
mätaren (Cheimatobia Brumata 1L.). För närvarande är så 
mycket skrifvet om honom, att här kommer att anföras endast 
det viktigaste rörande hans lefnadssätt och utrotande. 

Då larven är fullvuxen, vanligen i slutet af juni, släpper han 
sig till marken medelst en silkestråd, kryper sedan ned i jorden 
och bildar där en rundad kammare, hvars väggar bestå af sam- 
manbundna jordpartiklar, bildande en hylsa eller kokong. I slutet 
af september eller vanligen först i oktober framkommer därur en 
fjäril, som antingen är nästan vinglös, om den är hona, eller 
har tämligen stora och tunna vingar, ifall den är en hane. Den 
förra måste således krypa upp för stammen af ett närstående träd 
för att uppnå spädare kvistar, hvarpå äggen afsättas. Äggen äro 
rätt många, ty ett honexemplar, som undersöktes vid Anstalten, 
hade ej mindre än 270 ägg i sin bakkropp. Dessa äro aflångt 
runda, först grönaktiga, sedermera gulröda och öfvervintra samt 
kläckas tidigt följande vår. Larverna skola till en början angripa 
knopparna och sedan bladen, hvilka de veckla omkring kroppen. 
Då de blifva större, lefva de mera fritt liksom andra mätarelarver. 

De bästa utrotningssätten äro två, hvilka hvar för sig bruka 
vara verksamma, men om båda tillgripas, blifva de nästan ofel- 
bara, om de utföras med urskillning. Det ena användes om 
hösten och består 1 anbringandet af pappersringar, bestrukna med 
larvlim, omkring trädstammarna; det andra om våren och ut- 
göres af kejsargrönt, kalk och vatten, som strilas öfver träd- 
kronorna, då knopparna börja spricka ut, samt en gång senare, 
då blombladen affalla. Genom denna andra besprutning vinnes 
ännu en förmån, nämligen dödandet af äpplevecklarens larver, då 
dessa börja äta sig in i fruktämnena. 

Lindmätaren (Hibernia Defoliaria 1L.), som till lefnads- 
sättet liknar frostfjäriln äfven därigenom, att honan saknar flyg- 
förmåga, har äfven gjort skada på fruktträden i år. Larverna 
äro större, ofvan vanligen bruna, med mörkare ränder, på sidorna 
och under mer eller mindre svafvelgula, något brunfläckiga. Ut- 
rotningssätten blifva de samma som mot föregående, men lim- 
ringarna böra utsättas tidigare. 


51 


116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Bland småfjärilarna finnas flera arter, som lefva på frukt- 
träden, Då utrymmet ej medgifver, att här omnämna dem alla, 
vill jag endast hålla mig till de skadligaste. 

Äpplevecklaren (Carpocapsa Pomonella IL.) synes ej hafva 
varit så allmän i år, som fallet plägar vara, men en annan mycket 
liten fjäril, äpplemalen (ÅArgyresthia Conjugella Z.) har däremot 
åter visat sig och på många ställen förstört frukten. I årsberät- 
telserna för 1898 och 99 omnämnes den första gångerna och så 
utförligt, som då var möjligt, emedan dess lefnadssätt icke är 
helt och hållet kändt. Larven förstörde förstnämnda år nästan 
all vinterfrukt, och man ansåg, att dess uppträdande berodde 
därpå, att rönnbär då saknades. Senare erfarenhet synes bekräfta 
detta; ty 1899 och 1900 funnos sådana bär, och larverna voro 
sällsynta i äpplen. I år felslogo rönnbären åter, och frukten blef 
skadad, hvilket bäst märktes vid en utställning 1 Stockholm, där 
en stor myckenhet äpplen var anstucken af larver. 

Det vill nästan synas, som om fjäriln instinktmessigt föredroge 
att lägga äggen på de sura äpplesorterna, men uppgifterna härom 
äro ännu så få, att ett säkert omdöme ej kan göras. Följande 
sorter undsluppo angrepp 18938: säfstaholm, åkerö och astrakan, 
(O. G. NORBÄCK) samt hampus (J. PEYRON). Mest angripna voro 
de färgade svenska höstsorterna, scharlakansparmän, charlamoyvski, 
rosenhäger, åkerö, gravensteiner, gul richard, ribston och Cox's 
orange (R. ABELIN). Enligt NORBÄCK blef frukten oskadad å dvärg- 
träd. Man vill veta, att larverna äfven lefva i häggbär, men detta 
kan ej afgöras, innan noggrannare undersökningar ägt rum, ty 
släktet Årgyresthia har flera arter, som mycket likna rönnbärmalen. 

Besprutningen med kejsargrönt torde nog vara ett bra skydds- 
medel, om man blott kunde utforska den bästa tidpunkten därför. 
Tag har fångat fjäriln den 4 juli, och äggläggningen torde följ- 
aktligen ske omkring denna tid. Besprutningen borde kanske i 
så fall böra äga rum mellan den 7—14 i nämnda månad och 
kanske flera gånger senare på sommaren. Herr ABELIN förmodar 
(se: Om frukt- och fruktträdsodling s. 193, noten), att fjärilarna 
förstå sig på att lägga äggen å de obesprutade delarna af frukten, 
hvilket möjligen har skäl för sig; men å andra sidan kan det, 
vara lika sannolikt, att de larver, som utkläckts å den besprutade 
ytan, äta ihjäl sig vid försöket att intränga i äpplena. 

Statens Entomologiska Anstalt 1902. 

Sven Lampa. 


£2 


117 


KONGL. DOMÄNSTYRELSENS SKRIFVELSE TILL 
KONGL. MAJT. ANGÅENDE NUNNANS BE- 
KÄMPANDE UNDER ÅR 1902. 


Till Konungen. 
Under sistlidna år hafva, där ej särskilda hinder därför mött, 
åtgärderna till bekämpande af skadeinsekten »nunnan» 3 det 


stora härjningsområdet norr om Bråviken — det s. k. Viråom- 
rådet — och å det vid Nyköpings skärgård belägna — det s. k. 
Björksundsområdet —  fortgått efter samma plan som förr, afse- 


ende dels att i möjligaste mån hindra en starkare fjärilutveck- 
ling och sålunda minska faran för insektens utflyttning till nya 
områden, dels äfven, och detta såsom hufvudsak, att befordra 
uppkomst och spridning af den för insekten farliga, ehuru endast 
långsamt sig utbredande larvpesten (toppsjuka, »Schlaffsucht>). 
I sådant syfte hafva, där så ske kunnat, sådana granbestånd, 
hvilka befunnits belagda med i medeltal 1,500—3,000 ägg per 
stam, och hvilka enligt vunnen erfarenhet plägat afgifva största 
antalet fjärilar, fällts under vintern 1900—1901, hvarigenom tal- 
lösa massor af unga larver påtvingats hungersdöden. I sådana 
bestånd, som voro svagare äggbelagda, blefvo träden vid bröst- 
höjd försedda med ringar af s. k. larvlim, och detta med det 
dubbla ändamålet, dels att direkt svältdöda de larver, som råkat 
under limringarna, dels ock att genom inbördes trängsel, svält 
eller olämplig föda göra dessa larver mottagliga för pesten, som 
därefter, enligt hvad erfarenheten synes gifva vid handen, från 
dem sprider sig till de i trädkronorna kvarsittande larverna. 
Mycket starkt äggbelagda bestånd, hvilkas kalätning var att för- 
utse, hafva däremot lämnats orörda, och detta af skäl, att den 
därstädes blifvande trängsein mellan larverna i trädkronorna och 
bristen på tillräcklig föda bereda den bästa jordmånen för pesten, 
som ofta orsakar hela den därinom befintliga larvkontingentens 
undergång; limning skulle här verka mera skada än nytta, i det 


Li 


118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902, 


att en, del larvers afstängande från kronorna skulle minska träng- 
seln och matbristen i dessa sistnämnda. Bestånd, belagda med 
mindre än 500 ägg per träd, och hvilka hufvudsakligen voro be- 
lägna i områdenas utkanter, hafva, sedan pesten uppträdt mera 
intensivt i härjningsområdenas centra, behandlats sålunda, att 
limning företagits endast i bälten uti kanten af eller tvärs genom 
bestånden, i afsikt att genom svält göra åtminstone en del larver 
mottagliga för pesten och sålunda påskynda sjukdomens spridning 
hit. Slutligen har för samma ändamål pestsjuka, ehuru ännu 
lefvande larver förts från smittade trakter till osmittade sådana, 
lika som ock insamlade nunneägg, hvilka behandlats med en af 
pestdöda larver från föregående året tillredd sörja, på våren ut- 
lagts å osmittade trakter, detta likväl först sedan noggranna för- 
sök inomhus visat, att larver kläckta ur dylika ägg ofelbart dogo 
af pesten inom cirka tio dygn efter kläckningen. 

Enär 1 anseende till pestens intensivare uppträdande åtgär- 
derna sålunda kunnat i viss mån begränsas, har under en stor 
del af året behöft anlitas endast en skogstjänsteman i stället för 
de två, hvilka uti Styrelsens underdåniga skrifvelse den 18 februari 
sistlidet år beräknats såsom erforderliga. | 

Hvad nu beträffar det stora Viråområdet, så har inom detta 
pesten nu uppträdt öfverallt, och detta på sina ställen redan 
ganska tidigt på våren. Följden har blifvit, att en mycket ringa 
areal blifvit kaläten under sommaren — endast 129 har emot 
1,2760 har föregående året. Visserligen hafva fjärilar utbildats 
och lagt ägg, men detta sistnämnda till jämförelsevis ringa mängd, 
och äggen hafva vid gjorda undersökningar befunnits till stor del 
odugliga, tydande på en afsevärd degeneration. Inom större 
delen af de nu äggbelagda bestånden har limning ägt rum sist- 
lidna vår, och torde limmet, som är af utmärkt beskaffenhet, 
göra tillräcklig verkan äfven instundande vår och sommar. 

Af dessa anledningar anser Domänstyrelsen, i likhet med 
extra jägmästaren G. RAMSTEDT, hvilken omhänderhaft ledningen 
af åtgärderna mot nunnan, inga vidare arbeten erforderliga å 
detta område, utan torde härjningen här kunna väntas sluta af 
sig själf inom närmaste åren. 

Likväl anser Styrelsen sig böra redan nu uttala sin farhåga, 
att insekten sannolikt i en framtid, om ock kanske först efter 


2 


Ar 


DOMÄNSTYRELSENS SKRIFVELSE T. K. MAJ:T 10902 ANG. NUNNAN. 119 


decennier, kommer att ånyo hemsöka denna trakt med härjning. 


Det är nämligen ganska troligt, att en del individer, immuna 


mot farsorten, öfverlefva denna, fortplantas och under särskildt 
gynnande förhållanden ånyo uppträda i sådan mängd, att en ny 
härjning grundlägges. Största vikt ligger då uppå, att skadegö- 
relsen upptäckes i begynnelsen, innan den fått en sådan utsträck- 
ning, som den hade vid dess upptäckande år 1898, och att där- 
vid tillgodogöras de erfarenheter, båda positiva och negativa, som 
den nuvarande nunnekampen gifvit, för åstadkommande af största 
effekt med minsta kostnad. 

Lika gynnsamt meddelande om det s. k. Björksundsområdet 
kan tyvärr icke gifvas. Sagda område, som icke fått i alla delar 
behandlas på sätt Domänstyrelsen ansett nödigt, utgöres af två 
från hvarandra genom åkergärden skilda komplex; och har det 
här visat sig, att visserligen härjningen i det västra komplexet, 
hvilket troligen är det äldsta, 1 det stora hela har visat karakter 
af tillbakagång, i det att äggbeläggningen därstädes är jämförelse- 
vis svag och larvpesten befunnits ganska utbredd, ehuru de under 
1901 kalätna bestånden uppgå till 8o har emot 67 har det före- 
gående året, men däremot den östra trakten företer ett ganska 
hotande utseende, i det att icke blott betydlig kalätning ägt rum 
— 44 hektar emot 14 hektar år 1900 — utan äfven äggbelägg- 
ningen visat en stegrad intensitet och till och med fått en något 
ökad utbredning, hvartill kommer, att larvpesten här ännu icke 
gjort synnerliga framsteg. Arbetet mot nunnan bör här alltså 
fortsättas, hufvudsakligen å det östra komplexet, i den mån jord- 
ägarna kunna förmås sådant tillåta. 

Vidare får Styrelsen underdånigst omförmäla, att på den till 
kronoparken Tullgarn och indragna militieboställena Norra och 
Södra Askö hörande Askön sydost om Trosa under år 1901 
varsnats nunnefjärilar, hvilket föranledt en noggrannare under- 
sökning eller s. k. äggrevision. Denna har gifvit till resultat, 
att omkring 118 hektar, belägna å spridda ställen på ön, äro 
äggbelagda, ehuru för det mesta endast svagt... Enär Staten här 
har fria händer att inskrida med de effektivaste medel, och då 
äggläggningen ägt rum hufvudsakligen i öfverårig granskog, hvars 
tillgodogörande är med en god hushållning förenligt, har Styrelsen 
förordnat om den äggbelagda granskogens fällning innevarande 


3 


120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


vinter, hvarefter någon limning isynnerhet utanför hyggesgränserna 
bör verkställas och försök göras att införa pesten. 

Slutligen får Styrelsen underdånigst anmäla, att å egendo- 
marna Fiholm och Ekeby vid Mälaren öster om Torshälla nunnan 
visat sig och enligt verkställd undersökning äggbelagt vissa 
skogspartier; som emellertid dessa ligga isolerade från annan 
skog, och egendomarnas innehafvare och ägare förklarat sig 
villiga att enligt erhållen anvisning innevarande vinter fälla där- 
varande skog, synes Statens ingripande härstädes icke vara af 
behofvet påkalladt. 


Såsom af ofvanstående torde framgå, och då skogsafverk-. 


ningen på Askön naturligtvis bör bekostas. af reservationsanslaget 
till skogsväsendet — hvartill medel ock beräknats uti Domän- 
styrelsens af Eders Kongl. Maj:t i nåder fastställda underdåniga 
generalförslag — inskränka sig såvidt nu kan bedömas, de öfriga 
åtgärder, som innevarande år böra vidtagas för nunnans bekäm- 
pande, till arbeten å Björksundsområdet och limning m. m. å 
Askön. : 
Af de medel, som Eders Kongl. Maj:t efter Riksdagens hö- 
rande hittills täckts af skogsmedel i nåder anvisa till nunnans 
bekämpande, återstod vid innevarande års början ett belopp af 
omkring 25,470 kronor, hvilket bör vara fullt tillräckligt till 
innevarande års utgifter, hälst som numera ej torde behöfvas en 
så dyrbar organisation som de föregående åren, utan förenämnda 
arbeten böra kunna ombesörjas af vederbörande revirförvaltare, 
hvilken dock, enär arbeten af enskildas skogar icke tillhöra hans 
ordinarie tjänsteåligganden enligt gällande instruktion, lär vara 
berättigad att för sådant arbete åtnjuta ersättning enligt gällande 
resereglemente såsom för extra förrättning. Som det emellertid 
torde vara  oförsiktigt att lämna det stora Viråområdet utan nå- 
gon sakkunnig tillsyn, och då vidare stor vikt ligger uppå, att 
en historik affattas öfver härjningens hela förlopp, däremot vid- 
tagna åtgärder och deras effekt till ledning vid eventuella härj- 
ningar i framtiden, anser Styrelsen att extra jägmästaren G. 
RAMSTEDT, hvilken deltagit i hela arbetet mot nunnan och med 
undantag af första året varit detsammas ledare, bör i år förord- 
nas från och med den 1 instundande mars mot ett månadsarf- 
vode af 200 kronor i ett för allt, att noggrannt följa insektens 


4 


KR ÅR 


Eee Sr rr 


Ae 


2 YIN af SE bror väg 


hå ösa 


AM. 


DOMÄNSTYRELSENS SKRIFVELSE T. K. MAJ:T 1002 ANG. NUNNAN. I2F 


förhållande inom Viråområdets skilda delar och därom afgifva 
rapporter samt att utarbeta förberörda historik, med skyldighet 
därjämte för honom att såväl med råd och upplysningar till- 
handagå vederbörande revirförvaltare vid dennes arbeten å Björk- 
sundsområdet och Askön, som ock på särskilda uppdrag göra 
undersökningar å andra trakter, där nunnans tillvaro möjligen 
kan blifva konstateradt, därvid han för de resor utom Viråom- 
rådet, som kunna påkallas, bör få åtnjuta ersättning enligt gällande 
resereglemente. 

Domänstyrelsen får därför underdånigst hemställa, att Eders 
Kongl. Maj:t täcktes, med guilande af Styrelsens förslag i fråga 
om förordnandet för RAMSTEDT, 1 nåder medgifva, att den vid 
sistlidna års slut uppkomna behållning å medel anvisade till åt- 
gärder mot skadeinsekten nunnan måtte få för enahanda ändamål 
användas under innevarande år. 

Här bifogade tre kartor utvisande nunnans utbredning inom. 
Virå och Björksunds områden samt å Askön anhåller Styrelsen. 
underdånigst få återbekomma efter ärendets nådiga pröfning. 

Stockholm den 3 februari 1902. 


Underdånigst 
F. Cl:son Wachtmeister: 
J. O. af Zellén. J. Meves. 
Erik von Horn. 
NOTISER. 


; Till assistent vid Statens Entomologiska Anstalt har Landt- 
bruksstyrelsen utnämnt fil. kand. ALBERT TULLGREN. 

Kongl. Maj:t har äfven för år 1902 i nåder beviljat Den: 
Entomologiska Föreningen i Stockholm ett anslag af ett tusen 
kronor för att sätta henne i stånd att fortfarande utgifva »Upp- 
satser 1 praktisk entomologi», utgörande minst fyra tryckark samt 
en. tafla. 

Till professor och intendent för det Naturhistoriska Riksmuseets 
entomologiska afdelning har Kongl. Vetenskapsakademien kallat 
assistenten vid Statens Entomologiska Anstalt, t. f. intendentén 
fil. dir BROR YNGVE SJÖSTEDT, sedan företrädaren, prof. CHR. 
AURIVILLIUS, blifvit utnämnd till Akademiens sekreterare. 


122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1901. 


distineta e medio costul&e transverse, costa 6:a et 7:a longe pe- 
tialote, costa 8:a ad medium cellule valde approximata. — Ab- 
domen alas posticas leviter superans. 

Diese neue Gattung scheint mir am nächsten mit Åntheua, 
ÅAnticyra und Zara verwandt zu sein. Von den beiden ersteren 
unterscheidet sie sich besonders durch die Rippe 6 der Vorder- 
flögel, welche frei aus der Spitze der Mittelzelle entspringt, und 
von Zana dadurch, dass die Rippe 10 sich vor der Rippe 7 vom 
gemeinsamen Stiele der Rippen 7—10 trennt. Das Radialfeld 
ist immer sehr klein und fehlt bisweilen gänzlich. 

94. Haplozana nigrolineata n. sp. — 2. Alba, antennis 
pedibus abdomineque flavo-testaceis, hoc incisuris brunneis in- 
structo; palpis albopilosis, extus flavicantibus et nigro-bimaculatis; 
tibiis anticis nigrolineatis; tarsis nigroannulatis; alis anticis supra 
albis, costis et plica are& Ib et cellul&e tenue nigrolineatis, infra 
albidis, disco infuscatis; posticis supra infuscatis extus albidis, 
infra albis. — Long. alar. exporr. 32—35 mm. 

Congogebiet: zwischen Kassongo und den Stanleyfällen (Rowm.). 
— Museum Bruxellense et Holmize. 

95. Anticyra rufovittata n. sp. — s. Albida pilis nigris 
immixtis, dorso mesothoracis, palpis lateribusque:frontis infra rufo- 
brunneis, antennis et dorso abdominis flavicantibus; alis anticis 
supra rufo-brunneis, costa, vitta lata discali, macula triangulari sub- 
apicali in areis 5:a et 6:a sita nec non costis argenteo-albis orna- 
tis, infra argenteo-albis macula apicali et maculis indistinctis 
marginalibus rufo-brunneis; alis posticis utrinque niveis. — Long. 
alar. exporr. 30 mm. 

Congogebiet: DANNFELT. — Mus. Holmie. 


Fam. Agaristidea. 


96. Xanthospilopteryx Zenkeri KARSCH var. ochracea 
n, var. 

Diese Varietät weicht von der Hauptform aus Kamerun da- 
durch ab, dass die Vorderflägel eine hell ockergelbe und die 
Hinterflägel eine lebhaft chromgelbe Grundfarbe haben und da- 
durch, dass im Felde 1 b der Vorderflägel ein schwarzer Fleckern 

30 


AURIVILLIUS: DIAGNOSEN NEUER LEPIDOPTEREN AUS AFRIKA. 123 


vor der Mitte liegt. Die Franzen der Hinterflägel sind nicht rein 
weiss, sondern an ihrer Wurzel verdunkelt. Nach zwei Weibcehen, 
welche von ROM zwischen Kassongo und den Stanleyfällen erbeu- 
tet wurden. Das eine, grössere, hat einen schwarzen, das andere 
einen gelben Hinterleib, sonst stimmen sie aber nahe mit ein- 
ander tberein. — Museum Bruxell. et Holmie. . 


Fam. Chalcosiid2a. 


97. Anomoeotes nox n. sp. — gg. Nigro-fusca, pedibus, 
pectore et capite flavescente-brunneis; alis vix pellucidis nigris 
anticis plaga triangulari basali in area I b, posticis dimidio fere 
basali lacteis. — Long. alar. exporr. 25 mm. 

Französisch Congo: Kuilu. — Coll. STAUDINGER. 


Fam. Saturniida. 


98. Campimoptilum ochraceum n. sp. — 2. Ochraceum 
collari et basi tegularum albidis, pectore, ventre pedibusque obscu- 
rioribus, alis anticis apice longe et acute productis, falcatis, supra 
ad medium marginis antici griseo suffusis, in areis I a—;5 leviter 
fusco-conspersis, ad apicem cellul& lunula angusta brunnea vix 
vitreo-pupillata ornatis, infra densius fusco-conspersis, ad basin 
leviter violascente suffusis, ad medium marginis exterioris anguste 
violascente-brunneis; alis posticis angulo anali late obtuse pro- 
ducto supra fere unicoloribus, tantum ad angulum analem leviter 
fusco-conspersis, infra dense fusco-brunneo-conspersis et violaceo- 
marmoratis. — Long. alar. exporr. 62 mm. 

Deutsch Ost-Afrika. — Coll. ERTL. 


Fam. Lasiocampide. 


99. Chilena Marshalli n. sp. — g&. Cinerea orbitis ocu- 
lorum, palpis basique abdominis plus minus infuscatis; alis anticis 
cinereo-fuscis, supra striga basali alteraque prope apicem cellule 

SI 


124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


ven urätit ett korn, spinner han skalet fast vid ett annat, och så 
fortsättes tills bortåt 20—30 korn beröfvats sin kärna ock sam- 
manfästats, hvarunder exkrementen fastna i väfnaden, e. I sep- 
tember lämna de flesta larverna säden och krypa upp på väggar 
och tak, i hvilkas springor de öfvervintra. I början af maj föl- 
jande år förvandlas de till puppor, och pupptiden varar i 14— 
217 dagar, beroende på temperaturen. 

Skydds- och utrotningsmedel. Flitig vädring och skyff- 
ling, isynnerhet under juni och juli, harpning och uppbränning 
eller gröpning af de skadade kornen, sädens uppvärmning till 
50 C. eller mer, om den ej skall användas till utsäde. Bräder, 
som på utsidan bestrukits med larvlim, ställas på kant vid alla 
väggar i slutet af juli. Infångning af fjärilarna vid ljussken eller 
larverna medelst fuktiga dukar, som utbredas på säden, kan äfven 
försökas. Tak och väggar tätas med kalk och tjära, och ytorna 
bestrykas med hvit färg. Luckor och dörrar göras täta, Öppnas 
om morgonen och stängas före skymningen: 

Där djuren finnas i stor mängd, torde bästa medlet vara, 
att bortföra och hälst mala säden redan i april, hvarefter en 
omsorgsfull rengöring bör följa. Som lockbeten kunna. kvarva- 
rande små sädeshögar vara lämpliga, om dessa lämnas i fred tills 
honorna lagt äggen i dem fram på sommaren, men sedan bör 
säden gröpas. I bingar och täta kärl kan användas kolsvafa. 
Denna slås i ett flatt kärl, som ställes ofvanpå säden, hvarefter 
bingen väl täckes med mattor. Efter ett par dagar borttages 
täckelset och säden vädras grundligt. Försiktighet är dock nöd- 
vändig, ty inandning af ångorna är farlig, och de förorsaka 
explosion, om eld kommer i beröring med dem. 

3. «Tapetmalen. (Jznrea, I apetzsella .I:). n«flafie; SEfaö 
Larven, a, kokongen, b, puppan, c, dess bakre spets med sina 
två krokiga taggar, d. Larven skall enligt TASCHENBERG ej lefva 
1 hylsa. 

Lefnadssättet är i mycket öfverensstämmande med pälsma- 
lens, men djuret är mycket sällsyntare. 


Släktet Tineola H. S. 


Skiljes från föregående därpå, att småpalper saknas. 

4. Gula klädesmalen (7. Bisselliella Humm. = Crinella 
TR.). Taf. 1, fig. 4 och 4a. Framvingarna brunaktigt gula, glän- 
sande. Larven, b, dess främre del, förstorad, c. Kokongen är af lösare 
beskaffenhet och bildad af trådar eller hår, d. Puppan, hvars extre- 
miteter utskjuta lika långt som bakkroppen, e. Lefnadssättet nästan 
lika med pälsmalens. Två generationer synas årligen förekomma. 

Sven Lampa. 


FM g 
jäs i oc 
a 
ud SENT 2 
Må Fra i 
& L Vv 
hu ad 
Vv af. 
Lös 
- 
' 

| 
4 
” 

i 
1 

' Y 

LL 

Vv 
Å, 
Aj) 
' 


| 


125 


BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN 
(LYMANTRIA MONACHA Lin.), DESS PARASITER 
OCH SJUKDOMAR. 


BERÄTTELSE ÖFVER VETENSKAPLIGA UNDERSÖKNINGAR OCH IAKTTA- 
GELSER, PÅ UPPDRAG AF KONGL. DOMÄNSTYRELSEN VERKSTÄLLDA 
SOMMAREN 10900 Å NUNNANS HÄRJNINGSOMRÅDEN I 
SÖDERMANLANDS OCH ÖSTERGÖTLANDS LÄN 


AF 


SIMON BENGTSSON. 


Med två taflor. 


Undersökningarna å ort och ställe omfatta tiden från I juli till 15 augusti. 
Min station hade jag, i likhet med jägmästarne åt hvilka bekämpningsåtgär- 
derna mot Nunnan för året blifvit anförtrodda, å egendomen Vreta pr Ålberga 
i Kila socken. Med denna tämligen centralt belägna plats som utgångspunkt 
företogos under talrika längre och kortare exkursioner undersökningar i första 
hand 3å de stora härjningsområdena från föregående år, omfattande skogar 
tillhörande Virå, Stafsjö, Danbyholms, Ålberga m. fl. egendomar, förra mili- 
tiebostället Ålberga invid Vreta samt Jönåkers härads allmänning i Söderman- 
lands län, äfvensom å Östkinds härads allmänning i Östergötlands län. Där- 
emot tilläto omständigheterna icke ett besök å Björksundsområdet, men be- 
kom jag från därvarande skogvaktare i flera omgångar sändningar af dels 
larver dels talrika pupp-prof i och för studier. 

Först må framläggas några strödda bidrag till själfva Nunnans biologi, 


I. Till Nunnans biologi. 


Fjärilens alla utvecklingsstadier: ägg, larv, puppa och imago 
eller fullbildad insekt hade jag tillfälle att få studera. Vid tiden 
för min ankomst befann den sig naturligtvis uteslutande å larv- 
;stadiet. De flesta larverna voro nu mer än halfväxta, med en 
hufvudbredd af 3—3,5 mm. och skulle således enligt det af 
Paury! uppställda schemat, hvilken, såsom synes mig på goda 
grunder, i hufvudkapselns bredd sökt finna hållpunkter för be- 
stämmandet af larvens åldersstadium, redan hafva genomgått 


! Se J. F, JUDEICH und H, NitsCHE, Lehrb. der Mitteleurop. Forst 
insektenkunde. Bd. 2. Berlin 1895, pag. 806 f. 


I 


126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


tredje hudömsningen. Men äfven en och annan nästan fullvuxen 
larv, tyskarnes »Vierhäuter», påträffades allaredan, liksom å andra 
sidan än flera i utveckling efterblifna, ända ned till »Einhäuter» 
med en hufvudbredd af 1-—1,25 mm. och en kroppslängd af 
endast omkring 6 mm. Sådana bakom hufvudmassan af larver 
i storlek efterblifna individer träffades sedan successive under 
hela larvtiden och hunno dessa säkerligen aldrig till förpuppning, 
utan dogo. 

Den 9 juli bildade sig den första puppan i kulturburk och 
den 10 juli iakttog jag den första puppan, bildad påtagligen 
samma dag, ute i det fria (å Ålberga boställsskog). Redan den 
6 juli lär emellertid den första puppan för året ha påträffats å 
Björkviks allmänning. Den 11 juli och följande dagar fortgick 
sedan puppbildningen allmänt. 

Den 20 juli sågos de första fjärilarne flyga (i skogen vid 
Virå). Kläckningsförsök gåfvo som resultat, att puppstadiet varar 
genomgående jämt 10 dygn, men det kan säkerligen under annan 
ogynsammare väderlek äfven fördröjas med en eller annan dag. 
— De sista dagarna 1 juli syntes fjärilarne ganska allmänt ut- 
komna, och påträffades då äfven de första ägghögarna för året. 
Nu var Nunnan således samtidigt att finna i alla sina fyra ut- 
vecklingsstadier. 

Själfva hufvudmassan af fjärilar torde hafva visat sig under 
tiden 4—6 augusti. På sina ställen, såsom t. ex. vissa delar af 
Ålberga bruks skogar och Björkviks allmänning, kunde då räknas 
ända till 8oo—900 fjärilar per träd, medan å andra lokaler, 
t. ex. närmast kring Virå i under fjolåret kalätna bestånd, den 
31 juli knappt en enda fjäril kunde upptäckas på stammarna. 
Äfven å östkinds allmänning iakttogs den 4 augusti somligstädes 
rätt mycket fjärilar. 

Utvecklingen synes sålunda i år hafva hållit ganska jämna 
steg med den under fjolåret iakttagna,” medan den år 1898 tycks 
varit betydligt senare, enär fjärilens hufvudsvärmning då inföll först 
under sista tredjedelen af augusti?. Att olika väderlek samt ljus- 
och värmeförhållanden, hvilka, som kändt, i allmänhet inom in- 


2? Se Berättelse om Nunnehärjningen i Södermanland och Östergötland 
under år 1899. Tidskr. f. Skogshush. Årg. 28. 1900, pag. 88. 
3 Se J. H. WERMELIN, Om Nunnan. Stockholm 1899. pag. 9. 


2 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 127 


sektvärlden väsentligt influera på utvecklingen, här spelat in sonr 
verksamma faktorer, är otvifvelaktigt. Emellertid förtjänar an- 
märkas, att å det jämförelsevis nya och äfven närmare hafvet 
belägna härjningsområdet vid Björksund utvecklingen varit ända 
till en vecka senare än å de ursprungligare områdena vid Virå, 
Stafsjö o. s. v., såsom sändningar af larver och puppor, insam- 
lade från Sundhälla-, Stor- och Lillskogarne därstädes, tydligt 
visade, liksom ock därvarande skogvaktares rapport, hvilken om- 
nämner, att första mnunnefjäriln för året där iakttogs först den: 
26 juli. 

Till dessa data rörande Nunnans utveckling må närmast 
anknytas några korta deskriptiva anmärkningar om larv-, pupp- 
och imagostadierna. Af färgvariationer hos fjärilen förekommo 
i det hanliga könet ej så sällsynt alla öfvergångar från normal- 
teckningen till den helt gråsvarta melanistiska aberr. eremita 
OcHs., af hvilken jag dock blott lyckades anträffa ett enda fullt 
typiskt individ, som togs den 31 juli å Stafsjö bruks skog, och 
hvilken säkert får anses som en sällsynhet, enär den enligt jäg- 
mästarnes utsago aldrig förr iakttagits inom härjningsområdet. 
Af honan såg jag däremot ingen enda utbildad melanism, ehuru- 
väl ett och annat särskildt anmärkningsvärdt exemplar, som hade der 
svarta teckningen å framvingarne, antingen i midtfältet eller vid 
utkanten, starkt utbredd och sammanhängande, ju tenderade åt 
samma håll? Synnerligen karakteristisk för arten synes mig 
honans i ett ytterst rörligt och utsträckbart äggläggningsrör ut- 
löpande abdominalända, en bildning som möjliggör, att hon kan 
aflägga äggen på väl skyddade ställen, in i till och med mycket 
djupa springor, under barkfjäll och dylikt å träden. 

Grundfärgen hos larven (»Dreihäuter> och »Vierhäuter») 
uppträdde under en mängd variationer, Förutom talrika mele- 
ringar i grått, gult, brunt o. s. v. iakttogos sådana med en på- 
fallande ljus, nästan hvit, andra med en bjärt rödgul grundfärg, 


£ Denna aberration anses af tyska författare vara en tillpassning till 
den i allmänhet något mörkare tallbarken och uppstå väsentligen under in- 
verkan af hög, konstant temperatur och extrem torka under larv- och pupp- 
stadiet (se JUDEICH och NITSCHE anf. arb. pag. 808 och F. A. WACHTL und 
K. KORNAUTH, Beiträge zur Kenntniss der Morphologie, Biologie und Patho- 
logie der Nonne [Psilura Monacha L.] Wien 1893. pag. 10). 


3 


728 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


båda formerna med de normala mörkare teckningarna, undan- 
tagandes den stora, svarta tvärfläcken å 2:dra kroppssegmentet; 
hvilken aldrig saknas, mer eller mindre utplånade, samt å andra 
sidan mer eller mindre mörka, ända till helt svarta larver. Denna 
sist nämnda, melanistiska varietet, hvilken på sina ställen förekom 
icke sällsynt, har dock ej alls något nödvändigt sammanhang vare 
sig med aberr. eremita af imago eller öfverhufvud mörkare for- 
mer af fjäriln, så att den skulle uteslutande gifva sådana, ej 
heller med olika kön af fjärilen. Af uppfödningsförsök med 
dylika larver erhöll jag nämligen som resultat uteslutande nor- 
malt tecknade fjärilar, både hannar och honor (jfr prof n:r II i 


nedanstående tabell). — Alldeles påfallande, åtminstone hos den 
äldre larven, äro de långa — de mäta ända till kroppens tvär- 
genomskärning i längd — och kraftiga samt med starkt utbildade 


gripsålor utrustade abdominalfötterna, hvilken byggnad synes syn- 
nerligen lämpad till ett kraftigt fixerande af larven i trädkronorna, 

Puppans färg är äfvenledes något växlande, och det för- 
tjänar framhållas, att den lifligt ljusbruna färgen återfinnes ej 
endast hos nybildade, utan äfven hos somliga äldre, friska puppor 
ända till kläckningen samt att hårduskarne å kroppen (abdomen) 
äro hos somliga individer hvita, hos andra gula eller ej sällan 
vackert rosenröda. (Om utseendet hos sjuka puppor se nedan 
under -sjukdomsföreteelser.) — Egendomlig är den stora benä- 
genheten hos såväl lefvande som döda puppor att, så att säga, 
hopsintra sig medelst analändan till följd af det knippe af korta 
hakborst, som där finnes. — 

Såsom i allmänhet regeln är bland insekterna, representerar 
äfven i detta fall larven insektens nutrierande stådium, som har 
att både för egen del tillgodogöra sig födan och att i viss mån 
magasinera sådan för hela den följande utvecklingen.- Den kom- 
mer därföre att af de olika utvecklingsstadierna mäktigast ingripa 
i människans hushållning. Nunnelarven är, såsom kändt, polyphag, 
men dock i främsta rummet hänvisad till barrskogarne. I blan- 
dade gran- och tallbestånd, hvilka ju äro de förhärskande å ifråga- 
varande härjningsområden, föredrogs granen alldeles afgjordt, och 
alla åldersklasser af den angrepos. Särskildt torde förtjäna näm- 
nas, att ett synnerligen vackert ungskogsbestånd på en rätt be-. 


Oo 


tydlig areal å Björkviks allmänning sågs delvis kalätet. Någon 


4 


BER en 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 129 


mer anmärkningsvärd ätning af tallen i allmänhet observerade 
jag ingenstädes. Som en helt isolerad företeelse står därföre 
nog den iakttagelse, som jag gjorde den 16 juli å Stafsjö bruks 
skog ett stycke väster om Korsbäcken. Där påträffades nämligen 
en medelhög — enligt jägmästares beräkning 18—20 m. hög 
— tall, som var nästan kaläten och i sin topp visade en synner- 
ligen vackert utbildad, typisk »toppsjuka» (Taf. II). Enligt jäg- 
mästares åsigt var densamma dock troligen redan i sig själf något 
sjuk. Ej långt från detta ställe sågos äfven 3—4 andra, dels 
högre dels något mindre, tallar med likaledes tydligt utbildad 
»toppsjuka», men endast obetydligt ätna. Åtminstone den först 
nämnda tallen hade, om jag minnes rätt, under fjolåret varit 
limmad. — Enen (Yuniperus) tycktes allmänt lämnas orörd af 
larverna. 

Af löfträd sågos isynnerhet utefter vägar växande björkar, 
i mindre grad ekar, ofta starkt ätna af nunnelarven, och i träd- 
gårdar på sina ställen mer eller mindre svårt, stundom alldeles 
kalätna, äfven äppleträden. Al och asp såg jag endast obetydligt 
angripna, sälgen (Salzr) likaså. Af markväxterna angripes blå- 
bärsriset ofta 1 stor utsträckning och mycket intensivt, både 
bladen och de gröna kvistarna, hvaremot lingonriset syntes gå 
mera fritt samt ljungen och ormbunkar helt och hållet fria för 
larvernas frat. 

Ett karakteristiskt drag hos nunnefratet i allmänhet, hvar- 
igenom denna insekts skadlighet i hög grad stegras, är det slös- 
aktiga sätt, hvarpå larven går till väga och handskas med födan, 
i det den beröfvar träden långt mera bladmassa, än som den 
verkligen förtär, låtande de ratade delarne af bladen falla till 
marken. Detta gäller visserligen mindre i fråga om granens 
barr, hvilka, stundom så när som små stumpar vid basen, van- 
ligen helt och hållet uppätas, som fastmer beträffande tallbarren 
och särskildt i ögonen fallande i afseende på löfträden. Å björkens 
blad afbites skaftet antingen på öfvergångsstället till skifvan eller 
kanske oftast ett stycke inpå denna, därvid omgifningen närmast 
kring skaftets fästpunkt urgnages medelst ett rundadt, ofta ganska 
symmetriskt, i allmänhet obetydligt hål. Under träden finner 
man därföre ofta stora mängder af antingen i förra fallet helt 
intakta eller endast obetydligt gnagda bladskifvor, som på detta 

Entomol. Tidskr. Årg. 23, H. 2 (1922). 5 9 


130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


sätt fått nedfalla oanvända till marken. Å ekbladen voro ur- 
gnagningarna vanligen större och mer oregelbundna. 

Beträffande sättet för larvernas angrepp på träden eller fratets 
riktning i kronorna kunde i afseende på granen i början af juli 
i allmänhet konstateras, att detsamma börjat i den nedre delen 
af kronan och fortskridit opp mot toppen, som till större eller 
mindre omfattning ännu stod grön. Dock lade jag här och där 
märke till ett omvändt förhållande, 1 det att somliga träd visade 
toppen jämte de yttersta grenspetsarna kala, men kronans nedre 
partier gröna, utan att dock, såvidt mina anteckningar gifva led- 
ning för bedömandet, jag kan med bestämdhet påstå, att detta 
sistnämnda förhållande gällt äfven andra än mer eller mindre 
undertryckta träd. Förklaringen som JUDEICH och NITSCHE ? 
gifva af både det ena och andra förhållandet synes mig ganska 
naturlig. 

En egendomlighet i larvens lefnadsvanor, som enligt min 
mening, såsom nedan närmare skall visas, är af den största be- 
tydelse för ett verksamt bekämpande af den, är en mer än van- 
ligt stor, liksom orolig rörlighet hos den, som yttrar sig i en 
benägenhet att tid efter annan begifva sig från träden ned till 
marken och sedan söka sig upp igen. Denna vandringsdrift, 
som alldeles icke uteslutande och endast i en del fall kan föras 
tillbaka till näringsbrist uppe i träden såsom sin orsak, torde 
vara mest i ögonen fallande hos den helt unga larven. Den 
äldre, mera vuxna larven synes mig med sina, såsom ofvan fram- 
hållits, synnerligt kraftigt utbildade gripfötter äga en betydlig för- 
måga att hålla sig fast uppe i kronorna, hvarföre dess nedsti- 
gande torde blifva långt mera frivilligt och mindre mekaniskt, 
af yttre atmosferiska förhållanden: blåst och regn m. m. påver- 
kadt än i fråga om åtminstone den unga »spegellarven», hvarpå 
ock de specifikt utbildade aéärostatiska borsten samt den starkare 
spinnförmågan hos denna synas häntyda. 

Denna förmåga att spinna trådar och på dem släppa sig 
ned, hvilken i betraktande af den nyss nämnda vandringsdriften 
hos larven säkerligen i främsta rummet tjänar larvens nedstigande 
från träden och ett underlättande af detta — man vet ju ock, att 


5 Anf. arb. pag. 819 ff. 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. I3I 


en mängd insektlarver, som lefva uppe i träden, men äro hän- 
visade till förpuppning nere på marken, göra bruk af sin spinn- 
tråd för sådant ändamål för transporten ned till marken — skulle 
enligt tyska författares uppgifter” endast finnas hos den unga 
larven och efter dess 2:dra hudömsning gå nästan helt förlorad, 
men enligt mina iakttagelser kvarstår den och kommer till an- 
vändning ännu hos äldre larver. Till och med flera dagar in i 
juli hade jag sålunda icke sällan tillfälle att få se normalt ut- 
vecklade larver under stilla, lugnt väder, hängande i sin tråd, 
komma nedspinnande uppifrån kronorna, och vid någon starkare 
skakning af stammarne, t. ex. vid fällning af »toppsjuka» träd, 
kunde man synnerligen ofta med kikare eller stundom blotta 
Ögat se, huru ifrån toppen stora, så godt som fullväxta larver 
släppte sig ned på spinntrådar. Att larven åtminstone ännu så- 
som »Dreihäuter» behåller sin spinnförmåga och gör bruk af den 
för sitt nedstigande till marken, torde sålunda vara otvifvelaktigt. 
Det synes mig i själfva verket kunna ifrågasättas, om den under 
laryvtiden någonsin helt förloras, ty ännu före sista hudömsningen, 
vid öfvergången till puppa, spinner ju larven några få, men sega 
och starka trådar till fästande af denna. 

I afseende på de nästan fullväxta larverna och deras sätt 
att transportera sig till marken, så torde, då å ena sidan rörelse- 
hastigheten hos dem är betydligt större än hos de unga och å 
den andra deras spinnförmåga är reducerad, det få antagas, att 
de mestadels vandra nedåt stammen, men åtminstone till lim- 
ringens klarerande, hvilken icke heller för deras nedkommande 
till marken har visat sig sätta något oöfverstigligt hinder, de 
måste släppa sig ned. 

I tillvaron af en dylik vandringsoro hos larverna ligger en- 
ligt min mening väsentligen förklaringen till det myllrande lif, 
som under limringarne och å marken vanligen möter besökaren 
i en af nunnor hemsökt skog under larvtiden. Densamma har 
äfven ledts i direkt bevis på experimentel väg, genom såväl i 
år som under år 1899 anordnade »profytor» eller systematiska 
undersökningar på isolerade trädgrupper", som ådagalagt, att 


6 Se t. ex. JUDEICH och NITSCHE anf. arb. pag. 813. 
7” Se Berättelse om Nunnehärjningen etc. under år 1899. Tidskr. f. 
Skogshush, Årg. 28. 1900. pag. 93 ff. samt Jägmästarnes rapport under år 1900. 


7 


132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


larverna i massor nedkomma från träden till marken. Att larverna 
mera allmänt, det stora flertalet, en gång i sitt lif på detta sätt 
komma ned från träden, bestyrkes äfven af vissa andra fakta, 
såsom det ringa antalet puppor, som man gemenligen finner kvar 
uppe i träden, ej mindre å stammarne ofvan limringen än uppe 
i kronan (jfr nedan om ställen för förpuppningen). Om slut- 
satser få dragas af nämnda tabellariska sammanställningar öfver 
antalet larver, som erhållits inom anordnade profytor, så synas 
i afseende på tiden för larvernas besök å marken nedstignings- 
maxima komma på dels de unga larverna i slutet af maj, dels 
de nästan fullvuxna, vid tiden kort före förpuppningen i medio 
af juli. : 
En massnedvandring af de äldre larverna till nedre delen 
af stammarne med åtföljande anhopning ofvan limringen på 
limmade träd, såsom beskrifves som en icke sällsynt företeelse 
från de bayerska skogarne, har jag aldrig iakttagit. 

Larver, som af ena eller andra anledningen nedkommit till 
marken, söka sig snart opp på stammarna igen och kunna då 
ses oroligt irra omkring från träd till träd. Om de genom lim- 
ringar hindras i sin fortkomst och sålunda hopas nedanför dessa, 
kan man stundom mellan mera tätt hopstående träd träffa på 
marken tämligen breda tåg af vandrande larver, utbredande sig 
mellan dem. Någon massvandring på marken eljest af nedkomna 
larver och en däraf framkallad periferisk utbredning af fratgebitet 
iakttog jag icke, liksom ej heller utvandring från ett bestånd till 
annat torde hafva förekommit?. 

Ett larvernas samlande före inträdande hudömsning till smärre 
, ett 
fenomen som, svarande mot de nykläckta larvernas »speglar», an- 


sällskap, s. k. hudömsningsspeglar (»Häutungsspiegel») 


gifves af tyska författare som normalt förekommande, iakttog jag 
CkeN 

Till ställen för förpuppningen syntes helst väljas något 
skyddade lägen å nedre delen af stammarne: dels springor i bar- 
ken, dels markbetäckningen kring roten och synnerligen gärna 


5 Huru det hänger samman med det ofvan sid. 6 omnämnda kalätna 
ungskogsbeståndet, känner jag icke. Förhållandet, som blef bekant först den 
16 juli, torde ej till sin orsak ha blifvit närmare utrönt. 


3 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 133 


platsen innanför möjligen kvarsittande »slöjors nedanför lim- 
ringen, såsom jag isynnerhet i skogarne kring Virå fann i stor 
utsträckning vara fallet. Å Östkinds allmänning iakttogos puppor 
mestadels sittande å det föga ätna underbeståndet (mindre gra- 
när). — För att utröna till hvilken grad puppor funnos kvar 
uppe i kronorna?, anordnades den 24 juli å Ålberga boställsskog 
genom jägmästare en proffällning af trenne dels limmade, dels 
ölimmade granar, samtliga halfätna, om jag minnes rätt. Det 
visade sig då, att å n:r 1, en medelstor, limmad gran, fanns endast 
någon enstaka puppa, å n:r 2, en likaledes medelstor och lim- 
mad, var rätt mycket puppor, hvaraf dock en stor procent sjuka, 
äfvensom talrika döda larver öfverallt på kvistarne, samt å n:r 
3, en stor olimmad gran, fanns så godt som inga hvarken puppor 
eller larver. 

Hvad beträffar själfva fjärilen, framgick af anställda kläck- 
ningsförsök, att de fjärilar, som under de första dagarne fram- 
komma, äro öfvervägande hannar, och att sedan honorna efter 
hand alltmer tilltaga i antal, för att slutligen blifva de afgjordt 
dominerande. I afseende på proportionen mellan könen framgick 
af samma försök, att af utkläckta 2,156 fjärilar! 1,069 individer 
eller 49,59 2 utgjordes af hannar och 530,41 2 af honor, sålunda 
en svag öfvervikt för dessa senare (jfr tabellen nedan). Sam: 
manställas härmed resultaten af förra årets uppfödningsförsök i 
samma hänseende, visar sig, att af då utkläckta 818 fjärilar 41 
Y utgjordes af hannar och 59 & af honor! Numerären af 
hannar har följaktligen i år ökats och honorna i proportion af- 
tagit, ett anmärkningsvärdt förhållande, som vinner i intresse, sedt 
i ljuset af en iakttagelse, som föreligger från nunnehärjningen i 
Bayern under år 1890, då där i genomsnitt funnos 70 9 hannar 


9 Sådana pnppor kunna å limmade träd naturligtvis endast härröra från 
larver, som aldrig lämnat kronorna. 

19 Häri inberäknas 776 i Forstkonduktör K. O. ELFVINGS kulturer fram- 
komna fjärilar. — Hr ELFVING hade offentligt uppdrag af finska staten att sam- 
tidigt studera nunnehärjningarne i Sverige, 

11 Se Berättelse om Nunnehärjningen etc. under år 1899. Tidskr, f. Skogs- 
bush. Årg. 28. 1900. pag. 89 ff. — I Berättelsen finnes tyvärr i fråga om 
499 erhållna fjärilar ingen uppgift om könet. 


2 


134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


och 30 2 honor! Det tyder väl sålunda på, att härjningen 
hos oss är i en viss tillbakagång. 

Parningen, som ofta iakttogs i det fria, försiggår under 
natten, men stundom kunde man äfven under mulna eller reg- 
niga dagar i tätare bestånd träffa könen zx copula. De tycktes 
alltid företaga akten sittande på stammarne, i en karakteristisk 
ställning, så att honan med sitt hufvud vänder uppåt och hannens 
nedåt. I kulturburarne lyckades jag endast en gång iakttaga en 
parning och annoterade jag då för akten en tidslängd af 1 timme 
40 minuter. 

Äggen aflades, hopklibbade medelst ett af honan afsöndradt 
kittämne, vanligen i små högar eller kakor på i genomsnitt 30 
—70, men stundom ända till ett hundratal ägg i hvar. De sågos 
stundom aflagda under förefintliga spinn-nät (»slöjor») å stam- 
marne, utan något vidare hölje (af barkfjäll eller dylikt). Ägg- 
läggning förekom äfven i försöksburarna. -— Antalet ägg i ova- 
rierna syntes vara underkastadt ganska stora växlingar hos olika 
individer. Oftast träffades omkr. hundra ägg i hvar hona, men 
ända till c. 200 ägg förekommo hos intakta exemplar. 

Fjärilarne äro hufvudsakligen i rörelse under den mörkare 
delen af natten. Om dagen sitta de å trädstammarne, därvid 
de, liksom larverna, helst välja trädens skuggsida, och kännas 
könen isär redan på afstånd på den karakteristiska olika ving- 
ställningen. Honorna visa sig därunder synnerligen tröga och 
flytta sig knappast från sin plats, hvaremot de lifligare hannarne 
äro ganska skygga och ofta vid minsta buller strax flyga opp 
och söka sig ett annat, vanligen dock ej långt från det förra 
aflägset hviloställe. 

Någon utsvärmning af fjärilarne under natten till andra, an 
gränsande eller aflägsnare trakter, hvilken företeelse anses utgöra 
ett så karakteristiskt drag och utan tvifvel tillika är ett från 
praktisk synpunkt mycket viktigt moment i Nunnans lefnadshistoria, 
observerades icke, men kan en sådan naturligtvis allt för väl ha 
ägt rum. 


12 Se A. Paury, Die Nonne (Ligaris Monachka) in den bayerischen 
Waldungen 1890. Frankfurt a/M. 1891. pag. 34. Jfr ock WACHTL och 
KORNAUTH anf. arb. pag. 12 f. 


10 


2vAT ARA G 


ÄN Rrtl 


SR 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. I35 


I. Sjukdomsföreteelser. Bidrag till Nunnans 
patologi. 


De sjukdomar hos Nunnan, som jag iakttagit, kunna sam- 
manfattas i följande öfversikt: 
A. Hungersjukdomar. 
B. Parasitära sjukdomar, af tre olika slag: 
1.  Bakteriesjukdomar 
2. Svampsjukdomar eller Mykoser, hvartill såsom ett tredje 
slag kan läggas 
3. Sjukdomar framkallade af parasitinsekter (> Maden- 
sächtigkeit> HENSCHEL), dels 
a. Ichneumonos, dels 
b.  Tackinos. 


A. Hungersjukdomar. 


Därunder må sammanföras sjukdomsfenomen hos larven, som 
uppstå till följd af svält eller mer eller mindre fullständig brist på 
föda. De träda oss till mötes dels i kalfratbestånd genom natu- 
rens eget åtgörande, dels som följder af människans ingripande 
genom limrings anbringande å träden. Genom denna åtgärd, 
som i stor skala kommit till användning å härjningsområdet 
såsom ett väsentligt led i vidtagna bekämpningsåtgärder mot 
skadedjuret, afskäres för larverna tillträdet till föda uppe i kro- 
norna, ity limrtingarna visade sig i allmänhet bilda ett oöfver- 
stigligt hinder för deras återmarsch upp i träden, sedan de af 
ena eller andra anledningen nedkommit till marken. Denna 
limringarnes verkan grundar sig mindre på själfva det använda 
limmets förmåga att fasthålla larverna som fastmer på dess af- 
skräckande lukt och -klibbighet, som afhåller dem från att vidröra 
limringen och klibba ned sig. Ett forcerande af den såg jag 
försökas endast af någon enstaka större larv och delvis med god 
framgång. Sådana öfverkomna larver mådde emellertid efteråt 
tydligen mycket illa och dogo säkerligen snart. 


II 


136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Nedanför limringen å dylika limmade träd utvecklar sig till 
en tid ett mycket rörligt lif. I tusental vandra larver i rask 
takt uppför stammen, tills de komma i närheten af limringen, 
då farten saktas och återtåget nedåt anträdes, under ständig 
trängsel och krypande på hvarandra och på mötande nya, upp- 
åtsträfvande skaror. På detta sätt hopas under ringarne larv- 
massor i tjocka lager, som likt täta gördlar af ofta ända till 50 
—60 cm. bredd och däröfver omgifva stammen. Och nedanför 
på marken mötes ögat stundom af samma rörliga lif, med tätt 
packade massor af larver, som i breda tåg bölja fram mellan 
närstående träd och efter fruktlösa försök att uppkomma i det 
ena oroligt och med lika liten framgång försöka ett uppstigande 
1 det andra. Till bildens fullständigande må tilläggas, att lar- 
verna, väl förnämligast de yngre, på flera stammar under lim- 
ringen spunnit täta och sega spinn-nät, hvilka likt gråhvita slöjor 
i flera lager dels betäckte stammen dels någon gång äfven för- 
bundo närstående träd. 

Sedan markväxterna: blåbärs- och lingonriset o. a. såsom 
en sista utväg till räddning tillgripits och mer eller mindre kal- 
ätits, börja snart hungersjukdomar uppträda. Till utrönande af 
dessa sjukdomars specifika symptom anställdes ett utsvältnings- 
försök med 17 stycken vid insamlingen till utseendet, såvidt det 
kunde afgöras, fullt friska larver, af hvilka de flesta hade genom- 
gått sin 4:de hudömsning, men 4 endast den 3:dje (förs.-prof n:r 
III i tabellen). Af detsamma framgick: 1:0) att de (13) larver, 
som genomgått 4:de hudombytet, alla förpuppade sig, de flesta 
på 5:te och den sista på 6:te dagen från försökets början, samt 
att af dessa tretton elfva lämnade utbildade fjärilar af båda 
könen, medan tvenne puppor dogo!?; och 2:0) att af de fyra 
larver, som vid insamlingen endast befunno sig i 4:de stadiet 
(»Dreihäuter»), en dog efter åtta dagar, medan de tre andra på 
3:dje—4:de dagen ömsade hud, men sedan, efter sammanlagdt 
nio dagars total utsvältning, dogo utan att hinna till förpuppning. 

Hos samtliga larverna iakttogs under den första tiden en 
alltmera stegrad orolighet, under hvilken de hastigt kröpo omkring 
i försöksburken och ingenstädes syntes finna någon ro. De tretton 


13 Vid dissektion visade sig båda innehålla död fjäril. 


12 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. r37 


larver, som förpuppade sig, visade eljest inga påfallande symptom, 
under det att hos de tre, som under försökets gång genomgingo 
sin 4:de hudömsning, efter denna snart trädde i st. f. den förra 
rörligheten en alltmera tilltagande förslappning: deras kropp blef 
aftärd, mjuk och infallen, och slutligen lågo larverna där alldeles 
som Dbortvissnade. Vid företagen dissektion befanns 1i alla fett- 
kroppen vara nästan försvunnen, tarmen i sin helhet var liksom 
geléartadt genomskinlig och larvernas hela inre öfverhufvud torrt 
och saftlöst. Särskildt bör ännu nämnas, att larverna icke 
hemföllo åt någon omedelbar förruttnelse, och att jag ej såg 
den rent gröna saft, som de vid insamlandet läto utträda 
genom munnen, under hela tiden ersatt af något brunt tarm- 
innehåll. 

Om ock resultatet af ett försök i så pass liten skala ej 
kan anses afgörande för frågan om hungersjukdomarnes inver- 
kan på larverna i hela dess omfattning, så torde dock följan- 
de slutsatser, som kunna dragas af försöket, äga stor sannolikhet 
för sig: 

1:0) att ju tidigare larverna komma ned på marken d. v. s. 
i ju yngre stadium de befinna sig, då tillgången till föda för dem 
afskäres, desto säkrare prisgifvas de åt hungersdöden, och ha 
larverna ej ännu genomgått sin 4:de hudömsning, synas de öfver- 
hufvud dö innan förpuppningen; 

2:0) att larver, som befinna sig i femte stadiet (»Vier- 
häuter»), då de utsättas för svält, ej duka under, utan rädda sig 
genom att förpuppa sig tidigare, än det eljest skulle hafva skett 
(nödförpuppning), och 

3:0 att verkningar af sjukdomen ofta kvarstå och yttra sig 
dels i en svagare utveckling (mindre storlek m. m.) hos fjärilarne, 
dels väl äfven däri, att somliga individer dö under puppstadiet 
och ej hinna till imagines. 

Af de stora massor af döda larver, som mångenstädes sägos 
ligga å marken under limmade träd, hade säkerligen därföre en 
mängd dukat under af svält, liksom ock en rätt stor procent af 
pupporna, hvilka ofta voro anmärkningsvärdt små, dels de under 
limringarne dels och isynnerhet de på marken, helt visst härrörde 
från larver, som af svält tvingats till en dylik nödförpuppning. 
Af 31 stycken sådana puppor, som den 16 juli insamlades bland 


13 


138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


liken af larver under limmad gran, utkläcktes 20 fjärilar, de 
flesta små, mer eller mindre förkrympta hannar, medan  elfva 
puppor (af hvilka två innehöllo hvar en Sarcophaga-larv) dogo 
(prof. n:r IX). 


B. Parasitära sjukdomar. 


1. Bakteriesjukdomar. 


Då genom nyssnämnda utsvältning larverna försättas i ett 
mer eller mindre sjukligt tillstånd och hämmas i sin utveckling 
m. m., så göras de ock helt visst mera mottagliga och dispone- 
rade för hvarjehanda infektions- eller bakteriesjukdomar. Och 
genom den massa af döda och sjuka larver, som hopas under 
träden i limmade eller kalätna bestånd, skapas tillika en den 
bästa jordmån för dylika sjukdomar. En uthungring är däremot 
icke i och för sig orsak till i fråga varande sjukdomar, såsom 
dels redan ofvan anförda försök visar, dels ock närmare skall 
framgå af det följande. Ett annat viktigt moment, som icke må 
förbises, hvilket äfvenledes alstrar mottaglighet för allehanda sjuk- 
domar, är, tror jag, den fysiologiskt sedt olämpliga föda, som i 
kalfratgebit — det vare nu uppe i träden eller på marken — 
slutligen blott står larverna till buds. Allt nog ibland mängden 
af uthungrade och sjuka larver voro i sommar en stor del an- 
gripna äfven af bakteriesjukdomar. 

Redan första dagen af min vistelse på härjningsområdet 
iakttog jag å Stafsjö och Virå skogar talrika sjuka och döda 
larver, de senare ofta hängande slappa eller hoptorkade i en 
dubbelvikt ställning, dels på stammarne under limringen, dels på 
grenar och kvistar m. m. Äfven många fall af s. k. »topp- 
sjuka» (Wipfeln) observerades redan nu å samma lokaler. Att 
bakteriesjukdomar börjat härja, var af dessa och andra för dessa 
sjukdomar, tyskarnes »Schlaffsucht> och »Wipfeln», såsom 
det anses karakteristiska symptom uppenbart. Sedan tilltog ut- 
bredningen af sjukdomen efter hand allt mera, och »toppsjukan» 
kunde slutligen konstateras mer eller: mindre allmänt uppträda 
å hel- och halfätna bestånd inom alla deiar af härjningsområdet. 


14 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 139 


Det yttre utseendet hos larverna, som angripits af sjukdo- 
men, är, såsom framgick af iakttagelser på ett stort material 
dels i kulturer, dels ute i naturen, följande. I sjukdomens första 
stadium, försåvidt detta kan afgöras, visa sig larverna oroliga, 
upphöra att äta och ströfva omkring, sökande sig alltid, om möj- 
ligt, uppåt mot topparna af föremålen. Ett utslag af denna på- 
fallande vandringsdrift hos dem är det s. k »Gipfeln»> eller 
»Wipfeln», ett fenomen som af HENSCHEL!? anses för det osvik- 
ligaste tecknet till en bland larverna utbruten »Schlaffsucht»- 
epidemi. De samla sig därvid, ofta i tusental, å toppskottet och 
de öfversta sidoskotten — stundom äfven någon gång i de öfre 
grenvinklarna — hvilka då ända ut i yttersta spetsen fullständigt 
betäckas af larverna och synas deformerade. I såväl unga som 
gamla träd och i tall såväl som gran iakttogs företeelsen!3, Ett 
nedåt vandrande af de sjuka larverna på stammen förekommer 
däremot icke såsom något för desamma utmärkande sjukdoms- 
drag, såsom HENSCHEL håller före, hvilken, förnekande det »ein- 
oder mehrmaligen freiwilligen Abbaumen» af friska larver, på- 
står, att larverna »nur gezwungen durch Futtermangel oder Krank- 
heit» vandra nedför stammen!$, 


1 G. HENSCHEL, Die Seuche der Nonnenraupe. Leipzig und Wien 
1891, pagg. 6 och 8. -—- Enligt HOFMANN, Die Schlaffsucht (Flacherie) der 
Nonne (Liparis monacha). Frankfurt a. M. 1891, p. 12 är »Wipfeln» all- 
deles icke ett »Flacherien» uteslutande tillkommande symptom, »da es auch 
bei andern Raupenkrankheiten z. B. einer durch Entomophthoreen bedingten 
epidemischen Krankheit vorkommt». 

15 Endast i gran synes »Wipfeln»-fenomenet förut vara kändt att 
uppträda. På detta förhållande stöder sig påtagligen det af K. ECKSTEIN, 
Untersuchungen iber die in Raupen vorkommenden Bakterien. Zeitschr. f. 
Forst- und Jagdwesen. Jahrg. 26. Berlin 1894, pag. 417 gjorda försöket att 
förklara ifrågavarande företeelse, i det han väsentligen i barrens olika längd 
och ställning hos gran och tall vill finna anledningen, hvarför » Wipfeln» 
endast kunde förekomma i det förra, men icke i det senare trädslaget. Hy- 
potesen, redan svag i sig själf, förfaller inför nu framlagda faktum af ett äfven 
i tall typiskt utbildadt » Wipfeln>», 

!6 G. HENSCHEL anf. arb. pag. 6. Mot detta HENSCHELS påstående 
opponerar sig C. VON TUBEUF, Die Krankheiten der Nonne (Liparis Monacha). 
Forstl.-Naturwiss. Zeitschr. Jahrg. 1, Minchen 1892, pag. 73 mycket bestämdt 
på grund af egna iakttagelser. — I samma riktning som V. TUBEUF'S gå 
DORRER'S iakttagelser (Die Nonne [Liparis monacha] im Oberschwäbischen 
Fichtengebiet in den letzten finfzig Jahren. Stuttgart 1891, pag. 30). 


15 


140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190902. 


Andra för denna sjukdom kännetecknande symptom äro vi- 
dare en inträdande färgförändring hos larvérna, i det buksidans 
förut klart gröna färg, härrörande från den på detta sätt färgade 
blodvätskan, ganska snart omvandlas i en gulbrun, i sammanhang 
hvarmed står att tarmen ej längre innehåller en rent grön saft 
med gröna bladpartiklar, utan en mer eller mindre brun sådan, 
som genom lindrigt tryck lätt kan utpressas genom munnen, och 
att snart också en liknande brun, tunnfiytande vätska fyller hela 
kroppskaviteten. 

På detta mera framskridna stadium af sjukdomen se larverna 
tunna och affallna ut, huden har förlorat sin förra stramhet och 
elasticitet och kännes nu vid beröring mjuk och slapp, rörelserna 
äro matta och osäkra, och som den inre upplösningsprocessen 
alltjämt fortskrider, neka extremiteterna slutligen alldeles sin tjänst 
och larverna i träden falla en del till marken, en annan del, 
och de aldra flesta, bli hängande kvar, fastklamrade vanligen 
medelst en eller ett par af de främsta bukfötterna vid underlaget, 
i en karakteristisk dubbelvikt ställning, och dö. Ansamlingen af 
vätska i deras inre har alltmer tilltagit, och hela kroppsinne- 
hållet omvandlas slutligen genom inträdande förruttnelse i en 
mörkbrun, tjock, illaluktande vätska, som antingen så småningom 
afdunstar i luften eller därigenom, att huden kort efter döden 
ofta brister sönder, utflyter och snart intorkar med denna, så att 
till sist af larverna nästan endast den tomma, hopfallna, slutligen 
svartnade och hårdnade huden återstår (Taf. III. Fig. 1 a. b. c.). 

Af tvänne författare, WACHTL och KORNAUTH!?, beskrifves 
ett uppsvällande af larvkroppen, särskildt af bröstpartiet, såsom 
hörande med till »Flacherie»-symptomen. Ett sådant iakttog jag 
visserligen icke sällan också, men kan icke beteckna detsamma 
såsom något för nämnda sjukdom såsom sådan karakteriserande. 
De larver, som visade ett dylikt symptom, voro uteslutande, en- 
ligt mina iakttagelser, sådana, som höllo på att genomgå sin 
hudömsning och under denna process dukat under. Hos dem 
var just isynnerhet bröstpartiet eller främre delen af kroppen 
närmast bakom hufvudet abnormt tjockt och uppsväldt, och af 
en dissektion framgick, att uppsvällningen i fråga härrörde från 
det nya hufvudet (hufvudkapseln), som befanns utväxt och färdig- 
7 Anf. arb. pag. 26. 

16 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 141 


bildadt, men att larverna saknat krafter att afkasta den gamla 
larvhuden. Stundom träffas äfven individer, som hunnit ända 
till hudombytet, som inleder puppstadiet, men under själfva denna 
akt ha dött och på detta sätt gifvit upphof till egendomliga, 
uppsvällda, slutligen hårdnade och svartnande bildningar, en sorts 
mellanting mellan larv och puppa. Sådana uppsvällda och till 
sist intorkade larvskinn hysa isynnerhet ofta rikligt af saprofyta 
dipter-larver. — En stor procent af larverna visade sig duka under 
för sjukdomen på detta sätt just vid tiden för hudömsningarna, 
då de ju alltid befinna sig i ett slags sjuklighetstillstånd, hvilket 
i sin mån äfven ådagalägger, att en sjuklig disposition är gynn- 
sam för ifrågavarande sjukdom. 

Af sjukdomssymptom i larvernas inre har jag, utom dem 
som redan i det föregående blifvit anförda, funnit följande. När- 
mast faller i ögonen vid en oppdissekering den nästan fullstän- 
diga saknaden af fettkropp, hvarigenom tarmen, de båda traché- 
hufvudstammarna m. m. ligga blottade. Äfven har jag i liknet 
med WACHTL och KORNAUTH!?9 jakttagit en egendomlig, stark 
brunpigmentering af könskörtlarna, utan att jag kan afgöra, om 
detsamma är en direkt följd af sjukdomen; hos den friska larven 
finnes den emellertid icke. Undersökt under mikroskopet visar 
sig kroppsvätskan ofta i mera framskridet stadium af sjukdomen, 
liksom den bruna saften, som fyller döda larver, innehålla rik- 
ligt med fett i form af runda, i vätskan suspenderade oljedroppar 
af olika storlek. Däremot har jag icke träffat de polyädriska, 
starkt ljusbrytande korn, som af WACHTL och KORNAUTH!?? och äfven 
vy. TuBEUuF”? beskrifvas såsom uppträdande först i fettkroppen, 
hvilken de snart fullständigt fylla, och sedan i blodeellerna, blod- 
vätskan o. s. v. och hvilkas förekomst WACHTL och KORNAUTH 
anse vara just det mest karakteristiska för denna sjukdom hos 


21 


Nunnelarven”!. — I flera af larverna, som i burarne dött under 


SNAM Farb, pag.. 20. 

CAD arb pagske6 

20 Anf; arb. pag. 64. | 

1 Det förtjänar nämnas, att dessa polyäödriska korn saknas hos »typisch 
schlaffsichtigen» larver af Silkesfjäriln enligt J. BOLLE, Jahrb, der k. k. Seiden- 
bau-Versuchsstation in Görz fär das Jahr 1873 (citeradt efter Vv. TUBEUF, anf. 
arb, pag. 64). — Äfven i »Schlaffsucht»-sjuka puppor af Silkesfjäriln synas de 
enligt BOLLE saknas. 


17 


142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


eljest, såvidt jag förstått, utbildade »Schlaffsucht»-symptom, har 
jag i stället för den illa luktande, bruna vätskan funnit ett gråhvitt 
och mera tunnflytande, men mindre starkt luktande innehåll som 
slutprodukt, ett förhållande, som synes mig anmärkningsvärdt, 
eftersom ingenstädes i den litteratur på området, som varit mig 
tillgänglig??, jag funnit något sådant omnämndt. 

Såsom framgår af ofvanstående skildring, har »Schlaffsucht» 
en del af symptomen, både yttre och inre, gemensamma med 
hungersjukdomarne, en synpunkt, som ej tyckes hafva i allmän- 
het beaktats, men torde kasta ett visst ljus öfver det i det före- 
gående postulerade sammanhanget mellan bakteriesjukdomarne 
och larver, hvilkas vitalitet genom utsvältning mer eller mindre 
nedsatts. Att desamma emellertid alldeles icke äro en följd af 
larvernas uthungring i och för sig, är å andra sidan redan ut- 
tryckligen påpekadt. 

Om än sjukdomen i fråga helt visst kräfver sina festa offer 
bland larverna, så dukar dock äfven en mängd under först i 
puppstadiet, och påfallande var sålunda å sina ställen, isynnerhet 
kring Virå, massan af sjuka eller döda puppor. Dessa förråda 
utvändigt ingen sjuklighet, men fattade med handen eller pin- 
cetten falla de genast sönder, liksom larverna å motsvarande 
framskridna stadium af sjukdomen, och en deras inre fyllande 
mörkbrun, tjock, illaluktande vätska utflyter. Denna intorkar 
snart äfven 1 de intakta pupporna, af hvilka slutligen endast det 
tomma och hårdnade skalet återstår. — Hos puppan har jag, lika 
litet som i larvens inre, funnit de ofvan omnämnda polyéädriska 
kornen. Egendomligt förefaller det, att WACHTL och KORNAUTH, 
som hålla desamma för så karakteristiska bildningar i »jauche» 
hos larven, aldrig konstaterat dem hos puppan?) — Ej sällan 
träffar man emellertid på ini pupporna döda, väl utbildade fjä- 
rilar, hvilka, säkerligen angripna af samma infektionssjukdom, ej 


22 


” Arbetena af F. TANGL, Bakteriologischer Beitrag zur Nonnenraupen- 
ge. (Forstwissenschaftl. Centralblatt 1892), A. METZGER und N. J. C: 
MULLER, Die Nonnenraupe und ihre Bakterien (Mundeuer forstl. Hefte 1895) 
samt det nya af K. ECKSTEIN, Infektionsversuche und sonstige biologische 


Ira 


Beobachtungen an Nonnenraupen (Zeitschr. f. Forst- und Jagdwesen 1900) ha 
tyvärr ej varit för mig tillgängliga. 

> Anf. arb. pag. 30 f. — Af detta förhållande sluta nämnda författare, 
att »Schlaffsucht»-sjuka larver aldrig hinna till puppstadiet. 


18 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 143 


ägt krafter att spränga pupphöljet och arbeta sig ut, alldeles 
såsom insekten å tidigare stadier just vid tiden för hudömsnin- 
garna gärna dukat under. Men stundom hinna »Schlaffsucht»- 
sjuka individer ända till fjärilstadiet, och af dylika utgjordes utan 
tvifvel en del af det stundom ej ringa antal döende och döda 
fjärilar, som sågs ligga vid foten af träden. Sådana individer 
äro oftast mindre och klenare utvecklade, och en undersökning 
af deras inre visar hos honorna ofta ett abnormt ringa antal 
ägg 1 ovarierna. Många, kanske de flesta, dö äfven utan att 
hinna till äggläggning. 

I det föregående har jag afhandlat föreliggande sjukdomar 
endast med hänsyn till deras yttre framträdande, symptomer 
m. m. utan att närmare vidröra själfva sjukdomsorsaken. Vid 
mikroskopiska undersökningar af tarminnehållet, blodvätskan m. m. 
träffades inga sporozoer, men däremot iakttog jag en massa bak- 
terier af olika slag?t Dels detta förhållande, dels och framför 
allt den nära Ööfverensstämmelsen i afseende på symptomerna 
med »Schlaffsucht> och »Wipfeln>, såsom dessa sjukdomar af 
tyska forskare diagnoseras och hvilkas sammanhang med specifika 
bakterier såsom deras bärare 1 flera fall, såsom af HOFMANN, 
VON TuUBEUF, ECKSTEIN 0. a., blifvit experimentelt påvisadt, 
talar för dessa sjukdomars bakterienatur. Det synes mig dock 
sannolikt, att det döljer sig under de samma flera olika slag, och 
att »Schlaffsucht>» och »Wipfeln» sålunda närmast vore att anse 
såsom kollektivnamn för flerahanda infektionssjukdomar. 

Den närmare undersökningen af »toppsjuka» toppar bragte 
i dagen viktiga och intressanta förhållanden. Ändskotten å så- 
dana betäckas, såsom ofvan i korthet anmärkt, af massor af 
lefvande och döda larver, som, därigenom att de isynnerhet samla 
sig å själfva de yttersta ändarne, gifva åt topparne, särskildt 
typiskt. å gran, men tydligt nog äfven å tall, en karakteristisk 


>t Ibland dessa såg jag ofta en kort stafformig, uppträdande ensam eller 
ett par sammanhängande, som tycktes mig erinra om Bacillus Monache VN. 
TuB., hvilken af v. TUBEUF, ECKSTEIN m. fl. blifvit uppfattad som den egent- 
liga »Schlaffsucht»-bakterien, som framkallar sjukdomen, Saknaden af lämplig 
litteratur och obekantskap med den bakteriologiska tekniken gjorde emellertid, 
att någon isolering och renodling af bakterien ej kunde företagas, hvarförutan 
försöket till identifiering naturligtvis ej kan tilläggas någon rätt betydelse. 


19 


144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


klubblik form och komma dem att synas svarta. Ytterst ses 
ännu lefvande, större larver krypa omkring, många uppenbart 
sjuka, men en del till utseendet friska, och stundom träffas äfven 
puppor däribland, från hvilka jag till och med fått utbildade 
fjärilar (af båda könen) utkläckta. - Öfverallt på barren o. s. v., 
hvilka ej sällan i stor utsträckning kvarstå gröna och orörda, sitta 
döda och hoptorkade larver, många hängande i den karakteristiska 
dubbelvikna ställningen, och slutligen träffas innerst en svart, till- 
hårdnad krusta af intorkade larvlik, hvilka i riktiga lager kunna 
betäcka stammen. Till bildens fullständigande hör ännu att där 
aldrig saknas representanter för naturens sundhetspolis, saprofyta 
dipterer, af hvilkas larver jag ofta såg det vimla inibland den 
mer eller mindre stinkande massan. 

Den nämnda mörka krustan af döda, hopsintrade larver på- 
kallar en närmare uppmärksamhet. Jag lyckades nämligen, med 
stöd af de åtminstone kvarvarande, resistentare larvhufvudena, 
på många ställen i härjningsområdets mera centrala delar utröna 
hos den en sammansättning af larver i olika åldrar. Största 
kontingenten lämnades af larver i 3:dje och 4:de stadierna (med 
respektive 2 och 3 mm. hufvudbredd), men ej få träffades äfven, 
hvilka genomgått endast rI:sta hudömsningen (med hufvudbredden 
omkring 1 mm.) ja, innerst, närmast stammen, till och med 
»spegellarver> med en hufvudbredd af blott omkring 0,> mm. 
Särskildt beträffande dessa senare må betonas, att återstoderna 
utgjordes tydligen ej af de afkastade tomma larvskinnen (exu- 
vierna) endast, utan af hela den intorkade larven. Larverna 
hade sålunda dött. Dödsorsaken beträffande de yngsta lar- 
verna -— och endast i fråga om dem gärna kan densamma 
blifva tvifvelaktig — kunde nu naturligtvis ej mer utrönas, och 
era sätt till förklaring af företeelsen äro ju tänkbara??. Men på 
basis af en liknande iakttagelse, som gjorts i Tyskland af vON 
TuBEuUrF”", och den tydning som denne forskare, stödd på före- 

”? Den möjligheten föreligger sålunda, att de unga larverna öfverraskats 
af nattfroster och oväder och af köld dukat under, eller ock den, att de, 
hänvisade som de för sin näring äro ända till 2:dra hudömsningen till knop- 
parna och de unga barren (å gran), för tidigt utkommit ur äggen på våren, 
innan årsskotten ännu slagit ut, och därföre dött af svält. 


6 C. VON TUBEUF anf. arb, pag. 38 och Weitere Beobachtungen iber die 
Krankheiten der Nonne, Forstl.-naturwiss. Zeitschr. Jahrg. 1. 1892, pag. 278 ff 


20 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 145 


tagna uppfödningsförsök, gifvit åt denna, torde det uttalandet 
kunna vågas och äga mesta sannolikheten för sig, att dödsorsaken 
för samtliga larver varit enahanda, hvaraf sålunda skulle följa, 
att »Wipfeln»> börjat i år mycket tidigt, redan under »spegel- 
larvernas» period, och sedan fortgått hela sommaren”. 

Sjukdomen uppträdde tydligen ej öfver allt lika starkt. I 
gamla frathärdar, såsom kring Virå, där bakteriematerialet varit 
rikligare för handen, torde den både, såsom nyss visadt, hafva 
börjat tidigare och här ock varit jämförelsevis mest intensiv. 
Fuktighet och nederbörd äro, såsom kändt, gynnsamma faktorer 
för mikroorganismers utveckling och förökning, hvarför i sommar 
med då i allmänhet rådande torra och varma väderlek förelig- 
gande sjukdomar öfverhufvud torde ha uppvisat en mera lindrig 
karakter, hvilket ock synes framgå däraf, att de i stor utsträck- 
ning fortplantat sig öfver från larven på puppor och fjärilar 
(jfr nedan). Där de samma väl fått fast fot, ha de emellertid, 
såsom det tyckes, oblidkeligt till sist bragt sina offer om lifvet. 

Men om sommarens väderlek kan sägas ej hafva verkat gynn- 
samt på utvecklingen af sjukdomsfröen, så synes den å andra 
sidan i hög grad hafva främjat sjukdomens hastiga och allmänna 
utbredning, hvartill naturligen ock sjukdomshärdarnes fria och 
luftiga läge i topparna af träden i sin mån bidrager. I sam- 
klang med denna uppfattning står v. TuBEUF's?? påvisande, att 
nunnebakterien är mycket resistent mot intorkning, hvarigenom 
den i encysteradt tillstånd lätt kan med vinden spridas på de 
största afstånd. 

I motsats till hvad, som uppgifves i fråga om en lika be- 
nämnd sjukdom hos silkesfjäriln??, yttrar sig »Schlaffsucht» hos 
Nunnan enligt mina iakttagelser ej såsom en rapid, utan endast 
långsamt kring sig gripande och dödande sjukdom. Redan ofvan 
har jag anfört, hurusom i »Wipfeln»-sjuka toppar efter allt att 


27 Det förtjänar i detta sammanhang omnämnas, att jägmästare hade 
trott sig iakttaga de första fallen af »toppsjuka> för året den 28 juni. Det 
är emellertid helt naturligt, att medan larverna ännu äro små, densamma i 
högre träd lätt undandrager sig att blifva observerad. 

28 C, v. TUBEUF, Die Krankheit. d. Nonne pag. 63. 

29 Se M. STANDFUSS, Handbuch der paläarkt. Gross-Schmetterlinge fir 
Forscher und Sammler. 2 Aufl. Jena 1896, pag. 161. 

Entomol. Tidskr. Årg. 23, H. 3 (1902). 21 10 


146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


döma friska och af sjukdomen oberörda både larver och puppor 
ej sällan träffas midt ibland sjuka och döda larver, och på sam- 
ma sätt sågos ännu långt fram i juli mångenstädes till utseendet 
fullt friska larver nere på stammarne och å marken bland massor 
af döda och sjuka larver. 

Anställda försök bekräftade denna uppfattning. Af larver 
som uppföddes i burarna, där i flera fall den ena omgången af 
larver efter den andra inhystes utan någon dessemellan företagen 
desinfektion, dog stundom nästan hela uppsättningen under ut- 
bildade symptom af »Schlaffsucht» (se försöksprof nir II i ta- 
bellen), men aldrig bortryckte den alla larverna på en gång, 
utan så småningom, ofta med flera dagars mellanrum, dukade 
än den ena än den andra under för sjukdomen, medan de öfriga 
fortsatte att växa och vegetera. Somliga larver lämnade till och 
med fullbildade fjärilar. Motståndskraften hos olika individer 
visade sig följaktligen vara notoriskt olika. — I ett glas hade 
vidare en del larver från en »toppsjuk» grantopp utan någon 
föda införts och detsamma sedan af någon tillfällighet kommit 
att undanställas. Då det efter flera dagar öppnades, befunnos. 
ännu larver vid lif, krypande omkring bland de af förruttnelse 


sönderfallna och stinkande liken af öfriga larver. — Af detta 
sista försök tyckes framgå — och samma slutsats har von Tu- 
BEUF?? förut dragit af ett liknande försök — att ifrågavarande 


sjukdom sannolikt ej smittar genom direkt beröring, och att 
sålunda ej en infektion på den osårade huden eller genom stig- 
mata är verksam, utan endast en tarminfektion medelst födan. 
En sådan åsikt vinner i styrka ännu genom det förhållandet, 
att puppor, som insamlades ibland liken af nunnelarver på mar- 
ken under limmade träd, till en stor procent lämnade fullbildade 
fjärilar (försöksprof n:r IX i tabellen). På grund af det sagda 
förefaller det alltså sannolikt, att »Schlaffsucht»-sjuka puppor och 
fjärilar ha inficierats redan under larvstadiet. Jfr dock det föl- 
jande (pag. 41 f.) om parasitstekelynglets olika öde i pupporna. 

Förhåller det sig så, som jag nu har sökt göra otvifvelaktigt, 
att på tal varande sjukdomar ej hastigt smitta och gripa omkring 
sig, ligger häri väsentligen ock förklaringen till det faktum, att 


S07Sist anf. arb, pagsi 425 


22 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 1:47 


en mängd larver, oaktadt sjukdomen samtidigt härjar, kunna än- 
dock förblifva friska och fratet fortgå i stor utsträckning samt 
stora fjärilmassor under svärmningstiden visa sig. 

Den ganska viktiga frågan om dessa sjukdomars ärftlighet 
kan jag icke träda närmare, Jag har i det föregående anfört, 
att ej så få »flacheri»-sjuka individer helt visst utveckla sig ända 
till fjärilar, och af dessa synes en del äfven mer eller mindre 
fullständigt aflägga äggen. HOFMANN”! uppgifver ock, att han i 
nunnefjärilar, »welche wohl zumeist von kranken Raupen ab- 
stammten, mehrmals ganz ähnliche Spaltpilze, wie in den Rau- 
pen gefunden». Samma uttalande, men mycket mera bestämdt, 
göres af SCHMIDT ””, som säger sig tillika hafva »namentlich in 
den FEiern Flacheriebacillen festgestellt». Emellertid har detta 
SCHMIDTS påstående, att redan nunneäggen vore inficierade, ej, 
såvidt jag af tillgänglig litteratur kunnat finna, vunnit bekräftelse 
af senare, som det vill synas, mera tillförlitliga forskare. Hvar- 
ken v. TuBEUF??, TANGL?t eller WACHTL och KORNAUTH”?? hafva 
sålunda träffat bakterier i nunneägg. Frågan, huruvida »Schlaff- 
sucht»-bakterien kan från moderdjuret öfvergå på äggen och från 
dessa på den unga larven, är uppenbarligen ännu en öppen, men 
att sluta per analogiam från hvad man känner om infektions- 
sjukdomars natur hos människan och husdjuren, synes mig, som 
om ett dylikt ärftligt öfverförande icke äger mycken sannolikhet 
för sig. Däremot förefaller det, som det antagandet äger grund 
för sig, att en viss svaghet, en predisposition för sjukdomen ned- 
ärfves på afkomman eller att till och med måhända äggen icke 
alls komma till utveckling. Från Tyskland föreligga flera iakt- 


sl sAmnfifarby, pag. 12. 

3? A. SCHMIDT, Die Nonne, Liparis monacha etc. Ratibor 1893. pag. 
25, ff. — citeradt efter WACHTL och KORNAUTH anf. arb. pag. 23. 

33 C. VON TuBEUF, Uber die Erfolglosigkeit der Nonnen-Vernichtung 
durch känstliche Bacterien-Infectionen. Zugleich eine kritische Besprechung 
der Versuche in Ratibor. Forstl.-naturwiss. Zeitschr. Jahrg. 2. Miinchen 
1893, pag. 113 ff. 

3 F, TANGL, Bacteriologischer Beitrag zur Nonnenraupenfrage. Forst- 


wissenschaft. Centralblatt. Jahrg. 15. Berlin 1893, pag. 209 — liksom Vv. 
TUBEUFS nyss anf. arbete citeradt efter WACHTL och KORNAUTH anf, arb. 
pag. 25. 


35 Anf. varb.pag. 25 ff. 
23 


148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


tagelser, som kunna anses stödja en dylik mening, se HOFMANN 
anf. arb. pag. 13 ft. Måhända är den ofvan påvisade förekom- 
sten i sommar af »toppsjuka»> hos helt unga larver att sätta i 
nära samband med en dylik förutgången sjukdom hos själfva 
fjärilarne. Det förtjänar anföras, att i fråga om Silkesmasken 
känner man genom MaIiLLots?& undersökningar, att den hos 
denna uppträdande »Flacheri»-sjukdomen äfven fortplantar sig 
ibland öfver på fjärilen, att denna då likaledes är besatt med 
» Flacheri»-bakterier och att äggen af sådana sjuka fjärilar gifva 
mer eller mindre försvagade larver, hvilka mycket lätt åter be- 
komma samma sjukdom. — 

Af samtliga uppträdande sjukdomar var »Schlaffsucht» eller 
» Wipfeln» i sommar utan all fråga den allmännast utbredda och 
den som i kampen mot Nunnan måste tillmätas den största be- 
tydelsen för ett verksamt decimerande af den. Af företagna upp- 
födningsförsök framgick som resultat i detta hänseende (jfr nedan- 
stående tabell), att af larver omkring 50 & och af 2,675 insam- 
lade puppor i genomsnitt 42 2 dogo af bakteriesjukdomar. 
Härvid måste likvisst annoteras en rätt stor olikhet för skilda 
delar af härjningsområdet. Sålunda var dödlighetssiffran i ifråga- 
varande sjukdomar för puppor, insamlade å Östkinds allmänning, 
endast cirka 19 2, från Björksund 27 9 och för puppor från 
Wirå skogar ända till 30 &. 

Söka vi efter orsaken, hvarför människan i kampen mot 
Nunnan har mest att lita till bakterier och af dem framkallade 
sjukdomar, synas mig följande moment vara att framhålla: 1:0) 
att bakteriernas förökning skrider vida fortare än alla andra 
organismers, när de väl en gång börjat att uppträda, hvarjämte 
deras förmåga att sprida och utbreda sig är betydlig; 2:0) att 
desamma hämma utvecklingen och förökningen äfven af parasit- 
insekterna (Ichneumonider och Tachinider), hvilkas betydelse som 
viktiga bundsförvandter i striden därigenom reduceras (närmare 
härom i det följande); och 3:0) att Nunnans viktigaste parasiter 
ur insektvärlden, Pimplorna, synas ej vara bundna för sin utveck- 
ling uteslutande vid Nunnan, utan äga tvänne (eller kanske till 
och med flera) generationer under året, hvarför deras förökning i 


36 Lehrb. d. Seidenkultur — citeradt efter HOFMANN anf. arb. pag. 12. 


24 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 149 


väsentlig mån blir beroende af dessa »mellanvärdar» och den 
mängd, hvari de kunna vara tillstädes (jfr nedan), hvarigenom 
naturligtvis ock deras betydelse i nunnekampen förringas. 


2. Svampsjukdomar (Mykoser). 


Egentliga svampsjukdomar synas endast mera sällan vara 


37, och från vårt land har ingen sådan hit- 


iakttagna hos Nunnan 
tills blifvit antecknad. Det gör därför anspråk på rätt stort in- 
tresse, att i sommar flera både larver och isynnerhet puppor på- 
träffades, som dött af en svampinfektion. För att erhålla en fullt 
säker och tillförlitlig determinering af arten vände jag mig till 
d:r E. RostrRuUP 1 Köpenhamn, som med tillmötesgående välvilja 
undersökte flera af den angripna larver och puppor och fann den 
hos samtliga utgöras af /saria densa (LINK.) GIARD eller, som 
den äfven blifvit benämnd, Botrytis tenella Sacc. Denna svamp- 
art, som tillhör Pyrenomyceternas eller Kärnsvamparnes grupp, 
har, såvidt jag kunnat finna af den mig tillgängliga litteraturen, 
ingenstädes förut varit beskrifven från Nunnan, och fyndet vinner 
i intresse och äfven måhända i betydelse därigenom, att det är 
samma svamp, som i Frankrike under senare åren väckt stor 
uppmärksamhet såsom uppträdande epidemiskt å Ållonborrens 
larv. Jag påträffade den både i mina försöksburkar och i det 
fria å Björkviks allmänning (den 7 aug.) och såväl hos larver 
som puppor. Dess mycelium fyller efter hand hela djurets inre 
som en hvit trådig massa, å hvilken under mikroskopet äfven 
kan iakttagas »et Utal af de smaa kugleformede, 2 u tykke 
Konidier samt af de af GiArRp saakaldte Sklerotier» (ROSTRUP). 
Sådana individer (larver), som af den angripits, mumifieras, blifva 
fasta och hårda, och någon förruttnelse inträder icke. Som ett 
tidigt symptom hos larverna å inträdd mykosinfektion äro må- 
hända vissa mörka, sjukliga fläckar på huden att tyda, som jag 
i enstaka fall iakttog. Sådana larver voro ännu lefvande och 
mjuka. Som jag emellertid då ännu ej gjort bekantskap med 
någon svampinfektion hos larverna (eller pupporna), kom jag 
tyvärr ej att ägna förhållandet tillbörlig uppmärksamhet. — San- 


37 Se G. HENSCHEL anf. arb. pag. 15 
25 


150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


nolikt på grund af den torra väderleken träffades blott i undan- 
tagsfall, på något enda exemplar, ett mycelieöfverdrag äfven ut- 
vändigt, å larv- och puppkadavrens kroppsbetäckning. 

Dess peritheciebärande fruktifikationsform är, som bekant, 
ännu okänd och har heller ej kommit mig under ögonen. 

Denna svampsjukdom spelar helt säkert för närvarande hos 
oss ingen praktisk betydelse, enär af insamlade 2,675 Ppuppor 
endast o,1;s 2 dogo af den. Men likväl torde den, med exemp- 
let af dess uppträdande i Frankrike för ögonen, förtjäna det 
fullaste beaktande, då den under andra, gynnsammare förhållan- 
den, såsom t. ex. fuktig väderlek, äfven här likaväl kan antaga 
karaktären af en epidemi. 


3. Sjukdomar framkallade af parasitinsekter. 


Af det föregående har blifvit klart, att mikroorganismer, 
framför allt bakterier och af dem framkallade sjukdomar, spela 
en väsentlig roll som människans bundsförvandter i kampen mot 
Nunnan och dess härjningar, och att sålunda en insektshärjnings 
upphörande icke helt eller ensamt beror af parasitinsekterna och 
deras starka förökande, såsom man ännu på 1830- och 1840- 
talen föreställde sig. Emellertid bilda dessa det oaktadt enligt 
min mening en betydelsefull hjälptrupp vid sidan af de förra 
äfven 1 striden mot ifrågavarande skadeinsekt. De många olik- 
artade af dem framkallade störningarna och missförhållandena i 
organens lifsförrättningar kunna med HENSCHEL sammanfattas 
under namnet »Madensiächtigkeit» (masksjuka). Den ändar 
alltid med värddjurets död. 

Af de båda grupper, från hvilka Nunnans parasiter rekry- 
teras, parasitsteklar (Ichneumonider i vidsträckt bemärkelse) och 
parasit- eler larvflugor (Tachinider), synes i Tyskland med 
stöd af den senaste tidens iakttagelser den största betydelsen 
tillmätas åt parasitflugorna, medan man förut tämligen allmänt 
anslöt sig till den af RATZEBURG uttalade åsikten om Ichneu- 
monidernas större vikt öfverhufvud i forstligt hänseende. Ja, de 
förra eller Tachiniderna upphöjas till och med såsom en lika 
verksam eller än verksammare faktor i striden mot Nunnan, än 

26 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. I5I1 


bakteriesjukdomarna. Så säga JuDEicH och NIitsCHE??: »Es ist 
zweifellos, dass es gerade die Zweiflägler sind, welche die mei- 
sten Raupen und Puppen vertilgen», jfr ock HENSCHEL anf. arb. 
pag. 12. — I bestämd motsats till denna i Tyskland, och Öster- 
rike äfven, gjorda erfarenhet ställa sig emellertid förhållandena 
hos oss. Det visade sig nämligen och framgick af kläcknings- 
försök alldeles uppenbart, att parasitsteklarne spela för Nunnans 
förgörande en långt större vikt och betydelse än parasitflugorna. 
Väl är det sannt, att Dipterer uppträdde i samband med härj- 
ningen i stora mängder, och att deras larver träffades synnerligen 
allmänt både i nunnelarver och nunnepuppor, hvarför ock lektorn 
vid Kgl. Landtbohojskole i Köpenhamn d:r Boas, som föregående 
år (1899) besökte härjningsområdet, säger i sin berättelse: »Straks 
efter at jeg var kommen til Virå, fandt jeg parasitiske Fluelarver 
1 en Del Nonnelarver, et Fenomen, der snart viste sig sterkt 
udbredt»??. Emellertid utgjordes enligt mina iakttagelser endast 
en försvinnande liten procent af flugorna af verkligt parasitiskt 
lefvande former — hvarför Boas' uttalande i detta hänseende 
måste anses som förhastadt — medan det stora flertalet har 
visat sig vara asflugor, lefvande saprofytiskt på sjuka och döda 
objekt??. 

Vid bedömandet af frågan om parasitflugornas större eller 
mindre betydelse, ja, af parasitinsekternas i allmänhet betydelse 
i kampen mot Nunnan, liksom öfver hufvud betydelsen af deras 
ingripande mot skadeinsekter, träder emellertid ett spörsmål af 
fundamental vikt i förgrunden, hvilket kräfver en närmare pröf- 
ning och belysning. Af prof. RATZEBURG har nämligen parasit- 
insekternas verksamhet, såsom bekant, ställts i ett direkt och 
nära samband med uppträdande sjukdomsföreteelser hos deras 


?5 Anf. arb. pag. 828. 

39 TJ. E. V. Boas, Et Besog paa de af Nonnen angrebne svenske Skov- 
distrikter i juli 1899. .Tidsskr, f. Skovvesen. Bd. XI. Rekke B. pag. 139. 

10 I Berättelsen om Nunnehärjningen under år 1899 omnämnes äfven- 
ledes förekomsten af »en myckenhet larver och puppor till parasitflugor», och 
i tabellen öfver kläckningsresultaten upptagas ej så få erhållna larver resp. 
puppor med »larver och puppor till parasitflugor», Samma anmärkning som 
ofvan gjorts till BoaAs' uttalande måste emellertid göras äfven här, eller att 
allt flugyngel skurits öfver en kam och antagits tillhöra parasitflugor, 


27 


152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


värddjur, så att de endast skulle angripa redan sjuka larver och 
puppor för att på dem lägga äggen. 

Om parasitflugorna säges?! det sålunda: »Dass die 
Fliegen nur kranke Insecten angehen, ist ganz unzweifelhaft, und 
wir finden darin gleichsam einen Commentar fär das Verhalten 
der Ichneumonen, wenn es eines solchen noch bedärfen sollte». 
Och beträffande graden af sjuklighet hos Zachzina-offren heter det"?, 
att Tachinorna »zum Absetzen ihrer Brut viel kränkere Raupen 
oder Puppen aufsuchen» än Ichneumonerna, och”? att deras (d. 
v. s. Tachinornas) »Maden sich zuletzt auch in stinkenden ani- 
malischen Uberresten ganz wohl fihlen». 

Mycket mera ingående har RATZEBURG afhandlat frågan om 
parasitsteklarnas betydelse. Han?t söker framför allt förfäkta 
den satsen, att »die Ichneumonen nicht Ursache der Krankheiten 
und des Todes der Raupen, sondern nur Folge derselben sind». 
Därföre föröka sig också Ichneumonerna, liksom parasitflugorna”?, 
alltid i största mängd, när en insekthärjning närmar sig sitt slut, 
då, enligt hvad erfarenheten visat, de härjande insekterna efter 
hand allt mer och mer angripas af sjukdomar. »Eben dadurch 
werden die Ichneumonen herbeigezogen und in ihrer Vermehrung 
begiänstigt»?6, emedan de då finna rikligt med för dem lämpliga, 
d. v. s. sjuka och döende objekt att ansticka och aflägga äggen 
på — »gleichwie>, tillägges det, »die Schmarotzer bei Menschen 
und Thieren durch Krankheit begiänstigt werden, woran jetzt 
kein Mensch mehr zweifelt». Af sådan anledning anser RATZE- 
BURG Ichneumonerna utgöra »das Barometer nach welchem wir 
auf das Ende eines Raupenfrasses meistens mit Gewissheit schlies- 
sen können»?7, 


11 J. T. C. RATZEBURG, Die Forst-Insecten. Dritter Theil. Berlin 1844, 
pag. 169. 

1? J. T. C. RATZEBURG, Die Waldverderber und ihre Feinde. 6 Auf. 
Berlin 1869, pag. 419 f. 

'? J. T. C. RATZEBURG, Die Ichneumonen der Forstinsecten. Bd. 1. 
Berlin 1844, pag. 32. : 

4 Die Ichneumonen der Forstinsecten. Bd. I—III. Berlin 1844—532. 
Allgem. Theil. Achter Abschnitt. 

+5 Die Forstinsecten. Theil 3, pag. 169. 

+ Die Forstinsecten. Theil 3, pag. 24. 
" Die Ichneumon, d. Forstins. Bd. 1. pag. 32. 

28 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 153 


Det är klart, att parasitsteklarnes betydelse i naturen för 
förminskandet af härjande insekter enligt en sådan teori reduce- 
rar sig till noll, såsom ock RATZEBURG rent ut säger??, »dass 
alle kranke Raupen sterben wärden, wenn auch gar keine Ichneu- 


monen da wären>. Alldeles detsamma utsäges om parasit- 
flugorna??. — Han håller det oaktadt parasitsteklarna för afgjordt 
nyttiga och ser deras forstliga betydelse, liksom deras nytta öfver- 
hufvud i naturen, däri, att de »manchem Insect, welches noch 
in geringem Grade kränkelt und vielleicht noch kämmerliche . .. 
Nachkommen gebracht hätte, den Todesstoss versetzen; sie räu- 
men zahllose kranke und sterbende Insecten schnell auf und 
verhindern, dass deren sich entmischenden Säfte nicht die Luft 
mit verpestendem Gestanke erfällen»?”, och tillägger liksom till 
bättre belysning af förhållandet: »zu dem stinkenden Aase ge- 
fallener warmblitiger Thiere kommen die Geyer und die Raub- 
thiere hinzu; dem Aase der Insecten mussten schlankere und 
geschmeidigere Vertilger gesetzt werden»?! 

Denna RATZEBURGS s. k. sjukdomsteori, hvars hufvud- 
punkter jag nu sökt återgifva, har på grund af RATZEBURGS stora 
auktoritet haft ej få anhängare särskildt bland de tyska forst- 
männen, men synes på senare tiden också rönt opposition från 
flera betydande iakttagare, såsom ALTUM, E. L. TASCHENBERG, 
JuDEicH och NIitscHE m. fl. Äfven vår landsman A. E. HoLM- 
GREN”? har kraftigt uttalat sig emot den, men hvarken han eller, 
såvidt jag af den mig tillgängliga litteraturen kunnat se, någon 
annan af dem, som uppträdt mot teorien, har framlagt några på 


48 


Sist anf. arb. pag. 31. 

29 Die Waldverderber. 6 Aufl. pag. 420. 

50 Die Forstinsect. Theil 3, pag. 24. 

51 Die Ichneumon. d. Forstinsect. Bd. I. pag. 32. 

5? I sitt arbete Försök till uppställning och beskrifning af de 
i Sverige funna Ophionider (Wet. Akad. Handl. 1858) pag. 5 omnämner 
HOLMGREN helt kort denna teori och anför W. F. ERICHSONS inkast mot 
den i Jahresber, f. Entomologie währ. d. J. 1844, men säger för egen del: 
»sed de hac re alias nobis liceat exponere quid sentiamus>, Det utförligaste 
inlägg från HOLMGRENS sida i denna fråga torde innehållas i hans arbete 
De för träd och buskar nyttiga och skadliga insekterna, Stock- 
holm 1867 pag. 198 ff., och något senare och utförligare publicerande 
från hans hand angående detta spörsmål känner jag icke, 


29 


154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


egna iakttagelser och forskningar hvilande närmare grunder för 
sin åsikt. Tyvärr har parasitsteklarnes och i allmänhet parasit- 
insekternas biologi allt sedan RATZEBURGS tid varit alltför litet 
studerad, och till och med i arbeten, som afhandla uppträdandet 
af större insekthärjningar, specielt af Nunnan, finner man dem 
och deras lif och ingripande vara föremål för en endast ringa 
uppmärksamhet. Jag grep därföre med glädje det gynnsamma 
och sällan återkommande tillfälle, som just en större insekthärj- 
ning erbjuder, att få kasta en närmare inblick i parasitinsekter- 
nas lefnadsförhållanden och ägnade äfven hufvudparten af som- 
marens undersökningar åt studiet af de nämnda parasiterna. I 
synnerhet sökte jag, ställd inför de ofvan skildrade, talrikt upp- 
trädande sjukdomsfenomenen bland nunneynglet, ägna den RATZE- 
BURG'ska teorien om ett nära direkt samband mellan dem och 
parasitinsekterna en möjligast sorgfällig och ingående pröfning, 
och tillåter jag mig att i det följande framlägga de viktigare 
resultaten af mina iakttagelser, såsom ett bidrag till en kritik af 
meromnämnda teori. 

När : RATZEBURG år 1844 1 Die Forstinsecten. Dritter 
Theiloeh Die Ichneumonen,deroE orstinsectenskolert 
första gången framställde sin teori, hade den att bryta sig mot 
den allmänna uppfattningen om parasitinsekterna, såsom ej blott 
orsak till inträdande sjukdom och död bland härjande insekter, 
utan ock såsom det enda agens, hvarigenom naturen kunde hålla 
dessas förökning inom skrankorna och göra ett slut på deras 
frat. Det synes mig viktigt nog, för ett rätt förstående af den 
RATZEBURG'ska framställningen, att erinra om denna historiska 
bakgrund, på hvilken teorien trädde fram. ; 

RATZEBURG söker i främsta rummet stödja sin åsikt på ana- 
logier””. Han andrager först jämförelsen med parasitmaskarna 
hos människan, om hvilka han menar, att »es weiss ziemlich ein 
Jeder, dass sie sich nur in lästiger Menge bei Menschen einfin- 
den, welche vorher schon als kranke bekannt waren» och att man 
»einstimmig sie fär die Wirkung und nicht fär die Ursache der 
Krankheit und des Todes eines Menschen halten wird»”t Då 


” » Wir berufen uns zunächst auf Analogien», säges det uttryckligen 
(Ichneumon, d. Forstins. Bd. 1. pag. 30). 
"FANNS: 


30 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 155 


han nu i flera fall lyckats hos härjande larver verkligen påvisa 
utbredda sjukdomsföreteelser, oberoende af insektparasiter, ansåg 
han sig ur dessa premisser berättigad att sluta, att det äfven om 
insektparasiterna måste gälla, att de äro en följd af larvernas 
sjukdom och icke dess orsak. 

Med denna sin åsikt om en patologisk predisposition hos 
de af parasiterna angripna värddjuren skattade RATZEBURG åt en 
af den tidens helminthologer, RUDOLPHI, BREMSER 0. a., omfat- 
tad mening, hvilken emellertid genom senare undersökningar inga- 
lunda vunnit bekräftelse. Det torde fastmer få anses numera 
som allmänt antaget, att öfverallt, hvarest verkligen ett samman- 
hang förefinnes mellan ett värddjurs sjukdomar och de för han- 
den varande parasiterna, det är dessa sistnämnda som verka så- 
som etiologiskt moment. Det är nog att citera, hvad nyare 
tidens största auktoritet inom parasitkunskapen, R. LEUCKART;,; 
yttrar just i denna fråga: »Man könnte. .. vielleicht annehmen, 
dass die Entwicklungsbedingungen der Schmarotzer gewisse patho- 
logische Zustände in sich einschlössen, also annehmen, dass die 
Schmarotzer bloss in kranken Individuen zur Entwicklung kämen, 
aber mit solcher Annahme wirde man bei der Unmöglichkeit 
des Beweises einem blossen Dogma huldigen. Ich weiss sehr 
wohl, dass man in Betriff ... selbst der Borkenkäfer und der 
Reblaus ein Gleiches behauptet, allein auch hier scheint mir die 
Annahme einer vorausgehenden Krankheit eine Präsumption zu 
sein, die durch Nichts bewiesen, nicht einmal wahrscheinlich ge- 
macht werden kann».?? 

Inadekvat och ännu mera haltande är jämförelsen med bark- 
borrarne, eller den analogi som RATZEBURG menar finnas mellan 
»die Wechselwirkung zwischen Borkenkäfer und Fichte in der 
bekannten Wurmtrockniss» å ena sidan och »die Wechselwirkung 
zwischen Ichneumonen und Raupen»?" å den andra, och den 
tarfvar ingen särskild kritik utöfver hvad som innehålles i det 
redan ofvan anförda. 

Men äfven med direkta iakttagelser har RATZEBURG sökt 
stödja sin teori. Dessa röra sig om ett par tre fall, där larven 


55 R, LEUCKART, Allgem, Naturgesch. der Parasiten. Leipzig 1879 
pag. 157 f. 
56 Die Ichneumon. der Forstinsect. Bd. 1. pag. 31. 


31 


156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


setts anstickas af Ichneumonider (i ett fall af en Zachkina), hvilka 
befunnits redan förut innehålla parasitstekelyngel. »In diesen 
Fällen>», säger RATZEBURG, »ist also von einzelnen Individuen so 
bestimmt, wie es nur immer geschehen kann, nachgewiesen, dass 
sie im kranken Zustande von Ichneumonen gestochen wurden».?7 
Sådana fall, till hvilka RATZEBURG år 1844 menade, att sanno- 


58 måste emellertid säker- 


likt »sich viele andere anreihen lassen»>, 
ligen uppfattas såsom rena undantagsfall. Och i den tvenne år 
före hans död utgifna sjette upplagan af »Die Waldverderber 
und ihre Feinde», där RATZEBURG framlägger hela sitt långa, 
verksamma lifs samlade erfarenheter på området, yttrar han också 
själf: »Allermeist geht, nachdem eine Larve oder Raupe schon 
gestochen ist, kein zweiter Ichneumon an dieselbe. Einige Aus- 
nahmen habe ich jedoch schon kennen gelernt, z. B. den Fall 
von .... — gewiss aber ein sehr seltner» (anf. arb. pag. 404). 
Bevis för teorien, som hänföra sig till primärt angrepp af para- 
sitinsekter och äro grundade på direkta iakttagelser, har RATZE- 
BURG däremot icke i sina skrifter presterat ett enda, och ingen- 
städes har jag heller i litteraturen i öfrigt träffat något sådant.?? 

Om än RATZEBURG genom att påvisa uppträdandet af sjuk- 
domar bland larverna särskildt mot slutet af härjningsperioder 
har inlagt en obestridlig förtjänst, lät han sig dock därigenom 
förleda till att alldeles utan grund postulera ett nära samband 
mellan denna företeelse och villkoren för parasitinsekternas upp- 
trädande och förökning. Han synes till och med hysa den åsik- 
ten, att värddjuren mäste vara af ena eller andra anledningen 
sjuka och försvagade, för att parasitinsekterna skola kunna få 
bukt med dem, och anför till bestyrkande häraf en iakttagelse 
af KIELMANN, enligt hvilken vid en treårig härjning af Lyman- 
tria dispar larvernas motstånd (»der Widerstand der Raupen») 


57 Sist anf. st. 

BET ATT ost. 

?? I ELFVINGS berättelse (K. O. ELFVING, Nunnan i Sverige åren 1898 
—1900. Helsingfors 1901, pag. 6c) finner jag omnämndt, att Pimpla didyma 
en gång har setts ansticka »en synbart sjuk puppa». Då ELFVING på till- 
frågan ej kunnat upplysa, om den anstuckna nunnepuppan möjligen redan 
innehöll annat parasityngel, kan emellertid någon rätt betydelse knappt till- 

a fall. Jfr äfven i det följande under sid. 41 f. 


32 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 157 


under första året varit mycket betydande och »wenige Ichneu- 
monen habe zu ihrem Zwecke kommen lassen», medan de i 
andra året redan hade blifvit svagare och i det tredje »sehr 
leicht die Beute der nun iiberhand nehmenden Ichneumonen ge- 
0 Denna s. k. iakttagelse, liksom hela detta pläde- 
rande, hvilar rätt och slätt på en inbillning, ty så långt min 
erfarenhet sträcker sig, har en insektvärds (nunnelarvers och 
-puppors t. ex.) sjuklighet icke det ringaste positivt att betyda 
för frågan, om parasitstekeln (eller -flugan) skall kunna förgöra 
den eller icke, enär den lika säkert dukar under för parasitens 
angrepp, om den är ock aldrig så frisk.9! Jämförelsen med in- 
elfsmaskarnes förhållande hos människor och djur lämnar icke 


worden».? 


heller något stöd för ett sådant antagande. 

Det förhållandet, som RATZEBURG så starkt pointerar och 
ur hvilket han velat draga flerahanda, men, såsom jag sökt visa 
och ännu i det följande skall försöka visa, felaktiga slutsatser, 
att nämligen ett talrikt uppträdande af parasitinsekter, särskildt 
parasitsteklar, ofta, såsom erfarenheten ådagalagt, till tiden sam- 
manfaller med utbredda sjukdomsföreteelser bland skadeinsekterna, 
nämligen då dessas härjningar i allmänhet nått sitt kulmen, fin- 
ner sin lika enkla som naturliga förklaring däruti, att parasit- 
insekterna, hvilka ju för sin utveckling äro helt beroende af de 
insekters förekomst och talrikhet, på hvilka de lefva, ej förr 
kunna blifva talrika och uppträda med samlad kraft, än efter det 
en härjning fortgått en längre tid (i allmänhet ett par år) och 
de sålunda hunnit i mängd föröka sig. 

Bland slutsatser, som RATZEBURG härledde ur nyss nämnda 
faktum, är ock det, såsom han betecknar det, »unbestreitbare 


60 Die Ichneum. d. Forstinsect. Bd. 2. 1848, pag. 7. 

S1 I samma riktning uttalar sig STANDFUSS, hvars tungt vägande om- 
döme här förtjänar återgifvas: »Zu den Krankheiten der Raupe gehört auch 
ihr Bewohntsein mit Schlupfwespen- und Fliegenlarven ... Solche Raupen 
sind dem Tode verfallen, denn die unendlich sparsamen Fälle, in denen sich 
der gefligelte Schmarotzer erst aus dem Falter entwickelte, oder in denen 
eine Raupe, welche die Larve des Schmarotzers absetzte, noch den Schmet- 
terling ergab, kommen fir die lepidopterologische Praxis gar nicht in Betracht. 
Meinem Vater und mir, die wir zusammen während reichlich 80 Jahren ge- 
Wwiss gering gerechnet 180,000 Falter aus Ei oder Raupe erzogen haben, ist 
dergleichen niemals vorgekommen» (anf, arb. pag. 165). 


33 


158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


Verhältniss», att Ichneumonerna »seien das Barometer, nach 
welchem wir auf das nahe Ende eines Raupenfrasses schliessen 
können»”? ett omdöme som blifvit underskrifvet såsom »durchaus 
richtig», om också ej i alldeles samma bemärkelse, äfven af 
nyare iakttagare såsom JuDEICH och NitscCHE”'”, HABERMEHL ?”'+ 
o. a. Med den betydelse, som sistnämnde författare inlägga i 
detta uttryck, innesluter det visserligen mycket af sanning, enär 
en påvisad stark infektion af pupporna eller larverna med Ich- 
neumonid- (eller Tachinid-) yngel eller det svärmvisa uppträdan- 
det af nämnda parasitinsekter i de härjade bestånden kan hän- 
tyda på, att härjningen närmar sig sitt slut.” Men obetingadt 
riktigt är uttrycket enligt min mening icke, ej ens i den senare 
betydelsen. Mina undersökningar bragte nämligen i dagen ett 
viktigt förhållande, hvilket tillika torde i sig involvera den kraf- 
tigaste vederläggning af hela sjukdomsteorien. Ty jag fann stun- 
dom, och ej så alldeles sällan, i nunnepupporna döda yngel af 
parasitsteklar och äfven någon gång döda Tachinidlarver (jfr 
tabellen). Liknande iakttagelser, hänförande sig till Tachinider, 
finnas förut omnämnda af v. TuBEUF$ (från nunnehärjningarna 
i Bayern) och HENsScCHEL'"? (från Österrike), jfr äfven HOFMANN, 
anf. arb. pag. 14 f. — Här föreligga sålunda talrika fall, i hvilka 
de sjuka värddjuren varit så långt ifrån lämpliga att upptaga och 
hysa parasiterna, att tvärtom sjukdomen, hvaraf de lidit, har 
dödat ej blott dem utan ock de inneboende parasitinsekterna. I 
de af mig iakttagna fallen har sjukdomen utgjorts af ofvan be- 
skrifna bakteriesjukdomar (»Schlaffsucht») samt i tvänne fall af 
en mykos (troligen förorsakad af ofvan omnämnda /Zsarza). 

Det förtjänar i afseende på parasiternas motståndskraft mot 


6? Die Ichneumon. d. Forstinsect. Bd. 2, pag. 8. 

PP rAmnförarb: Bdiait, pag. yo. 

st H. HABERMEHL, Uber die Lebensweise der Ichneumonen. Jahresber. 
d. Grossherzogl. Gymnasiums zu Worms iib, das Schuljahr 1895/96. Worms 
1896, pag. 23. 

"? Därför säga också JUDEICH och NITSCHE: »namentlich aus diesem 
Grunde hat auch die Untersuchung der Raupen und Puppen auf in ihnen 
vorhandene Ichneumonidenlarven eine grosse Wichtigkeit fir den praktischen 
Forstmann» (anf. arb. pag. 706). 

" Die Krankheiten der Nonne, pag. 63. 


" Anf arb! pa: omr £. 


34 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN., 159 


förstnämnda sjukdom anmärkas, att Ichneumonerna synas snart 
duka under för den, enär bland dem nästan samtliga offren an- 
träffades på larvstadiet, om ock de flesta tämligen långt hunna 
1 utveckling, medan Tachinorna tyckas vara vida mera resistenta 
och i allmänhet hinna öfvergå i puppa. Ja, till och med på de 
saprofytiskt lefvande PDziptera syntes sagda sjukdom inverka men- 
ligt, så att en del aldrig förpuppade sig och andra, och väl det 
stora flertalet, visserligen förvandlade sig till puppa, men med få 
undantag sedan, liksom de flesta Tachinorna, tills dato ej läm- 
nat någon imago (fluga). — För RATZEBURG synes nu afhandlade 
förhållande ha varit okändt."'? 

Om bakteriesjukdomarne nu tilltaga i stor utsträckning och 
gripa vidt omkring sig bland de härjande insekterna, kan ju det 
fallet inträffa, att parasitinsekterna dels betydligt decimeras i 
antal, dels finna till sist blott få lämpliga, det vill säga friska, 
objekt ibland dem att ansticka och följaktligen visa sig slutligen 
uppträdande till ett färre antal, än de kanske gjort under en 
härjnings tidigare skede. De blifva då inzen fullt tillförlitlig 
mätare af utsikterna till härjningens upphörande. Det förefaller 
mig, som om Pparasitinsekternas, särskildt steklarnes, uppträdande 
vid nunnehärjningen i Södermanland på ett eklatant sätt tjänade 
att belysa det sagda, på samma gång det i det omskrifna för- 
hållandet torde finna sin väsentliga förklaring. Jämföres nämligen 
mängden, hvarmed parasitsteklarne uppträdde i år 1 de härjade 
bestånden, med numerären under föregående årets (1899) härj- 
ning, såvidt resultaten af anställda utkläckningsförsök gifva vid 
handen, så framgår, att antalet i år var betydligt reduceradt. 
Om härvid ock härjningsområdena vid Björksund och Östkind 
frånräknas och jämförelsen begränsas, såsom riktigast torde vara, 
till motsvarande områden under bägge åren, befinnes, att, medan 
i fjol (1899) från 1,245 observerade nunnepuppor utkläcktes c. 15 
2 parasitsteklar (se Berättelsen etc. under år 1899), i år från 


68 Endast i sista (6:te) upplagan af hans Waldverderber und ihre 
Feinde har jag funnit ett yttrande i denna fråga, där det heter: »In den 
Kreis der Pilz-Fragen drängt sich noch folgende: wie verhalten sich die in 
und neben inficirten Raupen sich entwickelnden Tachinen und Ichneumonen? 
Einzelne Beobachtungen sprechen schon jetzt dafir, dass sie nicht angesteckt 
zu werden brauchen (R. HARTIG)» (anf. arb. pag. 354). 


35 


160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


1,566 från samma områden insamlade puppor erhölls endast 
9,7 2 parasitsteklar, och att totalsiffran för i år af utkläckta 
parasitsteklar från samtliga områdena sjunkit till 6,8 9.6? 

När RATZEBURG'"? för att »die Sache noch schärfer bezeich- 
nen» vill låta Ichneumonerna blifva i stället för en »barometer>» 
hellre en »Necrometer oder Pathometer» med hänseende till ut- 
sikterna för en härjnings upphörande, så är nog denna precision 
från hans ståndpunkt väl motiverad, men, såsom till fullo torde 
inses af ofvan framlagda sakförhållanden, i hög grad olycklig 
och den drifver i själfva verket naturvidrigheten i sjukdomsteo- 
rien till sin spets. En dylik »barometer» eller »necrometer» i 
nämnda hänseende kunna då vida lämpligare Sarcophaga och 
andra saprofyta Dipterer och framför allt en stark utbredning 
och kringsiggripande af bakteriesjukdomarne sägas utgöra. 

Om RATZEBURG icke har presterat något enda direkt bevis 
för sin teori, så har han dock genom en stor mängd anställda 
komparativa försök med dels friska, dels sjuka af parasitinsekter 
icke bebodda och dels af sådana bebodda fjärillarver bidragit 
att visa — osannolikheten af sin hypotes. Desamma ådagalade 
ej blott, att »die Ichneumonen alle, ohne Ausnahme, auf lebende 
Insecten angewiesen sind»! utan ock att »die kranken, nicht 
bewohnten Raupen viel schlimmer daran waren, als die bewohn- 
ten, denn sie frassen sehr wenig und verdauten auch schlecht»??, 
hvaremot de af parasitsteklar bebodda både lade i dagen en stor 
glupskhet och tilltogo betydligt i vikt, till och med långt mer 
än de friska larverna, hvilka, såsom det säges, »zu keiner Zeit 
ihres Lebens so ungeheuer an Gewicht zugenommen hatten, wie 
die Azomalon-Raupe in den 8 Versuchstagen, auch nicht die 
Mäicrogaster»."?  Därföre drager ock RATZEBURG själf med rätta 
härur den slutsatsen, att Ichneumonerna »missen fär ihre Larven 
Insecten haben, welche bis zur Verpuppung derselben leben und 


” Ett härmed väsentligen sammanfallande utslag gåfvo ELFVINGS prof, 
ity att från samtliga hans 3,091 insamlade puppor endast 5,6 24 parasitsteklar 
utkläcktes. 

”? Die Ichneumon. d. Forstinsect. Bd. 2, pag. 8. 

1 Die Forstinsecten. Bd. 3, pag. 164. 

” Die Ichneumon, d. Forstinsect. Bd. 1, pag. 32. 

"? Sist anf. arb. pag. 18. 


«DIS 


+ 


36 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. I6I 


fressen».'t 


föregående sjukdom och svaghet hos värddjuren. Och finnes 


Men sådant tyder väl icke, synes mig, på någon 


någon enda grund, kan man väl fråga, hvarför parasitinsekten 
skulle helst attackera sjuka djur?7? Tvärtom måste man redan 
a priori antaga, att de anstuckna djuren behöfva vara i sär- 
skildt god kondition, för att under en längre (stundom ganska 
lång) tid kunna ej endast nära parasiten, utan ock genomgå flera 
hudömsningar och slutligen förvandla sig i puppa. 

Medan nu RATZEBURG för Ichneumonerna postulerar såsom 
värddjur insekter, »welche bis zur Verpuppung derselben leben 
und fressen», så gör han det samma emellertid, såsom ofvan 
nämndt, icke för parasitflugorna, åt hvilka Ichneumonerna i stäl- 
let sägas? öfverlåta de mer sjuka och nerkomna, stundom till 
och med redan stinkande larverna. Detta stämmer icke öfverens 
med min erfarenhet från undersökningarna i sommar. Af nunne- 
larver, som funnos belagda med Zachzina-ägg, voro nämligen de 
flesta föga mer än halfväxta, och kläckningsförsöken utvisade, att 
Tachina-larverna till större delen framkommo först ur nunne- 
pupporna. Nunnelarverna måste sålunda äfven i detta fall ha 
varit ganska lifskraftiga, eftersom de både kunnat nära 7achzina- 
larven inom sig och själfva genomgå tvänne hudömsningar samt 
förvandla sig i puppa. I samma riktning gå uttalanden af tyska 
forskare från den senaste tiden. vv. TuBEUF"'” säger sålunda: 
»während an Schlaffsucht Raupen in alien Stadien der Entwick- 
lung erliegen, sterben tachinenbesetzte, soferne nicht mehrere 
Tachinen sich in einem Thiere befinden, erst am Ende ihrer 
Entwicklung und der Ausbildung ihres Schmarotzers ab und fres- 
sen während dieser Zeit vielleicht noch lebhafter wie gesunde». 
Och äfven HOFMANN”? fann Tachinor förekomma »viel häufiger» 
i revier, hvarest endast en mindre del af nunnelarverna voro 
sjuka, än i sådana, där »flacheri» var allmännare utbredd. All 


182 Amf: arbitlpag: 32. 

75 Den enda rimliga vore, att sjuka och försvagade objekt skulle lättare 
och säkrare duka under för angreppet. Men, såsom redan ofvan (pag. 35) 
visadt, äger ett dylikt antagande ingen som helst grund för sig. 

6 Die Ichneumon. d. Forstinsect, Bd. 1, pag. 32. 

77 Die Krankheit. d. Nonne, pag. 63. 

72 Anf. arb. pag. 14. 

Entomol. Tidskr. Årg. 23, H. 3 (1922). 37 II 


162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


sannolikhet talar följaktligen för den uppfattningen, att äfven af 
Tachinorna endast friska objekt angripas. 

Jag har för bedömandet af föreliggande fråga sökt samla 
bevismaterial äfven genom direkt iakttagelse af Ichneumonerna 
vid äggläggningen och utväljandet af sina offer. Resultatet af 
ett 20-tal sådana observationer åtminstone å trenne olika Pimpla- 
arter: P. instigator FABR., P. arclica ZETT. och P. examinator 
FABR. är jag lycklig nog att kunna framlägga. — Nunnelarverna 
lämnades af de iakttagna Pimplorna alltid utan undantag orörda 
och endast pupporna anstuckos. Men äfven bland dem kunde 
ett mycket bestämdt urval från Pimpla-honans sida bemärkas. 
Somliga gingo de sålunda förbi utan att alls eller knappast märk- 
bart vidröra. Åtminstone i fråga om några af de på detta sätt 
ratade nunnepupporna kan jag våga uttalandet, att de voro än 
tydligen sjuka än redan döda — af bådadera slagen sutto ju 
också i allmänhet rikligt å stam och grenar. Andra puppor åter 
undersöktes noga, men anstuckos icke heller de. En dylik, som 
det föreföll, frisk puppa, som genom Pimplans (P. arctica) nog- 
granna »betasten» af den särskildt fängslat min uppmärksamhet, 
infångades (Wreta ?9/7) och befanns, då den i oktober öppnades, 
utan att ha lämnat till sist något lifstecken ifrån sig, innehålla 
en död fjäril (5). Utseendet af dess inre, som nära öfverens- 
stämde med andra »Schlaffsucht»-sjuka puppors, tillät här otve- 
tydigt att sluta till en bakteriesjukdom som dödsorsak (jfr ock 
nedan). — I samtliga dessa fall tycks följaktligen med ganska 
stor visshet kunna sägas, att Pimplorna ha undvikit d. v. s. ej 
anstuckit pupporna just därför, att de voro sjuka. Den förutgå- 
ende närmare undersökningen (»Betasten») af vissa puppor torde 
alltså förestafvas sannolikt, så att säga, af en viss osäkerhet hos 
Pimplan i fråga om deras hälsotillstånd och däraf betingad lämp- 
lighet som anstickningsobjekt. Sammanstäldt med hvad strax 
nedan skall anföras om anstickandet af friska puppor, synes mig 
knappt någon annan förklaringsgrund till ifrågavarande »Betasten»> 
antaglig.'” 


Afven RATZEBURG omnämner ”??, att han iakttagit, det Ichneu- 


' Såsom i det följande skall visas, äro Pimplorna i allmänhet stora 
vagabonder och föga nogräknade i fråga om valet af fjärilart för anstickningen. 


19 Dn ty SR Vt 
IC 


meumonen d. Forstinsect. Bd. 1, pag. 31. 


38 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 163 


monerna »manche Raupen, nachdem sie sie kaum betastet haben, 
umgehen, wenn sie auch zu der Klasse ihrer Wirthe gehörten», 
och inregistrerar dessa fall till förmån för sin hypotes på den 
grund, att »die Raupen wahrscheinlich gesund sind». På huru 
löslig grund detta antagande hvilar, framgår väl tillräckligt redan 
af de nyss framlagda fakta, men bestyrkes än vidare af följande 
direkta iakttagelser. Sex till utseendet lifskraftiga nunnepuppor, 
som jag den ?9/; sett anstickas af Pimpla arctica, insamlades, 
och från samtliga utkläcktes under tiden 24—26 juli normalt 
utbildade fjärilar (5 &, I 2). Det må tilläggas, att de samma 
anstuckos oftast efter endast en helt flyktig undersökning (»Be- 
tasten»). 

Liknande och härmed till resultatet sammanfallande iaktta- 
gelser är jag i tillfälle att framlägga i fråga om parasitflugorna. 
Trenne nunnelarver, som vid insamlingen (!9/;) voro belagda 
hvar med ett Tachina-ägg, lämnade nämligen den 3/7 alla nor- 
malt utbildade fjärilar, samtliga honor. Flera sådana fall finnas 
tidigare antecknade af WACHTL och KORNAUTH.'! 

Men Pimplorna synas äfven någon gång kunna bedraga sig 
vid utväljandet af sina offer och aflägga äggen verkligen i sjuka 
puppor.”? Ett par iakttagna fall, som ej torde kunna tydas an- 
norlunda, må här finna omnämnande. Tvänne nunnepuppor, som 
jag sett anstickas den ena af en Pöimpla arctica (Wreta ??/7), 
den andra af en Pimpla instigator (Wirå ”!/7) och vid insam- 
lingen ej föreföllo sjuka, befunnos båda, då de den ?/g öppna- 
des, vara döda och ruttnade och af stekellarv kunde intet spår 
upptäckas. Detta sistnämnda förhållande, att parasitägget ej har 
kommit till utveckling i puppan, tyckes gifva ett stöd för det 
antagandet eller möjligheten, att densamma redan vid anstick- 
ningen varit angripen af bakteriesjukdom (»Schlaffsucht») och 


81 Anf. arb. pag. 16. 

8? Man känner redan förut af litteraturen sådana fall; MWESTWOOD 
(Introd. to the Mod. Classif. of Insects. Bd. 2. 1840, pag. 141) omtalar sålunda, 
att han en gång sett en Pimpla »in the act of oviposition in a dry paling...» 
>On cutting, however, into the post», säger han, »I Was not able to discove 
any lignivorous larva, finding only a channel of fine white pulverised wood 
which had been made by a previous occupier of the tube». I detta fall miss- 
tog sig Pimplan alltså till och med om närvaron af sitt offer, 


JA 


164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


ägget af sådan anledning ej funnit för sin vidare utveckling lämp- 
lig jordmån. Däremot har i de ofvan (pag. 36) anförda fallen 
af anträffadt dödt yngel af parasitsteklar såväl som parasitflugor 
i nunnepuppor parasitinsektens angrepp helt visst — såsom ju 
nyss nämnda förhållande ock i sin mån låter förmoda — varit 
det primära och parasitägget således aflagts, medan puppan ännu 
var frisk, och denna torde först senare hafva inficierats af bak- 
teriegroddar. Jfr HENSCHEL anf. arb. pag. ir f. Detta lämnar 
väl föga stöd åt det ofvan pag. 24 gjorda antagandet, att 
» Schlaffsucht»-sjuka puppor inficieras redan på larvstadiet, en 
hypotes som från andra, där andragna synpunkter visserligen tyc- 
kes hafva åtskilligt, som talar för sig.?? 

Om sålunda, efter allt det sagda, det får anses vara satt 
utom allt tvifvel, att den RATZEBURG'ska sjukdomsteorien är fotad 
på lösa, ohållbara antaganden, så ställer sig ock frågan om arten 
af parasitinsekternas betydelse i naturen väsentligen annorlunda, 
än hvad RATZEBURG höll före. Sådan positiv uppgift och bety- 
delse, som RATZEBURG ansåg dem hafva (se ofvan pag. 31) kan 
därföre icke tilläggas dem. Denna består fastmera däruti, att 
bilda en motvikt i naturen mot särskildt de phytophaga insek- 
ternas starka förökning, att hålla denna inom tillbörliga gränser 
samt att, då genom sammanträffande, för deras utveckling gynn- 
samma förhållanden dessas antal abnormt tilltagit och dragit med 
sig förödande härjningar, bidraga till att efter hand återställa den 
sålunda rubbade jämvikten. Parasitinsekterna blifva af sådan 
anledning i människans tjänst i allmänhet en synnerligen viktig 
faktor vid bekämpandet af de för hennes hushållning skadliga 
insekterna. 

Äfven vid nu ifrågavarande härjning hade de, såsom redan 
anfördt, särskildt parasitsteklarne, till ej så ringa antal ryckt i 
fält och hade, vid sidan af mikroorganismerna, säkerligen sin ej 
oviktiga mission att fylla. Om dessa senare kunna sägas ha fått 
på sin lott i främsta rummet ett decimerande af larverna, så togo 
parasitsteklarne en ej overksam del i förgörandet af pupporna, 


>? Den möjligheten synes mig emellertid icke vara utesluten, att bak- 
teriegroddarnes inkubationstid kan tänkas under olika förhållanden vara en 
olika, och att sålunda pupporna verkligen inficieras alltid på larvstadiet. 


40 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 1605 


en helt obetydlig eller så godt som ingen däremot hvad beträffar 
larverna. — 

Jag öfvergår nu till ett omnämnande af de arter af parasit- 
insekter, jag anträffat. 


I. Steklar (Hymenoptera). 


A. I Nunnelarver parasitera följande: 

1.  Tetrastichus HALID. sp., en pteromalin, som ej finnes 
beskrifven i THOMSONS arbeten. Af dess sannolikt ektoparasitiskt 
lefvande larv träffades å en mnunnelarv 4 individer af mig den 
1/7 vid Wirå, hvarur 1 ex. framkläcktes den !?/> 1900, samt å 
tre, likaledes ej halfväxta, nunnelarver resp. 1, 3, 7 individer af 
jägmäst. RAMSTEDT och mig å Ålberga bruks skog den $/7, hvar- 
ur det lyckats att få endast 2 ex. utkläckta den 20—?!/; 1900. 

2. Euderus albitarsis ZEtTT. var. a. (LETTERSTEDT, Insecta 
Lappon. pag. 428. 14), en pteromalin: 1 2 framkläckt från nun- 
nepuppa den 2/8 1900 (jfr tabellen, prof. I). 

3. Åpanteles nigriventris (NEES), en braconid: utkläckt 
den £—7/7; 1900 i talrika exemplar från snöhvita kokonger, in- 
samlade i juni (jägmäst. BARTHELSON) och den 1/7; af mig vid 
Wirå å granstammar, där de sutto bredvid hopskrumpnade skinn 
af nunnelarver, hvarför den sannolikt lefvat i dessa. Från, som 
det tyckes, enahanda kokonger, träffade vid Wirå den ?!/7; å 
granstam bredvid döda nunnelarver och -puppor, har jag fått 
utkläckta dels en pteromalin, PDibrachys Boucheanus (RATz.) 
THOMS. i I ex. (9), dels en Pezomachus sp., ej beskrifven hos 
THOMSON, i talrika (14) ex., alla 99, dels slutligen en Hemiteles 
sp. (I &S, 4 P2), som ej heller kunnat identifieras med någon af 
THOMSON, GRAVENHORST eller RATZEBURG beskrifven art. Där- 
emot har ej framkläckts något enda individ af själfva värddjuret 
(ÅApanteles), som alltså synes fullständigt ha dukat under för sin 
parasit, möjligen Pzbrachys, hvilken sedan 1i sin ordning starkt 
hemsökts af nämnda Hemiteles och Pezomachus såsom parasiter 
i tredje potens — tidsföljden för dubbelparasiternas framkomst 
har jag tyvärr försummat att med full noggrannhet anteckna (jfr 
INATZEBURG, Die Ichneum. d; Forstinsecet.: Bd. 1, Pp. 196; Bd. 2; 
PEtKRS0F DA spa 23), 

41 


1606 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


4. En braconid, troligen af släktet Meteorus Haun., af 
hvilken dock endast träffades kokonger, hängande å stammarne 
bland nunnelarver, hvarför jag håller för sannolikt, att larven 
lefvat i unga nunnelarver.?t Kokongerna (Tafl. III, Fig. 2 a. b. c) 
äro ballongformiga, ljusbruna, 3—4 mm. långa och 2,5 mm, i 
diameter i den undre, tjockare ändan och fritt upphängda me- 
delst ett 1o—17 mm. långt, trådfint skaft. De träffades ej säll- 
synt i medio af juli, sittande ensamma fästa å stammarne. Någon 
stekel erhölls ej utkläckt — i några hade den tydligen redan 
utkrupit (Tafl. III, Fig. 2 b) — hvarför en bestämning af arten 
tyvärr ej kunnat göras. Kokongen öfverensstämmer i mycket 
med den beskrifning, som TH. HARTIG?” och senare RATZEBURG”? 
gifvit af kokongerna hos den mystiska Perilitus unicolor FiART., 
som lefver parasitiskt i de unga larverna af Lymantria Monacha 
m. fl. Som emellertid dels formen, hvilken hos nyssnämnda bra- 
conid beskrifves som »spindelförmig», dels skaftets olika längd 
och sättet för stekelns utkrypande, i kokongens nedre, den skaftet 
motsatta ändan, då detta hos ifrågavarande kokonger däremot 
visade sig ha skett genom ett cirkelrundt hål i den öfre ändan 
vid skaftets fästpunkt, äro afvikande, torde arten knappt kunna 
identifieras med denna. 

B. Naunnepupporna attackeras af följande arter: 

5. Theronia flavicans (FABR.): 1 Q utkläckt den ?£/g 1900 
från profvet n:r XVII (Stafsjö). 

6. Pimpla instigator (FABR.): det första för året iakttagna 


3 Med dessa kokonger äro icke att förväxla vissa större, 5—7 mm, 
långa, som friska snöhvita kokonger af munklikörflasklik form, som äfvenledes 
träffades i juli ej sällsynt hängande ensamma å stammarne, fästade medelst 
ett kort och tjockt, 3—5 mm. långt skaft (Taf. III, Fig. 3a. b). Dessa utgöra 
äggkokongerna af en spindel, en araneid af mig okänd art. Ur de samma 
har jag erhållit utkläckt en parasitstekel, Pezomachus zonatus FÖRST., 2 Q 
den "?S/, och I & den ?5/- 1900. — Sedan berättelsen var redan inlämnad, 
har kand. A. TULLGREN vänligen meddelat mig, att ifrågavarande kokonger 
tillhöra arten Agroeca brunnea (BLACKW.). Äfven de ofvan nämnda mindre, 
ljusbruna kokongerna härröra enligt TULLGREN från en spindel, Ero thoracica 
(WiD.-REuSS), 

5 TJahresber, tb, die Fortschr. d. Forstwiss. Jahrg, I. Heft 2. Berlin 
1338, pag. 254 f. Jfr Ö. SCHMIEDEKNECHT, Die Braconiden-Gattung Meteorus 
Har., Illust, Wochenschr. f. Entomol. Bd. 2. 1897, pag. 151. 

” Die Ichneumon. d. Forstinsect. Bd. 1, pag. 76 och Bd. 2, pag. 56. 


42 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 167 


ex., en ovanligt stor 9, togs den !4/; vid Wreta; andra, äfven- 
ledes anmärkningsvärdt stora exx. sågos under följande dagar 
(P0—?1/;) äfven ansticka nunnepuppor. 5 &, 21 Q erhöllos at 
denna art utkläckta, samtliga under hösten 1900, den tidigaste 
den 14/8 — alla betydligt mindre i storlek än de förut nämnda 
anstickande. 

7. Pimpla arctica ZETT.: flera 22 sågos i verksamhet den 
20?1/7, anstickande nunnepuppor; därjämte kläcktes talrika 
exx., mest honor, under höstens lopp 1900, det tidigaste den 
10 augusti. 

8. Pimpla examinator (FABR.): en 9 togs i det fria den 
l1£/7 och andra sågos ansticka nunnepuppor den 18—21/;.  Ut- 
kläcktes under höstens lopp i en mängd exx., mest honor, de 
tidigaste den ?/g. 

9. FPimpla brassicarie PopaA (= vaäricornis FABR., rufata 
HOLMGR.), utkläckt i 2 exx. (Sf) i prof XIII den ”/g och !t/8 1900. 

10. Pimpla capulifera KriecHB. (Pimpliden-Studien. En- 
tom. Nachr. Jahrg. 1887, p. 119): af denna sällsynta art, förut 
endast känd i enstaka $9Y-liga exx. från södra Bayern (KRIECH- 
BAUMER, anf. st.) och Ungarn (enligt O. SCHMIEDEKNECHT, Revi- 
sion d. Ichneumoniden-Gattung Pömnpla. Il. Wochenschr. f. En- 
tom. Bd. 2. 1897, pag. 526)?” har jag fått utkläckta 6 SS den 
SEO OO, M/S IG9OO, = ATI go, ”farIgoOT,i”/s FOT (samtl från 
prof Sovi) kock dens "fs 190x (prof. XII) samt 3 99 den '/s 
1900, ?”/8 1900 (båda från prof XII) och den !t/8 1900 (prof XVI). 

11. Pimpla didyma GRrRav.: af denna art fångade jag en 
9 ute i det fria den 9/7 å Ålberga bruks skog och iakttog ett 
andra ex., äfvenledes 9, tillsamman med ELFVvInG den 7/8 vid 
Klockartorp å Björkviks allmänning. 

12. Hemiteles GrRAv., en art som ej finnes beskrifven af 
THOMSON, men som synes mig passa bra in med beskrifningen 
på Hemiteles palpator GRrRAv. var. 2. (GRAVENHORST, Ichneu- 
monol. europ. P. II, pag. 818); en 9 sågs af mig och ELFVING vid 
Yxtastugan å Björkviks allmänning den ”!/; ansticka nunnepuppor. 

13. Hemiteles sp.: en liten 5 mm. lång art, som af ELF- 


37 I THOMSONS samling står I Q signerad »coll. HOLMGR.», tagen den 


?6/. 75, men utan lokaletikett, hvarför fyndorten torde få anses osäker. Jfr 
THOMSON, Opusc. entomol, Fasc, XIX. 1894, pag. 2126. 


43 


168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


VING sågs den 1/g vid Wréta ansticka nunnepuppa. Ett andra 
ex., likaledes 9, har erhållits af ELFVING utkläckt från nunne- 
puppa den 29/9 1900. Arten finnes ej beskrifven af THOMSON 
och synes vara ny för vetenskapen. — I en af mykos angripen 
och troligen däraf dödad nunnepuppa (prof XI) träffades jämte 
en död fjäril en liten 5 mm. lång parasitstekelpuppa, som att 
sluta af storleken m. m. möjligen kan tillhöra föreliggande He- 
muteles-art. 

Utom ofvan anförda parasitsteklar erhölls äfven utkläckt från 
ELFVINGS prof i tvänne exx., båda honor, en liten braconid, 
Alysia (Åspilota) hirticornis ”THoms. den ?/g och ?f/g 1900. 
Den har sannolikt lefvat parasitiskt på någon fluglarv, att sluta 
däraf att nästan samtliga exodonta Braconider, hvilkas biologi 
man känner, äro anvisade på Diptera. 

Läggas till nu uppräknade arter de båda former, som erhål- 
lits genom tidigare utkläckningar??, näml.: 

Ichneumon nigritorius GRAV. var. ethiops GrRav., utkläckt 
listor otrexit och 

Pimpla 4-dentata THoms., utkläckt i maj 1899 i 2 & och 
1 9 exx. från öfvervintrade puppor, så skulle sålunda hela anta- 
let af arter parasitsteklar, som från nunnehärjningarna i vårt land 
hittills blifvit kända att uppträda på Nunnan, belöpa sig till 
FASTA TNSSpecies: 


II. Flugor (Diptera). 


1. Tachina fasciata FALL.: 2 SS utkläckta den ?”/; och 
!/8 1900 samt I & den ?2/g 1900. 

2. Tachina (Exorista MEiG.): 1 & utkläckt den ?/s 1900. 
Arten finnes ej beskrifven hos ZETTERSTEDT (Dipt. Scand.) eller 
SCHINER (Dipt. Austr.), men synes komma mycket nära vulgaris 
FALL. (ZETTERSTEDT, Dipt. Scand. Tom. Ill) pag. 1139): 

3. Lachina (Phorocera) pumicata MEIG.: en & utkläckt 
från ELFVINGS prof den ?/g 1900. 


s8 


Se CHR. AURIVILLIUS, Om parasiterna hos Lymantria Monacha L. 
Entom, Tidskr. Årg. 20. 1899, pag. 279 ff. — Den här omnämnda Agante- 
Zes sp. torde väl få anses vara ofvan anförda ÅA. nigriventris (NEES). 


44 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 169 


Ett stort intresse erbjuder det att följa och aktgifva på pa- 
rasitsteklarnes (Pzmpla) Uf ute i skogarne. Särskildt å lugna 
och varma dagar i senare hälften af juli sågos de i rastlös verk- 
samhet. Tyst smygande från träd till träd undersöka de stam- 
marne på det noggrannaste på närvaron af sina offer och lägga 
oftast i dagen en stor förfarenhet om dessas lefnadsvanor. Alla 
springor och hålrum, hvarest nunnepupporna ju gärna återfinnas, 
sonderas noga med antennerna, som alltjämt äro i liflig vibra- 
tion, och ej ens de under täta spinn-nät å stammarne undan- 
gömda pupporna undgå deras uppmärksamhet. I sanning märk- 
värdigt var att se ofta, hvilken fin och säker känning de härvid 
hade af närvaron af de ofta i mängd innanför dessa sittande 
pupporna, hvilka anstuckos tvärs igenom »slöjan». Man kunde 
ej undgå att här få det intrycket, att de under sitt sökande väg- 
ledas äfven af andra sinnen än synsinnet, en uppfattning hvartill 
för öfrigt äfven RATZEBURG ”” under sina iakttagelser kommit. Fun- 
nos, såsom ej sällan var fallet, hål — naturliga, rundade — å »slö- 
orna», sågos de också gärna spatsera genom dessa och gingo 
sedan ofta långa stunder därinnanför och snokade i alla springor 
0. dyl. och anstucko. Men lika litet som pupporna uppe i trä- 
den gå ej heller de å marken säkra för deras angrepp, utan vid 
många tillfällen iakttog jag särskildt Pimpla arctica vandra om- 
kring på markbetäckningen, torra grenar, rishögar o. s. v. och 
snoka ända in i de mest undangömda vrår. 

Såsom redan ofvan nämndt, sågos Pimplorna aldrig ansticka 
larver, hvilka de tvärtom sorgfälligt undveko, ifall de kommo i 
deras väg, och äfven vis å vis pupporna kunde ett tydligt urval 
från deras sida, såsom också i det föregående tillräckligt blifvit 
framhållet, iakttagas. 

Pimplans beteende vid anstickandet af pupporna torde 
förtjäna att med några ord omnämnas, dels emedan det samma 
synes vara i någon mån olika för olika arter 90 dels ock emedan 
endast enstaka observationer häröfver hittills föreligga. Mina 
iakttagelser hänföra sig till de tre arterna Znstigator, arctica och 
examinator, hvilka emellertid synas mig förhålla sig på enahanda 
sätt. Sedan stekeln träffat en puppa, som synes den lämplig för 


89 Die Ichneum, d. Forstinsect. Bd. 1, pag. 110. 
90 Jfr RATZEBURG, Die Ichneumon, d. Forstinsect. Bd. I, pag. 110. 


45 


170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


anstickning, fattar den posto på den och, medan antennerna hål- 
las i ständig vibration och, under oafbruten kontakt med pup- 
pan, synas liksom sätta stekeln i rapport med alla dennas rörel- 
ser samt vingarne vanligen hållas platt lagda eller horisontalt 
öfver kroppen, omböjer den abdomen 1i en båge nedåt och framåt 
mellan benen och måttar så upprepade gånger med borret mot 
puppskalet, tills den finner ett tillräckligt mjukt ställe, vanligen 
den tunnare intersegmentalhuden, för genomstickandet, då ägg- 
läggningsröret, i regel på sidorna omfattadt under akten af tere- 
brans båda valvler (till stöd?)”!, blixtsnabbt skjutes in i offrets 
kropp, ofta till större delen af sin längd, och ett ägg afgår.”? 
Hela proceduren tager i allmänhet en tid af 1 minut och min- 
dre i anspråk. Men ej sällan var tiden för hvarje anstickning 
också åtskilligt längre. Somliga puppor gjorde nämligen mot 
Pimplans angrepp ett våldsamt motstånd, krängde och roterade 
på alla möjliga sätt vid stekelns försök att ansticka dem, så att 
denna stundom till och med nödgades åter utdraga det redan 
instuckna äggläggningsröret. Likväl såg jag aldrig, att stekeln 
däraf lät sig afskräckas från att fullfölja sitt värf. Tvärtom tyck- 
tes den genom det rönta motståndet råka i formligt raseri, och 
det mod och den ihärdighet, som stekeln vid sådana tillfällen 
ofta utvecklade, voro i sanning beundransvärda. Dylika puppor 
kunde den ej sällan få hållas med i 2—3, ja, i ett par iakttagna 
fall ända till 3 och 4 minuter, innan den lyckades få bukt med 
dem. I nästa ögonblick är den sedan kanske i full färd med 
att ansticka en ny puppa, och på detta sätt kan man stundom 
få bevittna, huru Pimplan inom 5 minuter hunnit »lyckliggöra» 
ända till 3—4 offer med sitt ägg. 

I hvar puppa aflägges säkerligen aldrig mer än ett ägg, ty 
jag fann aldrig mera än ett enda yngel (larv eller puppa) i hvar 
nunnepuppa. 

Tiden, som åtgår för hela utvecklingen från ägg till fullbil- 


1 Dessa bilda därvid en spetsig vinkel mot själfva äggläggningsröret. 
” Jag måste anmärka, att den af ELFVING (anf. arb. Pl. VIII) lämnade 
afbildningen af en anstickande Pimpla instigator, för hvilken icke en foto- 


;rafi af det lefvande djuret ligger till grund, utan som är en af ELFVING 
komponerad imitationsbild, är icke fullt korrekt, den öfverensstämmer åtmin- 
cke i allo med mina observationer. 


46 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 171 


dad stekel, antages af RATZEBURG”? hos de puppstickande Pimp- 
lorna vara 4—6 veckor. Af de nunnepuppor, hvilka jag sett 
anstickas, har jag endast ur tvänne, som den 138 juli sågos an- 
stickas hvar af en Pönpla examinator, lyckats erhålla stekeln 
(i båda fallen en 2) utkläckt och kan sålunda framlägga åtmin- 
stone tvänne hithörande direkta observationer. I det ena fallet 
framkom imagon den 8 augusti och i det andra den 12 aug. 
(båda gångerna om kvällen), och kräfde hela utvecklingen i det 
först nämnda fallet sålunda 21 dygn, i det senare 25 dygn. 
Härmed sammanfalla ock resultaten från mina allmänna kläck- 
ningsförsök. De första imagines framkommo sålunda den 7 och 
8 augusti, och hufvudkontingenten utkläcktes omkring medio (14 
—22) af samma månad. 

Ett par strödda iakttagelser, som jag gjorde, knytande sig 
till larvens utveckling m. m. hos nämnda tre Pimpla-arter, må 
här tilläggas. Den längsta tiden af utvecklingen kommer på 
denna, det egentligen nutrierande stadiet, utan att jag kan upp- 
gifva precis antalet dagar. Någon mera påfallande gestaltför- 
ändring hos larven under utvecklingen iakttog jag icke, måhända 
dock därföre, att jag ej öfverkom tillräckligt ungt stadium. Den 
yngsta larv, jag lyckades påträffa, höll 4—5 mm. i längd och 
hade redan samma form och utseende, som den nästan fullväxta 
larven. Af denna träffade jag flera, som voro ända till 15—20 
mm. långa. Larvens form i detta stadium (Tafl. III, Figg. 4 och 
5) är långsträckt cylindrisk, afsmalnande åt båda ändar, starkast 
mot den bakre, och utan något slags svansbihang, såsom det 
beskrifves från flera andra Ichneumonid-larver. Kroppen är för 
öfrigt mjuk, till färgen smutshvit samt saknar naturligtvis både 
fötter och ögon. — Det andra stadium i larvens utveckling (Tafl. 
III, Fig. 6), som jag trott mig kunna urskilja och hvilket närmast 
föregår puppstadiet, karakteriseras däraf, att dels kroppssegmen- 
teringen är mycket skarpare framträdande, sammanhängande med 
att hela kroppsbetäckningen, hvilken i det förra stadiet var tunn 
och utspänd med genomlysande fettkropp, nu, liksom genom en 
stark kontraheringsprocess, blifvit vida fastare, hvarjämte sido- 
partierna af segmenten genom en djup, långsgående, både dorsal 


93 Die Ichneumon. d. Forstinsect, Bd. 1, pagg. 15 och 111. 
47 


172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


och ventral fåra eller insänkning blifvit starkt valkformigt afsatta, 
dels ock färgen blifvit mera rent hvit eller gulhvit samt anlägg- 
ningen till de båda ögonen börjat skimra igenom som mörka 
punkter. 

Beträffande parasitlarvens näringssätt i puppan har jag 
ej funnit någon grund för det från äldre tider stammande anta- 
gandet, att den skulle förtära de inre organen, i första hand fett- 
kroppen, och på detta sätt småningom uppäta hela innehållet. 
Äfven RATZEBURG”t tager bestämdt afstånd från en dylik mening. 
Utom den ytterst svaga utvecklingen af käkarne — hos många 
parasitstekellarver saknas de ju till och med och äro under en 
viss utvecklingsperiod ersatta af sugvårtor — tala flera andra 
förhållanden för, att de i stället uppsuga safterna 1 värddjurets 
kropp, så att de inre organen efter hand torka in. Därföre kan 
man med någon erfarenhet redan på det yttre ganska säkert 
skilja sådana nunnepuppor, som hysa parasitstekelyngel, från så- 
dana, som bebos af åtminstone saprofyta Dipterlarver. Medan 
de senare ha ett mörkt, nästan svart, och klibbigt, liksom bec- 
kigt utseende och genom sin mjukhet ofta lätt falla sönder vid 
beröring, utmärka sig de förra dels genom sin lätthet (härigenom 
kunna de bäst skiljas från sådana med fjäril uti), dels och fram- 
för allt genom sin styfhet och fasthet, därigenom att all böjlighet 
hos dem efter hand gått förlorad, och slutligen genom att äga ett 
friskt brunt, renligt och oftast glänsande yttre. Öppnar man en 
puppa af detta senare slaget, ter sig väl det inre olika, allt efter 
stekellarvens utveckling och däraf beroende storlek, men, vare 
sig denna ännu är helt liten och sålunda ännu rikligt af viscera 
finnes kvar, eller den är stor och utväxt (Tafl. III. Fig. 4), då den 
oftast nästan helt utfyller puppskalet och. inelfvorna ligga som 
hopskrumpnade, obetydliga rester tryckta intill pupphöljet, aldrig 
möter oss den bild af ödeläggelse med söndersargade och till en 
mer eller mindre oformlig, svartbrun och illaluktande massa upp- 
lösta inelfvor, som är så vanlig i nunnepuppor af det andra sla- 
get. Allt tyder på, att de inre organen, så småningom beröf- 
vade mer och mer utaf vätska, efter hand torkat in, och någon 
förruttnelseprocess i det inre, i alla händelser åtminstone endast 

> Die Ichneumon. d. Forstinsect. Bis pas: ILg. 

48 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 173 


en helt obetydlig, torde under sådana förhållanden knappast hun- 
nit inträda. 

I nunnepupporna ligger alltid Pimpla-ynglet med sin hufvud- 
ända vänd åt puppans hufvud (Tafl. III. Fig. 4), hvarför ock den 
framkommande stekeln alltid äter sig ut i puppans främre ända. 
Detta sker genom ett oftast regelbundet rundadt, i kanten mer 
eller mindre sargadt hål, som afskär själfva den främsta ändan 
af puppskalet (Tafl. III. Fig. 7 a. b). Anmärkningsvärdt är, att 
Theronia favicans härifrån gör undantag, i det att imago här 
framkom genom ett aflångt rundadt hål vid svansändan. Här 
har ynglet därföre sannolikt haft ett alldeles omvändt läge i 
puppan.?? 

Såsom ofvan nämndt, utmärka sig sådana nunnepuppor, som 
innehålla parasitstekelyngel, genom en karakteristisk fasthet och 
oböjlighet. Det förtjänar i detta sammanhang att omnämnas en 
iakttagelse, jag kom att göra på sådana puppor, som öfvervintra 
med sitt inneliggande stekelyngel. Hos dem återfinnes nämligen 
den omtalade styfheten i ännu högre grad, ty de visa sig så be- 
tydligt fasta, att det fordras ej ringa våld att bryta tvärs af dem. 
En närmare undersökning lade i dagen, att detta förhållande 
beror därpå, att ynglet, som öfvervintrar på det ofvan urskilda 
2:dra larvstadiet, har omgifvit sig, helt säkert till bättre skydd 
mot vinterkylan, med ett tätt och segt, till puppskalet sig tätt 
anslutande hölje eller kokong af hvitgul färg. Något dylikt träf- 
fas ej hos icke-öfvervintrande nunnepuppor. 

Såsom kläckningsförsöken utvisade, framkläckes hufvudmas- 
san af Pimplor redan under eftersommaren och hösten samma 
år, medan en mindre del öfvervintra i nunnepupporna. I mina 
prof var detta senare delvis händelsen endast med en art, Pimpla 
capulifera (se ofvan pag. 45), hvaremot ELFvING erhöll Pimpla 
examinator och P. didyma utkläckta äfven ur öfvervintrade 
nunnepuppor, och tidigare kläckningsförsök (se AURIVILLIUS, anf. 
arb.) ha ådagalagt, att det sagda gäller äfven om flertalet öfriga 

arter. 

De på hösten framkläckta steklarne kunna naturligtvis icke 


95 RATZEBURG (Die Ichneumon. d. Forstinsect. Bd. I, pag. 118) om- 
nämner en liknande iakttagelse hos samma art och uppgifver detta stekelns 
sätt att genomborra pupphöljet vara konstant hos Agoria crategi-pupporna. 


49 


174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


ansticka nunnepuppor, eftersom dylika då icke finnas för dem 
att tillså?, och den frågan framställer sig då, om dessa under 
hösten uppsöka annat anstickningsobjekt eller om de öfvervintra, 
samt i senare fallet, huruvida de redan på våren ansticka andra 
insekter, eller de förblifva overksamma ända till tiden för nunne- 
puppornas bildning i medio af juli, för att först då åter grund- 
lägga en ny generation. Denna fråga är både af stort intresse 
och äger en synnerligen stor praktisk betydelse, ty, såsom redan 
AURIVILLIUS med rätta har anmärkt, >om Pönpla-arterna behöfva 
en mellanliggande vårgeneration, blir höstgenerationens individ- 
antal alldeles beroende af denna och dess värd, så att man 
ingalunda har någon säkerhet för, att höstgenerationen år efter 
år skall kunna ökas på bekostnad af nunnan, hvilket vore fallet, 
ifall de på hvarandra följande Pzmpla-generationerna endast be- 
höfde hålla sig till nunnan».?” 

För att söka, om möjligt, bringa frågan ett steg närmare 
mot sin lösning anmodade jag innan min afresa från härjnings- 
området forstkond. ELFVING, som kvarstannade där till den 24 
september, att under hösten hafva ett vaksamt öga på alla ifråga- 
varande parasitsteklar, som kunde anträffas, och söka iakttaga 
deras verksamhet m. m. I bref af den 9 september skrifver 
ELFVING som svar härå: »några observationer vis å vis höst- 
generationens af Pimpla-arterna verksamhet har jag ej tills dato 
lyckats göra, ehuru jag soliga dagar sett ej så få individer i 
rörelse. Det synes mig, som om deras overksamhet tydde på 


benägenhet för öfvervintring».?5 


6 Man kan, åtminstone praktiskt sedt, nämligen helt bortse från det 
fåtal nunnepuppor, som verkligen, efter kläckningsförsöken att sluta, kunna 
befinnas öfvervintra. Detta är endast sådana, som innehålla parasitstekelyngel. 

97 Amf: arb. pag. 2080: 

5 Ett något utförligare relaterande af de gjorda iakttagelserna finner jag 
i ELFVINGS berättelse (anf. arb. pag. 65), hvilket här förtjänar återgifvas: 
>jag iakttog fÅerfaldiga gånger de utkläckta steklarnes verksamhet ute i det 
fria på hösten för att se, om de möjligen skulle ansticka puppor af någon 
annan insekt än nunnan, men förgäfves. Ej en enda gång fick jag se dem 
uträtta något, utan bar hela deras existens prägeln af sysslolöshet. Då de 
satte sig på en trädstam, kunde man ej spåra ett tecken till den rörlighet 

1 verksamhetsifver, som karakteriserade sommargenerationen, utan sutto de 
'a och orörliga på ett ställe ofta så länge, att man ej orkade vänta, tills 


50 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 175 


Att en sådan slutsats har mycken sannolikhet för sig, synes 
framgå vidare af ett fynd af parasitsteklar i vinterkvarter, som 
gjordes af jägmäst. BARTHELSON och öfversändes till mig för be- 
stämning. Steklarne utgjordes af tre individer, alla honor, af 
Pimpla examinator och hade anträffats i medio af mars inne- 
varande år (1901) under barken på en tall. 

Af litteraturen känner man ju också — såsom en ofta gjord 
erfarenhet hos hvarje rutinerad samlare kan bekräfta — att para- 
sitsteklar ej sällan i stor mängd öfvervintra å skyddade ställen, 
såsom under mossa, i springor och håligheter å träden, i murk- 
nade: stubbar o. s. v.?? Ett i detta sammanhang särskildt in- 
struktivt fall är det, som omnämnes af KRIECHBAUMER.!90 Denne 
hade bekommit en sändning af 328 Ichneumonider, som den 11 
oktober 1890 anträffats i vinterkvarter under barken af en kull- 
fallen ek i närheten af Minchen. Hvad som gifver detta fynd 
än mer af intresse är, att Nunnan hade samma år härjat i om- 
gifningen, hvarför ock af de 15 arter (tillhörande släktena /ch- 
neumon, Hoplismenus och Amölyteles, af alla endast 22), hvaraf 
fyndet bestod, åtminstone /chneumon disparis Popa, hvilken före- 
kom i ej mindre än 192 €exx., af KRIECHBAUMER sättes il sam- 
band med nunnehärjningen. 

Till dessa nu andragna skäl, hvilka alla tala för sannolik- 
heten af en öfvervintring af höstgenerationen, kan slutligen läg- 
gas den ringa utvecklingen af äggen, som jag tyckt mig finna 
vid dissektion af ovarierna hos under hösten utkläckta honor af 
Pimpla examinator. 

Den närmaste frågan blir sedan, om de öfvervintrade Pimp- 
lorna, €j mindre de som imagines öfvervintrade, än de hvilka 
som larver öfvervintrat i nunnepupporna, genast på våren ansticka 
andra objekt eller de invänta nunnepuppornas bildning. Detta 
är ett spörsmål, som ännu får anses vänta på sin fulla lösning, 
hvilken endast kan vinnas genom noggranna undersökningar 
och framför allt anordnandet af kläckningsförsök med andra 


de skulle flytta sig till en annan plats. Skedde åter detta, förblefvo de lika 
overksamma på sin nya sittplats». 
29 Se t. ex, RATZEBURG, Die Ichneumon. d. Forstinsect. Bd. 1, pag. 16, 
100 ITechneumoniden-Studien. 37. Eine interessante Ichneumoniden-Aus- 
beute aus der Miinchener Gegend. Entom, Nachr. Jahrg. 1890 'pag. 348 f. 


51 


1706 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


fjärilarter (helst forstliga) under våren och försommaren. Som 
ett bidrag till frågans lösning torde emellertid följande synpunk- 
ter och fakta förtjäna framhållas. 

Att de öfvervintrade steklarne af bägge slagen flyga genast 
på våren, synes vara otvifvelaktigt, att sluta både af den finger- 
visning i sådan riktning, som kläckningsprofven af öfvervintrade 
nunnepuppor gifva, och af vissa andra förhållanden. Om näm-. 
ligen de Pimplor, som öfvervintra i nunnepupporna, ej skulle 
framkomma nästa år förr än vid tiden för Nunnans förpuppning, 
borde man bland föregående årets å stammarne kvarsittande pup- 
por, åtminstone sådana (t. ex. i springor, under mossa och dy- 
likt) mera undangömda, gärna påträffa sådana som innehölle pa- 
rasitstekelyngel, men aldrig lyckades det, oaktadt fitigt efter- 
sökande, att öfverkomma dylika. För öfrigt känner man ju och 
det just om ett par af de arter, till hvilka det mesta intresset 
här knyter sig, nämligen Pimpla examinator och instigator (se 
O. SCHMIEDEKNECHT, Monograph. Bearbeitung d. Gattung Pimpla. 
Zool. Jahrbucher. "Abtheill >f: "System. uw: Biologie"Bd: 3 Jena 
1888, pag. 470 0. 475), att de hafva en mycket utsträckt flyg- 
tid, från tidigt på våren ända ut på hösten (i mellersta Tysk- 
land från april till oktober). Hade det antagandet nu grund för 
sig, att Pimplorna afvakta nunnepuppornas bildning för att åter 
kunna fortplanta sig och de sålunda finge sägas vara uteslutande 
bundna som parasiter vid dessa, borde man vidare, särskildt 
efter en dylik stark förökning af dem, som faktiskt ägt rum i 
samband med närmast föregående års (1899) nunnehärjning, redan 
i början af juli ha sett dem i till och med stort antal kring- 
ströfva i skogarne, men ingen enda af de nämnda tre vid härj- 
ningen talrikast uppträdande arterna träffade man vid denna tid- 
punkt. Såsom redan ofvan anfördt, visade de sig först efter den 
13 juli, men att börja med blott i enstaka individer, och huf- 
vudmassan af dem uppträdde på slagfältet först flera dagar efter 
det nunnepuppbildningen börjat. Följden häraf vardt ock, att 
deras ingripande i flera fall blef af mindre effekt, ja i kanske ej 
så få fall alldeles resultatlöst. Sålunda träffade jag den 7 aug. 
enstaka nunnepuppor med parasitstekellarv uti, där fjärilen, som 
visserligen nu befanns död, dock hunnit ganska långt i utveck- 
i och i ännu andra fall (jfr ofvan pag. 41) har ansticknin- 


52 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 177 


gen till och med skett så sent, att fjäriln hinner utvecklas och 
kommer fram. Allt detta tyder onekligen på, att Pimplorna icke 
invänta tiden för nunnepuppbildningen, för att då med samlad 
kraft gripa in, utan att de dessförinnan utbilda en andra (eller 
kanske flera) generation hos någon annan värd. 

För den stora sannolikheten af en sådan mening tala flera 
fakta, dels den påvisade korta tiden för deras utveckling (omkr. 
3 veckor), dels det sedan länge kända förhållandet, att Pimplorna 
i allmänhet och ej minst de nu i fråga varande arterna äro stora 
vagabonder, som ej begränsa sin verksamhet till någon viss be- 
stämd fjärilart, utan gå på en hel mängd olika sådana. Om 
både Pömnpla examinator och instigator vet man sålunda genom 
kläckningsförsök, att de genomgå sin utveckling i 18—20 olika 
värdar (fjärilar), af hvilka nästan samtliga tillhöra äfven vår fauna. 

Sammanställes alltså det ena med det andra af ofvan fram- 
lagda sannolikhetsskäl, synas mig förhållandena starkt tala för 
den uppfattningen, att Pimplorna under året utbilda flera genera- 
tioner, och har man häri tillika att söka en af orsakerna, hvar- 
för deras verksamhet i nunnekampen blir något osäker att lita 
till och måste i effektivitet mer eller mindre försvagas. 


Mängden af Dipterer (särskildt yngel), som uppträdde i 
samband med härjningen, var 1 sanning mycket stor, och skulle 
ensamt detta förhållande få diktera omdömet med hänsyn till 
deras betydelse, så finge nog utan tvifvel åt dem tillerkännas en 
större vikt än åt steklarne. Men såsom jag redan i det föregå- 
ende antydt, visade sig blott ett ringa fåtal utgöras af verkligt 
parasitiska former, åt hvilka därför endast någon direkt betydelse 
i nunnekampen kan tillmätas. En blick på tabellen öfver kläck- 
ningsresultaten ger vid handen, att endast ett mindre antal af 
profven har att uppvisa parasitflugor och att, om man bortsei 
från de bägge larvprof (n:r I och V), som afsiktligt sammansättas 
uteslutande af individer, som vid insamlandet buro parasitägg å 
sin kropp, antalet af parasitflugor (inber. okläckta puppor) i samt- 
liga öfriga prof uppgår till endast o,43 &. En jämförelse med 


Entomol. Tidskr. Årg. 23, H. 3 (1922). 53 12 


178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


föregående årets (1899) kläckningsresultat i detta hänseende blir 
tyvärr otillförlitlig, enär, såsom redan anmärkt, ibland angifna 
»larver med puppor och larver till parasitflugor», liksom bland 
»puppor med larver och puppor till parasitflugor» helt säkert 


101 — Den. stora massan af 


äfven saprofytiska arter medräknats. 
träffade Dipterer tillhörde däremot saprofytiska former, som, så- 
vidt det kunde utrönas, endast gingo på sjuka eller döda objekt. 
Af sådana hafva följande arter erhållits utkläckta: 

1. Sarcophaga affinis FALL.: talrika exx. i båda könen 
utkläckta dels från nunnelarver i »toppsjuka» toppar, dels från 
puppor å träden, såväl aug.—sept. 1900 som april—juli 1901. 
Iakttogs af ELFVING den 18-—19/; lägga lefvande larver å sjuka 
nunnelarver och -puppor. 

2. Cyrtoneura ”assimikks FALL.: 1 &A utkläckt den ??/7 
1900 från puppa, insamlad vid foten af limmad gran vid Wreta. 

3. Cyrtoneura stabulans FALL.: I 9 utkläckt den 7/8 1900 
från flugpuppa, träffad i jorden under döda nunnelarver vid foten 
af limmadt träd (Wreta). 

4. Öyrtoneura pabulorum FALL.: utkläckt i båda könen : 
den —7/g 1900 från puppor, insamlade vid foten af limmade 
träd. 

5. Cyrtoneura pascuorum MEiG.: &A 9 utkläckta den !/g 
1900 af ELFVING från ett flugpupp-prof, insamladt vid foten af 
ett limmadt träd (Ålberga egendom). 

6. Phora rufipes MEIG.: talrika exx. i båda könen utkläckta 
från pupp-profven i aug.—sept. 1900. — 

Till särskiljande af Tachinidernas och de nämnda säkoue 
släktenas puppor torde ej vara olämpligt att här tillfoga några 
observationer såsom bidrag till en karakteristik af de olika pupp- 
formerna, helst som litteraturen på detta område är, såvidt jag 
kunnat finna, ytterst knapphändig. 

Beskrifning af puppan d.v.s. puparium (tyskarnes »Tonne», 
»larva pupigera», BRAUER) hos anträffade flugsläkten: 

1.  Zachina sens. lat. (Taf. III. Fig. 9 a—c): puppan tunn- 


1 Från de af AURIVILLIUS (anf. arb. pag. 281) omnämnda »många 
parasitflugpuppor, som nu öfvervintra» hade enligt bref af den ?/,, 1900 tills 


dato kläckts endast tvenne Sarcophaga-arter, S. striata FABR. och S. affinis 
FALL, 


54 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 179 


formigt-cylindrisk, i båda polerna afrundad!9?; bakändan konvex, 
utan hålighet (fördjupning); bakre stigmata, liksom mundelar och 
antenner, tilltryckta och icke utstående; segmenten svagt afgrän- 
sade; huden å själfva segmenten glänsande, mer eller mindre 
skarpt och tydligt tvärfårad, men å intersegmentalpartierna matt, 
rynkigt punkterad; brun-svartbrun. Längd hos ZI. fasciata 9— 
10 mm., tjocklek 4—5 mm., hos 7. pumzicata längd: 6,5 mm. 

2. Sarcophaga-puparium (Taf. III. Fig. ro a—c): äggfor- 
migt, bakåt något afsmalnande, framtill vidgadt och något vigg- 
likt tillskärpt (nedtryckt), med en tämligen tydligt utbildad sidoås 
eller -kant å hvar sida; antenner tydligt utstående; bakändan 
(Taf. III. Fig. 10 c) i spetsen med ett ovalt, tvärställdt hål, hvars 
kant bär 10—-12 små, spetsiga tuberkler och som förer in i 
stigmahålan (där stigmata äro belägna), bakändan blir därföre 
djupt gropformigt intryckt; anus något utstående, i form af en 
svart, vanligen 2-spetsad tuberkel; segmenten mycket svagt och 
otydligt åtskilda; huden matt, isynnerhet å de smala intersegmen- 
talpartierna, samt fint och ofta tydligt tvärskrynklig; brunt-svart- 
brunt. Längd: 5—7 mm.103, 

3.  Cyrtoneura-puparium (Taf. III. Fig. 13 a—b): cylindriskt 
med något plattad buksida och hvälfd dorsalsida, hvilken senare 
framtill visar en tydlig, tvärgående hopsnörning samt därjämte 
antydning till dylik sidoås som hos Sarcophaga; främre ändan 
rundad med tilltryckta mundelar o. s. v.; bakändan afstött, med 
platt ändyta, å hvilken de fria stigmata stå i form af två korta, 
utstående tuber (Taf. III. Fig. 13 st), huden starkt glänsande, 
svartbrun, med segmenten endast åtskilda genom en fin, enkel 
punktstrimma, hvarför segmentgränser bli mycket otydliga. Längd: 


5—747: mm.t0+ 


10? Motsvarande form återfinnes hos larven. 


103 Samma djupa, gropformiga stigmahåla med en likaledes oval, tvär- 
ställd, af 10—12 små, mjuka utskott omgifven ingångsöppning karakteriserar 
Sarcophaga-larven, hvilken dessutom igenkännes på sin cylindriska, mot 
främre ändan starkt afsmalnande form och sin utstående, 2-spetsade analsvulst 
(Taf. III. Fig. 11 a—b). 

104 Cyrtoneura-larven liknar Sarcophaga-larven i kroppsform, men skiljes 
lätt från den, liksom från Zachina-larven (Taf. III. Fig. 12), genom icke för- 
djupadt stigmafält m. m. 


55 


180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


4. Phora-puparium (Taf. III. Fig. 14 a—b): ovalt, med buk- 
sidan från sida till sida starkt kullrig; ryggsidan från sida till 
sida föga hvälfd, men starkt hvälfd framifrån-bakåt, hvarför den 
i profil sedd höjer sig, något framom midten, upp i en puckel, 
och tvärsnittet af puppan blir 3-kantigt; synnerligen karakteristi- 
ska äro de båda (ganska långt bakåt ryckta), i form af två långa, 
böjda, divergerande, mörka chitinborst hornlikt uppstående främre 
stigmata; segmenten väl åtskilda; färgen gul-gulbrun. Längd: 
3 mm.l05 — 

Som sina offer utvälja Zachina-flugorna endast larver. Ägg- 
läggningen lyckades jag icke iakttaga, men sannolikt höra alla 
tre de erhållna arterna till dem, som anbringa sina ägg utvän- 
digt å offrens kropp. Aldrig träffade jag mer än ett ägg på 
hvar larv, liksom aldrig heller mer än en T7achzina-larv i hvar 
nunnelarv. Äggen, som äro till formen elliptiska och ha en 
längd af o,75—1 mm., afläggas vanligen intersegmentalt å främre 
delen af kroppen på ryggsidan, i ett iakttaget fall till och med 
på själfva hufvudet, och falla lätt i ögonen genom sin glänsande 
snöhvita färg. De fästas mycket fast vid huden (sannolikt med 
tillhjälp af något klibbämne), så att det faller sig oftast svårt att 
preparera bort dem oskadda. 

Man skulle kunna tycka, att parasitägget lätt borde vara 
utsatt för den eventualiteten att ännu innan den lilla fluglarvens 
utkrypande afstrykas med värddjurets larvhud och sålunda förfela 
sitt ändamål. Med en sådan eventualitet bl. a. ha också WACHTL 
och KORNAUTH!96 räknat såsom förklaringsgrund till det faktum, 
att med Zachzina-ägg behäftade nunnelarver ej sällan lämna fjäri- 
lar. Emellertid synes möjligheten för ett sådant öde i själfva 
verket vara ganska reducerad, enär BoucHÉ!?” sett larverna ur 
lagda ägg af en Zachina utkrypa redan efter några timmar och 
genast borra sig in i fjärillarven. Detta förhållande lämnar ock 
förklaringen, hvarför man så sällan enligt min erfarenhet träffar 
något innehåll i TZachina-äggen, utan nästan alltid finner dem 
redan tomma. 

När fluglarverna äro fullväxta, lämna de sin värd och för- 


'” Larven af detta släkte känner jag ej säkert, 
"r Anfyarbe pag. möj 
: RATZEBURG, Die Forstinsect. Bd. 3, pag. 166. 


56 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 181 


puppa sig i jorden redan samma dygn. Ofta är det larverna 
som de på detta sätt äta sig ut ifrån, antingen kort före desam- 
mas förpuppning eller ännu tidigare, eller, såsom jag oftast har 
funnit vara fallet, öfvergå de med i nunnepuppan och framkomma 
då för förpuppning först ur denna — en olikhet som väl när- 
mast sammanhänger med tiden för äggets afläggande. En puppa, 
som hyst fluglarv (Taf. III. Fig. 8), kännes lätt och säkert ifrån 
en sådan, som innehållit parasitstekel, därpå, att (i förra fallet) 
utgångshålet dels är mera oregelbundet dels beläget oftast nära 
bakre ändan eller också mera godtyckligt hvar som hälst. 

Tiden, som åtgår för Tachinans hela utveckling, har jag af 
orsak, som tydligt framgår af det föregående, icke kunnat säkert 
konstatera. I ett par fall har jag i afseende på puppstadiet ut- 
rönt, att detsamma hos TZachina fasciata varar cirka 10 dygn, 
och torde hela utvecklingen i dessa fall kunna beräknas ha kräft 
sannolikt 4—5 veckor. 

Öfver frågan, om Tachinorna hafva en eller flera generatio- 
ner under året, vågar jag icke något uttalande. 

En annan fråga, som äfvenledes synes mig svår att säkert 
besvara, är den om JZachzinra-larvernas näringsmodus, om de i 
likhet med Pimpla-larverna lifnära sig genom uppsugande af 
värddjurets safter, eller de, såsom RATZEBURG, JUDEICH och NIT- 
SCHE, A. E. HOLMGREN m. fl. forskare hålla före, verkligen för- 
tära själfva inelfvorna. Skäl kunna andragas, tror jag, för bägge 
uppfattningarna, om än skälen för den senare torde tynga mest 
i vågskålen. Såsom sådana är att framhålla först och främst, 
att mången gång, jag törs icke säga alltid, nunnepuppor, som 
finnas bebodda af större T7achina-larver, visa de inre organen 
förstörda och gångna i förruttnelse, och att i Zackina-larvens 
sällskap understundom träffas larver af Sarcophaga och andra 
saprofyta Dziptera, hvilka säkerligen just af sådan anledning d. 
v. s. genom den inträdda förruttnelsen ditlockats att aflägga sitt 
yngel.!08 Men Tachzina-larven har i sådan omgifning ändock 
tyckts befinna sig väl. 


108 Det bör kanske omnämnas, att jag äfven i nunnepuppor, som inne- 
hållit parasitstekelyngel, träffat någon gång mindre, saprofytiska dipterlarver, 
men har i sådana fall stekellarven alltid befunnits död och stadd i för- 
ruttnelse, 


57 


182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Äfven Tac/hrina-larvens starka, väl utbildade munhakar gifva 
ett stöd åt samma uppfattning. 

Hvad som å andra sidan tycks tala för den ofvan om- 
nämnda motsatta åsikten eller att Zachina-larverna i sitt närings- 
sätt mer närma sig parasitstekellarverna, är det odisputabla fak- 
tum, att nunnelarverna oaktadt sin inneboende parasit ganska 
ofta äga lifskraft att ännu undergå förpuppning och först i pupp- 
stadiet duka under för parasiten. 


De vid härjningen uppträdande saprofyta Diptera eller as- 


MNugorna fingo betydelse — och visserligen 1i sitt slag icke en 
ringa sådan — enligt min mening väl uteslutande såsom repre- 


sentanter för naturens sundhets- och renhållningskår, att förtära 
och hastigt aflägsna sjuka och stinkande nunnekadaver, hvarför 
ock deras stora numerär stod i direkt proportion till de förut 
omnämnda bakteriesjukdomarnes starka utbredning. Deras larv- 
yngel träffades öfverallt i döende och döda objekt, larver såväl 
som puppor och fjärilar, både i sådana på marken och uppe i 
träden, och hörde alltid med såsom ett karakteristiskt moment 
till insektlifvet i »toppsjuka» toppar. Här återfunnos de dels i 
de urätna larvskinnen, dels och i största mängd innanför den 
svarta krustan af intorkade larvkadaver, där de sutto helst inemel- 
lan barr-resterna närmare stammen och sannolikt också här för- 
puppades. 

I hvar nunnelarv (resp. -puppa och fjäril) träffades de van- 
ligen i ett flertal, 2-3, men mycket ofta också ända till 6—7, 
ja i ett (af ELFvING) iakttaget fall ända till 13 stycken, oftast i 
senare fallen af något olika storlek. Äggläggningen eller rättare, . 
eftersom hithörande flugor väl i allmänhet äro vivipara, afläggan- 
det af de unga larverna iakttog jag icke, men däremot träffade 
jag en gång 5—6 stycken små, knappt millimeterstora, tydligen 
helt nylagda larver på en svart, klibbig nunnelarvpuppa, hvilken 
uppenbarligen förut hyst asfluglarver, som nu hade lämnat den, hvar- 
för nu endast skinnet af den återstod. De små larverna tillhörde 
otvetydigt en saprofytisk dipter, men hvem kan jag ej säga. 

58 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 183 


För förpuppningen lämna larverna sina nu urätna värdar 
och begifva sig i allmänhet ner till marken, Detta iakttogs mera 
allmänt inträffa de första dagarne i augusti, då man på mänga 
ställen kunde i jorden, särskildt vid foten af limmade träd, in- 
samla massor af flugpuppor. 

I hvilken ofantlig mängd dylikt larvyngel förefanns, blef jag 
isynnerhet under en exkursion den 31 juli till Björkviks allmän- 
ning vittne till, hvilket torde såsom en god illustration förtjäna 
relateras. På landsvägen nedanför en backsluttning nära Mälby 
hade nämligen föregående dagars strida regn nedspolat från trä- 
den fluglarver i sådana massor, att de lågo både fullt i hjulspå- 
ren och i ordentliga lager betäckte stora ytor af landsvägen. I 
den angränsande skogen sågos ändock under träden i mosstäcket 
och i jorden kvar stora mängder af samma yngel (larver och 
puppor). 


III.  lakttagelser öfver rofinsekter, barkborrar m. m., 
uppträdande i samband med nunnehärjningen. 


Med några ord må vidröras betydelsen af en del andra in- 
sekters samt fåglars uppträdande, försåvidt det kan sättas i sam- 
band med nunnehärjningen. 

Af rofbiller förekom ingen art i någon som helst påfal- 
lande mängd och särskildt förtjänar anmärkas, att larvmördarne 
(Calosoma), hvilka i Tyskland pläga så allmänt förekomma vid 
större fjärilhärjningar, alldeles saknades. De enda rofinsekter, 
åt hvilka någon betydelse synes kunna tillmätas, äro, egendom- 
ligt nog, larverna af ett par Coccinella( Halyzia-)arter, C" ocel- 
lata L. (Taf. III. Fig. 16 a—b) och C'. oblongo-guttata L.(Taf. 
III. Fig. 15). Dessa förekommo, isynnerhet de mörka, taggiga 
larverna af den förstnämnda arten, på sina ställen, såsom vid 
Wreta, i Ålberga bruks skogar m. fl. lokaler ganska talrikt under 
förra hälften af juli månad och träffades oftast på stammar under 
limringen, ibland ända till 4—5 på hvar stam, krypande bland 
nunnelarverna. Att de verkligen förtärde dessa, iakttogs flera 
gånger både af mig och jägmäst. RAMSTEDT. Sålunda såg jag 
vid ett tillfälle fyra stycken Coccinella-larver sitta och äta å 

59 


184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


nunnelarver, af hvilka en dock var död, men de andra tre lefde, 
och RAMSTEDT träffade vid ett annat tillfälle ett par, som äfven- 
ledes sutto och åto på lefvande nunnelarver. Deras närmare 
förhållande till dessa måste följaktligen sägas vara till full viss- 
het konstateradt. Det bekräftas ytterligare af följande experiment, 
I ett glas inspärrade jag (den 9/7) en lifskraftig, stor nunnelarv 
tillsammans med en större larv af Coccinella ocellata och iakttog 
efter någon timme, hurusom den senare hade angripit och satt 
sig fast på nunnelarven, som under oroliga rörelser sökte, ehuru 
förgäfves, komma undan Coccinrella-larven, hvilken alltfort satt 
och åt på den och slutligen dödade den. — Någon tidigare 
observation öfver detta Coccinella-larvers förhållande till fjärillar- 
ver känner jag icke af: litteraturen, menfämn en kortinotiskat 


HOLMGREN 109 


, som säger om ocellata-larven: »larven lärer icke 
endast tillgripa bladlöss, utan äfven lifnära sig af mindre fjäril- 
larver». 

Af fåglar förekom Göken (Cuculus canorus LL.) å fratom- 
rådet i sommar i en alldeles påfallande stor mängd, långt rik- 
ligare, sades det, än hvad eljest plägade vara fallet. Samma lär 
förhållandet ha varit under sommaren 1899. Liknande iaktta- 
gelser öfver denna fågelarts ymniga förekomst under nunne-år 
har man gjort i Tyskland, och den grundar sig, som kändt, på 
gökens begärlighet att uppsöka håriga fjärillarver till föda. Dissek- 
tion af skjutna exemplar vittnade ock oförtydbart om en synner- 
lig välmåga hos dem, i det att hos yngre såväl som äldre träf- 


109 Al. E. HOLMGREN, De för träd och buskar nyttiga och skadliga in- 
sekterna. Stockholm 1867, pag. 159. — DE GEER, som lämnar en efter van- 
ligheten god beskrifning af larven af C. ocedlata (Mémoir. p. s. å V'hist. des 
Insect. Tom. 5. 1775, pag. 377 f.), fann den »en quantité sur I'Auäne vers 
la fin de Juin et au commencement de Juillet, ou elles vivoient des Pucerons 
jaunes de cet arbre>, och har äfven följande uppgift om den: »ayant placé 
quelques larves de cette espece dans un poudrier, ou il se trouvoit par hazard 
une crisalide angulaire, je vis qu'elles attaquerent la crisalide et en mangerent 
toute la substance intérieure». — Senare har jag uppmärksammat ett kort 
meddelande af PERRAUD (Bull. d. Soc. Entom. d. France 1893, p. CCXXXVIII, 
som omnämner, att han sett larverna af en å vinrankan lefvande fjäril, Con- 
chylis ambiguella HÖBN., vid flera tillfällen förtäras af larverna till Coccinella 
septempunctata TIN. Jfr äfven K. SaJö, Zur Lebensweise von <Coccinella 
7-Durnctata (IN: Wochenschr. f. Entom. Bd. 2. 1897, pag. 529). 


60 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 185 


fades ett fettlager under huden af ända till 1—2 cm. mäktighet. 
Men icke heller själfva fjärilarne försmår den. Sålunda befanns 
en gök (äldre hanne), som sköts den 6 augusti innehålla i sin 
muskelmage alldeles proppfullt (öfver 1,000) af nunneägg jämte 
andra rester af sju fjärilar. Ett annat exemplar (årsunge), skju- 
tet den 4 augusti, innehöll lämningar efter tre fjärilar. Såsom 
något särskildt anmärkningsvärdt hos bägge de skjutna individerna 
antecknade jag vidare, att muskelmagens inre yta hos båda be- 
fanns vara slät, utan den” karakteristiska, från de förtärda lar- 
verna härrörande hårighet, som den eljest plägar äga. 

Näst Göken torde Kråkan (Corvus cornix IL.) förtjäna om- 
nämnas bland fåglar, som under sommaren mera verksamt bi- 
draga till ett decimerande af Nunnan. Ett par kråkor, som skö- 
tos i början af augusti, visade sålunda båda vid undersökning 
af deras maginnehåll lämningar (ägg m. m.) efter flera nunne- 
puppor, fluglarver o. s. v. Och den 7 augusti iakttogo ELFVING 
och jag vid ett par tillfällen kråksvärmar på c. 200 å 300 krå- 
kor, som uppflögo inne i djupa barrskogen från marken, hvarest 
fanns rikligt med nunnepuppor och -fjärilar. — Att äfven Nöt- 
skrikan (Garrulus glandarius LTL) hör till de fåglar, som för- 
tära Nunnan, visade sig vid dissektion af ett exemplar, som sköts 
den 7 juli och befanns innehålla både i kräfvan och muskelma- 
gen lämningar bl. a. efter flera nunnelarver. 

Vintertiden torde helt säkert Mesarne (Paride) uträtta ej 
ringa nytta genom uppsökande och förtärande af äggen, men 
saknar jag däröfver egen erfarenhet. — Under sommaren ijiaktto- 
gos de ej i någon afsevärd mängd i skogarne. 

I stort sedt kan man emellertid icke enligt min mening från 
fåglarnes sida påräkna någon hjälp af väsentlig betydelse i nun- 
nekampen. — 

Frågan om »masktorkan» eller den af barkborrar (7 omz- 
cide) förorsakade sjukdomen hos granen ägnade jag endast en 
mera flyktig uppmärksamhet. I allmänhet kunde jag konstatera 
närvaron af barkborrar endast i fäldt virke, såsom i skogen kvar- 
liggande träd, kvarlämnadt ris och dylikt, men där ej sällan gan- 
ska rikligt. Å stående träd har jag iakttagit infektion af bark- 
borrar blott i några enstaka fall.!!0 De arter, som allmännast 

10 Af ELFVINGS berättelse (anf. arb. pag. 91 f.) hvilken ägnade bark- 

61 


186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


förekommo, torde ha varit 6-tandade barkborren (T7omicus chal- 
cographus Tin.) och bleka bastborren (Mylastes palliatus GYLL.). 

Då ett massuppträdande af barkborrar, enligt hvad erfaren- 
heterna från Tyskland gifva vid handen, i regel följer en nunne- 
härjning 1 spåren - och de därvid, genom att slutligen kasta sig 
öfver på äfven den fullt friska ståndskogen, ofta visat sig kunna 
anställa förödelser af nästan ännu större omfattning än Nunnan, 
synes det ligga mycken vikt på en fullt rationell behandling af 
skogen, och särskildt förefaller det mig, som om vid frågan om 
afverkningen och dess reglerande ett af de viktigaste syftemålen 
borde vara bl. a. just försöket att förebygga dessa insekters starka 
förökning. Tecken till, att barkborrfrågan i annat fall kan äfven 
hos oss under den kommande tiden blifva en brännande, tycktes 
mig tyvärr icke alldeles saknas. 


IV. Slutsatser i fråga om praktiska bekämpnings- 
åtgärder mot Nunnan. 


I fråga om de praktiska åtgärder, som under året vidtagits 
för härjningens bekämpande, synes mig limning af träden, näst 
afverkning af starkt infekterad skog, vara det verksammaste medlet 
— ett absolut verkande medel kan den, såsom inses af det föregå- 
ende, vid Nunnans bekämpande tyvärr icke blifva, i motsats t. ex. 
till hvad den i Tyskland visat sig vara i fråga om Tallspinnaren 
(Dendrolimus Pini Tin.). Med densamma afses ju dels att skydda 
själfva träden, så att larverna, sedan de en gång nedkommit på 
marken, ej åter kunna komma upp i kronorna, dels att genom 
utsvältning förminska antalet larver och därmed ock antalet ägg- 
läggande fjärilar samt sålunda minska den blifvande svärmningens 
intensitet. — Åtgärden hvilar för visso, såsom jag i det föregå- 
ende sökt visa, på en riktig teoretisk förutsättning, och jag kunde 
vid många tillfällen ej annat än kraftigt öfvertygas om, att den 
ledt till ett godt resultat. Sålunda hade träd, på hvilka nedan- 
för limringen sutto massor af larver, hållit sig väl gröna, hvilket 


1 > O Oo , es , >x 
borrfrågan en längt mera ingående undersökning, framgår, att kaläten stånd- 
skog i själfva verket tyckes ha varit till vida större omfattning, än hvad jag 
ktgaf på, angripen af barkborrar. 


62 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 1387 


de i saknad af limring säkert icke hade gjort, och mängder af 
larver lågo under dylika limmade träd döda. Och sedt mera i 
stort frapperades man ej sällan af den skarpa gräns, som kunde 
iakttagas mellan bestånd, som af en eller annan anledning läm- 
nats olimmadt, och närmast intill belägna limmade skog, hvilken 
senare i motsats till den förra fortfarande stod grön. 

Emellertid tyckes mig härvid ett moment vara synnerligen 
viktigt att uppmärksamma och taga med i räkningen, kanske mer 
än som hittills skett, i och för uppnående af ett möjligast godt 
resultat af limningen, nämligen att endast mindre starkt in- 
fekterade bestånd limmas d. v. s. sådana som, enligt hvad en 
föregående äggrevision gifvit vid handen, äro belagda med under 
1,500 å 2,000 ägg, redan under föregående år kalätna dock 
undantagna. Har äggrevisionen visat, att antalet blifvande larver 
i träden är så stort (1,500 å 2,000 och däröfver), att de enligt 
vunnen erfarenhet äro tillräckliga att kaläta dem, bör en limning 
icke ske, enär en sådan under dylika förhållanden kan verka 
skadligt eller åtminstone mindre fördelaktigt af lätt insedda skäl. 
Om limning i sådana fall uteblir, kan redan tidigt kalätning in- 
träda och därigenom ett ännu mycket större antal larver tvingas 
att duka under af svält. Mycken vikt ligger sålunda, tror jag, 
därpå, att äggrevisionen göres möjligast tillförlitlig. 

Limningens stora och kanske största nytta vilie jag ännu se 
däri, att, såsom jag i det föregående visat, under limringarne 
massor af larver på grund af trängseln och bristen på föda för- 
sättas i sjukligt tillstånd med åtföljande disposition för bakterie- 
sjukdomar och på detta sätt verkliga pesthärdar frambringas. 
Genom limningsåtgärden kan människan sålunda äfven i denna 
riktning verksamt understödja naturen, som själf ju i kalfratgebit 
på liknande sätt till kamp mot det öfverhandtagande onda söker 
uppkalla nämnda myriadhärar af mikroorganismer. 

Den riktning, hvaruti Kongl. Domänstyrelsen genom de vid- 
tagna bekämpningsåtgärderna inslagit, synes mig följaktligen, så- 
vidt jag förstår, vara den mest naturliga och rationella för att, 
så mycket i mänsklig makt står, en hämsko må kunna sättas för 
Nunnans fortsatta utbredning och förökning. 

En punkt ännu torde förtjäna att påaktas, om den ock föl- 
jer såsom ett korollarium redan af det förut sagda. Det säger 


63 


188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


sig nämligen själft, att inga åtgärder må vidtagas för aflägsnande 
ur skogarne af döda eller sjuka larver och puppor, genom upp- 
brännande eller dödande på annat sätt, utan att naturen i detta 
hänseende bör hafva sin gång. 

Lund, december 1901. 


64 


BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN. 189 


BENGTSSON 


'1061 "/, 'P '"STADIMIS ”ALe[-DUunpPv I 
pop ua f[oy2auurt ueddnd epop uaq 'ddoxrq uts e 151purgstn 


(S 


BBE-DUNID 1319 pour Turesuadr pIA ATV] IVA TH "TO[EXO] EPIL]S 


:1061 "/, 'P 'StmA9ImIS Soxssesoq eäragqly 


8/ 


"0061 er P 
"STASIS [nell pop omoqouur eutoddnd epop op a55eg ds AR 
saxen] (&) uodewr BIS:I UT Une) WS I ESA UnIq UdFut 
apEstIA TUIJAIE] BpPOp BIÄJ OT "Sep apurfforp apuonan up Yvol 
Ser. Sp BATOL Car ugp Iis apeddndi0j vusssrej ge up BijrAsk 
1[e102 11 SIINES "Ye Up PNY apeswg (b) rvISeu UJ 
'uaduruswopny ap:b Ne3wouas apey LISA IP BASF HIN I9p 
-uaasm [IN 'Jwesur pA BuIaAIe] BStPULS ”FOXSSI[VISO ey 


'0061 ”/er 'P 'StTAJIMNJIS apeux2a IHreutouv tele reg 
värmuwues 'ryouur apuejkyuun) 'Payuis (£) vISrvu I uDw PJIQuU 
"we I powm 'Spurerkysrpuos "seu BUIDAIET BPAP Ac (LIXVAINJ 
”ISeu—'uw ZI) YIJIO)S VAIO JV 'UJIJJIJJIIGA VJIVAS UIP su] 
IJAIe] PIIV TojexO] "Hy "tu LIOIM Ppraur Boxsstersoq TIOgly 


"1061 "/, uap 194504d je UOIsIAaNMS ”LIAZ StSADIQID 
snwpnsT fe 'x3 I eddudauunu ua am sappepurip 0061 ”/; ua 


'Teqauur apuejkyuunm "(1uniq fd) MAUYurs IpestA '/or UIP (IXBA > 


-[INJ ”ISeu) Fop wos Atef I ”jwesur pra ddoriq uts B& 151p 
-UBAID BSE-v4zyID7 119 PIW AIE] IPA ”IeSOXS SNI BIM 


'w uw uaduqmuesur 10) Hen TeSurmwjuvwWwuy 


i (dnd) le 
9 | 
(dud) 


-— 
cc 


GIIIKGK 


(dud) 
+ 


ide 


svamp 
sjukdom 
(mykos) 
bakterie- 
sjukdomar 
Honor 
Hannar 
Honor 
Hannar 


insaml 


TeP]9s 
-UISBILJ 


1 vepop 


toddnq Tsejuela 


Döda larver 
Parasitflugor 


Antal 


STITIE HIS Teen H 


puppor 


Antal 


insamlade 


larver 


OT 


(A 


St 


[SG 


Dag för insam- 


landet 


II 


N:o 


'Y TISQerLrL 


'YOSJOJSBUIUYIEININ JIAfO JtajlogeL 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIET 1902. 


190 


Re 


'1061 "/, 'P 'SIA9TMIS 
-[92X92s1userIed 3pop z Yo Inmelj pop SL rvusoddnd rd 


'-efle4Ypuns) punsyroflg 


"1061 "/, 'P 'Staanns 'P5uLjaxvsusered 
pop I prel pop omoqvuur rvuroddnd eynisommeq ap Je OI 
0061 ”/yg—gr U9PHR tI9pun soppeppn (v/Zuy) IeppIsKSeIed €z 
"(v.Svydoswws) IP5ukSug essew ua apeuwegTtT BS JPIEASSUIUHIG WU 
-uev we I eusoddnq 'Surrwrij s3pun "we I fre3oxs TIM 


-Meq op te IS (dureFoxsrT 420 -1038 


TOOTH EDEESTASTINIST CISoTA 
-[92A91sUusBIed Ipop + Yvo [el pop omoqauur eutoddnd exm[saror 
-eq op Je 88 'sutedurrswrj s3pun "we I "Wwopuasa välrgy 


IOB0T (ar "P "SMannS '"IPUPIS JPpewWWwrj I2pun uax 
-1ewW vd 1I341ef9uunu fe uaxIf pPuejg "FSoyssersoq e31dIy 


SOON PISA 


-Mm[S 'u9dumuj I9pun pen apewwrq uvtIfp 'SoxSsS[LISOQ e3tgry 


'0061 ”/sr 'P 'STADI 
-1mIS (ut operor tileyouuruwure) 2pe3sejuniq xo) wojdwÄzs-«cyyans 
-JJe[YIGI« P3uUI JPESIA O5OP WOS BUIJALTE] IE REUgN (ww $Sz—S1) 
YIO)S ”IOIIEA JP AJATIET "TaleXO] 'Y 'wW SFoyxssteIsoq e319dly 


"0001 ”/er Po STÄSIMNIS > (UI pero 
uvo apeudwniys) wojdwZAs-«1yonsyenqos« opuependdn urem ”/u 
'p O30p BUIJAIe] Je SI, "VIXBAJ[EY IJAIeT 'TeBoxS Spunsxkrolg 


"wu 'w uddurftuesut 10J en seSUruNIeWUuUYV 


(4 


| 
| 
| 
) 
) 
| 
: 


svamp- 
sjukdom 


gII 


9€£f 


11 


N 


(mykos) 


bakterie- 
sjukdomar 


It epop 


10ddnq 


65 


ol 


Döda larver 


Parasitflugor 


8 + 


Honor 
Hannar 


TGSITEOBE 


Lz 


881 | 10z 


(PP vuwus 


1saw) oz 


Ari) LS 


IIRIEG 


Honor 
Hannar 


1e[A9S 
-UNSBILJ 


Te[LIe ÖT 


s1 


LINAS 


yra 


IP uy 


J vIe H 


0o0S 


och 


SL9 


1E 


z81 


insamlade 


puppor 


Antal 


09 


insamlade 


Antal 


larver 


ta 108 


X 


eGET 
för XI 


B0Bsru FLLLA 


ITA 


landet 
0 


Dag för insam- 


66 


BWNWUNS | | | | [oz zof 


epop soxkw I op Jv T93uAfoxasnsesed pop $ Y9o el Pop 


'o061 ""'/, 'p "Stammis TueGj pop vyn £ ooy2auur ET | 
9 ollQuyvuur euxoddnd exnisomoprxeq ap sv (vidurr) I9O ense 


I 0I 


5 o$ 95 | 8 I 001 "ler | IA 


å -ed $£ soppeppn 'Snv 4(z—61 uopn I9puf Foxs syniq QfsjrIS 
2 "TOO1 s/y "PE ISTASAANIST > 190 
= -I9491sUsBred pop 4 Yvo jue pop eI oEQuauur vutoddnd eynfst) z Ö1I 9 S 1991] z01|06€ FETA 
-2191eq ap sy (PureSoxSIT 420 -1019 vIIEYPUNS) Sänskuore 
[54 7 
= 'o061 ”"/, 'P 'StA2nNhvIS TN sd 
= Ae DLiOYT Je 'xxX3 eBuBW SJPIEP| 194jod IN 'P3uAPYxvsNsRred 6 A : | N 
S Pop Zz yo [nell pop omoqvuur rurtoddnd repop tewopynfsarnm 5 ve 3 Zv | 62 | 517 AX 
= jeq I ap se SS (vureSoxsT Yo -1019 "-eeypung) punsxktolg 
- :0061 ”'/, 'p 'StA9Imqs mej pop b yvo [95uAjBALNSNS | 
Zz  |-ered 2pop 97 oloqvuur eutoddnd exnisameq op sv (vidurr) 
4  lrepqprsusered z€ 'Sne €£z—8g1 uapn Iopun Yvo OorI SIPPEIY i 
2 -wesj 'Sne 91—S1 uspn sopuf) ""/ea up viss ap Udo (PL vrf : 6 SVIN Len ENE a 
a |awes) auteppprsusered (€) eisI0j 3p OwWuwoOYwrxyg ”/,, UT Team | wo 
= j0o5ru paw apepuesur 'dromexvory på 'Sutuugwue sate 
S '0061 '/; "Pp 'stAoxmmjS (sa727 
Z -z2u277 "[on) eddndpoxorsnsered Suep 'wnwu $ pop u9 + [ue pop 
a ua afpan uap yvo p3utfaxssnusered apop I "ef pop I Noull c 2 
S -3uut euzoddnd epop soy4w I ap sy (eddnd pepuq4u) 193u4axf| ” RS ? z TSV Re FOT (SE LINS 
2 —|-9asusered pop I Yyvo fuel pop I oyuur Buroddnd epop tem 
= -opynf(samoreq I op Sy MeuvIS ormpunu rv 'Suruvewulle spurpsO 
Zz RR 3 FST 
3 é SSA 5 og tern Sat 
An MR 27 3 (el S Ö - — 5 
= pA 50 | SS = lan 6 HH Saale SA 
5 VE me Z jan ss ol8 öl vo 
Zz wu 'w uaFuruesur 10j Jen teJurwWjIewuuy 3 | in fl ENS AS 
= Fepop | 8 | | fs | requeta | ål SES G 
10ddnq EST TS 3 | | 
E = t 
SA LT ING UTI AD BITTE <q 4 A 
ETS SR el 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


192 


"Ie3oys olsjrig S o$S DENIg I 001 fer |ITAX 

'0:Q 50 [ISO bsr |628r | oblsrgel 0o6€ 2/6. i PAST 

"punsyuofg |L8'o |9S:62 Str jSetr ILgrobl er Sell SrI FIA EADE 

"Suruogwue suqofg |I 1:09 EL ok ler l90 I 89 SAT NDS 

'Ieues3 orpuru e 'Suruugwe spunpsg |sg'e |:s'6r S80€ IGe TI ror OR ne OT es SITE 

2 "punsysoflg |+'o |9€z SÖ 1) SET I SONGE sAGDOS TSE 
"Burn I9pun we I 'rIe3oxs TUM 08 (sr fe [ae Jaa Jä ne | ff EN ASAT öar Ab 

> "Sun Iopun "we I 'wopuas3a värOdIy Lä] gÉ (OR a EA ERA EG Klossan 

'uaxrem ed ' 0: SG S'b9 1€ lor SET 
"Zuriunj Iopun "Boxsstersog e31941y s6"€+$ TUNA SS sel | Rs Rs AN Soest LIITA 

"19IexO0] 'y 'w Boxyssersoq eärogry ££'26| L9'I OO een TA 

"punsyuolg Zäll SRS gE| 907 OZ TAN 

'uadurwuesur 

pra ddoxy us ev 35 vumvr NI pow AIef IeAH oIeXO] EPINIS ol 09 of OT Årson SA 
"Soxssf[e1soq e3INgqly OM ok re 9z) 6 OLE ör EAT 

'SUIUJ[EASIN [2303 I2pun sa11les 'Foxssjeisog e340q]V BPT EEE L'vg ATS OS NIT 

USS 
-9IIBA BJILAS Uap Je eIY 'TolexOl 'y 'w Soxssjjesoq eärgry |ffr |££:6 |L9'zg EErr PES SAS läsa ST 
; :uaBurwuesut på 
ddoxs uts € B3e-vunmonr Na pow AIef IeAH 'Foxs synIq BIM | 16 FAST KrIDEN TG ER ES I 
FE NR k 6 | SE KS | i [ER ES Å 
wu ww ugduruesut 10J Pen :1e3utuXIeWuUY —— ES & ES Albee > 
AES E PERS tepitel Bål rf AS , 
soddnq | 2 > Spare E SUR FRE är 
FN GIG EE a Sh TR SN SR FaR Sr | 


/ 


i 


2 I propn ewwrs) I IUDQLL 


68 


Tafl. "24 


1902. 


od 
NAN 


Bp 


Ar 


Entomologisk Tidskrift. 


få 


3 Får 


So 
+ 


st? Ma. 
YTN 
H AN 4 

q 


Talltopp med >»toppsjuka» 


BENGTSSON: BIOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ÖFVER NUNNAN., 193 


Förklaring af taflorna. 


Taf. II. 


Toppen af en »toppsjuk» tall (Pinus silvestris LIN.), visande > Wipfeln» 
fenomenet synnerligen vackert utbildadt, jfr texten pag. 7. Ifrågavarande topp 
nedtogs (afskars och nedbars) alldeles oskadd af skogvaktare och blef ome- 
delbart affotograferad. Stafsjö skog den 16 juli 1900. 


Taff III. 


Samtliga figurerna svagt (X !/,) förstorade. 

Fig. r. Nunnelarver som dött i »Schlaffsucht», hängande i den karak- 
teristiska dubbelvikta ställningen. «a gammal larv, å hvilken det i upplösning 
gångna, flytande innehållet vid utträdet ur kroppen insmort hela ytan och 
intorkat, hvarför behåringen föga framträder. 

Fig. 2. Parasitstekelkokonger?, hängande å sitt skaft. Jfr texten pag. 44. 

Fig. 3. Äggkokonger af en spindel (Agroeca brunnea BLACKW.). Jfr 
texten pag. 44. Spritmaterial. 

Fig. 4. Nunnepuppa med inneliggande parasitstekellarv (Pixngla), full- 
växt i I:sta stadiet, i sin bakre hälft blottad genom puppskalets borttagande. 
Spritmaterial. 

Obs. I denna och följande figurer, und. /figg. 8 och soc, vänder före- 
målets hufvud-ända åt vänster och analända åt höger. 

Fig. 5. Parasitstekellarver (Pingla) i 1:sta stadiet, ib på öfvergången 
till 2:dra stådiet. a sedd från ryggsidan, 4 i profil (från vänstra sidan). 
Spritmaterial. 

Fig. 6. Parasitstekellarv (Pimpla) i 2:dra stadiet, sedd snedt från 
(vänstra) sidan. Spritmaterial. 

Fig. 7. Nunnepuppor ur hvilka parasitsteklar (Pimpla) utkrupit. A ut- 
gångshålet, beläget i främre ändan, i a något mera dorsalt. Båda pupporna 
sedda från (vänstra) sidan, 

Fig. 8. Nunnepuppa ur hvilken en fluglarv (7achina) utkrupit. AA ut- 
gångshålet, beläget nära bakre ändan, Puppan sedd snedt från (högra) sidan. 

Fig. 9. Tachina-puppor (fpuparium), sedda från ryggsidan. 

Fig. 10. Sarcophaga-puppor (guparium). a sedd från ryggsidan, 6ö i 
profil (från vänstra sidan), c bakändan, sedd snedt bakifrån. s/t stigmahålan. 

Fig. 11. Sarcophaga-larver, fullväxta,. a sedd från ryggsidan, 6 i profil 
(från vänstra sidan). s/k stigmahålan. aw analsvulsten. Spritmaterial, 


Entomol. Tidskr. Årg. 23, H. 3 (1902.) 69 IS 


194 ENTOMOLOGISK: TIDSKRIFT 1902. 


Fig. 12, Bakre ändan af en Tachina-larv, sedd snedt bakifrån. st stig- 
mata, liggande fritt i dagen. Spritmaterial. 

Fig. 13. Cyrtoneura-puppor (puparium). a sedd från (vänstra) sidan, 
> från ryggsidan. sz de kort tubformigt utstående bakre stigmata. 

Fig. 14. Phora-puppor (guparium). a sedd från ryggsidan, & i profil 


(från vänstra sidan). 
Fig. 15. Larv af Coccinella (Halyzsia) oblongo-guttata L., sedd från rygg- 


sidan. Se texten pag. 61 f. Spritmaterial. 
Fig. 16. Larver af Coccinella (Halyzia) ocellata L. a sedd i profil, 6 


från ryggsidan. Se texten pag. 61 f. Spritmaterial. 


Korrekturet ombesörjdt af författaren. Red. 


NOTISER! 


Den 138 sistlidne april påträffades under sållning af tång vid 
Helsingborg ett exemplar af Bembidium concinnum THOMS. Arten, 
som af statsrådet FÅHREUS upptäckts i Halland, och af THOMSON 
blifvit beskrifven 1 Opuscula IV p. 361, tycks sålunda vara en 
kustform. B. Varenius. 


Vid Nacka nära Stockholm anträffades i juli 1901 den 
från Lappland och Västerbotten kända Carabiden Aznchomenus 
consimilis GYLL. Harald Muchardt. 


Den inom Sverige förut endast vid Wittsjö i Skåne iakttagna 
skalbaggen Parnus luridus ER. har af oss anträffats vid Mark i 
Småland. På samma ort har äfven den från Stockholm och Got- 
land kända Anthraxia morio FABR. blifvit funnen. 


G. W. & E. Widmark. 


70 


1905 


C. H. NERÉN. 


Den 21 okt. 1901 afled i Skeninge, i det hem han under 
40 år bebott, f. d. regementsläkaren CARL HARALD NERÉN i en 
ålder af 74 år. Under nära 22 år hade han tillhört Entomolo- 
giska Föreningen och åtminstone under de sista 30 åren af sitt 
lif med ifver idkat entomologiska studier. NERÉNS efterlämnade, 
ganska betydliga samlingar antyda, att dessa studier rört sig inom 
flera grupper af insekterna. Från början af 1880-talet ägnade 
han dock sin mesta verksamhet åt Hymenoptera, framför allt 
parasitsteklarna, men äfven Apider och gräfsteklar. Några vid- 
sträcktare resor i entomologiskt ändamål företog ej NERÉN, och 
en del af samlingarna torde hafva tillkommit genom sändningar 
från hans entomologiska vänner samt genom inköp (i början af 


I 


196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


1890-talet inköpte NERÉN och adjunkten THOMSON en del af A. 
E. HOLMGRENS Ichneumonidsamling), men däraf följer ej, att NERÉN 
endast idkade kammarstudier; han var tvärtom en både flitig och 
lycklig iakttagare af insekternas lif i naturen. Därom vittna dels 
hans uppsatser i Ent. Tidskr. (hufvudsakligen berörande diverse 
insekters biologiska förhållanden), dels hans korrespondens med 
andra entomologer — framför allt med THOMSON och med. d:r 
G. MÖLLER i Trelleborg. De många och i flera afseenden intres- 
santa brefven från nämnda entomologer — uppgående till några 
hundra — hade NERÉN noggrannt förvarat, kronologiskt ordnade, 
och i dem gjorda marginalanteckningar utvisa, att de för honom 
haft mer än ögonblickets intresse. Dessa bref från de båda fram- 
stående entomologerna, hvilka ofta konsulterades, visa äfven, att 
NERÉNS bestämningar af insektfynd vanligtvis varit riktiga. 

Såsom ofvan nämndt, gjorde NERÉN sällan några längre ex- 
kursioner — till dessa kan räknas ett par utflykter till Skåne 
och Kinnekulle —, de flesta fynden gjordes inom Östergötland, 
och en stor del bär signaturen: »Skeninge, in hortu», träd- 
gården vid hans hem, synbarligen hans kära vistelseort och skåde- 
platsen för många intressanta iakttagelser (hvarom en mängd 
efterlämnade anteckningar vittnar); en förvånande mängd goda 
fynd hade denna »hortus» renderat honom. 

NERÉN ägde ett värdefullt bibliotek, där gifvetvis entomolo- 
gien var väl representerad (till rariora torde kunna räknas ma- 
nuskriptet till ett af den berömde WESMAELS verk: »Monogra- 
phie des Braconides de Belgique: premier manuscrit, présenté 
å- ”Pacadémie "le 7 Oct! "Tr833>) "och "hade rpa förvartvandet 
af gedigna arbeten inom detta område nedlagt icke obetydliga 
kostnader. 

NERÉNS arbetsförmåga och intresse för entomologien voro 
ännu oförminskade, då han uppnådde 70:de lefnadsåret; därefter 
märkte hans vänner med vemod ett hastigt aftagande af själs- 
förmögenheterna. 

HARALD NERÉN var en vaken och liflig natur och hade 
i sitt väsende något medryckande; Hvad som för öfrigt kar- 
aktäriserade honom — förutom ett utprägladt sinne för musi- 
ken — var godlynthet och välvilja, parade med en viss barns- 
lig naivitet; motgångarna i” lifvet tog han lätt och efter: 


2 


NORDENSTRÖM: C. H. NERÉN. 197 


lämnade ingen ovän; men med saknad skall han minnas af 
mången. 


Till Entom. Tidskr. har NERÉN meddelat följande uppsatser: 

Årg. 6. Bidrag till kännedomen om  gräsflyet (Chareas 
graminis 1..) och dess parasiter. 

Årg. 1. Ytterligare bidrag i samma ämne. 

Årg. 8. Bidrag till kännedomen om ekorrspinnaren (Stau- 
ropus fagi), referat. 

Årg. 10. Nekrolog öfveröd:roG: EB. MÖöERBRt 

Årg. 12. Bidrag till kännedomen om lefnadssättet hos 
några skandinaviska arter af sågstekelsläktet Emplytus. 

Årg. I 3. Entomologiska anteckningar: 1) Ytterligare om 
Emphytus. 2) Om kläckning af några Vemati och deras para- 
siter. 3) Om Ichneumon firmipes. 

Årg. 13. Sommarstudier: Om lefnadssättet hos några Api- 
der, Gräfsteklar, Chrysider m. m. 

Årg. 13. Om några skalbaggars lefnadsvanor. 


NEREÉNS efterlämnade insektsamling innefattar bl. a.: Para- 
sitsteklar omkr. 630 arter i 172 släkten, Äpide och Vespidae 
275, Coleoptera omkr. 1,590 och Lepidoptera omkr. 740 arter. 


H. Nordenström. 


[SS] 


198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


NOTITS OM NOGEETOD ONASNERE: 


Ved bestemmelsen av endel i Kristiania zoologiske museum 
opbevarte, av hr. ALF WOLLEBAEK samlede, odonater, saavelsom 
ved nogle av mig selv gjorte fund, har jeg kunnet faa notere 
nogle nye findesteder for norske odonater, hvorover der fra de 
sidste aar ikke foreligger andre meddelelser end en opsats av 
MORrToN i »The Entomologist's Monthly Magazine», 2 S. V. XII 
(1901) og av mig selv her i tidskriftet i 1899 pag. 290. Mine 
fund er fra Nordreisen (i Tromsö amt) og fra Suldal (i Stavan- 
ger amt, 1901); det som anföres fra andre lokaliteter er samlet 
av hr. WOLLEBAK (1898). 

1. Libellula guadrimaculata Tin. Fredrikstad. 

2. Sympetrum vulgatum Tin. Suldal og Fredrikstad. Var 
paa Vestlandet hidtil kun angivet fra Jzxderen. 

3. Sympetrum scoticum DON. Var i Suldal adskillig hyp- 
pigere end vulgatum og bemerkedes paa enkelte steder i stort 


antal. — Skabotjern i Lier; Juern pr. Norderhov (Ringerike); 
Linnes i Lier. — Er vistnok en av vore hyppigste odonater. 
4. Sympetrum flaveolum LiN. Juern og Linnges. — Paa 


Vestlandet er denne art hidtil ikke fundet. 

5. Cordulia metallica VAN D. LIND. Juern. 

6. Cordulia arctica ZeTT. Suldal. — Var tidligere fun- 
den i Finmarken, paa Dovre, ved Kristiania og Szxterstöen; den 
er altsaa ny for Vestlandet. 

17. Cordulegaster annulatus LATR. Lier (1895). — För 
kun funden ved Kristiania. 

8. Åeschna coerulea Ström. (borealis ZETT.). Nordreisen. 

9. ÅAeschna juncea Tin. Nordreisen, Suldal, Linnzes, Solli- 
högda (Bzerum), Fredrikstad. — Var tidligere ikke funden nor- 
denfor Saltdalen; paa Vestlandet var den kun funden ved Molde 
(MORTON). 

10. Åeschna grandis Tin. Suldal, Skabotjern, Fredrik- 
stad. — If. SOMMERFELT skal den forekomme i Saltdalen og 
ZETTERSTEDT anförer den fra »Lapponia Umensi»>. 

11. ÅLestes sponsa HANSEM. Temmelig hyppig i Suldal; 
var för ikke kjendt fra Vestlandet. — Ringerike, Linng&es. 

12. Ågrion cyathigerum CHArRP. Unicum fra Suldal; var 
paa Vestlandet hidtil kun tagen paa Jederen. — Fredrikstad, 
Ringerike. — Artens nordgrense er hidtil Saltdalen. 

Kristiania mars 1902. 


Embr. Strand. 


199 


NÅGRA BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SVENSKA 
HYMENOPTERERS GEOGRAFISKA UTBREDNING. 


(Forts. från Årg. 21, pag. 201—208). 


Anteckningar från exkursioner i Östergötland, sydvästra Småland, Öland och 
Skåne under åren 1900 och 1901. — Bestämningarne med ledning af huf- 
vudsakligen WESM-ELS och THOMSONS, delvis äfven HOLMGRENS och 
BERTHOUMIEU'S arbeten. Nomenelatur och uppställning i allmänhet 
enligt THOMSON, 


AF 


Jl. NORDENSTRÖM. 


Ichneumonides. 


Ichneumonides oxypygi & amblypygi: 


Eupalamus oscillator (WEsm.), 2; ÖG.: St. Lars, ängsmark 13.9; 
»täml. sälls.> THOMS. 

Chasmodes lugens (GrRav.), 2; ÖG.: St. Lars, i granstubbar 

arroskettrexsr20r mm. i längd, 

Ichneumon fusorius (LIN.), Af, kläckt 10.1 1902 ur en puppa 
(af Sphinx pinastri enligt benäget meddelande fr. 
prof. LAMPA) tagen 19.10 1901 under mossa på ste- 
nar vid Linköping; längd 26 mm. (= Amöblyteles f.). 

» bucculentus (WESM.), IS, var. segm. 7 albomaculat.; 
ÖG.: Åtvid, gräsmark 8 o. 12.7; Mjölby, under mossa 
på stenar 27.10. 


» gracilentus (WESM.), IS; ÖGK Åtvid, gräsmark 8 o. 
27.7; St. Lars; barrskog, i flykten. 

» tuberculipes (WEsM.), 2; ÖG.: St. Lars, granstubb 
I F:IO,. 

» nigritarius (GRAV.), S, var. antenn. fuscoannulat.; 
ÖG.: Kärna, på klöfver 16.8; 9. var. tibiis haud 
alboannulatis. 

» albosignatus (GRAV... PA; Sk.: Röstånga, 21.6; ÖG.: 


Kärna, på klöfver 16.8. 


I 


200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Ichneumon tergenus (GRAV.), 2; ÖG.: St. Lars, ängsm. 
Amblyteles divisorius (GRrRav.), &, var. abdom. toto nigr.; ÖG.: 
Åtvid, gräsm, 8.7 (ad Å. fossorius GRAV., i hvar- 
andra öfvergående arter:); &, St. Lars, barrskog, i 
flykten. 
» funereus (GRAvV.), &A; ÖG.: Skeninge, på sandplaner 
14.8; sälls. enl. THOMS: 
castigator (GRAV., FABR.), 9; Sk: Stehag, 22.05 
ÖG.: Mjölby, Kärna, på järnvägsbank (gräsm.) 22 0. 
27.9; enl. THOMS. & sälls. 
Alomyia ovator (Grav.), 2; ÖG.: Linköping, i trädg. 17.6; &S 
var. abdom. toto nigr. 15.6, d:o. 


Ichneumonides platyuri: 


Eurylabus torvus (Wesm.), 92; ÖG.: Linköping, gräsmark 9.6; 
»sälls.> (HOLMGR. & THOMS.). 

Platylabus pedatorius (FABR.), 2; ÖG.: St. Lars, gräsm. 8.8. 
Hypomecus albitarsis (WESM.), &, var. abdom., exc. sSegm. I, 
toto rufo; ÖG.: St. Lars, gräsm.; »ej allm.> (THOMS.). 
Tricholabus strigatorius (FABR.), 2; ÖG.: Åtvid, gräsm. 10.7; 

»mindre allm.> HOLMGR. 


Ichneumonides pneustici: 


Colpognathus celerator (LiN., THOMs.), 2; ÖG.: Kärna, under 
mossa 24.10; »ej allm.> THOMS. 
Centeterus major (WESM.), 2; ÖG.: St. Lars 22.8; enl. HOLMGR. 
en gång funnen i Sverige af BoHEMAN; ej funnen af THOMSON. 
Aethecerus pallicoxa (THoms.), ÅA. discolar (Wesm.), &; ÖG.: 
St. Lars, på hassel. 
Pheogenes semivulpinus (GRAV.), &A; ÖG.: St. Lars, på hassel o. 
klöfver, aug., sept. 
melanogonus (WEsm.), 9; ÖG.: Kärna, gräsm. 25.8; 
» sälls., isynnerhet >» (THOMS.). 


> Zschiomelinus (GRAVv.), ad crassidens (THOMS.), &; 
ÖG.: St. Lars, ängsm. 
> Zmpiger (WESM.), 9, var. antenn. fere tot. rufis; 


ÖG.: St. Lars, ängsm. 


2 


NORDENSTRÖM: BIDR, T. KÄNNED. OM SV. HYMENOPTERERS UTER. 201 


Cryptida. 


Cryptina: 


Cryptus obscurus (GRAV.), AI; ÖG.: St. Lars, ängsm. 19.9. 
Diane (Grav.), 2; Smål.: Vernamo 28.6; ÖG.: St. 

Lars, ängsm. 8.9. 

Goniocryptus glabriculus (THoms.), 9; ÖG.: Åtvid 11.7: »sälls.» 
(THOMS.). | 

Cenocryptus pubiventris (THOMS.), 9; ÖG.: St Lars, ängsm. 
10.6; 6.8 (ad Ci rufiventris [THOMS.]), sannolikt obetydligt 
skilda arter. 

Gombrus armatulus (THOMS.), 2; ÖG.: Kärna, på klöfver; »fun- 
nen i Sk.> (THOMS.). 


Phygadeuonina: 


Plectocryptus scansor (P. grisescens (GRAV.), >; Mjölby o. Kärna, 
järnvägsbank (gräsm.), mycket ymnig en kort tid i slutet 
af sept. 

Trichocryptus cinctorius (GRAv.), &, ÖG.: Linkpg, trädg. (sub 
herbis) 10.9. 

Mäicrocryptus graminicola (GRAV.), A; Smål.: Vernamo 2.7. 

Stylocryptus parviventris (GRAVv.), 2; ÖG.: Kärna, gräsm. 21.8; 
»sälls. Sk.» (THOMS.). 

Phygadeuon fumator (GRAV.), A; ÖG.: St. Lars, ängsm. 5.8. 


> grandiceps (THOMS.), P; ÖG.: Norsholm—Gistad, i 
järnvägskupén 16.9; »funnen vid Pålsjö i Sk.> THOMS. 
» Znflatus (THOMS.), 2; ÖG.: St. Lars, ängsm. 19.9. 


Hemaiteles elymi (THoms.), 2; ÖG.: Mjölby, gräsm. 11.9. 
Pezomachus agilis (GRrav.), AA, ÖG.: St. Lars, ängsm. 5.8. 


Tryphonide. 


Tryphonides homalopi: 


Tryphon elongator (GRAV.) &; ÖG.: Kärna, gräsm. 25.8, 27.9. 
> vulgaris (HOLMGR.), &; Sk.: Stehag 28.6. 


” 


d 


202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Tryphon trochanteratus (HOLMGR.), &S; var. abdom. nigresc., tro- 
chant. postic. supra nigr.; Sk.: Skäralid, Röstånga, 20 
0: 21.05 Smal: Vernamök2.7e 
> brunniventris (GRAV.), 2 s; Smål.: Vernamo gräsm. 
Sö es 
Polyblastus mutabilis (HOLMGR.), A; ÖG.: St. Lars, ängsm. 6.8; 
»i Lapl.> (HOLMGR.). 
» pratensis (GRAV.), 2; Smål.: Vernamo, gräsm. 28.6; 
»funnen i Grenna-tr. och ÖG.» (HOLMGR.). 
Mesoleptus typhe (FOoURCRor), I PL; Sk: Stehag 22.6; Smål.: 
Vernamo, gräsm. 28.6. 
» genalis (THOMS.) ad JM. paludicola (HOLMGR.), Q; 
Smål.: Vernamo, gräsm. 28.6. 
Catoglyptus fuscicornis (GRAV.), 2; ÖG.: Mjölby, gräsm. 11.9. 
Euryproctus geniculatus (GRAV.), 2; Smål.: Vernamo 27.6. 
» atomator (GRAV.), 2; ÖG.: Mjölby, gräsm. 11.9. 
Mesoleius annulipes (THoms.), ad M. colon (Grav.), 2; ÖG.: 
Lkpg, trädg. 21.9; »funnen vid Båstad Sk.» (THOMS.). 
> semicaligatus (GRrRAV.), &; ÖG.: Mjölby, järnvägsbank 
20005 
> ruficornis (GRrRav.), 9; ÖG.: Mjölby, järnvägsbank, 
Stäsm. 22.05 
» rufolabris (ZETT.), 2; ÖG.: St. Lars 6.8, Kärna, gräs- 


mark 25.8. 

> hamulus (GRAV., THOMS.), IM. nobilis (HOLMGR.), 5; 
Smål.: Vernamo 28.6; »sälls.,, vid Ringsjön Sk.» 
(THOMS.). 


» sinuatus (THOMS.), 9; ÖG.: Landeryd, på klöfver 13.8; 
»funnen vid Pålsjö Sk.» (THOMS.). 


» humerellus (THOMS.), AP; var; Smål: Hvittaryd 4.7; 
»funnen vid Lund» (THOMS.). 
» albopictus (GRAVv.), 9; var. macula humerali et areis 


metathoracis deficient.; an sp. nova? ÖG.: Lkpg, trädg. 
21.9; »vid Ringsjön Sk.» (THOMSs.). 


Tryphonides prosopi: 


Exochus gravipes (Grav.), 2; ÖG.: St. Lars, ängsm. 12.9. 


4 


NORDENSTRÖM:! BIDR. T. KÄNNED. OM SV. HYMENOPTERERS UTER. 203 


Tryphonides schizodonti: 


Bassus nemoralis (HOLMGR.), &; Smål.: Vernamo 27.6. 
Homoporus (Bassus) lateralis (Grav.), 9; ÖG.: Norsholm, gräsm. 
7.6; »täml. sälls.> (THOMS.). 


Tryphonides macrochili: 


Banchus volutatorius (Lis.), 9 &; ÖG.: Åtvid, gräsm. 10.7 (10 
P, I SA); Smål.: Vernamo 27.6, endast 29; Sk.: Röstånga 
(a KLOR 
Banchus falcator — f. ö. en af de allmännare parisitstek- 
larne — anträffades i förvånande stor mängd i och utmed en 
rågåker i Hvittaryds socken i Smål. (4.7); enl. RATZEBURG para- 
siterar den på Tallmätaren (Bupalus piniarius LiN.), i närmaste 
omgifning fanns emellertid där intet tallbestånd. 


Pimplariz. 


Ephialtes tuberculatus (FOoURCR.), 2; ÖG.: St. Lars 21.5; vid 
tallstubbar (i flykten) 19.9. 


> carbonarius (CHRIST.), 2; ÖG.: St. Lars, på gärdes- 
gårdar 19.9. 
» 7zex (KRIECHB.), 2; ÖG.: St. Lars, på gärdesg. 12.9; 


liksom föreg. ymnig en kort tid medio sept. 
Pimpla flavicornis (THoms.), 9; ÖG.: Åtvid, gräsm. 8.9. 
>»  rufata (GMEL.), 2; Smål.: Vernamo 28.6. 
Glypta ceratites (Grav.), &; ÖG.: Lkpg, trädg. 15.6; »funnen 
i Norrl.> (THOMS.). 
Lissonota leptogaster (HOLMGR.), I; ÖG.: Kärna, gräsm. 21.8; 
>rarissime in Smol., Gotl.> (HOLMGR.). 
» bellator (GrRav.), 2; Smål.: Hvittaryd 4.7. 
» commixta (HOLMGR.), &; ÖG.: flerest., gräsm., aug., 
sept. 
Polysphincta tuberosa (GRAVv.), Smål.: Vernamo, juni. 


204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Ophionide. 


Anomalon cerinops (GRAV), A; Sk.: Båstad 24.6. 
> canaliculatum (RATz.), Å. nigricans (WEsm), 2; Sk.: 
Stehag 22.6; »rarius> (HFOLMGR.), »ej sälls! i S.: Sverige, 
äfven i Lapl.> (THOMS-.). 
Porizon hostilis (GRAV), 2; ÖG.: Mjölby, järnvägsbank 22.9. 
9 harpurus (GRAV.), 2; Smål.: Hvittaryd 4.7. 
Campoplex cultrator (GRAV.), 2; Smål.: Vernamo; »in frutic. 
rariss. s unic. prope Holmiam, 2 ignoro» (HOLMGR.); 
»N. o. mell. Europa» (THOMS.). 
> stragifex (ForrsTt.), 9; ÖG.: Åtvid, gräsm. 28.6, 
8.7; Sk.: Stehag, Attarp, juni; »ej sälls. i N. o. mell. 
Europa» (TTOMS.). 
Cymodusa leucocera (HOLMGR.), &; ÖG.: Kärna, järnvägsbank 
28.03 St; ars, grasm. 2060: 
Casinaria claviventris (FIoLMGR.), 2; ÖG.: Åtvid, gräsm. 8.9. 
Pyracmon fumipennis (ZETT.), 2; Smål.: Vernamo 22.7. 
Limneria longipes (MöÖLL.), Olesicampa (THOMS.), 9; Smål.: Ver- 
namo 27.6. 
> exareolata (RaATtz.), Augitia (THOMS.), 9; ÖG.: St. Lars, 
ängsm. 19.9. 
» rufocincta (GRAV.), Anilasta (THOMS.), 9, AP; ÖL: Eriks- 


ÖKEKS fis 

> notata (GrRAVv.), Ånilasta (THOMS.), 9; Smål.: Vernamo, 
Sräshi 2. 

> clandestina (HoLMGR.), Holocremma (THOMS.), 2; Smål.: 


Hvittaryd 4.7. »Funnen i Sk.> (HOLMGR.) »och Lapl.» 
(THOMS.). 

> buccata (THoms.), Holocremma (THOMs.), 2; ÖG.: St. 
Lars, gräsm. 8.8; »funnen vid Pålsjö i Sk.» (THOMS.). 


Braconidze. 


Clidostomi: 
Chelonus rugigena (THOMS.), &; Smål.: Vernamo, juni; Sk.: Bå- 
stad 24.6; »sälls.> (THOMS.). 
6 


NORDENSTRÖM: BIDR. T. KÄNNED. OM SV. HYMENOPTERERS UTBR. 205 


Helcon tardator (NErs), 2; ÖL: Borgholm 2.7; »i löfskog i Blek. 
o. Sk.» (THOMS.). 
>  eqvator (NEES), 5; Smål.: Vernamo, in ligno, 5.7; »ej 
allm.»> (THOMS.). 
>  femoralis (NEES), 2; Smål.: Vernamo, in ligno, 6.7. 
Macrocentrus infirmus (NEES), Rogus (WESM.), I; ÖG.: Lande- 
ryd, på klöfver 13.9; »ej allm.»> (THOMS:). 
Leiophron sp. ad fuscipes (WESsM.), mandibul. nigr. (non rufi), 
&A; ÖG.: Lkpgs-tr., på klöfver 13.9; »endast en &A funnen 
vid Lund» (THOMS.). 


Cyclostomi: 


Rogas irregularis (WESM.), &: ÖG.: Åtvid 11.7. 
Vipio heteropus (THOMS.), SA; Smål.: Vernamo, på timmer 12.7; 
»funnen i ÖG.» (THOMS.). 
> — obscuripennis (THOMS.), ?P; Smål.: Vernamo, ängsm. 8.7; 
»funnen i Lapl.» (THOMS.). 
Bracon fuscicornis (Wesm.), 2; ÖG.: Lkpgs-tr., i ekgaller, kläckn. 
20.5; »vid Ringsjön Sk.» (THOMS.). 
Doryctes obliteratus (NEEsS), 2; Smål.: Vernamo, ängsm.; »ej 
sälls. i skogstr.> (THOMS.). 


Areolarii: 


Microgaster meridianus (HaAL.), 9; ÖG.: Lkpg, trädg. 25.9; 
»flerest; 1 Sk.> (THOMS:). 


Exzodonti: 


Alysia ruficeps (NEEs), 9; Smål.: Vernamo 28.6; »sälls, i södra 
Sv.» (THOMS.). 


Hymenoptera Phytophaga. 


Hylotoma pagana (LATR.), &S; ÖL: Färjestaden, ängsm. 19.6; 
»täml, sälls, i S. Sv.» (THOMS.): 


7 


206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


Åthalia glabricollis (THOMS.); Kalm, län: Ljungby, ängsm. 22.6; 
»sälls.> (THOMS.). | 
Emphytus rufocinctus (KLuG), 8; ÖL: Borgholm, buskm. 26.6; 
»täml. sälls.> (THOMS.). 


» calceatus (KruG), 2; Öl: Borgholm 28.6; »sparsam» 
(THOMS-.). 
Blennocampa albipes (KLuc), 9; ÖG.: St. Lars, ängsm. 31.5. 
> 2-punctata (KLuG), 9; ÖG.: Norsholm, gräsm. 9.6; 


»sälls., Sk.> (THOMS.). 
Taxonus glabratus (FALLÉN), &; ÖG.: St. Lars, Tinneräng, på 
hassel 26.8. 
Macrophya blanda (FaAB.), 2; ÖN: Borgholm, buskm. 26.6; »ej 
allm.> (THOMS-.). 
» rustica (LIN.), P, &; ÖL: Borgholm & Tveta, buskm. 
23—29 juni; »täml. sälls.> (THOMS.). 
Synairema rubi (PANz.), 2; ÖG.: Norsholm, gräsm. 7.6; »täml. 
sälls.> (THOMS.). 
Perineura solitaria (SCHRANK.), 2; Kalm. län: Ljungby, ängsm. 
Tenthredo flavicornis (FAB.), &, 2; ÖN: Borgholm, buskm. 26.6; 
SK Stehag 22-06 
Sirex spectrum (LIN.), 2; Kalmar, zz domo, 14.6. 


Fossores. 


Pompilus rufipes (LiN.), &, 9; ÖL: Färjest., ängsm. 19.6. 
> fuscomarginatus (DBM), 2; ÖG.: St. Lars, fukt. äng 
18.3; »sälls. på Gotl.> (THOMS.). 
> spissus (SCHIÖDTE), 29; ÖL: Tveta 29.6. 


207 


NEUE ODER WENIG BEKANNTE COLEOPTERA 
LONGICORNIA 


VON 
CHR. AURIVILLIUS, 


Fer 


53. Strangalia(') mirabilis n. sp. — Ög. Valde elongata, 
nigra, supra dense rugoso-punctata et brevissime (vix visibiliter) 
nigro-tomentosa, capite prothoraceque pal- 
lide pilosis, infra pallide aureo-sericans, 
femoribus anticis e maxima parte rufis; 
capite breviter rostrato, genis quam ocu- 
lis plus duplo brevioribus; antennis api- 
cem elytrorum haud attingentibus, articulis 
1I—4 Dbasique articuli s5:i atris, nitidis, 
reliquis opacis, griseo-sericeis, subincras- 
satis; prothorace elongato, angusto, conico, 
ante apicem fortiter, prope basin leviter 
constricto, lateribus subrectis, granuloso- 
scabro; scutello triangulari, aureo-hirto ,;: 
elytris elongatis, apicem versus fortiter 


angustatis, dorso planis, apice truncatis, 
i i i Arvis: Äavis, 20r80F ÅA AV 
inermibus, maculis 4 parvis flavis, ; Bor Fl ANNE sankelin Mira 
tomentosis ornatis, apicem segmenti 3:1 bilis AUR. I. 


 abdominis haud attingentibus; abdomine 


longissimo, lineari, segmento primo breviore, reliquis subequalibus, 
4:0 infra apice utrinque dentato, 5:0 lamina maxima dependente, 
spathuliformi, intus brunneohirsuta, extus concava, nitida, sub- 
1 Siehe Ent. Tidskr. 20. p. 259—265. 1899. 
I 


208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


glabra utrinque predita; pedibus posticis valde elongatis, femori- 
bus apicem segmenti 3:1 abdominis attingentibus, tarsis longissi- 
mis quam tibiis fere longioribus, articulo primo 2:0 et 3:0 simul 
sumtis xquali. — Long. corp. 28—30 mm. 

Tonkin (FRUHSTORFER). — Museum Holmiz. 

Durch Form und Zeichnung erinnert diese hochinteressante 
Art an ÖOcalemia vigilans PASscoE und merkwärdigerweise noch 
mehr an die centralamerikanische Op/histomis lachrymans BATES. 
Von beiden weicht sie durch die Einfägung der Fähler ziemlich 
hoch hinauf zwischen den Augen und durch den kurzen Rissel 
ganz erheblich ab. Hierin stimmt sie mit Strangalia gut iäberein. 

Femina?: Nigra, capite, strictura antica, lateribus basique 
prothoracis, scutello, pectore cum coxis abdomineque (segmento 
ultimo excepto) late aureo-sericeis; forma capitis et prothoracis 
fere ut in mare; elytris multo latioribus, apicem versus modice 
angustatis abdomine parum Dbrevioribus, apice emarginato-trunca- 
tis, dense rugoso-punctatis, nigris et nigro-tomentosis, plaga basali 
ovali, macula sub humeris fasciisque tribus ad suturam valde 
dilatatis flavis et flavo-tomentosis; femoribus basi plus minus 
fulvis; tarsis posticis longissimis quam in mare adhuc longioribus, 
quam tibiis evidenter longioribus, 
his intus prope medium dente 
armatis; segmento ventrali ultimo 
subceylindrico, apice leviter emar- 
ginato; antennis nigris articulis 
7—11 flavis. — 21 mm. 

Tonkin (FRUHSTORFER). — 
Museum Holmizx. 

54. Arctolamia Fruhstor- 
feri n. sp. -— Fusco-brunnea 
nigro-setosa, corpore infra cum pe- 
dibus, capite, prothorace, scutello- 
que dense rubro-tomentosis; pro- 
thorace medio valde elevato et 


verrucoso utrinque spinoso; elytris 


Fig. 19. Arctolamia Fruhstorferi AUR. tomento flavo-griseo vestitis, plaga 


magna communi basali et duabus 


1 


lateralibus altera pone medium multo majore atrosericeis ornatis; 


2 


AURIVILLIUS: NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. 209 


antennis nigris, articulis basi pallidis rubris aut flavis, apice pilo- 
sis et plus minus incrassatis. -—— Long. corp. 33 mm. 

Tonkin: Than Mai (FRUHSTORFER). — Museum Holmizxe. 

Durch die rothe Unterseite und die Zeichnung der Oberseite 
von den beiden anderen von GESTRO beschriebenen Arten leicht 
zu unterscheiden. Die Fligeldecken haben nur an den Schultern 
einige wenige Körnchen. 

Ich habe diese und die folgende schöne Art nach ihrem 
Entdecker dem unermidlichen Reisenden und Sammler H. 
FRUHSTORFER benannt. 

55. Calloplophora Fruhstorferi n. sp. — Nigra, capite, 
prothorace, scutello, pectore, maculis magnis lateralibus abdomi- 
nis pedibusque tomento coeruleo plus minus dense vestitis; elytris 
lete violaceis, micantibus, fasciis et maculis nonnullis irregulari- 
bus coeruleo-tomentosis ornatis; antennis coeruleo-annulatis. — 
Long. corp. 46 mm. 

Tonkin: Mauson Berge, 2—3000'. (FRUHSTORFER). — Mu- 
seum Holmizxe. 

56. Colobothea declivis n. sp. — Fusco-brunnea, cinereo- 
tomentosa; capite vitta media obsoleta, 
in vertice continuata vittaque lata obli- 
qua sub oculis flavidis; prothorace leviter 
obeonico lateribus omnino rectis, supra 
prope basin transversim sulcato, disco 
maculis nonnullis parvis atro-holosericeis 
consperso et utrinque vitta singula flava, 
lata, valde obliqua ornato; scutello atro- 
sericeo linea media pallida; elytris basi 
convexis humeris prominulis, apicem ver- 
sus sensim valde declivibus et modice 
angustatis, apice truncatis et utrinque 
acute spinosis, irregulariter subseriatim 
punctatis, basi utrinque crista parum ele- 


vata preditis, cinereis, vitta abbreviata 
i id i i suturali maculis- .. 3 2 

basali flavida, vitta brevi , Fig. 20. Colobothea declivis 

que 4 (prima ante medium rotundata, ING 

ceteris pone medium irregularibus) atris, 

flavocinctis; corpore infra, macula utrinque metasterni vittaque 


Entomol. Tidskr. Årg, 23, H. 3 (1902). 61 14 


210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


lata segmentorum 1—4 abdominis nec non macula parva laterali 
segmenti 5:i dense flavo-tomentosis; antennarum articulis 3—38 
apice nigricantibus. —- Long. corp. 14 mm. 

Bolivia. — Museum Holmiz&. 

Das einzige mir vorliegende Stick ist wahrscheinlich ein 
Mänchen. Das letzte Bauchglied ist an der Spitze breit ausge- 
randet und beiderseits mit einem kurzen Dorn bewaffnet. 

57. Colobothea simillima n. sp — Quoad colorem et 
signaturam C. JZaterali BATES valde similis, elongata, postice 
attenuata, supra cinereo-tomentosa, rufo-variegata et nigro-maculata, 
infra cano-tomentosa; prosterno, vitta den- 
tata media segmentoque ultimo abdominis 
nigris; prothorace subtransverso, ad basin 
fortiter constricto, et ante stricturam utrin- 
que dente valido obtuso armato, lateribus 
ante dentem subrectis, supra convexo, 
rufo- et fusco-variegato, lateraliter vitta 
latissima atra nitida, postice in elytris 
usque ad maculam lateralem primam con- 
tinuata ornato; scutello nigro macula ba- 
sali rufa; elytris cinereis rufo-variegatis, 
plagis tribus lateralibus irregularibus atris 
ornatis; pedibus cano- et fusco-variegatis; 
antennis brunneis, griseo-tomentosis. — 
Long. Corp. 1I5— 10 mm. 

&. Tarsis anticis dilatatis et nigro-cilia- 
tis, tibiis anticis dente interno arma- 


Fig. 21. Colobothea similli- tis; segmento ultimo ventrali trans- 

RESA verso, apice late et sat profunde 
emarginato. 

9. Tarsis anticis haud dilatatis, parum ceiliatis, tibiis anticis 


subinermibus; segmento ultimo ventrali elongato, conico, 

apice leviter emarginato. 

Brasilia meridionalis: Sao Leopoldo. — Museum Holmieze. 

58. Colobothea crucigera n. sp. — Atra, vittis tribus 
frontalibus, una verticis, quinque thoracis (una dorsali, binis ut- 
ingue lateralibus, superiore ad oculos, inferiore latiore in genas 
continuata), scutello vittaque lata suturali elytrorum postice fissa 

62 


AURIVILLIUS: NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. 211 


et extrorsum curvata, ante medium ramo simplice breviore et 
mox pone medium ramo longo postice ad marginem elongato 
predita albis; corpore infra nigro, vitta la- 
terali usque ad basin segmenti ultimi abdo- 
minis continuata maculaque elongata trian- 
gulari utrinque metasterni dense albotomen- 
tosis: coxis infra, meso- et metasterno me- 
dio et segmento primo abdominis dense 
nigro-fusco hirsutis, hoc et prosterno leviter 
cinereo-tomentosis; antennis nigris, articulo 4:0 
basi intus albido: pedibus nigris, tarsis supra 
ad basin cinereis, femoribus crassis com- 
pressis, plus minus griseo-indutis. — Long. Ci 
corp. 20—24 mm. 

Bolivia. — Museum Holmiz2. 


C. crucigera hat scharf, fast rechtwin- 
kelig, hervortretende Schulterbeulen und 


Ä | | . 22. Colobothea cru- 
zeichnet sich von ibrigen Arten besonders (kårer ADR: 


dadurch aus, dass die beiden von den Schul- 

tern ausgehenden Längskielen sich bald weit von einander tren- 
nen, indem die obere sich dem Naht nähert und hinten breit 
und stumpf wird. Zwmischen den Schultern und dem Schildchen 
liegt eine längliche, scharf gekörnelte Erhabenheit. Die Vorder- 


schienen sind an der Spitze nach innen scharf erweitert und 
haben bei grösseren Stäcken einen Zahn in der Mitte. Unsere 
Stäcke scheinen SY zu sein; ihre Vordertarsen sind wenig er- 
weitert und schwach gefranzt; das letzte Bauchglied ist am Ende 
tief ausgerandet. 

In Brasilien an den Ufern des Amazonenstromes kommt eine 
Form vor, die beim ersten Anblick als von crucigera weit ver- 
schieden vorkommt, sicher jedoch nur eine Farbenvarietät davon 
ist. Sie stimmt in Form und allen Structurverhältnissen völlig 
mit crucigera iäberein, ist aber oben mit einem grauen Tomente 
dicht iäberzogen wozu kommt, dass die hellen Zeichnungen der 
Flägeldecken verkleinert und in mehreren' getrennten Flecken 
aufgelöst sind. Ich nenne diese Form: 

var. amasonica n. var. — A forma typica differt corpore 
fusco vel obscure brunneo, supra indumento denso griseo obtecto, 

63 


ER ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


signaturis albidis elytrorum diminutis et in maculas numerosas, 
irregulares dilaceratis. 

Brasilia: Amazonen Fluss. — Museum Holmiz. 

59. Colobothea plagiata n. sp. — Fusco-brunnea, cine- 
reo-tomentosa, capite flavescente-cinereo-tomentoso, utrinque sub 
oculis fascia lata obliqua flavescente; prothorace lateribus omnino 
rectis, supra in medio plaga magna, postice angustata, nigro ve- 
lutina, et utrinque vitta lata flava, infra linea nigro-velutina de- 
terminata ornato, infra cinereo-tomentoso; scutello toto nigro- 
velutino, macula parva annexa utrinque elytrorum plagam 'fur- 
catam formante; elytris convexis, postice sat fortiter declivibus, 
apicem versus paullulum attenuatis, apice truncato-emarginatis, 
angulo suturali producto et laterali spinoso, setosis et cinereo- 
tomentosis maculis flavescentibus passim conspersis et utrinque 
plagis tribus nigro-velutinis, prima parva triangulari ante medium, 
secunda pone medium magna, transversa, sinuata, tertia subapi- 
cali angusta, irregulari; corpore infra cinereo- et presertim ad 
latera dense flavescente-tomentoso, abdomine medio late fusco et 
utrinque duplice serie nigro-maculata, segmento ultimo ad basin 
flavo-bimaculato; pedibus nigro-brunneis flavescente-annulatis femo- 
ribus apice crassis, tarsis basi pallidis. — Long. corp. 11—14 mm. 

Columbia. — Museum Holmizx. 

Eine mit C. velatina BATES nahe 
verwandte Art, die sich von allen ähn- 
lichen Arten durch die völlig geraden 
Seiten des Halsschildes unterscheidet. Von 
velutina weicht sie iäbrigens auch durch 


js 


den zweispitzigen Schildchenfleck, durch 
den schmalen, unregelmässigen kleinen 
Spitzenfleck der Fliägeldecken und durch 
das Fehlen der dunklen Punktflecke der 
Flägeldecken ab. 

60. Colobothea assimilis n. sp. 
— Fusca, dense cinereo- et flavescente 


Fig. 23. Halsschild von 
a. Colobothea plagiata AUR. 3 . : : 
AE tomentosa; capite antice et in vertice 
b. » assimilis AUR. 
flavescente-brunneo-tomentoso, utrinque sub 
oculis vitta lata flavescente; prothorace transverso, utrinque pone 
medium  fortiter tuberculato, lateribus ab apice usque ad tuber- 


64 


AURIVILLIUS:! NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. 213 


culum rectis, deinde constricto, plaga magna basin versus sensim 
angustata dorsali et vitta lata utrinque sublaterali nigro-velutinis, 
plaga dorsali utrinque vitta lata obliqua flavescente terminata; 
scutello nigro puncto basali pallido; elytris humeris prominulis, 
parum obliquis, convexis, postice declivibus, parum attenuatis, 
apice truncatis, angulo laterali spinoso, punctatis, nigro-setosis, 
cinereo-cervino-tomentosis, maculis tribus flavo-cinctis nigro-veluti- 
nis ornatis, prima elongata obliqua ante medium, secunda magna 
transversa irregulari pone medium, tertiaque angusta valde irre- 
gulari subapicali; corpore infra fere omnino ut in specie pre- 
cedente colorato et signato. — Long. corp. 11—14 mm. 

Columbia. — Museum Holmiz. 

Auch diese Art ist mit velutiznra nahe verwandt, hat aber 
einen viel grösseren und von der Basis weiter entfernten Seiten- 
dorn des Halsschildes. 

Die vier mir bekannten, der Colobothea velutina ähnlichen 
Arten können auf folgende Weise leicht unterschieden werden: 
A. Die Seiten des Halsschiides bis zur Wurzel ganz gerade und 

ohne Höcker. 1. C. plagiata AuR. 
B. Die Seiten des Halsschildes vor der Basis mit einem Höcker. 

ag. Der schwarze Apicalfleck der Flägeldecken gross und 
fast quadratisch. 2. C. velutina BATES. 

8. Der schwarze Subapicalflecek der Fligeldecken schmal 

und sehr unregelmässig eingeschnitten. 
+ Die Seiten des Halsschildes mit einem breiten, von 
den Schultern ausgehenden schwarzen Streifen. 
3. C. assimilis AuR. 
. Die Seiten des Halsschildes einfarbig gelbgrau. 
4. C. maculicollis BATES. 

Eine finfte, unbeschriebene, ähnliche Art hat eine breitere 
Körperform und an der Spitze quer abgeschnittene unbewaffnete 
Fligeldecken. Ich betrachte sie als eine Eutrypanus-Art. 

61. Colobothea eximia n. sp. — Nigra, tenuiter fusco-, 
infra cinereo-pubescens; fronte lineis tribus, vertice unica, tem- 
poribusque duabus infra connexis (altera oculi marginem posticum 
sequente) flavis; prothorace subeylindrico lateribus rectis, haud 
tuberculatis, basi supra sulcato vittis 8 angustis flavis, 4 dorsali- 
bus, 2 utrinque lateralibus, vitta dorsali exteriore et laterali supe- 

65 


214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190902. 


riore in capite continuatis ibique connexis; scutello nigro, linea 
media cinerascente ornato; elytris elongatis, humeris sat promi- 
nulis, postice parum attenuatis, apice late recte truncatis, spina 
acuta laterali, maculis numerosis plus minus reticulatim confluen- 
tibus, flavis vel flavescente-cinereis dense vestitis, relicta macula 
magna quadrata apicali nigra immaculata, apice niveo-marginatis; 
antennis nigris, articulo sexto annulo lato basali niveo; pedibus 
nigris cinereo- et fusco-tomentosis; corpore infra cinereo-, ad latera 
flavo-tomentoso, abdomine nigro-maculato, segmento ultimo nigro 
apice et basi utrinque albo-maculato. — Long. corp. 16— 
22 mm. 

Mas: Pedibus anticis elongatis, tibiis intus dente armatis, 
tarsis modice dilatatis longissime nigro-ciliatis; abdominis segmento 
ultimo apice leviter emarginato, subtruncato, angulis brevissime 
dentatis. 

Femina: Abdominis segmento ultimo subtruncato. 

Columbia. — Museum Holmie. 

Der C". hirtipes DE GEER (= contaminata BATES; ? = an- 
nulata FABR.) sehr ähnlich, aber durch den ganz wie bei C. 
bicuspidata LATR. (= octolineata BATES) und bitincta BATES ge- 
zeichneten Halsschild verschieden. | 

62. Colobothea numida n. sp. — Nigra, cinereo-variegata; 
capite lineis tribus frontalibus, unica verticis, singula brevi utrin- 
que pone oculos alteraque recta transversa ad apicem inferiorem 
oculorum niveis; prothorace subconico, lateribus subrectis, prope 
basin sulco transverso punctato predito, nigro, lineis octo longi- 
tudinalibus albis, 4 dorsalibus, binis lateralibus ornato, linea 
dorsali exteriore ad medium oculi, linea laterali superiore ad an- 
gulum inferiorem oculi recte continuata; scutello atro; elytris 
elongatis cylindricis, ad basin prothorace parum latioribus, hume- 
ris elevatis et valde obliquis, apice recte late truncatis, angulo 
laterali spinoso, albido-tomentosis et punctis numerosis nigris 
partim confluentibus. dense et &qualiter conspersis, parte quinta 
apicali immaculata nigra, margine ipso apicali niveo; corpore 
infra cum pedibus nigro, sterno cinereo-tomentoso, segmentis 1—4 
abdominis maculis magnis lateralibus albis: antennis totis nigris. 
— Long. corp. 17—26 mm. 

Mas: Antennis corpore fere duplo longioribus, articulo sexto 

66 


AURIVILLIUS: NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. 215 


apice intus tuberculo armato; pedibus anticis elongatis, tibiis intus 
medio dente armatis, tarsis dilatatis longissime nigro-ciliatis:; 
segmento ultimo ventrali apice late emarginato. 

Femina: Antennis corpore tertia parte longioribus, inermi- 
bus; segmento ultimo ventrali elongato, apice leviter emarginato. 

Peru und Bolivia. — Museum Holmiz. 

Von der nahe verwandten C. Brullez GAHAN unterscheidet 
sich zaumzda durch die gleichförmig weissgrau gesprenkelten Fli- 
geldecken, welche die zwei grossen schwarzen Seitenflecken von 
Brullez ganz oder fast ganz vermissen. 

63. Colobothea obconica n. sp. — Nigro-fusca, supra 
olivaceo-, infra cinereo-induta; capite lineis tribus integris fronta- 
libus, intermedia usque ad marginem posli- 
cum verticis continuata simplice, linea brevi 
recta pone oculos, vittaque lata temporali 
infra oculos flavis; prothorace apicem ver- 
sus sensim angustato lateribus rectis, iner- 
mibus, vittis 6 (duabus angustis approxima- 
tis dorsalibus, singula angusta in ipso mar- 
gine laterali, altera lata laterali coxas non 
attingente, utrinque in capite et lateribus 
sterni  continuata) linea brevi transversa 
marginis antici alteraque marginis postici 
vittas dorsales conjungentibus flavis; scutello 
olivaceo-nigro; elytris basi latis, recte trun- 
catis, humeris prominulis, apicem versus 
sensim valde attenuatis, apice emarginato- 


truncatis, angulo suturali producto et laterali 


Fig. 24. Colobothea 


spinoso, supra fere ad medium planis, de- får RA 
inde convexis et declivibus, carina laterali 

obtusa et obsoleta, maculis parvis irregularibus flavis, in parte 
basali subseriatim dispositis sparsim ornatis, fascia pone medium 
apiceque fere immaculatis, apice niveo-marginato; segmentis 1—4 
abdominis margine laterali flavescente, postico albido-tomentoso, 
segmento ventrali ultimo ad basin macula bifida albida ornato, 
apice emarginato; pedibus cinereo-indutis, apice femorum, tibiis 
tarsorumque articulis 3:0 et 4:0 nigris, tibiis posterioribus macula 
basali et media albidis; antennis nigris,.articulo sexto e magna 


67 


216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


parte dense niveo-tomentoso, linea scapi maculaque basali arti- 


culi 4:1 et Toi Tinereis. 9. — Tons: Corp: ery ferm 
Cayenne. — Museum Holmiez. 
64. Colobothea guttulata n. sp. — Speciei precedenti 


valde affinis et forte ejus varietas geographica. Differt corpore 
supra tomento fusco, infra cinereo vestito, elytris singulis guttis 
paucis, circiter 13—15, flavo-griseis ornatis, fasciaque flavescente 
laterali corporis usque ad medium segmenti anali xquilata extensa. 
9. — Long. corp. 16 mm. 

Museum Holmiee. 


Amazonen Fluss. 
Bei dieser und der vorhergehenden Art ist die Bauchplatte 
des letzten Hinterleibgliedes an der Spitze ausgerandet und die 
Riäckenplatte ziemlich scharf lanzettförmig zugespitzt. 
Ich lasse hier eine Uebersicht der mir bekannten Arten der 
C. hirtipes-Gruppe folgen Diese Gruppe ist durch die einfache 
helle Scheitellinie, die geraden Seiten des Halsschildes und die 
gewöhnlich sehr scharfen und deutlichen, gleichlaufenden, durch 
eine schmale Rinne getrennten Seitenkielen der Fliägeldecken aus- 
gezeichnet. 
A. Der Halsschild mit 8 hellen Längslinien, von denen vier auf 
dem Riicken und zwei an jeder Seite verlaufen. 
a. Das sechste Fihlerglied zum grössten Theil dicht weiss- 
haarig. 
= Die äussere Rickenlinie des Halsschildes endet ge- 
rade am Hinterrande des Auges. Die obere Sei- 
tenlinie des Halsschildes setz sich auf dem Kopfe 
bis zum unteren Ende des Auges in gerader Linie 
fort. Die Flägeldecken ohne besonderen, scharf 
begrenzten, schwarzen Spitzenfleck. 
1. C. bicuspidata LATR. 
mit v. octolineata BATES. 
v.? bitincta BATES. 
Die äussere Riäckenlinie des Halsschildes setz sich 
bis zum Auge fort und folgt dann dem Hinterrande 
des Auges bis zum dessen unteren Ende, wo sie sich mit 
der verlängerten, oberen Seitenlinie des Halsschildes 
vereinigt. Die Fligeldecken mit einem sehr deutlichen 
scharf begrenzten Spitzenflecke. 2. C. eximia AURIV. 
68 


AURIVILLIUS: NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. 2:17 


8. Die Fähler einfarbig schwarz oder schwarzbraun oder 
nur undeutlich grau geringelt. 
+, Die Flägeldecken mit scharf hervortretendem, 
schwarzem Spitzenfleck. Die" Fähler des & mit 
einem Haken am Ende des sechsten (und sieben- 
ten) Gliedes. 
rt. Die Fligeldecken vor und hinter der Mitte mit 
einem grossen schwärzlichen Querfleck. 
3. C. Brullei GAHAN. 
2. Die Fligeldecken ausser an der Spitze gleich- 
förmig oder fast gleichförmig grau und schwarz 
marmorirt. 4. C. numida AURIV. 
Die Fligeldecken nicht einfarbig schwarz an der 
Spitze, mit grösseren gelblichen Flecken sparsam 
bestreut. Die Fähler unbewaffnet. 


ok 


5. C. emarginata Ouv. 

B. Der Halsschild nur mit 6 hellen Längslinien, von denen 

zwei auf dem Ricken liegen, eine jederseits am Seitenrande 

und eine viel breitere täber den Vorderhiften verlauft. Die 

letzgenannte setz sich auf dem Kopfe in gerader Linie unter 

dem Auge fort. Das sechste Fihlerglied zum grössten Theil 
dicht weisshaarig. 

a. Die Fligeldecken fast cylindrisch mit schwarzem Spit- 
zentleck I Die Scheitellime?ssetzt sich mehtö biskzum 
Mundrande fort. 6..C. hirtipes DE GEER!. 

8. Die Flägeldecken gegen die Spitze stark verschmälert 
und dort ohne besonderen schwarzen Spitzenfleck. Die 
helle Scheitellinie setzt sich auf der Stirn bis zum Mund- 
rande fort. 

1. Die Flägeldecken mit zahlreichen gelblichen un- 
regelmässigen Flecken bestreut. 
7. C. obconica AuURIV. 
2. Die Fläögeldecken je nur mit 13—15 runden klei- 
nen Punktflecken besetzt. 
8. C. guttulata AURIV. 


1 Zu dieser Abtheilung gehört wahrscheinlich auch die mir unbekannte 
C. concreta BATES. 


69 


218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


C. Der Halsschild nur mit vier!? hellen Längslinien, zwei fast 
oder theilweise vereinigten oben auf der Mitte und einer 
breiten an jeder Seite. 9. C. forcipata BATES. 
65. Colobothea sexmaculata n. sp. — Elongata, atra; 

capite lineis tribus frontalibus albis, linea media in vertice fissa et 

ibi in maculas duas magnas obliquas dilatata; prothorace conico, 
prope basin transversim sulcato, nigro, vittis duabus latissimis, 
fere contiguis dorsalibus alteraque utrinque supracoxali flavescente- 
albis; scutello atro macula parva albida; elytris elongatis, apicem 
versus attenuatis, humeris subrecte modice prominulis, apice sub- 
recte truncatis, angulo laterali spinoso, dense flavescente-albo- 
tomentosis lateribus verticalibus totis, humeris, macula parva scu- 
tellari, maculis tribus rotundatis suturam non attingentibus, mar- 
gine laterali autem connexis atris; lateribus sterni et abdominis 
vitta latissima flavo-alba ornatis; sterno medio cinerascente; ma- 
cula magna laterali segmenti primi, vitta lata media et segmento 
ultimo abdominis atris, hoc macula parva basali utrinque albida; 
pedibus nigris, femoribus et tarsis plus minus cinereo-indutis; an- 
tennis nigris articulo sexto cingulo basali 

cinerascente. — Long. corp. 15—21 mm. 
Bahia. — Museum Holmizxe. 

Eine sehr schöne und ausgezeichnete 
Art, die mit keiner anderen verwechselt 
werden kann. 

66. Colobothea flavoguttata n. sp. 
— Fusco-brunnea, modice elongata; capite 
cinereo-induto lineis tribus frontalibus, dua- 
bus postice divergentibus verticis, macula- 
que utrinque sub oculo flavescentibus; pro- 


thorace transverso, dorso lato subdeplanato, 
lateribus prope basin tuberculo parvo obtuso 
armatis et deinde constricto, dorso utrinque 


Fig. 25.  Colobothea 
flavoguttata AVR. vittis tribus flavidis antice posticeque linea 


transversa flavida connexis et utrinque vitta 
lata supracoxali flavida; scutello brunneo puncto basali flavido; 
elytris humeris prominulis, apicem versus attenuatis, apice recte 


" Vier aber anders geordnete Längslinien haben auch die mir unbe- 


nten C. geminata BATES und bilineata BATES. 


70 


AURIVILLIUS: NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. 219 


truncatis, angulo exteriore spinoso, brunneo-fuscis, singulis maculis 
4 rotundatis citrinis, prima prope humeros, secunda fere in me- 
dio, tertia pone medium, quarta apicali; corpore subtus cinereo- 
induto, vitta lata laterali usque ad basin segmenti anali extensa 
flavo-albida, lateribus abdominis nigro-maculatis; antennis brunneo- 
fuscis, leviter cinereo-indutis. -— Long. corp. 15 mm. 

Femina: Valvula anali ventrali elongata apice late emargi- 
nata, dorsali apice medio profunde et anguste exciso. 

Brasilia. — Museum Holmiz. 

67. Colobothea plebeja n. sp. — Fusca, supra indumento 
olivascente-fusco, infra tomento cinerascente vestita; capite antice 
fusco-brunneo lineis tribus frontalibus, media obsoleta, duabus 
postice divergentibus verticis, singula brevi pone oculos, at deinde 
oculi marginem inferiorem cingente vittaque obliqua diffusa tem- 
poris cinereis, oculorum lobo inferiore genis haud breviore; pro- 
thorace transverso, apicem versus parum angustato, antice medio 
emarginato, lateribus subrecto prope basin tuberculo minuto ob- 
tuso armato et deinde leviter constricto, dorso convexo et prope 
basin sulco transverso profundo punctato predito, vittis sex an- 
gustis omnino separatis dorsalibus (intermediis late separatis) 
singulaque laterali cinereis; scutello fusco macula parva basali 
cinerea; elytris basi truncatis thorace multo latioribus, humeris 
prominulis, apicem versus sensim attenuatis, apice emarginato- 
truncatis angulo suturali producto et laterali spinoso, basi sat 
fortiter, postice leviter punctatis, breviter nigro-setosis, olivaceo- 
fuscis, maculis parvis griseis aut flavogriseis, in fascias tres trans- 
versas plus minus distinete conglomeratis conspersis, fascia prima 
curvata ante medium, secunda magis transversa mediana, tertia 
transversa pone medium, margine apicali fascia irregulari albida 
ornato; lateribus sterni Aavescentibus; abdominis segmentis 1—4 
totis cinereo tomentosis utrinque diuplice serie nigro-guttatis, seg- 
mento ultimo macula parva basali et striga utrinque apicali albi- 
dis; pedibus cinereo-indutis, apice femorum posteriorum, basi et 
apice tibiarum posteriorum nec non articulis 3:0 et 4:0 tarsorum 
nigris: antennis nigris, articulis 4:0, 5:0, 6:0, 8:0, 10:0 et I1:0 
basi cinereis. — Long. corp. 11—19 mm. 

Mas: Pedibus anticis haud elongatis, tarsis autem dilatatis 
et nigro-ciliatis; valvula anali ventrali apice profunde emargi- 


går 


220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


nata, utrinque dentata, dorsali apice angustata et obtuse rotun- 
data. 

Femina: Valvula anali ventrali elongata apice leviter emar- 
ginata, fere truncata, valvula dorsali apice lata, recte truncata. 

Peru und Bolivia. — Museum Holmiz. 

Die hellen Flecke der Flägeldecken sind wie bei einigen 
anderen Arten gewöhnlich in der Mitte gelblich mit hellerem 
Ringe. 

68. Colobothea niveosparsa n. sp. — Speciei prece- 
denti valde similis et affinis, at differt genis lobo inferiore ocu- 
lorum evidenter longioribus, prothorace paullulo angustiore, late- 
ribus subrecto et basi haud constricto (tuberculo minutissimo, 
intra latera posito), vittis paullo latioribus ornato et signaturis 
ommnibus niveis aut albis. — Long. corp. 10—15 mm. i 

Mas: Valvula anali ventrali apice late emarginata et utrin- 
que dentata, dorsali apice lata, obtuse rotundata medio vix incisa; 
pedibus anticis haud elongatis; tarsis dilatatis et nigro-ciliatis. 

Femina: Valvula anali ventrali apice profunde emarginata 
utrinque dentata, dorsali apice truncata et medio anguste incisa. 

Peru und Bolivia. — Museum Holmiee. 

Wir besitzen noch zwei ähnliche Arten aus Columbien. 

69. Colobothea Sahlbergi n. sp. — Brunneo-nigra, fusco- 
induta, signaturis niveis; capite fusco, fronte cinereo-induto, lineis 
tribus frontalibus, duabus verticis postice divergentibus tempori- 
busque plus minus niveo-tomentosis, genis lobo inferiore oculo- 
rum longioribus; prothorace lateribus pone medium tumidis et 
tuberculo obtuso armatis, deinde evidenter et sat late constrictis, 
apice medio emarginato, prope basin sulco transverso profunde 
et irregulariter punctato instructo, convexo, fusco, vittis septem 
dorsalibus singulaque utrinque latiore supracoxali niveis -ornato; 
vitta submedia prope basin dilatata et puneto fusco instructa; 
scutello macula media nivea; elytris basi late recte truncatis, 
humeris prominulis, apicem versus sensim angustatis, apice trun- 
catis angulo suturali leviter prominulo, laterali spinoso, maculis 
numerosis irregularibus niveo-hirtis subzaxqualiter conspersis (pone 
medium sepe fascia obscura indicata) et apice niveo-marginatis, 
basi profunde irregulariter, postice obsoletius punctatis; Corpore 
infra cinereo-tomentoso, abdomine utrinque bifariam nigro-guttato, 


72 


AURIVILLIUS: NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. 221 


segmento ultimo nigro maculis 2 basalibus et 2 utrinque apicali- 
bus cinereis; pedibus nigris, basi brunneis, cinereo indutis; an- 
tennis nigris, articulis nonnullis basi obsolete cinereis. — Long. 
corp. 12—16 mm. 

Mas: femoribus incrassatis; pedibus anticis vix elongatis, 
tarsis valde dilatatis, nigro-ciliatis; valvula anali ventrali apice 
profunde fere semicirculariter emarginata, dorsali apice lata, 
truncata. 

Brasilia: Rio Janeiro (F. SAHLBERG), Espiritu Santo. — 
Museum Holmize. 

70. Colobothea sordida n. sp. — Griseo-tomentosa, sor- 
dide flavo-variegata; capite lineis tribus obsoletis frontalibus, unica 
verticis temporibusque totis flavescentibus genis oculorum lobo 
inferiore vix longioribus; prothorace transverso, conico, apice 
modice angustato, lateribus omnino rectis, griseo, vittis novem 
parum distinctis sordide flavescentibus, 5 dorsalibus, singula valde 
obliqua humerali alteraque utrinque supracoxali; scutello atro 
summo apice flavo; elytris convexis, basi thorace latioribus hume- 
ris valde obliquis, fere longitudinalibus, apicem versus attenuatis, 
apice emarginatis angulo suturali obtuso, laterali spinoso, basi 
densius apice sparsim punctatis et nigro-setosis, a medio fortiter 
declivibus, griseis flavo-maculatis, macula magna irregulari pone 
medium lituraque subapicali atris, late flavo-cinctis; corpore infra 
cum pedibus flavo-griseo-variegato, femorum apice tibiis utrinque 
guttulisque lateralibus abdominis nigris; antennis fuscis, articulis 
4:01,0:0,. 3:0, TO:0' et IT:o basi albis, articulis:2—8 supraset 


infra et presertim apice setosis. — Long. corp. 9—11 mm. 
Brasilia: Amazonen Fluss. — Museum Holmiz2. 
71. Colobothea punctata n. sp. — Brunneo-fusca, undi- 


que olivascente-griseo-tomentosa; capite fere unicolore, lineis fron- 
talibus et verticis vix indicatis, vertice triangulo valde elongato 
nigro, infra nudo, polito nitidissimo, genis oculorum lobo inferi- 
ore longioribus; antennis fusco-brunneis, articulis 4:0, 6:0, 8:0 et 
10:0 basi albidis; prothorace apice leviter angustato, lateribus 
'omnino recto, supra convexo, sulco transverso punctato prope 
basin instructo, griseo-tomentoso et maculis circiter 15 minutis 
punctiformibus flavescentibus consperso; scutello fusco medio 
griseo; elytris parum elongatis, humeris obliquis, apicem versus 


73 


N 
NN 
NN 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Jeviter angustatis, apice late truncatis angulo suturali obtuso et 
laterali spinoso, dense griseo-tomentosis, nigro-setosis et sparsim 
flavescente conspersis, singulis fasciis tri- 
bus transversis nigro-holosericeis et flave- 
scente-marginatis ornatis, prima ante me- 
dium ad suturam late interrupta, secunda 
pone medium lata et fere continua, tertia 
fere apicali angustiore et ad suturam in- 
terrupta; corpore infra 2Xqualiter griseo 
maculis perpaucis minutis flavidis con- 
sperso, abdomine maculis parvis pallidis. 
quadruplice serie ornato; apice femorum, 
basi et apice tibiarum fuscis; femoribus 
apice incrassatis. — Long. corp. 10—12 mm. 

Mas: pedibus anticis haud elongatis, 


Fig 26 Colobbindk tarsis vix dilatatis, haud ciliatis; valvula 
fpunctata AVR. anali ventrali truncata utrinque breviter 
dentata; dorsali obtuse rotundata. 

Femina: valvula anali ventrali elongata, apice leviter emar- 
ginata et vix dentata; dorsali obtusa et medio breviter excisa. 

Columbia. — Museum Holmiz. 

72. Colobothea mimetica n. sp. — A specie precedente, 
cui valde affinis, vix differt nisi corpore paullo magis elongato, 
prothorace utrinque prope basin tuberculo minuto, acuto armato 
et deinde leviter constricto, scutello toto atro-holosericeo, macula 
apicali elytrorum majore, quadrata et notis sexualibus. — Long. 
corp. 12—14 mm. 

Mas: tarsis anticis dilatatis et longe nigro-ciliatis; valvula 
anali ventrali profunde emarginata et utrinque longe spinosa, dor- 
sali leviter emarginata 

Femina: valvula anali ventrali obtuse angulariter emargi- 
nata, dorsali obtusa medio excisa. 

Columbia. — Museum Holmize. 

73. Colobothea appendiculata n. sp. — Castaneo-fusca, 
albo-signata; capite lineis tribus frontalibus, duabus postice diver- 
gentibus verticis, singula brevi obliqua utrinque pone oculos 
alteraque diffusa temporali albo-tomentosis; prothorace apice 
paullo angustiore, lateribus omnino rectis, supra prope basin trans- 


74 


AURIVILLIUS: NEUE COLEOPTERA LONGICORNIA. 223 


verse sulcato, vittis sex dorsalibus angustis (intermediis latius 
distantibus, externis obliquis) singulaque lata supracoxali albis 
ornato; scutello macula basali albida: elytris elongatis, sat con- 
vexis, humeris modice prominulis, obliquis, apicem versus angusta- 
tis, apice truncatis angulo laterali spinoso, subseriatim punctatis, 
punetis pone medium obsoletis, nigro-setosis et maculis numerosis 
albidis conspersis, his maculis ad basin, in medio et ante apicem 
densius congestis, apice ipso albido-marginato; sterno lateribusque 
abdominis albido-tomentosis, macula laterali metasterni et maculis 
lateralibus abdominis fuscis; pedibus castaneis femoribus tenuiter 
griseo-tomentosis, tibiis albido-annulatis et infra medium nigro- 
setosis, tarsis supra albidis articulo 1:0 posticorum 2:0 et 3:0 
simul sumtis longiore; antennis castaneo-fuscis articulis 4:0, 6:0 
et 8:o basi albis; genis lobo inferiore oculorum 2qualibus vel 
paullo brevioribus. — Long. corp. 12 mm. 

Mas: Tarsi antici dilatati, vix autem nigro-ciliati; segmentum 
ultimum ventrale abdominis breve, apice rotundatum, utrinque 
lobo maximo elongato subovali instructum. 

Femina: mihi ignota. 

Bolivia. — Museum Holmize. 

Der C. niveosparsa Aur. sehr ähnlich, aber durch die viel 
kiärzeren Wangen, die ganz geraden Seiten des Halsschildes und 
das eigenthämlich (etwa wie bei C. securifera) gebildete End- 
glied des Hinterkörpers verschieden. 

74. Sangaris octomaculata n. sp. — Modice elongata, 
atropurpurea; capite atro lineis tribus frontalibus, intermedia in 
vertice continuata et paullo dilatata, maculaque pone oculos fla- 
vidis; prothorace convexo, lateribus utrinque leviter convexo et 
prope basin modice constricto, apice quam basi parum angustiore, 
atro-tomentoso, vitta postice latiore dorsali alteraque utrinque latis- 
sima laterali flavidis; scutello toto flavo-tomentoso; elytris apicem 
versus sensim angustatis, humeris parum obliquis, carina laterali 
obtusa, pone medium evanescente, obscure brunneis, apice nigri- 
cantibus, nigro-setosis macula parva basali inter humeros et scu- 
tellum, maculis 4 magnis discalibus lineaque angusta marginis 
lateralis flavo-tomentosis, apice truncatis angulo laterali spinoso; 
corpore infra medio cum pedibus fusco-brunneo, cinereo-induto, 
lateraliter late flavo-tomentoso. — Long. corp. 12—14 mm. 


13 


224 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Mas: pedibus anticis haud elongatis nec tarsis dilatatis; pe- 
dibus posticis valde elongatis, tarsis longissimis articulo 1:0, 2:0 
et 3:o0 simul sumtis plus duplo longiore; abdominis segmento ulti- 
mo elongato, conico, valvula ventrali apice leviter subtriangulari- 
ter emarginata, dorsali medio excisa. 

Femina: pedibus posticis elongatis, tarsorum articulo primo 
duobus sequentibus simul sumtis duplo longiore; segmento ultimo 
abdominis valde elongato, apicem elytrorum longe superante, 
valvula ventrali apice truncata, haud dentata, dorsali sensim in 
apicem acutum angustata. 

Brasilia: Espiritu Santo. — Museum Holmiz& (2) und Col- 
lectio STAUDINGER (&). 

In der Zeichnung des Kopfes und des Halsschildes stimmt 
diese schöne Art mit Sangaris duplex BATES, in der Zeichnung 
der Flägeldecken aber mit Sangaris leta BATES nahe tberein. 
Synchyzopus histrio PERrtTY (1830) ist schon 1823 von DALMAN 
als Sangaris concinna beschrieben. Die Gattung Synuchyzopus 
muss darum fär Sangaris DALM. weichen. 

75. Carneades quadrinodosa n. sp. — Magna, crassa, 
convexa, elongata, antice posticeque attenuata, tomento ochraceo 
dense vestita; genis lobo inferiore oculorum multo longioribus, 
infra nudis nigris; prothorace maculis 4 magnis nodoso-elevatis 
nigris, in serie transversa positis, ornato; scutello nigro; elytris 
dense ochraceo-tomentosis, signaturis nigris in seriebus quinque 
transversis dispositis ornatis, seriebus prima et tertia macularibus, 
singula maculis 4 composita, secunda et quarta ad suturam inter- 
ruptis, fasciam fere transversam formantibus, quinta apicali con- 
tinua; pedibus nitidis nigris, femoribus et tibiis posterioribus 
ochraceo-annulatis, tarsorum articulis 1:0 et 2:0 ochraceis; antennis 
nigris, articulis intermediis basi cinereis; sterno medio nigro; ab- 
domine utrinque nigro-maculato et apice nigro. — Long. corp. 22 mm. 

Columbia. — Museum Holmiz. 

Der C. superba Bates sehr ähnlich; von dieser und den 
anderen verwandten Arten aber durch die schwarzen Spitzen der 
Flägeldecken und die vier grossen, in einer Querreihe gestellten 
und mit einer Erhabenheit versehenen schwarzen Flecke des Hals- 
schildes leicht zu unterscheiden. 

SSE RE IE 


76 


21215 


BEITRÄGE ZUR KENNTNISS DER INSEKTENFAUNA 
VON KAMERUN. 


N:o 9. 


APIDAE AUS KAMERUN, WEST-AFRIKA, 


WELCHE PROF. YNGVE SJÖSTEDT AUF SEINER REISE 
1890—-1892 BEOBACHTETE. 


VON 


HrRTRSE) Jena. 


Die Hymenopterenfauna des Tropengiärtel ist sowohl an 
Arten wie Individuen als arm! zu bezeichnen; das regste Leben 
zeigt uns noch Brasilien mit seinen mannigfaltigeren Landschaften. 
Afrika ist am spärlichsten entwickelt und zeigt uns in bezug auf 
Apidae ein Minimum des Bienenleben soweit das Tropengebiet 
in betracht kommt, während wir im subtropischen Teile (Algerien, 
Aegypten und vielleicht auch im Kapland) von sog. Maxima des 
Bienenleben sprechen können. Unter diesen Gesichtspunkten ist 
die Ausbeute .von Herrn Prof. YNGVE SJÖSTEDT als eine reiche 
zu betrachten, die unsere Kenntnisse ausser durch neuen Formen 
auch durch eine neue Nestanlage (ÅAnthidium) bereicherte. 

Es sei mir gestattet hier besonders auf die Wichtigkeit der 
biologischen Verhältnisse der Bienen Afrika's hinzuweisen, um 
unser Wissen in bezug auf Blumenbesuch, Nestbau, Larvenfitte- 
rung und Entwicklungserscheinungen zu vervollkommen, also That- 
sachen, die durchweg noch unbekannt sind und fär die Afrika 


t Von Java brachte Dr. O. SCHMIEDEKNECHT 41 Bienenarten mit (in 
2—3 Monaten beobachtet), 1901—1902; Prof. L. BIrRO dirfte för Neu-Guinea 
(Deutsch) eine annähernd gleiche Zahl nachweisen; A. DuUCKE fand fir Para 
(Nord-Brasil) während 2 Jahren 190 Bienenarten (z. T. nach Schätzung). 
Schweden hat nach THOMSON 203 Bienenarten, Deutschland 438, Ungarn 506, 


Entomol. Tidskr. Årg. 23, H. 3 (1922). I 15 


226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


eigentämlichen Genera wie AÅllodape, Scrapter, Euaspis und 
and. besonders wiänschenswert erscheinen. 

Die Sammlung gehört dem Naturhistorischen Reichsmuseum 
zu Stockholm. 


Fam. Apideae. 


Subfam. Xylocopinae. 


1. Xylocopa torrida WESTW. 


1838. Xylocopa torrida WEstwoop; Tr. Ent. Soc. London 
VSALLIPENITG 

Kamerun: Itoki 2. Februar; N'Dian 20. Mai, 17. Juni; Bonge 
17. u. 30. September, I5.—20. Oktober. fer ot om: 

Ferner: Sierra: Leone 15. März &, Kriby 17: Märzig Nar 
merun 10.—25. März &, Viktoria Nyanza & &, Ikutha (Br. O.- 
Afrika) 2, Kongo &A 2, Goldkäste A 2. Nicht selten im tro- 
pischen Afrika. 


2. Xylocopa conjuncta F. SM. 


1854. Xylocopa conjuncta F. SmitH; Cat. Hym. Brit. Mus. 
VIPS: 

Kamerun: Bonge 17. Oktober 1891, g. 

Ferner: Fernando Po 14. März, Gabun, Nguelo (Usambara). 

Wird fälschlich als das &£ zu nigrita F. angesehen! 


3. Xylocopa nigrita F. 


17.75. Apis, migrita, FABRICIUS; (DySst., ent pr ador 

Kamerun: Itoki Januar, 3. Februar; Bonge Oktober, Decem- 
ber, 80; LO: 

Ferner: Batta 18. März, Fernando Po 14. März, Delagoa 
Bai 18. April, Kongo, Gabun, Ikutha (Br. O.-Afrika), Dar es 
Salaam, Nguelo (Usambara). 

Das richtige & ist genau so gefärbt wie das 2 (vergl. bei 
Y. conjuncta). 


FRIESE: APIDAE AUS KAMERUN. 227 


4. Xylocopa africana F. 


1781. Apis africana FABRICIUS; Spec. Ins. v. I p. 477. 
Kamerun: N'dian 30. Mai, 30. Juni; Bonge 15.—25. Okto- 


ber. z8901;. 1 df.149. 
Ferner: Grand Bana 13. August 1892, 3 2; Gabun; Ka- 
merun 1898. 


5. NKXylocopa imitator F. SM. 


1854. KXylocopa imitator F. SmitH; Cat. Hym. Brit. Mus. 
Vs lrPng Ske 

Kamerun: Bonge 15.—26. Oktober 1891, 9 2. 

Ferner: Batta 18. März, Gabun 19. März, Loango 6. Juli, 
Sierra Leone 5. August 1895, Kamerun 1898, Victoria Nyanza. 


6. Xylocopa carinata F. SM. 


1874. Xylocopa carinata F. SmitH; Tr. Ent. Soc. London 


Pp. 205: 
Kamerun: Bonge 9.—15. Oktober 1891, 2 & 6 2. 
Ferner: Accra, Sierra Leone, Ikutha (Br. O.-Afrika), Natal. 


Xylocopa sp? 


Kamerun: Kitta 3. Mai 1891, &. 


7. Podalirius advena F. SM. 


1879. ÅAnthophora advena F. SmitH; Deser. New Species 
Elymslpidr22; ; 
Kamerun: N'Dian Juni 1891. 


8. Podalirius acraénsis F. 


1793. Apis acraönsis' FABRICIUS; Ent. Syst! v. II p. 329. 
Kamerun: Ekundu 22. December 1890, 2 29. 
3 


228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Ferner: Acera, Guinea. 
var. 92 von Kamerun: Kitta 20. März 1891. 


9. Podalirius analis DouRrs. 


1869. Ånthophora analis DourRs; Monogr. icon. ÅAntho- 
phora p. 61. | 

Kamerun: Ekundu 30. Juni 1891, 2. 

Ferner: Accra, Guinea. 


ro. Lithurgus atratus var. aethiops F. SM. 


1853. Megachile aethiops F. SmitH; Cat. Hym. Brit. Mus. 
VI Erp. LÖO 
Kamerun: 9. 


11. Megachile adeloptera SCHLETT. 


1891. Megachile adeloptera SCHLETTERER; Ann. Soc. Ent. 
Belgique vi CX XRV Ip. pre v2 ESO Re 

Kamerun: Itoki 38. Januar und Februar 1891. 

Ferner vom Kongo. 


12. Megachile sjöstedti FRIESE. 


1901. Megachkheue sjöstedtz FRIESE; Z. f. Hym., Diptiv. 
fipe og et 

9: Nigra, sparsim griseo-lurta, ut M. disjuncta, sed man- 
dibulis forficatis, bidentatis; segmento medio segmentogue I. 
favido-hirtis, abdomine triangulari, scopa rufa, metatarsis tibia 
latioribus.. — Long. 15 man., lat. 5 mm. 

Megachile sjöstedti erinnert in der Färbung sehr an M. däis- 
Juncta F., hat aber scheerenartige Mandibel (gehört also nicht 
zum subg. Eumegachile) und gelblichweisse Behaarung, Abdomen 
ist dreieckig mit rostroter Scopa. 

2: Schwarz, sparsam gelbbraun behaart; Kopf und Thorax 
fein punktirt; Clypeus glänzender, etwas gerundet, untere Augen- 
ränder ltiberragend, mitten ausgerandet,. jederseits stumpf gehöckert; 


4 


FRIESE: APIDAE AUS KAMERUN. 229 


Mandibeln 'schwarzbraun, scheerenartig ber einanderfallend, an 
der Spitze 2-zähnig, sonst ist der Innenrand nur gehöckert, mit 
entsprechenden Riefen auf der Fläche der Mandibel; Fiihler 
schwarzbraun, 2, Geisselglied kärzer als das 3.; Thoraxscheibe 
fast kahl, Seitenlappen des Scutellum höckerartig erhaben glatt 
und stark glänzend, hintere Thoraxwand wie Segment 1. lang 
und dick gelb behaart, 2.—6. kurz und sparsam schwarz behaart, 
zerstreut punktirt; Scopa rostrot, 6. Segment rot gefärbt; Beine 
schwarzbraun, sparsam greis beborstet, Tarsen innen mehr rostrot, 
Metatarsus breiter als die Tibie, stark verjängt; Flägel geträbt, 
mit dunklem Endrand, Adern schwarzbraun, Tegulae braun, punk- 
tirt. — 15 mm. lg. — 5 mm. brt. 

Var. emarginata n. var.: 

2: Clypeus mitten nur einfach ausgerandet, aber ohne die 
seitlichen Höcker; Scopa weisslich, dem Ende zu rötlich werdend. 
I5IRO mn aBr.ss Ömma. 

Kamerun: Itoki 8. Januar 1891. 


13. Megachile maculata F. SM. 


1853. Megachile "maculata F. SmitH; Cåt. Hym. Brit. 
MUStEvanE pe 10/0: 
Kamerun: Itoki Februar 1891, 2. 


14. Megachile aurivillii FRIESE. 


1901. Megachile aurivilliz FRIiEsE; Z. f. Hym. Dipt. v. 
FEp:Ne0: 

9: Nigra, capite thoraceque nigro-hirtis, subtus flavido- 
Setosis, metathorace, segmento I. lateribusgue 2.—3. niveo-lur- 
Sutis, reliquis rufo-tomentosis, ut M. adeloptera, sed scopa rufa, 
abdomine maxima parte rufo-tomentosa alarumque basi lutea. 
Long. 18—19 mm , lat. 5 mm. 

Megachkhile aurivillii sieht der M. adeloptera SCcHLETT, in Form 
und Habitus sehr ähnlich, aber die Scopa ist rot und auch die 
Oberseite des Abdomen, besonders auf Segment 4.—6., ist rot 
befilzt, Flägel bis auf den breiten dunklen Rand gelblich. 


5 


230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Q: Schwarz, Kopf und Thorax mehr dunkel behaart, unten 
braun, hintere Thoraxwand bis zu der Fligelbasis und das 1: 
Segment dicht schneeweiss behaart, ebenso sind auch die Seiten 
von Segment 2—2>3. bebischelt, Segment 1. auf einer kleinen 
Stelle mitten am Hinterrande, 2.—3. in grösserer Ausdehnung 
auf der Scheibe und Segment 4.—6. allmählig dichter werdend 
rot befilzt; Kopf und Thorax dicht runzlig punktirt, kaum glän- 
zend; Mandibeln scheerenartig,. mit glattem, 3-zähnigem Rande 
(der 4. Zahn fällt mit der gerundeten Ecke zusammen); Clypeus 
klein, flach gerundet, lang schwarz beborstet; Kopf von Thorax- 
breite, ohne besonders auffallende Auftreibung, die bei JM. adeloptera 
bemerkenswerth ist. Thoraxbehaarung nach hinten zu mehr bräun- 
lich werdend; Area ganz matt und fein skulpturirt; Scopa rot- 
borstig, nur an der Basis des 2. Segments mit einzelnen, weiss- 
lichen Borsten gemischt. Beine schwarz, Klauen und Sporen rot, 
weisslich beborstet, alle Tarsen stark rot beborstet, Metatarsus 
schmäler als die Tibie, stark verjäingt, die Borsten der ganzen 
Unterseite scheinen fast geknöpft zu sein, sehr kurz und mit 
stumpfem Ende; Fliägel gelblich, mit breitem, dunklem Rande, 
Adern am Basalteil rotgelb; Tegulae schwarzbraun, grob skulptu- 
rirt. — 18—19 mm. lg. — 5 mm. brt. 

Kamerun: Itoki 1. Februar, N'dian 10. Juni 1891, 2 2. 


Megachile sp.? 


Kamerun: Bonge 23. September 1891, Y. 


15. Anthidium truncatum F. SM. 


1854. ÅAnthidium truncatum F. SMitH; 
Cat Elym "Brit SMUSSEVIS LISE Demeter 

Kamerun: Bonge 18. September 1891,29. 

Ferner: Porto Novo bei Lagos. 

Prof. SJÖSTEDT fand das Nest von 
Neck Serra Anthidium truncatum frei auf einem Bana- 


catum in nat. Gr.; mit nenblatt (Musa) befestigt. Es besteht aus abge- 
einer aufgeschnittenen (x) 
und einer noch nicht ge- 


K1 


chlossenen (y) Zelle. eckig, abgerundet, 25 mm. lang, 20 mm. 
6 


schabter Pflanzenwolle, ist unregelmässig vier- 


FRIESE: APIDAE AUS KAMERUN. 231 


breit und 10 mm. hoch, zunderig weich, blass roströtlich und 
enthält nur fiänf Zellen. Eine von diesen war noch leer und 
offen, eine andere enthält eine Pollenkugel von der Grösse einer 
kleineren Erbse, 4,5 mm., als Nahrung fär die Larve, die anderetn, 
geöffneten waren alle mit zahlreichen innerhalb des sehr dinn- 
wandigen, pergamentartigen Cocon der Larve eingeschlossenen 
Pteromaliden angeföällt. (Man vergleiche die Abbildung, wo eine 
Zelle, um die Form zu zeigen, geöffnet worden). 


16. Trigona conradti FRIESE. 


1900.  Trigona conradti FrRiesE; Termesz. Fäz. v. XXIII 
PROS: 

9: Nigra, fulvo-hirta, abdomine rufo, ut Tr. nebulata, 
sed etiam scutello flavo-marginato, segmentorum marginibus 
haud nigro-coloratis. 

Long 6—7 mm., lat. 2 mm. 

Kamerun, 23 9 (Arbeiter). 

Ferner: Kamerun: Joh. Albrechtshöhe, Oktober—December 
1896. 


17. Trigona staudingeri GRIB. 


1893. . Trigona staudingeri GRIBoDO:; Bull. Soc. Ent. Ital. 
VERS O VED 2 ÖR 

Kamerun: 2 9 (Arbeiter). 

Ferner: Kamerun, Togo, Mai und Oktober, Gabun, Dar es 
Salaam. 


18. Apis mellifica var. adansoni LATR. 


1804. Apis adansonti TLATREILLE; Ann. Musée hist. nat. 
ÖN Sf By AG 

Kamerun: Itoki, Februar 1891, 2 2. 

Ferner: Accra, Togo, Natal. 


232 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS HÖGTIDSSAMMAN- 
TRÄDE Å GRAND RESTAURANT NATIONAL 


DEN 14 DECEMBER 1901. 


Efter protokolljusteringen uppläste ordföranden, professor AURI- 
VILLIUS, telegram och bref med lyckönskningar i anledning af 
högtidsdagen. 

Bland Föreningens till antalet 10 begränsade hedersledamöter 
af första klassen hade sedan långt tillbaka endast professorerna 
LILLJEBORG Och THORELL varit svenskar. Vid senaste samman- 
trädet valdes härtill också med. doktor CARL JOHAN EMIL HaAG- 
LUND. Men redan nu hade ordföranden att, samtidigt med fram- 
förandet af doktor HAGLUNDS tack för den honom till del komna 
utmärkelsen, lämna Föreningen den smärtsamma underrättelsen om 
hans död. Framhållande den stora förlust, som drabbat den 
svenska entomologiska forskningen genom doktor HAGLUNDS död, 
tolkade ordföranden hans verksamhet för och förtjänster i fråga 
om entomologien. Då en särskild nekrolog öfver doktor HaG- 
LUND blifvit införd i tidskriften, förbigås här detta prof. AURI- 
VILLIUS' anförande. 

Bland Föreningens ordinarie ledamöter hade sedan sista sam- 
manträdet med döden afgått: regementsläkaren doktor C. H. 
NERÉN, Skeninge, och jägmästaren C. G. WIMAN, Kungsör, leda- 
möter 1 Föreningen sedan 1880 och 1884. 

Enligt stadgarna voro nu i tur att från sina befattningar inom 
Föreningen afgå: sekreteraren, undertecknad, styrelsemedlemmarna 
prof. SVEN LAMPA och byråchefen JuLius MEVES samt suppleanten i 
styrelsen kassör GOTTFRIED HOFGREN. Samtliga omvaldes. Till revi- 
sorer återvaldes apotekaren HENRIK ENELL och grosshandlaren KNUT 
KNUTSON, till revisorssuppleant fotografen ERNST ROESLER och 
till klubbmästare konservator C. O. ROortTH. 

Ordföranden anmälde härefter, att konservator RoTtH till 
Föreningens bibliotek öfverlämnat en samling bref i entomologi- 
ska frågor till hans fader, aflidne konservator RoTH i Lund, från 
professor C. BOoHEMAN. 


TRYBOM: ENTOMOL. FÖREN. HÖGTIDSSAMMANTR. D. 14 DEC. 1901. 233 


Föredraget för aftonen hölls af fil. kand. IVAR TRÄGÅRDH 
och handlade »Om Sudans termitfauna». 

Kandidat TRÄGÅRDH hade samlat materialet till sitt föredrag 
under den resa uppför Hvita Nilen, som han innevarande år 
företagit tillsammans med docenten JäGERSKIÖLD och kand. ODH- 
NER. Af de ej minst för sina lefnadsförhållanden synnerligen 
intressanta termiterna hade förut blott tvänne arter varit kända 
från Sudan, Kordofan medräknadt. Föredraganden hade nu från 
sin resa hemfört 8 arter, hvaraf 4 för vetenskapen nya. 

Den allmännaste af dessa arter, 7Zermes natalensis, förut känd 
från såväl Afrikas västkust som från Sydafrika, har bon af ända 
till 2!/2 meters höjd öfver jordytan och med mer än dubbelt så 
stor tvärgenomskärning vid basen. Bona äro af markens färg 
och hafva mycket fasta, ända till !/> m. tjocka ytterväggar. Inåt 
blifva väggarna allt tunnare och rummen samt gångarna större, 
så att hela det inre utgör en labyrint af stora, oregelbundna 
rum med taken uppburna af smäckra, ofta I dm. höga pelare. 
I de periferiska rummen funnos svampodlingar. Det substrat, 
som termiterna härtill använda, är ljust och korkartadt samt hos 
denna art ej regelbundet bildadt utan ofta i form af oregelbun- 
det vridna skifvor, i motsats till förhållandet hos en annan af 
talaren funnen termitart, som hade substratet anordnadt till ett 
system af regelbundna gångar, det hela ungefär liknande en un- 
dertill urhålkad tvättsvamp. ; 

Vidare skildrades de två nämnda arternas beteende, då deras. 
bon öppnades, samt huru de murade igen uppkommen skada. Det 
härvid iakttagna öfverensstämde i hufvudsak med af andra for- 
skare förut gjorda iakttagelser. Så t. ex. bekräftades den obser- 
vationen, att de svampodlande arterna använda till byggnadsmate- 
rial jord, som pressas ut ur munnen. Då emellertid arbetarnas 
hela tarmkanal var full af jord, trodde föredraganden, att de 
äfven använde sina exkrementer till byggnadsmaterial, och för- 
modade, att detta var deras sätt att bygga, då de voro ostörda 
och bedrefvo sitt arbete under natten, samt att det endast var 
vid större, plötsligt påkommande fara, som de utstötte jord ur 
kräfvan till byggnadsmaterial. 

Hos ingen af dessa båda arter påträffades bevingade indi- 
vid, men väl hos båda rätt stora »nymfer». I deras bon fun- 


2 


234 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19002. 


nos däremot bevingade individ af en annan, mindre art, som 
byggde kammare och gångar i väggarna, mellan de andras kam- 
mare. Äfven denna art hade små svampodlingar. 

En mängd insekter förekommo inne i bona, så t. ex. en 
liten hvit collembol i stor mängd samt en liten vinglös fluga, 
flera arter myror, myriopoder m. fl. 

Af de termitarter, som föröfrigt påträffades, utmärkte sig 
tvänne genom att hafva s. k. »nasuti»-soldater. En af dessa 
arter hade intet bo ofvan jord. Man såg blott små lodräta 
gångar, som mynnade ut vid jordytan på sandiga platser och 
täcktes af en liten löst liggande propp af sandkorn. Togs denna 
bort, utkröpo nasuti-soldater ur gångarna. Den andra af dessa 
arter hade små, !/2 m. höga, kullformiga bon ofvan jord, förfär- 
digade af en jordartad massa. Deras inre utgjorde ett fullkom- 
ligt likartadt system af smala gångar. Denna art ägde nästan 
alltid stora förråd af afbitna grässtrån, frön och dylikt. 

En annan art utmärkte sig slutligen genom sina smala, kägel- 
formiga bon af intill !/2 meters höjd. Dessa voro utvändigt klädda 
af jord, men bestodo invändigt af en fast, brun substans af vege- 
tabiliskt ursprung, till konsistensen närmast att förlikna med myc- 
ket fast papp. Denna art hade särskildt rum för drottningen i 
boets - centrum, ungefär i nivå med jordytan. Artens bon voro 
på grund af sin ringa storlek de lättaste att undersöka; en mängd 
öppnades för att erhålla drottningar. Dylika påträffades ofta två 
och två; en gång hittades t. o. m. tre tillsammans. 

Flera gånger konstaterades, att de olika arterna byggde till- 
sammans; i ett fall hade tre skilda arter sitt bo i en till det 
yttre fullständigt homogen kulle. Föredraganden trodde ej, att 
man fick tillmäta: den omständigheten, att de byggde tillsammans, 
någon särskild betydelse, utan ansåg, att det endast berodde på 
en tillfällighet. 

Delar af termitbon, olika slags termiter af de omtalade 
arterna och talrika insekter jämte andra smådjur, som lefva i 
nämnda bon, förevisades. 

Sedan ordföranden yttrat sig i sammanhang med föredraget 
och å Föreningens vägnar tackat föredraganden, upplöstes sam- 


anträdet. Filip Trybom. 


ur 


GRANSKNING AF TYPERNA TILL AGRION 
REG ANPOLOMZELT: 


AF 


YNGVE SJÖSTEDT. 


Sedan ofvan nämnda art af ZETTERSTEDT! 1840 beskrefs, 
har ingen af de författare, som för sammanfattande arbeten måst 
upptaga den, tydligt karaktäriserat densamma, hvarför tolkningen 
af arten förblifvit oklar. 

SELYS-LONGCHAMPS”, JOHANSSON? och WALLENGREN? kände 
den endast från ZETTERSTEDTS beskrifning, och den karaktärise- 
ring, som HAGEN”? efter ett exemplar, som enligt honom af ZET- 
TERSTEDT lämnad uppgift vore en af dennes typer, publicerade, 
öfverensstämde ej med originalbeskrifningen och bidrog därför 
ytterligare till frågans förveckling. 

Då jag för »Svensk Insektfauna» företog en bearbetning af 
våra sländor, önskade jag därför, om möjligt, granska typerna 
till ZETTERSTEDTS art. 

Genom vänligt tillmötesgående af prof. A. W. QUENNERSTEDT 
och intendenten för de entomologiska samlingarne i Lund, do- 
centen SIMON BENGTSSON, erhölls på begäran från nämnda mu- 
seum samtliga där förvarade exemplar af Agrion elegantulum 
från ZETTERSTEDTS samlingar, såväl typerna till hans beskrifning 


! Insecta Lapponica, p. 1043. 

? Revue des Odonates, 1850, p. 196. 

3 Sveriges Trollsländor, 1859, p. 104. 

+ Öfversikt af Skandinaviens Pseudoneuroptera; Ent. Tidskr, 1894, p. 269. 
3 Revue des Odonates, o. c. Pp. 392. 


I 


236 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


i Insecta Lapponica, som äfven alla exemplar i hans allmänna 
svenska samling. 

En granskning af hela detta material, tillsammans 19 exem- 
plar, har emellertid gifvit det öfverraskande resultatet, att de un- 
der namn AÅgrion elegantulum af ZETTERSTEDT anförda och i 
hans samlingar under detsamma stående sländorna, hvilka dock 
ej samtliga beskrifvits, representera 5 förut kända arter nämli- 
gen: Ågrion hastulatum (10 ex.), cyathigerum (2), pulchellum 
(4), puella (1) och Zunulatum (2). 


Typerna till Å. elegantulum i Insecta Lapponica utgöras af: 


1. Ett ex. Å. hastulatum &, taget vid Lycksele 1 juni månad. 


RA ESIESS » Q, » » » », utan angifven tid. 

DNR » 0 rv Weerdal, Norge Bate 
juli 1840. 

AMP NR » 2, utan lokaluppgift. 

5. >» oo». Å. cyathigerum 9, taget vid Calix. 

(TSE » Oden. mass 


Såväl Lycksele som Calix angifvas i originalbeskrifningen 
såsom fyndort för Å. elegantulum. 

Exemplaren af Å. elegantulum från ZETTERSTEDTS allmänna 
svenska samling utgöras af: 


1. Ett ex. Å. hastulatum 92, utan närmare lokaluppgift. 


SÄ, FLEN I MN Q?, taget vid Lund den 27 maj. 
3yra öd » 2.5, 2 9, bland dem från föreg. lokal. 
4. Två >» Å. pulchellum G, » Bak HG » 
[SA INGEN EN » AP, utan närmare lokaluppgift. 


6. Två » Å. lunulatum 9, tagna vid Kjellby nära Lund den 
27 juni. 
ÅA. puella &, utan närmare lokaluppgift. 


Y 


stt 


su 


Äfven Kjellby angifves i Insecta Lapponica såsom fyndort 
för Å. elegantulum. 

På hvilken eller hvilka af alla dessa arter har nu ZETTER- 
EDT grundat beskrifningen af sin, såsom han ansåg, nya art? 


2 


SJÖSTEDT: GRANSKNING AF TYPERNA TILL AGRION ELEGANTULUM. 237 


En granskning af originalbeskrifningen i nämnda arbete visar, 
att detta måste hafva varit Å. hastulatum, hos hvilken ingen 
karaktär förefinnes, som ej rymmes inom ramen af nämnda be- 
skrifning. 

En viktig karaktär hos Agrioniderna är formen af halssköl- 
dens bakkant, som af ZETTERSTEDT betonas hos elegantulum vara 
»subinteger». Härvid bortfaller då ÅA. pulchellum med sin djupt 
treflikiga halssköld och Å. lunulatum, hvars halssköld är försedd 
med en uppskjutande, bakåtböjd midtflik. Hos ÅA. puella är 
nämnda sköld svagare men tydligt trebuktad; denna art beskrif- 
ves dessutom omedelbart före elegantulum i Insecta Lapponica. 

Af Å. cyathigerum förefinnas bland typerna endast två 2, 
däremot ingen gg, som kunnat ligga till grund för beskrifningen 
af elegantulum. Hade nämnda honor varit bland materialet för 
originalbeskrifningen, skulle utan tvifvel den på åttonde segmen- 
tet förekommande taggen därvid äfven blifvit omnämnd, hvarför 
tydligen så ej varit förhållandet. MHalssköldens bakkant är hos 
denna art för öfrigt alldeles rak. 

Däremot kan den raka, i midten något vinkelböjda bak- 
kanten af halsskölden hos Å. /hastulatum betecknas såsom »sub- 
integer», och äfven för öfrigt förefinnes, som nämndt, intet i be- 
skrifningen af elegantulum, som ej öfverensstämmer med denna 
art, at hvilken tillsammans 7 92 och 3 & från ZETTERSTEDTS 
samlingar föreligga. 

Återstår nu att se till, hvad den Q är, som HAGEN erhållit 
till påseende från ZETTERSTEDTS typer, och hvilken han i SELYS- 
LOoNGCHAMPS' Revue des Odonates p. 392 söker skilja från Å. 
pulchellum, med hvilken han fann den mycket närbesläktad, och 
hvilken den i själfva verket tillhör. 

I sin beskrifning nämner ZETTERSTEDT, att arten mycket lik- 
nar Å. interruptum CHARP. (= pulchellum VAN D. LIND.), men 
skiljer sig genom formen på prothorax, som är nästan rak, ej 
djupt trelobad (Ågrio interrupto CHARP. affine et simäile videtur 
sed collaris margine subintegro, nec profunde bisinuato, etc. 
dignotum). Då den till HAGEN sända Q just har en trelobad 
prothorax (prothorax å bord postérieur trilobé) har denna 29 tyd- 
ligen aldrig varit bland de exemplar, som legat till grund för 
ZETTERSTEDTS beskrifning af Å. elegantulum, utan sedermera, 


3 


238 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


utan kritisk granskning insatts i samlingen under detta namn, och 
vid HAGENS anhållan om lån af en Å. elegantulum utan vidare 
afsändts. Det sålunda skickade exemplaret måste hafva varit en 
af de två Q af Å. pulchellum, som i ZETTERSTEDTS samling står 
bland den vid Lund den 27 maj tagna Agrioniden, då HAGEN 
uppgifver just nämnda datum för den af honom undersökta 2, 
samt tillägger, att den tagits nära Lund. De små olikheter, som 
HAGEN under sitt bemödande att skilja den erhållna 9 från Å. 
pulchellum framhöll, äro tillfälliga, och såväl HAGEN som SELYS- 
LONGCHAMPS hafva framhållit, huru afvikande denna Q var från 
ZETTERSTEDTS beskrifning. 

Af anförda granskning framgår sålunda följande synonymi: 

Asgrion hastulatum CHaARrRrP. (1825) = Å. elegantulum ZETT. 
& P (1840). 

Agrion pulchellum VAN D. LinND. = Å. elegantulum (nec 
ZETT.), HAAG... 2 (1850): 


UNDERSÖKNINGAR ANGÅENDE NUNNANS (LYMAN- 
TRIA MONACHA LIN.) FÖREKOMST VID FIHOLM. 


BERÄTTELSE ÖFVER ÄMBETSTESA DEN 14—16 AUGUSTI 1902. 


AF 


pJ. MEVES. 


Sedan meddelande ingått därom, att skadeinsekten nunnan 
uppträdt på fideikommissegendomen Fiholm i Jäders socken och 
Öster-Rekarne härad af Södermanlands län, hade t. f. jägmästaren 
G. RAMSTEDT på Kongl. Domänstyrelsens uppdrag sistlidna år 
verkställt närmare undersökning, hvarvid befanns, att å en vid 
Mälaren belägen skogstrakt, Norrbyskogen kallad, omkring 65 har 
voro angripna af nunnan, hvilken areal, svagt kuperad och sakta 
sluttande mot Mälaren, var beväxt med 60—70-årig vacker tall- 
och granskog af synnerligen god växtlighet och slutenhet. Gra- 
nen utgjorde här omkring. !/5 af beståndsblandningen. 'Redan 
år 1900 hade fjärilar iakttagits, dock ej mer än på omkring hvar 


4 


I 


MEVES: UNDERSÖKNINGAR ANG. NUNNANS FÖREKOMST VID FIHOLM. 239 


20:de meter, men 1901 års sommar hade larver och fjärilar upp- 
trädt i oroväckande grad, hvarföre fjärilshonor, omkring 200,000 
st., af godsets folk samlats och dödats. Två mindre områden af 
tillsammans c:a 3,20 har hade då mer eller mindre afbarrats; 
tallen var dock ej nämnvärdt angripen. Vid sedermera af staten 
föranstaltad äggrevision tillråddes egendomens innehafvare, grefve 
C. BecK-FrRIUS, att på det äggbelagda området låta afverka alla 
granar, hvilket ock skedde vintern 1901—1902, hvarefter man, 
med erfarenhet från öfriga af nunnan hemsökta områden, vän- 
tade, att de ur äggen framkommande larverna snart skulle gå sin 
undergång till mötes. 


Emellertid anmälde t. f. jiägmästaren RAMSTEDT, att vid hans 
besök å stället den 19 sistlidne juli en fullständig härjning å den 
kvarlämnade tallskogen var i gång, att massor af hufvudsakligen 
halfvuxna larver förefunnos, och att tallarne här och där voro 
starkt ljusätna. Äfven i ett angränsande, af gallringen oberördt, 
endast 35—40-årigt bestånd, där inga ägg förut hade förmärkts, 
förekomme larver ymnigt, sannolikt öfverblåsta eller invandrade. 
Vid sådant förhållande ifrågasattes lämpligheten af att längre fram 
låta insamla och förstöra puppor, enär förpuppningen förmodligen 
komme att ske å nedre delarne af tallstammarne samt å buskar 
och ris. Vidare meddelades, att på trakten tagna larver i fån- 
genskap förtärde barr af tall, men icke af gran. Allt tydde så- 
lunda på, att nunnan i denna ort ändrat lefnadssättet, att gra- 
narnes borttagande varit ändamålslöst, och att stor fara förelåg 
för stark fjärilsutveckling och insektens vidare spridning äfven i 
tallskog. 


Sedan jag den 13 innevarande augusti erhållit meddelande 
om, att förpuppningen var i full gång — den tidpunkt jag valt 
såsom lämpligast för vidare undersökning afreste jag påföl- 
jande dag till Fiholm, där möte stämts med t. f. jägmästaren 
RAMSTEDT. I sällskap med denne äfvensom grefve BECK-FRIS, 
egendomens förvaltare herr J. EKMAN och skogvaktaren VASBERG 
besökte jag den 15 augusti det härjade området. ”Tallarne be- 
funnos då mycket starkt angripna, så att på en de! af dem endast 
få barr funnos kvar i öfre grenspetsarne. Några af de mest an- 
gripna utmärktes för att iakttaga, huruvida de komme att repa 
sig. En betydande mängd puppor och lefvande larver syntes på 
stammar och kvarlämnade granbuskar. Vid närmare undersök- 
ning befunrnos dock nästan alla dessa larver sjuka af larvpesten 
(Schlaffsucht), och pupporna dels fyllda med brun pestvätska, dels 
innehållande fluglarver. En del lefvande larver voro ock besatta 
med flugägg. En ofantlig mängd döda larver lågo dessutom på 
marken eller hängde i karakteristisk pestställning på bark och 
kvistar. Påfallande var den stora olikheten i larvernas utveckling 


2 


240 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


sins emellan, i det att många ännu ej ens halfvuxna larver på- 
träffades — äfvenledes ett tecken till insektens degeneration. I 
motsats härtill uppgafs förpuppningen i fjor hafva inträffat nästan 
samtidigt hos alla individer. Af sjukdomens intensitet och hastiga 
utbredning vill det synas, som om årets larver, hvilka ju ända 
från sin spädaste ungdom varit hänvisade uteslutande till tallbarr 
såsom föda, visserligen vant sig vid denna förändrade diet ända 
därhän, att de ratade dem erbjudna granbarr, men att de likväl 
mått mindre väl däraf, blifvit försvagade och mottagliga för pesten 
samt slutligen dukat under därför. Detta antagande styrkes ock 
däraf, att antalet ännu icke sjuka larver var något större vid 
gränsen för granens uthuggning, hvarest, såsom ofvan nämnts, 
larver dragit sig öfver och fått äta gran. Här hade emellertid 
under sommarens lopp granen uthuggits undan för undan, allt 
efter som larverna skredo vidare. 

De efter uthuggningen på området kvarlämnade tallarne bil- 
däde ännu så täta bestånd, att dessa utan tvifvel snart skola 
sluta sig. 

Resultatet af här gjorda rön bör kunna sammanfattas sålunda: 

Genom granträdens bortgallring hafva de mycket 
talrika larverna tvingats förtära olämplig föda; 

därigenom har befordrats utbrott och hastig utbred- 
ning af larvpesten; 

endast ett ringa fåtal, om ens några fjärilar torde 
arnkommastilluwtvecklins: 

om dessa fjärilar förmå lägga ägg, torde de därur 
nästa år framkommande larverna antagligen komma att 
1. tidigtstadium. angripaskaf. pesten. ochgammmn det; 

Ehuru härjningen här alltså kan anses öfvervunnen, torde 
dock försiktigheten bjuda, att äggrevision göres i höst på härj- 
ningstrakten angränsande skogsområden, på Ridö kronopark och 
möjligen andra öar i Mälaren samt i norra kanten af ett söderut 
beläget skogskomplex, hvilket senare, ehuru afskildt från härj- 
ningsområdet genom en vidsträckt slätt, sammanhänger med stora 
skogstrakter och därföre måste väl uppmärksammas. 

Att den öfverhängande faran för en omfattande nunnehärj- 
ning här kunnat afböjas så snabbt som skett bör i främsta rum- 
met tillskrifvas vakenheten hos egendomens skogvaktare VASBERG 
och förvaltare EKMAN samt fideikommissinnehafvaren grefve C. 
BeEcK-Frus' beredvillighet att'låta utföra den tillrådda uthugg- 
ningen af granskogen. 

Stockholm den 21 augusti 1902. 


241 


IAKTTAGELSER ÖFVER HOPLOMERUS RENI- 
FORMIS WESM. 


AF 


GOTTFRID ADLERZ. 


Under de tvänne sista somrarne har jag haft tillfälle att 
iakttaga ett litet antal individer af den solitära getingen: Hoplo- 
merus reniformis, som slagit ned sina bopålar på ett trädes- 
gärde i närheten af min sommarbostad på Alnö i Medelpad. På 
det i öfrigt mycket sandiga gärdet fanns en lerig fläck, och här 
var det, som getingarne funnit gynnsamma omständigheter för 
sina egendomliga byggnadsarbeten. Enligt FABRE och andra för- 
fattare, som skildrat Hoplomerus-arternas lefnadssätt, skulle det 
vara i maj och juni, som man ser dem i verksamhet. De af 
mig iakttagna Z7eznzformeis-honorna började under båda åren sin 
verksamhet under de första dagarne af juli och fortsatte därmed 
under denna månads lopp. AH. spinipes har jag t. o m. sett 
bygga så sent som i början af september. Medan den af FABRE 
(Souvenirs ent. II, 1882, sid. 82) skildrade »eniformis gräfde 
sina hålor i en lodrät lervägg och utanför deras mynning byggde 
horisontella rör, gräfde mina getingar sina hålor i en horisontell 
mark och byggde däröfver af små lerkulor gallerformigt genom- 
brutna vertikala rör, hvilka i denna ställning med sin krök- 
ning närmast liknade ventilationshufven på en ångbåt. Höjden 
af en sådan huf, som jag uppmätt, var 12 mm., medan den 
under markens yta belägna, nästan alldeles lodräta och regel- 
bundet cylindriska delen af boet mätte 30 mm. »Boet» kan 
här vara ett berättigadt uttryck, i motsats till hvad ofta är fallet 

Entomol. Tidskr. Årg. 23, H. 4 (1992). I 16 


a 


242 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


hos de solitära gaddsteklarne, ty Hoplomerus använder sin ännu 
ej tillstängda håla till bostad, där han tillbringar natten och där 
han söker skydd, om väderleken är ogynnsam. 

1. En gång har jag fått tillfälle att bevittna hålans gräf- 
ning från första början. En stekel af denna art sågs upprepade 
gånger slå ner här och där på en fläck, där han påtagligen ville 
utse plats för att gräfva håla. För hvarje gång, som han slog 
ner, gick han med upplyftad abdomen och sänkt hufvud rundt 
omkring, trefvande med antennerna på marken. Slutligen tycktes 
hans val stanna vid en fläck, till hvilken han många gånger 
återvändt, ty där gick han länge omkring, och då han slutligen 
höjde sig på vingarne, höll han sig en stund sväfvande öfver den 
utsedda platsen, gjorde några svängar i närheten, tydli- 
gen för orienteringens: skull) ty han aterwvamndegd svan 
alltjämt till utgångspunkten, och flög slutligen bort till ett 
par närstående 7anacetum-stånd. Hans ärende dit kände jag 
förut, ty jag hade redan många gånger haft tillfälle att se Hoplo- 
mesus under byggandet af sina »skorstenar» flyga bort till när- 
stående stånd af Tamnacetum eller Epilobium angustifolium, där 
de vid hvarje besök uppsögo spottstritarnes skum, men 
isynnerhet den klara vätska, som runnit ner därifrån 
och samlats i de nedre bladvecken. Rustade med denna 
vätska för att uppmjuka den hårda leran, återvände steklarne 
därefter till sina byggnadsarbeten. Detta förfaringssätt öfver- 
raskade mig i hög grad, ty jag har ej sett det omnämnas af 
någon annan iakttagare. Under föregående sommar 'såg jag 
steklarne under sina byggnadsarbeten alltibland styra kosan bort 
emot en på omkr. 50 stegs afstånd befintlig rännil, från hvilken 
de påtagligen hämtade erforderligt vätskeförråd. Detta var under 
den tid, då gräset på platsen skördats och således intet spott- 
stritskum fanns i omedelbar närhet. Emellertid föreligger här 
ett vackert prof på förmåga att lämpa sig efter omständigheterna. 
Tids- och kraftbesparingen vid användningen af de nära till hands 
befintliga vätskekällorna är påtaglig, och man skulle nästan däri 
vilja se prof på en målmedveten handling. 

Försedd med sådan vätska återvände nu ifrågavarande ste- 
kel till den för hålan utsedda platsen, hvarest han med käkarne 
börjäde bearbeta en liten fläck af marken, därvid vändande sig 


2 


ADLERZ: IAKTTAGELSER ÖFVER HOPLOMERUS RENIFORMIS. 243 


under arbetet så, att en liten skålformig fördjupning uppkom. 
Fötterna användes alls icke till gräfning, utan endast käkarne, 
och den urgröpta leran kastades ej bort, utan makades åt sidorna, 
så att rundtom en liten solid, upphöjd kant uppkom såsom fot 
för den blifvande gallerformigt genombrutna »skorstenen». 

Utflykterna för att hämta ny vätska upprepades ofta. Efter 
hvarje sådan utflykt plägade denna stekel, liksom åtminstone de 
flesta under dylika omständigheter eljest iakttagna, en stund slå 
ner på marken, där han satt overksam och tycktes hvila. Den 
regelbundna återkomsten af dessa nedslag på marken ser emel- 
lertid mystisk ut. Mycket fuktig tycktes ej leran bli af den med- 
förda vätskekvantiteten, men den blef sammanhängande och pla- 
stisk i stället för att, såsom den torra leran, vid bearbetning 
falla sönder till pulver. Ännu då stekeln hunnit så långt i sitt 
arbete, att han trängde ner med mer än halfva thorax under 
mynningen, hade han ej börjat bilda några bollar, sådana som 
rörets genombrutna yttre del bygges af. 

Under en af stekelns utflykter för att hämta ny vätska lades 
öfver den påbörjade hålan ett litet grönt blad af omkring två 
kv.-em:s storlek. Vid återkomsten höll sig getingen en stund 
sväfvande 1 luften ofvanför bladet, slog så ner och kröp omkring 
därpå tveksam om, hvad som var att göra. Det var tydligt, att 
han visste, att hålan fanns under bladet, men det föll honom ej 
in att försöka släpa undan det, såsom en myra eller en rofstekel 
utan tvifvel skulle ha gjort. Slutligen fann han, att den ena 
kanten af bladet ej slöt tätt till marken. Han trängde sig då 
in -därunder och fortsatte under bladet urhålkningen af sin håla. 
Fastän det måste ha varit förenadt med ett visst obehag att 
under arbetet känna bladet ligga på ryggen, gjorde han fortfa- 
rande intet försök att aflägsna det. Bladet borttogs då med en 
pincett, utan att han tycktes märka: det. 

På 3 cm:s afstånd från hålan stodo i en halfkrets tre gräs: 
stånd på motsatta sidan till solen, så att stekeln, för hvarje gång 
som han återvände till sitt bo, såg dem i full, påfallande sol- 
belysning. För att pröfva, om dessa grässtånd kunde utgöra något 
ögonmärke för getingen, aflägsnades de, medan han befann sig 
på en af de vanliga utflykterna för att förnya sitt vätskeförråd. 
Dessutom aflägsnades några andra glesa strån, som stodo längre 


2 
d 


244 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


bort från hålan, så att denna nu var omgifven af ett kalt fält af 
ungefär 1/3 m. i diameter. Då getingen nu återvände, var det 
honom omöjligt att i de förändrade omgifningarne återfinna sin 
håla, ehuru han många gånger sväfvade fram och tillbaka öfver 
den. Han gjorde då en sväng bortåt det håll, från hvilket han 
kommit flygande, liksom för att pröfva, om han verkligen valt 
den rätta kosan; men när han på detta sätt öfvertygat sig om, 
att vägen utan tvifvel varit den riktiga, enär han äfven vid detta 
försök återkom till samma plats, kunde han ändå ej återfinna 
hålan. Han slog då ner än här, än där på den kala fläcken, 
dock utan att sökande gå omkring på marken, såsom en rofste- 
kel under dylika omständigheter skulle ha gjort, men till målet 
kom han. ej på detta sätt. Getingen började nu flyga i något 
vidare kretsar, äfven utanför den kala fläcken, och gjorde då och 
då nedslag på marken, hvarvid det föreföll, som om han valt 
just sådana platser för nedslaget, där några grässtånd stodo i 
ungefär samma ställning, som de ofvan omtalade, från hans håla 
aflägsnade. Alltibland återvände han till den kala fläcken, där 
hans håla fanns, men under den halftimme, som jag iakttog ho- 
nom, lyckades han ej finna denna. Ännu på eftermiddagen flera 
timmar därefter stod hålan kvar i samma skick som förut, och 
stekeln hade sannolikt uppgifvit sina fruktlösa försök. Fallet 
tycks mig synnerligen upplysande i fråga om arten af steklarnes 
orienteringsförmåga. ; 

2. I ofvan meddelade fall fick jag sålunda ej se getingens 
byggnadsverk fulländadt. I ett annat fall åter iakttogs, huru en 
på morgonen påbörjad »skorsten» byggdes färdig till fram på 
eftermiddagen, hvarvid stekeln, omväxlande med utflykterna till 
spottstritarnes skumsamlingar, upphämtade ur hålan de små bol- 
lar af uppmjukad lera, hvaraf röret byggdes. Sist tycktes en 
inre beklädnad af rörets nedre del äga rum, hvilken dock natur- 
ligtvis undandrog sig noggrann iakttagelse. För hvarje gång, som 
stekeln återvände från sina utflykter, satte han sig på »skorste- 
nens» öfre kant och kröp därifrån med en kullerbytta ner i röret, 
ur hvilket han alltid kom baklänges ut. Då »skorstenen» blifvit 
fullständigt färdig, fortsattes fördjupandet af hålan, men den ut- 
gräfda leran användes nu ej längre som byggnadsmateriel, utan 
bortkastades under en kort och hastig sidosväng i flykten, på 


4 


ADLERZ: IAKTTAGELSER ÖFVER HOPLOMERUS RENIFORMIS. 245 


samma sätt som Åmumnophila bortkastar den uppgräfda sanden. 
Hvarje hemfördt vätskeförråd räckte till uppmjukning af 2 ler- 
bollar, hvardera ungefär så stor som getingens halfva hufvud, 
hvilka på nämnda sätt bortkastades. Därefter följde ny utflykt 
för att förnya vätskeförrådet, hvarvid getingen med en hos in- 
sekter gånska vanlig nyckfullhet ofta ej fyllde sitt behof på sam- 
ma växtstånd, äfven om ymnig tillgång på skum där fanns, utan 
vanligtvis besökte flera stånd i närheten. 

Under denna dag kunde någon insamling af foderlarver ej 
medhinnas, och följande dag regnade det, hvarvid »skorstenen» 
sjönk ihop och föll sönder, så att hålan stod vidöppen. Såsom 
jag funnit vara fallet äfven vid andra dylika tillfällen, reparera- 
des ej den af regnet förstörda skorstenen, utan hålan öfvergafs, och 
en ny gräfdes i närheten. 

3. Två honor af Hoplomerus reniformis sågos arbeta på 
sina »skorstenar» helt nära hvarandra. Den enas mynning var 
vänd åt norr, den andras åt söder. Ännu två dagar därefter 
fortsattes de sannolikt af ogynnsam väderlek fördröjda arbetena 
på dessa »skorstenar». Kring det åt norr vända röret uppgräf- 
des ett sammanhängande stycke af den leriga marken och vän- 
des så, att rörets mynning i stället vette åt söder. Då getingen 
om en stund därefter kom hem, höll han sig länge sväfvande 
ofvanför och framför sin »skorsten» på den sida, där ingången 
förut hade varit, men han tycktes ej kunna se den eller kände 
i alla händelser ej igen »skorstenen» såsom sin, utan flög bort 
igen. Följande dag sågs han ingen gång besöka sitt vända rör, 
men 2:dra dagen därefter, en kall och blåsig dag, satt han in- 
krupen däri, utan att vilja gå ut. Äfven detta rör förstördes 
sedermera af regn. 

4. På omkring !/3 m. afstånd från hvarandra sågos två 
Hoplomerus-honor sysselsatta med att mura på det innersta lagret 
af sina i det närmaste färdiga »skorstenar», som båda krökte sig 
med mynningarne åt samma håll. Som vanligt hämtade de den 
till arbetet erforderliga vätskan från spottstritarnes skum på kring- 
stående växter. Då de kommo hemflygande, sågos de alltid, 
från hvilket håll de än kommit, nalkas sin håla så, att de ome- 
delbart före nedslaget på skorstenens öfre kant befunno sig sväf- 
vande framför dess mynning, så att de i flykten kunde se den 


5 


246 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


öppna ingången. Genom en ovarsamhet råkade jag stöta till 
den ena skorstenen, så att den gick i kras. Den hemvändande 
stekeln fann dock utan synbar tvekan den nu obetäckta myn- 
ningen af sin håla, gick ner däri och fortsatte med urhålknin- 
gen såsom förut. Kring den andra skorstenen lossades, på sam- 
ma sätt som omtalats under n:o 3 härofvan, ett stort 'stycke af 
den leriga marken och vreds så, att »skorstenens» mynning blef 
riktad åt motsatt håll mot förut. Då ägaren till denna skorsten 
kom hem från sin korta utflykt och, som vanligt, i flykten vände 
sig så, att han borde ha sett ingången, om denna varit riktad åt 
samma håll. som förut, röjde han en lätt förklarlig tvekan. Den 
blef dock helt kortvarig, ty om några ögonblick slog han ner 
på skorstenen, denna gång på dess mot honom vända afvigsida, 
d. v. s. krökningens konvexa sida, och kröp ner däri. Den 
bräckliga byggnaden hade af skakningen vid uppgräfningen loss- 
nat vid basen, men stod dock upprätt medan stekeln gick ner. 
Då han åter gick upp, föll den emellertid omkull, hvilket dock 
ej stekeln tycktes betrakta såsom någon större olycka, ty han 
fortsatte arbetet med hålans urhålkning. Äfven denna geting 
återfann efter sin nästa utflykt utan tvekan sin håla, fastän skor- 
stenen nu ej längre utmärkte dess plats. Något oumbärligt ögon- 
märke kan således denna ej vara, lika litet som den, enligt hvad 
af det föregående framgår, kan tjäna till att skydda hålans in- 
gång mot regn, då den själf ramponeras äfven af en ganska lin- 
drig regnskur. 

Bakom den sistnämnda hålan, som jag vill kalla n:o 2, stod 
på ungefär 10 cm:s afstånd ett stånd af Epilobium angustifo- 
lium, som bland de mycket glesa grässtrån, med hvilka platsen 
kring båda hålorna föröfrigt var beväxt, borde erbjudit ett för- 
träffligt ögonmärke för denna hålas igenfinnande, fullt belyst, som 
det stod, af solen. Under båda getingarnes samtidiga frånvaro 
omplanterades nu i hast detta Epzlobium-stånd, så att det fick 
sin plats på samma afstånd bakom den andra hålan (n:o 1) och 
stod i samma belysning, sedt från denna. Då nu getingen från 
hålan n:o 2 återvände, flög han först fram till hålan n:o 1, bak- 
om hvilken han såg sitt FEpilobium-stånd. Sedan han några 
ögonblick hållit sig sväfvande däröfver, hade han dock tydligen 
märkt sitt misstag, ty han flög till sin egen håla. Om således 

6 


PART RAR RAR 


ADLERZ: IAKTTAGELSER ÖFVER HOPLOMERUS RENIFORMIS. 247 


Epilobium-ståndet påtagligen varit ett ögonmärke, så hade det 
dock ej varit det enda, såsom framgick af kortvarigheten i ste- 
kelns tvekan. 

Strax därefter återkom getingen från hålan n:o I från sin 
utflykt. Vid åsynen af Epilobium-ståndet höll han sig mot van- 
ligheten en lång stund sväfvande öfver sin håla före nedslaget, 
men till sist öfvervann han sin tvekan och gick ner. 

Jag hade väntat att få se de båda getingarne, om icke åter- 
uppbygga sina raserade skorstenar, så åtminstone fullfölja sitt 
gräfningsarbete till slut, såsom de i början tycktes ha för afsikt. 
Men efter denna sista förändring af hålornas omgifningar ändrade 
de helt och hållet sina planer, i det båda togo sig för att ända 
till mynningen fylla sina redan i det närmaste färdiga hålor med 
torra. lersmulor, hvarefter de ej mer visade sig på platsen. 

5. I många fall iakttogs foderlarvers hemförande till redan 
färdiga hålor. Getingen kommer flygande med larven mellan 
benen, fasthållen med käkarna om strupen, så att buk vändes 
mot buk, Han slår sig ned på skorstenens öfre kant och kry- 
per därifrån med hufvudet före ner. I början afjuli sågos äfven 
hanar svärma omkring öfver den plats, där honorna byggt sina 
skorstenar. De brukade kasta sig öfver de hemvändande honorna, 
hvarefter parningen fullbordades på marken. 

6. En geting af denna art iakttogs stänga sin håla, hvar- 
vid, som vanligt, skorstenen stycke för stycke bröts ner och an- 
vändes som stängningsmaterial. Äfven i detta fall hämtades för 
lerans uppmjukande vätska från skumsamlingarne på omgifvande 
växter. Till sist lades några torra strån öfver den nu fullstän- 
digt hopmurade och dolda öppningen. Hålan uppgräfdes nu och 
befanns hafva ett djup af 30 mm. Den var ej märkbart vidare 
på något ställe, utan regelbundet cylindrisk, ej fullt lodrät, utan 
något lutande. I dess nedersta del, till en -höjd af ungefär 10 
mm., var den fylld af foderlarver af 7—10 mm. längd, 15 till 
antalet, alla hopkrökta, men ej alltid liggande såsom regelbundna 
ringar öfver hvarandra; särskildt voro några af de nedersta lar- 
verna placerade så, att de ringar, som de bildade, med sina plan 
lågo nästan vinkelrätt mot de öfres. Larverna saknade fötter, 
men hade, möjligen för samma ändamål, på buksidan af hvarje 
led ett par köttiga, fotlika utskott. "Fill färgen voro de gröna 


/ 


248 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


eller violetta med gul rygglinie och svart hufvud samt med en 
mängd små svarta, borstbärande punkter ställda i tvärrad på 
ryggsidan af hvarje segment. De öfverensstämde således full- 
ständigt med de af FABRE (1. c. sid. 87) hos denna Hoplomerus- 
art funna foderlarverna, och de äro med största sannolikhet till 
arten identiska med dessa. De af RÉAUMUR hos Hoplomerus spinipes 
funna larverna lära ha visat sig tillhöra den lille Curculioniden Phyto- 
nomus variabilis, och FABRE anser möjligt, att de hos reniformis an- 
träffade möjligen också tillhöra någon vifvel. Själf kan jag ej uttala 
mig därom, men prof. CHR. AURIVILLIUS har benäget meddelat, att 
de af mig hos samma stekel funna larverna tillhöra någon Phytonomus- 
art, möjligen polygoni, som han förut funnit i celler tillhörande Hopl. 
spinipes. (AURIVILLIUS: Bidrag till kännedomen om våra solitära ge- 
tingars lefnadssätt. 2; Öfvers. Vet. Akad. Förh. 1888, sid. 606.) 

Nederst på ena sidan hängde stekelns ägg på sin tråd. Det 
hängde så lågt, att dess nedre ända i det närmaste nådde till 
cellens botten. Ägget hängde visserligen på den inåtlutande 
väggen af cellen, men lutningen var dock ej så stor, att ägget 
därigenom märkbart aflägsnades från väggen. 

Ofvanför foderlarverna befann sig en tunn lervägg, något 
buktig och med konkaviteten vänd uppåt. Därofvan var ett tom- 
rum af nära 20 mm. höjd, upptill begränsadt af den föga tjocka 
lerproppen i mynningen. Denna anordning, som jag ej återfunnit 
i någon annan af de ganska talrika Hoplomerus-celler, som jag 
undersökt, förefaller nästan att vara en rudimentär återstod af en 
serieanordning af cellerna, sådan man får se komma till använd- 
ning hos Leionotus, Åncistrocerus m. fl. solitära getingar. I öfriga 
iakttagna fall åter ha foderlarverna legat hopringlade, den ena 
ofvanpå den andra ända upp till lerproppen i mynningen. I alla 
iakttagna fall har stekelns ägg funnits fästadt på sin fina tråd 
vid den cylindriska gångens eller larvkammarens vägg, så lågt 
ner, att äggets fria ända hängt ända ner till kammarens botten. 
Ägget är sålunda inklämdt mellan kammarens vägg och den un- 
dersta foderlarven, så att det knappast kan sägas vara skyddadt 
genom denna anordning, lika litet som hos Lzonotus, såsom i ett 
följande arbete skall visas. 

I fråga om det sätt, hvarpå själfva mynningen i jordytan 
tillslutes, förekomma variationer. Ofvan har anförts ett fall, i 

8 


ADLERZ: IAKTTAGELSER ÖFVER HOPLOMERUS RENIFORMIS. 249 


hvilket skorstenen nedbrutits ända till grunden, d. v. s. till mar- 
kens yta, så att intet återstod af densamma, och detta torde 
vara det vanligaste förhållandet. I andra fall åter kan man se, 
huru endast den öfre, gallerformigt genombrutna delen af skor- 
stenen brytes ner och användes till att fylla den nedre delen 
med, hvilken senare sålunda kvarstår som en solid propp ofvan 
själfva jordytan. Det ser ut, som om foderlarverna i senare fallet 
fylla ut röret nästan ända upp till jordytan. "Då åter en sådan 
propp ofvan jordytan saknas, fylles i stället rörets mynning till 
motsvarande djup, så att larverna i detta senare fall ligga längre 
ner under jordytan. Det hela torde bero dels på gångens djup, 
som torde variera, dels på antalet foderlarver, som också växlar, 
såsom nedan skall visas. 

Cellerna lågo dels enstaka, i hvilket fall deras längdaxel 
var nästan lodrät mot jordytan, dels i små grupper på tre styc- 
ken alldeles invid hvarandra, hvarvid deras längdaxlar lutade 
något, så att mynningarne lågo hvarandra närmare än bottnarne. 
Någon gemensam hufvudgång sågs ej i dessa fall, utan hvardera 
cellen hade sin särskilda mynning i jordytan. 

I sådana tillslutna och således fullt provianterade celler, 
där stekelns ägg ännu ej kläckts eller där stekellarven var så 
nykläckt, att han ännu satt kvar med bakre ändan i äggskalet, träf- 
ades foderlarver i ett antal af 5—15, alla mer eller mindre rörliga. 

Medellängden för foderlarverna, beräknad efter längden af 60 
utan urval ur åtskilliga celler insamlade oskadade larver, var 8 mm. 

En Hoplomerus-larv, hvars utveckling följdes, började på 
5:te dagen efter kläckningen spinna in sig. Han hade under 
tiden förtärt 9 foderlarver. Han utvecklades, efter att ha öfver- 
vintrat, till hane. 

Med det ofvan meddelade kan det vara af intresse att jäm- 
föra FABRES iakttagelser öfver samma art, skildrade under rubri- 
ken »Les Odynéres» i 2:dra delen af hans berömda Souvenirs. 
FABRE, som ej själf tycks haft tillfälle att se sin art bygga, anför 
i stället utförligt RÉauMURrRsS skildring af förfaringssättet hos Ody- 
nerus (Hoplomerus) spinipes, hvilket i hufvuddrag öfverensstäm- 
mer med det af mig hos »renzformäis iakttagna. Han öfvergår 
därefter till en beskrifning af det redan färdiga boets inrättning. 
Här faller en betydlig olikhet i ögonen, i det FABRE funnit innan- 


2 


250 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


för den af »skorstenen» skyddade ingången en hufvudgång af 
11/3 decimeters längd, från hvars inre ända utgrenade korta kor- 
ridorer, hvar och en ledande till en cell. Dessa celler hade han 
funnit i ett antal af ända till 10, än horisontella, än mer eller 
mindre lutande. Måhända är det byggnadsplatsens olikhet, som 
framkallat olikhet i boens konstruktion, ty, såsom förut nämnts, 
voro de af honom undersökta boen gräfda i en lodrät vägg och 
skyddades af en ”horisontellt utskjutande skorsten, hvars ytterdel 
med mynningen var krökt neråt. De af mig iakttagna boen 
voro, såsom framgår af det föregående, däremot gräfda i hori- 
sontell mark och skyddades af en vertikal skorsten, hvars öfre 
del med mynningen var krökt åt sidan, hvarvid hvarken väder- 
strecket eller några andra skönjbara omständigheter tycktes be- 
stämma öfver mynningens riktning. I två närbelägna bon kunde 
mynningarna vara vända i motsatt riktning till hvarandra. 

FABRE har undersökt foderlarvernas antal i 3 celler, i hvilka 
förråden ännu ej börjat angripas. I en af dem fann han 24, i 
de båda andra 22. (RÉAUMUR fann hos sin spönipes blott 8—12). 
Då det högsta antal jag funnit var 15, är skillnaden betydlig, 
såvida ej i de af FABRE undersökta cellerna foderlarverna varit 
så små, att den ringa storleken måst uppvägas af ett större antal. 
I detta afseende lämnar han emellertid endast den upplysningen, 
att den största af larverna var 10 mm. lång. 

FABRE är den, som först iakttagit och framhållit den för 
Odyneriderna egendomliga vanan att upphänga ägget på en tråd. 
Han har haft tillfälle att iakttaga denna vana hos Eumenes (Sou- 
venirs II, sid. 74), hos Odynerus (Hoplomerus) reniformis (ibid. 
sid. 89) samt hos Odynerus nidulator (Souvenirs IV, sid. 179). 
Hos alla dessa har han sett ägget upphängdt i taket af den mer 
eller mindre horisontella cellen och drager däraf slutsatsen, att 
ägget är upphängdt så för att skyddas för de ofullständigt för- 
lamade larvernas rörelser. 

Förmodligen äro alla ense om, att denna förklaring är den 
enda rimliga, åtminstone med den kännedom om förhållandena, 
som man för närvarande äger. Men här tillkommer en besvä- 
rande omständighet. Odynerus nidulator insamlar larver af Lina 
populi, hvilka han förlamar så grundligt, att de, såsom FABRE 
själf framhåller (sid. 177), aldrig visa den minsta rörelse. Men 


10 


ADLERZ: IAKTTAGELSER ÖFVER HOPLOMERUS RENIFORMIS. 251 


då är det ju alldeles onödigt, att stekeln hänger upp sitt ägg på 
en tråd. De orörliga foderlarverna kunna ej skada det, äfven 
om det, såsom hos rofsteklarne, fästes på en af dem. Här gif- 
ves, såvidt jag kan se, endast två alternativa förklaringar. An- 
tingen är FABRE'S åsikt, att Odyneriderna hänga sitt ägg på en 
tråd för att skydda det för foderlarvernas rörelser, oriktig, eller 
också har ÖO. »nidulator ändrat sin lefnadsordning, så att han förr, 
i likhet med FEumenes och ÖO. reniformis, infångat byten, som 
ej fullständigt förlamades, och först sedermera slagit sig på jakten 
på Lzna-larver. 

Den gamle skarpsynte mästaren i iakttagelsens konst begag- 
nar med förkärlek hvarje tillfälle att gifva »une piqåre au 
transformisme». Han gör det äfven i fråga om O. nidulator 
(1. c. sid. 174). Ett litet styng tillbaka från »transformismen» 
kanske därför här kunde vara på sin plats. 

För en »transformist» framställer sig den senare af de ofvan- 
nämnda alternativa förklaringarna osökt såsom den riktiga. För 
honom är därför äggets upphängning hos ÖO. znidulator en rudi- 
mentär vana. På samma sätt som genom förändrade lefnadsför- 
hållanden ett organ kan bli betydelselöst, men ändå förärfvas, 
på samma sätt måste det vara med en vana, som genom ändrade 
lefnadsförhållanden blifvit betydelselös. Om det också är onödigt 
för denna art att fortfarande fästa sitt ägg i taket på cellen, så 
kan det å andra sidan ej skada att göra det. Men det kunde 
väl vara tänkbart, att förhållandena kunna ändras därhän, att en 
annan placering af ägget vore fördelaktigare. Då vore vanan i 
fråga icke längre betydelselös, och då först funnes skäl för dess 
försvinnande. 

FABRE har stängt för sig denna utväg till förklaring. För 
honom äro vanorna oföränderliga, och han negligerar alldeles de 
rent historiska bevis på motsatsen, som vi äga. Han tycks icke 
ens veta af den motsägelse, hvari han härigenom råkat, och gör 
därför icke något försök till en förklaring. Huru föröfrigt en 
sådan förklaring skulle gestalta sig, om han ej ville ställa sig på 
den förkättrade »transformismens» ståndpunkt, därom är det svårt 
att bilda sig en föreställning. 

Beträffande uppkomsten af själfva vanan att hänga ägget på 
en tråd, så torde det ej vara skäl i att uppgifva hoppet om en 


II 


252 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


förklaring från evolutionslärans ståndpunkt. Men därtill kräfves, 
att man samlar jämförelsematerial från olika arter och släkten, 
som visa denna vana, samt framförallt ett större antal iakttagelse- 
fall från hvarje art för att låta det ena fallet belysa och kom- 
plettera det andra. Att variationer hos samma art kunna före- 
komma i fråga om det upphängda äggets förhållande till foder- 
larverna, framgår redan af de få ofvan meddelade fallen, och att 
detta förhållande kan vara ännu vida mera afvikande hos andra 
arter af samma grupp, hoppas jag inom kort få tillfälle att visa. 
Att såsom FABRE på grund af undersökningen af 3 celler af 
Hoplomerus reniformis vilja skaka »transformismen» i dess 
grundvalar är en löjlighet. Lyckligtvis står evolutionsläran på 
alltför säkra fötter för att falla för leksaksvapen. 
Sundsvall i september 1902. 


EINE NEUE TERMITE AUS KAMERUN 
VON 


YNGVE pJÖSTEDT. 


Termes terricola n. sp. 


Grösserer Soldat. Steht dem des ZY. badius Hav. (SJö- 
STEDT, Monographie der Termiten Afrikas S. 73 und 111) nahe; 
der Kopf ist aber langgestreckt, rektangulär mit abgerundeten 
Hinterecken, nicht viereckig-oval. Länge 10, Kopf mit den 
Mandibeln 5—5,2, Kopfbreite 2,6 mm. 

Grösserer Arbeiter. Dieser ähnelt am meisten dem des 
7. simplicidens Sjöst. (o. ce. S. 78 und 108) und hat wie dieser 
19-gliedrige Fähler, der Kopf ist aber kleiner, 1,7 mm. breit. 

Kleinerer Arbeiter. Mit 17-gliedrigen Fihlern; Kopf 
breite I mm. 

Joh. Albrechtshöhesr 4.-gr. Sold;;! 4 gr. ATb: ferkipfAbE RE 
CONRADT, Mus. Berlin und Stockholm. 


253 


ÖNSOMET SCORPIONS COLLECTED IN NORTH- 
WESTERN ARGENTINE AND BOLIVIA BY 
BARON ERLAND NORDENSKIÖLD 


DETERMINED BY 


Dr. FPINAR JLÖNNBERG. 


Baron ERLAND NORDENSKIÖLD, having just returned from an 
expedition to the interior of South America, has handed over to 
me for determination the Scorpions collected by himself and other 
members of the expedition. There are no new species in this 
collection but as the districts (Northwestern Argentine and the 
Bolivian Chaco) investigated by this expedition are only little 
and incompletely known in zoological respect I have thought it 
suitable to prepare the following short notes. 

The collection comprises four species. 


| 


Fam. Buthide. 


Subfam. Centrurine&e. 


Tityus trivittatus KREPELIN var. confluens BORELLI. 


Several specimens collected in the Bolivian Chaco (at Ta- 
tarenda and other places) seemed to me to belong to this spe- 
cies, and more especially to the variety named confluens by 
BoreLu!, KRAPELIN has also distinguished the same variety 


1 Boll. Mus. Zool. Anat. Comp. Torino Vol. XIV, N:o 336, 1899. 
I 


254 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


with the following words. »Andererseits finden sich auch Exem- 
plare, deren Cephalothorax und Abdomen bis auf das letzte Seg- 
ment beraucht ist (wohl als Varietät zu trennen)»?. None of 
tne specimens now on hand showed namely the three longitudinal 
stripes on the back of the trunk. The genus Tityus includes, 
however, so many uniform and only with difficulty discernible 
species that I wanted to make sure by asking the author of 
this species about his opinion. I had the more reason to do 
so, as I had no suitable material for comparison. Director KRA- 
PELIN most kindly answered at once: »Der Zztyus entspricht in 
jeder Hinsicht meinem TZ. trivittatus wie Sie bereits vermuteten»>, 
and he added that the dark colouration of the back was most 
probably! to ber regarded: as a juveniler charactenmste Ribe 
largest specimen collected by Baron NORDENSKIÖLD has a total 
length of about 55 mm, but it is dark coloured all over the 
back with the exception of the last segment. Director KREPE- 
LIN says, however, in his letter that this one is »erheblich klei- 
ner» than the striped specimens of the Hamburg Museum. Dr. 
BorELLI has found a specimens of his variety confluens measuring 
60 mm. in length. This one was also found in Bolivia. But 
the same author has striped”specimens from Paraguay and Argen- 
tine only measuring 55 mm. in an adult stage: I orHe length of 
the species is in »>Tierreich> (1. ec.) indicated to be »bis 50 
mm.». The small ”youngs in Baron NORDENSKIÖLD'S collection 
have an identical colouration as the large ones although the legs 
and tail are of a paler yellow. Comprising all these facts I 
think I may be justified in expressing my opinion in the fol- 
lowing way. In Bolivia is to be found a variety of ZTzi'yus 
trivittatus  KRAEPELIN, named by BORrRELuU confluens, which 
even in the adult stage has retained a juvenile characteristic 
viz. a dark colouration of the back with the exception of the 
last segment. 
The striped type-specimens were from Paraguay. 


> Tierreich: 8 Lief. Scorpiones p. 83. Berlin 1899. 


N 


LÖNNBERG: SCORPIONS COLL. IN N. W. ARGENTINE AND BOLIVIA. 255 


Fam. Bothriurida. 


Brachiosternus Wezjenberghi (THOR.) forma zntermedia mn. 


Two specimens from Ojo de aqua in the province de Salta, 
Northwestern Argentine, are intéresting because they seem to be 
intermediate between B. Weijenberghi and B. Ehrenbergi such 
as these are defined by KRAEPELIN (Tierreich 1. c.). They resemble 
namely the latter species therein that a granulated median keel 
can be distinguished on the lower surface of the fifth caudal 
segment, and the proximal granules of the lateral series on the 
movable finger have a tendency to move in among the main 
series. On the other hand, however, there are only three tricho- 
bothria on the lower surface of the tibia and 5—96 such ones on 
the lower side of the hand as in B. Wezijenberghi. The first 
caudal segment is as broad as long, the second conspicuously 
longer than broad. From this it becomes probable that future 
investigations shall show that the western B. Elhrenbergi is con- 
nected with the eastern, B. Weijenberglui by a series of inter- 
mediate forms and these specimens having been collected rather 
far west constitute some of the intergraduating links. 


Bothriurus Dorbignyi (GUÉR.). 


This species is represented by several specimens from dif- 
ferent ' localities viz. 2 sp. from Tatarenda, Bolivian Chaco, I 
young sp. from Crevaux at Pilcomayo, Bolivian Chaco, 1 young 
sp. from Arroyo del medio, Prov. de Jujuy, Northwestern Argen- 
tine, I sp. from Aqua Blanca in the same province and 2 large 
specimens from S:ta Clara in the same province. The two last 
ones are remarkable for their great size as they have attained a 
length of 106 mm. This is not less than 20 mm. more than 
the maximum length recorded by KRAEPELIN (1. €.). BORELLI 


did not obtain any larger than 75 mm. 


256 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Bothriurus vittatus (GUÉR.). 


Two specimens from Tatarenda in the Bolivian Chaco. 
BorELu has also found it in Bolivia and it is also known as 
well from Argentine and Brazil, as from Chili and Peru. 

All these four species are typically South American like 
their congeners, and thus certainly indigenous. 


SÄLLSYNTARE COLEOPTERA. 


III. Från Stockholmstrakten. 


Helophorus strigifrons THOMS. Sthlm (Skanstull) maj 1901. 

Cercyon littoralis GYLL. Sthlm (Skanstull) vid en bäck aug. 1900. 

Philonthus chalceus STEPH. Sthlm (Skanstull, Djurgården m. fl. st.) ej 
sällsynt i utsipprande saft vårtiden. 

Quedius scintillans GRAV. Sthlm (Djurgården) i rutten svamp okt. 1901. 

Sunius pulchellus HEER. Sthlm (Rackarebergen) juni 1901, april 1902. 
Förut funnen i Hall. vid Fjärås af I. B. ERICSON samt vid Kalmar af E. L. 
HAGLUND. 

Oligota subtilis KRAATZ. Sthlm (Rackarebergen, Skanstull) under stenar 
april 1902. 

Baryodma verna SAY. Sthlm (Skanstull) juni 1901. 

Leptusa fumida ER. Sthlm (Djurgården) under bark 24 maj 1902. 

Gnypeta carbonaria MANNH. Sthlm (Skanstull) vid en bäck maj 1901. 

Homalota occulta ER. Sthlm (Skanstull) maj 1901. 

Tachyporus solutus ER. Sthlm (Skanstull) våren 1901. . 

Phleostiba plana PAYK. Sthlm (Skanstull) i björksaft 27 maj 1902. 

Bolitobius trinotatus ER. Sthlm (Skanstull) i björksaft 18 maj 1902. 

Agathidium badium ER. Sthlm (Skanstull) under almbark våren 1901. 

Scaphisoma boleti PANZ, Sthlm (Skanstull) på trädsvamp (5ofetus) juni 1901. 

Epurea longula ER. Sthlm: (Skanstull) våren 1901. 

Cantharis pellucida FABR. Sthlm (Skanstull) 1901, 

Hypophleus fasciatus FABR, Sthlm (Djurgården, Albano) under ekbark 
maj, aug. 1902. 

Ceuthorrhynchus chalybeus GERM. Sthlm (Skanstull) 1900. 

Longitarsus tabidus FABR. Sthlm (Skanstull) I900. 

Longitarsus pratensis PANZz. Sthlm (Skanstull) 1900. 


Stockholm, aug. 1902. Eric Mjöberg. 


257 


NORSKE FUND AV HEMIPTERA 


AV 


EMBR. STRAND. 


Siden SCHÖYEN i Videnskabsselskabets forhandlinger for 
1889 offentliggjorde sit »Bidrag til kundskaben om Norges He- 
mipter- og Orthopter-fauna» er det ikke meget, som er gjort til 
forögelse av vor kundskab om Norges Hemipterfauna. Nogle 
mindre meddelelser af WARLOE, SPARRE SCHNEIDER og mig selv! 
er saavidt vides det hele. Det er derfor endnu meget igjen at 
gjöre paa dette omraade, og i betragtning derav har jeg paa 
mine mange entomologisk-arachnologiske reiser i de sidste aar 
altid leilighedsvis medtaget ogsaa Hemziptera, hvorved jeg efter- 
haanden har faaet sammen endel materiale, der setter mig istand 
til herved at kunne bringe endel nye oplysninger om denne del 
av vor fauna. 

For rigtig determination av alle i det fölgende anförte arter 
er det tilstrekkelig garanti, at hele mit materiale har veret gjen- 
nemgaaet av den bekjendte hemipterolog Dr. G. HORVATH I 


! WARLOE: Nogle for Norges fauna nye Hemigptera Heteroptera (Ent. 
Tidskr. 1896). 

— » —: Nye skandinaviske Hemiptera Heteroptera (ibid. 1901). 

SCHNEIDER: Coleoptera og Lepidoptera ved Bergen og i nxermeste omegn 
(Bergens museums aarbog, 1901). — I indledningen neeynes nogle ved Ber- 


gen observerede Hemiptera. 
STRAND: Bidrag til Hallingdals og Lyngörs insektfauna (Nyt magazin 


for naturvidenskaberna, XXXVII). 
— » —: Et lidet bidrag til Norges entomologiske fauna (Ent, Tidskr. 1899). 


Entomol. Tidskr. Årg. 23, H. 4 (1902). I 17 


258 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


Budapest; for den store tjeneste hr. Dr. HORVATH dervedinar 
vist mig, udtaler jeg herved min forbindligste tak. 


Heteroptera. 


Fam. Pentatomide. 


1. Alia acuminata nn. 
Haves kun fra Ulefos (Bratsbergs amt). 
2. LWeottiglossa pusilla GMEL. 

Denne for Norges og vistnok ogsaa for Skandi- 

naviens fauna nye art er funden ved Kristiania og Ulefos. 
3. Dolycoris baccarum IL. 

Denne vistnok overalt i det sydlige hyppige art er taget 
ved Kristiania, Skien, Aal (Hall.) og Lzerdal (Sogn). Des-- 
uden ved Lillehammer (WOLLEBAK leg.). 

4. Chlorochroa juniperina IL. 

Er samlet ved Bergen, i Lerdal, Aal og paa Hvalöerne. 

Mindre hyppig end foregaaende art. 
s. Eurypydema oleraceum 1. 

Haves kun fra Kristiania og Skien, ligesom den av WoL- 

LEBAK er taget ved Lillehammer. 
6. Picromerus bidens L. 

Denne vistnok sparsomt forekommende art haves kun fra 
Lerdal. Ny for vestlandet. 

7. Åcanthosoma interstinctum LL. (dentatus DE G.). 

I Lerdal og Lavik (Sogn), samt ved Porsgrund. Ogsaa 
ny for vestlandet. 

8. Elasmostethus griseus L. (FIEB.). 

Unicum fra Lavik. 

9. Cyphostethus tristriatus FABR. 

Et eneste eksemplar fra Kirkeöen (Hvalöerne). 

REUTER opgiver i »Finlands og den skandinaviska half- 
öens Hemiptera heteroptera» som findested kun Skaane, 
skjönt den allerede lenge för av SIEBKE var offentliggjort 
som funden :i Norge. 


STRAND: NORSKE FUND AV HEMIPTERA. 259 


Fam. Coreide. 


Syromastes marginatus IL. 

Samlet ved Skien og i Onsö (Smaalenene) i faa eksem- 
plarer. 

Ålydus calcaratus 1L. 

Denne art, som her i landet först fandtes av BOHEMAN 
(paa Dovre) og som senere kun er funden ved Dröbak (av 
WARLOE) og ved Lyngör (av mig selv), har jeg nu ogsaa 
fra Aal. 

Therapha hyoscyami 1. 

Unica fra Lillehammar (W.) og Ulefos. — Udbredt om 
end sparsomt over det söndenfjeldske. 

Corizus crassicormis IL. 

Ved Skien og Kristiania. 
Corizus subrufus GMEL. 


Unicum fra Ulefos. 

Nössnokemy! ilbker blot: för Norges, men, fordhele 
Skandinaviens fauna. 
Myrmus miriformis FAL. 

Kunfra ) Aal. 


Fam. Berytide. 


Berytus minor H. S. 

Haves kun fra Aal. — Var tidligere paavist fra Kristia- 
nia, Kongsberg, Ringerike (SCHÖYEN), Skibvik pr. Lyngör 
(STRAND). 


Fam. Lygeide. 


Nystius thymi WOLFF. 

Av denne almindelige art haves ekspl. fra Lavik, Ler- 
dal, Trondhjem, Bjöberg paa Hemsedalsfjeldet, Hemsedal og 
Aal. Den er ogsaa paavist i det nordlige Norge, nemlig 
ved Bosekop (STAUDINGER og WocKE) og i Hatfjelddalen 
(STRAND). 


260 


18. 


OG 


21. 


22. 


2186 


25 


26. 


28. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Nysius jacobeae SCHILL. 

Denne lidet almindelige art haves kun fra Aal og 
Hemsedal. 

Cymus glandicolor HABN. 

Eksemplarer haves fra Onsö og Skien. Arten er sjelden; 
jeg har tidligere angivet den fra Lier og Ödemark. 
Cymus claviculus FALL. (HAHN). 

Unicum fra Skien. 

Ischnorhynchus resedae Pz. 

Denne for faunaen nye art har jeg kun fra Botne 
(Jarlsberg og Larviks amt). 

Geocoris megacephalus Rossi. 

Toges ved Fauske i Hemsedal og ved Bjöberg paa Hem- 
sedalsfjeldet. 

Arten var för kun kjendt fra Midt- og Sydeuropa. 
Ligyrocoris sylvestris L. 

Samlet ved Bergen, i Lerdal, Lavik, Aal og Hemsedal: 
Arten er almindelig og er allerede tidligere angivet baade 
fra Vestlandet (Smölen [SIEBKE]) og det nordenfjeldske (Hat- 
fjelddalen [STRAND]). 

Drymus sylvaticus FABR. 

Haves fra Kristiania, Bergen, Botne og Onsö. — Ny for 
Vestlandet. 

Drymus Orunneus SAHLB. 

Denne for faunaen nye art haves 1 unica fra Langöen 
i Vesteraalen og fra Onsö. Har altsaa en vid udbredelse, 
men maa vistnok forekomme meget sparsomt. 

Eremocoris plebejus FALL. 

Unicum fra Hvalöerne av denne ogsaa vidt udbredte (bl. 
a. fundet ved Bosekop), men lidet hyppige art. 

Eremocoris erraticus FABR. 

Synes at vere hyppig i den arktiske region, idet jeg har 
den fra Hadsel, Östvaagöen, Lödingen, Hammerö og Tys- 
fjorden. I det söndenfjeldske har jeg taget den i Aal og 
paa Vestlandet i Lavik. Tidligere har jeg offentliggjort den 
fra Stensöen (Lyngör), og av STAUDINGER og WOCKE er den 
taget i Alten. 

Scolopostethus affinis SCHILL. 


4 


ove 


Ko 34. 


35: 


20. 


Id 


36. 


Sill 


STRAND: NORSKE FUND AV HEMIPTERA. 261 


Av denne vidt udbredte, men ikke hyppige art har jeg 
kun ekspl. fra Tune i Smaalenene. 
Scolopostethus Thomsoni REuT. 

Denne for Norges fauna ikke för noterede art synes 
at vere adskillig utbredt i den arktiske region, idet jeg har 
fundet den paa Östvaagöen, ved Lödingen og i Tysfjorden. 
Scolopostethus decoratus HaAuN. 

Kun et eksemplar (Skien). 

Rhyparochromus chiragra FABR. (HAHN). 

Ligesom forrige kun ved Skien. Ny for faunaen. 
Stygnocoris pedestris FALL. 

Vistnok almindeligst i det vestenfjeldske, idet jeg der har 
den fra Bergen, Lavik og Lerdal, men forresten kun har 
fundet den i Aal. 

Sphragisticus nebulosus FALL. 

Kun i Aal og ved Kristiania. 
Trapezonotus arenarius L. (agrestis FALL.). 

Almindelig i det söndenfjeldske, hvor jeg har samlet den 
i Aal, Hemsedal, ved Bjöberg paa Hemsedalsfjeldet, i Onsö, 
ved Skien og paa Hvalöerne. Paa Vestlandet har jeg fun- 
det den ved Bergen og i det nordenfjeldske paa Langöen i 
Vesteraalen. I Nordland fandtes den forresten allerede av 
ZETTERSTEDT. 

ÅAphanus pin L. 

Hyppig i det söndenfjeldske: Kristiania, Skien, Onsö, 
Hvalöerne, Aal, maaske sjelden paa Vestlandet: Leerdal og 
i den arktiske region: Tysfjorden. I det nordenfjeldske har 
jeg forresten för fundet den paa Lökta og Sandnessjöen 
(Helgeland), i Vefsen og Hatfjelddalen. 


Fam. Aradide. 


Åradus corticalis IL. 
Haves kun fra Aal. 


Fam. Tingidide. 


Piesma maculata TAP. 


262 


40. 


ANT: 


42. 


43. 


44. 


45. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


I det östenfjeldske adskillig udbredt: Aal, Kristiania, 
Onsö, Skien og forekommer ogsaa paa Vestlandet: Lerdal. 
Dictyonota tricornis SCHRK. 

Unicum fra Aal av denne for Skandinavien nye art(:). 
Phyllontocheila cardui L. 

Denne i det sydlige vistnok temmelig almindelige art er 
kun taget ved Skien. 


Fam. Gerride. 


Gerris asper FIEB. 

Av denne art, der av SPARRE SCHNEIDER angives fra 
Bergen og allerede tidligere av SAHLBERG var funden i det 
Nordenfjeldske, har jeg ekspl. fra Aal, Lavik og Langöen 
(Vesteraalen). 


Fam. Reduviide. 


Coranus subapterus DE G. 

Denne hidtil kun paa Dovre (SIEBKE) tagne art, har jeg 
fra Aal. 

Nabis flavomarginatus SCHOLTZ. 

Denne vidt udbredte art er taget i Lerdal, Aal, Hemse- 
dal, ved Trondhjem og i ”Tysfjorden. Tidligere har jeg 
fundet den bl. a. i Hatfjelddalen og SCHNEIDER opförer den 
fra Bergen. 

JNabis brevis SCHOLTz. 

Vistnok ikke tidligere angivet fra Norge, skjönt 
den synes at ve&ere udbredt over en stor del av det sönden- 
fjeldske: Kristiania, Porsgrund, Ulefos, Skien, Laerdal. Alt- 
saa hidtil kun fra kystdistrikterne. 

Nabis rugosus IL. 

Er i den sydlige del av landet vistnok likesaa almindelig 
som flavomarginatus, men er hidtil ikke paavist inden den 
arktiske region. De nye findesteder er Lerdal, Skien, Pors- 
grund, Ulefos, Kristiania, Onsö og Hvalöerne. 

Nabis ferus L. 

Unicum fra Skien. 


an 0 


STRAND: NORSKE FUND AV HEMIPTERA. 263 


46. WNabis limbatus DAHLB. 
Ogsaa et unicum (Trondhjem). Var hidtil kun funden i 
Akershus amt. 


Fam. Capsideé. 


47. Mirris calcaratus FALL. 
Samlet ved Skien, Porsgrund, Ulefos og Kristiania. 
48. Mäiris laevigatus L. 

Sammen med foregaaende ved Porsgrund, Ulefos og Kri- 
stiania. Findes neppe i den arkt. reg.; i Finland er den 
ikke funden (REUTER). 

49. Miris holsatus FABR. 

Rimeligvis vor eneste arktiske Mzirzs-art; den haves fra 
Lödingen og Tysfjorden (för har jeg angivet den fra Vefsen 
og MHatfjelddalen). Desuden fra Skien, Porsgrund, Bergen, 
Lavik, Lerdal og Aal. 

50. Leptopterna dolabrata IL. 

Kun fra Trondhjem. 

51.  Calocoris fulvomaculatus DE G. 

Som forrige kun fra Trondhjem. Gaar ogsaa nordover 
til den arktiske region: Hatfjelddalen (STRAND). 

52. Pycnopterna striata 1. 
Unicum fra Tysfjorden. För paavist fleresteds i det sön- 
denfjeldske (StEBKE) og i Hatfjelddalen (STRAND). 
53. Phytocoris populz L. 
Kun funden 1 Lerdal. 
54. Pilophorus clavatus L. 
Eksemplarer haves fra Aal, Lavik og Laerdal av denne 
lidet almindelige art. 
SEN ViuSkcoryiz I. 
Kun fra Trondhjem. 
55a. Lygus pratensis L. 
| Fundet talrig ved Kristiania, Hvalöerne, Skien, Porsgrund, 
Ulefos, i Aal og Lavik samt ved Bergen. — Nordgraense: 
Sandnessjöen (STRAND). 
55b. Lygus pratensis L. v. campestris L. 
Paa de samme steder .som hovedformen, samt desuden 


7 


264 


56. 


57: 


58. 


59: 


63. 


64. 
65. 
66. 
67. 


68. 


69. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


ved Trondhjem, i Lerdal og Hemsedal. Efter de opbeva- 
rede individer at dömme talrigere end hovedformen. 
Lygus rubicundus FALL. 

Fundet i Lerdal og ved Skien. Ny for vestlandet. 
Lygus rubricatus FALL. 

Taget ved Bergen og i Aal. Ny for vestlandet. 

Lygus contaminatus FALL. 

Kun funden ved ”Trondhjem; tidligere noteret fra Hat- 
fjelddalen. — I Saltdalen sec. SAHLBERG. 
Lygus pabulinus L. 

Av denne allerede av SCHNEIDER fra Vestlandet angivne 
art haves ekspl. fra Bergen, Lavik, Laerdal og Aal, samt 
Tysfjorden. — Hidtil er altsaa 3 Lygus-arter fundne i vor 
arktiske region. 

Lygus 5p. Aal (unic.). 
Macrolophus nubilus H. S. 

Unicum ved Kristiania av denne for faunaen nye art. 
Charagochilus Gyllenhali FAL. 

Kun funden paa Kirkeöen (Hvalöerne). 

Plesiocoris rugicollis FALL. 

Haves fra Tysfjorden. Har i det arktiske Norge vistnok 
adskillig udbredelse, da jeg ogsaa fandt den paa flere steder 
i Hatfjelddalen. 

Liocoris tripustulatus FABR. 

Samlet ved Kristiania og Porsgrund. 
Monalocoris filicis L. 

Unicum fra Porsgrund. 

Bryocoris pteridis FALL. 

Er kun paatruffen i Lavik. Ny for Vestlandet. 
Globiceps selectus FIEB. 

Denne for Skandinavien nye art er funden i Aal. 
Atorhinus angulatus FALL. 

Er kun funden paa Vestlandet: Bergen, Lavik og Lerdal; 
allerede av SIEBKE angives den fra det vestenfjeldske (Molde). 
Chlamydatus pullus REuvTt. 

Unicum fra Aal av denne for faunaen nye art. 
Mecomma ambulans FALL. 

Haves fra Tysfjorden, Aal og Lerdal. Arten er i det 

8 


77 


78. 


13: 
14. 


HS: 


ÖS 


71: 


HG 


82. 


383. 


STRAND: NORSKE FUND AV HEMIPTERA. 205 


arktiske strög vidt udbredt, idet den tidligere er fundet ved 
Gjebostad og Alteidet (ZETTERSTEDT), Hatfjelddalen (STRAND). 
Dicyphus globulifer FALL. 

Denne hidtil kun ved Kristiania fundne art haves fra Aal. 
Orthotylus marginalis REuTt. 

Fundet ved Bergen, Trondhjem, i Lerdal og Tysfjorden. 
Ny for faunaen. 

Orthotylus ericetorum FALL. 

Funden ved Bergen. — Ny for vestlandet. 
Halticus apterus 1. 

Kun fra Aal. 

Åtractotomus magnicornis FALL. 

Denne meget sjeldne art er kun funden ved Bergen. Ny 
for vestlandet. 
Psallus roseus FABR. 

Liksom forrige kun ved Bergen og ny for Vestlandet. 
Psallus Falleni REur. 

Denne allerede av SCHNEIDER for Vestlandet noterede art 
toges i Lerdal, Aal, ved Trondhjem og Sandnessjöen (Helge- 
land) og tilhörer altsaa ogsaa den arktiske region. 

Psallus ambiguus FALL. 

Ogsaa en arktisk art, der haves fra Tysfjorden. Er ellers 
funden ved Trondhjem og i Hatfjelddalen. 
Psallus betuleti FAL. 

Forekommer ogsaa i regio arctica (Tysfjorden). 
Plagiognathus arbustorum FABR. 

Funden i Aal, Laerdal, ved Trondhjem og Bergen. 
Plagiognathus albipennis FALL. 

Unicum fra Aal. 


Fam. Cimicide. 


ÅAnthocoris nemorum 1. 
Hyppig overalt. 
Triphleps nigra WOLFF. 
Unicum fra Onsö av denne for faunaen nye art. 


266 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Fam. Saldide. 


84. Salda saltatoria L. 

Er funden paa Östvaagöen (Lofoten), i Tysfjorden, Aal, 
Onsö og paa Hvalöerne. I den arktiske region blev den 
funden allerede av STAUDINGER og WocKE og jeg har tid- 
ligere taget den paa Rösvandsholmen. 

85. Salda orthochila FIEB. 

Ogsaa en arktisk art: Langöen, Lödingen og Tysfjorden; 
som forresten er taget i Aal, Lavik, L&erdal, Onsö og ved 
Trondhjem og saaledes er meget almindelig. 

86. Salda riparia FALL. 

Denne sjeldne art fandtes kun i Tysfjorden. 

87. Salda littoralis L. 

Foruden i Tysfjorden har jeg fundet den ved Lödingen 
og Svolver. 

88. Salda scotica CurT. 

Unicum fra Tysfjorden. 


Fam. Corixide. 


89. Corixa praeusta FIEB. 
90. Corixa carinata SAHLB. 
91. Corixa cavifrons THSs. 
Alle tre arter samlet i Aal. — C. carinata er tidligere 
funden ved Kristiania (SIEBKE) og Bodö (SAHLBERG). cawvi- 
frons kun ved Kristiania (SIEBKE). 


Homoptera. 


Fam. Cercopide. 


92. ÅAphrophora alni FALL. 
Er kun funden paa Vestlandet: Lavik og Lerdal. 

92. Ptyelus spumarius IL. | 
Hovedformen er samlet i Aal, Lerdal, ved Bergen og 


IO 


93: 


94. 


95: 


96. 


97. 


98. 


99- 


100. 


TOT: 


102. 


103. 


104. 


STRAND: NORSKE FUND AV HEMIPTERA. 207 


Trondhjem, samt i Tysfjorden og det samme er tilfeldet 
med v. fasciatus FABR. Derimod er v. lineatus FABR. kun 
tagen ved Trondhjem, v. leucophthalmus 1.. kun i Aal, mens 
v. lateralis L. og v. marginellus FABR. kun er represen- 
terede med unica fra resp. Aal og Lerdal. 
Ptyelus lineatus IL. 

Unicum fra Lerdal. 


Fam. Membracide. 


Centrotus cornutus FABR. 
Samlet ved Ulefos og Porsgrund. 


Fam. Jasside. 


Euacanthus interruptus 1. 

Er funden ved Bergen og i 'Tysfjorden. 
Euacanthus acumtinatus FABR. 

Denne sjeldne art haves i unicum fra Bergen og Lavik. 
Ny for Vestlandet. 
PBythoscopus favicollis IL. 

Haves fra Tysfjorden, Sandnessjöen, Lavik, Lerdal og Aal. 
Ideocerus populi IL. 

Samlet ved Trondhjem, Bergen, i Le&rdal og Aal. 
Idiocerus confusus FLOR. 

Denne sjeldne art er kun funden i Lerdal; ny for Vest- 
landet. 

Idiocerus sp.? (9). 

ErarAallos Bergen. 

Ågallia venosa Fa. 

Kun fra Aal. 

Cicadula sexnotata FALL. 

Unicum fra Hatfjelddalen av denne for faunaen nye art. 

Empoasca smaragdula FAL. 

Haves fra Hatfjelddalen, Rösvand, Lerdal, Trondhjem 
og Aal. 

Chlorita flavescens FABR. 

Kun funden ved Porsgrund, 


II 


268 


105. 


106. 


TÖMG 


108. 


109. 


ITOS 


FET: 


1 48 BR 


ETS 


I 19. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


Typhlocyba sexpunctata FALL. 

Denne for faunaen nye art har jeg fra Aal og Lerdal. 

Typhlocyba geometrica SCHRK. 

Unicum fra Lerdal. Ny for Vestlandet. 

Typhlocyba ulmi L. 

Er kun funden ved Bergen. Ny for Vestlandet. 

Typhlocyba rosae IL. 

Taget baade i Lzerdal og Aall. 

Eupteryx Germari ZETtT. ; 

Kun samlet ved Bergen. 

Gnathodus punctatus THBG. 

Eksemplarer haves fra Kristiania, Skien, Hvalöerne, Onsö, 
TLavik og Lerdal KNyr för Mestlandet: 

Thamnotettix simplex H. S. 

Er vidt udbredt i det nordlige Norge, idet den er fun- 
den i Tysfjorden, Lödingen, Hammerö, Hatfjelddalen, Skar- 
modalen og Rösvand. Haves ogsaa fra Lavik. 

Fra Tysfjorden og Hatfjelddalen haves nogle ekspl., som 
danner en egen varietet. 

Thamnotettix sulphurellus ZETT. 

Er funden ved Trondhjem, Bergen og i Lavik. 

Thammnoltettix subfusculus FALL. 

En vidt udbredt art: Tysfjorden, Hadsel, Lödingen, Ham- 
merö, Hatfjelddalen, Rösvand, Vefsen, Botne, Aal, Porsgrund 
og Kristiania. 

Thammnotettix quadrinotatus FABR. 

Er funden i Aal, Lerdal og ved Bergen. Ny for Vest- 
landet. 

Thammnotettix cruentatus Pz. 

Kun tagen i Aal. 

Jassus mixtus FABR. 

Denne for Vestlandet nye art toges i Lerdal. 

Åthysanus pallens ZETT. 

Samledes i Tysfjorden. 

Åthysanus brevipennis KIRSCHB. 

Er funden i Aal, ved Bjöberg og paa Dönna (Helgeland). 

Åthysanus grisescens ZETT. 

Kun funden 1 Tysfjorden. 


12 


RR 


r 20. 


I 21. 


122. 


23. 


124. 


125. 


T20, 


Ht 


128. 


129. 


130: 


LÖT: 


TI 


STRAND: NORSKE FUND AV HEMIPTERA. 269 


Deltocephalus abdominalis FABR. 

I den arkt. reg. er den funden i Tysfjorden, Hatfjeldda- 
len, Skarmodalen og ved Rösvandet; i det sydlige ved Bjö- 
berg og i Aal. 

Deltocephalus pulicaris FALL. 

Haves kun fra Aal. 

Deltocephalus striatus 1. 

Er samlet i Tysfjorden, ved Trondhjem og i Aal. 

Deltocephalus Flori FIEB. 

Denne for faunaen nye art haves fra Tysfjorden og 
Hatfjelddalen. 

Åcocephalus bifasciatus IL. 

Haves fra Tysfjorden, Lillehammer og Hemsedal. 

Åcocephalus albifrons 1. (SAHLB.). 

Synes at vere en kystform, idet mine eksemplarer er fra 
Bergen, Trondhjem, Lavik og Lerdal. 

Åcocephalus nervosus SCHRK. 

Er funden i Aal, Lavik, Laerdal og ved Bergen. Ny for 
faunaen. 


Fam. Fulgoride. 


Zygina flammigera FOoURCR. 

Av denne vistnok for faunaen nye art haves et uni- 
cum fra Kristiania. 

Zygina sp. 

Ubestemmeligt ekspl. fra Aal. 

Cixius cunicularius I. 

Haves fra Lödingen og Tysfjorden. 

Cixius nervosus IL. 

Er kun taget i Lavik. 

Delphax discolor BouM. 

Sparsomt udbredt i den arktiske region, idet unica haves 
fra Tysfjorden, Hadsel og Rösvand. 


Fam. Psyllide. 
Psylla pruni Sc. 


Denne for faunaen nye art har en vid udbredelse hos 


13 


21710 


I3G: 


134. 


T35: 


130. 


137. 


138. 
30. 
140. 
TAGE 


TAG 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


os, idet den er taget paa Hvalöerne og i Hatfjelddalen. — 
I Sverige kun funden i det sydligste (THOMSON, REUTER). 

Psylla betulae IL. 

Haves fra Aal, Hatfjelddalen, Rösvand. 

Psylla ledi FLoRr. 

Av denne hos os hidtil kun fra Ringerike kjendte art 
haves et st. fra Tysfjorden. I Sverige er den kun funden 
paa et par lokaliteter (Bohuslän og Dalarö [REUTER], Små- 
land [THOMSON)). 

Psylla Foersteri FLOR. 

Ogsaa denne haves kun i et ekspl. (Lz&rdal). 

Psylla fusca ZETT. 

Er funden ved Frondhjem, 1 Lavik og Izxerdal! Ny för 
faunaen. 

Psylla sal ME 

Forekommer i Aal, Lavik, Lerdal, Hatfjelddalen, Skar- 
modalen og Tysfjorden. 

Psylla nigrita ZETT. 

Unicum fra Botne. 

Iriosa acutipennis ZETT. 

Unicum fra Rösvand. 

Trioza urticae IL. 

Unicum fra Kristiania. 

ÅAphalara exilis WEB. & MOoHR. 

Haves fra Aal. 

Livia juncorum TATR. 

Er fanget ved Skien. 


Kristiania, mars 1902. 


14 


2 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE 
AFGRAND RESTAURANT NATIONAL 


DEN 22 FEBRUARI 1902. 


På grund däraf, att ordföranden var förhindrad närvara vid 
sammanträdet, och sekreteraren var stadd på utrikes resa, utsågs 
till ordförande för dagen byråchefen J. MeEveEs och till sekreterare 
landtbruksinspektören AuG. LYTTKENS. Sedan protokollet från 
sammanträdet den 14 december godkänts, föredrogs revisionsbe- 
rättelsen för förra året, och meddelades styrelsen och kassaför- 
valtaren full och tacksam ansvarsfrihet för förvaltning och räken- 
skaper. j 

Ordföranden meddelade, att under förra året två af Före- 
ningens hedersledamöter, doktor C. J. E. HAGLUND och professor 
MTINiFORELT, med döden afgått,: och utsåg Föreningen, i 
enlighet med styrelsens förslag, till hedersledamöter af första klas- 
sen sekreteraren i Vetenskapsakademien professor CHR. AURIVIL- 
LIUS, Stockholm, samt Mr H. DE SAUSSURE, Genéve. 

Till årsledamöter 1 Föreningen voro invalda grefvinnan JULIA 
BonpeE, Kjesäter, kammarherren grefve C. A. LEWENHAUPT, Öre- 
bro, löjtnant H. HEGARDT, Irvingsholm, och e. jägmästaren P. 
W. EKMAN, Stockholm. 

För Föreningen anmäldes, att dess ledamot major CL. GRILL 
i anledning af sin födelsedag öfverlämnat 50 kr. till »CLAES 
GRILLS stipendiefond>. i 

Äfvenledes meddelades, att banktjänstemannen EMIL SANDIN 
i Göteborgstrakten funnit 3 för Sveriges fauna nya arter skal- 
baggar, nämligen ÖOchthebius (ÅAsiobates) auriculatus Rex, Ble- 
dius bicornis Anr. och Allcula Lövendalit Rerrr, 

Efter förhandlingarna höll kand. I. TRÄGÅRDH ett af planscher 
belyst föredrag öfver »larven till Ephpdra riparia FALL., en 
akvatisk fluglarv», hvilken föredraganden funnit längs Sveriges 


I 


272 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


såväl Östra som västra kust i de små saltvattensamlingarna ute 
på skären. 

Larver af andra Ephydra-arter hade påträffats i saltsjuderier 
i Tyskland samt i såväl salta som alkaliska sjöar i Kalifornien, 
hvarest de förekommo i sådan oerhörd mängd, att de utgjorde 
ett viktigt födoämne för indianerna, som uppsamlade de af vå- 
gorna i riktiga drifvor på stranden uppkastade larverna och af 
dem bakade ett slags enligt fleres omdöme rätt välsmakande 
kakor. 

Föredraganden skildrade larvens biologi, dess morfologi samt 
vissa delar af dess anatomi; han uppehöll sig därvid hufvudsak- 
ligen vid det komplicerade skelett, bestående af kitinstycken, 
som finnas i munhålans och svalgets väggar, samt redogjorde för 
detta skeletts förändring under larvens utveckling. Hos de yng- 
sta larverna finnes en oparig mediantand, som först användes till 
att spränga äggskalet med. Denna tand afkastas vid hudöms- 
ningen och ersättes af pariga, kraftiga, skofvelformiga munhakar, 
hvarmed larven från botten af de vattensamlingar, hvari han 
lefver, afskrapar algpartiklar o. d., som införas i munnen. 

Talaren gjorde vidare en jämförelse mellan denna utveckling 
och motsvarande hos larven af Musca vomitoria (den enda förut 
i detta hänseende undersökta dipter) samt förklarade de skillna- 
nader, som förefunnos, såsom uppkomna på grund af det olika 
bruk, de båda larverna göra af sina munhakar, 1 det de hos 
Ephydra, som nämnts, stå i näringsupptagandets tjänst, under 
det de hos Mausca uteslutande äro lokomotionsorgan. 

Vidare redogjordes för byggnaden af pharynx, en muskulös 
utvidgning af matstrupens främre del, som i bottnen var försedd 
med 9 längsgående, upptill itudelade lister af fina hår. Denna 
apparat tydde talaren i likhet med J. WILKINSON, som funnit 
densamma hos en annan fluglarv, men i motsats till BATELLI, 
hvilken först upptäckt den, som ett slags silapparat, närmast att 
förlikna vid den som bardhvalarna hafva i sina barder. 


Aug. Lyttkens. 


BEITRÄGE ZUR KENNTNISS DER INSEKTENFAUNA 
VON KAMERUN. 


INA 


EEPIDOPTERA HETEROCERA 
VON 
CHR. AURIVILLIUS. 


ig 


Nachdem ich schon vor mehreren Jahren die Bearbeitung 
der von Professor YNGVE SJÖSTEDT im Kamerungebiete gesam- 
melten Tagfalter beendigt habe, ist es jetzt meine Absicht auch 
ein Verzeichniss der von ihm und einigen anderen schwedischen 
Forschern heimgebrachten Heteroceren zu verzeichnen. 

Auch die Heteroceren sind besonders dadurch von grösstem 
Interesse, weil die Entwicklungsstadien mehrerer Arten durch 
SJÖSTEDT zuerst bekannt gemacht worden sind. So weit es mir 
möglich wird, werde ich diese Entwicklungsstadien abbilden lassen. 

Die einzelnen Familien werden hier ohne Riicksicht auf ihre 
systematische VWVerwandtschaft, ganz nach praktischen Gränden 
bearbeitet werden. 


Fam. Lasiocampide. 


Tv Chrfrysopsyche mirifica ,Burzer, An. NH. (5):2 Pp: 
ASSKELSdS) DEWiTZ Nova Acta Ac; Nat. Cur.j42. pq6te2f8 
(TSSnEL:KEOLLAND Psyche 6 p. 2160 t. 5 f101(x1892). 

Bonge. — November 1891. — 1 2. 


Entomol. Tidskr. Årg. 23, H. 4 (1902). I 18 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


NN 
bu 
+ 


Das Stick wurde aus einer Raupe erzogen, die SJÖSTEDT 
in folgender Weise beschreibt: »Die ganze Rickenseite kastanien- 
braun, jederseits von einer breiten, seidenhaarigen, gelben Längs- 
binde, welche sich vom ersten bis zum letzten Gliede erstreckt, 
begrenzt. Vom vierten Gliede an hat jedes Glied eine gelbe 
Querbinde, welche hinten schwarz begrenzt ist; auf dem vierten 
Gliede setzt sich diese gelbe Querbinde nach vorn in eine Spitze 
fort. Das erste Drittel des zweiten Gliedes gelb. Das erste Glied 
jederseits mit einem schief nach vorn gerichteten Haarpinsel. 
Der Kopf erbsengelb, feinhaarig.» 

Das seidene Gespinnst ist dänn und weich, citronengelb, nach 
hinten zum Theil halbdurchsichtig und ganz ohne eingemengte 
Haare. | 

Die Puppe ist kurz und dick, braun und nackt, auf der 
Riäckenseite grob und ziemlich dicht punktiert, unten glänzend 
und fast ganz glatt; der völlig abgerundete, stumpfe Kremaster 
ist mit zahlreichen sehr feinen und kurzen Häkchen besetzt. Die 
Raupenhaut findet sich nicht im Gespinste und wird wahrschein- 
lich auf irgend eine Weise durch das Hinterende ausgestossen. 
Dieses ist nämlich wie zusammengeschnirt, was vermutlich durch 
die Häkchen des Kremasters beim Drehen der Puppe bewerk- 
stelligt wird. 

Die von HOLLAND (loc. cit.) gelieferte Beschreibung und 
Abbildung des Gespinnstes von Chr. mäirifica stimmt gar nicht 
hiermit tberein und gehört sicher einem ganz verschiedenen 'Thier- 
chen an. 

Die Gattung Clhrysopsyche ist sehr interessant und weicht 
von allen iäbrigen &thiopischen Lasiocampiden durch das Geäder 
ganz bedeutend ab. »Lasiocampa» Radei DEW., mera SCHAUS 
und viridescens HorL. gehören auch zu Chrysopsyche und sind 
wahrscheinlich alle oder wenigstens einer -derselben das & von 
mmirifica, welehes bisher unbekannt ist. 

2.  Leipoxais peraffinis Oo! Psyche” 6 opus eemaen 
(1893). 

Kamerunberg. — VaLpaAu & KNUTSON. — I Ög, I Q. 

Die FEier sind glänzend braun, ellipsoidisch mit einem rein 
weissen Equatorialgärtel. 

3. Leipoxais siccifolia n. sp. — &. Luteo-testacea, palpis 


2 


Ra ot 


AURIVILLIUS:!: LASIOCAMPIDEN AUS KAMERUN. 2.15 


apice obscurioribus brunneo-fuscis; alis anticis supra luteo-brun- 
neis lineis 5 transversis (duabus angulatis subbasalibus, duabus 
mediis interiore angulata, exteriore diffusa et antice dilatata, una 
submarginali lunulis 7—38 composita) punetoque ad apicem cellulx 
nigro-brunneis; alis posticis supra luteo-testa- 
ceis parte costali late rufo-brunnea strigis 
duabus abbreviatis fuscis; alis infra lutescen- 
tibus marginibus obscurioribus rufo-brunneis, 
posticis striga abbreviata undata discali ma- 
culisque diffusis brunneis pone medium or- 


natis; alis utrinque ante cilias linea nigro- 
fusca ad apicem costarum interrupta ornatis. — Fig. 1. Leipoxais 
— Expans. alar. 44 mm. siccifolia AURIV. 

Kamerunfluss. — THEORIN. — I Ög. 

Durch Farbe und Zeichnung erinnert diese Art auffallend 
an die sonst völlig verschiedene europäische Gastropacha populi- 
folia. Ich habe fräher! diese Art als Lasiocampa proboscidea 
GuÉrR aufgefährt, jedoch sicher mit Unrecht. LL. proboscidea 
GUÉR ist zwar ohne Zweifel eine Lezpoxais aber viel näher mit 
peraffinis HoLL. als mit sicczfolia verwandt. 


Catalebeda nov. gen. 


Palpen lang, schnabelförmig hervorgestreckt, dicht beschuppt; 
ihr Endglied ziemlich lang, gerade oder schief nach vorn gerich- 
tet. — Fihler ziemlich kurz, kaum mehr als doppelt so lang wie 
die Palpen, bei beiden Geschlechtern mit langen, zweireihig ange- 
ordneten Kammzähnen; diese im ersten Drittel am längsten, dann 
allmählig gegen die Spitze kärzer werdend. — Augen nackt. — 
Die Stirn dicht und lang behaart. — Beiné mittelmässig lang; 
Schenkel und Schienen dicht und lang behaart; Tarsen anliegend 
beschuppt, nicht haarig; Vorderschienen unbewaffnet, Hinterschie- 
nen mit zwei sehr kurzen Spornen. — Flägelsaum und Franzen 
schwach, oft kaum, wellenrandig. — Fligelform: die Vorderflägel 
langgestreckt und ziemlich spitz, ihr Vorderrand gegen die Spitze 


1 Ent. Tidskr. 13. p. 198 (1892). 


2 
d 


2760 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


stark gebogen, ihr Saum gleichförmig und ihr Hinterrand sechwach 
oebogen; Hinterwinkel breit abgerundet, nicht merkbar; Saum 
j bedeutend länger als der 
Hinterrand. Die Hinter- 
fläugel mit fast geradem 
Vorderrande und stark 
gebogenem Saume. — 
Rippenbau (Fig. 2): Mit- 
telzelle beider Fligel ge- 
SS schlossen. Vorderflägel 
mit 12 Rippen, 2—5 
frei aus der Mittelzelle, 
6 und 7 lang gestielt, 
3 aus dem; Stielet von 


6+7, 9 und 10 kurz 
gestielt, vielmal so lang 
wie ihr Stiel, 9. mn den 
Fig. 2. Rippenbau von Catalebeda Saum, 10 in die Spitze 

£roducta WALK. ausgehend. Hinterflägel 
mit 38 Rippen, 4 und 5 
gestielt, 7 vor der Mitte der Mittelzelle ausgehend, die Rippe 8 
vereinigt sich bald in einem Punkte mit der Rippe 7, eine mittel- 
mässige Wurzelzelle bildend, und erreicht dann fast die Flägel- 
spitze. — Hinterkörper lang, die Hinterfläigel besonders beim & 
weit tiberragend, beim & nach hinten kegelförmig zugespitzt mit 
deutlichem Haarquaste am Ende, beim & viel dicker und mit 
kärzerer Behaarung. 

Catalebeda ist mit Lebeda (typ. nobilis) und Metanastria 
(typ. aconyta) am nächsten verwandt; von beiden unterscheidet 
sie sich durch die längeren, mehr gerade hervorgestreckten Pal- 
pen und die schmäleren Vorderflägel, von Lebeda noch durch 
den geraden Vorderrand der Hinterflägel und von Metanastria 
durch die Rippe 9 der Vorderflägel, welche in den Saum ziem- 
lich weit hinter der Spitze miändet. 

Typus: Lebeda producta WALK. 

4. Catalebeda producta WaLKr., List 6 p. 1465 (1855). 
— Taf. 6, Fig. 2—2c. — Fig. 2 im Texte. 

Wurde im November in Menge von Prof. SJÖSTEDT aus der 


4 


AURIVILLIUS: LASIOCAMPIDEN AUS KAMERUN. 2 


Raupe gezogen. WALKER beschrieb seine Lebeda producta nach 
einem” einzigen sehr beschädigten Sticke ohne Vaterlandsangabe. 
Die Beschreibung ist darum kaum zu deuten; durch Untersuchung 
des Typenexemplares habe ich mich indessen von der Identität 
unserer Art mit WALKERS iliberzeugt. Die mit C. producta nahe 
verwandte C. curvilinea WALK. aus Sidafrika ist durch bedeuten- 
dere Grösse, längere Fihler und viel dichter beschuppte Flägel 
leicht zu unterscheiden. Bei producta haben die SS eine Flö- 
gelspannung von 67—75 mm., die 9Q eine solche von 97— 
110 mm. 

Die Raupe (Fig. 2) ist dick, etwas niedergedrickt, unten 
flach, oben gewölbt; die drei ersten Glieder sind deutlich dicker 
als die töbrigen und haben grössere und länger behaarte Seiten- 
fortsätze. Der Kopf ist gross, schwarz oder zum Theil dunkel: 
braun und mit kurzen Borstenhaaren bekleidet. Der Körper hat 
eine tief schwarze, mit kleinen gelben Flecken bestreute Grund- 
farbe, welche jedoch nur auf der Unterseite und an den Gelenk- 
einschnitten der Oberseite frei hervortritt, sonst aber von Stacheln, 
Haaren und Schuppen mehr ader weniger tberdeckt ist. Der 
erste Ring ist sehr kurz, fast einfarbig schwarz, am Vorderrande 
aber mit einer breiten Franze von langen weisslichen (oder gelben?) 
Schuppen, welche den Kopf wie ein Kragen umgiebt. Die 
Glieder 2—4 sind oben dicht mit scharfen braunen oder gelben, 
sowie auch mit einigen schwarzen Stacheln besetzt, an den Seiten 
oberhalb der Fortsätze fehlen die Stacheln und werden durch 
helle Schuppen ersetzt. Auch zwischen den Stacheln sind 
Schuppen eingestreut. Die Glieder 5— 11 haben je am Vorder- 
rande einen breiten, jederseits durch eine schmale schwarze 
Furche getheilten, von dicht gedrängten, grossen, hellen Schuppen 
gebildeten. weisslichen Gärtel. Das eine der unteren Enden eines 
solchen Girtels ist in Fig. 2 a vergrössert abgebildet. Hinter dem 
Gärtel befinden sich auf der Riäckenseite jedes Gliedes vier Gruppen 
von längeren schwarzen Stacheln und zwischen diesen zahlreiche 
kärzere gelbe Stacheln. Uebrigens ist der hintere Theil jedes 
Gliedes auch mehr oder weniger mit Gruppen oder Querlinien 
von hellen Schuppen besetzt. Die Seitenfortsätze sind gut ent- 
wickelt und mit langen, weisslichen, zum ”Theil an der Spitze 
erweiterten Haaren dicht bekleidet. 

5 


278 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Das Gespinnst (Fig. 2c) ist ziemlich dänn, pergamentartig 
und mit den längeren Stacheln der Raupe sparsam bestrett. 

Die Puppe (Fig. 2Db) ist dunkelbraun, am Kopfe und Thorax- 
ricken mit kurzen, steifen Borsten bestreut und am Hinterende 
mit mehreren kurzen Borstenhäkchen bewaffnet. 

Die Raupe von Catalebeda? ist durch den scharf ausge- 
prägten Unterschied zwischen den vier ersten und den folgenden 
Gliedern, durch die gut entwickelten Seitenfortsätze sowie durch 
die mit Stacheln und Schuppen bekleidete Haut gut ausgezeich- 
net. Es ist mir keine andere Raupe bekannt, bei der ein solches, 
fast wie auf einem Schmetterlingsflägel entwickeltes Schuppenkleid 


vorkommt. 


Fig. 3. Taragama singulare NURIV. &. Fig. 4. Taragama Sjöstedti NURIV. & 


5. Taragama singulare Avriv. 'Ent. TidskroatA; po295 
(Mai 1893). — Fig. 3. 

Kamerun: Bonge. — 2 ge. 

Das Gespinnst ist weich und ziemlich diänn, gelblich weiss 
und an einem zusammengerollten Blatte befestigt. 

6." "Taragama 'Sjöstedti'n.sp — Hig: 

S. Supra cum fasciculo anali fusco-brunneum, infra rufe- 
scens, tegulis lete purpureo-brunneis, dorso inter tegulas cinera- 
scente; alis anticis sat latis, apice obtusis, margine exteriore con- 
vexo, supra castaneis ad costam et ad marginem paullulum palli- 
dioribus, ad marginem posticum area antrorsum &qualiter arcuata, 


>” Vergl. auch die von SAUNDERS gelieferte Abbildung der Raupe von 
Catalebeda curvilinea WALK. 


AURIVILLIUS: LASIOCAMPIDEN AUS KAMERUN. 279 


multo pallidiore, lutescente preditis, puncto parvo ad apicem 
cellul& lineisque duabus transversis nigris, prima fere mediana 
ab area pallida dorsali ad petiolum costarum 9:&X2 et 10:2X2, Se- 
cunda subrecta ab apice ale ad aream pallidam dorsalem ducta; 
linea fusca submarginali fracta et intus pallido-marginata; alis 
posticis supra brunneis area anali pallidiore; alis infra unicolori- 
bus fuscis absque signaturis. — Long. alar. exporr. 45—46 mm. 
2 Sg. — Das eine von SJÖSTEDT am 15 Juni 1901, das andere 
von. VaALDAU & KNUTSON erbeutet. 

Diese Art ist mit Z. basale WALK. und ZZvida HoLrL. am 
nächsten verwandt. 

7. Taragama camerunicum n. sp. 

Speciei precedenti simile et affine. — gg. Supra et infra 
concolor flavescens, tegulis plaga magna triangulari atropurpurea 
ornatis; alis anticis supra flavescentibus vitta a basi usque ad 
ultra medium coste 2:2e et deinde angulum acutum formante 
ad apicem continuata, puncto majore ad apicem cellul&e lineaque 
obsoleta arcuata discali inter costam 2:am et petiolum costarum 
9:2& et 1o:X2 extensa brunneo-fuscis; area marginali inter apicem 
ale et costam 2:am violascente-brunnea, area discali inter lineas 
transversas fuscescente; alis posticis supra flavescentibus plaga 
irregulari brunnea ad marginem inter costas 2:am et 7:am; alis 
infra unicoloribus fusco-brunneis. — Expans. alar. exporr. 46 mm. 

Kamerunberg. — VALDAU & KNUTSON. — I g&. 

Durch den oben und unten gleichgefärbten, gelblichen Kör- 
per und die oben viel helleren Fliägel, sowie durch die gleich- 
mässig und stärker gebogene äussere Querlinie der Vorderflägel, 
welche mit dem aus der Wurzel kommenden Querstreif einen 
spitzen Winkel bildet, unterscheidet sich camerunicum leicht von 
der vohergehenden Art. 

8. Pachypasa (Pachyna?) lineata AUuRIV. 

Synon.: Taragama lineatum Auvriv. Ent. Tidskr. 14 p. 213 

(Maiq1893). — Fig. 5: 
» choerocampoides HoLrL. Psyche 6 p. 516 
(Sept. 1893). 

2 fs beide von SJÖSTEDT aus der Puppe gezogen. 

Die Puppe ist dick mit stumpf abgerundetem Afterende, 
braun, am Thoraxräcken und am Hinterende schwärzlich; Kopf 


7 


280 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


und Prothorax sind oben mit steifen weisslichen Haaren bestreut, 
der Mittel- und Hinterräcken haben je vier aufgerichtete, rosen- 
röthliche Haarpinsel; zwei ähnliche Pinsel 
finden sich auch am Vorderrande des ersten 
Hinterkörpergliedes, sonst ist der Hinter- 
körper ziemlich dicht mit anliegenden steifen 
gelben oder weisslichen Haaren bekleidet. 

Es ist sehr interessant zu finden, dass 
diese Art, welche im Habitus sehr an die 
Taragama-Männchen erinnert und darum 


fräher sowohl von mir wie von HOLLAND 
Fig. 5. Pachypasa lineata zu dieser Gattung gestellt wurde, im Rip- 

AURIVI GS. penbau völlig mit Pachypasa und Pachyna 

iäibereinstimmt, an denen sie sich thatsäch- 

lich auch durch die Zeichnung viel näher als an die Zaragama- 
Arten anschliesst. 

9. Pachypasa (Pachyna?) imitans AUuRIV. 

Synon. Taragama imitans Auvriv. Ent. Tidskr. 14, Pp. 213 
(Mai 1893). 

I & von SJÖSTEDT aus einer bei Itoki Na N'golo gefunde- 
nen Puppe gezogen. 

Die Puppe ruht in einem verhältnissmässig sehr grossen, 
65 mm. langen, mit Flechten (Usnea) bedeckten, nicht aber 
stacheligen Gespinnste und stimmt durch Form und Behaarung 
fast ganz mit der Puppe der vorhergehenden Art iberein. Die 
leere Raupenhaut zeigt, dass die Raupe mit gelblichen Haaren, 
kurzen schwarzen Stacheln und langgestielten weisslichen Schup- 
pen bekleidet war. 

Auch diese Art ist keine ächte Zaragama sondern eine 
mit Pachyna subfascia nahe verwandte Pachypasa-Art. 

10. Pachypasa (Pachyna?) rectilineata AUuURIv. Öfvers. 
Vet Akkad: Förbli v5 7,upertos emm) So 

1.:Q2 von (SJÖSTEDT auskderie mppe. sezobens 

Das Gespinnst ruht in einem zusammengerollten Blatte, ist 
hell gelb und weich, aber recht dick und zäh. Die Puppe ist 
hellbraun und dänner als bei ZzZnaeata; Kopf und Ricken sowie 
der Hinterleib sind mit kurzen Haaren bekleidet, haben aber 
keine Pinsel. 


AURIVILLIUS: LASIOCAMPIDEN AUS KAMERUN. 281 


Dieses Stäck aus Kamerun ist etwas dunkler gefärbt als das 
von mir aus dem Congogebiete beschriebene, stimmt aber sonst 
mit demselben gut iberein. 

11. Pachypasa Honrathi DEw. Nov. Acta Acad. Nat. Cur. 
festernas förr PP. — gy" HÖLL. Psyche 6; p. 517 (1803)- 

Kamerunberg: Buea. — JUNGNER. — I &. 


Ich benutze diese Gelegenheit um eine neue fär die Beur- 
theilung der Verwandtschaftlichen Beziehungen zwischen Pachyna 
und Pachypasa wichtige Art zu beschreiben. 

Pachypasa (Pachyna) Marshalli n. sp. 

&A. Oben und unten fast wie P. zmitans gefärbt und ge- 
zeichnet, aber viel kleiner und mit kärzerem Hinterleib; von den 
5—6 dunklen Querlinien, welche bei zmitans in und hinter der 
Mitte vom Vorderrande bis zum Hinterrande verlaufen sind nur 
die zwei äussersten deutlich; dicht vor dem Saume verläuft eine 
schwärzliche, zwischen den Rippenenden mehr oder weniger ver- 
dichtete Saumlinie; die Hinterflägel braun, am Saume schwärzlich, 
ihr Saum ist gleichförmig gerundet und nicht wie bei 2mitans 
am Ende der Rippe 2 geeckt. — Flägelspannung 51 mm., Kör- 
perlänge 31 mm. 

Q. Kopf und Thorax oben lebhaft eisengrau mit schwarzer 
Mittellinie; die ganze Unterseite nebst Palpen und Beinen dunkel 
rostbraun, die Oberseite des Hinterleibes graugelb behaart; die 
Vorderflägel oben dunkel rauchbraun, fast schwärzlich mit schwar- 
zem Diskalpunkte und iäbrigens ohne andere deutliche Zeichnun- 
gen als ein violettbrauner Submarginalstrich zwischen den Rippen 
1 und 9; ihr Hinterrand ist an der Wurzel braun behaart; die 
Hinterfliägel beiderseits gelblich weiss, am Vorderrande bis zur 
Rippe 6 und am Aussenrande sehr breit dunkelbraun, die Saum- 
binde jedoch gegen den Analwinkel stark verschmälert; die Vor- 
derflägel unten schwarzbraun mit gelblichen Rippen. — Flägel- 
spannung 92 mm, 

Das Pärchen wurde in Dezember 1901 von G. A. K. MaARr- 
SHALL bei Salisbury im Mashunalande in Copula gefangen. 

Obgleich das & durch Farbe und Zeichnung sich nahe an 
P. subfascia und imitans anschliesst, hat es wie die ächten 
Pachypasa-Arten völlig abgerundete Hinterflägel. 


9 


282 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


r2. Gonometa Sjöstedti Auriv. — Taf. 4; Taf. 5, Fig. 
ISO IM GLCKLeS 
Synon. Gonometa Sjöstedti Auvriv. Ent. Tidskr. 13, p. 199 
(1892). | 

Von dieser riesigen Art wurde von SJÖSTEDT nur. ein Weib- 
chen erbeutet, welches Anfang April aus der Puppe gezogen wurde. 

Die 14—16 cm. lange Raupe (Fig. 6) wurde Anfang März 
bei Ekundu tber einem Creek schwimmend angetroffen. 

Die Raupe ist iberall mit langen, weichen Haaren und 
mit sehr scharfen langen Stacheln ziemlich gleichförmig besetzt. 
Die Stacheln sind schwarz blauschillernd, an der Wurzel gelb- 
lich. Die Haare sind weisslichgrau, an den Einschnitten länger 
und dichter stehend und bilden an den Seiten oberhalb der 
Fässe lange Haarbiischel; die Seitenfortsätze aber sind nur kurz 
und stumpf. 

Das, Gespinnst (Taf. ,5,, Fig.+3) istr75: mm. Janggraickinar 
gamentartig gelbgrau und mit den Stacheln der Raupe wie ein 
Igel dicht bewaffnet. 

13. Gonometa nysa DrucE. Proc. Zool. Soc. 1887, P. 
080: nn, Dal SoK 

I & von SJÖSTEDT im November nach einer Puppenruhe 
von etwa einem Monate erhalten. 

Die Raupe  (Taf: 5, .Fig., 2) ist, sehwarz undjobenuberal 
mit gränlich gelben und weissen, anliegenden Schuppenhaaren 
und langen scharfen, aufrechten, schwarzen, an der Wurzel helle- 
ren oder gelblichen Stacheln dicht bekleidet; nur an den Seiten- 
fortsätzen finden sich lange, weiche, schwarze oder gelbliche 
Haare, von denen einige besonders an den Gliedern 1—4 eine 
schuppenähnlich verbreitete Spitze haben. Die Athemlöcher sind 
gross, braungelb. 

Das Gespinnst (Fig. 2a) ist demjenigen von G. Sjöstedti 
ganz ähnlich, nur kleiner und durch die eingemengten gelben 
Stacheln ausgezeichnet. 


14. Pseudometa viola AURIV.? — Tak 5, Fig. 4. —- 
AURIV > Ent3: TidSskr 22000. 6 12500 TOS 
I OUR TA NJÖSTERI: 


Das A wurde im März bei Itoki gefangen, das 2 im Okto- 
ber aus einem festen, pergamentartigen, glatten Gespinnste erzo- 


10 


AURIVILLIUS 


LASIOCAMPIDEN 


II 


283 


Grösse, 


nat, 


Raupe von Gonometa Sjöstedti AURIV. 
In 


6. 


Fig. 


284 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


gen, Beide sind jedoch schlecht erhalten, so dass ich nicht völlig 
sicher bin, ob sie zu derselben Art wie die von mir aus dem 
Mashunalande beschriebene gehören. Das & hat eine Fliägel- 
spannung von nur 29, das 2 eine von 47 mm. Das einzige, 
welches gegen die Vereinigung der vorliegenden Art mit PP. 
viola spricht ist das Gespinnst, welches bei wvzola viel grösser, 
dänner und weicher ist. 

Aus einem ähnlichen, gleichzeitig gefundenen Cocon hat 
SJÖSTEDT die noch nicht verpuppte Raupe herausgenommen und 
in Spiritus aufbewahrt. Der vorderste Theil dieser natärlich 
schon ziemlich veränderten Raupe ist in Fig. 4 abgebildet. 

Von Gonometa unterscheidet sich Pseudometa dadurch, dass 
die Rippe 8 der Vorderflägel aus dem Stiele von 6 + 7 entspringt 
und. dadurch, dass die Rippe 9 in die Spitze oder den Vorder- 
rand miändet. Durch diese beiden Kennzeichen sowie sonst im 
Geäder stimmt sie völlig mit Borocera iberein. Von Borocera 
weicht sie aber durch das verlängerte, cylindriscehe Endglied der 
Palpen und durch den in der Mitte ausgeschweiften Vorderrand 
der Hinterflägel ab. Die Raupe scheint auch ganz verschieden 
zu sein, denn die Raupe von Borocera madagascariensis, die 
ich durch SIKORA erhalten habe, ist durch die von hellen Haa- 
ren umgebenen, dicht gedrängten Stacheln, welche je in zwei 
Gruppen auf dem Riäcken des zweiten und dritten Gliedes vor- 
kommen, sehr ausgezeichnet. 

15. Gonobombyx angulata Auriv. Ent. Tidskr. 14, p- 
214 (Mai 1893). — Taf. 6; Figs nast bo SE seneste 

? Synon. Prodonestis fulva HOLLAND. Psyche 6, p. 538 
(Oktober 1893). 

Zahlreiche SS und 29 wurden von SJÖSTEDT aus der Raupe 
gezogen. 

Die etwa go—100 mm. lange Raupe (Taft. 6, Hig: rr) ist 
ziemlich cylindrisch, nur wenig flachgedruckt und hat keine Sei- 
tenfortsätze; die Haut ist grau und braun marmoriert, oben tber- 
all mit langen, weichen, weisslichen oder gelblichgrauen Haaren 
dicht bekleidet und zwischen den Haaren mit kurzen, feinen 
schwarzen Stacheln bestreut:; oben auf der Mitte jedes Gliedes, mit 
Ausnahme des ersten und letzten, liegt ein grosser, schwarzer 
Fleck, welcher mit schwarzen Stacheln dicht bekleidet ist; die 


12 


AURIVILLIUS: LASIOCAMPIDEN AUS KAMERUN. 285 


Glieder 4—11 haben an jeder Seite einen dunklen, hell be- 
grenzten Schrägstrich, worin das Athemloch steht; die Unterseite 
dunkelbraun mit einem gerundeten 
oder dreieckigen, gelblichen Fleck 
inde: Mitte, der. Glieder 5-—10; 
der Kopf gelbbraun mit sechs schwarz- 
braunen Längsbinden, die sich auf 
dem Ricken des ersten Gliedes fort- 
setzen. 


Das Gespinnst ist, wie die Fi- 


guren I a und Ib zeigen, eiförmig, (RN 


nach hinten kegelförmig zugespitzt, 


nach vorne aber zusammengedrickt 4 
und mit einem Anhängsel in der 
einen Ecke; seine Wand ist steif, 
pergamentartig und mit den kurzen, i OR sedd SL GR 
feinen, schwarzen Stacheln der Raupe Borbysd kngiulkta. AUEINV. 
dicht besetzt. 

Die Puppe ist sehr dick, am hinteren Ende sehr breit und 
fast quer abgeschnitten, völlig glatt ohne Haare und Borsten und 
ohne Häkchen an dem ganz fiachen Cremaster. 

Wie aus dem oben gesagten hervorgeht ist Gonobombyx 
in allen Stadien eine scharf ausgeprägte Gattung, tiber deren ver- 
wandtschaftliche Beziehungen ich noch nichts sicheres sagen 
kann. Der Rippenbau (Fig. 7) schwankt ein wenig, indem die 
Mittelzelle der Hinterflägel bald offen, bald deutlich geschlossen 
ist... Prodonestis fulva HoLnr. scheint mir eine nahe verwandte 
oder dieselbe Art zu sein; in letzterem Falle ist jedoch die Ab- 
bildung des Geäders bei HOLLAND nicht genau gemacht. 


Mallocampa nov. gen. 


Palpen dick, fast gerade hervorgestreckt, die Stirn kaum 
äiberragend, dicht haarig; ihr erstes Glied unten an der Spitze 
mit einem Haarbiischel, das dritte knopfförmig und in den Haa- 
ren des zweiten fast verborgen. Augen fein behaart. Die Stirn 
einfach, unbewaffnet. Beine mittelmässig lang; Schenkel und 


13 


286 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Schienen besonders beim & dicht und lang behaart; auch die Tarsen 
auf der Aussenseite mehr oder weniger lang behaart. Fligelsaum 
und Franzen schwach wellenrandig. Flägelform (Fig. 8): Vorder- 
flägel mit vor der Mitte geradem, dann mehr (9) oder weniger 
(SA) gebogenem Vorderrande und gleichförmig gebogenem Saume; 
Hinterwinkel völlig abgerundet; Hinterfläigel mit schwach gebo- 
genem Vorderrande und deutlichem, abgerundetem Wurzellappen. 
Mittelzelle beider Fligel geschlossen, die Querrippe der Vorder- 
flägel etwas gebogen, die der Hinterflägel fast gerade oder dicht 
am Vorderende gebrochen. Vorderflägel mit 12 Rippen: Rippe 
2 nahe an der Wurzel, 4 und 5 frei aus der Finterecke, 6 und 
gestielt aus der Vorderecke, 8 frei aus dem Vorderrande oder 
der Vorderecke und 9 und 10 ziemlich lang gestielt aus der 
vorderen Seite der Mittelzelle entspringend; die Rippe 9 geht in 
die. Spitze. aus. . Hinterflugel mit '$! Rippen: diet Rippenerent 
springt aus der Mittelzelle hinter ihrer Mitte, 3 aus der Hinter- 
ecke und 4+—+5 gestielt aus fast demselben Punkte wie 3; die 
Rippe 8 ist durch eine lange, gerade, schief gestellte Querrippe 
mit der Rippe 7 vereinigt und bildet dadurch eine Wurzelzelle, 
welche breiter als die Mittelzelle und fast eben so lang wie die- 
se ist; die Wurzelzelle entsendet nur eine Nebenrippe gegen den 
Vorderrand dicht an ihrer Wurzel. 
&A Fähler mit mittelmässig lan- 
Ä gen, gegen die Spitze allmählig kärze- 
Å ren Kammzähnen. Hinterkörper kegel- 
ÅA förmig. 
; . Fihler mit etwas kärzeren Kamm- 
Aa ER Hinterkörper dick und plump, 
aber ohne Afterwolle. 

Mallocampa ist mit Cosmotriche 
und Selenephera am nächsten verwandt, 
NA von beiden jedoch in allen Stadien gut 

Fig. 8. Rippenbau von = verschieden. Im Rippenbau stimmt sie 

Mallocampa audea DRUCE. am nächsten mit Selenephera iiberein 

und weicht von ihr hauptsächlich nur 

dureh die gestielten Rippen 4 und 5 der Hinterflägel ab. Mit 

Dendrolimus und Metanastria hat sie, wie auch die Raupe zeigt, 
gar nichts zu thun. 


14 


AURIVILLIUS: LASIOCAMPIDEN AUS KAMERUN. SÖ 


16. Mallocampa audea DrucE. — Taf. 5, Fig. 1, ka. 
— Fig. 8 im Texte. 

Synon. Eutricha audea DRUcE. Proc. Zool. Soc. 1887, p. 677. 

Gastropacha gabunica Auvriv.. Ent. Tidskr. 12, p. 
BROKNESR RAR (TOT); 13, PD. 109: (1892). 
? Lasiocampa lutescens HoLL. Psyche 6, p. 533 (1893). 

JA und P2 von SJÖSTEDT aus der Raupe gezogen. 

Die schöne Raupe (Fig. 1) ist walzenförmig, oben kastanien- 
braun, fein schwarzbraun marmoriert mit zusammenhängender 
gelblich weisser scharf begrenzter Rickenlinie und einer helleren 
Seitenbinde iber den Fissen, von der auf den Gliedern 4—10 
zwei helle Schrägstriche in die braune Grundfarbe hinaufsteigen; 
der Körper ist iäberall, jedoch sparsam, mit langen weichen Haa- 
ren- besetzt, welche auf dem Räcken schwärzlich, an den Seiten 
weiss sind; die Glieder 1—5 sind ausserdem oben mit kurzen, 
feinen, dunkelbraunen Borstenhaaren ziemlich dicht besetzt; in 
der Mittellinie sind diese Borstenhaare zum grössten Theil weiss 
tndjfan den opitae erweitert; aut jeder Seite des, Röckens der 
Glieder 1—3 findet sich auch ein kleiner Pinsel solcher weissen 
Haaren. Die Glieder 6—9 sind in der Rickenlinie mit einem 
kleinen, schwarzen, vorn und hinten von weissen Haaren be- 
grenzten Pinsel geziert, der bald nur aus kurzen Borstenhaaren, 
bald auch aus längeren weichen Haaren zusammengesetzt ist. 
Auf den letzten Gliedern finden sich gewöhnlich nur kurze weisse 
Schuppenhaare in der Riäckenlinie. Auf jeder Seite des ersten 
Gliedes finden sich zwei schief nach vorn gerichtete, ziemlich 
dinne Haarpinsel. 

Das Gespinnst (Taf. 5, Fig. 1a) ist ziemlich dick und fest 
eiförmig und mehr oder weniger mit losen Seidenfäden bekleidet, 
welche am hinteren Ende zu einer Quaste vereinigt sind. 

Die Puppe ist braun, etwas glänzend und völlig nackt; der 
Hinterkörper ist nur sehr fein und leicht punktiert, am After- 
ende sehr stumpf abgerundet, fast quer abgeschnitten, und ohne 


Spur von Borsten oder Häkcehen. 


15 


288 


Fig. 


Es 


I: 
1 (ed 
2 


N . 


a. 


3 
A:s 


SENS 


I a, 
25 
AE 


2157 
21Ce 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Tafelerklärung. 


Tar. 45 


Gonometa Sjöstedti AURIV. Q. 


TAL 


Mallocampa audea DRUCE. Raupe. 
> » LJ Gespinnst, 
Gonometa nysa DRUCE. Raupe. 
> > » Gespinnst. 
> Sjöstedti AURIV. > 
Pseudometa viola AURIV. Vorderer Theil der Raupe. 


Taf. 6. 

Gonobombyx angulata AURIV. Raupe. 
Dr » » Gespinnst. 
Catalebeda groducta WALK. Raupe. 

» > > Partie von der Schuppenbekleidung 

der Raupe. 
> > » Puppe. 
> » » Gespinnst. 


16 


ASmbadpan "fr TidAÄJOmOLN xurd wuolqyT Vv 


'4SSQ4D 'LVN NI 
ATTDYV I TITTAT SOLSIYTINONOD 


1 'z06L "83 ”biy Huyspi HSIHOJOWOIUF 


+ a 7 


av 6 


[a 


Entomologisk Tidskrift. Årg. 23 1902. Tufl. 5. 


Å. Ekblom det. et seulp. 


- 
4 
p 
I 
AA 


Entomologisk Tidskrift. Årg. 23 1902. 


6. 


Tafl. 


ÅA. Ekblom del. et sculp. 


MÅ ty ef 
> ( 
+ 
. 
Ja 
1 
i 
pr 
+ 4 . 
, 
. 
4 
« 
3 = 


N 
[0] 


UBER MNESITHEUS ASPER THOR. 
VON 


MALBRET <J ULLEGREN. 


Die nächste Veranlassung zu dieser kleinen Mitteilung sind 
zwei Aufsätze in den Sitzungs-Berichten der Gesellschaft natur- 
forschender Freunde, Jahrg. 1901, vom Herrn Prof. FRIEDR. 
DauL, der eine bei der Sitzung dieser Gesellschaft den 15. Octo- 
ber vorgelegt: Uber den Werth des Cribellums und Calamist- 
vums fir das System der Spinnen und eine Ubersicht der 
Zoropsiden: der andere, bei der Sitzung den 19. November vor- 
gelegt, ist ein Nachtrag sur Ubersicht der Zoropsiden. Der 
erst genannte dieser interessanten Aufsätze hat zum Zweck, die 
Unhaltbarkeit der Bertkauischen Hypothese, dass alle mit Cri- 
bellum und Calamistrum versehenen Spinnen eine einheitliche 
Verwandtschaftsgruppe, allen anderen Spinnen — den Meroma- 
millaten — entgegengesetzt, bilden, zu zeigen und eine neue 
Gattung Calamistrula, die besonders durch die Bildung des Cri- 
bellums eine Zwischenform zwischen den mit typischem Cribel- 
lum und den mit einem sog. Colulus versehenen Spinnen ist, zu 
beschreiben. Um die Verwandtschaftsverhältnisse dieser mneuen 
Gattung zu zeigen giebt er auch eine Ubersicht aller bisher be- 
kannten Zoropsidengattungen und kommt bei dieser Untersuchung 
zu dem Resultat, dass Calamistrula wit Mnesitheus am näch- 
sten verwandt ist. In dem zweiten Aufsatse giebt er eine neue 
Ubersicht der Zoropsiden und beschreibt noch zwei neue Gat- 
tungen, Marussenca und Tengella. Auch hier scheint er auf 
dieser Ansicht zu bestehen. Uneglicklicherweise ist, wie er auch 


Entomol. Tidsk». Årg. 23 


2 


H: 4 (1092) I 19 


200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


sagt, die einzige Art dieser Gattung von THORELL in mehreren 
Punkten sehr unvollständig beschrieben. Um diese Licke zu 
fällen wandte ich mich an Professor Dr. YNGVE SJÖSTEDT in 
Stockholm, der mir die Gefälligkeit erwiesen hat, mir diese 
Spinne zu leihen. 

Munesitheus asper ist von THORELL in Äranee Camerunen- 
ses (Åfrice occidentalis) quas anno 1891 collegerunt Cel. Dr. 
Y. Sjöstedt aliigue (Bih. till K. Sv. Vet. Akad. Handlingar. 
Bd. 25, 1899) beschrieben. Er zählt diese Form zu den Dicty- 
niden und meint, sie sei mit den Amaurobiiden nahe verwandt. 
Da er diese Ansicht nicht motiviert hat, ist es sehr schwierig, 
diese Thatsache zu erklären. Möglicherweise ist er — wie DAHL 
meint — von den drei Klauen der Hintertarsen zu diesem Schlus- 
satze gekommen. Meiner Meinung nach ist es ganz richtig, wie 
DAHL gethan, diese Spinne zu den Zoropsiden zu zählen, ob aber 
dieselbe mit Calamzistrula am nächsten verwandt ist, werden wir 
im Folgenden untersuchen. Ehe ich die Verwandtschaftsverhält- 
nisse discutiere, will ich eine neue ein wenig vollständigere Be- 
schreibung liefern. Leider liegt nur ein einziges adultes Weib- 
chen vor. 


Mnesitheus asper THOR. 1899. 


9: Vorderleib ist beinahe zweimal so lang als breit, 
vorn nur wenig schmäler als in der Mitte, hinten abgerundet 
und an der Mitte ein wenig eingedräckt. Der Kopftheil mässig 
konvex und die Stirn breit, ebenfalls konvex. Die Seitenfurchen, 
welche den Kopftheil gegen den Brusttheil abgränzen, sind sehr 
deutlich. Die Mittelfurche auf dem Brusträcken ist lang und 
deutlich. Der Clypeus ist ungefähr so hoch wie der Durchmesser 
der vorderen Seitenaugen. Die ganze Oberfläche 'des Vorder- 
leibs ist mit kurzen, schwarzen Haaren spährlich besetzt, nur in 
der Region der Augen sind die Haare länger und mehr oder 
weniger aufrecht. 

Augen. Die vordere Augenreihe ist gerade; die Mittel- 
augen sind um die Augenbreite von einander und ein wenig 
mehr von den Seitenaugen entfernt. Die beiden Seitenaugen 


2 


ST a Vv 


LÄRAN sk tan an feln AASE 


TULLGREN: UBER MNESITHEUS ASPER. 201 


sind um die Augenbreite von einander entfernt. Die hintere 
Augenreihe ist nur schwach nach vorn gebogen (procurva); die 
Mittelaugen nur ungefähr um !/2 ihres Durchmessers von einan- 
der, von den Seitenaugen viermal so weit entfernt (sec. THO- 
RELL 1. €. Pp. 19: »oculi laterales postici non parum longius a 
medis posticis quam hu inter se remoti sunt»). Die vier Mit- 
telaugen bilden ein etwas längeres als breites Viereck, das vorn 
ein wenig schmäler als hinten ist. Die beiden vorderen Mittel- 
augen sind beinahe ebenso gross als die hinteren Mittelaugen, 
aber sind viel kleiner als die beiden Seitenaugen. 

Mandibeln sind sehr kräftig und vorne stark gewölbt, sie 
sind beinahe doppelt so lang als breit. Die Aussen- und Innen- 
ränder der Klaufurche je mit drei Zähnen, von welchen der vor- 
dere Mittelzahn der grösste ist. 

Maxillen sind lang und gegen die Lippe gebogen. 

Lippe ist viel mehr lang als breit, vorn abgestutzt. Kin 
wenig unterhalb der Mitte ist an jeder Seite eine kleine abge- 
rundete Erweiterung. Die Lippe ist folglich an ihrer Basis deut- 
lich eingeschnärt. 

Stetnum ist flach und verlängert sich nicht zwischen den- 
Coxen des hinteren Beinpaares. 

Beine I. 2. 4. 3: sehr kräftig. Alle: Schenkel oben nahe 
am Grunde mit einem Stachel, der an dem dritten länger und 
feiner ist; vorn nahe dem distalen Ende haben die drei ersten 
Schenkel einen zweiten Stachel. An der 1. Schiene unten mit 
2, 2, 2, 2 Stacheln, an der zweiten Schiene 1, 1, 2.. Vorn hat 
die 1. Schiene 1, die 2. und 3. Schiene 2 und die 4. Schiene o 
Stacheln.': Hinten giebt es an der 3. Schiene 2 und an der 4. 
Schiene I Stachel. Der I. und 2. Metatarsus hat unten 2, 2, I 
Stacheln, der 3. Metatarsus 2, 2, 2 und der 4. Metatarsus 1, 2, 2 
Vorn hat der 1. Metatarsus 1 Stachel an der Mitte und 2 
an dem distalen Ende, der 2. Metatarsus nur 2 an dem dista- 
ler sEnde, der 3. Metatarsus 1, I, 2 und der 4: Metatarsus 
2 an dem distalen Ende. Alle Metatarsen haben nur 1 Stachel 
hinten an dem distalen Ende. Die ”'Tarsen haben eine dicke 
Scopula, die auch die Unterseite der Metatarsen, wenig- 
stens die zwei ersten Paare, kleidet. Alle Tarsen tragen an der 
Oberseite mehrere ”Trichobothrien. Der 4. Metatarsus trägt an 


3 


202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


der Hinterseite ein Calamistrum. Bei vorliegender Art ist dieses 
Organ sehr stark entwickelt. Es ist ein longitudinelles Band von 
dicht gestellten Haaren, das sich von der Basis bis ein wenig 
uber die Mitte in der obere Hälfte der Hinterseite streckt. Dieses 
Band ist unten von einer sehr regelmässigen Reihe dicker Haare 
begränzt. Die täbrigen Haare, die nach und nach an Dicke ab- 
nehmen, scheinen keine regelmässige Anordnung zu haben. An 
den Hinterfässen ist eine sehr kleine dritte Kralle ohne Zähne 
vorhanden: an den Vorderfässen ist diese Kraile völlig versehwun- 
den. Die ausgebildeten Krallen sind nur 4 oder 5 und nehmen 
an Grösse gegen die Basis ab. Alle Glieder der Beine sind mit 
langen, graulichen Haaren bedeckt. 

Vulva (nach THORELL) >»>ex fovea sat magna, oblonga, 
multo longiore quam latiore, in fundo sub-testacea constat, que 
callo lato procurvo corneo piceo utringue ineluditur», — meiner 
Meinung nach ist die -Vulva aber »latior quam longior»>. 

Cribellum ist nicht rudimentär, sondern sehr gut entwickelt. 
Es ist ebenso breit als die Area der Spinnwarzen, sehr schmal 
und nach hinten von einer schwarz-braunen fast geraden, scharfen 
Kante begränzt. Wie THORELL sagt ist es ungeteilt. 

Betreffs der Farbe und der Masse siehe die Beschreibung 


THÖRETLS; I5ACsPpee TO: 


Aus der obigen Beschreibung irgend einen sicheren Schlus- 
satz betreffs der Verwandschaftsverhältnisse dieser Art zu ziehen, 
därfte ein wenig dreist scheinen, da ich ganz ohne Vergleichungs- 
material bin. Da ich indessen die ausgezeichnete Zusammen- 
stellung DAHLS sowohl aller Cribellatfamilien als aller bekannten 
Zoropsidengattungen vor mir habe, dirfte ein Vergleich mit sei- 
ner Beschreibung irgend ein Resultat geben können. 

Dass Mnesitheus zu der Familie Zoropside gerechnet wer- 
den soll, ist ganz deutlich. Nicht nur die stark entwickelte Sco- 
pula sondern auch der Bau des Calamistrum macht dieses un- 
zweifelhaft. Man diärfte kaum von irgend welchen in distinkten 
Reihen geordneten Calamzstrula-haaren bei dieser Art sprechen 
können, obgleich die Begrenzungslinie in einer deutlichen Reihe 
von gröberen Haaren besteht. Bei der Familie Dictynidw giebt 
es ja auch eine deutlich entwickelte Afterkralle, die bei allen 


4 


SS 


RR Ve 


FEST 


PFULLGREN : UBER MNESITHEUS ASPER. 203 


Zoropsidengattungen, auch bei Mnuesitheus, sehr stark redu 
A1Srtiuist. 

Die Stellung des Munesitheus im der Zoropsidenreihe zu be- 
stimmen ist ziemlich schwer. Von der Gattung Åcanthoctenus 
kann man ohne weiteres absehen, da diese sowohl durch die 
Augenstellung als in anderen Hinsichten sich von den tbrigen 
Gattungen wesentlich trennt. Was die Verwandtschaft mit Ca/la- 
mäistrula betrifft, därfte sie sehr weitläufig sein, was der ursprung- 
liche Bau des Calamistrum und Cribellum wahrscheinlich macht. 
Und auch in anderen Hinsichten weicht diese Gattung von Mnc- 
sitheus ab. Die Calamäistrula hat Augen von beinahe gleicher 
Grösse, die Lippe ist an der Basis unbedeutend zusammengezo- 
gen und die Stacheln der Beine sind weniger. Dagegen spricht 
die Afterkralle der Hintertarse und die Bewaffnung der Falzränder 
der Mandibeln gewissermassen fär die Verwandtschaft. Dass Cri- 
bellum bei diesen beiden Gattungen ungeteilt ist, scheint von 
weniger Bedeutung zu sein, da der Bau dieses Organs iibrigens 
so wesentlich abweichend ist. Betreffs der Gattung Tengella, 
scheint sie in mehreren besonders wichtigen Hinsichten mit J/ne- 
sitheus näher verwandt als Calamazistrula sein. Vor allem scheint 
mir die Beschreibung DaHLs von Calamistrum bei dieser Gat- 
tung auch mit meiner Beschreibung von diesem Organ bei Mnue- 
sztheus völlig tibereinstimmend. 

Das Cribellum ist wohl entwickelt aber geteilt. Diese letz- 
tere Thatsache dirfte keine Bedeutung haben, da ja bekannt ist, 
dass die Gattung Däctyna sowohl geteiltes als ungeteiltes Cribel- 
lum hat. Auch in einer anderen Hinsicht giebt es eine wichtige 
Ubereinstimmung, betreffs der Bewaffnung der Tibien nämlich, 
indem die vorderen Paare unten 4 paar Stacheln wie bei Mnuc- 
sztheus haben. Die Verschiedenheiten scheinen also hauptsäch- 
lich in den Grössenverhältnissen der Augen Zu einander, in den 
vier Zähnen und in einer grösseren Anzahl von Stacheln auf den 
Schenkeln und Metatarsen zu liegen. 

Zuletzt haben wir die vier ubrigen Gattungen KRecius, Zo- 
ropsis und Zorocrates von SIMON und Marussenca vor DAHL 
beschrieben. Alle diese sind ohne Afterkralle und haben ein mehr 
oder weniger gut entwickelt geteiltes Cribellum und ein Cala- 


mistrum. Nach den Beschreibungen ist Calamistrum bei diesen 


5 


204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


von anderem Aussehen. SIMON sagt in Häst. Nat. des Arai- 
gnees T.I p. 228: »le calamistrum est court, il occupe å peine 
le tiers basilaire de VYVarticle et est situé a son cöté interne, il 
est formé de soies courbes plus longues å P'extremité qu'åa la 
base, disposées presque sans ordre et formant une bande ovale»>. 
Cribellum ist, wie gesagt, bei allen geteilt und dessen Form ge- 
wöhnlich oval, bei Zoropsis dagegen sehr schmal. Betreffs dieser 
beiden Organe stimmt Muwnesithteus nur durch die Form des Cri- 
bellum mit der Gattung Zoropsis iuberein. Von Recius trennt 
sich Mneszitheus durch die Bewaffnung der Schenkel mit Stacheln 
und durch drei Zähne auf den Mandibeln, beide diese Merkmale 
von geringerem systematischen Wert. Das Calamistrum bei Ma- 
russenca dirfte an Bau mit Zorocrates iäbereinstimmen. 
Calamzaistrula scheint also eine bisher ziemlich freistehende 
Gattung zu sein und Mxesitheus eine davon deutlich getrennte, 
die in der Entwicklung des Calamistrum und Cribellum viel wei- 
ter gekommen ist, und deren nahe Verwandtschaft mit 7engella 


: . 
kaum bezweifelt werden kann. 


FCI SPARSSPIND BE RNINT 


Af den myrliknande hoppspindeln Salticus formicarius DE 
GEER eller, som den kanske rättare bör kallas, Myrmarachne 
formicaria DE GEER fann studeranden E. MJÖBERG sistlidne 
sommar en hane och en hona springande omkring på den sandiga 
hafsstranden å Halltorps ägor i Högsrums socken, Öland. Arten 
är förut några gånger funnen i vårt land och då oftast tillsam- 
mans med någon Formzca-art, hvilken spindein till utseendet i 
hög grad liknar. Vid detta tillfälle kunde några myror i när- 
heten ej upptäckas. Angående dess lefnadssätt se: ADLERZ, Om 
en myrliknande svensk spindel, Ent. Tidskr. 1895, Pp. 249. 

En annan myrliknande hoppspindel tillhörande det förut i 
Skandinavien ej funna släktet Spnageles anträffade undertecknad 
vid Gustafsberg i Stockholms skärgård. Tyvärr erhölls blott en 
ung hane, hvarför jag ännu ej lyckats bestämma arten. 


Alb. Tullgren. 


CONTRIBUTION A LA CONNAISSANCE DE LA 
FAUNE DE CAMEROUN. 


NEO Les 


PNITSEIDAB ET GYRINIDAE RECUEIELIS AUCEAME: 
ROUNSPAR EE D:R YNGVE. SJÖSTEDT 
PAR LF 
D:R M. REGIMBART. 


Fam. Dytiscidae. 


Hyphydrus perforatus Ric. Mem. Soc. Ent. Belg. IV, 


1895, Pp. 56. — 2 exemplaires entierement semblables å ceux 
du Congo & du Loango. 
Copelatus assimilis REG. 1. c. p. 166. — Une femelle. 
Copelatus subdeficiens n. sp. — Long. 5!/1—5!/2 mill. 


— Ovalis, parum latus, depressus, nigro-piceus, capite, pronoto 
ad latera, elytris ad basin et ad latera plus minus vage ferruga- 
tis, elytris iridescentibus, infra nigro-ferrugineus, pedibus anten- 
nisque ferrugineis; supra tenuissime et densissime reticulatus, 
parum dense tenuiter punctulatus, pronoto parce et praecipue ad 
latera striolatus, elytris stria submarginali antice abbreviata et 
decem aliis tenuibus in disco instructis: 1:a, ad suturam, ante 
medium omnino obliterata, 2:a ad basin tantammodo plus minus 
breviter indicata et aliquoties nulla, 3:2, 5:a, 7:a 9:a et 10:a postice 
prolongatis, 4:a, 6:a et 8:a postice valde abbreviatis; coxis poste- 
rioribus oblique parce striolatis. 

Taille, forme et coloration se rapprochant beaucoup de C. 
decemstriatus AuvBÉ, de Madagascar, mais striation des élytres 
tres différente; la premiére strie prés de la suture n'est apparente 
que dans le tiers postérieur et complétement oblitérée en avant, 


I 


200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1002. 


la seconde au contraire n'est indiquée qu'å la base par un petit 
trait longitudinal tres court et plus ou moins effacé, les quatrieéme, 
sixiéme et huitieme vont de la base au milieu seulement, et les 
troisieme, cinquieme, septieéme, neuvieme et dizieme sont beau- 
coup plus prolongées en arriere au voisinage du sommet; la strie 
submarginale ne dépasse pas le milieu en avant. La coloration 
est le noir foncé å teinte ferrugineuse sur les cötés du pronotum 
et des élytres et méme sur une des deux taches trés vagues å la 
base des élytres dont le milieu et le sommet sont irisés. 
Quatre exemplaires. 


Copelatus sordidipennis RrGc. 1. c. p. 170. — Belle série. 

Copelatus pallidus REG. 1. ce. p. 168. — Un seul exem- 
plaire. 

Copelatus trilobatus RécGc. 1. c. p. 176. — Belle série. 


Cette espéce est remarquable par un petit groupe de strioles 
supplémentaires, courtes, variables, plus ou moins régulierement 
disposées sur deux rangs et situées entre la prémiére strie discale 
et la suture, en arrigre de Vécusson. 

Hydaticus quadriguttatus Ric. 1. c. p. 186. Rare: Ga- 
bon, Congo. — Une femelle: 

Hydaticus Severini Ric. 1. c. p. 188. — Les deux exem- 
plaires que j'ai sous les yeux sont de grande taille (16!/2 mill.) 
et different du type décrit par les taches des élytres beaucoup 
plus nettes, moins étendues et moins fondues, tendant en cela &å 
se rapprocher de I' H. speciosus RG. (1. c. p: 189) chez lequel 
elles sont absolument nettes et isolées sur fond noir sans irrorations. 

Hydaticus testudinarius Ric. I. c. p. 190. Espece rare 
du: Congo. — Un exemplaire. 

Hydaticus matruelis Crarc. Trans. Ent: Soc. 1864, P- 
216. — Nombreuse :'série sans grande variation. 

Aethionectes optatus SHarRP. On Dyt. p. 683. — Deux 
exemplaires. Cet insecte est bien probablement 1e méme que 
Hydaticus fulvonotatus CLARK (Trans. Ent. Soc. 1864, p. 221). 


Fam. Gyrinidae. 


Dineutes micans FaB. Syst. Eleuth. I, p. 203. = Une 


femelle. 


NN 


SETT VE Pe 


"eat FJ gl FETA 
+ 


, 
&. 


RÉGIMBART : DYTISCID.E ET GYRINID.E DU CAMEROUN. 297 
Orectogyrus Sjöstedti, n. sp. = Long. 11—12 mill. — 


Ovalis,  elongatus, postice oblique attenuatus, parum convexus, 
supra niger, griseo-pubeséens, anguste luteo marginatus, in capite 
iridescens, in pronoto et elytris leviter cuprescens, subtilissime 
reticulatus, infra piceus, abdomine ferrugineo, mesosterno pedi- 
busque natatoribus rufis, pedibus anterioribus nigricantibus, femo- 
ribus ad basin et postice ferrugineis; truncatura elytrorum leviter 
obliqua, parum convexa, angulo externo recto leviter prominulo: 
in prothorace spatio laevi trapeziformi, in elytris ad basin paulo 
angustiore, subparallelo et postice paululum ante apicem rotunda- 
tim terminato. — &A tibis anterioribus robustis, ad basin longe 
subemarginato angustatis, ad apicem leviter oblique truncatis, 
angulo externo leviter obtuso, sed minime deleto; tarso parallelo, 
lato. — 92 paululum angustior, 'tibiis simplicibus et ad apicem 
recte truncatis, angulo externo recto. 

; Grande espéce trés voisine de O. grandis RYG. dont elle 
a la forme, la taille et la coloration, bien distincte par l'espace 
lisse des é€lytres étendu presque jusqu'au sommet ou il se ter- 
mine par une extrémité trés largement arrondée, sa forme étant 
presque paralléle, légérement rétréci å la base ou il est un peu 
plus étroit que la partie lisse du pronotum, celle-ci trapeziforme, 
un tiers plus large en arriére qu'en avant, étant au milieu au 
moins du double plus large que la bordure tomenteuse. 

Trois exemplaires, deux måles et une femelle. 
Orectogyrus masculinus, n. sp. — Long. 9—>10 mill. 
Övalis, sat elongatus, antice et postice attenuatus, valde con- 
vexus, fere compressus, supra nigro-metallicus, aeneo, cupreo et 
purpureo micans, fulvo-tomentosus, luteo marginatus, infra omnino 
pallide testaceus et fere pellucidus, pedibus anterioribus nigro 
variegatis, tarso nigro; labro elongato, elliptico, antice longe 
nigro ciliato; prothoracis spatio laevi trapeziformi, postice quam 
antice fere duplo latiore: elytrorum truncatura parum obliqua, 
convexa, extus sinuata, angulo externo acuto, spinoso et pro- 

minulo. 

gA ad humeros latior: elytris spatio laevi scutellari subtri- 
angulari, minuto: pedibus anterioribus robustis et conspicue stru- 
ctis; femoribus intus late canaliculatis et nigricantibus, tibiis valde 
dilatatis, intus fortiter convexis et rufo ciliatis, extus ad medium 


a 


d 


208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


lobo antice leviter arcuato et valde prominulo instructis, ante 
lobum fortiter emarginato-concavis et angustioribus, ad apicem 
fere recte truncatis, angulo externo omnino deleto; tarso maximo, 
depresso, tibia paulo longiore, articulo 1:0 extus et postice latis- 
sime quadratim dilatato, quatuor aliis quadratis similibus, 2:0 
paulo majore, unguiculo interno vix curvato, oblique truncato 
cum angulo externo deleto et interno valde acuto, unguiculo 
externo paulo longiore, intus fortiter curvato et ad apicem 
acutissimo. 

Q magis angusta et paulo magis compressa; elytris spatio 
laevi scutellari elongato, parellelo, vix dimidium attingente et 
costa discali elevata leviter curvata et ultra medium terminata 
instructis: tibiis anterioribus extus ante medium leviter concavis, 
post medium late convexis et ad apicem rotundatis, angulo externo 
nullo, intus fere rectis et rufo ciliatis. 

Cette espeéce extrémement remarquable est la seule, parmi 
tous les gyrinides connus, dont les tibias et les tarses antérieurs 
du måle offrent une structure pareille. Le tibia, noir å la base 
et dans sa moitié interne, a le bord interne trés convexe et 
assez longuement cilié dans sa seconde moitié, le bord externe 
presque rectiligne å la base, puis brusquement dilaté au milieu 
en un lobe large saillant en dehors et un peu incurvé en avant, 
au de lå duquel il est creusé d'une large échancrure demi ellip- 
tique et se termine å la troncature par un angle entigrement 
effacé. Le premier article du tarse, de méme longueur å son 
bord interne que les suivants, est extérieurement dilaté en une 
grande oreillette carrée qui s'€tend en arrigre du sommet du 
tibia vers I'€chancrure; les quatre articles suivants sont å peu 
preés de méme longueur, le 2:e un peu plus large, le cinquieéme 
å peine plus long que le quatrieéme (ce qui est une exception dans 
le genre Örectogyrus), en dessous chacun de ces articles est garni 
d'une brosse soyeuse de cils jaune påle, sauf å la base et le long 
du bord interne qui sont lisses; V'ongle interne est court, å peine 
courbé, obliquement tronqué au sommet dont l'angle externe est 
effacé et l'interne en forme de pointe aigué; l'ongle externe plus 
allongé et plus gréle est en méme temps fortement courbé en 
dedans et se termine en pointe effilée. 

Chez la femelle le tibia a le bord interne presque recti- 


4 


RÉGIMBART: DYTISCIDAE ET GYRINIDE DU CAMEROUN. 299 


ligne, le bord externe légérement concave å la base, puis large- 
ment arrondi aprés le milieu, avec Y'angle externe de la tron- 
cature completement effacé; le tarse reprend la forme normale 
€troite et parallele du genre, avec le dernier article trés sen- 
siblement plus long que les précédents et terminé par deux ongles 
normaux. 

En plus des caractéres des pattes, les élytres offrent dans 
chaque sexe une structure spéciale: chez le måle elles ont un 
petit espace lisse scutellaire triangulaire, å sommet peu aigu, 
n'occupant que le premier sixieéme au plus de la longueur: 
autour de cette région lisse les points piliferes de la surface 
tomenteuse sont sensiblement plus espacés, ce qui rend par con- 
séquent la pubescense moins dense. Chez la femelle V'espace 
lisse beaucoup plus é&tendu a une forme presque paralléle et 
atteint å peu prés le milieu de F'€élytre par une extrémité assez 
obtuse et vaguement bifide; en plus chaque élytre est pourvu 
vers le milieu de sa largeur d'une cöte longitudinale élevée, 
légérement cintrée en dedans, un peu atténuée å la base et au 
sommet qui atteint les deux tiers de la longeur. 

Deux måles, trois femelles. 


Orectogyrus specularis AuBK, Species, p. 733. — Bonne 
série de cette espeéce commune dans V'ouest africain. 


Orectogyrus sexualis RéÉc. Ann. Soc. Ent. Fr. 1891, 
p. 726. — Les deux seules femelles récoltées different des types 
de Liberia occidental par la forme un peu moins allongée, par 
Vespace sutural brillant moins large, ce qui augmente d'autant 
la "largeur de la gouttiere comprise entre cet espace et la cöte: 
on y remarque les méåmes strioles superficielles denses, ondulées 
et anastomosées. 

Orectogyrus angularis Ric. Ann. Soc. Ent. Fr. 1891, Pp. 
729. -— Je ne connaissais jusqu'ici quun trés petit nombre 
d'exemplaires de Liberia occidental et une seule femelle du Congo 
(Kabambaré). Le D:r SjösteptT en a capturé un nombre consi- 
dérable dont aucun ne differe des types décrits: tous ont 
également Pangle apical externe du tibia saillant en dehors. 


Orectogyrus dimidiatus Cast. Et. Ent. p. 109. — Quatre 
spécimens. 


un 


300 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


Orectogyrus Alluaudi Ric. Ann. Soc. Ent. Fr. 1889, P- 
230. — Deux exemplaires. 

Orectogyrus Demeryi RÉc. 1: c. 1891, p. 731, Var. ele- 
vätus "REG. Ile priyge. Belle serie. 

La collection qui contient rr especes de Dytiscid&e, en 73 
ex., et 9 espeéces de Gyrinid&X&, en 272 ex., appartient au Musée 
d Histoire Naturelle de Stockholm. 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE 
ÅA GRAND RESTAURANT NATIONAL 


DEN 26,.APRIL 1902. 


Sedan protokollet från föregående sammankomst upplästs 
och godkänts, meddelade ordföranden, prof. AURIVILLIUS, att rese- 
berättelse inkommit från senaste årets »vandringsstipendiat», stu- 
deranden E. O. LInDBOM, och att Kongl. Maj:t på Domänsty- 
relsens förslag i nåder beviljat Föreningen anslag såsom bidrag 
till tryckning af docenten d:r S. BENGTSSONS till Domänstyrelsen 
ingifna berättelse om »nunnan» och dess lefnadsförhållanden. 

Bland nio sökande utsågs, på styrelsens förslag, till van- 
dringsstipendiat för innevarande år studeranden vid Stockholms 
högre allmänna läroverk å Södermalm E MJÖBERG, som ärnade 
under 6 å 7 veckor studera Coleoptera och Hemiptera på Öland. 
Afvenledes på styrelsens förslag beslöts anslå 25 kr. af Förenin- 
gens medel att tillika med sammanskjutna enskilda bidrag utgå 
till ett extra vandringsstipendium, hvilket tilldelades studeranden 
vid Stockholms norra latinläroverk V. KAUDERN. 

Ordföranden meddelade därefter, att styrelsen till medlem- 
mar af Föreningen invalt fil. stud. LENNART VON PosT, Upsala, 


I 


TRYBOM: ENTOMOL. FÖREN. SAMMANTRÄDE D. 26 APRIL 1902. SOT 


jägmästaren KARL HANSTRÖM, handelskemisten ingeniör JOHN 
LANDIN och ingeni r AUGUST JERNANDER, Stockholm. 

Fil. kand. Nirs HOLMGREN höll sedan ett utförligt, af större 
och mindre teckningar rikligt belyst föredrag »Om insektshufvu- 
dets morfologi, efter undersökningar på Chironomus-larver>. 
Detta föredrag kommer att inom närmaste framtid ingå i en 
tryckt afhandling — införd i »Zeitschrift fir wissenschaftliche Zoo- 
logie> — och torde därför ej här behöfva refereras. 

Efter detta föredrag lämnade professor YNGVE SJÖSTEDT ett 
nytt meddelande »Om Mantidernas organisation, utveckling och 
lefnadsförhållanden» och förevisade därvid exemplar af de i fråga 
varande insekterna. 

De mycket rofgiriga Mantiderna. hvilka i så många afseen- 
den äro egendomliga, synnerligast med hänsyn till byggnaden af 
hufvud och framben, tillhöra som bekant egentligen tropiska och 
subtropiska trakter, men representeras äfven af 13 arter i Europa. 
De uppehålla sig bland gräs och bladverk vid soliga, mera 
öppna platser. Ofta uppäter honan hanen efter parningen. Äggen 
läggas i egendomliga, sammankittade »oothekor». Larverna, som 
äro mycket olika de fullbildade insekterna, lämna vid framkom- 
sten ur de nämnda oothekorna sin första hud kvar där. Lyckas 
de ej sålunda befria sig från denna hud, dö de vanligen snart nog. 

Prof. AURIVILLIUS omnämnde, hurusom större Mantis-arter 
t. o. m. bruka fånga och förtära småfåglar. 


Filip Trybom. 


[ 


302 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


NEUE AFRIKANISCHE TERMEFEN 
VON 


YNGVE SJÖSTEDT, 


Calotermes pallidicollis n. sp. 


Geflägelte Imago. Steht C. camerunensis (SJÖSTEDT: 
Monogr. der Termiten Afrikas p. 39) am nächsten, hat u. a. aber 
schmälere, 3 statt 4 mm. breite Fliägel und schmale, linsen- 


I 
förmige, nicht fast kreisförmige Ocellen; Prothorax hellgelb. 
Spannweite 26,,—27,5, Länge des Körpers mit den Fligeln 15, 


Länge und Breite der Flägel 12 und 3 mm. 


Kamerun. 


Calotermes agilis n. sp. 


Geflägelte Imago. Steht den zwei genannten Caloter- 
sres-Arten am nächsten, indem die Mediana viel kräftiger als 
die Submediana und den Costaladern ähnlich erscheint (vergl. 
Monoegr. o. c. p. 37) ist aber kleiner. Fähler 16-gliedrig. Spann- 
weite 20—21, Länge des Körpers mit den Fligeln 11, Länge 
und Breite der Fligel resp. 9 und 2,6, Körper mit dem Kopf 7 mm. 


Kamerun. 


Termes transvaalensis n. sp. 


Geflägelte Imago.  Steht JTermes angustatus RAMB. 
vergl. Monogr. o. c., p. 71 und 106) nahe, unterscheidet sich 
aber durch bedeutendere Grösse, die Fligel sind fast glashell; 


I 


SJÖSTEDT: NEUE AFRIKANISCHE TERMITEN. 3093 


etwas opak, der Körper kastanienrot, nicht schwarz. Spannweite 
69—73, Länge des Körpers mit den Fligeln 37—39, Länge 
und Breite der Fliigel resp. 32—34 und 7—7,5, Körper mit dem 
Kopf 13 mm. 

'Transvaal. 


Eutermes dispar n. sp. 


Grösserer Nasutus. Fihler 13-gliedrig: die Farbe der 
Nase schwarz, scharf gegen die gelbrote Farbe der Kopfes ab- 
stechend, die Nase länger als bei dem nahestehenden £. arborum 
(SmEaTH.) (vergl. SjöstEDT, Monogr. o. ce. p. 77) und schwach 
nach oben gebogen, von der Spitze bis an den Hinterrand der 
Fählergruben gerade so lang wie von dort bis an den Nacken: 
das 3. Fählerglied so lang wie das 4. und 5. zusammen; Vorder- 
lappen des Prothorax so gross oder eher grösser als der Hinter- 
lappen; Länge 4, Länge und Breite des Kopfes resp. 2 und 1,17 mm. 


Kleinerer Nasutus. Viel kleiner und schmächtiger als 
der grössere, mit rel. längeren Föählern und Beinen, längerem, 
schmälerem, von oben gesehen zusammengedrickt ovalem Kopf 
und -12-gliedrigen Fiihlern. Länge 3, Länge und Breite des 


Kopfes resp. 1,3 und 0,5; mm. 


Arbeiter. Die zwei ersten Zähne der Manudibeln gleich lang; 
Fähler gelblich, 15-gliedrig, das 2. und 3. Glied gleich lang; das 
Basalglied so lang wie das 2. und 3. zusammen; die Glieder ge- 
streckt, an der Mitte der Fiihler doppelt so lang wie breit; Thorax 
und die oberen Hinterleibschilder schwach bräunlich angehaucht: 
Fontanellgrube vorhanden; der Kopf und die Oberseite fast völlig 
olaterkaänese 5-6, Breite des Kopfes"1i,smm. 

Brit. Centr. Afrika: Zomba. i 


Eutermes gemellus n. sp. 


Grösserer Nasutus. Nase schwarz, scharf gegen die gelb- 
rote Farbe des Kopfes abstechend; Vorderrand des Prothorax in 
einem gleichmässigen Bogen; Stirn und Nase nicht völlig in einer 
Linie: Fiihler 13-gliedrig, das 3. Glied so lang wie das Basal- 


2 


FOA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1902. 


glied: Nase lang, schwarz mit gelbroter Spitze: Kopf von oben 
gesehen fast kreisrund: Fiihler kiärzer als der Kopf. Länge des 
Kopfes 1,33 mm. 


Kleinerer Nasutus. Unterscheidet sich durch geringere 
Grösse; der Kopf von oben gesehen abgerundet rektangulär; die 
Fihler sind etwas länger als der Kopf: Länge des letzteren r,235 
— 1530 MM. 

Steht £. arborum (SMEATH.) (vergl. SJÖSTEDT, Monogr. o. c. 
p. 77) am nächsten; dieser hat aber das 3. Fihlerglied viel kär- 
zer als das Basalglied, das so lang wie das 2. und 3. zusammen 
erscheint, die Fähler sind länger als der Kopf, die nach aussen 
ganz schwarze Nase kiirzer, der Kopf 1,5 mm. 


Grösserer: Arbeitetr. i Die zwei ersten: Zälme der Manou 
beln gleich gross; Fähler 14-gliedrig; das 3 Fiählerglied länger als 
die anliegenden und nach aussen breiter; Prothorax am Vorder- 
rand ohne FEinschnitt: Kopf kastanienbraun mit drei weissen, in 
der Mitte zusammenstossenden Linien. Länge 4, Breite des 
Kopfes 1,15 mm. 


Kleinerer Arbeiter. Die zwer ersten Zahne glerehisross: 
Fähler 15-gliedrig, indem das 3. lange Glied an der Basis ein 
kurzes Glied abgeschnärt hat; Vorderrand in der Mitte kaum 
sichtbar eingebuchtet:; Kopf oben weiss mit zwei grossen, durch 
ein helles in der Mitte des Kopfes gehendes Band getrennten. 
braunen Scheitelflecken. . Die nahestehenden 7. basidens SJÖsT. 
und I. unidentatus Wasm. (vergl. Monogr. o. c. p. 80) haben 
den Kopf oben ganz gelblich. Länge 3.s, Breite des Kopfes 1 mm. 

SEATTLE 


Eutermes coarctatus n. sp. 


Kleinerer Nasutus. Der tief braunschwarze Kopf etwas vor 
der Mitte stark zusammengeschnärt, was ihm ein sehr charakteri- 
stisches Aussehen verleiht: Fihler 12-gliedrig. Totallänge 3, 
Länge des Kopfes 1,3 mm. 


Arbeiter. Kopf tief schwarzbraun mit drei weissen Linien: 
die zwei ersten Zähne der Mandibeln gleich gross; Thorax von 
der Farbe des Kopfes, mit weisser Mittellinie; Fontanellgrube 
nicht vorhanden, der Kopf wie die Oberseite fein behaart; Fihler 
gelblich mit schwarzbraunen Ringen, 15-gliedrig; Vorderrand des 
Prothorax deutlich obgleich nicht tief ausgeschnitten. Länge 4, 
Kopf 1,25 mm. Steht dem dispar nahe. 

Brit. Cent. Afrika: Zomba. 


en 


<) 


ENTOMOLOGISK 
TIDSKRIFT 


UTETEVEN 
AF 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM 


JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 
PUBLIÉ PAR LA 


SOCIÉTÉ ENTOMOLOGIQUE A STOCKHOLM 


TJUGOFJÄRDE ÅRGÅNGEN 


1903 


MED 1 TAFLA 


— 0 ——L 


STOCKHOLM 
IDUNS KUNGL. HOFBOKTRYCKERI 


1903 


Första häftet utgifvet den 18 april 1903. 
Andra 


Fjärde häftet utgifvet den 1c december 1903. 


tredje häftena utgifna den 4 aug. 1903. 


t 


SA ae OA le 


EEE EE 


YTVYW SE ter. fv 


INNEHÅLL: 


AURIVILLIUS, CHR,, Litteratur 


NS ene alkanische FeterOCereh....o..ccsoosooc—-msceooo—> 


, Svensk Insektfauna, 13: 1; I. Bin. Apide 
, Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna von Kamerun. 


NERE SETT DY CIA CR oo ooosscooseoe spe scss ne sned ti sopsasecdet dee 
BOouURGEOIS, J., Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna von Kame- 
run. N:o 22: Lycides recueillis au Cameroun par le Prof. 
MES ET ÖSTE RESTE SER DIN SADE 0 betr SAN Ae 
BRENSKE, E., Beiträge zur Kenntnis der Insektenfauna von Kamerun. 
N:o 14: Melolonthiden aus Kamerun nach der Ausbeute des 
Herrn Professor D:r YNGVE SJÖSTEDT, sowie eine Uber- 
sicht aller bekannten Arten Kamerun's und des angren- 
BEER GB ICte Sp SALE DL SA. ss RE CI OA AA 
ENELL, H. G. O. & KNUTSON, K., Revisionsberättelse för år 1902 
LAMPA, SVEN, Berättelse till Kongl, Landtbruksstyrelsen angående 
verksamheten vid Statens Entomologiska Anstalt under år 


[105 (na a om ud secsbe ssoponigar or es Josse 
, Notis: Statsanslag till Entomologiska Anstalten .sooooo------ 
Mikvass fjöreRallspinnarems (Meder taflajposinlenno senses 
, Nunnans massuppträdande åren 1898—1902 soooooooos-------- 
Ma lsprunaren If NOLgÖsoooosrbsocsrsesn Sör ssenns sr son eps srsnssst ss 
MjögErG, E., En 1 Sverige funnen ny Aradid a...ooo--ss-ess-=------5--- 
, Sällsynta Coleoptera. IV. Från Stockholmstrakten .......---- 
IINGora för var fauna nya Coleoplerd oooomosese-rseer= sesserrsoss> 
ENEEERSNSENTORISE RELLO OD gIEEI Le sossar ni sne BL ER rt 
NORDENSTRÖM, H., Om några fynd af parasitsteklar från södra 
Östergötland och Hallandsås år 1902 somooosessesee-sesr-- rn 


RED., Notiser: Entomologiska stipendier af Kongl, Vetenskapsakade- 
a a a da same =u==soR rs BARS SR ARS SE FA AAA KA NNE 

, Statsanslag till Entcmologiska Föreningen sosse ------ 
EE Sällsyntare skalbaggfynd.sssolooosssso--= sostoe sor soo secsaloot sonder 
REUTER, E., Bidrag till en statistisk utredning angående orsakerna 
fölrshutaxs på ängsgräsen i, Finland sss-—-sstoo stoet 
REUTER, O. M., Herr EMBR, STRANDS »Norske fund av Hemiptera» 


229 

79 
107 
287 
288 


220 


ROESLER, E. & ENELL, H. G. O., Revisionsberättelse för år 1901 Sid. 


ROMAN, A., Om några Cryptus-arter, särskildt C. curvicauda THOMS. 
SJÖSTEDT, Y., Eine neue Termite aus Brit. Central-Afrika ............ 
SPAETH, F., Eine neue Casside aus Birma 0 os:r- setet 
STRAND, E., Herr O. M. REUTER og mine »Norske fund av He- 
mMIPlera?: soccessreosrdoser so nr RE EE RENSA 
TrRYBOM, F., Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand 
Restaurant National den 27 september mm o205--EEy=eesess 

, Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand Restau- 

rant National. den 14 december f'o028 05-55-55 

— — — Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand Restau- 
rant National den 28 februari 1003 Eoecteornaee BR: La 

, Entomologiska Föreningens sammanträde å Grand Restau- 

rant National-den 25 april £O003 0-0 -c 30-057 Spore rea 
TULLGREN, A:; Rökning 1 dates ee oa 25 Seen Terre 
; Öm PATiSETE LÖNN mom säs str so Sa ATA SEE ASININNNNN 

, Ur den moderna praktiskt entomologiska litteraturen =... 

, Om det vanlinga spinnkvalstret (7etranychus telarius 1.).-- 

, Nya undersökningar rörande Yponomeuta-arternas lefnadssätt 
WAHLGREN, E,, Uber. Eulexsvagabuude BOM. gest Se 
VARENIUS, B.,, Notis: Fynd at Saprszus Igetasn Bm eos rosen aeenmeeN 
ÅGREN, H., Diagnosen einiger neuen Achorutiden aus Schweden... 


>» 


BERÄTTELSE TILL KONGL. LANDTBRUKSSTYREL- 
SEN ANGÅENDE VERKSAMHETEN VID STATENS 
ENTOMOLOGISKA ANSTALT UNDER ÅR 1902. 


Några anmärkningsvärdare härjningar genom skadeinsekter 
å åkerfälten hafva dess bättre just ej afhörts under året, och 
orsaken härtill må man väl i första rummet få söka däri, att 
den ymniga nederbörden återställde den behöfliga fuktighetsgraden 
i jorden, hvarigenom en frodig växt uppkom hos de flesta odlade 
och örtartade växtslag. Att grödan detta oaktadt mångenstädes 
slog illa ut, isynnerhet i de nordligare landskapen, där flerstädes 
allmän missväxt uppstått, torde vara helt och hållet den nästan 
ständigt jämförelsevis kalla väderlekens fel, då blomningen be- 
tydligt försenades, och den tidiga frosten förstörde den ännu obe- 
tydligt utvecklade kärnan. Härtill kom en mycket försenad bärg- 
ning och den därunder otjänliga väderleken. 

I trädgårdarna hafva förhållandena varit nästan desamma, 
och de för kyla mer ömtåliga växterna, såsom t. ex. ärter, bönor, 
gurkor och tobak, hafva ej hunnit mogna och måst för tidigt 
skördas. Rotfrukter och kål hafva stått sig bättre och blott obe- 
tydligt angripits af insekter, i motsats till hvad som var fallet 
förlidet år. Närmare underrättelser om skadeinsekternas uppträ- 
dande komma att lämnas under afdelningen för »tjänstemännens 
resor», samt där de olika arterna äro omnämnda. 

Den i föregående berättelse utförligare behandlade kolorado- 
baggen (Doryphora Decemlineata SAY.), som 1901 helt oförmo- 
dadt upptäcktes i en potatistäppa nära London och då väckte 
mycket uppseende, lyckades man ej utrota, utan har den före- 
kommit därstädes äfven 1 år, hvarom officiell underrättelse ingått. 
Man bör dock hafva anledning hoppas, att nu vidtagits ännu 

Entomol. Tidskr. Årg. 24, H. 1 (1903). I 


2 å ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


kraftigare åtgärder till dess förgörande, så att den ej må få ut- 
breda sig vidare till närbelägna platser. I det utlåtande, som. 
enligt anmodan afgafs från Anstalten, framhölls, att någon syn- 
nerlig fara för oss från det hållet knappast kan finnas, åtmin- 
stone så länge insekten ej inkommit på områden, hvarifrån in- 
försel af sättpotatis kan ifrågakomma. 

Hvad frukt- och parkträden beträffar, så hafva dessa, i lik- 
het med hvad som var fallet föregående år, i de flesta trädgår- 
dar varit starkt härjade af insekter, förnämligast larver till frost- 
fjäriln och i mindre grad af lindmätaren, så att träden stått bara 
under sommarens första del, hvarom längre fram kommer att 
utförligare redogöras. Häraf synes, att väderleken 1 allmänhet ej 
har stort inflytande på vissa skadeinsekters förökning och trefnad. 
Förlidet år var ovanligt varmt och torrt, och det nu gångna har 
varit helt och hållet motsatsen, men under båda hafva ovanligt 
svåra härjningar å fruktträden inträffat. 

Då de båda nämnda mätarfjärilarna ej synas tillhöra sådana 
insekter, som på en gång framkomma i otalig mängd för att om 
ett eller ett par år åter skenbart försvinna, utan bibehålla sin 
stora numerär ofta i flera år, kanske så länge oktober och no- 
vember fortfara att vara milda, så att äggläggningen ostördt kan 
försiggå, måste litet hvar inse, att de kraftigaste åtgärder varit 
och ännu äro af nöden för att söka afvända eller åtminstone 
mildra detta onda. 

Hvad Anstalten vidkommer, borde dess medverkan härutin- 
» nan i första rummet kunnat påkallas, men denna kunde ej gärna 
tillgå på annat sätt, än genom största möjliga spridning af upp- 
lysningar rörande de ifrågavarande skadedjurens lefnadssätt samt 
medlen till deras bekämpande; genom att underlätta erhållandet 
af för ändamålet bästa sort af kejsargrönt för besprutning, samt 
att på stället och under besök hos de personer, som rekvirerat 
biträde, lämna alla de muntliga föreskrifter, som åstundats. 

Hvad upplysningars spridande till den större allmänheten 
beträffar, skedde detta genom införandet i Aftonbladets stora 
upplagor af en uppsats om »Fruktträdens skyddande mot insekter 
nästkommande vår», hvilken blef synlig den 27 mars och alltså 
tillräckligt långt före den tidpunkt, då utrotningsarbetet borde 
börja. En annan uppsats intogs i samma organ den 17 septem- 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 3 


ber, och innehöll råd och upplysningar rörande hvad, som mot 
härjningen borde göras den kommande hösten, således i första 
rummet anbringandet af limgördlar omkring träden. Båda dessa 
uppsatser intogos dessutom uti flera landsortstidningar, hvarigenom 
de spredos i åtskilliga tiotusental exemplar. Under mellantiden 
bemöttes emellanåt tidningsartiklar berörande ämnet, då de inne- 
höllo vilseledande upplysningar, hvilket tyvärr ej så sällan händer. 

Östergötlands läns Hushållningssällskaps Förvaltningsutskotts 
trädgårdskommitté lät trycka och utdela ett cirkulär rörande frost- 
fjärilns bekämpande, och af detta erhöll undertecknad flera exem- 
plar, hvilka i något förändrad form tillställdes de öfriga Säll- 
skapens sekreterare med anhållan, att dessa skulle föranstalta 
om liknande cirkulärs spridande inom de olika länen. Till hvil- 
ken utsträckning sådant skedde, känner jag likväl ej utom hvad 
Stockholms, Östergötlands, Kronobergs och Gäfleborgs län be- 
träffar, där cirkulär utdelades i åtskilliga tusen exemplar. Att 
texten intogs i flera Sällskaps tidskrifter tager jag för alldeles 
gifvet. 

Föredrag rörande trädgårdens skadeinsekter har, efter före- 
gången rekvisition, hållits af assistenten A. TULLGREN på sju olika 
platser inom Kalmar läns södra Hushållningssällskaps område i 
slutet af april, vid Hortikulturens Vänners sammankomst i Göte- 
borg den 4 september, hvilket föredrag sedermera blef intaget i 
Göteborgs och Bohusläns Hushållningssällskaps kvartalsskrift, samt 
vid norra Södermanlands Landtbruksklubbs sammanträde i Marie- 
fred den 6 september. Dessutom hafva en stor mängd förfråg- 
ningar rörande frostfjäriln m. fl. besvarats dels skriftligen och 
dels muntligen samt per telefon. 

En enkel och billig handbok öfver våra för fruktträd och 
bärbuskar skadligaste insekter samt sätten att förebygga deras 
härjningar har alltmer visat sig af behofvet påkallad.  Under- 
tecknad har för den skull gått i författning om utgifvandet af en 
sådan. På det att dess pris ej skulle bli högre, än att hvem 
som helst, som behöfver densamma, må kunna förse sig därmed, 
äro texten jämte 39 figurer inrymda på blott 48 oktavsidor. 
Mindre viktiga insektarter äro af samma skäl endast helt kort 
omnämnda eller utelämnade. Genom det synnerligt låga priset 
(i bokhandeln 60 öre, i parti ända ned till 30 öre, beroende på 


4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


antalet rekvirerade exemplar) hoppas jag den ' skall lämpa sig för 
inköp till gratisutdelning i större skala genom Hushållningssäll- 
skapen, föreningar etc. samt bli användbar äfven för en del sko- 
lor, t. o. m. folkskolor. 

Hvad slutligen angår underlättandet af inköp och använd- 
ning af starkt arsenikhaltigt kejsargrönt mot insekter, har detta 
ämne måst tillhandahållas i mindre poster vid Anstalten till sam- 
ma eller något billigare pris än det för dylik vara i färghandeln 
vanliga. Färgstoftet har inköpts hos firman GUSTAF SJÖSTEDT & 
C:o i Göteborg och af denna garanterats innehålla omkring 50 
procent arseniksyrlighet. Nämnda firma försäljer det äfven i 
poster af minst !/2 kgm, men endast då bemyndigande att an- 
vända det mot insekter är från Anstalten lämnadt, och efter för- 
bindelse af köparen att behandla detsamma enligt de föreskrifter, 
som lag och författningar innehålla. 

För att sättas i stånd, att samla och sedan på ett ställe 
offentliggöra fleras erfarenheter rörande frostfjärilns och möjligen 
andra skadeinsekters utbredning och framfart m. m. under de 
båda sistförflutna åren, anhölls hos Hushållningssällskapens sekre- 
terare om utfärdande af uppmaning till länsträdgårdsmästarna att 
afgifva rapporter därom. Med anledning häraf erhöllos många 
sådana, och jag anser mig böra här i korthet redogöra för deras 
innehåll i den ordning de kommit mig tillhanda, då en och 
annan allmännyttig erfarenhet däri omnämnas. 

Älfsborgs läns Norra MHushållningssällskaps område ge- 
nom länsträdgårdsmästaren P. A. EDMAN, Vara. Frostfjäriln har 
under de två sistförflutna åren uppträdt ganska allmänt, och på 
många ställen hafva päron- och äppleträd varit alldeles aflöfvade, 
men på ett och annat har han gjort blott ringa skada. Är tal- 
rik och i liflig verksamhet denna höst, hvarigenom utsikt finnes, 
att den kommer att åter som larv uppträda i mängd, där lämp- 
liga åtgärder nu försummats, eller om sådana ej vidtagas till våren 
för att hindra dess framfart. 

De medel, man användt, hafva varit de vanliga, nämligen 
limkransar och besprutning med kalkvatten och kejsargrönt, och 
hafva dessa, använda i rätt tid och på rätta sättet, visat god 
verkan. 


Plommon- och körsbärträd hafva i år varit besvärade af 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 5 


bladlöss och på ett och annat ställe besprutats med lämpliga 
vätskor, men med dåligt resultat, då besprutningen ej skett ge- 
nast vid skadedjurens framkomst. 

Från samma område, särskildt Dalsland, genom WERNER 
JONSON, Gamla Lödöse. Frostfjäriln har gjort stor skada i flera 
trädgårdar. Vid Upperud var härjningen mindre, i anseende till 
användandet af kejsargrönt. På Baldersnäs voro fruktträden all- 
deles kalätna. I höst har varit stark svärmning, och en stor 
mängd fjärilar hafva förgåtts 1 följd utaf, att man utsatt tjärkran- 
sar. De föregående åren har ej nämnvärd skada uppstått. Fruk- 
ten var angripen af en mindre larv! 1898 och 1901. 

Älfsborgs läns södra genom A. RUNDGREN, Borås. Frost- 
fjäriln har i två år aflöfvat de flesta fruktträd på försommaren, 
men de hafva sedan utvecklat nya blad. Några hafva användt 
limkransar för att fånga honor, och det har gjort god verkan, 
då de skötts noga. Någon sprutning med kejsargrönt har ej ut- 
förts, men uppmaningar till försök därmed hafva gjorts. — En 
okänd skalbagge har förstört blomknopparna på bigarråträden. 

Örebro län genom O. F. HoLMSTEN, Örebro, 2 skrifvelser. 
På försommaren uppträdde frostfjärillarverna på sina ställen i 
massa, mest i södra delen af länet, samt kalåto såväl äppleträd 
som björkar och ekar. Inom norra delen hafva de på de flesta 
ställen ej visat sig allmännare än vanligt. Där besprutningar 
skett, hafva dessa visat godt resultat i allmänhet. Såsom ensam 
länsträdgårdsmästare är brefskrifvaren den tid på våren, då be- 
sprutningarna göra bästa nytta, d. v. s. strax före och efter blom- 
ningen, så upptagen af plantering och nyanläggningsarbeten, att 
besprutningarna ofta nog blifva försummade. 

Åtskilliga andra, förut knappast sedda skadeinsekter och 
larver uppträdde äfven ganska talrikt, isynnerbet på plommon- 
träden. k 

Göteborgs och Bohus län genom C. M. LINDEBÄCK, Lyse- 
kil. Inom länet har frostfjäriln gjort skada, dock troligen ej i 
lika hög grad som på många andra håll. Många trädgårdar 
hafva varit förskonade från larverna, isynnerhet där meddelaren 
närvarit och biträdt vid anbringandet af limkransar, hvilket, tillika 


1 Rönnbärmalen (Argyresthia Conjugella ZELL). 


6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


med trädens målning med kalkmjölk? på hösten eller våren i 
mars, synts haft mycket god verkan. Limkransarna anbringades 
på vanligt sätt, men pappersremsorna gjordes 20 cm. breda. 
Brumatalim användes, dock äfven ett hemgjordt sådant, bestående 
af trätjära, linolja och något grönsåpa, och bestrykningen för- 
nyades flera gånger. Denna blandning måste vid beredningen 
uppvärmas och höll sig länge klibbig, så att en mängd fjärilar 
blefvo fastsittande därpå. Efter raupenleim svartnade barken 
under pappersgördeln och lossnade på unga träd. 

Hofheimergördeln har begagnats till föga gagn eller skada”. 

Kejsargrönt har blott helt obetydligt användts, emedan dess 
anskaffande ansetts för besvärligt. 

Larverna hafva härjat: mest å platser, som varit omgifna af 
andra löfträd, såsom ek, alm, hägg och pil, men på kalare lägen 
hafva fruktträden varit mindre angripna. 

Södermanlands län genom O. BERGSTRÖM, Nyköping. 

Frostfjäriln har under innevarande år förekommit ganska 
talrikt och i större svärmar, isynnerhet i äldre trädgårdar. På 
enskild väg göres ganska mycket för dess utrotande, såsom lim- 
kransning, renskrapning från lös bark samt bestrykning med s. k. 
kalkmjölk m. m. Besprutning af äldre träd är svårt att åstad- 
komma och praktiseras därför ej mycket. Många trädgårdsägare 
göra intet för dess bekämpande, därför vore önskligt att ett all- 
männare och kraftigare utrotningskrig företogs mot fruktträdens 
skadliga insekter. 

Samma län genom J. M. HäGGLUND, Valla.  Frostfjäriln är 
spridd öfver hela länet och har i höst uppträdt i ofantlig mängd. 
Man fruktar, att härjningen skall bli ännu större nästa år. Inne: 
hållet öfverensstämmer i öfrigt med föregående. 

Samma läns mellersta och norra del genom BoTVvID ANDER- 
SON, Flen. Frostfjäriln har med få undantag hemsökt alla träd- 
gårdar, förnämligast de större. Kransning med lim och tjära 
och fånggördlar hafva mycket begagnats och besprutning med 


? Är för vissa fall nog ett godt medel, dock enligt mitt förmenande af 
föga värde mot frostfjäriln, emedan denna lätt kryper öfver kalklagret och 
vanligen lägger äggen långt ut på grenarna. 


' Förmodligen mot frostfjärilar! 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 1 


kalk har af brefskrifvaren förordats. Man väntar med intresse 
resultatet nästkommande år. 

Upsala län genom J. J. EKstEpDT, Leufsta bruk. I de 
trakter af länet, som besökts, hafva inga frostfjärilhärjningar före- 
kommit. Har i höst ej besökt några egentliga fruktträdgårdar, 
där skyddsåtgärder vidtagits. Bladlöss hafva ej häller uppträdt 
i nämnvärd grad. Kan ej erinra sig något år, då frukten varit 
så fri från mask. Bland trädgårdsägarna göres ej mycket för 
motarbetandet af insekthärjningar, hvilket torde mindre bero på 
okunnighet om medlen, än brist på tid, och att man ej kommer 
sig för därmed. I ett senare bref omnämnes, att vid Åkerby visat 
sig larver, och att frostfjärilar där fångats, äfvensom på ett annat 
ställe i Upland. 

Kalmar läns södra genom AuG. ERICSSON, Kalmar. Frost- 
fjäriln har under de två senare åren härjat fruktträden äfvensom 
ek, afvenbok, hassel och hagtorn m. fl. AÄppleträden kalåtos, 
men päron- och körsbärträden hafva varit mer skonade. Frukt- 
skörden blef klen och underhaltig. Under år 1901 uppträdde 
äfven äpplevecklaren? och en vifvel i stor mängd, så att nästan 
alla äpplen, som då skördades, voro liksom genomväfda af en 
mängd bruna gångar, hvarigenom frukterna blefvo nästan oan- 
vändbara. 

Den frukt, som skördades i år, har däremot icke varit mask- 
äten, men är, till följd af den abnorma väderleken under ut- 
vecklings- och mognadstiden, hvarken fullt utbildad eller mogen. 

Frostfjäriln visade sig ej här förr än i slutet af oktober, 
men då i betydligt större antal än under de två föregående åren, 
så att man motser med ängslan dess härjningar till det kom- 
mande. 

Lim- och tjärkransar hafva i höst mycket allmänt blifvit an- 
vända, men ledsamt nog. hafva icke alla trädgårdsägare genom 
förnyade påstrykningar hållit kransarna ständigt klibbiga. Allt 
ifrån slutet af oktober tills nu för ett par dagar sedan (22 no- 
vember), då marken tillfrös, har, så fort skymningen inträdt, luften 
i det närmaste varit full af de små hvitgrå hanarna, hvilka fladd- 
rat kring träd och hagtornshäckar — man har utan svårighet 


t Här menas tydligen rönnbärmalen (Argyresthia Conjugella ZELI.). 


8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


kunnat räkna 50—100 stycken sådana på hvarje trädstam. Ho- 
norna hafva, efter hvad jag kunnat finna, icke varit så talrika 
som hanarna, dock lär det i höst hafva fångats ända till 175 
honor på en enda tjärkrans. 

Frostfjäriln uppträdde icke lika talrikt öfverallt, ty i de träd- 
gårdar, där träden på försommaren besprutats tillräckligt och i 
lämplig tid med kejsargrönt, som erhölls vid Statens Entomolo- 
giska Anstalt, och icke med sådant grönt, som köpts hos här- 
varande färghandlare, hvilket senare visat sig utan effekt, fann 
man endast några enstaka hanfjärilar fastnade å de limkransar, 
som anbringats på de i år besprutade träden, då däremot tjär- 
eller limkransarna å de icke besprutade i angränsande trädgår- 
dar varit ett par kvällar alldeles öfverklädda med fjärilhanar. 
De trädgårdar på landsbygden, som äro belägna nära barrskog, 
hafva lidit mindre än de, som varit omgifna af ek, hägg eller 
hassel. 

Fruktträdens besprutning med kejsargrönt för bekämpande 
af de med bitande mundelar försedda insekterna äfvensom med 
kopparvitriollösning och kalk mot skorfsvamparna har ännu icke 
inom denna ort något allmännare kommit till användning, enär 
trädgårdsmannen, med den ringa arbetshjälp, som vanligtvis be- 
stås honom, för andra trängande göromål icke kan medhinna 
detta arbete i behörig tid. 

För öfrigt omnämner brefvets författare, att fruktträden inom 
området lida mycket af äppleskorf, så att de fram på sommaren 
kunna stå nästan aflöfvade. Värst utsatta äro gravensteiner, hvar- 
för man troligen måste öfverge att plantera denna äpplesort; en 
del andra sorter angripas i mindre grad. 

Moniliasvampen har under många år hemsökt hvita astraka- 
nen, dock värst utmed kusten, mindre i skogsbygden. Använder 
besprutningar med kopparvitriollösning samt borträfsning och bort- 
skaffande af de nedfallna löfven. 


Blekinge län genom J. P. OHLsSson, Gullberna. Frostfjäriln 


har observerats under de senare åren förnämligast vid kusten. 
Först förlidet år blef den allmännare därstädes äfvensom på öar 
1 skärgården och i skogsbygden, där ek och lind förekomma. 
Redan sistlidne höst kunde man förutse, att en härjning förestod. 
Annu i början af december sågs en mängd fjärilar svärma om 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 10902. 9 


kring fruktträden, och den blida vintern äfvensom den kyliga 
våren syntes gynnat deras förökning och utveckling. Den 24 maj 
observerades larven första gången i år, men han var då ännu så 
liten, att han knappast kunde skiljas från bladlössen. Larverna 
härjade sedan hela Blekinge, undantagandes trakterna utmed Ryss- 
berget — vid gränsen mot Skåne — och skogsbygden, där träd- 
slagen utgöras af bok, björk, al och barrträd. 

Härjningen syntes i början lindrig, men allt efter som när- 
stående ekar blifvit aflöfvade, flyttade larverna öfver till fruktträ- 
den, som inom kort tid förlorade både blad och blommor. Härj- 
ningen upphörde i början af juli och hade varit värst i de större 
trädgårdarna, där eken är ett allmänt parkträd. Detta trädslag 
var nästan allestädes, där det icke förekom tillsammans med 
barrträd, angripet af larver. Lind och lönn voro sällan angripna. 

I höst voro de första fjärilarna synliga omkring den 17 
oktober och företräddes af lindmätaren, som dock var mindre 
talrik. Såsom ett bevis på, att äfven honorna kunna företaga 


: vandringar, anföres, att i en mindre vattenså anträffades frost- 


fjärilar, nämligen 22 honor och 50—60 hanar, fastän de när- 
maste träden, två 6- å 7-åriga fruktträd, de enda träd som fun- 
nos i grannskapet, stodo på ett afstånd af 25—30 meter. Å 
limgördlarna voro de flesta fjärilarna anträffade på norra sidan 
af träden, och isynnerhet förekom detta i mer öppna lägen. 
Larverna uppträdde lika förödande äfven på öar, belägna 


-ett par mil från fastlandet. Såsom utrotningsmedel användes be- 


sprutning med arsenikhaltig vätska, limgördlar, skakning af trä- 
den, markens beströning med kalk eller kainit samt bestrykning 
med kalk och kopparvitriol, men resultatet däraf har varit föga 
uppmuntrande, utom på platser, där ekar saknats och besprut- 
ningen skett tidigt och upprepats. 

Eken är provinsens värdefullaste träd och får därför växa 
öfverallt, där odling af säd ej kan ske, och som prydnadsträd, 
men den är ett tillhåll för en mängd skadeinsekter, som svårligen 
kunna bekämpas i de stora träden. Anser att Hofheimergördeln 


5 Undertecknad har observerat samma förhållande vid sydliga vindar 
och antagit detta bero därpå, att honan tycker om att sitta i lä, och att ha- 
nen vid hennes uppsökande flyger mot vinden, för att draga största nyttan af 


sitt luktorgan. 


IO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


bör förordas, dock hälst i den förenklade formen, som är billi- 
gare och därför kan användas äfven senare på hösten till lim- 
gördel. 

Genom Hushållningssällskapets försorg har anskaffats såsom 
undervisningsmaterial diverse redskap, nämligen sprutor, hohen- 
heimergördlar, SCHILLINGS fångglas och dennes och SORAUERS 
broschyrer öfver trädgårdens skadliga insekter. Brefskrifvaren har 
hållit föredrag om sätten att bekämpa larvhärjningen samt under 
sina tjänsteresor undervisat därom både vid folkskolor och å 
andra platser. 

Stockholms län genom C. G. BJÖRKLUND, Södertelje. Frost- 
fjärilns härjningar hafva visserligen under det gångna året varit 
rätt betydliga, isynnerhet i länets södra del, men också har större 
energi utvecklats för dess bekämpande, tack vare Entomologiska 
Anstaltens osparda nit att meddela upplysningar, hvilket ingifvit 
allmänheten mer mod och hopp om framgång. Anser att frukt- 
träden äro mer utsatta för angrepp, då de äro omgitna af ekskog. 

Kopparbergs län genom KARL LINDEROTH, Hedemora. 
Frostfjäriln har ej inom länet uppträdt i sådan mängd, att härj- 
ningar förekommit. 

Gotlands län genom P. LörFstEDT, Visby. Under åren 
1000—1902 synes frostfjäriln haft stor framgång och förekommit 
på ett oroväckande sätt. Intet annat af trädgårdens skadedjur 
åstadkommer så mycken skada å våra fruktträd som just dennas 
larver. De använda medlen äro ej alltid så verkningsfulla som 
sig borde, ty ofta är det s. k. brumatalimmet ej af fullgod be- 
skaffenhet, och om ock det aldra bästa af denna vara anskaffas, 
är det af den art, att det, isynnerhet under solvarma dagar, allt 
för fort uttorkas och sålunda förfelar sitt ändamål. Det är äfven 
svårt för de trädgårdsägare, hvilka ej hålla egen trädgårdsmästare, 
att, om de än besvära sig med att anbringa dessa skyddskran- 
sar, göra detta så omsorgsfullt, att verkligt resultat däraf vinnes. 
Önskligt vore, om ett bättre lim, än det nu i handeln förekom- 
mande, kunde erhållas. Äfven vore det önskvärdt, att tryckta 
anvisningar i hithörande ämne kunde t. ex. genom folkskolorna 
lämnas befolkningen; tidningsartiklar läsas ofta nog ej. 

Proportionen mellan könens antal antages hafva varit som 
3 å 10 honor till flera hundrade hanar (?). 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. TE 


Af de medel, som nu stå till buds, anses följande böra be- 
gagnas: 

På hösten skyddas träden genom limkransar, på vintern böra 
stam och grenar ränsas från mossa och gammal bark samt kalkas, 
och på våren, vid löfsprickningen eller litet senare, bör öfver- 
sprutning med kejsargrönt företagas. 

Skaraborgs län genom VICTOR STRANDBERG, Sköfde. I 
början af juni voro på Kinnekulle fruktträden kalätna. Här tyck- 
tes viflarna vara manstarkast, men äfven en och annan blåhufve- 
larv (nattflyet Diloba Coeruleocephala TT.) frodades, isynnerhet i 
hagtornhäckarna. I några trädgårdar hade man visserligen be- 
sprutat träden med kejsargrönt, men detta skedde alldeles för 
sent och kanske slarfvigt, de flesta hade dock gjort alls intet. 

På hösten har frostfjäriln svärmat mer än något annat år. 
Vid Hellekis, där limning begagnats på asfaltpappremsor, sågos 
ända till 480 hanar och honor fångade på en enda kväll. Här 
har äfven användts tyska fånggördlar, men dels falla sig dessa 
för dyra och dels tror brefskrifvaren dem vara mindre tillförlit- 
liga. På Espås egendom flögo den 21 oktober frostfjärilarna 
som myggsvärmar efter mörkningen.'" 

Hallands län genom N. A. LINDBLAD, Laholm. Frostfjäriln 
uppträdde fast ej i stor myckenhet åren 1900 och 1901. Trä- 
den voro visserligen på sina ställen aflöfvade på våren, men 
detta hade hufvudsakligen förorsakats af ringspinnarens (Bombyx 
Neustria L.) larver, som på sina ställen voro mycket talrika och 
uppåto bladen på såväl äpple- som päronträd samt oxel. TI år 
uppträdde frostfjäriln däremot i stor myckenhet i slutet af okto- 
ber till medio af november, men i de större trädgårdarna har 
man bekämpat den genom limbestrukna ringar, som uppsatts på 
träden. 

Genom länsträdgårdsmästaren JoH. A. JOHANSSON, Varberg. 
Frostfjärillarven har i norra Halland i de flesta fall totalt förstört 
äppleskörden och troligen skadat träden för flera år, då de där- 
städes stodo utan blad och blommor till efter midsommaren, 
Där besprutning med kejsargrönt utförts grundligt och i rätt tid, 


6 Genom underrättelser från flera andra platser är det konstateradt, att 
härjningen varit vida mer utbredd i Skaraborgs län, än hvad ofvananförda 


skrifvelse antyder. 


T2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


har den visat ett mycket godt resultat, och en god fruktskörd 
erhållits. Äfven kalkning och gräfning af jorden samt trädens 
bestrykning med kalkvatten hafva visat sig vara af nytta. 

Limkransar hafva just icke användts förrän 1 höst, men det 
synes som om ej många fjärilar fångats på dem. 

Genom trädgårdsmästaren ALBERT BISSMARK, Halmstad. Un- 
der de sista två åren har frostfjäriln icke obetydligt ökats inom 
Halland, isynnerhet dess norra del. I Kungsbackatrakten har en 
och annan. fruktodlare erhållit god skörd, men de flesta klaga 
öfver missväxt. Det vill synas, som om besprutning af träden 
med parisergrönt, erhållet från Entomologiska Anstalten, gjort god 
verkan, hvaremot dylikt, köpt i kemikalieaffärer, varit utan resul- 
tat. Omkring Falkenberg och Varberg hafva somliga fått myc- 
ken frukt, andra ingen. En större trädgård, där besprutning 
skett, hade ringa frukt, en annan närbelägen, som aldrig bespru- 
tats, hade mycken frukt.” 

I Halmstadstrakten har förhållandet varit ungefär detsamma 
som i öfriga områden. Liknöjdheten rörande fruktträden är ännu 
oerhördt stor. Hallands län hade nog fått en mycket rik frukt- 
skörd, därest frostfjäriln ej hade förstört blommorna. 

Omtalar äfven, att ringspinnaren uppträder 1 oerhörd mängd 
inom länet och har blifvit ytterst farlig för trädgårdarna. Många 
hafva bevittnat hur hastigt ett träd kan aflöfvas genom larverna, 
och förfrågningar om medel hafva gjorts, dock i allmänhet ej 
förr, än sista bladet varit uppätet. 

Apelspinnmalen har ej förekommit så allmänt som föregå- 
ende åren, men äpplelöfvifveln däremot i massor på försomma- 
ren, trädgårdsborren likaså i en del trädgårdar. 

I höst har frostfjäriln visat sig ovanligt ymnigt. Det är 
därför att beklaga, att det är svårt att komma öfver ett verkligt 
godt larvlim. 

Ur ett bref från fröken EMELIE KARLSSON vid Stjärneholm 
i Östra Karup, Halland, ställdt till sekreteraren i länets Hus- 
hållningssällskap, må anföras följande: Hon sköter föräldrarnas 


” Detta bevisar ej, att besprutningen varit till ringa nytta, utan blott 
det kända förhållandet, att frostfjärilns uppträdande kan vara högst olika, 
hufvudsakligen beroende på svårigheten för densamma att utbreda sig, i följd 
däraf, att honorna ej kunna flyga. 


KSSS USES 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 3 


trädgårdar och har fått på sin lott att söka bekämpa och utrota 
frostfjärilarna. Det är ett verkligt nöje att få tillfälle utför- 
ligare omnämna hennes bemödanden, hvilka utmärka sig för stort 
tålamod, ihärdighet och grundlighet, samt äro värda efterföljd hos 
våra maskulina fruktträdsodlare. 

Hon anser frostfjäriln vara en af trädgårdens svåraste skade- 
insekter, och att det är ett besvärligt och tålamodspröfvande 
arbete med trädens limning. 

Våren 1901 började larverna uppträda här. Hösten förut 
hade nog visat sig en del frostfjärilhanar svärma omkring, men 
vi visste då ej hvad det var för djur, och därför vidtogos inga 
åtgärder för att infånga dem. Just som träden stodo i sin vack- 
raste blomstring började larverna visa sig och på en veckas tid 
hade de hunnit alldeles afäta både blommor och blad på en 
mängd träd. Vid midsommartiden grönskade träden på nytt, men 
fruktskörden var totalt förstörd. Den 8 oktober började vi sätta 
limkransar omkring träden och fortsatte därmed följande dagar 
tillfockstmedirden! r2:te.” Den $I3 syntes en och annan insekt 
krypa upp och fastna på limmet. För att kunna iakttaga, om 
skadedjuren skulle ökas eller minskas ett kommande år, räkna- 
des de, som plockades bort från träden. Antalet antecknades 
hvarje dag och blef som följer. 


Den fry/Foktober: honor SA han TA 
AA » » NS » 7 
ST 1Ö » » TSG » 74 
> 20 » » I [O » 50 
SLS » » 356 » 161 
I He » » 442 ; 149 
PH2S » ; 684 » 166 
RN ELSA » ; 1,188 TERO 
AN25 » 1,02 » 216 
SAIK 724 2 
SAEEDIO 590 43 
» 30 ) IRS SAN ) 200 
Sr AS » 1,608 1, 3ON 
» I november: » 148 » 95 


Transport » 8,495 2804 


14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


Transport honor 8,495, hanar 2,894 


Den 2 1november; «>» a,S20 » 927 
3 » » 25507 » SR 
AN » Pra IRTGAN > 667 
5 > » 999 > 400 
SNÖ > > HA TRO » de 
AN) SES R AS) ONE NE 448 
SS » » 143 » 93 


Tillsammans 18,431 honor, 7,077 hanar. 


Till slut blef det så kallt, att man ej kunde rensa bort dem 
från träden. Limmet ersattes med nytt 3—4 gånger, allt efter 
som det torkade. 

På grund af den stora mängden fjärilar kunde ej alla insam- 


las, och några gingo nog öfver limkransarna. Bäst är att iakt- 


, 
taga djuren, om man om aftnarna går ut med en lykta. Om 
dagen får man aldrig se honorna gå upp för träden, men man 
kan varsna en och annan sittande nedanför limkransarna. 

I våras uppträdde larverna äfven, men blott obetydligt emot 
förra året. I trädgården härintill däremot var så mycket larver 
i år, att träden blefvo alldeles kalätna, och där var nästan ingen 
i fjol, men så vidtogs där ej häller några åtgärder för att skydda 
träden. 

Den 25 september i år började träden förses med limkran- 


sar, hvarmed fortsattes till den 29, då alla träden voro om- 


, 
bundna. Fjärilarna började dock ej allmännare krypa upp före 
midten af oktober. I år voro här icke så många fjärilar, att 
man behöfde bortplocka dem hvarje dag. Af lindmätaren iakt- 
togs äfven många, dock var antalet betydligt mindre än frost- 
fjärilarnas, hvilket synes här nedan. Resultatet af limningen blef 


nu följande: 


Frostfjärilar: Lindmätare: 

honor hanar honor = hanar 
Den Tsroktoher: 28 31 I 2 
» 17 » 130 97 TT 16 
18 » 99 61 16 Te 


Transport 257 189 28 35 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 15 


Transport 257 189 28 35 

Den 20 oktober: 360 224 18 36 
vd » 2206 124 17 TI 
Fah22 » 205 sig! I 2 
kun23 » 474 32 5 15 
AL25 » 545 1490 347 19 
SEEN » TÅS nvI, 23 10 9 
Fur 20 » 708 379 16 4 
ap dl > 969 347 10 3 
» BR DOVINr- 15393 451 1 10 
» 6 » 126 36 I 
> 8 > 113 170 — — 
ER » 419 252 I — 
JR > 3304 11646 4 = 
Simmar7,030: 41,390 160 144 

honor hanar. honor hanar. 


Tills nu har åtgått 32 flaskor af A. P. SJÖBERGS i Malmö 
brumatalim, som ansågs bra. Limmet var af det slag, som han 
först förde i handeln. 

Om mildväder inträffar snart, får man nog fortsätta limnin- 
gen ännu någon tid. Allmänheten är liknöjd för att kosta något 
på sina träd. Skadedjuret har härjat i flera socknar i södra Hal- 
land äfvensom i Bjäre och Norra Åsbo härader af Kristianstads 
län. Fruktar för, att frostfjäriln blir svårare att utrota än Ållon- 
borren, och att han är i tilltagande med anledning af det öfver- 
vägande antalet honor. De flesta påstå, att hanarna äro talrikast 
och detta troligen därför, att honorna äro rätt svåra att få syn 
på, i följd af sin ringa storlek. 

Till omslag användes vanligt spännpapper dubbelt, i remsor 
af 12 mm. bredd. Bindgarnet fästades vid remsans midt och 
limmet utströks ofvan bandet. Limmet trängde icke igenom 
papperet, men barken fick en något mörkare färg under kransen. 
På en del träd rann limmet ned på stammen, men hittills har ej 
märkts någon skada däraf. Alla, både unga och gamla träd 
limmades, och intet har ännu tagit skada däraf. I mars aftogos 
kransarna, hvarefter träden rengjordes väl, med skrapa eller bor- 
ste, detta för att få bort mossa och lös bark samt för att 


16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


förstöra de ägg, som möjligen blifvit lagda nedanför kran- 
sarna. 

Kronobergs län genom H. PETTERSSON, Växiö. Frostfjäril- 
larverna hafva gjort ej ringa skada på fruktträden under de sista 
åren, äfven å åtskilliga andra löfträd, hvilka på många platser 
kalätits. De ställen, som legat mer fritt eller vid sjöar, hafva 
lidit mindre. Sötkörsbärträd hafva äfven varit mycket angripna, 
äfvensom fruktträden i äldre trädgårdar, där växtligheten varit 
svagare. 

Våren 1900 visade sig insekten här för första gången, dock 
nu sporadiskt och, som det syntes, kommande söderifrån, men 
gjorde då föga skada. Hösten samma år märktes af svärmnin- 
gen, att djuren tilltagit i antal, dock trodde man ej, att detta 
skett i sådan omfattning, som det visade sig vara händelsen våren 
1901. Då förekommo larverna i så oroväckande grad, att något 
dylikt ej här varit sedt under de sista 20 åren, isynnerhet där 
fruktträden stodo i gammal gräsvall, som troligen skyddat pup- 
porna. Fruktskörden blef alldeles förstörd för dem, som eji tid 
sökt skydda sina träd. Som under den vanliga svärmningstiden 
några frostfjärilar knappast syntes till, trodde man sig nu vara 
befriad från dem; men det visade sig, att de i följd af den kalla 
sommaren framkommo senare, så att parning ej förmärktes förr 
än de sista dagarna af oktober och de första i november. Dock 
tycktes det, som om fjärilarna nu ej voro så talrika som 1901. 

Hvad åtgärder mot frostfjäriln beträffat, hafva dessa bestått 
i spridandet af ett cirkulär rörande dess bekämpande, »krans- 
ning» och besprutning med insektdödande vätskor, förnämligast 
kejsargrönt, och har isynnerhet genom det senare medlet mången 
fruktträdgård blifvit skyddad, åtminstone för tillfället, ty det är 
ej alla som begagnat det, och torde därigenom farsoten åter 
spridas. 

Kalmar läns norra genom ARVID BLOM, Västervik. På 
de allra flesta ställen har frostfjäriln uppträdt mycket svårt och 
i ganska stor utbredning, och särskildt har detta varit fallet på 
platser, där fruktträdgården är omgifven af en massa löfträd, ek, 
alm, lönn m. fl., hvilka detta år varit grundligt hemsökta af lar- 
verna. Då dessa träd voro kalätna, fortsattes härjningen på frukt- 
träden, hvarest larverna; trots alla möjliga bemödanden att stäfja 


Ny ES 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 17 


dem, fortsatte sitt förstöringsarbete. Den erfarenheten har dock 
gjorts under de senare åren, att på de platser, där fruktträden 
år ifrån år blifvit besprutade med kalkvatten, har ohyran ej haft 
sådan framgång, utan till och med icke angripit träden, hvarför 
detta besprutningsmedel, efter meddelarens förmenande, tycks 
vara ett af de bästa. Detta så mycket mer, då det är lätt för 
en hvar att utföra. Äfven har det visat sig, att användningen 
af detta medel är förenadt med mycket mindre risk än med 
kejsargrönt. 

Östergötlands län, genom dess tre länsträdgårdsmästare, 
hvilka hvar och en lämnat redogörelse för sitt distrikt. 

PETER LINDE, Linköping, två bref. Första tiden af medde- 
larens verksamhet inom länet, år 1900, afhördes just inga klago- 
mål öfver härjning, men 1901 förekommo ganska svåra sådana 
i norra delen af Skärkinds härad, särskildt i socknen af samma 
namn, där åtskilliga trädgårdar stodo kalätna. I södra delen af 
Bankekinds härad, Åtvidabergstrakten, ertappades visserligen lar- 
ver, men först vid den oerhördt rika svärmningen på hösten, 
särskildt i löfskogen, visade det sig, hvad man hade att vänta. 
Äfven i Vadstena stad med omnejd samt på enstaka ställen 
i norra delen af Lysings härad uppträdde larverna i större 
mängd. 

I år, 1902, med dess för frostfjärillarverna särdeles gynn- 
samma väderleksförhållanden under våren, vållande långsam växt- 
lighet med späd grönska under och efter kläckningstiden, upp- 
trädde larverna på de ställen, där de förut iakttagits, i oerhörd 
mängd, så att icke blott fruktträden utan äfven park- och skogs- 
träd på många ställen fingo släppa till sin grönska; dock torde 
man itratskiulga orter, t. ex. Åtvidabergstrakten, hafva att räkna 
med äfven andra fjärilarter än frostfjäriln, nämligen ifrån honom 
afvikande mätarefjärilar, som ock spinnmalar. Äfven på ställen, 
där frostfjäriln föregående år icke iakttagits, har den nu upp- 
trädt, på en del platser alldeles säkert ditförd med nyplanterade 
träd, enär sådana varit angripna, men äldre träd förskonade. 

Har i höst kunnat iakttaga huru larver före förpuppningen 
och honor före befruktningen kunna företaga långa promenader 
för att söka nya fält för sin verksamhet, i det att befruktade 
honor fångats på träd, som icke under sommaren varit angripna 


Entomol. Tidskr. Årg. 24, H. 1 (1903). 2 


18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


af larver och stått 2 å 300 meter från angripna lägre träd, 
hvarifrån larverna icke kunnat kastas af vinden. 

Hoppet, att den myckna nederbörden skulle förhindra för- 
puppningen, har visat sig förrädiskt, enär svärmningen och ägg- 
läggningen i höst varit oerhördt omfattande, och minsta försum- 
lighet vid limkransarnas skötsel har Dbestraffats med massor af 
ägg på kvistarna”. 

Ur andra brefvet må anföras. Meddelaren har sett enstaka 
trädgårdar inom de svårast härjade orterna, där limning användts 
med godt resultat. Många fruktträdsägare läto narra sig däraf, 
att fjärilhanar visade sig redan i början af september?, ty, då 
bonorna sedermera efter 3 å 4 veckor framkommo, voro lim- 
kransarna torra, hvarför nu, sorgligt nog, de flesta fruktträd äro 
öfversållade med ägg. 

Sådana hafva äfven iakttagits på träd, som enligt ägarnas 
utsago skulle hafva varit försedda med väl funktionerande lim- 
kransar, hvilket äfven synes bevisadt af massor af fångade honor, 
dock har det vid en närmare undersökning konstaterats, att i 
hvarje sådant fall kransarna strax före honornas iakttagande varit 
torra och då först förnyats, med det resultat, att många honor 
fångats, men äfven att många hunnit gå upp öfver de torra kran- 
sarna och lagt ägg. Dessas befintlighet är alltså icke något be- 
vis för, att honorna på något annat sätt, t. ex. »kopulaflykt»>, 
kunna komma förbi en riktigt funktionerande limring. 

För kommande år hafva vwvi alltså att vänta en upprepad, 
kanske ökad härjning, såvida icke särskildt gynnsam väderlek 
inträffar på våren, med stark växtlighet och snabb utveckling af 
bladverket. Har därför i höst ifrigt påpekat nödvändigheten af 
kväfvegödning för fruktträden. 

Senare omnämnes, att s. k. fruktodlareföreningar organise- 
rats, hvilkas uppgifter äro, att genom samarbete och gemensamma 
åtgärder ställa dem, som hafva fruktodlingen till binäring, i jämn- 
bredd med specialisten. Inom hvarje sådan förening är anställd 
en s. k. fruktträdskötare, som för medlemmarnas räkning läm- 
nar undervisning i trädens skötsel. Ärnar ställa om, att lämp- 


> Misstag rörande de funna äggens art kan dock möjligen vara be- 
gänget. 


” Helt säkert voro dessa ej frostfjärilar. 


ER ce RER 


FERREIRA SO ES 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 19 


liga sprutor anskaffas till hvarje förening, samt skall undervisa träd- 
skötarna i deras begagnande under vinterbesöken för trädens be- 
skärning. I god tid kommer att anskaffas kejsargrönt för hvarje 
förenings behof, och trädskötarna få sedan vandra omkring med 
sina sprutor från trädgård till trädgård. Endast på detta sätt 
kan besprutning komma till stånd i de mindre trädgårdarna !?, 

CHR. F. MonRr, Linköping. 1901 förekom frostfjäriln endast 
på några enstaka platser inom distriktet, nämligen i Vånga soc- 
ken och i Rönö på ett par mindre ställen. Den anställde där 
fullkomlig förödelse, men blef utrotad medelst limkransar. 

Under 1892 har skadedjuret härjat nästan öfverallt, mest i 
Kinda och Ydre härader samt å Vikbolandet och minst i Kol- 
mårdstrakten, d. v. s. i Bråbo, Memmings och Norra Kinda hära- 
der. Där härjningen varit störst, har knappast något löf blifvit 
skonadt. De trädgårdar, där limning ägde rum förlidet år, hafva 
stått fullkomligt oangripna midt i förödelsen. 

Omnämner, i likhet med föregående meddelare, att man på 
en del ställen limmat för tidigt, i augusti och början af septem- 
ber, och som då inga honor fastnade på limmet, trodde man att 
inga frostfjärilar skulle komma. Men man fick veta annat efter 
medlet af oktober och långt in i november, ty nu äro därstädes 
årsskotten öfversållade med ägg. 

I Qvillinge prästgård voro alla fruktträden fulla af ägg i 
våras och där företogs en omsorgsfull besprutning med pariser- 
grönt (kejsargrönt) och kopparvitriol på svällande knopp, med 
det resultatet, att alla larver dödades, och träden gåfvo en efter 
årgången stor och vacker skörd. Kyrkoherden på stället är stor 
biodlare och konstaterade, att ingen skada skedde på bina, eme- 
dan besprutningen, som nyss nämndes, skedde innan blomknop- 
parna utvecklat sig. 

G. LINDÉN, Linköping. Den mer omfattande härjningen 
började 1901, dock var den ej genomgående förödande hvarken 
nämnda år eller 1902, ty många platser inom Göstrings, Valkebo 
och Vifolka härader ha varit ganska lindrigt hemsökta. Mest 
omfattande har förödelsen varit i Gullbergs och Bobergs härader, 


10 Nämnda sätt att införa besprutning måste ju anses förträffligt och 


efterföljansvärdt i andra län. 


20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


lindrigast i den nordligaste delen af Finsponga län. Med an- 
ledning af den oräkneliga mängd  frostfjärilar och lindmätare, 
som innevarande höst observerats, är det att befara, att en all- 
männare härjning kommer att äga rum nästa år, synnerligast 
emedan de kraftiga bekämpningsåtgärder, som genom härvarande 
trädgårdskommittés försorg allmänt förordades, endast undantags- 
vis iakttogos i rätt tid. Meddelaren har på en enda, enkel lim- 
gördel räknat öfver 300 frostfjärilar och på ekar öfver 1,000, 
hanar och honor. 

Under hösten 1901 utsattes tyska fånggördlar vid Sörby i 
Stjernorps socken af Gullbergs härad, i hvilka per sträckmeter 
räknadt fångades 1 genomsnitt 280 spindlar, 6 st. nyckelpigor, 
6 st. diverse små oskyldiga insekter, 3 äppleviflar och 2 frukt- 
maskar, men ej en enda frostfjäril af någotdera könet. 

Under nästlidna vår sprutades i behörig tid å ofvannämnda 
ställe alla träden med parisergrönvätska, hvilket medförde nästan 
fullständig befrielse från frostfjäriln under innevarande års som- 
mar. Träden voro dock helt lindrigt angripna 1901. I god tid 
i år anbragtes för säkerhets skull limringar, på hvilka ändock 
fångats betydligt med frostfjärilar. 

Vid Spellinge i V:a Hargs socken af Vifolka härad anbrin- 
gades försöksvis vanliga limgördlar å en del träd, hvarjämte en 
stor del insekter fångades vid ljus och lykta om kvällarna. Un- 
der innevarande års sommar blef dock !/1 af de äldre träden 
nästan kalätna och resten ungefär till hälften. Under sistförflutna 
höst anbringades limkransar å alla stamträden, men de försumma- 
des efteråt. 

1902 års åtgärder. 

Vid Hofgården i Hofs socken af Göstrings härad och vid 
Odensfors i Ledbergs socken, Valkebo härad, ägnades fruktträden 
en sällsynt grundlig rengörning medelst skrapning, borstning och 
såptvättning, men å båda ställena blefvo samtliga träden totalt 
kalätna. 

Under hösten har vid Hofgården anbringats s. k. tjärkransar 
och vid Odensfors vanliga limgördlar, och å de sistnämnda fån- 
gades alldeles otroligt mycket frostfjärilar af båda könen. Vid 
sistnämnda ställe vidtogs äfven under den föregående våren en 
grundlig sprutning med parisergrönt men utan skönjbartresultat. 


SÅ År 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 21 


I Hagby, Husby och Ruda byar i Skedevi socken af Fin- 
sponga län företogs äfven vårbesprutning, men alldeles för sent 
för att göra önskad nytta. I höst hafva utsatts i rätt tid lim- 
kransar, hvarpå massor af frostfjärilar fångats. I Husby hade 
man funnit, att honorna framkommo tidigare än hanarna. Lim- 
ringar hafva inom hela distriktet användts - på strödda ställen 
under sistlidna höst, men dess värre hafva de sällan behörigen 
vårdats. 

Efter allt detta säger meddelaren, att den åsikten synes 
börja göra sig gällande, att om ej väl vårdade limringar hjälpa 
mot frostfjäriln, så hjälper ej häller besprutning, särskildt be- 
träffande äldre träd!!, 

I ett senare bref omnämnas åtskilliga andra saker, som 
torde vara af intresse, hvarför de här äfven i korthet anföras. 
Hofheimergördeln anses ej värd att förorda såsom varande för 
dyr och mer till skada än gagn, då ojämförligt enklare och bil- 
ligare 'medel stå til buds. Limgördeln anses böra vara af perga- 
mentpapper, som är starkt, billigt och uppsuger minsta möjliga 
kvantitet lim (se längre fram). : 

Med gördeln afses två ändamål, nämligen att fånga dels 
frostfjärilar och dels larver af äpplevecklaren (äpplemasken) och 
möjligen andra skadeinsekter. Vid öfre kanten af gördeln, midt 
under det hårdt tillknutna, öfversta snöret mellan papperet och 
barken, är anbringad en ring af hälst fin träull, som väl tilltäp- 
per ojämnheterna i barken. Ett annat snöre omlindas nedtill, 
för att hindra papperet att vikas uppåt, dock så löst, att veck- 
larelarver med lätthet kunna krypa upp mellan pappersgördeln 
och stammen. 

Ett enkelt och, som det uppgifvits, effektivt lim, som nu- ; 
mera mycket användes i Östergötland, består af linolja, kokad 
vid sakta eld i 2—3 timmar, hvartill blandas något grönsåpa 
eller vaselin (10 proc.), för att hålla det längre mjukt och klib- 
bigt. Meddelaren verkställde kokningen i ett limkokeri i Lin- 
köping, och såldes ett betydligt kvantum lim!”. 

Päronkvalstret har under den senare tiden spridts i stor 
utsträckning, tack vare importen af fruktträd från sydligare län- 


11 Vid svårare härjningar torde vara klokast, att använda båda medlen. 
122 Priset, I krona pr kg. utom kärl, blir dock tämligen dyrt. 


N 
NN 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


der. Utom dess hafva gröna malmätaren, bladloppor i stora 
moln, knoppspinnaren, päronmyggan och krusbärstekeln, som upp- 
trädde först i slutet af augusti i oerhörd mängd (troligen 2:dra 
generationen), enär vårgenerationen var obetydlig!?, 

Malmöhus län genom B. KJELLSSON, Åkarp. Frostfjäril- 
larven har härjat något öfverallt i Malmöhus län under de sista 
åren. Förra året voro i Hörbytrakten bladen uppätna på frukt- 
träd, björk och ek, förnämligast i mindre trädgårdar. I större 
trädgårdar användes larvlim och på senare tiden besprutning med 
kejsargrönt. 

Gäfleborgs län, genom L. J. HöGBErRG, Gäfle. I trakterna 
omkring Gäfle hafva frostfjärilhärjningar ej varit synliga, ty de 
flesta skydda sina träd medelst fånggördlar samt lim- eller tjär- 
kransar. 

A. P. ANDERSSON, Bergsjö i samma län. Har sedan gam- 
malt erfarenhet från Södermanland, där frostfjäriln under vissa år 
anställde stora förödelser. Under sin 26-åriga anställning som 
länsträdgårdsmästare inom länet har detta skadedjur ej uppträdt 
och knappast ett enda exemplar däraf har anträffats. Anser att 
en figur af fjäriln borde åtföljt de cirkulär, som genom Entomo- 
logiska Anstaltens åtgörande kommit att utdelas. 

Hvad som hufvudsakligen orsakat skada på fruktträden inom 
länet, isynnerhet å yngre planteringar, är en grön bladlus med 
den svarta myran i släptåg, synnerligast å torrare platser och 
under torra somrar, särskildt åren 1900 och 1901, ehuru man 
vidtog sådana åtgärder som grundvattning och besprutning. 

C. E. SUNDGREN, Arbrå, i nyssnämnda län. För södra och 
västra Hälsingland. Skadeinsekterna synas ökas nästan för hvarje 
år, och under sista sommaren har befolkningen fått någon idé 
om, att bekämpandet af dem är nödvändigt för att erhålla goda 
och felfria fruktskördar. På de ställen, där besprutning förekom- 
mit, har denna visat godt resultat, om den skett enligt föreskrift. 
Allmän besprutning med lämpliga vätskor vore alltså önskvärd, 
men ett stort hinder består däri, att apparaterna därtill äro väl 


dyra för den större allmänheten. 


!? Enligt flera författare, skall en andra generation förekomma och göra 
skada, hvilket dock torde vara mer sällan hos oss, ty under de femton år, 
jag haft med skadeinsekter att syssla, har en sådan ej afhörts, 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 23 


Fruktträdsplantering är i starkt tilltagande i den del af länet, 
där brefskrifvaren har sin verksamhet. 

Från den bekante insektkännaren J. Ruporpur, Delsbo i 
Helsingland, erhölls underrättelser, som äro något afvikande 
från de föregående. Han säger nämligen: Beträffande frostmäta- 
ren har jag lagt märke till densammas gradvisa ökning år efter 
år. Denna höst visade dock en tillbakagång, hvilket torde för- 
klaras genom inträffade snöfall och full vinterkyla, innan fjärilar- 
nas utkläckning var afslutad. Fjorton dagar senare uppstod ett 
par dagars blidväder, hvarvid frostfjärilhanar flögo i mängd — 
troligen nyss utkläckta — ty att de, som flögo förut, ej öfver- 
lefde vinterkylan, anser jag troligt, dock icke som omöjligt. 

Kristianstads län genom C. EKENSTAM, Stenshufvud, Ki- 
vik, efter skriftlig anmodan från undertecknad. Limgördlar hafva 
årligen användts inom länet, men med föga resultat på grund 
däraf, att man ej kunnat öfverkomma lämpligt lim, men sedan 
man förskaffat sig sådant från A. P. SJÖBERG i Malmö, som hål- 
ler sig ganska länge, har förhållandet ändrats. I år har mycket 
gjorts för att få limning till stånd, ty en examinerad trädgårds- 
mästare. har varit anställd för att arbeta därmed och visa all- 
mänheten hur limningen bör tillgå. Hur man än förklarar saken, 
blir den vanligen ej förstådd, och det händer till och med, att 
en och annan till följd af okunnighet med lim genomdränker det 
fyllnadsmaterial, som sättes mellan pappgördeln och barken. Och 
om limgördlar blifvit en gång anbringade, bryr man sig sällan 
om dem vidare, utan få de sitta utan den ringaste tillsyn. I 
krona per kg. lim är för dyrt. SJÖBErRGs i Malmö ena sort har 
visat sig god, de andra hade benägenhet att flyta ned på barken. 
Besprutning användes numera på många ställen, där dess för- 
tjänster uppskattas, men ej så mycket som är önskligt, oaktadt 
Sveriges störste fruktodlare bor inom länet .och i flera år visat 
ändamålsenligheten och den ekonomiska vinsten däraf. 

De två närmast föregående åren voro frostfjärilarna synner- 
ligen talrika och uppträdde i oerhörda massor, men i höst syn- 
tes endast ett fåtal, dock tillräckligt många för att göra skada. 

Ringspinnaren uppträdde förlidet år på åtskilliga ställen, 
men genom påpasslighet hafva larverna lätt utrotats. 

De trädgårdar inom länet, där man årligen borträfsat ned- 


24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


fallna löf, hafva bäst motstått såväl svampar som insektangrepp, 
och där hafva t. ex. hvit astrakan m. fl. varit befriade från mo- 
niliasvampen, oaktadt denna sjukdom funnits hos de närmaste 
grannarna. Såväl nämnda svamp som Fusicladium hafva varit 
svåra 1902. 

En liten okänd larv med svart hufvud uppträdde i irländ- 
ska persikeäpplets fruktsporrar, hvarigenom dessa torkade och 
föllo saft: 

Jämtlands län genom J. ÖBERG, Östersund. Fruktträd 
odlas ej inom länet annat än i högst få fall, hvadan några iakt- 
tagelser rörande frostfjäriln ej kunnat göras. Krusbär- och vin- 
bärbuskar äro mer allmänna, och dessa angripas emellanåt af, 
som det tros, krusbärstekelns larver. Då tillrådes larvernas ned- 
skakning med tillhjälp af en stör samt bortplockning och jordens 
omgräfning, hvilket arbete ej blir svårt i anseende till de få 
buskar, som äro planterade på hvarje ställe. I år synes allt, 
som andra år utsatts för ohyra af olika slag, varit fritt därifrån. 
Till och med häggen, som vanligen starkt angripes af bladlöss, 
har nästan varit befriad från dem. Orsaken härtill tros vara 
den regniga och kalla väderleken under den gångna sommaren. 

Från några andra trädgårdsodlare hafva välvilligt lämnats 
meddelanden, hvaraf här intages följande utdrag. 

Från Nirs KARLSSON, Balingslöf, Kristianstads län. Frukt- 
träden hafva i allmänhet varit kalätna både 1901 och 02, för- 
nämligast genom larverna till frostfjäriln, men denna har assiste- 
rats af lindmätaren och blåhufvan. Ringspinnaren har äfven visat 


sig, mest söder och österut på slättbyggden, såsom Sörby, N. 
Ströö och Yngsjö. 

I trakterna vid N. Ströö—Fjälkestad—Råbelöf var angrep- 
pet ej svårare, än att träden stodo gröna hela sommaren, men 
väster ut från Balingslöf vid Vankiva, Mala Hörlinge var det 
starkare. Äfven ek och björk voro angripna, det sisträmnda 
trädslaget dock värst. I höst tycks som om frostfjärilarna varit 
mindre talrika än förlidet år, och tros därför härjningen vara i afta- 
gande i orten. Den 16 oktober iakttogos de första hanarna, 


honorna den 18. Den 23 var antalet störst och minskades 


"Antagligen apelmärgmalen (Blastodacna Hellerella DuUP.). 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 25 


sedan alltmer till början af november. Tror likväl ej, att man 
får någon frukt nästa år, emedan träden nu äro starkt medtagna. 

O. G. NorBäckK, Arvika. Att frostfjärilarna skulle återkom- 
ma ansågs för gifvet, emedan det lim, som förlidet år användes, 
var dåligt och ej fångade några honor, utan rann ned på stam- 
marna af de unga träden, eller torkade in i papperet. Larver 
uppträdde alltså i våras här vid Strand, dock blott i större mängd 
å ett tiotal träd. Så snart blombladen affallit duschades med 
kejsargrönt och kalk, hvilket var det enda medel, som förlidet 
år gjorde larverna något afbräck, och äfven nu helt säkert med- 
förde” stor nytta, då på de 10 mest angripna träden blott 181 
honor och 163 hanar fångades på de i höst utsatta limkransarna. 
Före den 19 oktober erhölls på dessa blott 52 stycken, alla 
hanar, men efter denna dag intill 11 november fastnade mest af 
honor. 

För att ej utsättas för det dåliga raupenleim, som föregå- 
ende år köptes i Svenssons fröhandel i Stockholm, bereddes lim- 
met på stället efter ett tyskt recept och blef varaktigt samt så 
klibbigt, att fjärilarna därpå måste fastna. Detta bestod af 5 
delar rofolja, en del svinister, en del tjock terpentin och en del 
harts. Oljan och istret hopkokades till ?/3 af sin volym; hartset 
smältes, tillsattes med terpentin, och denna blandning inrördes i 
den heta oljan. Oljans kokning var mycket obehaglig och fyllde 
huset med kväfvande rök, och hon fattade eld, hvilken förorsakade 
brännskada i meddelarens ena hand, men limmet blef utmärkt”. 
Med anledning af nämnda olägenheter gjordes sedermera ett 
annat lim, hvartill ingredienserna voro en del rofolja, tre delar 
harts och 6 delar tjära. Allt upphettades i särskilda kärl på en 
het spishäll, och då smältning inträdt, blandades de olika äm- 
nena heta medelst omrörning. Efter afsvalningen befanns limmet 
vara ypperligt och kostade blott 30 öre per liter. Vid kyla 
stelnade det något, och därför uppvärmdes det på ett varmt (ej 
hett) ställe och 1—2 matskedar rofolja tillsattes ytterligare, hvar- 
efter det blef lagom tjockt, så att knappast en enda hona kom 
längre än till nedersta kanten af limringen vid försök att klättra 


15 Samma recept är upptaget i min uppsats » Våra för fruktträd och 


bärbuskar skadligaste insekter», sid, 48. 


26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


öfver densamma. Asfalterad papp användes och vid remsans 
nedre kant ombands träull, hvilken skyddade barken från genom- 
trängande lim och dettas nedrinnande på stammen. Limringen 
gjordes 3—4 cm. bred och 3—4 mm. tjock. Limmet ville gärna 
torka in på solsidan, hvarför det emellanåt förnyades. 

Rik blomning, men frukten blef ofullständigt utvecklad. Af 
s. k. äpplemask syntes föga spår. 

Har aldrig funnit någon död fågel i trädgården, oaktadt där 
duschats. Det år man duschade mot krusbärmasken uppehöll sig 
ett par sädesärlor bland buskarna, och hvarken dessa eller deras 
ungar togo ringaste skada, utan trippade omkring på platsen hela 
tiden i allsköns välmåga, tills de flyttade till sydligare länder. 
Möjligen åto de ej sådana larver. 

En af våra för närvarande största auktoriteter på fruktod- 
lingens område, grosshandlaren H. ÖRTENGREN, Helmershus, skrif- 
ver följande: Inga träd, så när som på ett halft dussin ospru- 
tade, blefvo hos mig i våras kalätna, såsom fallet var hos mina 
närmaste grannar och för öfrigt i hela trakten, detta tack vare 
besprutning i tid med kejsargrönt. Skador förekommo, men 
måttliga, och jag har i år visserligen ingen öfverdrifven, men 
dock en god skörd af äpplen, af päron stor skörd. — Ett sådant 
utlåtande från det hållet kan anses som bevis nog för besprut- 
ningens nytta. 

Vid Entomologiska Anstalten besprutades de ännu små frukt- 
träden första gången den 22 maj, men en andra och tredje be- 
sprutning blefvo af behofvet påkallade, och den sista skedde 
sedan bladen voro fullt utvecklade och blombladen affallit, hvar- 
efter ingen synbar larvåverkan märktes, oaktadt stora, till hälften 
kalätna ekar stå blott på några få meters afstånd från de när- 
maste fruktträden. 

Doktor L. G. DoverTIE i Sköfde skrifver bland annat: Att 
i våta år frukten spricker, är ju ganska vanligt, beroende på, 
att öfverhuden ej hinner utbilda sig så fort som fruktköttet. 
Samma förhållande visar sig på unga träds både stammar och 
kvistar, där barken spricker. Äfven i torra år spricka päronen 
och i varma och våta äpplena samt blifva ofta klara (beroende på 
att mellanrummen i fruktköttet fyllas med vatten i stället för 
luft). 


"SYRE 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 10902. 27 


Uppträder svamp och angriper frukten, inträder ett mer in- 
veckladt förhållande. Har en svamp slagit sig ner i öfverhuden, 
sprider den därifrån sitt mycelium och underminerar skalet, fort- 
sätter där sin utveckling och bildar conidier, och på samma 
gång afstötes det öfversta lagret och affaller. Samtidigt inträder 
en reaktion från fruktköttet, hvilket för att skydda sig, bildar ett 
korklager, som då blir det yttersta lagret och får namn af kork- 
rost. Stundom kvarsitter en del conidier å ytan. Därigenom 
bildas ett slags ärr, som, liksom öfriga dylika bildningar, ej växer 
på ytan utan för sin bildning måste gå ut från köttet, då det 
hindrar dettas utbildning, och som detsammas växt ändock fort- 
går, spricker ärret eller huden i dess grannskap, och däraf upp- 
stå vanskapliga bildningar. Päron böja sig därvid i grannskapet 
af skaftet, och ökas däraf deformiteten. Inträffar nu riklig neder- 
börd, tränger köttet starkare på, och så blir det som i år. 

Att påstå, att arseniksprutningen skall orsaka korkrost och 
sprickor, visar blott, att den, som det gör, ej alls känner till 
hela saken, eller, om han är trädgårdsman, att han ej haft ögo- 
nen öppna; ty långt innan någon arsenik användes, hafva de 
nämnda missbildningarna inställt sig. Arseniken har tvärtom 
gjort mycken nytta, ty därigenom, att den befriar från mask, har 
den ökat trädets motståndskraft, som ej genom masken nedsatts, 
och kraften behöfs väl, ty är svampen svår som i år, kan den 
eljest döda hela trädet. Jag anser således, att herr professorn 
gjort mycket godt genom att förorda arsenikbesprutningen. 
Här falla nästan alla äpplen af (d. "/9), isynnerhet de tidigt 
mognande, och i allmänhet äro de så litet utbildade, att ifall ej 
ovanlig och stadigvarande värme inträffar, torde frukten ej bli 
mogen. 

Förutom ofvan omnämnda bref hafva åtskilliga andra ingått 
rörande frostfjärilhärjningen, af hvilka äfven én del må här 1 kort- 
het relateras. 

Från Skåne: V. PRAMBERG, Röetved i Villands härad. 1901 
voro alla trädgårdar kalätna i trakten. Hönsen åto larverna. 
Fruktar härjning äfven i år, 1902, då april varit torr liksom 
1 fjol. =— P. N. LJUNGFELT, kyrkoherde i N. Rörum, Höör. 
Härjning. 

Från Blekinge: H. S. HAINER, kyrkoherde, Mjellby.  Härj- 


28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


ning 2:a året. Träden se ut som om elden gått öfver dem. — 
AXEL ERNBERG, ingeniör, Karlskrona. Larverna uppträdde 1901 
hufvudsakligen på ekar, i år i massor på fruktträden, syrener, 
rosor m. fl. Från en liten ek, som öfverskuggade en veranda, 
hafva flera liter larver bortplockats. — AXEL TENGVALL, Stille- 
ryd; Karlshamn; +:7 <å 800 träd till en stor del förstördase— AA: 
JÖNSSON, Sandvik, äfven i närheten af Karlshamn. Här VOro 
äfven bok och hassel kalätna. 

Småland: R. MALMSTRÖM, Vissefjerda. Förra året försvunno 
larverna efter besprutning med bordeauxvätska. TI vår bespruta- 
des med kejsargrönt, och träden höllo sig rätt bra. — F. CARLS- 
son, Högsby (Kalm. 1.). Äpple- och päronträd starkt angripna. 
— Fr. Hörer, Grankärr, Nederlid (Jönk. 1.). Minst 2/3 af alla 
trädgårdar i socknen delvis eller alldeles förstörda, ekar likaså. 
— F. O. NELSON, Målilla. Stark härjning. 

Alfsborgs län: AND. BENGTSSON, Hvilg, Björketorp. Träden 
starkt angripna nu tredje året. Samma förhållande i flera träd- 
gårdar i orten. 

Halland: STEN HELLING, Särö. Unga träd angripna. Efter 
r:a besprutningen försvunno larverna. Dock stora förluster, ingen 
skörd, ekarna äfven aflöfvade. 

Östergötland: CARL EKMAN, Fiskeby. Körsbärträden icke, 
päron- något men äppleträden mycket angripna. Besprutningen 
gaf föga resultat. — Grefve PH. KLInGspor, Ekenäs, Ringstorp. 
Björkskogen aflöfvad, likaså lönnarna i trädgården, — CARL 
DAHLBERG, Finspång. I Risinge och Hällestads socknar svåra 
härjningar; likaså i Löfstad, Okna, där löfskogen äfven är an- 
gripen, L. L. WESTLUND. 

Bohuslän: C. W. HjortH, Grebbestad. Päron-, äpple- och 
plommonträd hafva varit härjade i flera år. 

Skaraborgs län: L. J. OLsson, Hvittened, Salstad. Båda 


sista åren hafva fruktträd och björkskog varit kalätna. — Grefve 
SVEN HAMILTON, Trolmen, Blomberg. Hela Kinnekulle ser all- 
deles bränd ut. — Löjtnant E. J. FORSSLUND, Axvall. '100-tal 


lönnar men äfven aplar, askar och lindar äro bara och fulla med 
trådar. 
Södermanland: EVERT JOHANSSON, 'Tösta, Hölö. Lind och 


silfverpoppel äro angripna. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 20 


Örebro: C. BURENSTAM, Snaflunda, Tjelfvesta. Trädgård 
och löfskog äro skadade. 

Af dessa meddelanden framgår, att meningarna om såväl 
härjningens orsaker och utbredning som om använda utrotnings- 
medels verkningar kunna vara delade eller till och med nästan 
motsatta, till följd af olika begrepp om orsak och verkan samt 
iakttagarens ståndpunkt rörande en del hithörande frågor. Under 
sådana förhållanden få ej åtskilliga af iakttagelserna och rönen 
anses ofelbara, utan blott såsom uttryck af individuell uppfatt- 
ning. Största nyttan af deras offentliggörande torde därför bestå 
däri, att läsarens synkrets rörande ämnet vidgas och att hans 
iakttagelseförmåga skärpes för rön på egen hand. 

Om man får döma efter de lämnade upplysningarna, synes det, 
som om härjningen varit mycket stark flerstädes i Älfsborgs län, 
på Dalsland, i Södermanland, Örebro läns södra del, där liksom 
på flera andra områden, t. ex. i Blekinge och Kristianstads län 
m. f., äfven ekar och björkar starkt angrepos; något lindrigare 
öfver hufvud i Kalmar län, i Blekinge (starkast vid kusten af 
ck på vari Östersjön), 1 vissa delar af Kristianstads, Hallands, 
Östergötlands, Stockholms södra del med skärgården, Kronobergs, 
Göteborgs- och Bohus län, Skaraborgs län (stark t. ex. i Kinne- 
kulletrakten). I landskapen norr om Vänern och Mälaren, Väster- 
ås- och Enköpingstrakten dock undantagen, synes någon egentlig 
härjning, åtminstone ännu, icke kommit till stånd. I en del län 
anser man den vara på återgång, i andra i tilltagande, i det 
massor af fjärilar visat sig förliden höst. 

På många ställen har besprutats med kejsargrönt, vanligen 
med godt resultat; där så ej varit händelsen, synes det, som om 
man verkställt arbetet för sent eller med otillräcklig energi och 
odugligt material. Man får nog tillskrifva det sistnämnda såsom 
orsak, där ingen verkan visat sig af besprutningen, ty att den 
larv, som ätit af giftet, kan lefva och genomgå vidare utveck- 
lingsstadier, har, såvidt jag vet, ännu ingen med stöd af erfaren- 
heten kunnat påstå. Att en trädgård, isynnerhet om den inne- 
Håller stora fruktträd, blandade med andra löfträd eller är omgifven 
af dylika, exempelvis ekar, som ej behandlats på något sätt, skall genom 
besprutning eller hvilket annat medel som hälst genast kunna befrias 
från insekter under en svår härjning, kan knappast vara tänkbart. 


30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


En och annan trädgårdsodlare synes sätta sin lit helt och 
hållet till besprutning med kalkvatten, skrapning och rengörning 
med såpvatten o. d. eller stark gödsling. Att hvart och ett af 
dessa medel kan vara förträffligt för sitt ändamål, har jag förut 
antydt, äfvensom att alla kunna i någon mån betraktas som 
skyddsmedel mot frostfjäriln genom att t. ex. döda lafvar, hvilka 
äro särdeles begärliga äggläggningsplatser; men såsom dödande: 
för ägg, larver eller fjärilar torde de få anses tämligen oskyl- 
diga, hvilket lätteligen inses af hvar och en, som närmare kän 
ner nämnda fjärilarts lefnadssätt såväl i dess outvecklade som 
fullbildade stadium. 

En missuppfattning, som föröfrigt är lätt förklarlig, synes: 
hos en och annan iakttagare ägt rum, i det man ansett att alla. 
de ägg, som anträffats på kvistarna, varit efter frostfjäriln. Så- 
dana kvistar, som hitsändts för undersökning, hafva kunnat 
vara snart sagdt fullsatta med små ägg, ibland tillhörande tre 
olika slag af insekter. De minsta af äggen voro kulrunda,. 
mörkt violettröda och efter ett kvalster (Piytoptus), de något 
större, aflånga och nästan spetsiga i ena ändan samt blekt gul- 
brun- eller hvitaktiga, voro efter bladloppor (Psylla Malz) hvilka. 
djur ej bruka krypa upp för stammen, utan flyga direkt till kvi- 
starna för att vanligen å föregående års skott afsätta äggen, dels. 
enstaka och dels fläckvis. Af det tredje slaget ägg, som verk- 
ligen voro efter frostfjäriln, kunde å en stor myckenhet sända. 
kvistar ej upptäckas mer än sju. Dessa ägg äro något större än. 
de förenämnda och mindre aflånga samt mer trubbiga i ändarna, 
isynnerhet i den ena, och försedda med runda, intryckta punkter 
å ytan, samt blekt köttfärgade. Många uppgifter om stark be- 
läggning med frostfjärilägg måste alltså tillsvidare upptagas med. 
reservation. 

Ett annat för utrotande af frostfjärilarna viktigt medel, näm-- 
ligen anbringandet af limgördlar, har äfven användts på många. 
platser, förnämligast i Älfsborgs läns norra del, Dalsland, Öre-- 
bro, Södermanlands och Östergötlands län samt i Halland, Ge- 
strikland m. fl., och oftast med fördel. Hvad förut blifvit sagdt- 
vid omnämnandet af besprutningen, torde 1 många fall gälla. 
äfven för limringars användande och nytta. På ena stället anses- 
resultatet dåligt, å ett annat godt, säkerligen beroende på utfö- 


LAMPA : BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. SE 


randet, tiden för detta och limmets beskaffenhet. Det sistnämnda 
är en högst viktig sak, och ledsamt nog klagas från de flesta 
håll öfver, att limmet varit för tunnt vid mildt väder eller för 
stelt, då frost inträdt. 

Att bland de många, vanligen tyska limfabrikat, som nu- 
mera föras i handeln, utvälja det, som i vårt klimat kan vara 
lämpligast, är för närvarande kinkigt nog, då prof först måste 
anställas, och ett sådant ej kan lämna säkert resultat, såvida det 
ej blir utfördt vid samma årstid som svärmning äger rum. Sve- 
riges pomologiska förening ämnar tillsätta sakkunniga, som i 
olika delar af landet skola pröfva lirmsorter, och man får hop- 
pas, att deras arbete skall blifva till stor nytta. En pröf- 
ning kunde möjligen försökas redan tidigt nästa vår, då man 
kunde draga någon nytta däraf vid svärmningen kommande 
höst. 

Mången, som ej skött om sina gördlar ordentligt, hvarige- 
nom en stor del honor lyckats komma upp i träden, skyller nu 
på limmet, likaså den, som limmat för tidigt eller för sent. Nöj- 
dast synas de personer vara, som själfva tillverkat sitt lim och 
åstadkommit det mycket billigt, men ändock verksamt. Eljest 
berömmer den ena meddelaren en sorts lim, en annan förklarar 
detta odugligt o. s. v. 

Jag kan ej underlåta att här i sammanhang med ofvanstå- 
ende särskildt påpeka de synnerligen vackra undersökningar, som 
de båda sista åren blitvit utförda af fröken EMELIE KARLSSON 
vid Stjärneholm i södra Halland. Så böra dylika undersökningar 
ske för att ingifva förtroende och få värde för andra. Att be: 
döma en sådan sak endast efter ett par eller några flyktiga be- 
sök vid gördlarna, blir ju relativt ett nonsens. 

Äfven den s. k. Hofheimergördeln har användts på många 
ställen och fått sina vedersakare, dels för det höga prisets skull 
och dels därför, att man ansett resultatet ej motsvara förvänt- 
ningarna. 

Att gördeln kan göra stor nytta, anser jag till fullo bevi- 
sadt genom vid Anstalten gjorda undersökningar af insända så- 
dana, som suttit på äppleträden under eftersommar oeh höst (se 
årsberättelsen för år 1900); men att, som mången synes hafva gjort, 
använda den till fångst af frostfjärilar, utan att påstryka lim, torde 


32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


hvar och en, som aldrig så litet känner dessa fjärilars lefnads- 
sätt, inse vara alldeles galet. 

De enkla gördlar, som lära användts mycket i Östergötland 
för dubbelt ändamål, torde ej vara oäfna. En annan gördel be- 
nämnd »Einfach»> och afsedd för fångst af äpplemask m. m. 
samt för att senare bestrykas med lim, är numera tillgänglig 
genom herr EMIL SANDBERG i Stockholm. Den har blott en 
enda goffererad pappskifva under det yttre asfalterade papperet 
samt är något billigare än Hofheimergördeln och gör kanske 
samma nytta. I Tyskland äro gördlar betydligt billigare än här. 

En för fångst af frostfjärilar med flera insekter, som bruka 
krypa uppåt trädstammarna, afsedd apparat har förevisats genom 
herr ALBERT EDSTRÖM 1 Stockholm. Den är af förtennt, grön- 
måladt järnbleck och består af en 15 cm. bred remsa, som 
spännes omkring trädstammen i likhet med fånggördeln. Vid 
dess öfre kant bildar en smal remsa ett något sluttande tak, 
och under detta befinner sig en annan, formad till en ränna, 
hvari hälles något trögt flytande, oljaktigt ämne, sedan appara- 
ten blifvit uppsatt. Denna ränna måste insekten passera vid 
uppstigningen, fastnar då i oljan eller det klibbiga ämnet och 
dör inom kort. Enligt hvad här visade sig, bör det flytande 
ämnet ej vara tunnt som vatten, ty då bortföres det af blåst. 
Larvlim, som har benägenhet att rinna vid något högre tempe- 
ratur, torde vara lämpligast till denna apparat. Idén synes ej 
dålig, och det torde mest bero på priset, om apparaten skall 
bli af praktisk betydelse för större trädgårdar. 

Efter den första besprutningen med schweinfurtergrönt å de 
små fruktträden, buskar och mindre ekar vid Anstalten märktes 
intet ovanligt med de fåglar, som häckade i de på ekar och 
andra närstående löfträd uppsatta hålkarna, ty föräldrarna matade 
flitigt de små i boen pipande ungarna. Som larver sedermera 
visade sig på fruktträden, besprutades dessa ånyo, ungefärligen 
vid den tid, då fågelungarna började få fjädrar. Kort därpå 
förde en pilfink ett ovanligt oväsen invid ett bo, där en svart 
och hvit flugsnappare hade sina ungar. Fridstöraren bortkördes 
medelst ett skrämskott, hvarefter det blef tämligen tyst på stället. 
Ett par dagar därefter undersöktes boet och befanns då, att 
ungarna voro döda, tillika med den ofvanpå dem liggande hanen. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 33 


Som denna hade en bar fläck i hufvudet, låg det antagande 
nära till hands, att han blifvit dödad af pilfinken, och att ungarna 
strukit med antingen under slagsmålet eller genom svält; ty ett 
annat bo, helt nära intill, innehöll lefvande ungar vid samma 
tid. Sedermera hittades dock döda ungar äfven i ett pilfinkbo 
ej långt från de förra, Nu föreföll saken betänkligare. Från 
de många andra håll, där besprutningar utförts, hafva dock inga 
underrättelser ingått om dödade fåglar, om jag undantagar Lyckås 
gård, där besprutning äfven ägt rum, och man i ett fågelbo anträffat 
döda ungar. Det är dock ej möjligt att säkert afgöra, om döds- 
orsaken varit förgiftade larver, då det ej är så sällsynt att på- 
träffa döda ungar i fågelbon, äfven där besprutning ej någonsin 
ägt rum, och orsaken härtill har då ansetts vara den, att för- 
äldrarna omkommit på ett eller annat sätt. För min del har 
jag just ej märkt, att småfåglarna ofta besöka fruktträden, sär- 
skildt mindre sådana, då andra större löfträd eller buskar be- 
finna sig 1 närheten. Om hålkarna utsättas i de förra, och be- 
sprutningen undvikes under någon tid sedan ungarna blifvit mer 
vuxna, hoppas jag faran för dem ej skall bli synnerligen stor. 
Att besprutning med kejsargrönt kommer allt mer i bruk 
synes bäst däraf, att under året från Anstalten utlämnats 265,5 
kestoch ifran. G. SJÖSTEDT, & C:o i Göteborg 59 kg., samt. att 
bemyndigande att begagna det mot insekter begärts och erhållits 
af 348 personer, mot 58 under de båda föregående åren. Arbets- 
biträdet på stället har efter anmodan hjälpt till med besprutning 
på några platser i närheten och visat hur därvid bör tillgå. 
Anstaltens insektsamlingar och af insekter skadade växtdelar 
hafva som vanligt ökats genom insända prof för undersökning, 
gåfvor samt insamlingar på stället och under resor i tjänsteären- 
den. Hvad bestämning och ordnande af dessa samt förut maga- 
sinerade insekter beträffar, har ej mycket kunnat åstadkommas 
under året i anseende därtill, att personalen varit mycket upp- 
tagen af andra göromål. Den lämpligaste tiden härtill borde 
vara vintern, men då är undertecknad ensam om de löpande 
göromålen, hvartill kunna räknas den tidsödande brefväxlingen, 
årsberättelsens författande m. m. Med anledning häraf jämte 
flera andra orsaker har jag nödgats hos Kongl. Maj:t i under- 
dånighet anhålla om åtgärders vidtagande för att assistenten må 


Entomol. Tidskr. Årg. 24, H. I (1903). 3 


34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


kunna tjänstgöra vid Anstalten året om, och beredande af medel 
för anställandet af ett extra biträde under sommarmånaderna 
m. m. Detta biträde skulle under assistentens resor bestrida en 
del af hans göromål och för öfrigt sköta försöksdjuren samt 
göra behöfliga exkursioner till trädgårdar och åkerfält för under- 
sökningar af där befintliga skadeinsekters uppträdande m. m. 

Skol- eller skadeinsektsamlingar hafva utlämnats till ett antal 
af 8 stycken, nämligen till allmänna skolor 5, landtbruksskola 1, 
trädgårdsskola 1 samt en större samling till Kongl. Skogsinstitutet. 

Antalet personliga besök vid Anstalten för inhämtande af 
upplysningar och råd har utgjort 69, hvartill komma många tele- 
fonsamtal. 

Enligt diariet äro skrifvelserna 998, alltså mer än dubbelt 
så många som under nästföregående år. Denna mängd bref 
jämte utlåtanden, tidningsuppsatser etc. hafva tagit min mesta tid 
i anspråk, hälst som åtskilliga af dem förorsakat ganska vidlyf- 
tiga undersökningar, däribland t. ex. ärtprof, kvistar af fruktträd, 
knippor af stråsäd etc. 

Att Anstalten kunde helt och hållet bli befriad från det 
besvärliga utlämnandet af kejsargrönt, vore naturligtvis en högst 
önskvärd sak, men under nuvarande förhållanden kan så ej ske, 
såvida man ej vill riskera, att medlet genom färghandlares opå- 
litlighet kommer i misskredit, hvilket måste så långt ske kan 
förebyggas. 

Sändningar af skogsinsekter och parasitsvampar hafva äfven 
i år mottagits och undersökts, samt förfrågningar om dem be- 
svarats, så godt ske kunnat, hvilket är nödvändigt, så länge vi 
sakna därtill lämpligare personer, som äro skyldiga att gå all- 
mänheten tillhanda i detta afseende. 

Följande gåfvor hafva till Anstalten öfverlämnats: 

Af kassör G. HOFGREN: böcker. 

Byggmästare C. G. HOFFSTEIN, Runmarö: en mindre sam- 
ling bestämda skinnbaggar. 

Stud. E. MJÖBERG: sällsynta skalbaggar m. fl. 

Direktör K. Bovin: prydnadsväxter. 

Direktör G. LIND: försöksplantor. 

Direktör O. STJERNQUIST: ekonomiefrön. 

Regementsläkaren L. TRAFVENFELT: sällsynta fjärilar. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 35 


Östergötlands Hushållningssällskap: cirkulär. 

Stockholms läns D:o: ett större parti dylika. 

Munksjö aktiebolag: prof på papp till limgördlar. 

Med. kand. J. PEYRON: preparerade larver m. m. 

Herr ALBERT EDSTRÖM: modell till »insektfångare». 

Undertecknad: böcker och 22 klichéer af trä, använda i 
» Våra fruktträds och bärbuskars skadligaste insekter». 

Kongl. Maj:t har i nåder beviljat erforderliga medel till 
följande vid Anstalten behöfliga arbeten, nämligen: 

Vattenledning från brunnen till större byggnaden tillika med 
slaskrör. Arbetet är omsorgsfullt utfördt genom BILLMANS Aktie- 
bolag. Anstalten har härigenom så långt ske kunnat blifvit lik- 
ställd med Stockholms öfriga inrättningar och bostadslägenheter 
hvad vattentillgång beträffar. 

Anbringandet af åskledare på nämnda byggnad, för skyd- 
dande af där befintliga, årligen tillväxande samlingar, som -svår- 
ligen kunna återställas, ifall eldsolycka skulle inträffa. 

Dessutom äro medel på samma sätt anvisade till cement- 
golf i källaren samt inredning af de två där befintliga vinterför- 
varingsrummen, hvilka hittills varit hemsökta af råttor och obruk- 
bara för sitt ändamål. Detta arbete har måst uppskjutas till 
nästa år. 

Af hopsparade medel från Anstaltens årsanslag till under- 
håll och drift har kunnat anskaffas ett par institutionen värdiga 
gårdsgrindar samt en siriuskamin till lilla laboratoriet, istället för 
den förutvarande kaminen, som blifvit oduglig. 

Utplanteringar från trädskolan hafva som vanligt skett, ehuru 
i ringa utsträckning, emedan områdets inskränkthet ej medgifver 
sådana i någon större skala. Granhäckarna förlorade förra året 
en myckenhet plantor iföljd af den ovanliga torkan, hvarför nya 
sådana blifvit insatta. Pyrethrum-odlingen har utvidgats i mån 


af utrymme. 


Anstaltens arbetsbiträde, E. J. SELLBERG, har, som förut 
blifvit antydt, på anmodan undervisat och biträdt vid besprut- 
ning å följande, i grannskapet belägna ställen: 


36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


Norrtull d. 9 juni. Rikligt med  frostfjärillarver i en min- 
dre trädgård. 

Montebello d. 29 juni och 6 juli. Efter första besprutnin- 
gen dogo nästan alla larverna, men voro då redan halfvuxna, 
hvarför träden nästan kalätits. Träden, 15 större och 20 min- 
dre, hade vid andra besprutningen betydligt repat sig. Till båda 
arbetena åtgingo 150 gram schweinfurtergrönt. 

Grannäs å Djursholm den 6 juli, 38 st. nyplanterade och 
nästan kalätna fruktträd. 

Stallmästaregården d. 28 juli, krusbär- och vinbärbuskar, 
rosor och två körsbärträd med kvassia och såpa (KocHs vätska) 
mot bladlöss. Frostfjärilarna började svärma omkring d. 23 oktober. 


Tjänstemännens resor. 


Undertecknad har företagit två tjänsteresor, nämligen: 

1. Till Gripsholms slott den 12 juni, efter enskild an- 
modan af herr ståthållaren HENRIC ÅNKARCRONA, för att gifva 
råd rörande en sedan 1897 anlagd trädplantering, bestående af 
3—400 fruktträd, hvilka artat sig väl, men nu börjat se sjukliga 
ut. Vid trädens undersökning befanns, att en stor del af dem 
var skadad af frostfjärillarver. Isynnerhet voro de träd hårdt 
angripna eller nästan totalt aflöfvade, som befunno sig närmast 
en högre belägen plats, hvarpå talrika ekar växte. Ju längre 
man kom ifrån dessa, ju mindre skadade voro fruktträden. Häraf 
syntes tydligt, att fjärilarna på hösten och kanske larverna på 
våren vandrat från ekarna till fruktträden. För att söka rädda 
de minst angripna fruktträden från förödelse samt döda ännu 
kvarvarande larver, som funnos på de mer skadade, tillråd- 
des besprutning med kejsargrönt, hvilket äfven verkställdes så 
fort nödiga materialer hunnit anskaffas. Verkningarna häraf lära 
blifvit så goda, som man under dåvarande förhållanden rimligt- 
vis kunde begära. 

2. Till Skepparviken å Vermdön den 18 juli efter rekvi- 
sition af innehafvaren, C. A. WAHLSTRÖM. Det sedan flera år 
tillbaka, i den lilla välskötta trädgården på stället uppträdande 
s. k. fruktmöglet eller moniliasvampen hade äfven nu starkt an- 


.; 


Fv 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. Sic 


gripit flera af fruktträden, så att dessa stodo fläckvis bruna, men 
de buro dock mer eller mindre frukt, som vid besöket syntes 
oskadad. 

Såsom i föregående berättelser omtalats, hade besprutning 
med bordeauxvätska (kopparvitriol, vatten och något kalk) å en- 
staka träd under flera år ägt rum, utan att medföra åsyftad ver- 
kan på svampen. Fruktskörden syntes i år kunna bli tämligen 
god å en del träd, men många hade ej blommat, och som van- 
ligt hade dessa undgått moniliasvampen. 

Skadeinsekter hade gjort obetydlig skada. 

Assistentens tjänsteresor hafva varit sex, nämligen!6: 

matkikalmar lan den 10, apr cCiter rekvisition, at 
Kalmar läns Södra Hushållningssällskap för att i dess sju kretsar 
hålla föredrag rörande åtgärder för bekämpande af för trädgår- 
den skadliga insekter. 

Den 20 hölls första föredraget i Målilla, sedermera besök- 
tes den 21 Högsby, den 22 Mönsterås, den 23 Borgholm, den 
24 Smedby, den 25 Vassmolösa och slutligen den 26 Lilla Dahlby 
å Öland. På alla dessa platser redogjordes för de nyare hjälp- 
medlen mot trädgårdens skadedjur, hvarvid bland annat de vikti- 
gaste sprutapparaterna demonstrerades. Dessutom förevisades några 
af de vanligaste skadeinsekterna och gafs en kort framställning 
af deras lefnadssätt och vanor. 

Föredragen voro i allmänhet talrikt besökta, och intresset 
för ämnet i fråga bekräftades genom det lifliga samspråk, som 
uppstod efter desamma. 

2. Till Skåne. I anledning af ett meddelande från vete- 
rinären i Eslöf, AND. TULLBERG, om att den s. k. giftiga flugan 
i Eslöfstrakten innevarande vår ånyo visat sig och medfört sjuk- 
domsfall bland ett ganska stort antal hästar och nötboskap, hem- 
ställde undertecknad hos Landtbruksstyrelsen om förordnande för 
assistenten att besöka de trakter af Skåne, där skadedjuren upp- 
trädde, för att på nära håll observera desamma samt söka utfor- 
ska deras lefnadssätt och vanor. Den 16 juni bifölls denna an- 
sökan, och med anledning häraf afreste han några dagar senare 


16 Redogörelsen för nedannämnda resor grundar sig på en af assisten- 


ten kand. TULLGRENS aflämnad berättelse, 


38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


och ankom den 22 till Eslöf. Här uppsöktes genast d:r TULL- 
BERG, hvllken torde vara den, som först iakttagit skadedjuret och 
som med stort intresse följt detsamma under flere år samt också 
lyckats utfinna lämpliga behandlingsmetoder för de sjuka djuren. 
Tillsammans med honom gjordes på e. m. samma dag en utflykt 
till Norrgård, där upprepade gånger skadedjuret visat sig. Då 
d:r TULLBERG förut till Entomol. Anstalten insändt exemplar af 
detsamma, var det konstateradt, att djuret tillhörde myggsläktet 
Simulia, arten kunde likväl ej med säkerhet bestämmas till följd 
af konserveringssättet; den föreföll emellertid mycket lik den 
s. k. gollubatzermyggan, hvars lefnadssätt ju i mångt och mycket 
öfverensstämmer med Eslöfsmyggans. Å Norrgård undersöktes 
ett tiotal hästar, hvilka alla visade märken efter myggbetten. 
Myggorna sätta sig gärna på bringan och särskildt i några tvär- 
gående veck, där huden antagligen är tunnare. På flera af 
hästarna såg man 3 å 4 tvärband, mer eller mindre svullna och 
som tydligen till följd af betten varit starkt såriga. I allmänhet 
sätta sig myggorna på buken i nafvel- eller ljumsktrakten. Ty- 
värr hade de senaste dagarna varit kalla och regniga. Några 
myggor syntes därför ej till. 

Den följande dagen, den 23, besöktes Ellinge, där äfven- 
ledes myggan varit observerad. Här undersöktes noggrannt ett 
so-tal kreatur, de flesta kor, men oaktadt dagen var solig, så 
kunde på dessa ej upptäckas en enda Szmulia. Däremot an- 
träffades den vid håfning i gräset. Den förbiflytande ån under- 
söktes på ett par ställen i hopp att finna larver, men då bott- 
nen var gyttjig och vattnet ganska grumligt erhölls intet resultat. 
Vid Ellinge gård hade i år en tjur varit synnerligen svårt an 
gripen. Genom att med tran bestryka hufvud, rygg, buk och 
jufver hade djuren i allmänhet varit väl skyddade. 

Den 24 och 25 juni besöktes Trolleholm, där under före- 
gående somrar myggorna varit mycket talrika. Äfven i år hade 
skadedjuren varit framme särskildt vid Farstorp, där de i slutet 
af maj och början af juni förorsakade mycket obehag. Så hade 
en synnerligen dyrbar ko fått släppa till lifvet, och talrika andra 
djur hade varit sjuka. Så kom regnperioden och den tämligen 
låga temperaturen, och myggorna försvunno i det närmaste. Vid 
besöket voro alla nötkreatur insmorda med tran, hästarna där- 


LAMPA : "BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 39 


emot ej på detta sätt skyddade. På de förra anträffades ej några 
myggor, på en af hästarna däremot erhölls närmare ett tjog 
exemplar. De höllo till på hästens buk, mellan bakbenen och 
i bringan, där de kröpo rätt lifligt omkring mellan håren. Ingen 
af dem tycktes vara 1 färd med att suga blod. 

Platsen, där hästarna betade, var en öppen klöfveräng, strax 
invid ett mindre stillastående kärr. Här var sannolikt ej larver- . 
nas tillhåll, då ju Szmulza-arterna älska rent och ganska starkt 
rinnande vatten. Den lilla ån, som flyter förbi Trolleholms 
kvarn, var däremot en lämplig plats att undersöka. Här anträf- 
fades också Szmulia-larver i mängd. Särskildt i den allra star- 
kaste strömfåran voro de mycket talrika. De sutto på blad utaf 
någon Sparganium-art, men erhöllos äfven på stenar här och hvar. 

Den 26 besöktes åter Norrgård i afsikt att söka efter larver 
och puppor, och i en obetydlig liten bäck funnos ganska många 
puppskal och kokonger. Flertalet sutto på växter. På e. m. 
samma dag gjordes en utflykt till Stehag, där i en liten bäck 
erhöllos talrika larver. Vid håfning i gräs erhöllos äfven några 
myggor.!7 

Den 28 juni återreste assistenten till Stockholm. 

Utaf den gjorda undersökningen framgick, att myggans 
svärmningsperiod med all sannolikhet är afslutad före midsom- 
mar, något som äfven öfverensstämde med d:r TULLBERGS iakt- 
tagelser. De flesta sjukdomsfallen plägade inträffa sista veckan 
i maj och den första i juni. En närmare granskning af det hem- 
förda materialet gaf vid handen, att myggan utan tvifvel är iden- 
tisk med vårt nordiska s. k. knott, Szmulia Reptans Lin. 

Kand. TULLGREN hoppas framdeles i en särskild uppsats 
närmare få behandla detta ämne. 

STIL Lyckas gård. Af de platser, som innevarande 
år varit utsatta för frostfjärillarvernas härjningar, torde Lyckås 
gård i norra Småland, Jönköpings län, varit bland de svårast 
angripna. Och detta oaktadt man sistlidne höst samvetsgrannt 
sökt skydda fruktträden medelst limkransar och nu i vår upp- 
repade gånger besprutat dem med kejsargrönt. Alla åtgärder 

17 Den 27 besöktes Skäralid för att fortfarande söka efter myggor och 
larver, men utan något resultat. Så längt norrut hade man knappast hört 


skadedjuret omtalas. 


40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


voro emellertid förgäfves, och därför var situationen i medio af juni 
sådan, att ägaren, grefve JAMES HAMILTON, fann sig föranlåten 
ingå till Landtbruksstyrelsen med begäran om biträde från Sta- 
tens Entomologiska Anstalt. Den 21 juni fick Anstaltens assi- 
stent uppdrag att: begifva sig till platsen för att undersöka tillstån- 
det. Detta befanns vid ankomsten dit synnerligen bedröfligt. 
Af fruktträdgårdens c. 500 träd var knappt ett ro-tal oskadadt. 


Fig. 1. Äppleträd kalätet af larver af frostfjäriln (Cheimatobia Brumata LIN.) 


och lindmätaren (Hibernia Defoliaria CL.). 


De festa, särskildt äppleträden, voro alldeles kala. Endast blad- 
skaften och obetydliga rester af bladskifvorna voro ännu oför- 
tärda, och i hundratusental krälade larverna omkring på stam- 
mar och grenar samt hängde i stora nät mellan träden. Det 
var hufvudsakligen frostfjärillarver som påträffades. Här och där 
sutto några larver af lindmätaren (Hibernia Defoliaria CL.) och 
gnagde på kvarlefvorna. Hvart man vände sig såg man nakna 
kvistar, blott här och där ett grönt blad. Som nämndts konsta- 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1002. 41 


terades genast, att äppleträden voro värst angripna. Päronträden 
hade ett relativt hyggligare utseende, och bland dem fanns verk- 
ligen ett träd, som var så godt som oskadadt, men så hade det 
också besprutats oftare än de andra. En rond genom parken 
visade, att de flesta af parkträden voro lika illa utsatta. Syn- 
nerligen svårt angripna voro alla ekar, dessutom härjades mer 
eller mindre starkt hassel, hägg, lönn, alm, körsbärträd, äkta 
kastanje, rosor m. m. Enahanda var förhållandet å Drättlinge, 
äfven tillhörigt grefve HAMILTON. 

Trädgårdsmästaren G. SYRÉN hade med all energi kämpat 
mot skadedjuren, men utan resultat, och -förklaringsgrunderna 
härtill torde ej vara svåra att finna. En af orsakerna får man 
väl tillskrifva fruktträdgårdens läge. Till större delen är den 
nämligen belägen invid den till egendomen hörande parken med 
dess höga vördnadsbjudande lönnar, almar och andra träd. Dess- 
utom fanns i äppleträdens omedelbara närhet ett större bestånd 
af högvuxen hassel. Alla dessa träd voro starkt angripna af 
larver. Och här voro dessa nästan oåtkomliga. Detta innebär 
ju tydligen en mycket stor fara för fruktträden. Ty äfven om 
man skyddar dessa aldrig så väl medelst limgördlar och besprut- 
ning, löpa de alltid risken, att larver öfverföras med vinden eller 
på annat sätt från grannträden. En annan af orsakerna till härj- 
ningen torde bero på den använda sprutan. Man begagnade 
nämligen en spruta af tysk konstruktion, hos hvilken vätskestrå- 
len framdrefs medelst komprimerad luft, som inpumpades före 
begagnandet. Apparaten bars på ryggen och var så till vida 
fördelaktig, att en enda person kunde sköta densamma. Olägen- 
heterna med den äro emellertid tydliga nog. Utom det att vät- 
skestrålen försvagas i samma mån som trycket minskas, blir ock- : 
så besprutningsvätskan otillräckligt omrörd. 

Något annat råd, än att anskaffa en ny spruta med betyd- 
ligt längre slang än den dittills använda samt att till hösten om- 
sorgsfullt »limkransa» fruktträden och nästkommande vår nog- 
grant bespruta dem, kunde ej gifvas. Att vidtaga några åtgär- 
der för skyddandet af parkträden samt ekarna i skogen var ej 
att tänka på. 

Sedermera ingick den 3 augusti ett bref från trädgårds- 
mästaren G. SvrÉn, i hvilket meddelades, att en Pomona-spruta 


42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


inköpts och att med densamma företagits en besprutning med 
som det tycktes godt resultat. 

4. Till Norrviken. Sedan flera år tillbaka har direktör 
RUDOLF ABELIN å Norrviken sökt medelst rationellt utförda be- 
sprutningar skydda sina fruktträd mot insekt- och svamphärjnin- 
gar. Och i denna sin sträfvan torde han lyckats i synnerligen 
hög grad, då han särskildt innevarande års sommar varit så godt 
som alldeles- befriad från såväl svårare skadeinsekter som från 
parasitsvampar. Emellertid har han tyckt sig finna, att besprut- 
ning med kejsargrönt inverkar olika på fruktsorterna och 1 vissa 
fall åstadkommer stor skada, i det fruktskalet blir behäftadt med 
s. k. korkrost. För att taga närmare kännedom om direktör 
ABELINS metoder och de resultat han kommit till, fick assistenten 
den 22 aug. förordnande af Landtbruksstyrelsen att på ort och 
ställe studera förhållandena. 

Vid ankomsten till Norrviken den 28 aug. frapperades han 
genast af de rikt fruktbärande och utomordentligt vackra träden, 
det hela en slående motsats till, hvad som bevittnats å många 
andra håll, där man på grund af frostfjärillarvernas härjningar 
ofta förgäfves spanade efter fruktkarten. Under direktör ABELINS 
ledning genomgicks nu nära nog fullständigt den storartade an- 
läggningen, c. 5,000 fruktträd, hvarvid af direktör ABELIN erhölls 
en hel del upplysningar om de olika fruktsorterna med afseende 
på besprutningsresultatet. Alla träd hade besprutats med bor- 
deaux-vätska, hvarvid tillsatsen af kejsargrönt på 100 liter vätska 
i vissa fall varit endast 35 gram i andra 65 gr. 

Att börja med må anföras fruktsorterna i den ordning de 
undersöktes. Af äpplesorterna befunnos stenkyrka, järnäpple, 
röd ananas och melonäpple, alla besprutade med 65 gram kej- 
sargrönt, fullkomligt fria från korkrost och i öfrigt vackra. Gul 
Richard däremot var ganska mycket korkanlupen, men inverkade 
detta enl. dir. ABELINS åsikt fördelaktigt på fruktens utbildning. 
I förbigående omnämndes, att denna fruktsort under vissa år, då 
den ej besprutats, varit starkt angripen af rönnbärmalen (A7gy- 
resthia Conjugella ZELL.). Frukterna, som äro söta till smaken, 
bli aldrig röda, hvilken färg ju annars skulle kunnat anses lockat 
dit fjärilarna.  Ålexanderäpplen tåla mycket väl den starkare 
besprutningen (med 65 gr. kejsargrönt), bli något korkanlupna, 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN I0902. 43 


men till fördel för frukten. En renettartad äpplesort, eldröd 
pigeon, hade under föregående år starkt angripits af skadein- 
sekter, men var nu sedan den ordentligt besprutats alldeles oska- 
dad. Hampus var förträfflig. Ledsamt beställdt var däremot med 
ribston. Denna äpplesort hade visserligen varit alldeles befriad 
från rönnbärmalar och Fusicladium, sedan den börjat besprutas, 
men i stället hade den lidit oerhördt genom korkbildning och 
sprickor i skalet och fruktköttet. Och var det direktör ABELINS 
fasta åsikt, att han härför hade att tacka besprutningen med 
kejsargrönt. Till denna sin uppfattning hade han kommit af flera 
skäl, och för att ytterligare styrka sin åsikt hade han i år lämnat 
några träd obesprutade, en del besprutades med 35 gr. kejsar- 
grönt och åter andra med 65 gr. De obesprutade träden upp- 
visade nu tämligen normala frukter; korkbildningen var obetyd- 
lig, och blott ett eller annat äpple sprickigt. Då de med 35 gr. 
kejsargrönt besprutade träden undersöktes, märktes ögonblickligen 
en skillnad. Talrika frukter voro starkt anlupna af »korkrost», 
och grofva sprickor gingo långt in i fruktköttet. Ännu värre 
beställdt var det med de starkast besprutade träden. Här fick 
man söka länge och väl innan någon oskadad frukt påträffades. 
Äpplekarten var i hög grad deformerad. I allmänhet tycktes 
»korkrosten» lokaliserad till den sida af frukten, som varit direkt 
påverkad af vätskan. Här befanns skalet starkt sammandraget, 
fruktköttet obetydligt utveckladt och försedt med grofva sprickor, 
som ofta trängde in till kärnhuset. Det var i själfva verket en 
synnerligen slående och öfverraskande serie af förändringar dir. 
ABELIN här hade att visa. I samma mån, som besprutningsvät- 
skan innehöll en större kvantitet kejsargrönt, hade också fruk- 
terna lidit genom starkare »korkrost» och sprickor. Och expe- 
rimentet skulle ju vara alldeles öfvertygande, om det ej stred 
emot den vanliga uppfattningen om »korkrostens» uppkomst och 
utveckling, samt emot det faktum, att man t. ex. i Amerika, där 
ju sedan lång tid tillbaka besprutning med kejsargrönt ägt rum, 
såvidt man vet ej iakttagits något liknande fenomen, samt att 
man ju i alla tider, då och då råkat få sin frukt på sådant sätt 
förstörd. Den vanliga åsikten om sprickornas och den dem åt- 
följande korkbildningens orsak torde väl vara den, att uti fuktiga 
år skalet ej hinner utveckla sig tillräckligt fort utan sprängs sÖön- 


44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


der af den innanför befintliga saftrika väfnaden. I det uppkomna 
såret bildas nu ett skyddande korklager, som ofta har tendens 
att starkt breda ut sig. Korkbildningen är också en följd af att 
frukten angripits af Fusicladium. Egendomligt är emellertid, att 
direktör ABELIN under de gångna åren, då ribstonträden ej blif- 
vit besprutade, aldrig lär ha fått frukten på detta sätt förstörd, 
och att korkbildningen ej stod i något sammanhang med den 
ovanligt kraftiga nederbörden innevarande sommar, ansåg han 
bland annat bevisas däraf, att de träd, som stodo på den torra- 
ste marken, voro värst besvärade af kork och sprickor. 

Ett par äpplesorter, som i hög grad vunnit på besprutnin- 
gen, voro codlin springrow och cellini. Båda tåla utmärkt väl 
vid den starkare besprutningen och särskildt för cellznz var resul- 
tatet glänsande. 

Vidare studerades de äpplesorter, som besprutats med bor- 
deaux-vätska innehållande endast 33 gr. kejsargrönt pr 100 liter. 
Bland dessa hade besprutningen medfört godt resultat för 777g- 
sta-äpplen, som i vanliga fall bruka vara en ganska dålig frukt, 
danskt augustiäpple och boiken. Flintinge, ett danskt äpple, 
får kork och sprickor i hög grad, hvilket annars ej plägar vara 
fallet. Oranie, hawthornden och bullerhus reagera likaledes 
ofördelaktigt för besprutningen. Drottning Louise, codlin kes- 
wick och guldtyg äro däremot tacksamma för besprutning. En 
äpplesort, som innevarande år lidit genom kork- och sprickbild- 
ning i lika hög grad som »7z6ston var gravensteiner. Detta 
äpple tål enl. dir. ABELINS utsago ej ens den svagaste besprut- 
ning. Skörden var så godt som alldeles förstörd. Äfven här 
kunde man iakttaga, att den sidan af äpplet, som var vänd utåt, 
också var mest korkanlupen. Härefter påträffades en del sorter, 
som voro utmärkt väl utvecklade, och som alldeles saknade 
»korkrost», nämligen blenheim orange, langton, guldparmän, 
berner rosenäpple, princess Louise, hörningsholm, Signe Tillisch, 
Fansen, åkero, jallais, maglemer, krusenborg och areshow 
m. fl. Cox oranje hade däremot blifvit alldeles fördärfvadt af 

korkrost». 

Hvad päronsorterna angå kan man säga, att så godt som 
alla voro felfria. Följande voro oklanderliga: /hodge, esperens, 
Napoleon, Moltke, dubbelbergamott, Klara Frijs, bon cretien, 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 45 


tongreés, madame Favre, doyanné du comice och nelis a hiver. 
Ej fullt så godt resultat hade ernåtts med zwood, bonne Louise, 
Flemish beauty och amanlis. Dessa senare voro rätt starkt kork- 
anlupna men några sprickor påträffades ej. 

Som slutresultat konstaterades att utaf 52 äpplesorter voro 
32 alldeles felfria och mycket vackert utbildade; 12 sorter hade 
ej uppnått bästa resultatet och 8 voro mycket dåliga. Af dessa 
senare voro ribston, gravensteiner och cox oranje så godt som 
alldeles odugliga. Något bättre voro flintinge, cox pomona, 
bullerhus, oranie och stäringe. 

Ett ganska öfverensstämmande resultat hade dir. ABELIN 
vunnit på Ryfors. Vid en slutbesiktning af besprutningsresultatet 
innevarande sommar fann han att följande sorter voro utmärkt 
väl utvecklade, äfven då de besprutats med 65 gr. kejsargrönt, 
nämligen: lord Suffteld, russet, quarrendon Red, keswick, 
cellini, åkerö och alexander. Följande tåla ej mer än 35 gr. 
kejsargrönt:: röd och hvit astrakan, hampus, säfstaholm och 

pots seedling. Dåliga bli cox oranje, gravensteiner och orante. 
| Direktör ABELINS åsikt att vissa fruktsorter såsom t. ex. 
ribston och gravensteiner skulle taga skada i mer eller mindre 
hög grad genom besprutning med kejsargrönt var i själfva verket 
synnerligen öfverraskande, och i denna sin lifliga öfvertygelse 
ansåg han sig styrkt genom noggranna iakttagelser under de sist- 
förflutna somrarna. Det är ej utan, att man står undrande och 
spörjande framför ett sådant experiment, som det nyssnämnda för- 
söket med ribston-äpplena. Visserligen tror man sig vara allde- 
les på det klara med »korkrostens» uppkomst, men man skulle 
kunna framdraga åtskilliga fall, då korkens uppkomst ej nödvän- 
digtvis måste bero på fruktköttets svällning eller angrepp af Fusti- 
cladium med åtföljande korkbildning i de uppkomna såren. Så 
t. ex. sågs flera frukter, som säkerligen ej varit behäftade med 
Fusicladium och ej hade några skönjbara sprickor, likväl öfver- 
dragna af ett tätt korklager. Synnerligen egendomligt är ju 
också att en del träd, som stodo på torr mark, ledo mera än 
sådana, som stodo på fuktig. Likaledes är det ju ett märkvär- 
digt faktum, att oftast den sida af frukten, som var vänd utåt, 
var svårast angripen. Och särskildt ett träd, gravensteiner, som 
stod så, att besprutningen hufvudsakligen kommit från ett och 


46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


samma håll, åt hvilket äfvenledes den korkanlupna sidan af fruk- 
ten var vänd. 

Af den å Norrviken gjorda undersökningen framgick, att den 
frågan huruvida de olika fruktsorterna öfverhufvud taget röna 
någon direkt inverkan af besprutningen med bordeaux-vätska 
med kejsargrönt och i så fall på hvad sätt, borde bli föremål 
för en noggrann undersökning. Och äfven om man på förhand 
måste antaga, att korkbildningen på fruktskalet ej framkallas på 
det sätt dir. ABELIN anser, är frågan af så pass stor vikt och 
betydelse, att den ej bör utan vidare läggas 3 sido. 

Af synnerligen stor vikt var att jämföra resultatet å Norr- 
viken med å andra håll vunnen erfarenhet, där man också be- 
sprutat fruktträden med kejsargrönt. De enda tillfällen, som å 
sensommaren erbjöd sig härtill, var vid besök i Experimentalfäl- 
tets trädgårdsafdelnings fruktplantering och här å Entomologiska 
Anstalten. Emellertid var å ena sidan tanken ej vid besprut- 
ningstillfällena riktad på, att frukten skulle på något vis reagera 
för den arsenikhaltiga vätskan, å andra sidan voro de fruktsorter, 
som hos dir. ABELIN lidit skada genom »korkrost», här ytterst 
fåtaligt representerade. Då emellertid resultatet af besprutnin- 
garna å nämnda platser torde få anses ganska vackert, vill jag 
här i korthet redogöra för detsamma. 

Hvad först och främst besprutningarna vid Entomologiska 
Anstalten beträffar, äro de i själfva verket af mindre intresse, och 
detta på grund däraf, att resultatet naturligen blir tydligare i 
samma mån, som försöksobjekten äro talrikare och utsatta för 
skadedjur. Entomologiska Anstaltens fruktträd äro ännu både 
mycket unga och af obetydligt antal. Träden besprutades i år 
första gången den 12 maj, innan knopparna börjat slå ut. Då 
observerades ännu ej några insektlarver. «Sedermera företogs 
ytterligare tvänne besprutningar, den ena den ?6/6, omedelbart 
före blomningen och den andra efter densamma, den 3 juli. 
Under sommarens lopp anträffades blott ett mindre antal frost- 
fjärillarver, hvarför också träden utvecklade sig efter omständig- 
heterna mycket väl. Det enda undantaget härifrån var rzbston- 
träden. Dessa äro ännu mycket små, men icke destomindre 
buro de ganska många äpplekartar. Vid hemkomsten från Norr- 
viken undersöktes dessa genast och befunnos de vara — ledsamt 


FYR. 
.+ 


ran TER 


ERP SEE 


WETT VYgsN vv 


ER 
”& 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1002. 47 


nog — i ännu högre grad korkanlupna och sprickiga än dem 
hos dir. ABELIN! Dessutom hade de stannat i sin utveckling, 
så att ett flertal ej uppnått mer än c:a I cm. i genomskärning. 
Hvad orsaken härtill var lämnas osagdt. Ej kan det ha varit 
af brist på fuktighet och lika litet i följd af frost, tvänne orsa- 
ker, som anses gifva upphof till förkrympt frukt. Samtliga andra 
träd å Entomologiska Anstalten buro vackra frukter, som dock 
ej mognade fullständigt. 

Besprutningarna å Experimentalfältet torde få anses såsom 
mycket lyckade. Vid första besprutningen, den 28 maj, befun- 
nos de flesta knoppar, som undersöktes, redan angripna af »mask>, 
frostfjärillarver. För att utröna verkan af besprutningen beslöts, 
att lämna hvar tredje fruktträdrad obesprutad. Vid ett besök i 
trädgården i augusti månad kunde man till fullo lära sig upp- 
skatta värdet af besprutningsmedlet. +De obesprutade trädraderna 
voro nämligen afsevärdt sämre, i det löfverket var sparsammare 
och till följd af »maskens» härjning mer eller mindre deforme- 
radt. De besprutade trädraderna sågo däremot normala ut. I 
september besöktes anläggningen för att utröna, i hvad mån 
frukten var behäftad med »korkrost». Någon dylik kunde ej 
någonstädes upptäckas i större mängd och ett besprutadt, frukt- 
bärande »ribstonträd, visade frukter, som visserligen ej voro nor- 
mala, men i alla fall ej behäftade med »korkrost». 

Ändamålet med resan till Norrviken var äfvenledes att utröna 
resultatet af direktör ABELINS besprutningsförsök med kvassia- 
dekokt mot bladlöss. Medlet ansågs af honom såsom ypperligt 
och för att bekräfta detta anställdes å Entomologiska Anstalten 
några besprutningsförsök, hvilka torde få anses såsom ytterligare 
bevis härpå. S 

Kvassiainfusionen, sedan gammalt känd under namnet »Kochs 
vätska», tillredes enligt följande recept: ”"/+ kg. kvassia slås i 
5 liter vatten och får så stå och »dra» c:a !/3 dygn, blandas 
sedan med 1 kg. såpa, upplöst i 5 liter hett vatten. Vid an- 
vändandet utspädes denna blandning med 40 liter kallt vatten. 
Med denna vätska besprutades den ?t/7 2 körsbärträd, 7 äpple- 
träd, bondbönor och vinbärbuskar, alla starkt angripna af blad- 
löss. Resultatet visade sig följande morgon, då bladlössen öfver- 
allt befunnos vara döda. Någon skada å de besprutade växterna, 


48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


syntes kvassiainfusionen ej ha åstadkommit. Den : kvassia, som 
vid detta försök användes, var emellertid ganska dyr, i det den 
betingade ett pris af 2,45 pr kg., då den inköptes å apoteket. 
Den är afsedd hufvudsakligen för medicinskt bruk. En annan 
sort, afsedd för tekniskt ändamål och som benämnes »flugspån», 
var betydligt billigare, 90 öre pr kg. För att utröna huruvida 
verkningarna blefvo enahanda äfven om denna sorts kvassia an- 
vändes, gjordes åtskilliga besprutningar med infusion däraf. Och 
för att klargöra huruvida såpan är en nödvändig beståndsdel i 
besprutningsvätskan, tillreddes vid ett tillfälle kvassiainfusionen 
utan såpa. Åtskilliga exemplar af Cirsium Arvense, starkt an- 
gripna af en svart bladlusart, besprutades lindrigt med denna 
vätska och resultatet blef att samtliga bladlöss följande morgon 
voro döda. Vidare besprutades några rosenbuskar, som voro 
behäftade med bladlöss, med enbart såplösning, 1 kg. såpa upp- 
löst i 5 liter vatten, och därefter ytterligare utspädt med 40 lit. 
vatten. Resultatet blef äfven i detta fall, att bladlössen dogo. 
Således torde man få anse att båda dessa ämnen äro ungefär 
lika dödande. Att alideles utesluta såpan ur kvassiainfusionen 
torde ej vara att rekommendera, men under alla förhållanden 
torde kvantiteten betydligt kunna minskas. Genom dessa be- 
sprutningsförsök ådagalades till fullo, att kvassiainfusionen är ett 
kraftigt dödande medel mot bladlöss och att det ej det ringaste 
skadar blad eller blommor. Dessutom är den angenämare att 
handskas med än den vanligen använda fotogenemulsionen eller 
tobaksinfusionen samt torde äfven bli billigare. 

5. Till Göteborg och Mariefred. Efter rekvisition från 
sällskapet »Hortikulturens vänner» i Göteborg och från Norra 
Södermanlands landtbruksklubb i Mariefred förordnades assisten- 
ten att vid dessa båda korporationers respektive sammanträden 
lämna råd och upplysningar rörande bekämpandet af fruktträdens 
skadliga insekter. Till följd af detta förordnande hölls den 4 
september föredrag i Göteborg och den 6 samma månad i Marie- 
fred öfver ämnet: Trädgårdens vanligaste skadeinsekter och deras 
bekämpande. Föredraget blef sedermera tryckt uti Göteborgs 
och Bohusläns Hushållningssällskaps kvartalsskrift h. 3, 1902. 

6. Till Kalmar län och Blekinge. Uti en till Kongl: 
Landtbruksstyrelsen ställd skrifvelse meddelade kyrkovärden L. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 49 


ISRAELSSON i Råbäcksmåla i Södra Kalmar län, att löfskogsnun- 
nan under sommaren uti hans hemort uppträdt i något större 
mängd än hvad fallet varit under föregående åren, sedan åtgärder 
mot denna skadeinsekt från statens sida vidtogos. Dessutom med- 
delades af tandläkaren LEONARD HAGLUND, att nunnelarver i år 
varit synnerligen talrika på det gamla härjningsområdet strax norr 
om staden Kalmar. Med anledning af dessa underrättelser an- 
höll undertecknad i en skrifvelse till Landtbruksstyrelsen om 
förordnande för assistenten att besöka de gamla härjningsområ- 
dena i södra Kalmar län och Blekinge jämte staden Kalmar, i 
ändamål att utröna huruvida insekten förekom i så stor mycken- 
het, att åtgärder från statens sida under ett kommande år borde 
vidtagas. Förordnandet erhölls den 23 augusti. 

Den 17 september ankom assistenten till Kalmar och be- 
sökte samma dag det af nunnelarverna härjade området. Detta 
var beläget ungefär midt emellan Lindölund och den s. k. Tall- 
hagen. Längs alla stenmurar kring där befintliga åkrar växte 
en mängd löfträd, särskildt pilar, aspar och rönnar. Träden 
voro låga och buskliknande, då i allmänhet hufvudstammarna 
voro afverkade. De öfverstego sällan 3 å 4 meter i höjd. Så- 
vidt man nu kunde döma af trädens utseende, hade larverna un- 
der sommaren varit mycket talrika. Särskildt tycktes rönn- och 
pilbuskarna varit svårt utsatta. Öfverallt under stenar i gärdes- 
gårdarna anträffades talrika tomma puppor och larvskinn.  Fler- 
talet puppskal voro emeliertid med all sannolikhet ej ”förfärrån 
Några fjärilar eller äggsamlingar lyckades man ej finna. Ägglägg- 
ningen hade ännu ej tagit sin början, som sedermera erfors. 
Af allt att döma torde emellertid fjärilarna varit talrika. Lika- 
ledes tror man sig kunna påstå, att fjäriln under de senaste åren 
spridt sig i hög grad. För fem år sedan var det härjade om- 
rådet inskränkt till en c:a 50 meter lång sträcka, nu måste härj- 
ningsområdet uppskattas till minst 1,000 meter. Då emellertid 
ej några äggsamlingar anträffades, är det ju svårt bedömma situa- 
tionen. De härjade trädens värde torde vara ytterst litet, och 
stora svårigheter vid en kamp emot skadedjuren möta på grund 
af de i allmänhet höga och breda stenmurarna. Faran för dju- 
rens spridning till närbelägen löfskog torde emellertid motivera, 
att detta lilla härjningsområde framdeles noga observeras. 


Entomol. Tidskr. Årg. 24, H. 1 (1903). 4 


50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


Den 18 september anträddes resan till Spjutsbygd och fort- 
sattes därifrån med skjuts till det gamla härjningsområdet Långe- 
måla. Här träffades förmannen vid utrotningsarbetet 1899, C. 
J. GUSTAFSSON. Af denne erhölls dels en hel del muntliga upp- 
lysningar, dels var han följaktig vid en undersökning af de gamla 
härjningsplatserna i trakten. Enligt GUSTAFSSONS uppgift var all- 
männa meningen där på orten den, att nunnelarverna i år visser- 
ligen ej vore talrikare än 1899, men att de utbredt sig öfver ett 
vida större område. I GUSTAFSSONS och grannarnas trädgårdar 
voro fruktträden kalätna och söder om Långemåla var under 
larvperioden småskogen starkt angripen. En undersökning i trak- 
ten gaf vid handen, att äggläggningen ännu ej tagit fart. Här 
och där anträffades en äggsamling, men under nästan hvarje sten 
kläckta och okläckta puppor, ja till och med en larv påträffades. 
Först i C. PETTERSSONS trädgård anträffades en större mängd 
äggsamlingar jämte några fjärilar, som sutto inkrupna i rösena. 
Norr om Långemåla voro larverna ej så talrika, endast å Bökön 
uti Lyckebyån hade de grasserat i större mängd. Då det berät- 
tats, att larver härjat i trakten af Buggemåla, företogs en resa 
dit den 19 sept. Här hade emellertid larvernas antal i själfva 
verket varit tämligen obetydligt. 

Följande dag den 20 september undersöktes först trakten 
kring Brändahall. Här hade larver funnits under sommaren men 
ej i så synnerligen hög grad. Också här anträffades ännu blott 
enstaka äggsamlingar och några stycken fjärilar. Annorlunda var 
förhållandet uppe i Bjurabygget, som under dagens lopp besök- 
tes i sällskap med förmannen för arbetena i dessa trakter under 
våren 1899, CARL PETTERSSON. Vid det första torpet de kommo 
till, klagade innevånarna genast öfver den oerhörda mängden af 
larver innevarande sommar. Öfverallt stodo träd och buskar 
kala och till och med gräsmattorna hade strukit med. Fjärilar 
hade också i dagarna visat sig i stor mängd. Det gällde nu att 
granska stenmurar och stenrösen. Och det behöfdes ej någon 
vidlyftig undersökning för att öfvertyga sig om, att här om nå- 
gonstädes borde något företagas för att motarbeta en härjning 
under nästföljande år. Under nära nog hvarannan sten, som 
upplyftes, anträffades en eller ett par äggsamlingar och stora, 
äggstinna honor sutto inkrupna här och där. Öfverallt hvar man 


PIUUSESFESSE ISSUES OS SEN NE 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 51 


gick fram var förhållandet enahanda, och då man betänker, att 
under kriget mot denna nunna 1899 undersöktes å Bjurabygget 
öfver 11,000 meter stenmur och öfver 1,300 stenrösen, får man 
klart för, sig att här fordras särskildt kraftiga åtgärder, om man 
vill bli kvitt dessa skadedjur. 

Den 21 sept. fortsattes resan till Råbäcksmåla där assisten- 
ten följande förmiddag i sällskap med kyrkovärden L. ISRAELSSON 
besökte de gamla härjningsområdena i trakten. Oaktadt flitigt 
sökande påträffades blott få äggsamlingar. Äggläggningen hade 
tydligen här knappast börjat ännu. Enligt ISRAELSSONS uppgift 
hade emellertid talrika larver under sommaren visat sig på flera 
ställen i trakten. 

Den 22 september skedde återresan till Stockholm. 

Att efter en kort och flyktig undersökning bilda sig en fullt 
klar föreställning om situationen å de af löfskogsnunnan härjade 
trakterna är ej möjligt, särskildt som fjärilarna vid tiden för be 
söket ännu ej lagt sina ägg, en omständighet, som väl får till- 
skrifvas den ogynnsamma väderleken. Af undersökningen fram- 
gick emellertid, att trakten omkring Bjurabygget var i så hög 
grad äggbelagd, att, om intet här vidtages, millioner larver komma 
att utkläckas nästkommande vår. Att äfven i Långemåla är 
att befara ytterligare härjning framgick af de talrika äggsamlingar, 
som där anträffades. Att på dessa båda platser ett utrotnings- 
arbete med understöd af statsmedel är synnerligen välbehöfligt, 
kan man således redan nu afgöra. Huruvida detta arbete bör 
utsträckas till Brändahall och Råbäcksmåla är ovisst. Uppgif- 
terna om larvernas härjningar sistlidne sommar i dessa trakter, 
torde emellertid till fullo motivera en förnyad granskning instun- 


dande vår. 


Omkring 60 olika skadeinsektarter, hafva sändts till anstal- 
ten för att undersökas, af hvilka flera ankommit i exemplar från 
skilda platser. De flesta hafva tillhört trädgården och blott ett 
fåtal åker och äng. Tillika må nämnas, att af den i år mycket 
allmänt förekommande parasitsvampen Epichloö Typhina Tur., 
många prof inkommit, alla växande på timotej. Svampsamlingen 


52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


utgöres af en i början hvit, sedermera gul hylsa eller skida, som omger 
strået, och de flesta sådana hafva suttit på de lägre skottens stjälkar. 
Här nedan anföres de viktigaste insektarterna, hvarom upp- 
lyssningar begärts, men denna gång mer i korthet, då de flesta 
redan blifvit här eller i föregående årsberättelser omnämnda. 


Stråsäden. 


Ålionborren (Melolontha Vulgaris 1L.). Några förfrågnin- 
gar rörande detta skadedjur eller klagomål öfver larvernas upp: 
trädande hafva ej afhörts hvarken nu eller under föregående ar, 
(det egentliga härjningsåret), hvadan man har anledning antaga, 
att den fortsatta insamlingen under svärmningstiden fortfarande 
är till fyllest för att hålla djuret inom vederbörliga gränser. Då 
i sydligaste Sverige svärmning infaller nästa år (1903), får man 
således ej försumma insamlingen, om ock arbetsförtjänsten där- 
vid skulle bli klenare än vanligt. I så fall torde det vara skäl 
uti, att hällre öka priset per liter samlade ollonborrar, än att 
låta arbetet afstanna och kanske falla i glömska, såsom en gång 
skedde i södra Halland för flera år sedan. 

Kastanieborren (JM. Hippocastani F.). Enligt inkommet 
meddelande, åtföljdt af prof, uppträdde denna borre i mängd i 
närheten af Enköping och uppehöll sig mestadels i björkar under 
parningstiden. Dess svärmning synes således inträffa i nämnda 
trakt under andra år än på förut kända lokaler. 

Sädesknäpparen (Ågvrziotes Lineatus T.). Underrättelse 
om detta skadedjur har i år ej inkommit från mer än två ställen, 
hvaraf man skulle kunna draga den slutsatsen, att det ej förorsakat 
någon större skada, och detta till följd af den starka växtligheten. 
Det ena stället var Vinnö i Färlöfs socken, Kristianstads län, och 
profvet insändes af inspektor P. E. ÖHLSON, Kristineberg, samt 
bestod af hafreplantor från en f. d. ängsmark om 6 tnd. Fältet 
hade burit gräs i tre år, förlidet år hafre, hvaraf ”/4; förstördes. 
I år var det åter besådt med hafre, som blef till 3/,; förstörd af 
knäpparelarver. Detta är det vanliga förloppet af knäpparehärj- 
ningar, då äggen antagligen läggas på gräset å andra och tredje 
årets vallar. På gräset kunna de ännu små larverna ej göra nå- 


LAMPA : BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 53 


gon märkbar skada och ej häller på hafren följande vår, då det 
dessutom alltid finnas en myckenhet ätbara gräsrötter kvar i jor- 
den; men under andra hafreåret blir förhållandet ett annat, ty 
då äro larverna större och behöfva mer föda, hvilken nu måste 
nästan uteslutande tagas från hafreplantorna. 

I förra årsberättelsen å sid. 40 omnämnes ett fall, då ett 
gräsfält, som blifvit plöjdt med plog, försedd med skumrist, ej 
sedermera under det år hafre därpå odlades, basvärades af lar- 
ver, fastän ett bredvid beläget fält, som ej sålunda behandlats, 
skadades betydligt. Brefskrifvaren, jordbrukskonsulenten GEORG 
VON ZWEIGBERGK, anmodades att noga följa denna sak och göra 
vidare iakttagelser. Några underrättelser från det hållet ha ännu 
ej afhörts. 

I sammanhang med ofvanstående må här anföras det andra 
fallet af angrepp genom knäpparelarver, nämligen vid Jäthsbergs 
gård, Uråsa i Kronobergs län, där mycken skada anställdes på 
rofvor och betor. Larverna göra gångar i rotknölarna, hvari de 
sedan uppehålla sig. Bästa medlet härvidlag torde vara, att 
gräfva upp de sjukliga plantorna och gifva dem åt kreaturen 
samt att undersöka den jord, som upptages med spaden, och 
bortplocka däri befintliga larver. 

I nyss nämnda årsberättelse omförmäles äfven, att s. k. jord- 
larver 1891 gjorde skada på rågbrodden vid Forsse försöksfält, 
Långsele i Västernorrlands län. Under sommaren hade Avel 
bredvid liggande fält i axen af hafre och råg upptäckts larver 
af slökornflyet (Hadena Tritici L. = Basilinea F.), af hvilka 
eh del som vanligt medföljde till logen, då säden inkördes. Man 
ansåg på stället, att samma slags larver sedermera angrepo grönrågen, 
ehuru de nu voro betydligt olika till storlek och färg. Till anstalten 
sändes några sådana till påseende, och dessa hade stor likhet 
med gräsmaskar (Charaeas Graminis 1.). Ryggen var nämligen 
mörkt gråbrun med tre bleka längslinier, hvilka skarpt framträdde 
på den stora, halfmånformiga, svarta och glänsande fläcken på 
första kroppsringen (nackskölden). Buk och sidor voro mycket 
blekare, och hufvudet glänsande svartbrunt. De sända larverna 
fingo öfvervintra i en burk med jord, och nu förlidna sommar 
utkläcktes där en fjäril, nämligen slökornflyet (/adena Tvitict 13). 
BIERKANDERS uppgift, att dessa larver på senhösten och vintern 


4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


in 


äro mörkare än i sitt yngre stadium, och att de då förtära grön- 
rågen å fälten, synes härigenom till fullo bekräftad. Påståendet, 
att larverna, efter att hafva medföljt säden till ladorna, fortsätta 
att äta en tid och sedan där eller i närheten gå i puppa under 
hvarjehanda föremål, synes således mindre pålitligt och gäller 
möjligen endast undantagsfall. Försök att framföda äldre larver 
med rågax, har hittills ej lyckats för mig, ty de hafva slutat upp 
med att äta af de hårda kornen och dött, innan de fått sin vin- 
terfärg. Någon underrättelse om dessa larvers uppträdande i våras 
har tyvärr ej ingått. 

Hvetemyggan (Cecidomyia Tritict KirB.). Blott två med- 
delanden om dennas talrika uppträdande hafva ingått, nämligen 
från Anderslöf och Svalöf i Malmöhus län. TI de trakter, där 
maj och juni voro torra, och jordmånen är af fastare beskaffen- 
het, torde härjningen varit mindre betydande, ty under sådana 
förhållanden hafva pupporna svårt för att arbeta sig upp i jord- 
ytan, där de små och späda myggorna utkläckas. Från Svalöf 
skrifver Anstaltens korrespondent, dir HANS TEDIN: Som jag förut 
nämnt, svärmade hvetemyggorna i slutet af juni och början af 
juli i oerhörda massor på fjolårets hvetefält, men skadan på årets 
hvete blef dock så godt som ingen, beroende därpå, att hvetets 
axgång försenades så, att svärmningen redan då var förbi. 

Fritflugan (Öscinis Frit LL.) gjorde ganska stor skada i 
Skåne och Halland. 

Kornflugan (Chlorops Pumäilionis ”BIERK.) var äfven talrik, 
men förorsakade obetydlig skada. 

Acarider på hafre, å strået innanför bladslidan, observera- 
des på flera ställen såväl i Skåne som Halland, och var den af 
dem förorsakade skadan mångenstädes mycket påfallande. De 
angripna stånden förblefvo låga och dvärgartade, öfre halmleden 
(vippskaftet) liksom i sicksack böjd och förkortad, så att vippan, 
som för öfrigt blef liten och mager, ej förmådde skjuta ur holk, 
hvarjämte öfversta bladslidan var uppblåst och till färgen röd- 
aktig (TEDIN). — Sannolikt en art Phytoptus. 

Samme meddelare omnämner äfven, att s. k. Nematoder 
eller trådmaskar (ålar) uppträda mångenstädes i Skåne på såväl 
stråsäd som klöfver, ett förhållande, som är ganska beklagligt, 
då dessa små djur svårligen kunna utrotas, där de en gång in- 


EES FOS 


osa MINE EPS ES SE ES ES SYS 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 55 


nästlat sig, åtminstone ej utan mycket besvär. Omväxling af 
säde och djup bearbetning af matjorden rekommenderar man i 
första hand, äfvensom fångstplatser, hvilka dock kräfva mycken tid 
och orsaka förluster. 


Ärtväxterna. 


Ärtsmygen (Bruchus Pisi 1L.). Som ärterna i år nästan 
öfverallt voro mycket försenade i växten, och frosten kom tidigt, 
blef skörden troligen på de flesta egendomar oduglig både till 
människoföda och utsäde. En större import från våra sydliga 
grannar var därför att motse och inträffade äfven. Af de 
många partier ärter, som infördes, voro sannolikt de flesta an- 
gripna af ärtsmygen. Från några erhölls prof till anstalten för 
undersökning och afgifvande af intyg öfver resultatet. Nästan 
alla voro mer eller mindre skadade, oaktadt de troligen med- 
förde intyget »käferfrei> från utskeppnings- eller produktions- 
orten. Att obetydligt skadade ärter kunna där förklaras fria, är 
ej att mycket förvånas öfver, då undersökningsmetoden kan vara 
orsak därtill. Att blott syna ärterna utanpå, är ej tillfyllest- 
görande, då därvid många förbises, som innehålla döda larver 
eller puppor. 

De ärter, som för granskning sändas till anstalten, behandlas 
därför på det sätt, att ett eller flera hundrade afskiljas och sedan 
klyfvas med tillhjälp af en passande tång. Härigenom måste 
alla larver, puppor eller ärtsmygar, som finnas uti profvet, upp- 
täckas antingen som lefvande eller döda. 

Då ett större prof, som uttagits från flera säckar af ett ärt- 
parti och blandats, ej visar större halt af ärtsmygar än ett par 
till några få procent, tror jag man får anse partiet, om ock ej 
»käferfrei», så åtminstone användbart till föda, särskildt under 
en tid, då inhemska felfria ärter knappast kunna för pengar an- 
skaffas. Men vid höga procenttal — i år undersöktes prof, som 
innehöllo 25—27 procent af skadedjuret angripna — förhåller 
sig saken något annorlunda, ty då kan varan just ej kallas ren 
och lämplig till människoföda eller utsäde, hvarför hvar och en, 
som bjuder ut den utan att angifva förhållandet, må kunna anses 
saker till bedrägligt förfarande. Undersökning af från utlandet 


56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


införda ärter torde därför böra genom lag anbefallas, äfvensom 
tillhandahållandet genom säljaren af tillförlitligt intyg öfver varans 
beskaffenhet, på det att den köpare, som ej är villig att tillsam- 
mans med ärter äta skalbaggar och deras larver, må kunna bli 
därifrån förskonad, äfven om de skulle vara för hälsan tämligen 
ofarliga. 

Hvad sålunda angripna ärters duglighet som utsäde beträffar, 
blir denna naturligtvis beroende af det större eller mindre antal, 
som är skadadt. Faran för att få ärtsmygen ut på åkern och 
acklimatiserad synes däremot ej vara synnerligen stor, åtminstone 
i de nordligt belägna landskapen, då ännu ingen infödd genera- 
tion är observerad, oaktadt ärter införts och antagligen till någon 
del användts till utsäde i många års tid. Ej ens i Danmark 
har den, enligt fru ROosTtRUPS uppgift, fått fast fot, hvilket är 
beroende på, att den egentligen tillhör sydligare belägna länder. 
Äfven ryska och engelska ärter innehålla ofta ärtsmygar. 

Man läser ibland i böcker, att ärtsmygen lätteligen dödas, 
t. ex. genom att ärterna neddoppas under en minut i kokande 
vatten, och att groningsförmågan härigenom icke skulle lida. 
För att konstatera detta, anställdes vid anstalten några försök 
med sockerärter, för hvilka här torde böra utförligare redogöras. 

Den 3 april togos sju mindre prof af ärterna, och fyra af 
dessa lades hvart för sig 1 ett kärl med kallt vatten, som ställdes 
öfver en spritlåga så länge, att vattnets temperatur uppgick i 


NEO FATT SET eg ee seg saa ses ss IEC 
a ft Ar set RNA RER OG 
FE AGNES 65 FT OCK 
3 SPA ILYER TSE Pb ar IENERE RF ES NET SE TE 


Då upptogos ärterna och utsattes i en drifbänk för att gro. 
Alla kommo vackert upp, de två sista profven behöfde dock 
härtill något längre tid än de öfriga. Den 16 april voro dock 
alla plantorna omkring 5 cm. höga och af ganska kraftig växt. 

De öfriga tre profven neddoppades i kokande vatten: N:o 5 
under en minuts tid N:o 6 i två och N:o 7 i 5 minuter. Intet 
af dessa grodde, hvarför ärterna ej kommo upp. Detta förfa- 
rande synes alltså alldeles olämpligt, men det förstnämnda torde 
däremot med skäl kunna rekommenderas. 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 57 


TASCHENBERG uppgifver, att 41,5 R. = omkring 52” C., 
ej skadar groningskraften hos leguminoser, men dödar skalbag- 
garna, och man ser af ofvanstående, att ännu högre värmegrad, 
t. ex. 60, kan användas, utan att skada utsädet. Vill man 
alltså förfara med de utländska ärterna så, som här antydes, 
torde fullkomlig säkerhet vinnas för, att inga lefvande skalbaggar 
vid sådden medfölja till åkern. Då vattnet börjar bli varmt, 
bruka ärtsmygarna krypa ut ur ärterna och vandra uppåt kärlets 
kanter, hvarvid de naturligtvis böra dödas. 

En hvad det tycks för vickern mycket skadlig vifvel, som 
man skulle kunna kalla Vickerbladvifveln (Phytonomus Varia- 
bilis Hest), har åter uppträdt vid Svalöf och troligen på flera 
ställen i Skåne. En utförligare uppsats om denna, före år 1894 
som skadedjur ej omnämnda vifvel, och dess lefnadssätt i larv- 
stadiet är af d:r H. TEDIn införd i Sveriges Utsädesförenings 
Tidskrift,, årg V; 1895, S. 42. 


Rotfrukterna. 


Dessa hafva i allmänhet, i motsats till i fjol, stått sig godt 
till följd af den våta väderleken, och de på dem vanligaste in- 
sekterna hafva blott undantagsvis kunnat åstadkomma någon be- 
tydligare skada å de kraftiga plantorna. Några förfrågningar 
hafva dock gjorts rörande kålmalen (Plutella Cruciferarum 
ZELL.), hvilken under förlidet års starka torka förstörde kålväx- 
terna i de flesta trädgårdar. — I Halland skall den dock hafva 
gjort skada på flera ställen (TEDIN). 

Dessutom hafva råd begärts mot gulhåriga skinnarbaggen 
(Oiceoptoma Opaca 1.), tusenfotingarna Planiulus Guttulatus F. 
och Polydesmus Complanatus IL. : 

En dansk Kunstgartner vid namn THORVALD RASMUSSEN 1 
Odense anser sig hafva uppfunnit ett ofelbart medel mot jord- 
loppor på rofvor etc., hvilket han utan ersättning i år hembjöd 
till härvarande jordbruksdepartement. Skrifvelsen öfverlämnades 
därifrån till anstalten för vidtagande af lämplig åtgärd. 

Medlet bestod uti, att beta fröet några dagar i terpentin, 
och var således ej alldeles nytt. Att groningskraften ej skulle 


58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


därigenom minskas, t. o. m. om fröet finge ligga 30 dagar i 
stöp, uppgafs med stöd af mångårig erfarenhet. För att pröfva 
detta, lades en portion rädisfrö i terpentin den 13 maj. En 
tredjedel däraf fick enligt föreskrift ligga en stund på en duk, 
för att lättare kunna handteras, och utsåddes den 16 maj; en 
annan del den 21 och sista tredjedelen ännu senare. Alla tre 
profven grodde på vanligt sätt och kommo vackert upp, den 
sistsådda jämförelsevis något senare och ojämnare, hvilket möj- 
ligen kunde vara beroende af väderleken. Att fröet ej förstöres 
af terpentinen är alltså tydligt, men om den sistnämnda kan af- 
hålla jordlopporna från de uppspirande plantorna, kunde tyvärr 
ej afgöras under den dåvarande väderleken. På bladen af plan- 
torna efter betadt frö syntes hål efter jordloppor likaväl som på 
de närstående, för hvilka intet medel användts, och alla förblefvo 
dugliga i följd däraf, att lopporna ej förmådde nämnvärdt skada 
dem. Försöket måste alltså upprepas under torrare vårar, då 
skadedjuren äro talrika och åstadkomma större olägenheter. 

Kålfjäriln (Pieris Brassice L.) var i år just ej allmän vid 
Anstalten och i trakten däromkring, hvarför den skada, larverna 
förorsakade, blef föga märkbar. De larver, som anträffades på 
hvitkålen, infördes i bur, och de flesta af dem öfvervintra friska. 
Blott några få puppor kläcktes i september i anseende till den 
kyliga väderleken. Det är under sådana förhållanden man kan 
förespå en fulltaligare svärmning nästa sommar; ty efter de fjä- 
rilar, som utkläckas på hösten, hinner ej afkomman en sådan 
utveckling, att den öfverlefver vintern. 


Trädgården. 


Sådana intensiva och vidt utbredda härjningar, som under 
de båda sista somrarna öfvergått fruktträden, torde väl ingen 
kunna erinra sig. De värsta skadeinsekterna härvidlag, nämligen 
frostfjäriln och lindmätaren, äro redan i det föregående utförligt 
omnämnda, hvarför här endast anföres sådana, som varit dem 
behjälpliga vid förstöringsarbetet, t. ex. 

Blåhufvans (Dziloba Coeruleocephala L.) klumpiga och tröga 
larver, hvilka äro till färgen gråblå med breda, gula band längs 


FESTENS SE 


t 
| 


LAMPA: BERÄTTELSE TILL LANDTBRUKSSTYRELSEN 1902. 59 


kroppens öfversida, samt gröna mal-mätarens (Eupithecia Rec- 
tangulata 1.) små, 10-fotade, ljusgröna, med brunröd rygglinie 
försedda larver. De sistnämnda kunna göra afsevärd skada, 
emedan de angripa och förstöra knopparna om våren. Tidig 
besprutning torde vara bästa medlet mot dem. 

Den 'lilla hvita, svartpunkterade, 1 väfnader förekommande 
apelspinnmalens (Hyponomeuta Malinellus Ze.) larver hafva 
äfven uppträdt, dock i mindre grad. 

Af öfriga insekter må nämnas: CLERCKS minerarmal (Lyo- 
netia Clerckella L), plommonstekeln (Hoplocampa Fulvicornis KLr.), 
hvars larv lefver i plommon, fläckhorniga löfvifveln (Phyllobius 
Maculicornis GERM.), fruktlöfvifveln (PA. Pyri L.) m. fil. Trädens 
yngre skott voro i höstas starkt belagda med de mycket små, 
smala och i ena ändan något spetsiga äggen af äpplebladloppan 
(Psylla Mali Först.), hvarigenom det blir nödvändigt, att i vår 
se efter, då iarverna utkläckas, för att döda dem genom besprut- 
ning med fotogenemulsion, tobaks- eller kvassiainfusion med nå- 
got såpa. 

Spanska flugan (Lytta Vesicatoria L.) uppträdde i stort 
antal i trädgårdar vid Mörbylånga på Öland och härjade diverse 
växter, såsom Lonicera, Symphoricarpus, syrén och ask, enligt 
meddelande från prof. G. LAGERHEIM. 


Med anledning däraf, att länsträdgårdsmästarna i Kronobergs 
län ej erhållit uppmaning af vederbörande att inkomma med upp: 
gifter rörande frostfjärilhärjningen m: m., tillskrefvos dessa tjän- 
stemän direkt från Anstalten. På grund häraf erhölls från den 
ena af dem redogörelse först sedan det föregående var tryckt. 
För fullständighetens skull intages dock här i sammandrag skrif- 
velsen från honom, länsträdgårdsmästaren i Kronobergs län, JE: 
BRUNSTRÖM, Lyckeby, hvars distrikt omfattar vissa delar af Konga, 
Albo, Uppvidinge och Sunnerbo härader. Han har uppmanat 
trädgårdsägare inom distriktet att skydda sina träd mot insekter 
och svampar. Många hafva följt råden, men andra hafva tänkt, 
att aldrig någon fara kunde ifrågakomma. 

År 1900 observerades frostfjäriln i stort antal på många 


ställen, men i maj 1901 stodo träden fulla af blommor och sågo 


60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


lofvande ut, så att ägarna sågo med förtjusning på sina frukt- 
träd; men denna glädje var snart slut, ty åtta dagar senare sågo 
fruktträden ut, som om elden gått öfver dem. Personer, som 
förut ansett, att bemödanden att stäfja frostfjärilns framfart vid 
dess början vore ett onödigt arbete, började nu se saken från 
en annan sida. Uti juni samma år omgräfdes jorden omkring 
fruktträden för att förstöra larver, och i september kransades 
träden dels med vadd, dels med halmband och pappgördlar. 
Som smörja användes brumatalim äfvensom på några ställen pa- 
tentsmörja, som eljest begagnas till vagnsmörja, och man upp- 
täckte ända till 300 fjärilhonor på en enda gördel, å ett ader- 
ton år gammalt träd. Halmkransarna tjärades, hvilket är ett 
bra hinder, blott man passar på med att förnya bestrykningarna. 
De bästa gördlar äro af den sort, som i arbetet »Våra för frukt- 
träd och buskar skadligaste insekter», fig. 22 anföras. Dylika 
gördlar hafva användts af meddelaren uti 16 år, men med den 
skillnad, att vaddremsan satts vid gördelns öfre kant. 

I några trädgårdar uppgjordes eldar, då frostfjärilarna voro som 
talrikast, och under flygtiden flögo massor af hanar på aftnarna in i 
lågorna. Endast på några få ställen har man försökt att bespruta 
träden med kejsargrönt, och detta arbete är säkerligen bra, om 
det sker i rätt tid. 1891 iakttogs den största frostfjärilsvärm- 
ningen, men hösten 1892 syntes den vara 1 aftagande, hvarför 
vi hoppas att parasitdjuren äro i annalkande att förstöra larverna. 

Äpplevecklaren har besökt fruktträdgårdarna på flera ställen. 
Kronobergs läns båda länsträdgårdsmästare hafva ingått till Hus- 
hållningssällskapets förvaltningsutskott med anhållan om anskaffan- 
det för allmänt bruk af två emulsionssprutor samt tillhandahål- 
landet af kejsargrönt, men ännu (d. 17 febr. 1903) har ingen- 
ting afhörts därifrån. Några enskilda personer finnas, som hålla 
sig med emulsionssprutor och kejsargrönt, och besprutningen har 
visat önskad verkan. Ryktet hade utspridt, att det gröna giftet 
skulle förorsaka våra insektätande småfåglars undergång. Tror 
ej detta, förrän fullständiga bevis därför blifvit lämnade, då fåg- 
larna ej bry sig om döda larver. 

Stockholms Entomologiska anstalt, Albano 1902. 

Sven Lampa. 


| 


TALLSPINNAREN. 


EN HÖTANDE FARA FÖR VÅRA SKOGAR. 
AF 
V. MEVES. 


Taflan I. 


Knappast har man lyckats dämpa nunnans svära härjningar 
i våra granskogar, så hotas tallskogarna af en annan, lika för- 
ödande insekt, nämligen tallspinnaren (Lasiocampa pini 1.). 

Visserligen har den icke ännu, så vidt kändt är, hos oss 
uppträdt i massa, men stora härskaror hafva samlats i vårt grann- 
och broderland Norge, helt nära vår gräns, i trakter, därifrån 
när som hälst infall kunna med lätthet göras på Dalarnes och 
Värmlands skogsbygder. Försiktigheten bjuder oss därför, att 
hålla ett ytterst vaksamt öga på denna nya fiende, på det att 
han ej må oigenkänd och lömskt smyga sig inpå oss för att 
uppenbaras, först sedan han annekterat kanske ofantliga vidder. 

Enligt den norska »Tidskrift for Skogbrug» bemärktes fjärilns 
larver sistlidne sommar och höst plötsligen i otalig mängd; de 
härjade våldsamt tallskogen i trakten af Elverum"! i Hedemarkens 
amt. Amtstyrelsen framställde genast telegrafisk begäran hos vår 
domänstyrelse om upplysningar rörande de åtgärder, som hos oss 
företagits mot nunnan, och en norsk forstman afsändes till såväl 
Sverige som Tyskland för att samla erfarenheter. Det torde 
därföre kunna förväntas, att kraftiga åtgärder 1 vår vidtagas för 
insektens bekämpande i Norge. 

Vid Elverum lär, enligt nämnda tidskrift, tallspinnaren i fjol 
hafva totalt ödelagt omkring 1,200 tunnland skog, och larver 
blifvit funna öfver en vidd af ej mindre än omkring 20,000 
tunnland. Och då, enligt hvad mig meddelats, insekten nått 
Trysildsälfven (öfre delen af Klarälfven), äro Västerdalarne och 
Älfdalen lätt tillgängliga för honom. 


1 Elverums station ligger på järnvägslinien Kristiania—Trondhjem, 


I 


62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


Tallspinnaren är en ganska stor spinnarefjäril, hvars utse- 
ende framgår af tafl. I, där alla dess utvecklingsstadier äro fram- 
ställda: 

Om tallspinnarens lefnadssätt må anföras följande: 

I norra och mellersta Tyskland, där han periodiskt allt 
emellanåt uppträder, inträffar fjärilns normala flygtid och ägg- 
läggningen i juli. Om dagen sitter fjäriln vanligen stilla på någon 
trädstam, med hvilkens färg den har en skyddande likhet. Vin- 
garna äro då takformigt hoplagda öfver den tjocka kroppen. — 
Äggen anbringas klumpvis i barkspringor, på grenar och, i ung- 
skog, på barren. — Larverna framkläckas i senare hälften af 
augusti och frossa tallbarr tills köld inträder, då de gå 1 vinter- 
kvarter under mossa o. dyl. på marken under träden, liggande i 
hoprullad ställning. När kälen om våren gått ur jorden, bestiga 
larverna ånyo träden och frossa ytterst glupskt, till dess de mot 
slutet af juni förpuppas. 

Emellertid har i Norge denna ordning för hans utveckling 
1 fjol betydligt förskjutits och därjämte visat stor oregelbunden- 
het. — Fjärilarnas allmännaste förekomst inträffade nämligen 
först i slutet af augusti och början af september; och senare 
fann man 1 vinterkvarter larver af alla storlekar. 


I sitt larvstadium lärer tallspinnaren kunna motstå alla köl- 
dens inflytelser, hvaremot puppan och fjäriln äro ömtåligare. 
Aggen påstås kunna uthärda intill omkring — 10" C. 


Larven skall angripa tallar af alla åldrar, hälst äldre, blott 
i nödfall granar och ungskog, hvilket dock ej bekommer den 
väl. Där larven förekommer i stort antal, förtär den alla bar- 
ren, ja till och med knopparna. Träden äro då naturligtvis 
hemfallna åt döden. 

Såsom exempel på den ofantliga skada tallspinnaren kan 
förorsaka, om han ej bekämpas med verksamma medel, må näm- 
nas, att när han åren 1862—1872 härjade i Brandenburg, Pom- 
mern, Westpreussen, Posen och Sachsen, ej mindre än 83,200 
tunnland skog angreps, hvaraf omkring 20,400 tunnland alldeles 
förstördes, och att han åren 1885—1889 i Böhmen var utbredd 
öfver omkring 200,000 tunnland. 

Om härjningar af denna insekt inom Sverige förmäla oss 
veterligen inga berättelser, ehuru han mera sällsynt blifvit fun- 
nen, åtminstone upp till 62:a breddgraden. 

Den verksammaste åtgärden för tallspinnarens bekäm- 
pande har visat sig vara limning, d. v. s. anbringande på träd- 
stammarna af en ring af larvlim, sedan all underväxt, som icke 
kan limmas men bildar bryggor för larvernas uppstigande till 
trädkronorna, blifvit bortröjd. 

Den omständigheten, att alla individer i regel öfvervintra 


2 


a JÅ ee 


Å. a EAA 


dt Sen at ord RR RA nr RA an 


dj 


MEVES: TALLSPINNAREN. 63 


såsom larver på marken, därifrån de om våren uppstiga på trä- 
den för att där äta och förpuppas, gör limningen: mycket verk- 
sam. Om nämligen träden limmas före källossningen, afstängas 
samtliga larver från födan och måste svälta ihjäl, därest de 
icke redan föregående höst blifvit fullväxta och alltså nu skulle 
kunna förpuppas och utbildas till fjärilar utan att dessförinnan 
hafva försett sig med föda. Men äfven i sistnämnda händelse 
torde antagligen faran för fjärilutveckling vara mycket ringa. 
Larverna hafva nämligen för vana att, i olikhet med nunnelarver, 
vid uppstigningen på stammarna blindt rusa på limringen tills de 
stöta hufvudet däremot och insmörja detta, hvarefter de ofelbart 
dö af förgiftning. Häraf torde kunna dragas den slutsatsen, 
att ju längre ned på stammen limmet anbringas, desto säkrare 
blir dess verkan. 

Eftersom larven plägar krypa upp, så snart kälen gått bort, 
måste limningsarbetet naturligtvis vara afslutadt innan dess, eljest 
är det utan ringaste nytta. Men då limning ej kan utföras vid 
frostväder, är tiden för arbetet mycket begränsad, hvarföre det i 
fråga om ett stort område ofta torde möta svårighet att erhålla 
tillräckliga arbetskrafter för hela områdets behandling. I sådan 
händelse synes det rådligast att börja i områdets yttre delar, eller 
där antalet larver är ringare, och att arbeta sig inåt de starkare 
infekterade områdena, så långt medhinnas kan. Ty faran för 
insektens vidare spridning utåt är störst vid områdets gränser, 
hvaremot hungersnöd och sjukdom möjligen kunna förväntas, där 
larverna förekomma i stora massor. 


Om än den förödelse, tallspinnaren kan åstadkomma, är fullt 
jämförlig med den, som orsakas af nunnan, har dock människan, 
såsom af det föregående synes, tallspinnaren mycket bättre i sitt 
våld. Också har i Tyskland, sedan limning börjat användas, 
icke förekommit någon större härjning, oaktadt insekten period- 
vis där och hvar uppträder i oroande mängd. Skogstjänstemän- 
nen ingripa där nämligen genast, så snart fara synes uppstå för 
massökning. 

Om emellertid, i följd af bristande uppmärksamhet eller 
okunnighet om insektens farlighet, tallspinnaren ej Upptäckes 
eller beaktas förr, än en större härjning är i full gång, kostar 
det mycket arbete och mycket penningar att få denna kväfd, och 
skogsägaren blir utsatt för stora förluster. Ytterst viktigt är det 
därföre, att upptäckten sker tidigt. 

Enhvar, som råkar göra en sådan upptäckt, bör därföre 
ofördröjligen tillkännagifva detta, hälst genom att i bref an- 
mäla förhållandet antingen till Domänstyrelsen, adress Stockholm, 
eller till Statens Entomologiska Anstalt, adress Albano. Därvid 
bör fogas prof på fjäril eller larv, äfvensom uppgifvas ej mindre 


3 


64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. >» 


fyndorten, än ock, huru vida insekten förekommer i större mängd 
eller endast enstaka. 


Förklaring af taflan. 


Fig. 1. Tallspinnare, hane. 25 olomnar ochtapommes st ae 
4. En larv 1 vinterkvarter. 5. £Uppa. O3eKOKONSseAlannee 
naturlig storlek. 


NOTISER: 


Af Kongl. Vetenskaps-Akademien hafva innevarande 
år utdelats följande understöd för entomologiska studier: åt fil. 
kand. A. TULLGREN 600 kronor för att bearbeta vissa grupper 
af exotiska hymenopterer å Riksmuseets entomologiska afdelning; 
åt docenten SIMON BENGTSSON 500 kronor för att i norra Sve- 
rige studera och insamla Ephemerider och Plecopterer; åt fil. 
licent. N. HOLMGREN 150 kronor för entomologisk resa i Norr- 
land och studier i Stockholms skärgård; åt fil. kand. I. TRÄGÅRDH 
125 kronor för undersökning af Lojek-tjukko-områdets acarid- 
fauna och åt fil. stud. A. ROMAN 100 kronor för entomologiska 
undersökningar vid Torneåträsk. Dessutom har Akademien be- 
slutat, att Letterstedtska medlen för maktpåliggande vetenskapliga 
undersökningar skola användas för studier öfver biens förmåga 
att finna vägen hem till sin bostad, efter en af professor AURI- 
VILLIUS uppgjord plan. 


Red. 


Entomologiska Anstalten. Med anledning af kongl. pro- 
position har Riksdagen beviljat 1,000 kronor årligen till förhöj- 
ning af assistentens lön, hvarigenom hans tjänstgöringstid vid 
Anstalten kommer att utsträckas till hela året. Dessutom har 
beviljats ett anslag af 600 kronor utöfver det förutvarande till 
underhåll och drift, hvarigenom kan anställas ett extra biträde 
under sommarmånaderna, hvilket visat sig af behofvet påkalladt. 


Sven Lampa. 


Fr, 


SS 


RV SESSRE 


fö 


"Ulin, RA 
, 


| 
Walt dj 


ch 


FS RT ij ; Litt lar der Stor kh im 
A. Ekblom pinx. ' 


Tallspinnaren (Lasiocampa pini L 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE 
Å GRAND RESTAURANT NATIONAL 


DEN 27 SEPTEMBER 1902. 


Efter justeringen af protokollet från föregående samman- 
komst meddelade ordföranden prof. CHR. AURIVILLIUS, att För- 
. €eningen under sommaren genom döden förlorat sin medlem bok- 
handlaren A. CUMLIN. 

Ordet öfverlämnades därefter åt fil. lic. NILS HOLMGREN, 
som höll ett af teckningar belyst föredrag »Om kitinet». Då 
innehållet af detta föredrag återfinnes i tvänne i »Zoologischer 
Anzeiger» för 1902 ingående afhandlingar — den ena: »Ueber 
die morphologische Bedeutung des Chitins bei den Insecten» (vor- 
läufige Mitth.) i B. XXI, den andra: »Studien iiber Cuticular- 
bildungen. I. Ueber Cuticularbildungen bei Chetoderma nitidu- 
Jum TLovÉn» i B. XXII — så torde ingen redogörelse för detta 
föredrag här vara behöflg. 

I sammanhang med detsamma yttrade sig prof. AURIVILLIUS. 

Assistenten vid Statens Entomologiska Anstalt fil. kand. A. 
TULLGREN höll sedan föredrag »Om den giftiga flugan i Eslöfs- 
trakten» och anförde därvid i hufvudsak följande: 

Denna »fluga» har i omkring nio år varit föremål för iakt- 
tagelser af länsveterinären A. TULLBERG, som förliden sommar i 
en skånsk tidning skrifvit om dess uppträdande, och som höll 
för sannolikt, att den skulle vara en art af släktet Sömulia 
Myggan i fråga har i Skåne angripit hästar och nötkreatur, och 
detta i slutet af maj samt i början af juni. År 1901 dödade 
hon ett tiotal djur. Hon sätter sig, där hårbeklädnaden är kor- 
tast, såsom i ljumskarna och på hästen t. ex. i tvärrader på 

Entomol. Tidskr. Årg. 24, H. 1 (1993). I 5 


66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


bringan. De angripna djuren sjukna ganska hastigt in, och ofta 
tillstöta hjärtförlamningssymptom samt döden. En ko hade till 
och med »strukit med» efter blott' en half timma. Emellertid 
hade man nu lärt känna ganska goda botemedel, i svårare fall 
subkutan insprutning med kamfersprit. 

Föredraganden hade denna sommar haft i uppdrag att i 
trakten af Eslöf studera nämnda mygga. Han kom dit strax 
före midsommar, då den förekom 1 blott ringa antal. Emeller- 
tid hade han kunnat fullt konstatera, att »den mystiska flugan» 
utgjordes af vårt vanliga knott (Szmulia reptans), hvilket ju 
också jämte den mycket illa beryktade Szmulia columbaczensis 
eller maculata brukar i Donau-trakterna angripa svin, hästar och 
nötkreatur. Exempelvis anfördes, hurusom den senare en gång 
på blott 4 timmar dödat omkring 400 svin och 40 hästar för- 
utom nötkreatur. 

Knottens byggnad och lefnadsvanor såsom larv, puppa och 
fullbildad insekt beskrefvos, på samma gång som dessa från Skåne 
hemförda utvecklingsstadier förevisades. 

Med anledning af detta föredrag utspann sig ett lifligt me- 
ningsutbyte, hvari efter hvarandra deltogo undertecknad, landt- 
bruksinspektören A. LYTTKENS, assistenten TULLGREN, direktör 
HOLMERZ, med. kand. PEYRON, professor LAMPA, professor AURI- 
vILLIUS och licentiaten N. HOLMGREN. Härunder framhölls, att 
de svåra verkningarna af knottens 'angrepp i Skåne och 1 vissa 
andra sydligare trakter måste stå i sammanhang med något sär- 
skildt gift eller några vissa mikroorganismer, som af en eller 
annan orsak förekommo och gjorde sig gällande där, men icke 
i nordligare trakter, såsom i Lappland och Sibirien, där knotten 
kan sägas vara som mest talrik. Det borde ju eljest vara så 
godt som omöjligt att hålla boskap i sistnämnda länder, och dock 
hade det icke kunnat förmärkas, att densamma där dött, knap- 
past ens blifvit allvarsamt sjuk genom knottens angrepp. 

Byråchefen J. Meves afgaf härefter en redogörelse för »det 
skede, hvari striden mot nunnehärjningarna nu befinner sig inom 
vårt land, och för medlen, som böra användas mot desamma». 

Då man förut icke ansett sig behöfva hysa någon fruktan 
för, att nunnan skulle förstöra tallskogar — angripna tallar kunde 
lätt åter repa sig — så hade inga åtgärder vidtagits till skydd 


2 


å 
k 
| 
i 


TRYBOM: ENTOMOL. FÖREN. SAMMANTRÄDE 'D. 27 SEPT. 1902. 67 


af rena tallskogsbestånd. I sommar hade det emellertid tyckts, 
som om denna erfarenhet skulle komma på skam. Under 1901 
års sommar hade nunnelarver och fjärilar uppträdt i oroväckande 
mängd på ett skogsområde vid Fiholm i närheten af Mälaren, 
nordost om Eskilstuna, ganska aflägset från förut bekanta härj- 
ningsområden. Ägaren, grefve C. BecK-Frus, hade efter tillrådan 
låtit afverka alla å nämnda område befintliga granar, hvarefter 
man väntade, att de ur äggen framkommande larverna snart 
skulle gå sin undergång till mötes. Men de vände sin glupskhet 
mot tallarna och härjade dessa en tid mycket starkt; ja, de för- 
ändrade så sina vanor, att de, enligt jägmästaren G. RAMSTEDTS 
iakttagelser, till och med försmådde granbarren. Byråchefen 
MEves besökte trakten i medio af augusti och fann då en ofant- 
lig mängd »larvlik> på marken under tallarna eller hängande i 
karaktäristisk pestställning på bark och kvistar. Puppor och 
lefvande larver syntes ock i ganska stor mängd på träd och 
kvarlämnade granbuskar. Nästan alla dessa larver befunnos vid 
närmare undersökning sjuka af larvpesten (flacheri); de »spot- 
tade» en brun i stället för grön vätska. Knappast en enda 
puppa innehöll blifvande fjäril; de voro fyllda med brun >pest- 
vätska» eller innehöllo fluglarver. Öfvergången från gran- till 
talldiet hade försvagat larverna och gjort dem mottagliga för 
pesten, hvaraf följden blef, att de ströko med. 

Vi behöfva således ej häller hädanefter hysa fruktan för 
afsevärda nunnehärjningar på våra tallskogar. 

En annan ny härd för nunnan hade visat sig 1901 på 
Askön, en kronopark, som förut hört till Tullgarn. Den angripna 
skogen var där grof och bestod hufvudsakligast af granar, hvilka 
alla höggos ned, och i kanterna af hyggena anbragtes limringar 
på träden. Med flacheri infekterade nunneägg utlades också. 
Ur sådana ägg framkomna larver bruka visa sig krya att börja 
med och sprida smittan men dö efter — på sin höjd — 10 
dygn. Nu i sommar hade inga larver upptäckts å sistnämnda 
område. 

På det stora af nunnan härjade området i Södermanland 
och norra Östergötland hade i år ej träffats några fjärilar af 
denna art. 

Ett område funnes likväl fortfarande, där man måhända be- 


2 
d 


68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


höfde fortsätta striden mot nunnan, och detta är vid Björksund, 
nordväst om Nyköping. Man hade där i fjor ej fått från statens 
sida vidtaga, hvad man önskat till nunnans motarbetande. Möj- 
ligen kunde detta i viss mån varit anledning till, att hon där 
ännu förefunnes i jämförelsevis stort antal. 

Byråchefen MEvES trodde sig kunna påstå, att »nunnefrågan» 
nu för denna gång i stort sedt vore utagerad inom vårt land. 

Den öfverläggning, som med anledning af denna byråchefen 
MeEevzEsS' redogörelse uppstod mellan honom, direktör HOLMERZ 
samt professorerna LAMPA och AURIVILLIUS, rörde sig hufvudsak- 
ligast om flugor, som angripa nunnelarverna. Nu i höst hade 
doktor GRÖNBERG funnit dessa senare mycket angripna af flug- 
släktet Zachzna. Sådana flugor hade vid Entomologiska An- 
stalten utkläckts ur nunnepuppor, hvarför det kunde anses verk- 
ligen vara sagda flugsläkte och ej blott och bart de betydelse- 
lösa köttflugorna (Sarcophaga), som anträffats. De senare an- 
gripa icke, liksom TZachixa, nunnelarverna, medan dessa äro 
friska. Prof. AURIVILLIUS påpekade emellertid, att parasitflugor 
och steklar i det hela gjort jämförelsevis litet för nunnehärjnin- 
gens stäfjande. 

Till slut beslöts att äfven detta år fira Föreningens hög- 
tidsdag på den 14 december, oaktadt denna dag komme att 
infalla på en söndag. 


Filip Trybom. 


69 


Revisionsberättelse för år 1901. 


Undertecknade, af Entomologiska Föreningen utsedde att granska För- 
eningens räkenskaper för år 1901, få efter tagen kännedom om dessa afgifva 
följande berättelse. 

Almänna kassan: 


Debet 

SPEER PETAT S Te a ASS ANANAS UR gla rr ALE 452: 86 

Inkomster : 
aHataa Ar arsafgifter för 1001 oocsdsseooooooosseorososoonsicsooooconon 12 GA 
Statsanslag för utgifvande af »Uppsatser i praktisk entomologi> ... 1,000: — 
Räntor och utdelning å aktier från A. F. REGNELLS, P. F. WAHL- 

BERGS, Ständiga ledamöters och ÖSKAR SANDAHLS fonder 

Eastäikassans eona medel svcsscococslssesspöosesioccssedosr eden TION SZ 
Beata sälda torlagsartiklar ococssoccccs-seccocbesropoldeccosori seb 125: 85 
PN SRSERIRGNI TR GSKFIfeN ccccocoooocc bebos bod Si LÄUEL SES N STREETS EES 16: 10 
BRitälsepdnaler ur biblioteket .sss soo oo oe oo oso rer Eb esEn Nor dr 150: — 


Summa kronor 4,159: 64 


Kredit. 

Utgifter : 
För årgången 1901 af tidskriften samt häftet 11 af »Uppsatser i 

föNUR ES RAR CI TOTH OLOP LA mossa ston secs orsbosssrssr sön ereer nro Sreskonsen 2,544: 12 
Tidskriftens distribution inom och utom landet ssoooooooosooo--------- 230: 95 
Wpgborsdskostnaden >= Usc-srscrbosgsospsrpnsltstesterssinsikest -pasnes=n ene 21: 90 
För biblioteket (inköp, bindning, brandförsäkring) so.soss-------------- 815: 60 
RESER ODISteCDA — oucucpo soo csbrsbarranenossardnd- rr aktssNsnnERarnnnNNEN ANKAS 
Vandringsstipendier m. m, för skolungdom ssssosss--s-s=e-s-serrerstnn>> 92: — 
Fre la od do odbiosrrerdrbosssdrsrsnnan dose ANS ASE 96: 57 
VE Rang tll. E OO 2 soo oo sosse oo sars ssoeroasrperec os skEenes ent UED 285: 32 


Summa kronor 4,159: 64 


Förutom det ordinarie vandringsstipendiet å 60 kr. har Föreningen 
jämväl utdelat ett extra stipendium å 50 kr., till hvilket Föreningen själf till- 
släppt 10 kr, och det öfriga (40 kr.) sammanskjutits af sällskapet »>Fauna> 
samt enskilda ledamöter i Föreningen. 

Af Föreningens fem fonder hafva REGNELLS, WAHLBERGS och Stän- 
diga Ledamöters fonder ej undergått någon förändring. 

ÖSKAR SANDAHLS fond har ökats med 194 kronor genom gåfvor, af 
doktor TRYBOM 40 kr., professor LAMPA 147 kr., doktor ÅA. BERGMAN 6: 25 

-kr. samt afrundning till jämna kronor genom kassaförvaltaren. 


i 


70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT: 1903. 


Räntorna från nämnda fyra fonder hafva tillgodoförts allmänna kassan till - 
utgifters bestridande. 

CLAES GRILLS stipendiefond har ökats, dels genom försäljningsmedel för 
GRILLS >» Catalogus Coleopterorum» och LAMPAS »Förteckning öfver Macro- 
lepidoptera med kr. 45: 10, dels genom fondens egna räntor kr. 57: 48, eller 
tillsammans kr. 102: 58. 


Föreningens egéndom vid årets början: 


A; F;AREGNEDES) förida pnri > mere sta Hd ön HT ARE be SIE SEAN 200031 
P3 i; WAHEBERGS) fOnd = =26=5500 Foo SE ad NERE Ce 2, 000:0-— 
Ständiga, Ledamöters: fondes === racea 5 eo een SNES ere erna 3,100: — 
OSKAR DANDA EES; LONG =s2 oe sec ett Se SPEER rs Sr Ft önlan. (0 6,179: — 
CEARS""GRILLS” SUPeEnd1efönd: see rsecee ooo SSEESEaE SEN TENESNeREE Nere TILA 
Behållning uwvkassanoces. io It Orten ua ae Aves er AOIDIEne 452: 86 


Summa kronor 14,909: 32 


Härifrån afgår resterande skuld till doktor E. HAGLUND för 


inköpt entomologisk/plytteratur Fc S402 => Ner OSAR Nee Nar 400: 


Saldo 14,509: 32 


Föreningens egendom vwid årets slut: 


AT FI REGNETTS:! fORd oe rcrsrrede sep an perne pa: re nns pest VIPERS AN 2,000: — 
BA Br sW AHEBERGS MODO == 5 oo a nr ra oe SE LA SEAN AE 2,000: — 
Stale se damoters-fön4--s--cs--s sco SA AAA SENS SANNE 3,100: — 
OSKAR "SANDAHLS "TOY bosse. 08 12 EV Få MCS Ae POR ERE ENN 6,373: — 
CIARSMUGRIBLS: IStipendiefondet 50050" =S ere parsyyT ae 1,280: 04 
Behällning!1 Massanq ste. AI 95 5S I NUR Ara beLeeAAe a US NNE Se 285: 32 


Summa kronor 15,038: 36 


förutom en i bokhandelsfirman SAMSON & WALLINS konkurs bevakad 
fordran af kr. 105: 58 för sålda exemplar af Föreningens förlagsartiklar och 
af sådana böcker, för hvilka inkomsten tillfaller stipendiefonden. 

Härtill kommer Föreningens till 30,000 kronor brandförsäkrade biblio- 
tek, innefattande äfven förlaget af skrifter. ; 

Föreningens ekonomiska ställning har alltså under året förbättrats med 
kr. 529: 04 förutom ofvannämnda osäkra fordran samt bibliotekets värde- 


ökning. 


TLedamöternas antal var vid 1901 års utgång enligt matrikeln: 


Fledersledamoöter, fa dklassen & cc. boss. sc ee ar se 8 
D:o 2:a RAR OESNr 0 SARAS mat fs 2170 
Korresponderande utländska Jedamöter. cc. --s0--Seseenrnae 12 
Ständiga ledamöter, korporattonendg sc-ss---e50eer ae 4 
D:o PEFSODET | oops ere 2 FELT BE ARARNASA 17 21 


Transport 43 


ROESLER & ENELL: REVISIONSBERÄTTELSE FÖR ÅR IQ0o0I. 171 


Transport 43 


Årsledamöter i HVerge, KOPOFAtlONeÉr sco, oo 10 
D:o » PETSODCT SI 55 sat SN 227 237 
D:o i Norge, CEORAN LR Ca Loa ASL PRE GNT SINN II 
D:o i Finland FÅ OJ NEN JR regn RA grn a JR DA 16 
D:o i Danmark = d:o 5 


Summa 312 

Ett ovanligt stort antal ledamöter har under året afgått med döden. 

Af årsledamöterna i Sverige voro 2 befriade från årsafgift. 

Allmänna kassans medel voro, i den mån de löpande utgifterna det med- 
gåfvo, insatta i Stockholms Handelsbanks sparkassa, 

Föreningens värdehandlingar äfvensom kassaförvaltarens borgen i obliga- 
tioner å nominellt 2,000 kr. äro i öppet förvar hos Stockholms Intecknings- 
garanti-aktiebolag enligt dess företedda bevis. 

Fondernas medel voro vid årets utgång placerade sålunda: 

A. F. REGNELLS fond: 


2 pref. aktier i Söderfors Bruks Aktiebolag (senast 6 2; utdelning) 2,000: — 
P. F. WAHLBERGS fond: 


Säte nenNE "samma bolag, —ccborcbocecsber eri also böt gtr far 2,000: — 
Ständiga ledamöters fond: 

I pref. REN Sam Tar DOLDE mo oont a nd ST ESS Is000-— 

Stockholms Pantaktiebank, deposition, rörlig ränta ...... 1,500: — 

Stockholms Intecknings-gar.-aktiebolags kapitalräkning «600: — 3,100: — 
OSKAR SANDAHLS fond: 

Stockholms Pantaktiebank, deposition, rörlig ränta ...... 3,600: — 

Stockholms Intecknings-gar.-aktiebolag, Kkapitalräkning 2,725: 27 

Stockholms Handelsbank, sparkasseräkning s..ooooo------- 47273 Mö sr 
CLAES GRILLS stipendiefond: 

Aktiebolaget Stockholms Diskontobank, sparkasseräkning.....------- 1,280: 04 


Summa kronor 14,753: 04 

Då Föreningens bibliotek, såsom af ofvanstående synes, uppnått i värde 
en så aktningsbjudande summa som 30,000 kronor, synes det oss såsom om 
inköpet för biblioteket framdeles borde begränsas i förhållande till Förenin 
gens icke öfver höfvan stora tillgångar, hvarigenom tillfälle kunde beredas 
att kosta på tidskriften ännu en eller annan plansch ytterligare, hvilket skulle 
komma alla Föreningens medlemmar till godo. Föreningen kunde ju årligen 
eller en gång för alla själf fixera det belopp, som den anser vara behöfligt 
för bibliotekets underhåll och förkofran. 

De af oss granskade räkenskaperna äro förda med synnerlig ordning 
och reda försedda med verifikationer; och få vi med anledning af, hvad som 
vid revisionen förekommit, föreslå full och tacksam decharge för 1901 års 
förvaltning. 

Stockholm den 19 februari 1902. 


Ernst Roesler. H. G. O. Enell. 


[EE 


72 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT, 1903. 


PETITE RIASHONRE 


J. W. TuTT, British Lepidoptera. Vol. 1—3. London. 1899—1902. 
8:o. 560+584+4-558 sid. Ehuru ännu blott tre band af arbetet utkommit, 
anse vi oss dock böra fästa våra läsares uppmärksamhet därå, enär det är 
anlagdt efter en plan, som kommer att göra detsamma till den mest utförliga 
och innehållsrika bearbetning, som något land äger öfver sin fjärilfauna. Förf. 
har nämligen med stor noggrannhet om hvarje art anfört allt, som i littera- 
turen är kändt om alla dess stadier, om dess lefnadssätt och utbredning m. m. 
Man kan därföre här få reda på allt, som i litteraturen finnes meddeladt om 
en viss art utan att söka därefter i en mängd ofta svårtillgängliga arbeten, 
I systematiskt hänseende har förf. ställt sig på fylogenetiskt grund och till- 
lämpat en del moderna principer, hvilkas riktighet dock i flere fall kan synas 
tvifvelaktig, åtminstone om man skall bedöma dem efter det resultat, hvartill 
de här ledt. För att gifva läsaren ett begrepp så väl om förf:s system som 
om arbetets omfattning lämna vi här en kort öfversikt af de olika bandens 
innehåll. Första bandet innehåller först en allmän inledning på 112 sid., som 
slutar med ett stamträd öfver de olika familjerna; därpå följa Micropterygide, 
6 arter; Nepticulide, 84 arter; Cochlidide, 2 arter; Anthrocerida (Zyganide) 
med 11 arter. Andra bandet behandlar Psychide samt början af Lachneides 
(Lasiocampide) med 5 arter. Tredje bandet omfattar återstoden af Lachneides, 
6 arter; Dimorphida (Endromide), 1 art; Saturnide, 1 art, samt början af 
Sphingide, & arter. Såsom ett exempel på arbetets utförlighet kan anföras, 
alt Lasiocampa qguercus upptager ej mindre än 80 sidor. I anordningen af 
Iasiocampiderna ansluter sig förf. i allt väsentligt till undertecknads bearbet- 
ning af år 1894. Några olikheter i släktnamnen bero på, att förf. erkänner 
de s, k. släktnamnen (rättare >»familjenamnen>»; »stirpes>) i HÖBNERS »Ten- 
tamen>, ehuru de ej åtföljas af några beskrifningar och aldrig voro afsedda 
att användas såsom släktnamn, hvilket tydligen framgår af HÖBNERS seder- 
mera utgifna arbeten. Om vi för öfrigt skulle göra någon anmärkning mot 
det förtjänstfulla arbetet, vore det, att förf. själf ej lämnar några öfversikter, 
enligt hvilka familjer, släkten och arter kunna bestämmas, utan nöjer sig med 
att aftrycka dem, som möjligtvis lämnats af andra, 

Man måste lyckönska Brittaniens entomologer till att hafva erhållit en 
så värdefull handbok öfver landets fjärilar och uttala den förhoppningen, att 
förf. måtte kunna afsluta arbetet efter samma plan, ehuru dess omfång då 
kommer att blifva mycket stort. Äfven för lepidopterologer i andra länder 
är arbetet af stor betydelse isynnerhet för jämförande studier öfver samma 
arts förändringar i byggnad och lefnadssätt i olika trakter. Det är endast att 
beklaga, att arbetets pris torde omöjliggöra dess anskaffande för de flesta 
enskilda forskare. Hvarje band kostar nämligen omkring 18 kronor. 


Chr. Aurivillius. 


— ÄÅÄ—5 


nd 


KG on 


rr Ö 


PE US 


(test man 


sd An EA AAA 


13 


HERR EMBR. STRANDS »NORSKE FUND AV 
HEMIPTERA > 


BELYSTA AF 


AO. M. REUTER. 


Herr EMBR. STRAND har i Norge under sina »mange ento- 
mologisk-arachnologiske reiser i de sidste aar altid leilighedsvis 
medtaget ogsaa Hemiptera», hvilka han sedan låtit d:r G. HOR- 
VATH bestämma och öfver hvilka han under ofvan angifna rubrik 
i Entomologisk Tidskrift 1902, p. 257—270, publicerat en för- 
teckning, hvars offentliggörande motiveras därmed, att det sam- 
lade materialet satt honom »istand att kunne bringe en del nye 
oplysninger om denne del» af Norges fauna. 

I själfva verket blifva dock dessa upplysningar ytterst få, 
och allt, som äger något intresse i herr STRANDS uppsats, hade 
kunnat inrymmas på högst ett par sidor. Förteckningen inne- 
håller "mest fyndorter för öfverallt allmänna arter, och det kan 
alls icke intressera läsaren att erfara, att herr STRAND funnit 
under sina >»mange reiser» blott ett exemplar af arter, hvilka 
man på de flesta orter i Norge under tiden för deras förekomst 
dagligen kan samla i hundratal, såsom Nabis ferus, Monalocoris 
filicis, Ptyelus lineatus, Cicadula sexnotata, o. s. v. 

Skulle man emellertid få tro herr STRANDS uppgifter, så 
skulle han hafva riktat Skandinaviens fauna med 5 och dessutom 
Norges med 16 nya arter. 

I själfva verket finnas emellertid icke färre än 11 af dessa 
arter, ehuru under andra namn, upptagna redan i H. SIEB- 
KES år 1874 utgifna »Enumeratio Insectorum Norvegicorum, 
fasciculus I», och många af dem äro alldeles vanliga, allmänt 


I 


74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


förekommande species, väl bekanta för hvarje samlare, som själf 
skaffat sig den minsta kunskap om de djur, han samlat. Utan 
att erinra sig den omständighet, att nomenklaturen växlar, 
och utan att taga reda på namnens rätta innebörd, har herr 
STRAND skyndat att såsom nykomlingar för Skandinavien pre- 
sentera arter, af hvilka några i snart hundra år varit därifrån 
publicerade. å 

Neottiglossa pusilla GMEL. angifves p. 258 såsom »for 
Norges og vistnok ogsaa for Skandinaviens fauna» ny. Den 
upptages från Sverige redan af FALLÉN såsom Cimex perlatus 
och anföres i SIEBKES Enumeratio p. 2 under namn af Åelzodes 
znflexa WOLFF; är icke sällsynt i södra Norge. 

Corizus subrufus ”GMEL. p. 259, »vistnok ny ikke blot for 
Norges, men for hele Skandinaviens fauna», är identisk med den 
både af FALLÉN och SIEBKE upptagna C. capitatus FABR. 


Geocoris megacephalus Rossi, »för kun kjendt fra Midt- 
og Sydeuropa», är synonym med Öphthalmicus lapponicus ZETT., 
som finnes ända uppe i Lappland och i Norge förut enligt SIEBKE 
är funnen på Dovre och i Enebak. 


Däictyonota tricornis SCHRK, som med ett »(:)» anföres såsom 
ny för Skandinavien, är den redan af SIiEBKE från Norge anförda 
och flerstädes i Sverige funna D. crassicornis FALL. 


Globiceps selectus FiEB., »denne for Skandinavien nye art», 
är identisk med den i de flesta trakter af södra och mellersta 
Sverige och Norge allmänna G/. flavomaculatus FABR., FALL. 
Upptages af SiEBKE, En. Ins. Norv. I, p. 14, orätt såsom be- 
skrifven af DE GEER. Globiceps flavomaculatus FieB. (nec FABR., 
FALL.), som bör nämnas cruciatus REUT., är funnen inom Skan- 
dinavien blott på Gotland. 


Orthotylus marginalis REUT., »ny for faunaen», är den på 
Salices allmänna O. nassatus FALL. (nec FABR.). Vide SIEBKE, 
EE SAN US 

Cicadula sexnotata FALL., också uppgifven såsom ny för 
faunan, heter hos SIEBKE 1. c. p. 35 Limotettix sexnotata. Af 
denna i hela Skandinavien ytterst allmänna art har herr STRAND 
funnit ett »unicum>. 


Typhlocyba sexpunctata FALL., »denne for faunaen nye art», 


2 


t 


å 


Mrlloseat i fre TN Köl ol 


REUTER: HERR EMBR. STRANDS 3>NORSKE FUND AV HEMIPTERA>. 75 


är synonym med TZ. decempunctata FALL. (SIEBKET AC DIS), 
ej sällsynt på al ända upp i Finnmarken. 

Å Åcocephalus nervosus SCHRK, »ny for faunaen», är den 
redan af SIEBKE 1. c. p. 38 från flere ställen angifna Å: stri- 
fus FABR. 

Zygina flammigera FOouUReR., som hänföres till familjen 
Fulgoridae och uppgifves såsom ny för faunan, är den redan af 
SIEBKE Pp. 32 upptagna Typhlocyba blandula Rossi. 

Psylla fusca Zevt. är identisk med Ps. perspicillata FLor. 
Becnralsktecke Fny för faunaen». Se SIEBKE lc: Pp. 41. 

Ingen enda art är för Skandinavien ny. Däremot torde 
följande icke förut vara angifna för Norge: Lschnorhynchus 
resedae PAnz., Drymus brunneus SaurB., Scolopostethus Thom- 
somi ReEutT., Rhyparochromus chiragra FABR., Nabis brevis 
ScHoLtz, Macrolophus nubidus H. S. (ett synnerligen intressant 
fynd), Chlamydatus pullus Reut., Triphleps nigra WOLFF, 
Deltocephalus Flori FiEB., Psylla pruni Scor., de flesta af dem 
icke sällsynta i mellersta Sverige. 

Alla sina många misstag hade herr STRAND kunnat undvika 
genom att studera d:r A. PuUTONns för hvarje hemipterologisk 
författare oundgängliga »Catalogue des Hémiptéres de la faune 
paléarctique», Caen 1899. 

Känner ej författaren detta arbete? 


ur 


76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


EINE NEUECSTERMIUFE AUSTBRITSTEE NIR ATEA 
VON 


YNGVE PJÖSTEDT. 


Eutermes usambarensis n. sp. 


Nasutus. Steht dem des £. arborum (SMEATH.) äusserst 
nahe (vergl. SjösTEDT. Monogr. 1. c. p. 206) unterscheidet sich 
aber durch folgende Charaktere: Die Nase ist nicht schwarz son- 
dern braunrot und liegt fast völlig in derselben Linie wie der 
Kopf; dieser niedriger, indem die Länge und Breite desselben 
sich bei usambarensis wie 46: 16, bei arborum wie 48: 20 ver- 
halten; der Prothorax ist etwas höher und in der Mitte ganz 
wenig aber jedoch bemerkbar ausgeschnitten; das Basalglied der 
Fihler ist hier etwas kärzer als die zwei folgenden Glieder zu- 
sammen, während bei arborum dasselbe gerade so lang wie diese 
erscheint. Von dem ebenfalls sehr nahestehenden £. latifrons 
SjösTt. 1. c. p. 77, unterscheidet er sich durch etwas geringere 
Grösse, die Fiihler sind etwas länger als der Kopf und die Nase 
ist rel. kärzer; der Vorderrand des Prothorax ist nicht abgeplattet, 
in der Mitte ein wenig eingeschnitten. Länge mit dem Kopi 


3,5, Kopf 1,,—1,5 mm. 


Arbeiter. Dieser ist von dem des &E. latifrons SJöst. 
(Monogr. o. c. p. 211) kaum zu unterscheiden, der Vorderlappen 
des Prothorax ist indessen nicht ganz so hoch und mehr abge- 
rundet, so dass er mehr halbmondförmig, mit in der Mitte deutlich 
ausgeschnittenem Vorderrand, erscheint; derselbe ist bei latifrons von 
der Seite zummangedriäckt mit geraden Seiten, abgerundet quer-rekt- 
angulär, nach unten sogar etwas verengt. Länge 4, Kopfbreite 1 mm. 

Usambara. 


ill 


OM NÅGRA CRY PTUSARTERSSSARSKIEDE 
CE CURVICAUDA THOMSON. 


AF 


AA. ROMAN. 


Bland de ichneumonider, som förliden höst visat sig i Upp- 
sala-trakten, har isynnerhet släktet Cryptus FABR. förtjänat upp- 
märksamhet. Af dess arter, som inom Skandinavien torde uppgå 
till omkring 20, hafva nämligen några uppträdt betydligt all- 
männare än jag förut iakttagit. Främst genom sin talrikhet står 
C. infumatus ”THOMS., hvars honor under sept. och ett godt 
stycke in i okt. bokstafligen vimlat på soliga ställen, där de 
isynnerhet höllo till på marken kring trädstammar. En sådan 
massförekomst kan kanske förklaras af föregående års gynnsamma 
sommar, men man vore frestad tillskrifva den en liknande perio- 
dicitet i förekomsten som hos många skadeinsekter, om blott flera 
»svärmår» vore kända. Säkert är, att jag trots talrika exkursio 
ner i Uppsala-trakten de senare åren (under alla årstider) endast 
en gång förut, i sept. 1899, sett ett P-exemplar af denna art, 
som nu plötsligen fanns i öfverflöd. Någon fjärilhärjning, som 
kunde lämnat värdarne till denna hösts talrika generation, har 
jag ej lagt märke till. Genom det rikliga materialet kunde, 
hvad honorna angår, artens själfständighet gent emot C'. obscurus 
Grav. konstateras, då blott en karaktär, och det en färgkaraktär, 
någon gång vacklade. Postpetiolus (den bakom andhålen belägna 
delen af 1:a bakkroppssegmentet) var nämligen hos 4 ex. af 26 
vid samma tillfälle fångade helt svart utan röd kant. Hanar 
observerades aldrig bland honorna, men på annan lokal fångades 
två individ. Kroppslängden är hos honan ganska variabel, 7— 
11,5 mm.; mina S-ex. mäta båda 8 mm. 

I en skogsbacke åt söder, där ofvannämnda art talrikt före- 
kom, fångades dessutom honor af C. obscurus (4—5 ex., det 
största 13,, mm. långt), C. latitarsis THOMS. (4 ex., 14—10 
mm. långa), intressant såsom den enda inhemska arten med breda 
främre tarser hos honan (gruppen Meringopus FÖRSTER), samt 


I 


78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


Uj 


slutligen C. tarsoleucus Grav. och C. curvicauda THoms. De 
bägge sistnämnda förtjäna en liten utredning, då ingen mig veter- 
ligen yttrat sig om den Thomsonska arten alltifrån dess kree- 
rande år 1896. I sina Opuscula Entomologica fasc. XXI ytt- 
rar THOMSON, att »förmodligen 2 väl skilda species» dittills varit 
hopförda som C. tarsoleucus GRrRav. och urskiljer sedan den andra 
arten genom följande CEEne 

»C. curvicauda m.: Niger, pedibus pallide rufis, basi nigris, 
tarsis posticis medio FÖRA postpetiolo latitudine sua longiore, 
terebra recurva. 9. Long. 14 mill. 

Endast funnen i Östergötland.» 

De skiljande karaktärerna ligga således i baktarsernas färg 
samt postpetioli och äggläggarens form. Denna Cryptus erhöll 
jag 1 5 ex. jämte många Zarsoleucus-honor och fann vid närmare 
påseende, att de två första karaktärerna utgjorde den absolut 
enda märkbara skillnaden dem emellan; äggläggarens krökta form 
återfinns lika väl hos den äkta Zarsoleucus. Redan denna grad 
af skillnad är väl liten för en god art, då sådana biologiska 
karaktärer som lokal och förekomsttid äro identiska. Men här- 


br 5. 6. 


1, 2 3C. curvicauda» THOMS., 3 C. tarsoleucus 9, 4 d:o & (abnorm), 
5, 6 d:o (normal). 

till kommer, att just postpetioli form och baktarsernas färg ingå 
bland hanarnes sekundära könskaraktärer. Både Zarsoleucus-hanen 
och curvicauda-honan ha postpetiolus något längre än bred (hos 
tarsol.-? ngt bredare än lång), och bägge ha 2—4 leden på bak- 
tarserna hvita eller åtminstone blekare än 1 och 5, (Zarsol.-P helröda). 

Jämförelsen synes mig resultera däri, att C. curvicauda THOMS. 
ej bör anses som någon egen art, utan är en honform af C. tarso- 
leucus GRAV., som antagit ett par hanliga karaktärer. — Fig. 4 är 
tagen från en Zarsoleucus-s, som bildar ett intressant motstycke till 
»curvicauda»-P, i det postpetioli form och baktarsernas färg äro 
honliga, hvarjämte kroppslängden (16 mm.) är lika med de största 
honornas och något större än hanarnes vanliga. Exemplaret är taget 
vid Uppsala i aug. förra året. 


19 


EN I. SVERIGE FUNNEN NY-ARADID:. 


AF 


ERIC MJÖBERG. 


Aneurus tuberculatus n. sp. Species ÅA. laevi FABR. 
affinis, ferruginea, antice obscurior, antennarum articulo secundo 
minus rotundato, paullo longiore, basin versus minus attenuato: 
pronoti lateribus antice minus sinuatis, disco depresso; scutello 
transversim irregulariter rugoso, apice minus late rotundato; mem- 
brana minus fortiter rugulosa; connexivo serie tuberculorum, quae 
in vicem oblonga maiora, et rotundata minora: abdomine utrinque 
longitudinaliter, irregulariter strigoso. 

Mas: Mare ÅA. laevis angustior, segmento quinto ventrali 
margine postico profundius sinuato, segmento sexto illo longiore, 
margine apicali profunde sinuato, parte posteriore distincte trans- 
versim strigoso, angulis posticis late rotundatis, segmento tertio 
dorsali marginibus sinuato, quarto illo paullo longiore, medio 
tuberculo distincto instructo, quinto quarto fere aequilongo, sexto 
margine apicali fortiter sinuato, segmento genitali robustiore et 
longiore, tuberculo parvo basi utrinque parum minore. 

Long. corp. 41/3 mm. 

Femina: Abdomine lateribus magis rotundatis, segmento 
tertio ventrali margine antico parum sinuato, postico subrecto, 
segmento quarto marginibus subrecto, illo paullo breviore, seg- 
mento quinto margine postico -sat fortiter distineteque sinuato, 
antecedente paullo breviore, segmento sexto margine apicali for- 
titer sinuato, segmento tertio dorsali marginibus sinuato, quarto 
margine postico late sinuato, antecedente paullo longiore, quinto 


I 


30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


margine postico subrecto, quarto longiore, sexto margine apicali 
fortiter sinuato, segmento primo genitali margine apicali distincte 
sinuato, angulis posticis prominulis, segmento secundo minutissi- 
mo, subtus processibus duobus ultra apicem excedentibus instructo. 

Long. corp. 5 mm. 

Nympha: Statura imagini omnino similis, luteo-alba, anten- 
nis, pedibus, pectore rudimentisque hemelytrorum obscurioribus, 
oculis rubentibus; segmentis omnibus ventralibus et dorsalibus 
maculis duodecim subfuscis, duabus in medio maximis, harum 
utrinque quattuor minoribus, quarum qui ad basin segmenti mino- 
res, rotundat&X, cetere dux pone medium oblonge, illis fere duplo 
maiores et in extremo margine una oblonga; segmento secundo 
dorsali et ventrali et ex parte primo -— id magis in mare — 
macula magna rufa distineta; ad angulos anteriores pronoti ma- 
cula oblonga subfusca, sculptura rugosa; segmentis genitalibus 
subfuscis. 

Mus. Holm. 


Flera ex. anträffade på Öland vid Borgholm under barken 
af gamla stubbar 10 juni 1902. 


NOTIS: 


Af den sällsynta, hos oss endast vid Alnarp i Skåne funna 
histeriden Saprinus lautus ER. anträffade undertecknad midsom- 
martiden förra året ett ex. på fruktträd vid komministersbostället 
Hagen i Västergötland. 

B. Varenius. 


SJR 


BEITRÄGE ZUR KENNTNISS DER INSEKTENFAUNA 
VON KAMERUN. 


NEO EAS 


MELOLONTHIDEN AUS KAMERUN NACH DER AUS- 

BEUTE DES HERRN PROFESSOR Dr. YNGVE/ SJÖSTEDT, 

SOWIE EINE UBERSICHT ALLER BEKANNTEN ARTEN 
KAMERUN'S UND DES ANGRENZENDEN GEBIETES. 


VON 


jä PRENSKE. 


Uber die Melolonthiden Kamerun's ist eine besondere Ab- 
handlung bisher nicht erschienen. Was iber diese Fauna publi- 
cirt worden, ist in einzelnen Arbeiten iäber einige Gruppen ent- 
halten, welche erst in neuester Zeit Prof. KoLBE tber die afri- 
canischen ÅApogonza-Arten (1899) geliefert hat, und von mir iliber 
die Serica-Arten der Erde veröftentlicht wurden, die iibrigen we: 
nigen Arten sind als Einzelbeschreibungen zerstreut. In älterer 
Zeit sind täberhaupt keine Melolonthiden aus Kamerun bekannt 
geworden und beschrieben. 50 ist die Kenntniss dieser Familie 
bisher eine sehr unvollständige, sie wird wesentlich durch die vor- 
liegende Ausbeute des Herrn Professor SjösteDT bereichert, so- 
Wohlan. Zahl. der Gattungen : wie. der. Arten. .Der Reichthum 
dieser ist gross, aber sie beschränken sich auf wenige Gruppen 
nämlich: Sericidae, Camentidae, Apogonidae, Schizonychidae, 
Leucopholidae deren Arten auch in den Nachbargebieten, aber 
nur in diesen, zu finden sind. 
| Eine Zusammenstellung aller bisher bekannten Arten, wobei 

die litoralen Grenzgebiete (bis Old Calabar und Benito) berick- 
 sichtigt wurden, möge hier am Platze sein. 


Entomol. Tidskr. Årg. 24, H. 2 (1993): I 


6 


32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


Sericidae. 


Euphoresia benitoensis BrsK. Berliner E.-Z. 1900. p. 90. Benito. 


> multipunctata BrRsK. ebenda p. 91. Benito, (Gabun). 
» metasternalis BrRsK. ebenda p. 92. Benito. 
> Punrctum"PHoMS. Archiv. Ento bid prost (Gabun): 
var. "comgoanra  BRSK. BerlineritE Z:mgoo: pPuNgAS 
Benito. 
> Candezez BrRsK. ebenda p. 96. Old Calabar. 
» brutar, BRSK. Berliner , Es Z:I9oT-up: T89.-- Benito 
> ludificans BrsK. ebenda p- 190. Benito. 
> albofasciata BrsK. ebenda p. 191. Benito. 
» verstcolor BRSK. ebenda p. 194. Benito. - 
> labiata BrsK. ebenda p. 198. Kamerun, Jaunde Sta- 
tion. 
» bisquamulata BrsK. ebenda p. 199. S. O. Kamerun, 
Lolodorf; Nord-Kamerun, Joh. Albrechts Höhe. 
» Sequens BRSK. ebenda p. 200. Benito. 
ÅAphenoserica fallax BrsK. ebenda p. 204. Benito. 
» v. loloana BrRsK. ebenda p. 204. S. O. Kamerun, 
KOlodort 
Bilga pictipennis FARM. Ann. France 1893 Pp. 137. Benito 
(Ubanghi). 


> > Conrada "BrRsK. Berliner EZ. 1rgor. pri208-STOFRAS 
merun, Lolodorf. 

>  kRameruna BrRsK. ebenda p. 209. Sid-Kamerun, Bipindi. 

Lepiserica desquamifera BrRsK. ebenda p. 234. S. O. Kamerun, 

Lolodorf. 

» Zenkeri BRSK. ebenda p. 434. Säd-Kamerun, Bipindi. 

Åutoserica adumana BrsK. Berliner E. Z. 1902. p. 7. Aduma. 

Cyrtotrochalus opacus BrRsK. ebenda p. 18. Old Calabar, Kamerun. 


Camentidae. 


Hybocamenta benitoana BrRsK. Stettiner E. Z. 1898. p. 342. Benito. 


2 


- RR 


FEET ESV FE VS Nn 7 


BRENSKE: MELOLONTHIDEN AUS KAMERUN. 83 
Apogonidae. 

Apogonia Conradti KorBE. Ent. Nach. 1899. p. 42. Kamerun 
(Togo). 

» subsp. capillata KoLrBE. ebenda p. 44. Franz. Kongo 
N'Djolé. 

» sulcata KoLBE. ebenda p. 46. Kamerun, Old Cala- 

bar (Kongo). 
» virescens Duv. Bull. Belg. 1891. p. 418. Ann. Belg. 


1892. p. 279. Old Calabar, Kamerun (Kongo, 
Togo, Mukenge). 


> amzitina KoLBE. Ent. Nach. 1899. p. 50. Kamerun. 
» cupreicollis BL. Cat. Mus. 1850. p. 229. Kamerun, 
Gabun. 


» piluloides THoms. Arch. Ent. II. 1858. p. 59. (Togo, 
portug. Guinea). 


Schizonychidae. 


Anartioschizsa camaruna KOoLrBE. Ann. Belg. 1894. p. 569. Ka- 
merungebirge: Buea. 


» major KOLBE. ebenda p. 570. Kamerungebirge : 
Buea. 
» gracilipes BRsSK. Stettiner E.Z. 1898. p. 380. Benito. 
Leucopholidae., 


Pholidochris Preussi KoLrBE. Ann. Belg. 1894. p. 563. Kame- 
run, Barombi Station. 


» Quedenfeldti BrsKk. Berliner E. Z. 1892. p. 50. 
Aduma. 

Brachypholis Rothschildi BrsKk. Stettiner E:uZgbrsg8rp. 230, 
(Kuilu). 


834 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19902. 


Zu diesem alten Bestande kommen nun die Arten der nach- 
folgenden Arbeit, in welcher alle gesammelten Arten aufgefährt 
wurden, sowohl diejenigen, welche schon bekannt waren, als auch 
einige die als Unica gefunden und nicht beschrieben wurden. 
Es sind ferner hier einige neue Arten beschrieben worden, welche 
von Benito herstammen, da es sehr möglich ist, dass dieselben 
auch in Kamerun vorkommen können. Die Arten der Ausbeute 
Prof. - SJÖSTEDI:S! sind im Bereieh, der (Elässe Meme pNIassake; 
N'dian nebst Rio del Rey gesammelt worden, ostwärts bis an 
den Kottasee (Richardsee). Im Ganzen wurden hier 3 neue 
Gattungen und 16 neue Arten beschrieben, so dass jetzt vom 
Kamerun Gebiet 14 Gattungen mit 50 Arten bekannt sind. 


Sericidae. 


Euphoresia benitoensis BrsK. 7 Exemplare, welche sich 
von den typischen, von Benito stammenden, nicht unterscheiden. 

Euphoresia punctum THomMs. 2 Exemplare. Der schwarze 
Fleck an der Spitze der Flägeldecken ist hier etwas kleiner, 
weniger auffallend als bei den Stäcken von Gabun. 

Bilga Conradti BrsK. I gg. 

Neoserica sp. Der MN. bibosa verwandt, kirzer rundlich 
oval, mit feinen Härchen und auf den Fligeldecken in Reihen 
stehenden Borstenhärchen und mit feinen Börstchen auf dem 
Sena 3 

Trochalus camerunensis n. sp. Länge o, Breite 6,5 mill. 
Type 1093. 

Eiförmig, oben schwarz, dicht tomentirt, unten schwarzbraun 
glänzend, auch auf der Oberfläche ist die dichte Tomentirung 
auf dem Kopf und der Hälfte des Halsschildes abgerieben. Das 
Kopfschild ist stark verjängt, vorn glattrandig (ohne Zacken) auf 
der Fläche grob punctirt mit leichter Erhabenheit, die Nahtlinie 
ist fein erhaben, die Stirn dicht aber feiner punctirt. Das Hals- 
schild ist ebenfalls dicht punctirt, die Seiten sind fast gerade, 
der Hinterrand ist leicht gerundet. Das Schildchen ist an der 
Basis breit. Die Flägeldecken sind in Reihen fein punctirt, die 
Punctreihen sind leicht eingedräckt, die Zwischenräume sind nicht 


4 


30: - 


3 
Ca 


ES LITA nsver 


BRENSKE: MELOLONTHIDEN AUS KAMERUN. 85 


dicht punctirt, der Seitenrand ist der Mitte der Hinterhäften ge- 
genöber leicht geschweift. Die Hinterschenkel sind breit oval, 
glatt; die Hinterschienen sind sehr breit, gegen die innere Seite 
matt punctirt hier mit deutlich gekerbtem Rande. Die Hinter- 
höften sind schräg nadelrissig punctirt. Die Vorderschienen sind 
zweizähnig. Der Fächer ist beim Männchen nur wenig länger 
als beim Weibcehen. 4 Exemplare. 

Die Art bietet fast gar keine Eigenthimlichkeiten; sie liegt 
mir auch von Benito und Aschante vor, alle Exemplare sind 
schwarz. 

Die von Sierra Leone stammenden, nur etwas kleineren 
bräunlich schimmernden Exemplare, welche sich sonst nicht weiter 
von den Kamerunern unterscheiden, gehören nach dem Penis zu 
urtheilen einer anderen Art an; ich beziehe dieselben auf 7. Zu- 
bercuiatus GYLL. 

fiirochalus sp. I Exemplar. 

Trochalus n. sp. Diese Art, von welcher nur 1 Exemplar 
vorliegt ist 7 mill. lang, matt und durch stark gewölbte Stirn 
sowie schmalere Hinterschenkel ausgezeichnet; der Vorderrand 
des Clypeus ist ungezähnt. 

Pseudotrochalus quadrisubmaculatus n. sp. Länge 6,5, 
IBreite 5,» mil. und kleiner: Type 1097. 

Rundlich oval, matt, dunkel, die Flägeldecken auf jeder Seite 
mit zwei schräg gestellten, gebogenen gelbbraunen Binden. Der 
Clypeus ist vorn gerade abgestutzt, sehr fein gerandet, dicht fein 
runzlig punctirt, die Stirn weitläuftiger. Das Halsschild ist dicht 
und fein punctirt, mit geraden Seiten, fast geradem Vorderrande 
dessen Vorderecken deutlich vorspringen. Die Fligeldecken sind 
sehr - dicht tomentirt, die erste Binde beginnt an der Basis und 
theilt sich in einen kiärzeren nach aussen gehenden und in einen 
bis zum zweiten Zwischenraum laufenden Ast; die hintere Binde 
läuft schräg nach vorn in gebogener Form, vom 3: bis 6. Zwischen- 
raum. Es kommt vor, dass jede Binde in einzelne kleine Flecke 
aufgelöst ist. 

Ausser von Kamerun ist diese Art von Benito, vom Kongo, 
Gabun, Acera und Aschante bekannt geworden. 

Pseudotrochalus dichrous Gyrr. Die Art hat eine Länge 
von 7, eine Breite von 5 mill. sie ist unten meisst braun, oben 


5 


36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


schwärzlich und schwarz. Das Kopfschild ist sehr kurz, hinter 
dem schmalen und schwach erhabenem Vorderrande mit einer 
sehr zarten Andeutung eines Querwulstes. Die Fliägeldecken sind 
sehr fein punctirt, die Punctreihen sind matt, eimfach, von sehr 
undeutlichen glatten Streifen eingefasst; die glatten Hinterschenkel 
sind eiformig verbreitert. Die Art bietet sehr wenig eigenthäm- 
liches, dennoch glaube ich sie endlich richtig gedeutet zu haben. 
Sie ist mir ausser von Kamerun, von Benito, vom Kongo, Gabun 
und auch von der Sierrra Leone bekannt geworden, woher GYL- 
LENHALS Exemplare stammen. 

Pseudotrochalus n. sp. 1 Exemplar. Länge 8, Breite 6 
mill. Ebenfalls glänzend und der vorigen sehr ähnlich. Das 
Halsschild ist etwas kräftiger punctirt, die Punctreihen der Flä- 
geldecken sind mit deutlichen glatten Streifen eingefasst, die 
Hinterschenkel sind zwar breit aber mehr parallel. 

Pseudotrochalus Sjöstedti n. sp. Länge 11, Breite 7 
mill... Type 1102. (Eiförmig, nicht Jlänglich Uptersentesbramnt 
oben opalisirend mit dunklem Kopf und dunklem Rande der 
Flägeldecken. Das Kopfschild ist nach vorn stark verjängt, deut- 
lich gerandet, vorn gerade mit Borstenpuncten hinter dem Vor- 
derrande, dicht gerunzelt punktirt. Die Stirn ist fein und matt 
punctirt. Das Halsschild hat leicht gerundete Hinterecken und 
stark vortretende Vorderecken, der Vorderrand ist in der Mitte 
sehr schwach vorgezogen, der Hinterrand dagegen deutlich mit 
Eindräcken jederseits des Schildchens, die Fläche ist fein, dicht 
und deutlich punctirt, mit schwach erhabenem Längsstreif auf 
der Mitte. Das Schildchen ist lang. Die Fligeldecken haben 
deutliche Punctreihen, welche vertieft stehen aber keine glatten 
parallel Linien haben, die Zwischenräume sind fein punctirt. 

Die Hinterschenkel sind sehr breit, kurz oval, glatt. An den 
breiten, glatten Hinterschienen ist die Borstengruppe von der 
Spitze abgerickt. 

Die Art hat Aehnlichkeit mit P. superbus QuEDF. (Berliner 
E. Z. 1884. p. 306) von welcher sie sich durch weniger läng- 
liche Form und durch die fehlenden Doppelstreifen auf den Fli- 
geldecken unterscheidet. Fin Exemplar. 

Pseudotrochalus (Trochalus) concolor KoLBE. var. nigro- 
maculatus nov. var. Länge 7-—9 mill.; Type 1104. 

6 


BRENSKE: MELOLONTHIDEN AUS KAMERUN. 87 


Diese Form unterscheidet sich von der Stammform dadurch, 
dass die Flägeldecken von der Spitze bis tuber die Mitte schwarz 
gefärbt sind und dass die Griäbehen an der Basis des Halsschil- 
des jederseits des Schildchens schwarz sind. Das Kopfschild ist 
auch hier stark verjängt und der deutlich erhabene Vorderrand 
desselben ist vom Seitenrand durch eine einfache Einbuchtung 
getrennt, der hintere Augenkiel berährt fast den vorderen. Die 
Art gehört desswegen zu Pseudotrochalus. Sie ist ebenso wie 
die vorliegende Varietät ausser von Kamerun auch von Guinea, 
ÖOldFCabar,/ Sierra Leone, Kongo, Togo, Kulu bekanntz » Von 
letzterem Orte besitze ich ein ganz schwarzes Stäck, bei welchem 
nur der Hinterleib dunkelbraun ist. 

Sehr ähnlich ist dieser Art P. bomuanus BrRsK. (Ann. Belgique 
1899 p. 382) bei welcher das Kopfschild schmäler ist. 

Cyrtotrochalus opacus BrsK. Berliner E. Z. 1902.Pp. 18. 
Durch den 4-gliedrigen grossen Fächer sehr ausgezeichnet. 2 
Exemplare (5) von brauner Farbe, 1 2 schwarz. Die Art ist 
auch von Angola und Old Calabar bekannt. 

Hieran möchte ich noch die Beschreibung von 4 neuen 
Pseudotrochalus knäpfen, deren Vorkommen auch in Kamerun 
möglich sein duärfte. 

Pseudotrochalus benitoensis n. sp. Länge 9, Breite 6 
mill. Von Benito. Type 1103. Länglich oval, sehr dicht to- 
mentirt, braun, unten bereift. Das Kopfschild ist breit, schwach 
gerundet, der Vorderrand geht ohne Einbuchtung in den Seiten- 
rand iäber. Das Halsschild ist sehr kurz, das Schildechen breit, 
die Flägeldecken mit einfachen Punctreihen, die Hinterschenkel 
glänzend, breit, kurz eiförmig. 

Pseudotrochalus longithorax n. sp. Länge 8, Breite 5 
mill. Von Benito. Type 1105. Oval, matt, dunkel gefärbt. 
Das Kopfschild ist kurz, vorn deutlicher gerandet als an den 
Seiten, sodass an den Ecken ein schwacher Absatz entsteht, fast 
auf der Mitte der Fläche steht eine grobe 3orstenpuncetreihe 
zwischen den dicht gerunzelten Puncten. Stirn und Halsschild 
sind dicht und deutlich punctirt. Das letztere ist sehr abweichend 
gebaut, indem es deutlich verlängert ist. Die Flägeldecken sind 
mit einfachen Reihenpuncten besetzt. Die Hinterschenkel sind 
wenig verbreitert, gleichbreit, dicht fein punctirt; die Hinter- 


/6 


38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


schienen sind wenig flach, mehr cylindriseh und gestreckt, die 
Borstengruppe am Aussenrande steht fast in der Mitte. 

Pseudotrochalus niger n. sp. Länge 9, Breite 6,5 mill. 
Von Benito. Type 1106. Oval, glänzend, schwarz, von robuster 
Form. Das Kopfsechild ist breit, mässig vorgezogen, schwach 
gleichmässig gerandet, die Fläche ist kräftig, weniger dicht punc- 
tirt, nicht gerunzelt, in der Mitte mit leichter länglicher Erha- 
benheit. Das Halsschild ist dicht und gröber punctirt, die Ein- 
dräcke an der Basis sind schwach. Das Schildcechen ist spitz, dicht 
punctirt. Die Fliägeldecken mit feinen Punctreihen, welche von 
parallel laufenden glatten Streifen eingefasst werden, die Zwischen- 
räume sind deutlich punctirt. Das Pygidium ist zerstreuter punc- 
tirt, an der Spitze zuweilen glatt. Die Hinterschenkel sind kurz 
oval glänzend, die Hinterschienen sind flach. Der Fächer des 
JA ist länger wie der Stiel, das letzte Fächerblatt hat einen 
Längseindruck, welcher bei der Zählung der Fächerblätter täuschend 
wirkt. 

Pseudotrochalus congoanus n. sp. Länge o, Breite 6 
mill. Vom Kongo. Type 1107. — Oval etwas länglich, schwarz, 
der vorigen Art sehr ähnlich. Das Kopfschild ist breit, sehr 
kurz halbkreisförmig gerundet, grob runzlig punctirt. Das 
Halsschild ist kräftig und dicht punctirt, die Mitte der Basis tritt 
weniger vor, hier sind die Puncte nadelrissig. Die Flägeldecken 
sind wie bei 2iger. Die Hinterschenkel sind wenig verbreitert, 
gleich breit, glatt wie die wenig breiten Hinterschienen. Der 
Fächer ist schmal ohne FEigenheiten. 


Camentidae. 


Brachymis crinitus n. sp. Länge 10, Breite 6 mill. 2. 
Type 1108. Das Kopfschild ist vorn tief ausgerandet, glatt bis 
zum scharfen Querkiel, dann körnig runzlig punctirt bis zur fast 
verwischten Naht; die Stirn ist ebenfalls rauh punctirt, behaart. 
Das Halsschild ist an den Seiten in der Mitte gerundet vortre- 
tend, ziemlich dicht punctirt und abstehend behaart, ohne abge- 
setzte Streifen. Das Pygidium ist fein punctirt, ebenfalls abste- 
hend behaart. Die Hinterschenkel sind gleichbreit, glatt, glän- 

8 


BRENSKE: MELOLONTHIDEN AUS KAMERUN. 89 


zend mit sehr dichter Borstenreihe neben dem Innenrande. Das 
Kinn ist schwach gewölbt. Die Fähler sind neungliedrig, der 
Hachersist "sehr: klein: mit 4 Blättern. — 4 Exemplare.s —42 
Weibehen von denen das eine nur 8 mill. lang ist, ganz roth- 
braun gefärbt, ziehe ich zu derselben Art, obgleich sie völlig 
verschieden zu sein scheinen; aber bei näherer Betrachtung ergiebt 
sich auch nicht die kleinste Differenz in der Punctirung; so blei- 
ben also als Unterschiede nur Farbe und Grösse ibrig, welche 
auch bei diesen Arten Schwankungen unterliegen. 

In den Archives entomologiques Tome II. 1858 p. 60, be- 
schrieb THOMSON die Gattung Brachymzis nach einem männlichen 
Exemplar, welches neungliedrige Fähler und einen 5 blättrigen 
Fächer hatte, .dessen erstes Glied kirzer als die anderen ist. 
Das Weib blieb unbekannt; ich beziehe die vorliegenden Exem- 
plare auf diese Gattung von deren bekannter Art, sie sich durch 
geringe Grösse und gleichmässige Punctirung des Halsschildes 
unterscheiden. 

Von Benito liegt mir ein Männchen vor, welches ich glaube 
auf B. pubens THOMs. beziehen zu können; hier hat jedoch der 
Fächer 6 Blätter von denen das erste nur halb so lang als die 
äbrigen ist. Es ist daher mit dem Wortlaut der Beschreibung 
nicht gut in Ubereinstimmung zu bringen, auch wenn man das 
erste halbe Fächerglied als letztes Stielglied auffasst, von dem 
THOMSON sagt: »le quatrieme un peu angulé en dedans». 

Apocamenta nov. gen. Vom habitus einer Empecamenta; 
der männliche Fählerfächer hat 6 lange Blätter, der weibliche 4: 
das dritte Glied des Stieles ist deutlich verlängert, das Kinn ist 
flach, die Unterlippe ist abgeplattet; die Oberfläche mit einzelnen 
Borstenpuncten. Die kleinen Krallen mit breitem Hautlappen 
an der Basis. 

Apocamenta cameruna n. sp. Länge 10, Breite 6 mill. 
SKPlype Iroo. Das Kopfschild ist vorn tief ausgebuchtet, 
glatt bis zum Querkiel, welcher vorn behaart ist, dahinter sehr 
fein, sehr dicht runzlig punctirt mit einigen, wenig auffallenden 
"Borstenpuncten dazwischen. Stirn und Scheitel sind sparsam mit 
nadelrissigen Borstenpuncten besetzt. Das Halsschild ist an den 
Seiten gerundet erweitert, an der Basis fein und dicht punctirt, 
vorn mit zerstreuten groben Puncten besetzt, welche lange: Bor- 


9 


/ 


AT or 


90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


stenhaare tragen. Das Schildchen ist glatt. Die Flägeldecken 
sind gleichmässig dicht, ziemlich kräftig punctirt, an der Naht 
und an Stelle der Rippen stehen kräftige Borstenpuncte. Das 
Pygidium ist dicht punctirt behaart, an der Basis mit einer Quer- 
reihe kräftiger Puncte. Die Hinterschienen sind gleichbreit, glän- 
zend mit dichten Borstenpuncten und feineren Puncten. Die 
Hinterschienen sind gestreckt. Der Fächer des g ist deutlich 
länger als der Stiel, etwas gebogen, gleich schmal. 

Apocamenta n. sp. &Q in einem einzelnen Exemplar, sehr 
defect, es hat an den Vorderschienen nicht das zweite, kleine 
Zähnchen, ist auf dem Kopf sparsam aber grob punctirt, auf 
dem Halsschild sind die Borstenpuncte tief, die anderen Puncte 
sind wenig dicht, fast matt; auf den Flägeldecken fehlen die 
Reihenpuncte oder sind undeutlicher. 

Empecamenta variolosa 'BrsK., Stettiner EZ: 1897. P- 
100, welche ich nach weiblichen Exemplaren beschrieb, stelle ich 
jetzt zur Gattung Åpocamenta. Hier unterschiedet sich varzolosa 
durch eine grob punctirtes Kopfschild, welches hinter dem Quer- 
kiel eine deutliche Erhabenheit hat, sowie durch das matter und 
spärlicher punctirte Halsschild von Å. cameruna. 

Å. variolosa ist auch von Benito bekannt geworden. 

Noch ein neues Genus möge hier angefigt sein: 

Pachychilecamenta nov. gen. Von gedrungener Gestalt, 
oben unbehaart; der Fiähler ist 10-gliedrig, der Fächer des & hat 
6 Blätter. (9 fehlt.). Das breite Kopfschild wird von der Ober- 
lippe itberragt (wie bei gewissen Heteronyx Arten), das Hals- 
schild ist kurz mit vorspringenden Vorderecken; die Fliägeldecken 
ohne Rippen; die hinteren Schienenpaare mit schräg gestellten 
Borstenreihen (wie bei Camenta) die Vorderschienen stark zwei- 
zähnig; die Krallen mit Hautsaum, welcher nur die Spitze frei- 
lässt. Das Kinn ist flach. Die Gattung hat trotz ihrer auffal- 
lenden Figenthiämlichkeiten ihre verwandschaftlichen Merkmale 
zur Camenta-Gruppe bewahrt, steht jedoch bis jetzt durch die 
Bildung der Oberlippe isolirt da. 

Pachychilecamenta rufa n. sp. 

Länge 10, Breite 6 mill. &. Von Benito; in meiner Samm- 
lung. Type rt10o1. Glänzend, Kopf, Halsschild, Beine und Unter- 
leib roth, die Flägeldecken kastanienbraun. Die Oberlippe iber- 


10 


BRENSKE: MELOLONTHIDEN AUS KAMERUN. gI 


ragt in ihrer ganzen Breite den Clypeus, dieser ist vorn leicht 
gerandet an den Seiten allmählig breit krämpenartig aufgeschla- 
gen, sehr fein punctirt. Die Naht ist fein erhaben, die Stirn ist 
flach, fein punctirt, die Augenkiele sind sehr kräftig. Das Hals- 
schild ist vorn in der Mitte deutlich vorgezogen, die Seiten sind 
stark gerundet mit wellenartig gepresstem, schmalem Rande (nicht 
gekerbt), sehr fein punctirt. Die Flägeldecken sind sehr dicht, 
stärker gleichmässig punctirt (ohne gröbere Borstenpuncte). Der 
ganze Hinterleib ist sehr dicht punctirt, fein behaart, der letzte 
Ring ist gröber punctirt, die Borstenquerreihen sind mässig kräftig. 
Die Hinterschenkel sind gleichbreit, glänzend glatt, mit dichter 
Borstenpunctreihe am inneren Rande und einer schwächeren Reihe 
am äusseren Rande. Die Hinterschienen sind von der Länge 
der Schenkel, durch die Stellung der Borsten sehr ausgezeichnet, 
an den mittleren Schienen springen dieselben aussen noch stärker 
hervor. Hinterbrust und Hirften sind sehr kurz und fein behaart. 
An den Fihblern ist das dritte Stielglied verlängert, das vierte 
sehr kurz; das erste Glied des Fächers ist halb so lang, das 
zweite Glied nur wenig kärzer als die anderen, der ganze Fächer 
ist kurz, fast etwas kärzer als der Stiel, schwach seitlich gebogen. 


Apogonidae. 


Apogonia Conradti KorprE. 4 Exemplare. 

Apogonia cupreicollis BLAncH. 9 Exemplare. 

Apogonia virescens Duv. Das eine vorligende Exemplar 
ist 8 mill. lang, mit röthlich broncenem GlanzZ. Die -Flögel- 
decken sind im ersten Zwischenraum nicht runzlig und schwächer 


punctirt als im zweiten und dritten Zwischenraum. 


Schizonychidae. 


Anartioschiza cameruna KorBE. Annales de Belgique 
1894. p. 569. in zwei Exemplaren. 


92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


Leucopholidae. 


Brachypholis Sjöstedti n. sp. Länge 14—17 mill., Breite 
70 Milla 23 UPP ypeinnsD 

Der 5. Rothschildi BrsK. (Stettiner 
EE: Z3 f898: Pp: 239) sehrähnleby döunner 
lanzettförmiger beschuppt, mit deutlichen 
Spiegelflecken an der Basis des Halsschil- 
des und zwei grossen gleichartigen Flecken 
am Seitenrande der Flägeldecken. Das 
Pygidium ist beim & ohne Erhebung, 
beim 9 mit einem starken Höcker an der 


Su : FA 
PRO R ROS Sj Used Spitze. Der Spitzenrand der Fliägeldecken 


aa ist beim 9 weniger steil und weniger scharf 
abgesetzt als beim g. 

Pholidochris Sjöstedti n. sp. Länge 29, Breite 16 mill. 
Zwei &g. Type 1110. In Grösse und Gestalt der Pholidochris 
Preussz KorBE (Annales de Belgique 1894. p. 563.) am ähn- 
lichsten, unter anderem durch die Bildung des Pygidium's ver- 
schieden, welches bei der vorliegenden Art gleichmässig schwach 
gewölbt ist, ohne die zweihöckerige Erhabenheit an der Spitze, 
welche Ph. Preussi hat. Die Ph. Quedenfeldti BrsK. (Berliner 
ERANRTOg 2 p- 50) welcher sie ebenfalls sehr ähnlich ist, ist 
grösser, robuster, das Kopfschild hat feinere Puncte, der vorletzte 
Hinterleibsring ist hier gross und deutlich, grösser als der vorher- 
gehende Ring. 

Dunkel kastanienbraun, Kopf, Halsschild und Schildchen 
schwärzlich, matt, die Flägeldecken mit pruinösem Anflug, nur 
unten spärlich, die Brustmitte dichter behaart. Das Kopfschild 
ist kurz die Ecken sind breit gerundet leicht gerandet, in der 
Mitte unterbrochen, sodass die Oberlippe ein wenig vortritt, auf 
dem fein chagrinirtem Grunde stehen seitlich gröbere flache 
Puncte. Die Stirn ist gleichfalls chagrinirt, die seitlich stehenden 
Puncte sind etwas schwächer und erstrecken sich bis zur Mitte, 
werden aber hier ganz matt. Das Halsschild ist kurz, die Ecken 
sind abgerundet, der Vorderrand ist gleichmässig abgesetzt, die 


I2 


BRENSKE: MELOLONTHIDEN AUS KAMERUN. 93 


Fläche ist leicht gewölbt, chagrinirt, nur an den Seiten mit dich- 
ten sehr grossen Puncten besetzt, der Seitenrand vorn schwach, 
hinten kräftig gekerbt, am Vorder- und Hinterrande sind sehr 
matte Puncte vorhanden. Das Schildechen ist kurz herzförmig, 
chagrinirt, mit einzelnen matten Puncten. Die Fligeldecken haben 
3 schwache Rippen, von denen nur die erste deutlicher ausgebil- 
det ist, eine starke Seitenrandrippe und noch kräftigere Nahtrippe, 
welche nach der Innenseite bis etwa zur Hälfte ihrer Länge ge- 
runzelt ist; die Oberfläche ist deutlich chagrinirt, mit gleichmässig 
vertheilten Punceten besetzt, welche nur im ersten Zwischenraum 
und auch hier nur ganz schwach gerunzelt sind. Das Pygidium 
ist glänzend, breit dreiseitig, breit abgerundet, die Fläche ist leicht 
gleichmässig erhaben, äusserst fein chagrinirt, mit zerstreuten 
schwachen Puncten besetzt. Der auf seiner Mitte flach einge- 
dräckte Bauch, dessen zwei letzte Segmente kurz und schräg 
geneigt sind, ist, bis auf die freibleibende Mitte, mit kurzen 
Härchen, die seitlich ziemlich dicht stehen, besetzt; die Puncte 
sind leicht nadelrissig. Die Hinterschenkel sind bis zur Mitte 
mit tiefen Puncten in denen Borsten stehen besetzt, die andere 
Hälfte ist sehr sparsam und schwach punctirt. Die schmalen 
Hinterschienen sind grob nadelrissig punctirt; die Endsporen sind 
wenig schlank. Das Krallenzähncehen ist kräftig. Die Hinter- 
höften sind kurz anliegend, die Hinterbrust länger, dichter be- 
haart. Die Unterlippe ist tief eingeschnitten, an den gerundeten 
Ecken mit groben Borstenpuncten besetzt. Das letzte Glied der 
Mavxillartaster ist länglich, aussen abgeplattet, das vorletzte ist 
kurz' keulenförmig. Der Fächer ist ziemlich breit eiförmig, nicht 
ganz so lang als der Stiel, aber doch deutlich länger als die letzten 
6: Glieder desselben. 

Wegen der Unterscheidung von den anderen Arten dieser 
Gattung, verweise ich auf die Ubersichts Tabelle in der Stettiner 
BI NT 808: pi.242. 

Hierzu gehört offenbar ein 2, obgleich dasselbe einen habi- 
 tuel sehr abweichenden FEindruck macht, besonders wegen der 
glänzenden, nicht gerippten Flägeldecken. Der Glanz derselben 
ist eine beim 9 häufige Erscheinung, während das Fehlen der 
Rippen nur durch anormale Bildung zu begränden sein wirde, 
da solche beim & vorhanden sind. Bei Ph. Dohrni sind sie in 


2 


13 


94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


beiden Geschlechtern sehr schwach ausgebildet, bei allen anderen 
Arten sind sie deutlich vorhanden. Ausserdem weicht dies 2 
noch in folgenden Puncten von dem vorher beschriebenen & ab: 
QuLange3, Breite 7 mill: 25 URfeum. SID Ce Mr 

Das Halsschild ist an den Seitenrändern viel schwächer ge- 
kerbt, die Puncte hier sind viel weniger grob und tief, im Gan- 
zen weniger auffallend als beim g&. Die Flägeldecken weichen 
am ' stärksten ab, indem die Rippen auf ihnen fehlen; zwischen 
den zerstreuten fein eingestochenen Puncten, ziehen sich bis zur 
Mitte etwa, schräge Runzeln. Das Pygidium ist flach, sehr fein 
und zerstreut punctirt. Der Bauch ist nicht eingedrickt, der vor- 
letzte nicht verkärzte Ring ist quer gefurcht, die hintere Hälfte 
desselben mit nadelrissigen Puncten besetzt. Die Hinterschenkel 
haben eine starke Borstenpunctreihe und feine, etwas nadelrissige 
Puncte, welche auf der Mitte fehlen. Der grössere der beiden 
Endsporen an den Hinterschienen ist in der Mitte auffallend stark 
verbreitert, noch kräftiger als bei Ph. Quedenfeldti, am Ende 
jedoch zugegespitzt. Die Fiihler sind gestreckt, der Fächer ist 
gleichbreit, er ist so lang wie die 6 vorhergehenden Glieder, es 
liegt also eine nur geringe Geschlechtsdifferenz in demselben. 
Diese ist beim 9 am stärksten ausgeprägt in den gegen die 
Spitze sehr verbreiterten Hinterschienen, in dem gewölbten Bauch 
und den stark verbreiterten Hinterschienensporen. 

Die nachfolgende Art reiht sich hier an: 

Pholidochris Helleri n. sp. 

&Z Länge 27, Breite 13; 9 Länge 30, Breite 14,5 mill. 
Benito, von Herrn DONCKIER in 5 Exemplaren erhalten. Type 
TRON 

Wodurch sich diese Art auffällig von den anderen Gattungs 
genossen unterscheidet ist die behaarte Oberfläche, welche be- 
sonders auf dem Halsschilde in die Augen fällt. Von den an- 
deren Arten zeigt nur Pk. Dohrnz QuEDF. sehr schwache Här- 
chen auf der Oberfläche, sie sind jedoch auf dem Halsschild im 
Gegensatz zu der vorliegenden Art, verschwindend. Auch in der 
Grösse und Gestalt schliessen sich beide Arten aneinander, unter- 
scheiden sich jedoch leicht dadurch, dass bei PA. Helleri beim 
Z das letzte Bauchsegment in der Mitte nicht vortritt, das Py- 
gidium gewölbt und kurz abstehend behaart ist, beim 9 das 


14 


: 
F 
a 
| 
i 
k 
É 


KrY9G 


Man 


Tia RK 74 


BRENSKE: MELOLONTHIDEN AUS KAMERUN. 935 


Pygidium grob runzlig punctirt und an der Spitze leicht einge- 
driäckt ist. 

Braun mit dunklerem Kopf und Halsschild. 

A Kopfschild und Stirn sind grobrunzlig punctirt, das erstere 
ist vorn nur leicht geschweift. Das Halsschild ist chagrinirt, 
dicht punctirt mit kurzen Härchen, der Seitenrand ist schwach 
gekerbt, die Vorderecken nicht vortretend. Die Flägeldecken 
sind runzlig punctirt, die Rippen sehr schwach, in jedem Punct 
ein schwaches Härchen, das selten länger ist als die Punctgrube. 
Das Pygidium ist dicht fein punctirt mit sehr feiner kurzer Be- 
haarung. Der flach eingedrickte Bauch ist gleichmässig dicht 
kurz behaart. Hinterhäften und Brustseiten sind weich und kurz- 
haarig, die Brustmitte ist länger behaart. Die Hinterschenkel 
sind gleichmässig mit ziemlich kräftigen Puncten besetzt. Der 
Fächer ist breit, so lang wie die 5 vorhergehenden Glieder. 

Q Das Halsschild ist deutlicher behaart; bei einem 2 ist die 
Behaarung nicht allein auf dem Halsschild sondern auf den Fli- 
geldecken und dem Pygidium viel kräftiger. Dies letztere ist 
grob runzlig punctirt. Der Fächer ist kaum kirzer als der männ- 
liche, breit eiförmig. 

Die Weibchen scheinen in der ganzen Gattung zahlreicher 
aufzutreten als die Männchen. 

Oligolepis! unguicularis n. sp. 

otTLanre IG, breite 10 mill; 
ONKbansen2 2.5, breitev 12 mill. Type 
NYD3E 

&A Rothbraun sammetartig mit 
dunklerem Kopf, Halsschild und Schild- 
chen; Schuppen und Haare gelblich. 

Das Kopfschild ist ziemlich gross, 
fast so lang wie der hinter der Naht 
liegende Kopftheil, mit abgerundeten 
Ecken, schwach ausgerandetem Vor- Oligolepis unguicularis 
derrand und weitläuftig mit lanzett- BRSK. 1Q; 
förmigen, zugespitzten Schuppen be- 
setet. "Die Stirn ist auf der Mitte kahl, im Kreise um diese 


1 Herr Professor KOLBE, welcher dieser neuen Leucopholiden-Gattung 
den Namen gab, wird dieselbe auch beschreiben. 


15 


VE 


96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


haarig, an den äusseren Rändern leicht schuppig. Das Halsschild 
ist schmal, der WVorderrand ohne abgesetzten Wulst, die Ecken 
nicht vortretend, der Seitenrand hinter der vorspringenden Mitte 
geschweift; die Mitte ist der Länge nach sehr schwach gekielt, 
beiderseits mit feinen rundlichen Schäppechen zerstreut besetzt, 
darauf folgt ein schuppenfreier Theil, dann ein Längsstreif klei- 
ner, ovaler, dicht gedrängter Schäppchen, dieser wird nach aussen 
wieder durch einen kahlen, schmalen Streif begrenzt, auf welchen 
der mit kleinen bis kleinsten runden Schuäppchen mehr oder we- 
niger weitläuftig besetzte Rand folgt; der Hinterrand tritt vor 
dem Schildchen deutlich hervor. Das Schildchen trägt in der 
Mitte und an der Basis winzige rundliche Schäppcehen. Die Fli- 
geldecken sind schmal gerandet, ohne Rippen, von den Schultern 
bis zur Spitze verläuft eine, besonders an der Basis deutliche, 
Furche, vor welcher sich noch der Ansatz zu einer zweiten pa- 
rallelen Furche befindet; die ganze Oberfläche ist mit winzigen 
rundlichen Schiäppcechen, von der Grösse derer auf der Mitte des 
Halsschildes, dänn bedeckt, die nur an der Basis sich zu unauf- 
fälligen Gruppen vereinigen, die Naht, zwei kleine dreieckige 
Flecke an der Basis und die Endbuckel aber freilassen. ' Das 
Pygidium ist kurz, abgerundet, fast dicht mit ganz kurzen Här- 
chen bekleidet die seitwärts länger sind. Der Bauch ist gleich- 
mässig mit rundlichen Schäppchen fast dicht bekleidet, die Spur 
einer Verdichtung der Schippcehen findet sich nur auf der Mitte 
des 2. bis 4. vertieften Bauchringes. Die Hinterschenkel sind 
gleichmässig fein und kurz behaart die Borstenpunctreihe an der 
innern Seite tritt nur sebr undeutlich hervor. Die schlanken Hin- 
terschienen sind körnig rauh punctirt, behaart, die beiden End- 
dorne sind schlank. Hinterhöäften und Brust sind lang und dicht 
behaart, der Brustfortsatz der Hinterbrust ist klein, nach vorn 
leicht verjängt. Die Krallen sind kurz gekrämmt. Die r1o-glie- 
drigen Fiihler sind ziemlich schwach, der breit eiförmige Fächer 
ist nicht länger als die vorhergehenden 6 kurzen Glieder. 

Q. Es weicht in nmfancher Beziehung von dem & ab, nicht 
allein in der Grösse sondern auch durch die stärkere Beschup- 
pung. Die Schäppchen besonders auf dem Halsschild sind grös- 
ser, die gestreifte Zeichnung desselben kommt dadurch stärker 
zum Ausdruck. Auch auf den Flägeldecken sind die Schuäppehen 

16 


BRENSKE: MELOLONTHIDEN AUS KAMERUN. 97 


:grösser, die kleinen Gruppen an der Basis treten deutlicher her- 


vor, ebenso die dunklen kahlen Flecke daselbst und auf dem 
Endbuckel, die gänzlich schuppenfrei sind. Die Bauchmitte ist 
gleichmässig gerundet ohne jene schwachen Schuppenflecken: der 
grössere der beiden Endsporen der Hinterschienen ist löffelartig 
verbreitert, zugespitzt. Der Fächer ist kurz eiförmig breit. Der 
zweite Zahn der Vorderschienen ist hier sehr viel kräftiger als 
beim &, der dritte fehlt auch hier und ist nur durch eine leichte 
Krämmung des Aussenrandes angedeutet. 

Oligolepis pygidialis n. sp. 

Länge 19, Breite 9 mill. Ög Unicum. TYPE PETA: 

Nicht sammetartig sondern pruinos schimmernd und in fol- 
genden Puncten von O. ungurcularis abweichend; bei allgemei- 
ner grosser Aehnlichkeit, sind die Abweichungen oft iiberraschend 
gross. 

Schlanker, das Kopfschild ist stark concav vorn ohne jede 
Ausrandung, in seiner äusseren Stärke die Oberlippe fast doppelt 
so hoch iiberragend wie bei O. unguicularis; die Mitte der Stirn 
ist fast kahl nur, mit vereinzelten winzigen Schiäppcehen bekleidet. 
Das Halsschild hat dieselbe Gestalt mit den in der Mitte vor- 
springenden Seitenrändern, die nach hinten geschweift sind. Die 
Mitte ist deutlich gekielt, kahl, daneben mit kleinen rundlichen 
Schuppen zerstreut bekleidet, zwischen der Mitte und dem Seiten- 
rande tritt eine etwas dicht beschuppte schräge Längslinie auf, 
welche im vordersten Drittheil eine breitere Schuppengruppe bil- 
det, die in einem deutlichen Eindruck steht. Die Fligeldecken 
sind leicht gerippt, die schräge Längsfurche ist nur schwach, die 
Basis zeichnet sich durch nichts, der Endbuckel durch starkes 
hervortreten aus. Das Pygidium ist zugespitzt, schnabelförmig 
aufgebogen, mit ganz winzigen, zerstreuten Punctschäppehen. Die 
ersten Bauchsegmente sind auf der Mitte nicht vertieft, das vor- 
letzte Segment ist in der Mitte des Hinterrandes fast halbkreis- 
förmig ausgeschnitten. Die Mitte der Brust ist kahler als die 
Seiten. Die Hinterschenkel sind weitläuftig matt punctirt, sehr 
kurz behaart. Die Krallen sind schlank, gestreckt. Die Vorder- 
schienen haben nur den Endzahn; der Fortsatz der Hinterbrust 
ist breit, abgestutzt. Der schwach eiförmige Fächer ist so lang 
wie die 6 vorher gehenden Glieder. 


. | I ” 
Entomol. Tidskr. Arg. 24, H. 2 (1903). 7 7 


98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


Die Bildung des Kopfschildes, der Vorderschienen, der Kral- 
len und des Pygidiums, geben dieser Art doch etwas von den 
Gattungscharacteren der vorigen Art abweichendes und nur die 
grosse Aehnlichkeit im tbrigen Bau, hällt mich von einer gene- 
rischen Trennung ab. 

Syntaxipholis nov. gen. leucopholidarum. In der Stettiner 
E. Z. 1898 p. 245 beschrieb ich als Pseudopholis kuiluensis 
eine Art vom Kongo, ein Unicum, welchem die Fihler vollstän- 
dig fehlten und nur dieser Umstand hielt mich damals davon ab 
eine neue Gattung zu begriänden. Jetzt liegen mir nun von 
dieser ausgezeichneten Art I & und 3 8 von Benito (DONCKIER !) 
vor, welche mich veranlassen das Unterlassene nachzuholen und 
die neue Gattung zu kennzeichnen. 

Ohne Brustfortsatz; das Kinn ist breit mit schwacher Ver- 
tiefung vor der leicht dreieckig erhabenen Basis, die Oberlippe 
ist tief gebuchtet, zweilappig. Die Fiähler sind 10-gliedrig, das 
dritte Glied des Stieles ist sehr schmal und sehr lang gestreckt, 
das vierte Glied sehr kurz, der Fächer beim Männchen 6-blättrig, 
beim 9 s5-blättrig, beide nicht verlängert, die Vorderschienen sind 
kräftig dreizähnig, die Krallen sind kurz, kräftig mit starkem, 
leicht gebogenem Zahn in der Mitte und winzigem Basalzähnchen. 
Das erste Tarsenglied ist beim & gestreckt, beim 2 verdickt. 
Oberfläche fast schuppenfrei, die Brust behaart. 

Type ist: Pseudopholis kuiluensis BrRsK. Stettiner E. Z. 
1180: DEAN 

Die von SjöstTEDT heimgebrachte Melolonthiden-Sammlung, 
die 24 Arten in 101 Ex. umfasst, gehört dem Naturhistorischen 


Reichsmuseum in Stockholm. 


POtst am, ro eCK0 OR: 


99 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS HÖGTIDSSAMMAN- 
TRÄDE Å GRAND RESTAURANT NATIONAL 


DEN 14 DECEMBER 1902. 


Som vanligt inleddes sammanträdet med justering af proto- 
kollet från näst föregående sammankomst. 

I tur att afgå från sina befattningar inom Föreningen voro 
nu ordföranden, prof. AURIVILLIUS, styrelsemedlemmen direktör 
G. HOLMERZ och suppleanten i styrelsen landtbruksinspektören 
A. LYTTKENS, hvilka alla återvaldes. Till revisorer för nästa år 
återvaldes apotekare H. ENELL och grosshandlare K. KNUTSON, 
till revisorssuppleanter fotografen E. ROESLER och konservator 
C. O. RotH. Den senare återvaldes ock till klubbmästare. 

Ordföranden anmälde därpå, att hälsningsbref med anled- 
ning af högtidsdagen ingått från major CL. GRILL, och att från 
honom öfverlämnats en gåfva af 50 kronor till »CLAES GRILLS 
stipendiefond.» 

Fil. lic. EINAR WAHLGREN höll sedan ett utförligt, med in- 
tresse åhördt föredrag »Om insekternas sinnesförnimmelser, hvar- 
under han, i hufvudsaklig anslutning till den uppfattning, den 
schweiziske biologen FOorEL gjort gällande senast i sitt arbete 
>Sensations des Insectes>, sökte genom referat af FORELS och 
andras iakttagelser och experiment göra sannolikt, att de flygande 
insekterna hufvudsakligen orientera sig genom synförnimmelser 


och synminnen, att de genom dessa ledas till blommorna och ej 


genom luktförnimmelser, såsom några forskare, bland andra 
 PLATEAU, anse, samt att de flygande insekternas synskärpa i all- 


mänhet är tillräcklig, för att dessa rätt noga skola kunna be- 


döma afstånd och storlek, form och färg. I några fall, särskildt 


I 


I OO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


hos nattfjärilar och asinsekter, vore luktförnimmelser den dirige- 
rande kraften, och hos t. ex. myrorna hade luktsinnet nått en 
rent af ofattbar höjd af fulländning och vore det hufvudsakliga 
orienteringssinnet. 

Beträffande hörseln vore denna hos insekterna, trots talrika 
experiment, långt ifrån konstaterad. Att insekterna äga smak- 
förnimmelser hade i vissa fall med säkerhet kunnat bevisas; 
likaså vore förekomsten af berörings- och temperatursensationer 
obestridlig, medan däremot smärtförnimmelser sannolikt vore myc- 
ket svaga. 

Slutligen antydde föredraganden möjligheten af, att det mysti- 
ska s. k. direktionssinnet, som ansetts hjälpa en del insekter att 
i likhet med brefdufvorna på långa afstånd hitta vägen hem, 
kanske ej vore något speciellt sinne utan endast berodde på 
dessa djurs förmåga att begagna minnen af andra sinnesförnim- 
melser, särskildt synförnimmelser. 

Efter föredraget uppstod en längre diskussion, i hvilken del- 
togo kapten KULLBERG, landtbruksinspektör LYTTKENS, doktor 
BÄCKSTRÖM, professorerna AURIVILLIUS, LAMPA och SJÖSTEDT samt 
byråchefen MEVES. 

Bland andra intressanta yttranden, som härunder framkommo, 
kan exempelvis nämnas prof. AURIVILLIUS' anförande om »sväng- 
kolfvarna» hos de tvåvingade insekterna, och hurusom dessa organ 
måste anses såsom säte för något särskildt sinne, ej såsom »jämn- 
viktsorgan»; hans och prof. LAMPAS inlägg i frågan om insekter- 
nas känslolöshet för smärta, bevisad bland annat därigenom, att 
myggor, på hvilka en mer eller mindre stor del af bakkroppen för- 
siktigt afklippes, ändå, och till och med mycket längre än eljest, 
fortsätta att suga blod, oaktadt detta då icke kan stanna i deras 
kröppsOs is: IV: 

Härefter lämnade byråchefen J. MeEves en »Öfversikt öfver 
nunnans massuppträdande inom Sverige åren 1898—1902». Af 
de undersökningar, som under den allra senaste tiden ägt rum, 
kunde man sluta, att faran för nunnans härjningar vore öfver- 
vunnen. 

Härjningstrakterna hade varit följande: 

Sommaren 1898 befanns en intensiv härjning i full gång på 
Virå och Stafsjö bruksägendomar i södra Södermanland. Den 


2 


TRYBOM: ENTOMOL. FÖREN. SAMMANTRÄDE D. 14 DEC. 1902. 101 


hade då säkerligen redan pågått i flera år utan att uppmärk- 
sammas, ty en på hösten företagen undersökning visade, att fjäriln 
äggbelagt ej mindre än omkring 17,820 tunnland skog, omfat- 
tande åtskilliga egendomar och några häradsallmänningar, samt 
sträckande sig äfven öfver delar af Östergötland ända till Brå- 
vikens närhet. Omkring 1,410 tunnland skog var redan för- 
därfvad. Arbetet mot insekten, hufvudsakligen limning, börjades 
våren 1899 och fortsattes 1900 och 1901; år 1902 behöfde 
intet vidare åtgöras, ty härjningen var öfvervunnen, utan att i det 
hela taget dess område ökats. 

År 1899 äggbelade nunnan 56 tunnland af kronodomänen 
Ålsta, omkring 23/, mil öster om Viråområdet, nordväst om Ny- 
köping. Granarna afverkades; den omgifvande skogskanten lim- 
mades våren 1900, och därmed var insekten tillintetgjord. 

Samma sommar, 1899, varsnades nunnan i massor jämväl på 
Björksunds och angränsande 'egendomars skogar, omkring 4"/2 
mil från Virå och 17/7 mil öster om Nyköping. Cirka 1,214 
tunnland voro då redan äggbelagda, och 53,; tunnland förstörda. 
Limning användes äfven här, i den mån sådant tilläts, under 
åren 1900—1902. År 1901 ökades området något, men 1902, 
hvilket år full handlingsfrihet vanns, befanns på senhösten, att 
larvpesten flacheri utbredt sig öfver hela området, hvarför säker- 
ligen ingen fjärilsutveckling här behöfde befaras, hälst som flyg- 
tiden här började först mot slutet af september, och höstnätter- 
nas låga temperatur hindrade fjärilarna från att söka nya trakter 
för äggläggningen. 

År 1899 uppträdde nunnan i afsevärdt antal äfven i tall- 
skog på egendomen Trolle-Ljungby i Skåne. Följande vår före- 
togs limning, och sedan var insekten, som ej trifves på tall, 
borta. 

År 1901 befunnos cirka 236 tunnland af den till Tullgarns 
kronopark hörande Askön äggbelagda; granskogen afverkades, i 
hyggesgränserna limmades, och därefter ägde ingen märkbar 
fjärilsutveckling rum. 

Samma år, 1901, upptäcktes nunnan inom ett vid Mälaren 
beläget skogskomplex å Fiholms fideikommissegendom samt en 
närbelägen, egendomen Edeby tillhörig skogstrakt i Söderman- 
land. Å den förra fälldes endast granarna; 1902 syntes massor 


a 
d 


102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


af larver på de kvarlämnade tallarna, som angrepos starkt, men 
ej lifsfarligt, och därpå dogo alla nunnelarver i flacheri. På 
Edeby afverkades all skog, och därmed var naturligtvis nunnan 
tillintetgjord. 

Härförutom bemärktes nunnan åren 1898—1902 äfven på 
andra ställen i landet, exempelvis å Stockholms Djurgård och 
på Vermdön, men i så ringa mängd, att bortplockning af fjärilar 
jämte proflimning här voro nog att hålla henne inom tillbörliga 
gränser. 

Sedan talaren därefter redogjort för de olika sätt för nun- 
nans bekämpande, hvilka under skilda förhållanden visat sig vara 
mest effektiva, meddelade han, att statens »krigskostnader», in- 
beräknadt utgifter för administration, vetenskapliga undersöknin- 
gar, publikationer och reseersättningar, hade under dessa 5 år 
uppgått till i rundt tal 312,300 kr., hvaraf ensamt under år 1899 
-— det första egentliga stridsåret — 216,516 kr. 10 öre. 

Professor YNGVE SJÖSTEDT lämnade slutligen intressanta till- 
lägg till ett föregående anförande »Om svampodlande termiter 
och myror». Till Riksmusei entomologiska afdelning från Filip- 
pinerna ankomna prof på termitbon äfvensom själfva insekterna 
förevisades. 

I sammanhang härmed yttrade sig Föreningens ordförande. 


Filip Trybom. 


103 


Revisionsberättelse för år 1902. 


Undertecknade, utsedde af Entomologiska Föreningen att granska För- 
eningens räkenskaper, få efter verkställdt uppdrag afgifva följande revisions- 
berättelse för år 1902. 

Ställningen i allmänna kassan framgår af följande öfversikt: 


Debet 
BN MELREAT VIF HOTA STARR te NR 285: 32 

Inkomster : 

NdamaNS ONT arsatolfter, för: I002, mocco-ssssiososs-ossearslisesaosesrosa on 1,572: — 
Statsanslag för utgifvande af »Uppsatser i praktisk entomologi» —- 1,000: — 
D:o för publicering af BENGTSONS »Biologiska undersöknin- 

RT DEG GLO) a EESSE SN SSA EINER SRA EE EINES SNRA RR 4008,— 
Kantor och utdelning å aktier o..----- Ser BUD JAA SNES CREENN VAA INA 682: 16 
Behållning å sålda exemplar af Föreningens förlagsartiklar (däri 

inberäknadt utdelning i SAMSON & WALLINS konkurs) -..- 202: 18 
kas nara GR bibliOteket.otooo.sosossooscesporsrennonosorpsr NS KannS 150: — 
FAT Oe a a a oe ös oss a=sborsössssssnorsensstassisrkanSsasbans 3: IO 
SON UÄTSGOGÖTLATCN s..s------ses-ooo0 oss os sosse sees son nn rs SRS-SSNAS 75: 40 


pda FP AA 
Summa kronor 4,370: 16 


Kredit. 

Utgifter : 
Af 1901 års behållning omfördt till OSKAR SANDAHLS fond .... 200: 
Framställandet af årgång 1902 af tidskriften och häftet 12 af 

» Uppsatser i praktisk entomologi» osmmoso--------------- 3,311: 65 
Utsändning af tidskriften till in- och utlandet susosossos-----s---s- ss 254: 76 
Uppbördskostnader .ooooooo------ss--osssosoe sonsons nsnn sonsonson nn nen 22: 98 
För biblioteket (bokinköp, inbindning, brat biskEr ne) Sr aker [EE 364: 37 
Nors MAN kKOMSterNA ....o.s-s.cssomsssesosSso nose ssörsokp resor irs ERK BRR ERS ”4+ IA 
Vandringsstipendier för skolungdom sssssosesee-seessssesscnsssnsnsnnn enn 86: 34 
NERE a do lndäseedasnsresssnassdoo mrs ön RANN 55: 94 


Summa kronor 4,370: 16 


Af Föreningens fem fonder hafva två, nämligen A. F, REGNELLS fond 
och P. F. WAHLBERGS fond under året ej undergått någon förändring. 

Ständiga ledamöters fond har vunnit en tillökning af 100 kr, och ÖSKAR 
SANDAHLS fond af kr. 302: 28 dels genom gåfvor af professor LAMPA kr 


I 


104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


75: — och fiskeriinspektören TRYBOM kr. 27: 28, dels genom öfverföring 
från allmänna kassans behållning från föregående år. 

Räntorna från dessa fonder hafva tillgodoförts allmänna kassan till 
utgifters bestridande. 

CLAES GRILLS stipendiefond har ökats, dels genom försäljningsmedel för 
GRILLS > Catalogus Coleopterorum» och LAMPAS »Förteckning öfver Macro- 
lepidoptera med kr. 56: 88 (däruti inberäknadt utdelning i SAMSON & WAL- 
LINS konkurs kr. 8: 48), dels genom gåfvor af major GRILL 100 kr. och 


professor SJÖSTEDT 25 kr., dels ock genom fondens egna räntor kr. 53: 24, 
eller tillsammans kr. 235: 


Föreningens tillgångar utgjorde vid årets början: 


ACUF REGNELDS-fond LL 32250. 020005 ER 000 ET IA Sa ENARE EA 2,000 = 
P-SE. "WAHUIBERGS! fond usel: BORA oreda ett Pr Fear re, BEIRA 2,000: — 
Ständiga Nbedamöters fond je ofte sd ser ås ENN 3,100: — 
ÖSKAR SANDAHLS fONC-Cocr oe 0 oo so na SE SR ra EAA SNS 6,373: — 
CEABS GRILLS Stipen diefön Ca --=so--——-o-.-L oe AA FERRAN 1,280: 04 
Behallning: 1 allmänna. KaSSanr oss oss SSA erNen rer 285-032 


samt wid årets slut: 


IN, BOCINEGNELTS fö rs rr fn Fe a TRA ER rr ne RES 2,0008 — 
IP; EF: OWAEIEBERGS- FOTO 22 Ean ersa SNA sa rt gr se 78 RE SA AA 20005 
StanUIga "LEG OterS. ORG ==ss sep sot Tuss Eset SEEN 3,200: — 
OSKAR ISANDAHIES FORGE? Fan Ae brer ES ETERN 6,675: 28 
CLABS--GRICKSSStipendieföntdyre cd Cert ON ee TUSTSEO 


byarifrån afgar Allmänna kassansiskuld oc. ce: SAS a 75: 40 


hvadan tillgångarne utgjorde Kronor 15,315: 04 


Härtill kommer Föreningens ytterligare ökade och för Föreningens 
medlemmar tillgängliga bibliotek, åstadkommet genom bokinköp och gåfvor 
samt ej minst genom utbyte af entomologiska tryckalster med Föreningens 
korresponderande ledamöter och andra Föreningar i utlandet. Biblioteket 
jämte lagret af egna förlagsartiklar är brandförsäkradt för 30,000 kronor. 


Ledamöterna, i hvilkas led under senaste åren döden skördat många 
offer, voro enligt matrikeln vid 1902 års utgång till antalet följande: 


Hedersledamöter, 1:a klassen 


PARSE ESR SS SNR Ra SE Sa 10 
D:o Ba SES EEC LAR AE REEF I IRON SE dena 200 
Korrfesponderande ledamöter i utlandet ....c cm EN 12 
Ständiga: ledamöter, Pkorpora per - ses, Es AA AAA jo 
D:o PETSÖNET vyer gt «so ng RA FAN ASS Ijraled 


Transport 45 


[SS 


ENELL Ö& KNUTSON: REVISIONSBERÄTTELSE FÖR ÅR 1002. 105 


Transport 45 
- . LEN a e 4 
Arsledamöter i Sverige, korporationer 


STEEN SL gp SE 10 
De > BEXSONEIT SSI TR NB a EST 221. 201 
D:o 1 Norge, CÄSOM Er en SR SS SEGERN SES II 
D:o i Finland CF (0) 46 MBE DE Sä äst RAR Se 14 
D:o RENSRTAEK AO där Yle AAGE FE 4 


Summa 305 


Af årsledamöterna i Sverige voro 2 befriade från årsafgift. 

Allmänna kassans medel voro, i den mån de löpande utgifterna det med- 
gåfvo, insatta i Stockholms Handelsbanks och Stockholms Intecknings-gar.- 
aktiebolag samt därå upplupna räntor tillgodoförda kassan. 


Fondernas medel voro vid årets utgång placerade sålunda: 


AC F. REGNELLS fond: 

2 pref. aktier å 1,000 kr. i Söderfors Bruks Aktiebolag ............ 2,000: — 
P. F. WAHLBERGS fond: 

2 pref. aktier å 1,000 kr, i Söderfors Bruks Aktiebolag 2,000: — 
Ständiga ledamöters fond: 

I pref. aktie å 1,000 kr. i Söderfors Bruks Aktiebolag 1,000: — 


Stockholms Pantaktiebank, deposition sosoooooooooooooo-- 2,2005 — TROR 
Pr SE AT ; 
ÖSKAR SANDAHLS fond: 
Stockholms Pantaktiebank, deposition sossooo——----s-oo--- 2,900: — 


Stockholms Intecknings-gar.-aktiebolag, kapitalräkning 3,760: 53 
Stockholms Handelsbank, sparkassa .oosooocmeesooosnsnnn-n- 14: 75 6,675: 28 


CLAES GRILLS stipendiefond: 
Aktiebolaget Stockholms Diskontobank, sparkassä.....oooo------------ 1,515: 16 


Summa kronor 15,3990: 44 


Föreningens värdehandlingar, äfvenså den af kassaförvaltaren ställda 
säkerheten, en obligation å 2,000 kr. i Stockholms Intecknings-garanti-aktie- 
bolag, äro i öppet förvar hos sistnämnda aktiebolag, enligt dess för oss 
företedda bevis. 

Räkenskaperna äro förda på ett omsorgsfullt och noggrant sätt, inkomst 
och utgiftsposter verificerade och behållningarne öfverensstämmande med räken- 
skaperna, hvadan vi få tillstyrka full och tacksam decharge för styrelsen och 


skattmästaren under år 1902. 


Stockholm den 27 februari 1903. 


H. G. O. Hnell. Knut Knutson. 


[ 


106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


ZWEI NEUE AERTEANISCEIE EET EERO CEREN 
BESCHRIEBEN 
VON 


CHR. AURIVILLIUS! 


Phiala nigrolineata n. sp. — Flavo-ochracea, tegulis alis- 
que niveis, tibiis nigrolineatis, tarsis nigroannulatis; alis anticis 
supra costis 1—38 plus minus distincte nigrolineatis, infra flave- 
scente-albis, plaga magna subapicali in areis 5—7 sita nigro- 
fuscea costisque 2—38 infuscatis ornatis; alis posticis supra ni- 
veis, costis 3—6 ad marginem s&pe tenue nigris, infra flavescen- 
te albis costis flavidis; ciliis supra flavoalbidis, infra pallide 


flavescentibus — Long. alar. exp. 47—54"m 
Togo: Bismarckburg (CONRADT) und Congogebiet: 6 S. Br.: 
22—26 Öö. L. v. Gr. (PoGGE) — Museum Berolinense et Holmiz. 


Die acht mir vorliegenden Stäcke weichen von einander 
nur durch die mehr oder weniger entwickelte schwarze Färbung 
der Rippen ab. Diese Art scheint mit der Stibolepis odites SCHAUS, 
welche vielleicht auch eine P/hzala ist, nahe verwandt zu sein 


Chrysopoloma nivea n. sp. — ÖS: Argenteo-nivea, anten- 
nis flavescente-albidis, vertice ochraceo-piloso, palpis extus nigro- 
lineatis, coxis, tibiis tarsisque anticis flavescentibus; tarsis po- 
sterioribus apice levissime flavescentibus; alis utrinque niveis 
argenteo-micantibus, anticis utrinque margine costali anguste atruv 
et linea parum obliqua discali fusco-nigra, infra puneto discali 
nigro; posticis supra linea recta obliqua discali, infra puncto 
discali et linea angulata submarginali nigrofuscis ornatis. — 


[On gala exp NG ere 
Kamerun: Bipindi (ZENKER) — Museum Berolinense. 


Eine sehr schöne, an einer Cawvzrza oder einer KRedoa erin- 
nernde Art. 


; 
] 


107 


SÄLLSYNTARE COLEOPTERA. 


IV. Från Stockholmstrakten. 


Plulydrus coarctatus GrRepL. Sthlm (Skanstull) april 1901. 

Lathrobuum punctatum ZeTT. Sthlm (Gustafsberg) vid vat- 
Fen, t24TauUga 1002: 

Amäischa exilis Er. Sthlm (Skanstull) under stenar, april 
1902. 

Mycetoporus brunneus Marsu. v. bimaculatus Lac. Sthlm 


(Skanstull) maj 1902. 


Omalium littorale Kratz. Sthlm (Skanstull) 1 ex. funnet 
vid stranden af Årstaviken på kadaver, maj 1901. 

Ptenidium turgidum THoms. Sthlm (Albano) 1 ex. 8 sept. 
1902. 

Scaphisoma assimile ER. Sthlm (Skanstull) på trädsvamp, 
juni 1901. I GRrRILLS Cat. Col. upptages ej denna art som svensk, 
trots att på Riksmuseet förvaras 10 ex. af densamma, däraf 9 
tagna i Skåne (THoms., RoTtH, BoH.) samt 1 på Gotland (BoH.). 
Arten är äfvenledes anträffad i Mölndal af I. B. ErRIiCSoN. Till- 
läggas kan, att äfven Sriputz uti Faun. Balt. ed. II upptager 
arten som svensk. 

Epurea abietina I. SanrB. Sthlm (Albano) I ex. funnet 
under håfning, aug. 1902. Ny för Skandinavien. 

Cytilus auricomus DuFt. Sthlm (Skanstull) 1 ex. funnet 
vid sidan af ett dike, 6 maj 1902. Ny för Skandinavien. 

Geotrupes spiniger MARSH. Västra Rönnholmen 1 e€x., 24 
sept. 1902. 

Mäicrocara Bohemani MANNH. Sthlm (Skanstull) på Salix, 
10. aug... 1902. 


108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


Tomicus villosus FABR. Sthlm (Albano) under tallbark, 21 
aug. 1902. 


V. Från Öland. 


Dyschirius chalceus Er. Öl (Stora Rör) under tång på 
stränden, 2 juli 19602. | 
Amara patricia DuFt. Öl (Vipetorp) 31 juli 1902, 

Gaurodytes clypealis THoms. Öl. (Vipetorp) 4 ex. tagna i 
ett dike n2 juni foo: 

Philonthus intermedius Lac. ÖN (Vipetorp) i hästspillning, 
jali-TO02: 

Philonthus varius GYu. var. bimaculatus ER. ÖN (Vipe- 
torp) tillsammans med föregående art. 

Bisnius procerulus Grav. ÖL (Borgholm) 1 ex. funnet på 
en trottoir vid Storgatan, 10 juni 1902. 

Microsaurus cruentus Or. Öl (Halltorp, Vipetorp) under 
almbark, juli 1902. 

Stenus aterrinmus Er. ÖL (Vipetorp) 4 ex. hos Formaica. 
FUPakrevui NOO2: 

Oxypoda humidula Kraatz. ÖL (Vipetorp) I ex.,juli 1902. 
Ny för Skandinavien. 

Thectura cuspidata Er. Öl (Halltorp) 6 ex. under ekbark, 
20 juli TOR 

Bledius opacus Brock. Öl (Vipetorp) i ex. erhållet under 
håfning, IT juni 1902. 

Geodromicus plagiatus FaABr. ÖL (Rälla), förekom i tusen- 
tals ex. under stenar och tång utmed hafsstranden på en sträcka 
af mindre än 153 meter. Ej ett enda ex. påträffades på något 
annat ställe af kuststräckan St. Rör— Halltorp, som jag i det 
närmaste undersökte. 

Ptenidium punctatum Gyir. Öl (Borgholm, St. Rör) under 
tång på stranden, juli 1902. 

Meligethes Hoffmanni RerrrerR. ÖL (Vipetorp) I ex. er- 
hållet under håfning i gräset, juli 1902. Ny för Skandinavien. 

Amphotis marginata FaABrR. Öl. (Halltorp) juni 1992. Före- 
kom i hundratals ex. vid rötterna af tvänne ekar på och under: 
den löst sittande barken i förtrolig sämja med Lasius fuligu- 


2 


MJÖBERG: SÄLLSYNTARE COLEOPTERA. 109 


”0sus. Denna myrart var på samma ställe så talrik, att den 
nästan helt och hållet öfvertäckte sina skyddslingar och visade 
på allt sätt sin ilska öfver att blifva beröfvad dem. Arten förut 
antecknad från Öland. 

Cytilus auricomus Durt. Öl. (Rälla) I €x. funnet under 
tång, 3 juli 1902. På samma lokal anträffades äfven C. sericeus 
FORSTER. 

Abraeus globulus Creutz. Ol (Vipetorp) allmän uti häst- 
spillning, juni, juli 1902. De till detta släkte hörande arterna 
lefva enligt THOMSON uti trädsvampar. 

Copris lunaris L. Öl (Vipetorp), var under hela somma- 
ren ytterst allmän uti hästspillning och syntes nästan fullständigt 
hafva undanträngt Geotrupes stercorarius IL., som var mycket 
sällsynt. Under min vistelse på Öland påträffade jag af denna 
art blott 9 ex. 

Corticaria crenulata Gyir. ÖL. 


(Rälla) under tång på stran- 
den, 3 juk.Igo2. 

Corticaria fuscula GYLL. var. trifoveolata Repr. Öl. (St. 
Rör) under tång, 2 juli 1902. Varieteten ny för Skandinavien. 

Cryptophagus labilis Er. nec THoms. Öl (Halltorp) ett 
trettiotal ex. funna under svampig ekbark, 27 juli 1902. Ny 
för Sverige. Denna art är oriktigt angifven som svensk. På 
Riksmuseet förvaras 4 ex. af Cryptophagus labilis THOMS., där- 
almarkex. tagna Ii skåne af auktorn och I ex. Y-Stockholmrar 
Meves. I den tron, att denna THOMSONS art är identisk med 
labilis ErR., hämtar major GRILL, som genomgått ifrågavarande 
samling i och för antecknande af fyndorter för » Catalogus Coleo- 
pterorum», sin uppgift om fyndorterna för /abilis ER. från eti- 
ketterna på ifrågavarande 4 ex. Emellertid äro dessa båda med 
samma namn försedda arter ingalunda identiska, utan väl skilda 
från hvarandra. Den af mig funna arten är den rätta /abilis ER., 
den THOMSONska arten däremot är blott en form af den rätt 
mycket varierande pzlosus GYLL., och utgår sålunda uppgiften, 
att Zabilis Er. blifvit funnen i Skåne och Stockholm. Prof. J. 
SAHLBERG, som godhetsfullt granskat de båda arterna, är af sam- 
ma mening och meddelar dessutom, att senare författare varit 
af den åsikten, att THOMSON under detta namn beskrifvit den 
rätta labilis ER. 


[SE 


I TO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


Ephistemus globosus Wartr. Öl (Rälla) under tång på 
stranden, 3, julliroo2. 

Melasis buprestoides L. Öl. (Halltorp) 1 ex. funnet i ut- 
sipprande eksaft, 30 juni 1902. 

Dasytes rugipennis THoms. ÖL (Vipetorp, Ekerum) under 
håfning, 14 juni 1902. 

Omophlus Amerine Curtis. ÖN (Rälla) I ex. taget under 
flykt i ett sandigt och soligt skogsbryn, 18 juni 1902. Nytt 
genus och species för Skandinavien. 

Hypulus gquercinus QuENs. Öl (Halltorp) I ex. på en på 
ek växande trädsvamp, 17 juni 1902. 

Smäicronvx politus Borem. ÖL (Vipetorp) I ex. under håf- 
ning 1 gräset, juni 1902. 

Hylastes (Hylastinus BEDvEL) trifoliz Mört. ÖLN (Vipetorp) 
I ex. funnet under håfning 1 gräset, 13 juli 1902. Ny för Skan- 
dinavien. 

Tomicus monographus FaBr. ÖL (Halltorp) spridda ex. 
uti eksaft och under ekbark, juni, juli 1902. Uppgifves af Pavy- 
KULL förekomma i södra Sverige, men svenska ex. finnas ej i 
någon samling förvarade. 

Longitarsus thoracicus ALLARD. Öl (Ekerum) under håf- 
ning, juli 1902. 

Longitarsus rubiginosus Foupr. Öl (Ekerum) tillsammans , 
med föregående art. 

De flesta af de för landet nya arterna hafva varit till på- 
seende hos prof. J. SAHLBERG, Helsingfors; Meligethes- och Hy- 
lastes-arten ha dessutom gjort en tur till E. REITTER, Paskau. 

Stockholm, febr. 1903. 


Eric Mjöberg. 


— nn 


SFUEEENIE 


EINE NEUESCASSIDETAUSTSIKNAS 
VON 


Dr. FRANS PPAETH. 


Sindiola (Aspidomorpha) parallelipennis n. sp. 7: Oblongo- 
ovata, sat convexa, nitida, luteoflava, elytris macula parva com- 
muni in medio vittaque in disco exteriore longitudinali, ante apicem 
ad suturam ducta et pone medium ramulum in protectum emittente 
nigris; prothorax haud transverso-ellipticus, latitudine vix dimidio 
brevior, angulis late rotundatis, supra remote et obsolete puncta- 
tus; 


prominentibus, latitudine fere duplo longiora, basi minime retusa 


elytra prothorace dimidio latiora, humeris late rotundatis, sat 


nec gibbosa, profunde, minus regulariter punctatostriata, intersti- 
tiis laevibus, angustis, 2 et 4 magis elevatis; protecto convexo 
intus deplanato, extus deflexo, marginato, punctis sat crassis nec 
profundis obsito. 

Long. : 1omm. lat. 7mm. Hab.: Birma. Länglich viereckig, glän- 
zend, gelbroth mit schwarzer Zeichung der Fliigeldecken. Kopfschild 
dreieckig, mässig hoch iiber die Stirne erhaben, 
ohne Stirnlinien, glatt, glänzend, in der Mitte mit 
Emem /seichten Grubehen.s Föhler bis, zu den 
Schulterecken «reichend,  kräftig; das :3.. Glied 
um die Hälfte länger als das 4. und mehr als 
doppelt so lang als das 2.; Halsschild ziemlich 
klein, schwach quer-elliptisch, am Vorderrand viel 


stärker als am Hinterrand gerundet, so dass die 
vollständig verrundeten Ecken hinter der Längsmitte liegen; die 
Oberseite ist glänzend, mit sehr feinen und zerstreuten Pänchtchen 
besetzt; das durch eine seichte Bogenlinie abgesetzete breite Vordach 
ist flach ausgebreitet. Schildchen gleichseitig dreieckig. Die pa- 
rallelen Flägeldecken sind fast zweimal so lang als breit und um 
die Hälfte breiter als der Halsschild; die Schulterecken sind 
breit verrundet, treten weit vor das Schildchen nach vorne vor 
und ebenso seitlich iber die von ihnen im riickwärtigen Teile 


I 


I1I2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10903. 


eingeschlossenen Halsschild-Ecken hinaus; die Scheibe ist stark 
gewölbt, tief, weniger regelmässig punktiert-gestreift, die Zwischen- 
räume sind schmäler als die Punkte, gewölbt, glatt, der 2. und 
4. rippenförmig erhöht, die äusseren durch die hohen Quer- 
bräcken der tiefen Punktgruben unterbrochen und undeutlich; 
der 2. sendet zur Höckerstelle einen dicken Ast; vor diesem ist 
das Basaldreieck eingedräckt, ohne dass ein eigentlicher Höc- 
ker vorhanden ist; die 10. Punktreihe mit tiefen Gruben; das 
von derselben abgesetzte Seitendach ist sehr stark gewölbt, so 
dass es vorne in seinem innen Teil fast horizontal ist, aussen 
aber sehr steil abfällt; vor und hinter der Schulterbeule und 
neben der Seitendachbriäcke ist es innen tief eingedriäckt; es ist 
mit ziemlich groben, aber seichten Punkten besetzt. 

Die schwarze Zeichnung der Fligeldecken besteht aus einem 
sehr schmalen Basalrand, der vom Schildchen bis zur Schulterbeule 
reicht, einem grösseren gemeinsamen, aber durch die erste Punkt- 
reihe beiderseits durechbrochenen Flecke hinter der Höckerstelle, je 
einem sehr kleinen Punkte auf dem 1. Zwischenraume weiter hinten 
und einer breiten Längsbinde am Aussenrande der Scheibe; sie 
beginnt hinter der Schulterbeule, reicht daselbst von der 6. bis 
zur 10. Punktreihe, verbreitert sich in der Mitte fär ein kurzes 
Stäck' bis zur 4. Punktreihe; wendet sich vor der! Spitzer au 
Naht, längs deren sie schmal zur Spitze geht; hierbei bleibt aber 
anfangs noch der Nahtkiel hell; nach aussen entsendet sie hinter 
der Mitte einen Ast auf das Seitendach. 


Die vorliegende Art weicht von allen bekannten Aspidomorphen durch 
die parallelen Fliägeldeckeg, deren Schulterecken tief buchtig vorgezogen sind 
und die den kleinen Halsschild bis zu seinen Seitenecken umschlissen, ferner 
dureh den erhabenen, aber mit abrerundeten Kanten abfallenden Kopfschild 
sehr bedeutend ab; ich errichte auf sie das Subgenns Szndiola. Das Proster- 
num ist vor den Vorderhiften gewölbt, an der Basis lanzettförmig mit einem 
seichten Mittelgriäbehen; der Vorderrand fällt an den Seiten sanft ab. Die 
Klauen haben innen 4, aussen 2 Kammzähne; din Schienen sind aussen nicht 
gefurcht. Der Penis des & ist der Spitze nach vorne umgebogen, querabge- 
stutzt, zu beiden Seiten der Abstutzung leicht -ausgerandet. 

Von dieser interessanten Art wurde mir von Herrn Professor D:r YNGVE 
SJÖSTEDT ein &Y aus dem Stockholmer Reichsmuseum zur Beschreibung mit- 
geteilt; dasselbe trägt die Etiquetten »Birma-TARNIER>. 


NN 


q 


BIDRAG TILL EN STATISTISK UTREDNING ANGÅ- 
ENDE ORSAKERNA TILL SHVITASSPPAPANGS: 
GRÄSEN I FINLAND!, 


AF 


PNZIO JVEVUTER. 


I ett år 1900 utkommet arbete? har jag nedlagt resultaten 
af mina hufvudsakligen år 1899 anställda undersökningar angå- 
ende orsaken till uppkomsten af s. k. »hvitax» på ängsgräsen i 
Finland. Somrarne 1900 och 1901 hafva dessa undersökningar 
fortsatts och därvid åtskilliga nya rön gjorts. En sammanställ- 
ning af de under treårsperioden 1899 —1901 vunna resultaten 
torde erbjuda ett visst intresse för den praktiske entomologen, 
redan på den grund, att denna sammanställning veterligen är den 
första, där ett försök blifvit gjordt till en mera ingående stati- 
stisk utredning angående de särskilda djurarternas andel i alst- 
randet af hvitax på våra ängar. 

Innan jag öfvergår till denna jämförande betraktelse, må till 
först förutskickas några allmänna anmärkningar beträffande själfva 
den sjukdomsföreteelse hos gräsen, som här är fråga om. 

I sin typiska form karaktäriseras densamma därigenom, att 
axen, resp. vipporna, helt och hållet, i regeln jämte själfva 
strået ofvanom den öfversta eller näst öfversta ledknuten, i förtid 


1 Föreliggande uppsats utgör en obetydligt tillökad redigering af ett 
föredrag, hållet af undertecknad vid det Nordiska naturforskare- och läkare- 
mötet i Helsingfors den 11 juli 1902. 

? REUTER, ENZ1o, Uber die Weissährigkeit der Wiesengräser in Fin- 
fana.” "Acta Soc. FE. El FF, XLS. 1000. NO I. 

Entomol. Tidskr. Årg. 24. H. 2 (1903). T 8 


TIA ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


gulna och vissna bort, utan att växten till det yttre företer 
några synliga angrepp. Dessa öfverstrån kontrastera skarpt mot 
den fortfarande fullkomligt friskt gröna nedre delen af gräsplan- 
tan, likasom äfven mot de öfriga på fältet växande oskadade 
blomställningarna. Denna typiska, totala form af hvitax föror- 
sakas genom delvis olikartade angrepp af särskilda djurarter å 
något ställe af strået, vanligen ofvanom den öfversta eller någon 
af de öfversta ledknutarna (culmala angrepp); i det stora fler- 
talet fall lossnar det gulnade öfverstrået lätt ur bladslidan, när 
man drager i det. Den andra, mindre i ögonen fallande, men 
äfvenledes rätt vanliga form, under hvilken hvitax uppträda, ut- 
märkes därigenom, att axen (vipporna) delvis, understundom i 
förening med en missbildning af blomdelarna, hvitna. Denna par- 
tiella form af hvitax ter sig ofta såsom en mer eller mindre 
utbredd hvitfläckighet, eller omfattar i andra fall hufvudsakligen 
axets (vippans) toppdel, och uppstår genom angrepp å själfva 
axet (spicala angrepp). 

I det följande skall endast den förstnämnda typiska, totala 
formen af hvitax, hvilken i ekonomiskt hänseende spelar en ofant- 
ligt mycket viktigare roll än den partiella, utgöra föremål för 
våra betraktelser. 

Denna totala form af hvitax har i Finland iakttagits hos 
ett trettiotal grässlag, bl. a. hos våra viktigaste fodergräs. Såsom 
anstiftare till nämnda sjukdomstillstånd hafva ertappats omkring 
20 djurarter, nämligen fyra acarider Pediculoides graminum E. 
REUT., Larsonemus culmicolus E. REut., Eriophyes cornutus E. 
REuTt. och E. tenuis (NAL.), samt halftannat tiotal insekter, 
bland hvilka. en blåsfoting: ÅAptinothrips rufa (GMEL.); sju 
fjärillarver: Hadena secals (L.) BjercK., Had. strigilis HB. 
var. latruncula TLANG?, en noctuidlarv (obekant art), ÅÄnera- 
stia lotella HeB., Tortrix paleana HB., Ochsenheimeria taurella 
SCHIFF. och en okänd microlepidopterlarv; åtminstone tre 
dipterarter: en Laszoptera-art,. en annan likaledes till de 
s. k. gallmyggorna (Cecidomyide) hörande art, samt en eller 
flera -med fritflugan besläktade arter, hörande till familjen Ösci- 
nidae; två hymenopterer: en halmstekel, Cephus-art, och en 


> Själfva hufvudformen, Hadena strigilis HB., är mycket sällsynt i Finland. 


2 


kv 
LA 
br 
: 
7 
ö 


REUTER: STATIST. UTREDN. ANG. ORSAK!NA TILL »HVITAX». 115 


Isosoma-art; samt två hemipterer: en bladlusart, Siphonophora 
cerealis, och en sköldlus (coccid), utgörande en förut obeskrifven 
art af släktet Pseudococcus, som af mig benämnts Pseudococcus 
graminist, Det torde väl knappast behöfva framhållas, att samt- 
liga dessa skadedjur icke angripa ett och samma grässlag; icke 
heller har någon af nämnda djurarter iakttagits på alla de trettio 
grässlag, som företett hvitax. 

Under de nämnda tre åren har jag vid mina hvitaxunder- 
sökningar i regeln för hvarje särskildt grässlag antecknat, huru 
många af de granskade totala hvitaxen förorsakats af respektive 
skadedjur och med ledning häraf utarbetat detaljerade statistiska 
tabeller?. Vid detta tillfälle lämpar det sig icke att ingå i en 
närmare granskning af dessa tabeller, hvarför jag inskränker mig 
till meddelandet i tabellarisk form af sifferuppgifter, utvisande 
respektive djurarters andel i alstrandet af totala hvitax hos alla 
under hvarje särskildt år undersökta grässlag tillsammantagna, 
och lämnar endast för ett par enstaka grässlag något noggrannare 
uppgifter. 

Det kan måhända vara skäl att anföra de grässlag, hvilka 
under hvarje år blifvit i förenämndt afseende undersökta. Dessa 
voro år 1899: Ågropyrum repens, Ågrostis alba, Agrostis vul- 
garis, Ålopecurus pratensis, Anthoxanthum odoratum, ÅApera 
Spica venti, Åvena pratensis, Åv. pubescens, Deschampsia cae- 
spitosa, Festuca ovina, Fest. rubra, Lolium perenne, Phleum 
pratense och Poa pratensis; inalles 14 arter med 650 under- 
sökta hvitaxstrån, af hvilka 500 tillhörde timotej (Phleum pra- 
tense). -— År 1900 undersöktes följande 16 grässlag: Ågro- 
pyrum repens, Ågrostis vulgaris, Åira flexuosa, ÅAlopecurus 
pratensis, Åpera spica venti, Åvena pratensis, Briza media, 
Calamagrostis arundinacea, Cal. epigejos , Deschampsia caespi- 
tosa, Elymus arenarius, Festuca ovina, Milium effusum, Phleum 


t I förbigående må nämnas, att spicala angrepp, som gifva upphof til 
partiell form af hvitax, kunna göras af ytterligare åtminstone nio arter, hvar- 
igenom antalet djurarter, som förorsaka en eller annan form af hvitax, uppgår 
till inemot trettio. 

3 Dessa detaljerade tabeller ingå i min Berättelse öfver skadeinsekters 
uppträdande i Finland år 1901 (Landtbruksstyrelsens Meddelanden n:o XXXIX. 
Helsingfors 1902), däri förevarande fråga utförligt behandlas. 


3 


116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


pratense, Poa pratensis och Triodia decumbens; antalet under- 
sökta hvitaxstrån var 1,385. — År 1901 följande 10 grässlag: 
Agropyrum repens, Agrostis alba, Alopecurus pratensis, Cala- 
magrostis epigejos, Cal. stricta, Dactylis glomerata, Deschamp- 
sia caespitosa, Phleum pratense, Poa compressa och Poa pra- 
tensis ; undersökta hvitaxstrån: 1,046. — Det bör kanske tilläggas, 
att mina undersökningar åren 1899 och 1900 utfördes uteslu- 
tande i sydvästra Finland, år 1901 därjämte i Österbotten och 
Nyland. 
Jag öfvergår nu till ifrågavarande tabellariska öfversikt! 


1899 1900 1901 


Hvitax Hvitax Hvitax 


Antal JA Antal 4 Antal KA 


Pediculoides graminum --..-.1 451 | 69,38 7661 55,31) 4561 43,60 
TVarsonemus culmicolus =... 20 3,08] 277) 1O,57| B72l 2000 
Aplinothrips TuUfAsooooo io n- 125 10,23 157 | IL,34 1151! 10,99 
Eriophyes cornutus o. E. te- 

POFBUST Sar Ser STI rn era SR RA MEN 2:02 29 2,09] 113 | 10,80 
Hadena secalis o. H. stri- 

PUSS” VI LOLKHR ERE "ons osa 20 3,08 14 1,01 3 0,29 
Noctuidlarv (Sp. ign.)..s.os.o) — — I! 0,07] — — 
Lor bit Moleana asset. sole Vv 1,o8]| — — = — 
Ochsenheimeria taurella -..... -— -— = — II 1,05 
Microlepidoplerlärv sooo—----.- — — SS — 12 1,25 
Lasioptera calamagrostidis 5 al — = 26 1,58 12 1,15 
ECE ROMDYIMT DEREN NN I 0,15 I 0,07 5 0,48 
OSEPIAN ENARE LON — — 6 0,43 I 0,10 
Lsosoma Spursrtta Su fe > 87 6,28 31 2,96 
CeEPIMS SP sg NNE GEL VER — 10 0,72 2 0,19 
Pseudococcus graminis n. sp.) — — 13 0,94 7 0,67 
Siphonophora cerealis —........ 9 1,38 4 0,29 6 0,57 


Summal 650 [100,00] 1,385 | 100,00] 1,046 | 100,00 
Antal DA Antal 2Å Antal - 


5a Ifrågavarande ÅLasioptera-art har befunnits tillhöra L. calamagrosti- 
dis RöBSs. 


REUTER! STATIST. UTREDN.: ANG. ORSAK:NA TILL >HVITAX». 117 


En blick på ofvanstående tabeller vidhandenger, att bland 
de talrika anstiftarne af hvitax i det hela taget endast ett jäm- 
förelsevis ringa antal arter spelar en mera betydande rål. An- 
teckna vi för hvarje år de djurarter, hvilkas relativa andel i 
frambringandet af hvitax öfverstiger 2 & af totalantalet under 
respektive år undersökta hvitaxstrån, gestalta sig de särskilda 
skadedjurens ordningsföljd och procenttal under de trenne åren på 
följande sätt: 


1899. 
1. Pediculoides graminum 69,38 &. 
26 KÄRUNOITIPS, LU Zloeg a I0,23 |? 
3. LTarsonemus culmicolus--- BOSA AR 
FÄLT ERA LÄRT CfS Ars 2,08, 4 2 
5-4 EKLOPHYES COKMUUS” oo 2,62 >» 
97.39 2. 


Öfriga arter tillsammans 2,61 >» 


Summa 100,00 &-. 


z900. 


1. ”Pediculoides  oraminum. 55,31 &. 


2. ”Tarsonemus culmicolus... 19,57 >» 
Se LIDPAROTMKTRSE I Ar EnsETETINSA Dh 
ANNELI SO SOME Spur SSE YED ING, 
SKE ftOP YES COKHUlUS Isene 250005 
94,59 Z2- 


Offriga arter” tillsammans ” 75,41. >» 


Summa 1,0000 I. 


€ Här och i det följande sammanföras larverna af Hadena secalis och 
H. strigilis med dess var. latruncula, 


7 Här och i det följande talas endast om Evriophyes cornutus, enär E. 
Zenuis, som egentligen lefver i blommorna af särskilda grässlag, endast till- 
fälligtvis synes förekomma inom bladslidan och då genom sugning å strået 
förorsakar hvitax. 


118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


I90I. 


ac SPE ; 
Pediculoides graminum 43,60 24. 


- 
. 


2. Tarsonemus culmicolus... 26,00 > 
3 MN LSPIINOTITEP SSA Kal) Ta ESSEN 10,99 > 
Är EKLOPRYCS EOLHULUS SE 10,80 > 
Sekr L 50 SOMIA SP vat BEE SIS 2,06 >» 
94,35 20- 


Öfriga arter tillsammans <+5,65 >» 


Summa 100,00 K. 


Under alla tre åren spelar, som synes, Ped. graminum en 
afgjordt dominerande rål vid alstrandet af hvitax på våra ängs- 
gräs. Åren 1899 och 1900 förorsakade denna art till och med 
ensamt ett större procenttal hvitax, än alla andra arter tillsam- 
mans. Åpt. rufa, som år 1899 kommer i andra rummet med 
19,23 2Z, måste åren 1900 och 1901 afstå detta rum åt Zars. 
culmicolus, med resp. 19,57 och 26 2, hvilket i väsentlig mån 
beror på denna arts talrika förekomst på Poa pratensis, De- 
schampsia caespitosa m. fl. grässlag, som år 1899 i ytterst ringa 
grad uppmärksammades, men däremot de båda följande åren 
bildade en betydande kontingent af antalet undersökta hvitaxstrån. 
Till följd häraf äro icke heller. de erhållna procenttalen direkt 
jämförbara med hvarandra. Att Madena-larverna år 1899 kommo 
i fjärde rummet, beror otvifvelaktigt på en ren tillfällighet, och 
det höga procenttalet för /sosoma-arten är uteslutande att till- 
skrifva dess talrika uppträdande på Calamagrostis epigejos, af 
hvilket grässlag år 1900 ett rätt stort antal hvitaxstrån under- 
söktes.  Eriophyes-arterna, som åren 1899 och 1900 intogo det 
femte rummet med de anspråkslösa procenttalen 2,62 och 2,09, 
rycka år 1901 upp i fjärde rummet med det respektabla procent- 
talet 10,80, således endast obetydligt understigande procenttalet för 
Åpt. rufa, 10,99, något som till stor del är beroende på det ovän- 
tadt talrika uppträdandet af E. cornutus på Agropyrum repens 
och. delvis på Poa pratensis. Under hvart och ett af åren 
1899—1901 bilda samtliga öfriga hvitaxalstrande djurarter till- 
sammans ganska låga procenttal (resp. 2,61; 5,41; 5,65), hvilka 

6 


REUTER: STATIST. UTREDN. ANG. ORSAK:'NA TILL »HVITAX». 119 


märkligt nog för åren 1900 och 1901 endast i mycket ringa 


grad afvika från hvarandra. 
Räkna vi ut procenttalen för de fem viktigaste hvitaxalst- 


rarne under hela treårsperioden, gestaltar sig resultatet på föl- 


jande sätt: 


1$899—1901. 

1. Pediculoides graminum 54,30 I. 
2. LTarsonemus culmicolus... 18,27 >» 
STL PLONOLAKIPSI KUA oooooo T2-8003 
AE FEKRO PIENESA CO NUlUS ansa 510 LR 
SEURLSONOM AS  Pljnto oc edoeorset 3,83 >» 
94.45 2 
Ofriga arter tillsammans 5,55 >» 


Summa 100,00 &. 


Redan af denna, visserligen ännu i mycket bristfälliga sta- 
tistik, torde man med tämligen stor bestämdhet kunna sluta sig 
till, att det egentligen är tre arter, Ped. graminum, Tars. cul- 
micolus och ÄÅpt. rufa, som härvid spela hufvudrålerna. Till 
ställande af dessa arters betydelse såsom hvitaxalstrare i en rik- 
tigare dager, bör ytterligare framhållas, att nämnda tre arter 
förorsaka hvitax hos ett rätt ansenligt antal grässlag; detta antal 
är, för så vidt det tillsvidare är kändt?, för Ped. graminum 21, 
för Tars. culmicolus 11 och för Apt. rufa 18. Eriophyes cor- 
nulus har anträffats endast på 5 grässlag, /sosoma-arten endast 
på ett, Calamagrostis epigejos. 

I det följande vill jag anställa några jämförelser rörande de 
olika skadedjurens uppträdande på ett par grässlag, af hvilka 
ett större antal hvitaxstrån undersökts. Härvid upptages pro- 
centtalen särskildt endast för de fyra djurarter, hvilka visat sig 
kunna frambringa hvitax i sådan utsträckning, att de ännu kunna 
räknas till hufvudanstiftarna af nämnda sjukdomsföreteelse, 


> Ofvanstående uppgifter hänföra sig endast till förhållandena 
Finland. 


120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


Phleum pratense. 


1899 1900 1901 1899—1901 

Pediculoidesisgraminum sor fislvpö,sreg! Ive Ro RETBJe2 sö 
Åptinothrips välj dre VÄSER 2 Al» 14,87 —» 
Tarsonemus culmicolus 3,0 >» 550 TETA 5,30» 
Eriophyes cornutus.. --- DRA STD SES SLASK 
9558 2 TA7O 6 08-76 NSI 

Öfr. arter tillsammans Aso 13 24 Brin 3,08 


Summa 100,0 .Z 100,07 24 1006 OO;GOK 


Såsom synes, representeras Ped. graminum alla tre åren af 
ett mycket högt procenttal, som varierar inom trånga gränser. 
För Åpt. rufa däremot nedgår detta tal för hvarje år rätt an- 
senligt, medan det för Zars. culmicolus och Eriophyes cornutus 
företer ett märkligt uppåtgående, isynnerhet år 1901, då detta 
tal eget nog för Erioph. cornutus är dubbelt, för ars. culmicolus 
3'/, gånger så stort som för Apt. rufa. "Under hvarje år är 
det procenttal, som representeras af öfriga hvitaxalstrande arter 
tillsamman, mycket lågt, isynnerhet åren 1900 och 1901, 
som härutinnan förete en märklig öfverensstämmelse. Af den 
sista kolumnen framgår medelprocentvärdena för hela treårspe- 
rioden. 

Vända vi oss nu till ett par andra ängsgräs, främst Poa 
pratensis och Deschampsia caespitosa, för hvilka noggrannare 
uppgifter kunna meddelas endast från åren 1900 och 1901, finna 
vi, att procenttalen för de skilda djurarterna här ställa sig helt 
annorlunda än för timotej. 


Poa pratensis. 


1900 1907 
Tarsonemus culmicolus -.-. ARG ÅRLON 26 
Pediculoides graminum ... 48 >» 20,48 > 
Aplinolhkips af isesa 20RR 16,53 :02 
Eriophyes cornulus =......- 3 9,64 >» 
OO Ar EO SIR E 

Ofriga arter tillsamman 4 >» ISS 


Summa. 1600. fr IOO,007 26 
8 


REUTER: STATIST: UTREDN, ANG. ORSAE:NA, TVIEL SHVITAXöo I21 


Rätt :anmärkningsvärdt är, att procenttalen för Zars. cul- 
2n2colus under båda åren äro ganska höga och endast i ytterst 
ringa mån skilja sig från hvarandra. För Åpt. rufa och Erioph. 
cornutus visar sig däremot en stark tillväxt under år 1901 på 
bekostnad af Ped. gramtinum, hvilket har sin grund i först- 
nämnda trenne arters relativt talrika förekomst på en del öster- 
bottniska orter. 


Deschampsia caespitosa. 


1900 1901 
Tarsonemus culmicolus -..... MR Son Ölen 
Pediculoides gramnum ...... 210115 gta 
LA PlinOCkrip Sy vUfAr a0mrnelsNets 4 2:05) 


Summa bitoong AISA 

Beträffande Deschampsia caespitosa böra framhållas de höga 
procenttalen för Zars. culmzcolus, som måhända är hufvudanstif- 
taren af hvitax hos detta grässlag, äfvensom de anmärkningsvärdt 
låga talen för Åpt. rufa. 

Slutligen förtjänar påpekas, att hos Agropyrum repens 
Ped. graminum under samtliga trenne år representeras af särde- 
les höga procenttal (resp. 78; 83; 65,6), hvilken omständighet, 
i förening med det mångfaldiga gånger konstaterade faktum, att det 
just är på detta grässlag, som de enormt uppsvällda och en utom- 
ordentligt talrik afkomma alstrande honorna af nyssnämnda acarid 
i största mängd anträffas, gifver en föreställning om den ansen- 
liga betydelse kvickroten, detta äfven i andra afseenden rätt be- 
svärliga ogräs, har för denna skadliga acarids förökning och 
propagation. 

Af de nu anförda öfversikterna framgår, dels att samma 
grässlag under olika år kan i mycket olika grad angripas af 
respektive skadedjur, dels att samma djurart i mycket växlande 
utsträckning hemsöker de särskilda grässlagen. 

Vi skola nu se till, i hvad mån de hittills vunna undersök- 
ningsresultaten kunna gifva oss en ledning vid utfinnandet af 
utvägar till bekämpande af de hvitaxalstrande skadedjuren. Det 
är naturligt, att då hvitax kunna förorsakas af så många olika 
djurarter, hvilkas lefnadssätt ofta nog betydligt afvika från hvar- 


2) 


122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


andra, det skall blifva omöjligt att utfinna något medel, som läm- 
par sig mot alla. Man måste därför nöja sig med någon åtgärd, 
som kan vara af praktisk betydelse åtminstone gentemot de flesta 
och viktigaste af de förenämnda skadedjuren. 

Utan vidare torde inses, att man under en pågående »hvit- 
axepedimi» — om detta uttryck må tillåtas mig — icke mera, 
åtminstone icke i nämnvärd grad, kan rädda årets växande gröda 
undan hemsökelsen. Alla åtgärder måste därför väsentligen gå 
ut på att söka så vidt möjligt förebygga uppträdande af hvitax 
under följande år. 

Frånsedt alla åtgärder, hvilka äro förbundna med genom- 
gripande omhvälfningar, såsom upplöjning, och i betraktande af 
skadedjurens undanskymda vistelseort på den angripna plantan — 
antingen mellan bladslidan och strået eller inne i själfva strået 
— låter sig knappast tänkas någon annan utväg att komma åt 
dessa skadedjur än att, jämte näringsplantan, aflägsna dem från 
platsen. 

Denna åtgärd äger emellertid betydelse själffallet endast för 
de djurarter, hvilka icke lämnat sin näringsplanta innan eller 
kort efter det axet (vippan) och öfverstrået gulnat, utan fortfa- 
rande en längre tid (hälst några veckor) bebo det angripna, 
hvitax företeende strået. 

I anledning häraf ber jag få framhålla, det man förut ofta 
nog velat göra gällande, att man förgäfves skall leta efter skade- 
djuret på en gräsplanta, hvilkens ax redan hvitnat. Detta på- 
stående äger emellertid — åtminstone i fråga om förhållandet i 
Finland — på jämförelsevis mindre viktiga undantag när, alls 
icke sin riktighet. 

Jag har nedan gjort en sammanställning (betecknad med I) 
af de skadedjur, hvilka på grund af mina undersökningar med 
full säkerhet tillbringa största delen af sommaren på eller i det 
angripna, med hvitax behäftade strået och hvilka därjämte icke 
besitta den rörlighet eller benägenhet att lämna det afmäjade 
torkande grässtrået, att därigenom ändamålet med nyssnämnda 
åtgärd blefve förfeladt. För hvarje art anföras de tidigare upp- 
gifna allmänna procenttalen under respektive tre år. För jäm- 
förelses skull sammanställas i en andra öfversikt (II) de arter, 
som antingen icke uppfylla dessa villkor, eller — såsom Åpt. 


10 


REUTER: STATIST. UTREDN. ANG. ORSAK:NA TILL »HVITAX>», 123 


7rufa — göra det ofullständigt, i det att insekten i fråga visser- 
ligen länge nog (ett par tre veckor) kan bebo ett hvitaxstrå, men, 
liflig som den är 1 sina rörelser, inom kort lämnar det afslagna: 
strået. I en tredje öfversikt (III) anföras slutligen de arter, hvil- 
kas lefnadssätt i förberördt afseende ännu icke är tillräckligt nog- 
grant kändt, men hvilka, åtminstone delvis, snarare torde böra 
hänföras till kategorien I än till kategorien II. 


d. 
1899 1900 1901 
Pediculoides gramnum......... 603387. 6 FNBSISN LAR GONIA 
Tarsonemus culmicolus ......-. 3508ns In LOKSYINlA 02 OO 
LEK2O PlNES NM GONTUlUS ks Inse siden 2,62 >» 250940 trek OSS 
Lasioptera calamagrostidis ... oo >» 1,88 » I, 15k8 
HSO NOMIG Spit otid tlod — ÖS 2,96 >» 
Cephus SAMNCIoråoneg tl e2ta — O,72 OO 


75-08 lo 35,85 KA 34,70 ” 


KT 

1899 1900 I901 
Pode Lfekgf Sh Kata SE EA 10,23 16 maIli34rrn tg INOVORKERA 
NTE AR a sk da 13087 NS 0,29 >» 
INGcirdlaro (SP=a ICD utorcs es — 0,07 > = 
RKP ALE GA men ons ns rn I5O8- Jå — -— 
Ochksenheim. taurellä......o.o.... — — I;05,.2 
Mlzckolepidopterlarg, mass. — — Tang 
STOLAR Dp fr GEK EAS ass sosn 1,39 > 0,29 >» Os 


Le 
1899 1900 1901 
EECIdONIPDAlGKUER  oooosen os nre son STEN ARR HSA RNA 
(CI SEDEN EA ERS 0,43 >? 0,10 >» 
Pseudococcus gramms ....... LR vf 0,94 >» 0,67 >» 


Öslönetsån sl: 44NNRANe er B25 AG 


Af dessa öfversikter framgår, att de till kategorien I hö- 
rande arterna under hvarje af de tre åren förorsakat det 
vida öfvervägande procenttalet hvitax, ' Särskildt för 


II 


124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 190903. 


åren 1900 och 1901 nå dessa tal en anmärkningsvärd höjd, då 
de dessutom, märkeligt nog, visa en ganska nära öfverensstäm- 
melse, ehuruväl de motsvarande komponenttalen i icke ringa 
grad afvika från hvarandra. Vidare finna vi bland de till denna 
kategori hörande arterna trenne af de fyra förnämsta hvitax- 
alstrarena, och ensamt dessa tre arter tillsammans representera 
under hvarje år ett rätt högt procenttal, i rundt tal 75—380 &. 

Redan denna statistiska utredning, hvilken visserligen ännu 
ingalunda är uttömmande, men som dock grundar sig på tre års 
minutiösa undersökningar af mer än 3,000 hvitaxstrån hos 24 
olika grässlag, delvis i vidt skilda delar af landet, torde berät- 
tiga till den slutsats, att man genom noggrant afmäjande och snarast 
möjligt bortförande från platsen af alla med hvitax behäftade gräs- 
strån, — icke -minst å vägkanter och åkerrenar, där de ofta 
uppträda i stor myckenhet — skall kunna i afsevärd grad in- 
skränka uppträdandet af hvitax ett följande år. Denna åtgärd 
är fullt tillämplig egentligen endast gentemot de till kategorien 
I hörande arterna, ehuruväl äfven en del af de till kategorien III 
hörande åtminstone i viss mån torde kunna häri inbegripas. Men 
den saknar dock heller ingalunda all betydelse för det förnämsta 
af de till kategorien II förda skadedjuren, Apt. rufa. Det är 
nämligen högst sannolikt, att åtskilliga unga larver och ägg af 
denna art genom ifrågavarande förfarande hämmas i sin utveck- 
ling. Ensamt de till kategorien I hörande arternas betydelse 
som hvitaxalstrare är ju emellertid så omfattande, att en påtag- 
lig inskränkning 1 dessas uppträdande redan skulle medföra en 
afsevärd fördel. 

Att fullständigt blifva kvitt dessa snyltgäster är själffallet 
omöjligt. Men detta är ingalunda liktydigt med, att den omor- 
dade åtgärden vore onödig eller resultatlös. Ty ingen vill väl 
på allvar påstå, att det icke vore bättre att göra sig af med 
dessa skadedjur så mycket man kan — och det kan man dock 


med en god del än att låta dem obehindradt utvecklas och 


föröka sig, i synnerher när sagda åtgärd icke kräfver några andra 
arbetskosthader än sådana, som redan genom det ökade höut- 
bytet direkt torde betala sig. 

Åtgärderna till bekämpande af ifrågavarande skadedjur kunna 
slutligen sammanfattas i följande förhållningsregler: 


12 


REUTER! STATIST. UTREDN. ANG. ORSAK:!:NA TILL »HVITAX»,. 125 


att så vidt möjligt afmeja alla med hvitax behäftade gräs- 
strån, hvilka grässlag de än må tillhöra, och hvar de än må 
växa; 

att afslå gräset så nära marken som möjligt, på det att 
strået må afskäras nedanför den ledknut, ofvanom hvilken an- 
greppet ägt rum, och där följaktligen skadedjuren befinna sig inom 
bladsslidan. 

Denna ledknut är vanligen den öfversta eller näst öfversta 
och igenkännes för öfrigt lätt därpå, att den är den högst be- 
lägna ledknut, hvilkens bladslida är frisk. Det i denna punkt 
omnämda förfarandet är af vikt isynnerhet på sådana ställen — 
såsom åkerrenar, dikeskanter o. s. v. — där smärre grässlag växa; 

att under alla omständigheter företaga den egentliga höslåt- 
tern vid den tidpunkt förhållandena i öfrigt angifva som den 
lämpligaste ; 

att företaga afmejandet af den med hvitax bemängda gräs- 
växten å sådana ställen, som icke hemfalla under den egentliga 
höslåttern (åkerrenar, dikeskanter m. fl.) antagligen i omedelbar 
anslutning till denna eller ock något senare, om så bättre läm- 
par sig, dock ej senare än i slutet af juli eller början af augusti; 

att i händelse ett fält är särskildt svårt härjadt, åtminstone 
på de mest angripna delarna af detsamma omedelbart efter af- 
mejandet hopräfsa och bortköra det nyslagna gräset samt an- 
vända det till utfordring för så vidt icke eljes några olägenheter 
härför ställa sig i vägen; 

att i regeln använda detta förfarande med det å åkerrenar 
och dikeskanter slagna gräset; 

att noggrant hopsamla och bortföra höet, på det att icke 
kvarblifna hvitaxstrån må kunna bidraga till skadedjurens spridning; 

att särskildt uppmärksamma kvickrot (Agropyrum repens), 
som för säkerhets skull bör mönstras ännu en andra gång, hälst 
1 slutet af augusti, samt, ifall hvitax förefinnas, afslås och ome- 
delbart bortföras. 


DIAGNOSEN EINIGER NEUEN ACHORUTIDEN 
AUSSEHWEDEN: 


(VORLÄUFIGE MITTHEILUNG.) 
VON 


HuGo ÅGREN (Lund). 


1. Achorutes nivalis n. sp. 


Blaugrau; das Pigment bildet dicht gestreute Flecke. Be- 
haarung kurz und spärlich, an den zwei letzten Segmenten etwas 
länger und dichter. Antenne IV ohne typische Riechhaare. 

Postantennalorgan erheblich grösser als eine Ommatidie- 
cornea, mit 4 gleich grossen Tuberkeln. 

Tibiotarsus mit einer längeren distalen, nicht keulig ge- 
knöpften Borste. Klaue mit einem Innenzahn distal vonp der 
Mitte; Lateralzähne fehlen. Dem Empodialanhang des ersten 
Fusspaares fehlt die Innenlamelle, diejenigen des zweiten und 
dritten Paares besitzen eine sehr kurze und schmale. 

Manubrium etwa von derselben Länge wie Dens und Mucro 
zusammen. Dens c:a dreimal länger als der Mucro, dorsal mit 
5—6 Borsten und zahlreichen gröberen Hautkörnern. Der Mucro 
hat eine ziemlich breite Aussenlamelle, die plötzlich endigt und 
zwar etwa ein Drittel vor der Spitze des Mucro; die Rippe ist 
gerade oder schwach gebogen, und hat einen stumpfen Zahn dicht 
vor der Spitze. Analdornen höchstens halb so lang wie die 
Mucrones, kaum merklich gebogen, auf flachen Papillen, die ein 
gutes Stäck von einander abstehen. Länge c:a 1 mm. 

5 Exemplare dieser Art fanden sich unter einer Unmasse von ÅAchoru- 
tes socialis UZEL, die im vergangenen Minter auf Schnee bei Hoberget im 
Kirchspiel Bollnäs (Helsingland) von Herrn Buchhalter E. M. WENNSTRÖM 
gesammelt wurden, Die Thiere waren von Herrn Wennström an meinen 


alten Freund, Herrn Gymnasiallehrer G. LÖFGREN (Helsingborg) geschickt 
worden, und wurden vom Letzteren gitigst zu meiner Disposition gestellt. 


2. KXenylla pallida n. sp. 


Blassgrau. Haut grob gekörnelt (etwa wie bei X. brewvi- 
cauda TUuLLB.). Antenne IV mit 4 typischen Riechhaaren, 3 äus- 
seren distalen und 1 oberen gegen die innere Seite. Augenfel- 
der schwarz, 


127 


Furca klein, höchstens >?/& mal länger als Tibiotarsus III. 
Manubrium und Mucrodentes ungefähr gleich lang. Mucrodens 
mit 2 dorsalen Borsten, etwas kirzer als Tibiotarsus III, gleich 
lang — !/5; länger als Klaue III. Dem hakenförmig endenden 
Mucronaltheile fehlt eine Lamelle, derselbe hat aber dorsal ein 
Stäck vor der Spitze einen nach hinten gerichteten zapfenähn- 
lichen Vorsprung. Länge c:a I mm. 


Gefunden zahlreich unter einem Plankenstick an den Diinen bei En- 
gelholms Hafen (Schonen) im September 1902. 


3. Brachystomella maritima nov. gen. n. sp. 


Violett. Körpergestalt Pseudachorutes-ähnlich. Haut grob 
gekörnelt. Behaarung sehr spärlich und kurz. Antenne IV mit 
einem Sinneskolben an der Spitze, ohne Riechhaare. 

Myundwerkzeuge reduciert, jedoch weniger als bei 
Pseudachorutes, und nicht wie bei diesem in einen stark 
vorragenden spitzen Mundkegel ausgezogen. Die Man- 
dibeln entbehren einer Kaulade, besitzen aber mehrere 
Zähne am distalen Ende. 

Postantennalorgan mit 5—7 kreisförmig angeordneten Tu- 
berkeln. 8 gleich grosse Augen jederseits. 

Tibiotarsus ohne Keulenhaare, aber mit einer längeren di- 
stalen Spitzborste. Klaue mit einem deutlichen Innenzahn etwa 
an der Mitte und einem Paar äusserst schwacher Lateralzähne 
nahe der Basis. Empodialanhang fehlt. 

Manubrium ungefähr von derselben Länge wie Dens und 
Mucro zusammen. Dentes 2,,—3,5> mal länger als die Mucrones, 
mit 5 dorsalen Borsten, ohne gröbere Körner. Mucro ziemlich 
dick, mit fast gerader Rippe und einer unansehnlichen, nach 
hinten gleichmässig schmäler werdenden Lamelle. Länge bis I mm. 


Gefunden in 3 Exemplaren unter aufgeworfenem Seetange am Strande 
bei Bjerred (Schonen) im September 1902. 


4. Pseudachorutes silvaticus n. sp. 


Blau. Haut grob gekörnelt. Behaarung sehr spärlich und 
kurz. Antenne IV mit einem Sinneskolben und 7 typischen 
Riechhaaren, 2 äusseren distalen und 5 oberen. Postantennal- 
organ fehlt. 

An den Tibiotarsen keine Keulenhaare. ' Klauen ohne La- 
teralzähne, mit einem äusserst schwachen Innenzahn ungefähr an 
der Mitte, Manubrium etwas kärzer als Dens und Mucro zusammen. 
Dens etwa 2!/3 mal länger als Mucro, ohne besonders grobe 
Hautkörner an der Dorsalseite. Mucro breit, mit einer schwach 


2 


128 


nach oben gekräimmten Rippe und deutlicher, ganzrandiger Aus- 
senlamelle Länge ungefähr 1 mm. 


Gefunden in I Exemplar unter der Rinde eines dirren Bucheuzweiges 
bei Snogeholm (Schonen) am I. Mai 1903. 


5. Odontella suecica n. sp. 


Blau. Haut grob gekörnelt. Keulenhaare fehlen. 

Antennen kegelförmig: die Basalglieder sind sehr dick und 
infolgedessen zusammenstossend. Mundwerkzeuge saugend, sehr 
stark reduciert. 

Das Postantennalorgan besteht aus einem einzigen grossen 
Tuberkel mit vier hervorragenden abgerundeten Ecken. 

5—5 gleichgrosse Augen auf dunklen Feldern. 

Die Klauen besitzen je ein Paar deutlicher basaler Lateralzähne. 

Manubrium etwa so lang wie Dens und Mucro zusammen. 
Mucro etwa ein Drittel kärzer als Dens, mit an der Spitze nach 
oben gekrämmter Rippe und schmaler ganzrandiger Innenlamelle. 
Die Aussenlamelle wird aus zwei grossen dreieckigen Zipfeln 
gebildet, deren distale Ränder leistenförmig verdickt sind. 

Eigentliche Analdornen fehlen. Dagegen finden sich oben 
am Hinterende des letzten Abdominalsegmentes 2 neben eimander 
stehende, stark vergrösserte, dornähnliche Hautkörner. Länge 
I mm. 


I Exemplar erbeutete ich unter der Rinde eines Kiefernstrunkes im 
Walde bei Engelholmns Hafen (Schonen) im September 1902, 


6. Onychiurus affinis n. sp. 


Diese, Art; kommt, ,Q. 1465solont a(CiaB-)usehrt Dahle Ne 
unterscheidet sich von dieser hauptsächlich durch folgende zwei 
Merkmale: 

1) die Antennenbasen haben je 3, ganz wie bei O. Schötti 
(LiE-PETTERS.) gruppierte Pseudocellen; 

2) von den zwei Sinneskegeln des Antennalorgans III ist 
der äussere (untere) mindestens doppelt so gross wie der innere 
(obere) +. 


Gefunden in 10 Exemplaren unter der Rinde eines Kiefernstrunkes im 
Walde bei Engelholmns Hafen (Schonen) im September 1902. 


Lund, im Mai 1903. 
' Nach der von BÖRNER (Zool. Anz, Bd. XXIV. No. 648) mitgetheilten 
Figur sind die Sinneskegel bei O. Absoloni (C. B.) gleich gross, 


SVENSK INSEKTFAUNA. = 


13: 


TRETTONDE ORDNINGEN. 


STEKLAR.  HYMENOPTERA: 


Steklarne anses med skäl såsom. de högst stående bland in- 
sekterna. De utmärka sig genom följande kännetecken: Hufvu- 
det mycket rörligt med munöppningen vänd nedåt. Öf- 
verkäkarne kraftigt utbildade, bitande; underkäkarne 
bilda tillsammans med underläppen en sug- eller slick- 
apparat. Första mellankroppsleden är i allmänhet 
liten och ofvan oftast orörligt sammanväxt med andra 
leden, dess sido- och bröstplåtar äro alltid genom en 
ledgång rörligt förenade med ryggplåten (halsskölden), 
hvarigenom frambenen blifva mycket rörliga. Vingarne, 
som sällan saknas, äro fyra, tunna, nakna, hinnaktiga 
och endast försedda med ett ringa antal slutna vingfält; 
de” bakre”kortäre och smalare än de främre.  Förvand- 
lingen är fullständig. Larverna hafva ett tydligt afsatt 
hufvud med bitande mundelar och tretton kroppsleder. 
Puppans kroppsdelar nästan fritt liggande. 

Genom frambröstets rörlighet gent emot halsskölden, hvilket 
med stor lätthet kan ses hos ett lefvande djur, om man håller 
fast det i vingarne, så att hufvud och framben äro fria, skilja 
sig steklarne från alla andra insekter. Steklarne lefva såsom 
fullbildade uteslutande af flytande ämnen, deras öfverkäkar (man- 
dibler) hafva därföre ingen betydelse för födans söndertuggande 
utan tjäna såsom redskap vid utförande af andra arbeten, näm- 

Entomol. Tidskr. Årg. 24, H. 3 (1923). I 9 


130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


ligen i samband med afkommans uppfödande eller för att befria 
den färdiga insekten ur den af larven spunna hylsan. Facett- 
ögonen äro oftast väl utvecklade, d. v. s. hafva många och små 
facetter, och på hjässan finnas vanligen tre punktögon. Anten- 
nerna äro af växlande byggnad. Halsskölden har vanligen å 
hvardera sidan en flik, »sidoknölen», som täcker öfver mellan- 
kroppens första andhål. Benen äro kraftiga och hafva vanligen 
femledade fötter. Bakkroppen består af 3—9 synliga leder. 
Bakvingarne hafva i framkanten utanför midten flere eller färre 
små hakar, som haka sig fast vid framvingarnes omböjda bak- 
kant och tjäna till att sammanhålla vingarne under flykten. 

Matsmältningskanalen har före den egentliga magsäcken en 
rundad utvidgning, »kräfvan», som är belägen längst fram i bak- 
kroppen och tjänar till förvaringsrum för födan. 

Steklarne utgöra en mycket formrik afdelning af insekterna. 
Ensamt från Sverige känner man omkring 4,000 arter. De in- 
delas i fyra underordningar, af hvilka den sista betydligt skiljer 
sig från de tre första både med afseende på steklarnes och 
deras larvers byggnad. 


Öfversikt af underordningarna: 


I. Bakkroppen vid roten afsmalnande och därföre endast med 
en smal del sammanhängande med mellankroppen (fig. 1, 2). 
— Larverna utan benpar. 

A. Benen med enkel, oledad lårring. Antennerna med högst 

3: leder: 

a. Bakkroppen med (5-)6—7 synliga ryggleder. Honans 
äggläggningsrör ombildadt till en gadd, som står i 
förbindelse med en giftblåsa och användes såsom 
försvarsvapen eller till laryvfödans förlamande. Hals- 
skölden orörligt förenad med mellanryggen, oftast 
smal eller i bakkanten bredt urringad. Kroppen 
sällan metallisk. Bakkroppens buksida kullrig eller 
platt. 1. Gaddsteklar. Åculeata. 

2. Bakkroppen endast med 3—4 eller hos & någon 
gång med 5 synliga ryggleder; de öfriga lederna 
hos honan ombildade till ett långt, böjligt, mjukt 


2 


SVENSK INSEKTFAUNA. 13. EPI 


äggläggningsrör, som helt och hållet kan indragas 

ungefär på samma sätt, som man hopskjuter en ki- 

kare. Halsskölden stor, bred och rörlig. Kroppen 
åtminstone till stor del starkt metallisk. Bakkrop- 

pens buksida ofta i hela sin längd djupt rännformigt 
urhålkad. 2. Guldsteklar. Tubulifera. 

B. Benen (åtminstone de bakre) med tydligt tvåledad lår- 
ring. Antennerna ofta mångledade; endast hos de små 
arterna fåledade. Framvingarne aldrig med mer än två 
slutna kubitalfält. 3. Parasitsteklar. Parasitica. 

II. Bakkroppen ej genom någon märkbar inskärning skild från 
mellankroppen och alltså med hela sin bredd förenad med 
denna. — Larverna med benpar åtminstone å de tre första 
kroppslederna. 4. Växtsteklar. Plytophaga. 


FÖRSTA UNDERORDNINGEN. 


GADDSBEKTLAR:;, JACULBATA. 


Liksom guldsteklar och parasitsteklar skilja sig gaddsteklarne 
från växtsteklarne därigenom, att bakkroppen genom en djup in 
skärning är skild från mellankroppen. Noga taget är denna in- 
skärning belägen mellan bakkroppens första och andra led. Bak- 
kroppens första led är nämligen hos dessa steklar orörligt sam- 
manväxt med mellankroppen och bildar dess bakersta del. Mellan- 
kroppen kommer härigenom att bestå af fyra afdelningar: halsskölden 
eller framryggen med frambröstet (fig. 1 och 2, fr; fb); mellanryggen 
med mellanbröstet, som är stort och bredt (fig. 1 och 2, mr; mb); 
bakryggen med bakbröstet (fig. 1 och 2, br, br', bl) samt efter- 
ryggen (fig. I och 2, er), som motsvarar bakkroppens första 
ryggled och ofta är mycket stor. Efterryggens bröstdel (= första 
bukleden) är däremot ytterst liten och svår att se, där den ligger 
dold straxt bakom bakhöfterna!). I det följande betraktas efter- 


1) Hos honan af Methoca ichneumonides är bukplåten ovanligt stor och 
tydlig. Hos henne visar sig också efterryggen bättre än annars såsom en 
särskild kroppsafdelning. 


132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


ryggen alltid såsom en del af mellankroppen, och de efter den 
följande lederna benämnas bakkroppen. 


Gaddsteklarna höra med afseende på sina lefnadsvanor till de mest in- 
tressanta bland insekterna. Deras larver äro nämligen fullständigt hjälplösa 
och kunna ej själfva skaffa sig föda. De förses därföre med föda af honan, 
som antingen insamlar denna på en gång i en särskild för ändamålet byggd 
kammare (>larvcell»), innan ägget ännu blifvit kläckt, eller också tillför larven 


a = 
FAT 
N b ) ör Fl ( VA 
SÖN (ER? ff Z 


PS en År 
AT 7 


SA 
EEE 


skb!! 
få fee Ne 


Fig. I. Något skematisk teckning af en gaddstekel (Prionocnemis) sedd ofvan- 
ifrån. a antenn; p panna; ö facettögon; pö punktögon ; t tinningar; fr framryggen 
eller halsskölden ; mr mellanryggen vl vinglock; sk skutellen = mellanryggens 
bakre genom en tvärfåra afskilda del; br, br' bakryggens båda afdelningar; 
er efterryggen; rl!—" bakkroppens sex ryggleder; h'' mellanhöft; 1', 1”, 1” framlår, 
mellanlår, baklår; lr Järring; skb', skb”', skb”” skenben; f', f”, f'” fötter; sp sporrar; 
Framvinge: frkf framkantsfältet; rf' främre rotfältet; rf' bakre rotfältet; bkf 
bakkantsfältet; vm vingmärket; rf radialfältet; Kkf', kf”, kf" kubikalfält; df 
diskfältet; ydf yttre diskfältet; bdf bakre diskfältet; scr subcostalribban eller 
bakre framkantsribban, den främre går i själfva framkanten; rr radialribban 
mr median- eller midtribbän; smr submedian eller bakre midtribban; sdr 
subdorsal- eller främre bakkantsribban. 'Bakvinge: df diskfält; - 
rf rotfält o. s. v. såsom i framvingen. | 


4 


é SVENSK INSEKTFAUNA. 13. 133 


föda i mån af behof. Några släkten samla ej själfva föda åt sina larver utan 
begagna sig af den, som andra insamlat, och äro således snyltgäster. Genom 
att flere honor af samma art slagit sig samman och byggt sina bon på samma 


md ARE 


| 


Fig. 2. Samma gaddstekel som i fig. I sedd från sidan, hj hjässan; msk 

munskölden; m mandibel; kp käkpalp; fb frambröstet; mb', mb”, mb” 

mellanbröstets olika delar; bl bakbröstet; h', h', h'' höfter; bkr bakkroppen. 

Öfriga beteckningar såsom i fig. I. Den del af hufvudet, som synes mellan 
ögats nedre ända och mandibeln, kallas >kinden>. 


ställe samt på ena eller andra sättet deltagit i hvarandras 

arbeten eller mellan sig fördelat göromålen, hafva sanno- 

likt vissa arter så småningom utvecklat sig till att bilda 

samhällen, inom hvilka -en i hög grad beundransvärd ar- 

betsfördelning äger rum, och i hvilka individer af ett sär- Sp: | 
skildt slag s. k. arbetare finnas. Dessa äro egentligen 

honor, som helt eller delvis förlorat förmågan att fort- MW 
planta sig, men i stället utföra allt det viktigaste arbetet 


inom samhället. Fig. 3. Apparat å 

frambenet af en 

- | gaddstekel för an- 

Våra svenska gaddsteklar kunna indelas <tennernas rengö- 

ring. sk skenben; 

sp sporre; fl' för- 
sta fotleden. 


i följande familjer. 


Öfversikt af familjerna. 


I. Bakkroppens första led af vanlig byggnad eller förlängd till 
ett långt skaft, men aldrig knölformig och genom en djup 
inskärning skild från den andra. Framvingarne vid roten 
täckta af ett litet kullrigt fjäll, »vinglocket» (fig. 1 vl). 

A. -Halsskölden bildar ofvan vanligen endast en smal kant, 
som ej når lika högt upp, som mellanryggen: dess bak- 
hörn nå ej upp till vinglocken. Halssköldens sidoknölar 
genom en bred inskärning skilda från dess ryggkant. 


5 


134 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


a. Bakfötternas första led är tydligt plattad och således 
alltid bredare än tjock (fig. 13—17); kroppen mer 
eller" mindre, ofta tätt hårig; håren (sedda under 
stark förstoring) med små sidogrenar. 

1. Bin. Åpide. 

8. Bakfötternas första led ej utvidgad eller plattad, 
smärt och trind. Kroppen naken eller hårig; håren 
enkla. 2. Rofsteklar. Sphegide. 

Halsskölden större och bredare, med tydlig, platt eller 

kullrig rfyggsida, (fig. 1 och 2, fr.); som oftast i det 

närmaste når lika högt upp som rhellanryggen; dess 
bakhörn nå upp till vinglocken. Halssköldens öfre (eller 
bakre) kant ända till bakhörnen jämn utan inskärning. 

a. Framvingarne under hvilan på längden veckade, så 
att de då blott hafva hälften af sin naturliga bredd. 
Ögonen på insidan med en djup inskärning. Hals- 
skölden stor, men så djupt urringad i bakkanten, att 
den i midten blir en smal kant. 

3. Getingaårt. Vespide. 

8. Framvingarne ej veckåde under hvilan. 
+, Bakkroppen på undre sidan med en djup tvärfåra 

mellan första och andra bukleden. 

1. Ögonen äro af vanlig storlek och nå nästan 
ända ned till mandiblerna, kinderna därföre 
helt korta. Mellanhöfterna bredt åtskilda och 
bakbröstet väl utveckladt. Honor vingade. 

4. Dolksteklar. Scolide. 

2. Ögonen jämförelsevis små och korta; kinderna 
därföre ganska långa. Om kinderna någon gång 
äro korta, äro mellanhöfterna hopstående. Honor 
vinglösa. 5. Spindelsteklär. Mutillidé. 

++. Bakkroppen saknar tvärfåra mellan första och andra 
bukledeni och är därföre mindre böjlig. 

1. Ögonen med én djup inskärning på insidan. 
Ahtennerna nästän jämntjocka eller i spetsen 
förtjockade, föga böjliga. Bakbenens lår nå ej 
till midten af bakkroppen. 

6. Planksteklar. Sapygide. 


RE ar Ån NE 


iF ETT RY MÅ NA ag 


PE NARSSR ENE 


SVENSK INSEKTFAUNA. 13. 135 


2. Ögonen utan djup inskärning på insidan. An- 
tennerna  böjliga. Bakbenen långa; deras lår 
nå utöfver midten, ofta till spetsen af bak- 
kroppen eller längre. 

7. Vägsteklar. Pompilide. 

II. Bakkroppens första led liten, knöl- eller knutformig, ofta med 

ett skiflikt bihang ofvan; äfven andra leden kan vara liten 

och knölformig. Lefva i samhällen; arbetarne äro alltid och 
stundom äfven hanar och honor vinglösa. 

8. Mytör. Formicide. 


FIYMENOPTERA" 


Ile 
GARDDSTEKCARS fACUEERAISAr 


FÖRSTA FAMILJEN. 


BIN. APIDAE. 


AF 


CHR. AURIVILLIUS.!) 


Hufvudet tämligen stort, framtill vanligen plattadt. Ofver- 
läppen rörlig, antingen fri, d. v. s. i sin helhet synlig framför 
mandiblerna eller inslagen under dessa, så att dess nedre del 
döljes af dem; i senare fallet stundom mycket lång, så att spetsen 
når långt bakom mandiblerna. Mandiblerna äro kraftigt byggda, 
i spetsen vanligen tvåtandade. Underkäkarne (maxillerna) bilda 
tillsammans med underläppen, hvars mellersta del, tungan, är 
mer eller mindre lång, en väl utbildad sugapparat (fig. 4, 5). 
Underkäkspalperna äro af mycket växlande längd och bildade af 
2—6 leder (fig. 4, 5). Underläppspalperna bestå normalt af 
fyra leder, af hvilka de två första hos de högre bien äro mycket 
långa, plattade, rännformiga och nästan orörligt förenade med 
hvarandra (fig. 5 1p). Facettögonen äro långsträckta och smala, 
på insidan ej eller knappt urbräddade, vanligen nakna, sällan 
håriga (Åpis, Coelioxys). Punktögonen äro tre och belägna på 


!) Författaren till den inom hvarje ordning först utkommande delen af 
Svensk Insektfauna är äfven förf. till den inledande allmänna öfversikten af 
ordningen i sin helhet. Red. 


AURIVILLIUS.: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I, 1:3/ 


hjässan. Antennerna 12—13-ledade, fästa ungefär midt på pan- 
nan. Mellankroppens första led är helt kort och liten och biidar 
ofvan - endast. en smal kant (halsskölden), . som vanligen ligger 
mycket lägre än mellanryggen; dess bakhörn nå ej upp till ving- 
locken och . dess -sidoknölar äro tydliga.  Mellanryggen är stor, 
saknar fullständiga långsfåror och har baktill en tydlig, genom 
en tvärfåra afskild skutell (fig. 1 sk). Bakryggen är helt smal, 


Fig. 4. Sugapparat hos 1: Colletes sedd bakifrån; 2: Andrena sedd framifrån. 
uk underkäkens rotdel; uk' underkäkens spets; kp käkpalperna; bt bitunga; 
t tungan; lp underläppens palper (= läpp-palperna). 


vanligen" svagt halfmånformig. FEfterryggen (fig. 1 er) är af me- 
delmåttig storlek, sluttande eller lodrätt stupande och har i all- 
mänhet upptill ett tydligt afsatt, trekantigt rotfält. Bakkroppen är 
blott med en smal led förenad med efterryggens nedersta del 
och består af 6—77 leder; första leden är på framsidan ofta tvärt 
afskuren eller urhålkad; andra leden är störst; ryggledernas bak- 
kant har vanligen en bred nedtryckning, som ofta genom glans, 
behåring eller färg skiljer sig från den öfriga delen. Framving- 
-9 


138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


arne kafva ett radialfält (fig. 6 rf) och 2—3 kubitalfält (fig. 6 kf) 
samt vanligen ett tydligt vingmärke (fig. 6: c; 7: a—c). Bakvingarnes 
rotflik (fig. 10, 11 rfl) är åf växlande längd. Benet äro kraftigt 
byggda; mellanhöfterna nästan alltid bredt skilda och mellan- 
bröstet alltså stort; frambenen håfvå en och bäkbenén, utom hos 
honungsbiet, två sporrar i skefbenens spets; fötterna äro fem- 
ledade och bakfötternas första "led är alltid stor och plättad; 
sista fotleden bär i spetsen två, oftast tandade klor samt vanligen 
mellan dem en liten häftflik. Kroppen är mer eller mindre 
hårig, hårbeklädnaden är vanligen tätast på mellankroppens öfre 
sida. Håren äro mer eller mindre greniga. 

Hanen: Antenner med 13 leder, första leden kortare än hos 
honan (hos Apis och Bzastes finnas dock blott 12 leder). Bak- 
kroppen har 7 ryggleder och ofta äfven 7 synliga bukleder. 
Kroppen saknar apparater för insamling af frömjöl. 

Honan: Antenner med 12 leder, af hvilka den första är 
mycket längre än de öfriga. Bakkroppen består af 6 synliga 
leder. Hos de former, som själfva insamla frömjöl åt sina lar- 
ver, är honan utrustad med särskilda därför afsedda verktyg (se 
nedan !). 

Larverna äro bleka, hvitaktiga, sakna benpar och kunna 
därföre ej förflytta sig ellet skaffa sig föda. 


Föda: Bien lefva såsom utbildade endast af den honung, som de suga 
ur blommorna. Man träffar därföre båda könen lättast på honungsalstrande 
blommor, hvarvid är att märka, att de arter, som hafva kort sugtunga, måste 
hålla sig till blommor med öppet eller nästan öppet liggande honung. 

Lefnadssätt: Bien förete synnerligt intressanta lefnadsvanor, och det är 
ej ensamt det vanliga honungsbiet, som i det fallet förtjänar att noggrännt 
studéras. Vi kunna här endast lämna en Helt kort öfversikt öfver, hväd som 
hittills är kändt om våra bins lefnadssätt. Mycket återstår härvidlag ännu 
att göra för hvar och en, som har tid och lust för biologiska studier i na- 
turen. Vid betraktandet af biens lefnadsvanor kan man urskilja två hufvud- 
sidor af deras verksamhet: bobyggnaden och provianteringen. 


1. Öfversikt af bobyggnaden. 


I. Boen eller larvkamrarne byggas så, att de endast urhålkas i det omgif- 
vande ämnet utan användning af något särskildt för ändamålet insamladt 
material. 

A. Kamrarne urhålkas i marken (i sand, jord, grus eller i lerväggar): 
odalirius, Euctra, Dasypoda, Panurgus, Melitta, Andrena, Halictids 


10 


EF. 


TUI. 


Hig 


AURIVIELIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 139 


Rhophites och Macropis. Alla dessa kunna kallas gräfvarebin och 
binda jordpartiklarne i kamrarnes väggar med en klibbig afsönd- 
ring. 

B. Kamrarne urhålkas i murken ellet lös ved eller i bark: Podalirius 
furcatus. 

C: Kamrarne byggas i torra björnbärsstjälkar: Ceråtina. 

Larvkamrarne förfärdigas helt och hållet eller delvis af material, som in- 

samlas och forslas till platsen från annat håll. 

A. Endast locken till larvkamrarne eller skiljeväggarne dem emellan för- 
färdigade af insamladt material. 

«. Larvkamrarne utgräfda i trä med mellanväggar af lera. Heriades 
och några Osmia-arter. 

8. Larvkamrarne i bark eller trä med mellanväggarhe delvis af sön- 
dertuggade, gröna växtdelar: Osmia nigriventris. | 

B. Larvkamrarne helt och hållet förfärdigade af insamladt material. 

«. Larvkamrarne byggas af jord eller lera i redan färdiga håligheter 
såsom under stenar, i snäckskal; i sprickor i murar och i trä; 
flere Osmia-arter, 

8. Larvkamrarne byggas af bladstycken eller barkhitnor, som med 
mandiblerna utskäras; 

". Bladstyckena förenas ej med hvarandra genom något binde- 
medel: Megachite, 
"£' Bladstyckena hopkittas med kåda: Trachusa. 

y. Larvkamrarne byggas af hopfiltade hår, som med käkarne afskaf- 
vas från vissa växter: ÅAnthidium. 

Larvkamrarne förfärdigas helt och hållet af ett ämne, som afsöndras från 

djurets kropp. 

A.: Larvkamrarne bildade af en glasklar hinna, som uppkommer af en 
från djuret afsöndrad vätska: Colletes och Prosopis. 

B. Larvkamrarne byggda af vax: Bombus, Apis. 


2. Öfversikt af provianteringen. 


Endast honung insamlas. Honungen hemföres i kräfvan: Prosopis och ? 

Ceratina. | 

Både honung och frömjöl insamlas, Honungen hemföres i kräfvan. För 

frömjölets insamling och hemforsling äro honorna försedda med särskilda 

verktyg. 

A. Frömjölet hemföres fästadt mellan håren i särskilda tofsar eller hår- 
krippen, s. k. frömjölskvåstar eller samlingshår. 

«. Samlingshåren finnas ehdast på bakkroppens undre sida: Buk- 
samlare; hit höra Muegachile, Traächusa, Osmia, Heriades och 
Anthidium., 

"8. Bakkroppens buksida utan samlingshår, men bakbenens skenben 
i stället med rik behåring för uppsamling af frömjöl. 


pf: 


140 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


. Bakbenens lårring utan samlingshår: Podalirius, Eucera, Da- 
sypoda, Panurgus, Rhophites, Macropis, Melitta, Halictus och 
Colletes. 

« Bakvingarnes lårring med långa samlingshår: Andrena. 

Frömjölet hemföres i små bollar, fästade i en naken, men af styfva 

hår omgifven, skålformig fördjupning på utsidan af bakbenens sken- 

ben: Bombus; Apis. 


kok 


Följande släkten äro snyltgäster hos andra bin och bygga således inga 


Jlarvkammare; deras honor sakna verktyg för insamling af frömjöl: Psitiyrus, 
Melecta, Coelioxys, Dioxys, Biastes, Stelis, Epeolus, Nomada och troligen äfven 
Sphecodes. E 

Fiender: Bien hafva många fiender, som på olika sätt göra dem förfång. 
De kunna indelas i fyra hufvudgrupper: 


A. 


10): 


Fiender, som förtära vaxet i larvkamrarnes väggar: vaxmotten, af 
hvilka ett, ÅÄphomia sociella L., lefver hos humlor och ett, Galleria 
mellonella LE: hos honungsbiet. 

Fiender, som förtära det förråd af föda, som biet insamlat för sin 

egen afkomma: 

1, Snyltbin, tillhörande här ofvan uppräknade släkten. De intränga 
vanligen i larvkammaren, då egarinnan är borta, samt lägga där 
ett ägg, ur hvilket snart kommer en larv, som utvecklar sig ha- 
stigare än biets egen, förtär dess föda och dödar sin svagare 
medtäflare. 

2. Majbaggen, hvars lilla nykläckta larv kryper upp i blommor, 
fäster sig på bin (isynnerhet af släktet Podalirius), då de suga 
honäng, samt passar på och lämnar bihonans kropp i det ögon- 
blick, då ägget lägges, hvarefter majbaggens larv först förtär biets 
ägg och sedan det i en eller flere närbelägna kammare insam- 
lade förrådet. Ett liknande lefnadssätt föra sannolikt Hapalus 
bimaculatus (hos Colletes cunicularia) och Lytta vesicatoria. 

Fiender, som angripa och förtära biens larver: 

1. Flere parasitsteklar, isynnerhet små arter af Pteromalidernas fa- 
milj. 

2. Parasitiska flugor: Volucella hos humlor; Miltogramma hos Col- 
Jetes m. fl. 

Fiender, som angripa bien själfva: 


1. Arter af vridvingarnes (Strepsiptera's) högst egendomliga grupp. 


Honan till dessa märkvärdiga insekter är säcklik, saknar lemmar 
och anträffas instucken mellan bakkroppslederna af vissa bin, 
isynnerhet arter af släktena ÅAndrena och Halictus. De så an- 
gripna bien sägas vara stylopiserade (efter Stylogs; det vanligaste 
släktet bland vridvingarne) och äro ofta. ej fullt normalt utveck- 
lade med afseende på färg och behåring. 

2, Rofsteklar, som infånga bin till. föda för sina larver. Såsom 
exempel kunna anföras bivargen (Philanthus triangulum), som in- 


2 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. "13: I3 I. 14I 


fångar honungsbiet samt Cerceris rybiensis, som insamlar Halictus- 
och Åndrena-arter. 

3. Bilusen (5raula coeca) en liten vinglös egendomligt byggd fluga, 
som förekommer som parasit utanpå honungsbiets kropp, samt 
flere arter kvalsterdjur, som finnas på humlor och andra bin. 


cr 


Fig. 5. 'Sugapparat sedd från framsidan hos 1. Megachile; 2. Podalirius. 
uk underkäkens rotdel; uk' underkäkens spets; kp käkpalper; Ip läpp- 
palper; t tunga. 


Indeizring: Hufvudsakligen på grund af mundelarnes olika 
"byggnad indelas bien i ett större antal af underfamiljer. Enär 
det på torra djur ofta är svårt att tydligt se mundelarne samt 
besvärligt att uppmjuka och preparera dem, lämna vi här nedan 
förutom en öfversikt af underfamiljerna äfven en af denna obe- 


13 


142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


roende öfversikt af släktena, grundad på lätta yttre känne- 
tecken. 


Öfversikt af underfamiljerna. 


I. Tungan med smal enkel spets (fig. 5). -— Spetstungade bin. 
A. Läpp-palpernas två första leder mycket långa, plattade, 
breda, på insidan rännformiga, omfattande tungans 
bas, nästan orörligt förenade med hvarandra; deras 
återstående leder (eller led) mycket små och korta 

(fig. 5 Ip). 
a. Läpp-palpernas andra led ej eller knappt så lång 

som halfva första leden (fig. 5; 2 1p). 

+ Käkpalperna förkrympta, två-ledade. Framvingar- 
nes andra kubitalfält baktill mycket bredare än 
det första (fig. 8). 1. Åpine. 

++ Käkpalperna 4—6-ledade (fig. 5: 2 kp). Fram- 
vingarnes andra kubitalfält baktill ej bredare än 
det första (fig. 6: a). 
1. Honan med samlingshår å bakbenen. 
2. Podaliriine. 
2. Honan utan samlingsapparat. Snyltgäster. 
3. Melectine. 
2 Läpp-palpernas andra led mycket längre än hälften 
af den första, ofta lika lång som denna (fig. 5: 1 Ip). 
Knäskål saknas. 
= Framvingarne endast med två kubitalfält. 
1. Honan å bakkroppens buksida med en sam- 
Jingsapparat af styfva bakåtriktade hår. 
4. Megachiline. 
2. Honan utan samlingsapparat. Snyltgäster. 
a. Framvingarnes andra tillbakagående ribba 
mynnar i andra kubitalfältet. 
5. Coelioxyine. 
6. Framvingarnes andra tillbakagående ribba 
mynnar utanför andra kubitalfältet. 
6. Stelidine. 


sd 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. bär I 143 


++. Framvingarne med tre kubitalfält. 


1. Käkpalper 6-ledade. Mandibler med tretandad 

spets. 17. KXylocopine. 

2. Käkpalper förkrympta, enledade. Mandibler 
med enkel spets. Snyltgäster. 

8. Epeoline. 


Läpp-palpernas alla leder cylindriska och af vanlig bygg- 
nad (fig. 4 Ip). 


fs 


Läpp-palpernas första led många gånger längre än 


den sista. Tunga vanligen lång och cylindrisk. 


Fig. 6. Framvinge af: Fig. 7. Framvinge af: 
a. Podalirius. a. Halictus, 
b. Eucera. b. Sphecodes. 
ec. ÅAndrena. ec. Prosopis. 
+. Framvingarne med tre kubitalfält. Baktibier utan 


knäskål. Kroppen nästan naken med gula eller 
röda teckningar. . Hona utan samlingsapparat. 
Snyltgäster. 9. Vomadine. 


. Framvingarne med två kubitalfält.  Baktibier 


med knäskål. Kroppen hårig. Hona med sam- 
lingshår å bakbenen. 10. Panurgine. 


| 82. Läpp-palpernas första led ej eller föga längre än de 


öfriga. 


15 


44 5 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


+; Tungan vid basen bred, därpå tvärt afsmalnande 
till en "smal och ganska lång, borsthårig spets. 
Honans bakben endast på skenbenens och första 
"fotledens utsida med samlingshår. 
] 11. Melittine. 
++ "Tungan kort, lansettlik eller elliptisk (fig. 4: 2, t). 
+” 12. ÅÄndrenine. 
II. Tungan kort med bred, tvärhuggen eller djupt klufven spets 
(fig. 451, t). — ”Trubbtungade bin. 13. Colletine. 


Släktöfversikt. 


I. Framvingarne med 3 kubitalfält. 
A: Ögon långhåriga. Baktibier utan sporrar. 1. Åpis. 
B. Ögon nakna. Baktibier med sporrar. | 
a. Andra kubitalfältet inåt utdraget i en lång spets (fig. 8). 

Första kubitalfältet deladt genom en ljus tvärribba 

(fig. 8). . 

+ O Baktibierna på utsidan med en glatt, plan eller 
något urhålkad, i kanten af långa hår 
begränsad yta för uppsamling af frömjöl 
(frömjölskorg). Bakfötternas första led vid 
basen med vaxhake. — &. Baktibierna 
på utsidan svagt kullriga och med myc- 
Fig. 3. Fram- och bakvinge ket längre hår i kanten än på utsidan. 
af Bombus distinguendus. 

2. Bombus. 

++ Baktibierna på utsidan kullrika och likformigt kort- 

håriga. Honan utan vaxhake å bakbenens första 

fotled. 3. Psithyrus. 

82. Andra kubitalfältet aldrig af den form, som fig. 8 ut- 
visar. Första kubitalfältet odeladt. 

+" Framvingarnes kubitalfält nästan lika stora; det 

tredje framtill lika bredt som eller bredare än bak- 
till (fig. 6: a). ”Vingmärke saknas.  Baktibier hos 
honan alltid med stor knäskål” (fig. 9). 

4. Podalirius. 


" Härmed betecknas ett af en upphöjd kant skarpt begränsadt naket, 
svart fält vid skenbenens bas på utsidan (se fig. 9 och 12). 


16 


AURIVILLIUS: 


kok 


Entomol. Tidskr. 


SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 145 


Framvingarnes kubitalfält olika stora; vingmärke 
a utbildadt (utom hos Melecta). 


Baktibierna med tydlig knäskål. 
Framvingarnes tredje <kubitalfält 
vanligen större än det andra, men 
mindre än det första; framtill sma- 
lare än baktill. Radialfältet afsmal- 


en Fig. 9. 
nande mot Bess. Honorna BARDA 
med starkt håriga bakben. med knä- 


I. 


[016] 


FE 


Årg. 24. H. 


Baktibierna utan knäskål. 


skål hos 


Bakvingarnes rotflik är kort och Aa 


når ej till tvärribban (fig. 10). 

&S. Antenner knöliga; 2. Bakbenens lår- 
ring utan hårtofs. 23. Melitta. 
Bakvingarnes rot- 

flik är lång och når 


till eller bortom SE SS 


tvärribban (fig. 11). - 
K Fig. 10. Bakvinge åf 
a. Framvingarnes Melitta. rfl. rotflik. 
disktvärribba 
(mellan främre rotfältet och diskfältet) 
rak eller blott svagt böjd (fig. 6: c). — 


9. Bakbenens 


lårring med en 
tofs af långa, Tfö 


böjda hår. - bad 
EE c 
Bakkroppens € RANA : 


femte ryggled 

utan långsfåra. 24. Åndrena. 

b. Framvingarnes disktvärribba starkt 

böjd (fig. 7: a). — 9. Bak- 

kroppens femte led ofvan 
med en naken långsfåra. 

25. Halictus. 


Framvingarnes tredje kubitalfält Fig. 12. 
nästan lika stort som det första 
och betydligt större än det an- Andrena. 
dra (fig. 16). Deras radialfält elliptiskt 


3 (1903). Vd JO 


146 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


med afrundad, från framkanten skild spets. 
Bakkroppen aldrig röd. 


a 


Bakkroppen bakåt bredare med bredt 
afrundad trubbig spets. Tredje kubi- 
talfältet framtill- smalare än baktill. 


- Kroppen metallisk, grönaktig, nästan 


naken. 16. Ceratina. 
Bakkroppen i spetsen kägelformigt 
tillspetsad, svart med hvita hårfläckar. 
Tredje kubitalfältet ej smalare fram- 
till (fig. 16). 6. Melecta. 


2. Framvingarnes tredje kubitalfält betydligt 
mindre än det- första (fig. 7: a). 


a. 


Andra kubitalfältet bredt, ej eller föga 

mindre än det tredje (fig. 20). 

a. Framvingarnes radialfält långt, 
starkt afsmalnande mot den skarpa 
spetsen. 

a". Bakkropp och ben håriga, 
svarta. Tungan i spetsen 
bred och tvåflikig (fig. 4: 1). 
27. Colletes. 

b". Bakkropp och ben nästan 
nakna, gula—röda eller med 
teckningar af denna färg. 
Tungan spetsig. 18. Nomada. 

b'. Framvingarnes = radialfält kort, 
elliptisk, knappt afsmalnande mot 
den afrundade spetsen. 

117. Epeolusi 

Andra -kubitalfältet smalt, rektangu- 

lärt, mycket mindre än det tredje 

(fig. 7: a,b). Kropp nästan naken, 

groft punkterad; bakkroppen ofta mer 

eller - mindre röd. 
26. Sphecodes. 
25. Halictus SS. 


AURIVILLIUS:: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: 13 I. 147 


II: Framvingar endast med två kubitalfält (fig. 6: b, 7: ce). 


A. Framvingarnes radialfält är utåt afsmalnande och har sin 
spets i själfva” framkanten. Kubitalfälten nästan lika stora. 
Vingmärke och knäskål väl utbildade. Honans bakben 
starkt håriga. 

a«. Bakkroppen kort och bred. 22. Macroptis. 
8. Bakkroppen långsträckt. 21. Rhoplhites. 


B. Framvingarnes radialfält i spetsen snedt afskuret eller af- 
rundadt och med spetsen tydligt belägen innanför fram- 
kanten. 


a. Framringarnas första kubitalfält märkbart kortare än 
det andra (fig. 6: b). Vingmärke saknas. Kunäskål 
tydlig. — Hanens antenner nästan af kroppens längd. 
Honans bakben starkt håriga. 5. Eucera. 


8. Framvingarnes första kubitalfält lika stort som eller 
större än det andra. 
+. Framvingarnes kubitalfält. ungefär lika stora. 

T- Framvingarnes radialfält i spetsen snedt afsku- 
ret: Knäskål och vingmärke tydliga. — Honans 


bakben långhåriga. 20. Panurgus. 


TT. Framvingarnes radialfält i spetsen mer eller 
mindre. afrundadt. Knäskål saknas. — Honans 
bakben utan insamlingshår. 

S. Framvingarnes andra tillbakagående ribba 
(= den ribba som på yttre sidan begränsar 
det yttre diskfältet) mynnar i andra kubi- 
talfältet eller sällan i dess bakhörn (7>7a- 
chusa). 

”.. Skutellen oväpnad eller endast på hvar- 
dera sidan med en liten tand. 

1. Kroppen mer eller mindre långhårig. 
—- Honan på bakkroppens buksida 
tätt hårig för uppsamling af frömjöl. 
a. Fötterna utan häftflik mellan klorna. 

1. Megachkile. 
b. Fötterna med häftflik mellan klorna. 
a'. Klorna hos 2 med en tand 


19 


148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


före spetsen. Hanens ansikte 

nedtill gult. 8. Trackhusa. 

b'. Klorna hos 2 utan tand. Ha- 

nens ansikte helt och hållet svart. 

a". Antennernas andra led kor- 

tare än den tredje. Bak- 

kroppen vanligen kort och 

bred, rundad. 9. ÖOsmia. 

b”. Antennernas andra led lika 

lång som eller längre än den 

tredje. Bakkroppen lång och 

smal, nästan cylindrisk. Små 

svarta arter. 10. Heriades. 

2. Kroppen föga hårig eller endast med 
fläckar af tilltryckta korta hår. — Ho- 
nan utan samlingsapparat. 14. Bzastes. 

. Skutellen på hvardera sidan med en grof 
tagg. Fötterna utan häftflik mellan klorna. 


[010] 


— Honorna utan samlingsverktyg. 

1. Ögon håriga. Bakryggen utan tagg. — 
Bakkroppens spets hos hanen med flere 
taggar, hos honan utdraget kägelformig, 
spetsig (fig. 18, 19). — 12. Coelioxys. 

'2. Ögon nakna. Bakryggen i midten med 
en tagg. Bakkroppens spets hos hanen 
oväpnad, hos honan afrundad. 

13. Dioxys. 

SS. Bakvingarnes andra tillbakagående ribba 
mynnar straxt utanför andra kubitalfältet. 

1. Kroppen svart med gula teckningar. — 

Bakkroppen hos hanen med taggar mot 

spetsen, hos honan med tät samlings- 

apparat på buksidan. 11. Ånthidium. 

2. Kroppen vanligen enfärgad svart, sällan 

med 2 rader rundade gula fläckar å bak- 

kroppen. — Bakkroppen hos hanen oväp- 
nad, hos honan utan samlingsapparat. 

15. sSTES: 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 'F3: I) I. 149 


++ Framvingarnes första kubitalfält betydligt längre 


än det andra (fig. 7: c). Knäskål saknas. 
1. Kroppen och bakbenen långhåriga. Tungan 
spetsig. 19. Dasypoda. 
2. Kroppen och bakbenen nästan nakna. Tungan 
bred, i spetsen urringad. Små svarta bin med 
gula teckningar i ansiktet och å benen. 
28. Prosopis. 


Litteratur. 


FrIESE, H., Die Bienen Europas. Theil 1—6. 1895—1901. 8:0. — Ännu ej 
afslutadt. 

SCHMIEDEKNECHT, H. L. O., Apid& Europ&e&X. B. I, 2. 1882—1886. 8:o0. 
— Omfattar släktena Bombus, Psithyrus, Nomada, Andrena och Osmia. 

THOMSON, C. G., Hymenoptera Scandinavie. Tom. II. Apis L. Lundeé&. 
18723018:0: 


1. Underfam. Apin&e. Sociala Bin. 


Framvingarnes andra kubitalfält baktill mycket bredare än 
det första (fig. 8). 

Lefva i samhällen, sora bestå af en hona samt talrika arbetare och hanar, 
eller äro snyltgäster hos dylika bin och sakna då arbetare. Frömjölet in- 
samlas i en särskild, af långa styfva hår omgifven fördjupning på utsidan af 
(honornas och) arbetarnes baktibier. Bakkroppen afsöndrar vax, hvaraf cellerna 


byggas. 
1. Slkt. Apis L. Honungsbin. 


Punktögonen stå i en trekant. Öfverläppen ligger fri och 
är ej inböjd under: mandiblerna. 

Samhällen fleråriga. 

1. Å. mellifera 1. Europeiska honungsbiet. Brunsvart med 
grågul behåring. — &. Ögon mycket stora, bredt hopstötande å 
hjässan. Antennerna göra undantag från reglen och äro endast 
r2-ledade. Bakkroppens leder 2—-5 med gul bakkant. — 2. Ögon 
bredt åtskilda. Bakkroppen är långsträckt och når långt bakom 
de hoplagda vingarne. Bakbenen utan frömjölskorg och vaxhake. 
— Arbetarne: Ögon bredt åtskilda. Bakkroppen föga längre än 
de hoplagda vingarne. Bakbenen med korg och vaxhake. 

Skåne— Helsingland (såsom »husdjur»). 


21 


150 ENTOMOLOGISK. TIDSKRIFT 1903. 


20ESIKL: Bombus FaABR. Humlor. 


Punktögonen stå -nästan i rät linie. Öfverläppen inböjd, men 
ej täckt af mandiblerna. 

Samhällen ettåriga. Endast honorna öfvervintra och grunda nästa vår 
nya samhällen. Stora, klumpiga bin med svart hud, men tät, ofta brokigt 
färgad behåring. Både honor och arbetare med korg och vaxhake å bak- 
benen. ' På grund af könens olikhet samt färgernas föränderlighet äro våra 
arter stundom "rätt svåra att säkert skilja åt. 


Artöfversikt. 


I.: Hela-mellankröppen ofvan med rödgul behåring. z 
A. Kinderna mycket långa, ej kortare än halfva ögat. Bakkroppen vid 
roten "rödgul, i spetsen hvitaktig. | 1. B. consobrinus. 
B.: Kinderna kortare än ögats halfva längd, 
«. men tydligt längre än ögats bredd. 
+. Bakkroppen helt och hållet beklädd med ljusa, dock ej lifligt 
orangegula, hår. — Hanens antennleder på undre sidan knappt 
uppsvällda. . f I cv 5. B. muscorum. 
++ Bakkroppen åtminstone i midten, ofta äfven vid roten, svart- 
hårig, stundom helt och hållet orangegul. — Hanens yttre antenn- 
leder på undre sidan tydligt utsvällda. 6. B. agrorum. 
8: och äfven kortare än ögats bredd. Bakkroppen vanligen i spetsen hvit- 
hårig, i midten svart- och vid basen rödgult hårig. 18. B. hypnorum. 
TI. Mellankroppen -ofvan -svarthårig eller åtminstone med ett svart tvärband 
mellan vingarne. . 
A. Bakkroppens tredje—sjätte leder svarthåriga, första och andra gulhåriga. 
Mellankroppen ofvan gulhårig med ett svart tvärband mellan vingarne. 
I. Den gula behåringen lifligt rödgul. " II. B. hyperboreus. 
2. Den gula behåringen ej rödaktig. 12. B. kirbyellus. 
B. Bakkroppen i spetsen ljushårig eller helt och hållet -svart. = 
«. Kinderna mycket långa, längre: än halfva ögonen. Bakkroppen i 
spetsen hvithårig, dess första led jämte mellankroppens framkant 
och bakkant med citrongul behåring. Stundom äro de gula håren 
delvis eller nästan alla svarta (v. nigricans). 2. B. hortorum. 
8. Kinderna kortare än ögonens halfva längd. 
+ -Bakkroppen i spetsen med hvita eller HBvitaktiga hår, sällan 
svarthårig med inblandade ljusa hår. : 
T- Kinderna längre än ögats bredd. — &. Bakfötternas första 
led i kanten med helt korta styfva hår, som äro kortare än 
ledens halfva bredd. 9. Mellanbenens första fotled i yttre 
nedre hörnet med en tagg.” 


" Denna tagg är på grund af behåringen ofta svår att se och får ej 


förblandas med de borst, som sitta i ledens kant. 
22 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 151 


I. Bakkroppen, åtminstone i midten, oftast helt och hållet 
Svarthårig. Mellankroppen enfärgad svart eller framtill 

: -och - baktill gulhårig (v. latreillellus):" 4. B. subterrancus. 
2..-Hela kroppen med hvitgrå hårbeklädnad, endast mellan- 
kroppen: i midten och bakkroppen här och där med 
svarta hår: | / 8. B. arenicola. 


TT. Kinderna ej längre än ögats bredd; — 9. Mellanbenens 
första fotled i yttre, nedre hörnet utan tagg. 
I. Skutellen gulhårig. . 

a. Bakkroppens andra och tredje led svarthåriga. Mellan- 
kroppen ofvan gulhårig med ett svart tvärband mellan 
vingarne. 

a'. Mellankroppens gt behåring rödgul. 
18. BB. hypnorum Vv. cingulatus. 
b'. Mellankroppens gula behåring svafvelgul eller 


] smutsgul. 20. B. jonellus. 
ob. Bakkroppens andra och tredje led med lifligt rödgul 
behåring. 19. B. lapponicus. 


c. Bakkroppens första och andra led gulhåriga, den tredje 

och fjärde svarthåriga. 10. B. terrestris v. sporadicus. 
2. Skutellen svarthårig. Mellankroppen vanligen framtill 
gulhårig, stundom dock helt och hållet svarthårig. 

a. Öfverläppen med 3 stora fördjupningar, en i midten 
och en på hvardera sidan. Ansiktet mellan ögonen 
bredare än långt. Bakkroppens (första och) andra 
ryggled: vanligen gulhårig, den (första), tredje och 
fjärde svarthåriga, stundom alla fyra svarthåriga; den 
fjärde dock alltid baktill hvithårig. — &. Bakfötter- 
nas första led i kanten med korta, styfva hår, som 
ej äro längre än ledens halfva bredd. 

; 10. B. terrestris. 

b. Öfverläppen endast i midten med grop. Ansiktet mel- 
lan ögonen ej bredare än långt. Bakkroppens be- 
håring växlande såsom hos ferrestris. — &. Bakföt- 
ternas första led i kanten med mjuka hår, som äro 

; längre än ledens bredd. . 14. B. sor xensis. 
++." Bakkroppen i spetsen gul-' eller rödhårig. 

T-. I... Bakfötternas första led i kanten med helt korta, styfva 
hår, som äro kortare än ledens halfva bredd. — 9. Mel- 
lanbenens första fotled i yttre nedre hörnet med en tagg. 
Kinderna minst så långa som ögats bredd. 

1. Skutellen och bakkroppens bas ljushåriga. Mellankroppen 
med: ett svart tvärband mellan vingarne. 

a. Hela bakkroppen med gröngul eller olivfärgad be- 

håring. 3. B. distinguendus. 


23 


HS 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


b. Bakkroppens tredje ryggled till största delen svarthårig. 


Mellankroppens ljusa hår hvitgula. — 7. B. sylvarum. 


2. Skutellen och bakkroppens rot svart- eller brunhåriga. 


Mellankroppen äfven. för öfrigt svarthårig, eller brunhårig 


med ett svart tvärband mellan vingarne. 9. B. derhamellus. 


ft. I. Bakfötternas första led i kanten med mjuka hår, som äro 


längre än ledens bredd. — 9. Mellanbenens första fotled i 


yttre, nedre hörnet utan tagg. 


8. Skutellen och bakkroppens första ryggled åtminstone på 


hvardera sidan gulhåriga. 


Es 


>) 


är 


Bakkroppens tredje led svarthårig. 


a. Kinderna så långa som ögats bredd. 


12. B. kirbyellus. 


b. Kinderna kortare än ögats bredd. 


16. B. cullumanus. 


Bakkroppens tredje led rödhårig. 19. 65. lapponicus. 


S$. Skutellen och bakkroppens första led svarthåriga. 


[0] 


00 


Endast bakkroppens första led eller på sin höjd till- 


lika äfven främre delen af den andra svarthåriga. 


Hufvud och mellankropp vanligen enfärgade, svart- 


håriga. 


I. 


Kinderna ej kortare än ögats bredd. Bakkroppen 
mera långsträckt, dess leder 2—5 ofvan likformigt 
blekgult—ockragult håriga. 13. 5. alpinus. 
Kinderna kortare än ögats bredd. Bakkroppen 
kort och rundad, dess andra och tredje led lifligt 
rödhåriga, de följande oftare med ljusare rödgul 
eller blekgul behåring, men stundom lika lifligt 
rödhåriga, som andra och tredje. 

19. B. lapponicus. 


. Bakkroppens första till och med tredje led eller åt- 


minstone den första och tredje svarthåriga. 


14 


Mellankroppen framtill med ett bredt gult tvär- 
band, som når fullständigt upp till vingarne. Bak- 
kroppen i spetsen rödgul. 17. B. pratorum. 
Mellankroppen enfärgad, svart eller brunhårig, 
hos IS ofta med ett smalt gult tvärband framtill. 
a. Kinderna långa, ej kortare än ögats bredd 
Bakkroppen i spetsen gulhårig. 
12. B. kirbyellus. 
b, Kinderna kortare än ögats bredd. Bakkroppen 
i spetsen med lifligt röd behåring. 
a'v Kinderna föga kortare än ögats bredd. 
Öfverläppens midtgrop hos honan med en 
brun hårtots. 15. B. lapidarius. 


24 


PSOE NEAR 


AURIVILLIUS: "SVENSK INSEKTFAUNA. 13: 13 I. 153 


b”'. Kinderna mycket kortare än ögats bredd. 

Öfverläppens midtgrop hos honan naken. 

21. B. mastrucatus. 

B. consobrinus DAaHLB. Gulhårig; hufvudet, undre sidan och 
bakkroppens 3:e led svarthåriga; de följande bakkropps- 
lederna mer eller mindre hvit- eller ljushåriga. — &f. 18”—- 


"nt, 
, 


B. hortorum: L. Svarthärig; hjässans bakkant, mellankrop- 
pens främre del, skutellen, bakkroppens första ryggled (och 
framkanten af andra leden) med citrongul behåring; bak- 


20”, Q. 207-—22"; a. 127—18"”, —  Fjälltr.; Härj. —Lapl. 


9 


"nt 


kroppslederna 4, 5 (och 6) hvithåriga. — &. 15"—19"; 
QQ. 19”—21"”; a. 13'—17". — Skåne—Lapl. De gula håren 
blifva stundom alla eller de flesta svartaktiga. 

B. distinguendus Mor. Ofvan med gröngul (olivfärgad) eller 
blekgul behåring; hufvudet (delvis), ett tvärband mellan ving- 
arne, benen (och undre sidan) svart- eller mörkhåriga. — 
&A. 16”—17"”; 9. 19”—21"; a. 14”—17". — Skåne—Lapl.; s. 
B. subterraneus L. Enfärgad svarthårig, bakkroppen i spet- 
sen brunhårig: & mellankroppens framkant och skutellen 
gulhåriga eller också äfven bakkroppslederna 1, 4—6 ofvan 
gulhåriga (var. latreillellus). — &S. 16"—17":; 2. 19"—23"; 
a. 14”—19". — Smål.—Upl. Gotl.; ej a. 

B. muscorum L. Ofvan gulhårig, mellankroppen ofvan orange- 
gul; bakkroppens andra ryggled vanligen i midten brunhårig; 
baktibier i kanten ljushåriga. — &. 13"—15"; 9. 18"—20"; 
a. 11/—15"”. — Skåne—Norrb. 

B. agrorum FABR. Mellankroppen ofvan enfärgad orangegul; 
baktibierna i kanten svarthåriga; bakkroppen hos hufvud- 
formen med andra ledens bakkant och tredje ledens främre 
del svarthåriga, hos var. arcticus DAHLB. med första, andra 
och större delen af tredje leden svarthåriga, hos var. fran- 
cillonellus helt och hållet med orangegul behåring; dess 
leder 4 och 5 alltid med orangegul behåring. — &. 13"— 
15”. Q. 17'—19"”; a. 107—14". — Skåne—Upl.; a.; v. 
arcticus endast funnen i Norrl. och Lapl. 

B. sylvarum L. Med grå eller blekgul behåring; hjässan, 
ett bredt, men otydligt begränsadt tvärband mellan vingarne 
samt bakkroppens tredje ryggled svarthåriga; bakkroppens 


25 


154 


10. 


11. 


--ryggled med lifligt gulröd behåring. : 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


leder 4 och 5 gulhåriga. — &. 13'—16"'; 2. 17" —19'"'; a. 
rot r2"' = Skåne —Upl. 

PB. arenicola THoms. Hela kroppen med gråhvit eller svagt 
gulaktig behåring; hjessan, mellankroppen mellan vingarne 
samt bakkroppslederna 3—5s53. vid roten svarthåriga. — gg. 


JE 


13 —16"";-Q., 17" =19"'s; avto"—r2'). +— ; Skåne; Ög. 


På saändfält; s. SE EL: E É : 
B. derhamellus KirB. Svarthårig; bakkroppens leder 4—6 


med rödgul behåring; hos & hafva mellankroppen ofvan 


samt bakkroppens första och andra led ofta gulbrun be- 


--håring;-. bakkroppens tredje led dock alltid: svarthårig. — 


SS. roligt Q: 157 a 11" 


' 


—14"'. — Skåne, Upl. 
B. terrestris 1: Svarthårig; mellankroppens framkant och 


"bakkroppens andra led gulhåriga; bakkanten: af fjärde samt 


femte: leden hvithåriga;: stundom (var. sporådicus) äro äfven 
skutellen - och  bakkroppens första ryggled-. gulhåriga, eller 
också saknas nästan alla gula: hår (var. cryptarum). — gg. 
16"'—18'"; Q.. 16" —22""i a, 10" —16"'..— Skåne—Lapl.;.a. 
B. hyperboreus SCHÖNH. Svarthårig; hjessans bakkant, mel- 
lankroppens: framkant : samt bakkroppens första och andra 


6. 187—21""; Q. 


24" —26"'; a. ej funna i Sverige. — På fjällen i Jämtland— 


aLapl; os. 


42. 


eo 


14. 


Bi: kirbyellus Curt.  Ofvan: gulhårig; hufvudet (till största 
delen), ett bredt tvärband mellan vingarne samt tredje bak- 
kroppsleden och roten. af den fjärde svarthåriga; under svart- 


hårig; stundom är mellankroppens gula behåring fördunklad 


eller: otydlig, och någon gång är bakkroppens spets svart- 


hårig, i hvilket fall den mycket liknar föregående art. — 
Putafirg": iQ 2 28'va. Aus II0fjälltr. 
Jämtl.—Lapl.; ej-s. 

B. alpinus L. Svarthårig; bakkroppens leder 2-6-7 gul- 
håfiga.- — fl 17'—19!"; Qbeg"=24"; doc ps", — 
På fjällen; Jämtl:—Lapl. (VI 

B. sorogensis FABR. . Svartbårig, :-bakkroppens leder 4—6 
hvithåriga, hös Ög stundom med inblandade rödgula hår; 
mellankroppens framkant och 'bakkroppens andra ryggled åt- 
minstone på sidorna vanligen (isynnerhet hos &) gulhåriga. 

26 


15:52 
- +: håriga; mellankroppen -hos &'- vanligen framtill gulhårig. — 


16. 


7. 


19. 


20. 


se 


AURIVILLIUS:: SVENSK. INSEKTFAUNA. 13: I, I. 155 


— gg. 15—16"'; 9. 17—20"'5 a. 10—16". — Södra 
Sverige; s. , NH | 
B.: lapidarius L. : Svarthårig; bakkroppens leder 4-6-7 röd- 


Parga r6": 0 Q, 2021"; sä. 10"—15'". — Skåne— 
Hels:, a : 

B. cullumanus KirB. »Blekt gulhårig; ett tvärband mellan 
vingarne samt bakkroppens tredje ryggled svarthåriga; bak- 
kroppens spets med rödgul -behåring.» — Skåne. s. 
B."pratorum L. Svarthårig; ett bredt tvärband vid mellan- 


kroppens framkant samt ofta äfven bakkroppens andra led 


framtill gulhåriga; bakkroppslederna 4-6-7 med orangegul 
behåring. — &f: 12"—13'"'; oh 1$ ry agNTAN. 
— Skåne—Lapl. 


BB. hlypnorum LL. ”Hjässans bakkant, hela mellankroppen 
ofvan samt bakkroppens första och andra ryggled med 


orangegul (eller gulaktig) behåring; hos v. cingulatus ett 
svart tvärband: mellan vingarne; bakktoppens (första, andra), 


"tredje -oéh fjärde led samt hufvudet och undre sidan svart- 


håriga ; "bakkroppens s5:e, 6:e och 7:e led hvithåriga äfven- 
som bakkanten. af den fjärde. — &. OL Hg 
FRE SEE El, 
Bi. rek FaABR. : Mellankroppen . enfärgad svarthårig, 


eller ofvan framtill gulhårig; bakkroppens första led svart- 


TS js 5. 


hårig eller sällan gulhårig, lederna 2-6-7 alla med lifligt 


gulröd behåring eller 4:e-6:e-7:e med mycket ljusare blekgul 
behåringin =: fa 14" —16"3,8. 18 —20'y at ra —r4" 


- — I fjälltr.; Jämtl: rer 


B- jonellus”KirB:- Svarthårig; mellankroppen framtill, sku- 
tellen samt ”bakkröppens” första ryggled gul- (eller brun-) 


håriga; bakkroppens leder 4-6 (2) eller 5-7 (5) hvithåriga. 


— Sf: ny —14"'5..Q. 16" —18'"; a. sfo"—12"'. — Verml. 
— Lapl.; ej s. 

B. mastrucatus "GERST. Svarthårig; bakkroppens leder 4-6-7 
med "rödgul behåring; hos & är mellankroppen framtill, och 
stundom äfven skutellen, prydd med, gula hår. — &. 15" 


Lä 


FETT Q. MEET a. Rör asT6 —-- Lapl.; 5 


27 


156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


3. Sikt. Psithyrus Ler. Snylt-humlor. 


Snylthumlorna likna mycket de vanliga humlorna och skilja 


sig från dem lättast genom de i öfversikten anförda kännetecknen. 

Honorna sakna verktyg för insamling af frömjöl och lägga därföre sina 
ägg hos andra humlor. Larverna lefva såsom snyltgäster af den föda, som 
humlorna insamlat för sina larver. 


Artöfversikt. 


I. Bakkroppens (4:e), 5:e och 6:e leder (9) eller 4:e-7:e leder (5) rödhåriga; 
kroppen i öfrigt svart- eller brunhårig; vingarne hos 9 mörkbruna. 

>, LS SP NPE STEKEN 
II. Någon eller några af bakkroppens bakre leder hvit- eller gulhåriga. 

A. Hanens sjätte och sjunde bakkroppsleder åtminstone i midten svart- 
håriga. Honans sista bukled på hvardera sidan med en knöl eller 
valk, men utan tagg i spetsen. 

«. Bakkroppens 4 ryggled hos båda könen åtminstone på sidorna 
hvithårig. — &. Bakfötternas första led i kanten med hår, som 
äro längre än ledens bredd. 
+; Skutellen gulhårig. — &. Sista bukleden i spetsen knölfor- 

migt förtjockad. — 9. Sista ryggleden matt, punkterad. 
2. Ps. barbutellus. 
>< Skutellen svarthårig eller hos & delvis och orent gulhårig. 
— g&. Sista bukleden i spetsen ej förtjockad, — 9. Sista 
ryggleden glänsande, glatt. 3. LS. vestalis. 

8. Bakkroppens 4:e och 5:e leder, åtminstone på sidorna gulhåriga. 
— gg. Bakfötternas första led i kanten med styfva hår, som äro 
föga längre än ledens halfva bredd. 4. Ps. campestris. 

B. Hanens sjätte och sjunde bakkroppsleder ofvan med rödbrun be- 
håring. Honans sista bukled i spetsen kägelformigt utdragen till en 
något nedböjd, hårig tagg; sidovalkarne mindre utvecklade. — Mellan- 
kroppen framtill Bredt gulhårig. a 
I. I. Bakkroppens ryggleder 5-7 rödhåriga, 4 ljusare hårig. — 29. 

Bakkroppens ryggleder 3-5, röd- eller rödgult-håriga; sista rygg- 
leden glänsande, på sidorna punkterad. Skutellen svarthårig. 
5. Ps. globosus. 

2. I. Bakkroppens ryggleder 3—5 alla hvithåriga eller den femte 
svarthårig. — 9. Bakkroppens tredje ryggled på sidorna, den 
fjärde helt och hållet hvithåriga; femte ryggleden svarthårig; den 
sista matt och tätt rödhårig. Skutellen svarthårig. 

: 6. Ps. quadricolor. 

a: »Bakkroppens ryggleder 3 och 4 med smutsigt svafvelgul be- 
håring; den femte svarthårig.> — 9. »Bakkroppens fjärde och 
femte ryggleder gulhåriga; den sista glänsande, naken. Sku- 
tellen gulhårig.» 7. Ps. lissonurus. 


28 


AURIVILLIUS: ' SVENSK  INSEKTFAUNA. ' 13: I) I. 157 


Ps. rupestris FABR. Svarthårig, bakkroppens 5:e och 6:e 
(9) eller 4:e—7:e ryggleder rödhåriga; mellankroppen sällan 
framtill ljusare hårig; honans vingar svartbruna. — g&. 15" 
—18'"; Q. 20''—24"'. — Skåne—Upl.; snyltar hos B. /a- 
pidarius. 

Ps. barbutellus KirB. Svarthårig, hjässan baktill, mellan- 
kroppens framkant, skutellen samt hos hanen äfven bak- 
kroppens första ryggled gulhåriga; fjärde oeh femte rygg- 
lederna hos & fullständigt, hos 9 på sidorna hvithåriga. — 
f. 16-—17"'; 2. 20-—21"'. — Skåne—Upl.; snyltar hos 
B. jonellus och pratorum. 

Ps. vestalis Fourcr. Svarthårig; mellankroppens framkant 
bredt gulhårig; hos & äro äfven skutellen och bakkroppens 
första led mer eller mindre gulhåriga; bakkroppens tredje 
ryggled baktill, fjärde helt och hållet, femte blott på sidorna 
(2) eller helt och hållet (S) hvithåriga; håren i tredje ledens 
bakkant hos honan vanligen tydligt skiftande i gult. — g&. 
FOS NI OMS g ERISmaslnE Smal Nortb.. snyltar HOS 
B. terrestris. 

Ps. campestris PAnz. Svarthårig, hjässan baktill, mellan- 
kroppens framkant, skutellen samt bakkroppens 3—5 rygg- 
leder nästan fullständigt (>) eller blott på sidorna (2) gul- 
håriga; hos & är äfven första ryggleden mer eller mindre 
gulhårig. — &. 15"—17'"'; Q. 17 
s.; snyltar hos B. agrorum. 


”"”' 


—19"'. — Skåne—Upl.; 


Ps. globosus EvErRsMm. Svarthårig; mellankroppens framkant 
bredt gulhårig; bakkroppens ryggleder 3—7 (5) eller 3—5 
(9) rödgult håriga. — &. 15"—17"'; QQ. 18" 19". — 
Smål., Västerg., Österg.;, s.; snyltar hos B. sorocnsis. 

Ps. quadricolor Lee. Svarthårig; mellankroppens framkant 
bredt gulhårig; bakkroppens ryggled 3 delvis, 4 helt och 
hållet hvithårig, 5 svarthårig eller hos & stundom hvithårig; 
6 och '7' rödhåriga. — &, 29. 13"-—15”'. — Skåne—Lapl.; 
S., snyltar hos B. pratorum och jonellus. 

Ps. lissonurus THOoOMms. Svarthårig; hjässan i midten, mellan- 
kroppens framkant, skutellen och bakkroppens fjärde rygg- 
led med svafvelgul behåring; hos hanen är äfven tredje bak- 
kroppsleden gulhårig, men 6:e och 7:e rödhåriga. — Lapl.; s. 


30 


158 ENTOMOLOGISK ' TIDSKRIFT "1903. 


2: Underfam. Poqaliriinae. 


Öfverläppen 'stor och fri, ej inslagen under -mandiblerna. 
Tunga lång och smal, jämntjock (fig. 5: 2). Mandiblerna båg- 
böjda, i spetsen tvåtandade. Framvingar utan egentligt ving- 
märke (fig. 6: a; vm).  Bakvingarnes rotflik helt kort, ej: nående 
till tvärribban. Baktibierna hos båda könen eller åtminstone hos 


honan med stor och bred knäskål (fig. 9). 

Solitära bin, hvilkas honor samla frömjöl med tillhjälp af den -styfva 
och täta hårbeklädnad, som de äga å bakbenens skenben och första ' fotled. 
Bygga i hård mark eller. i lerväggar, sällan i trä. Larvens: föda halflytande, 
bestående af frömjöl och honung. f 


4. Slkt. Podalirius LATR, Väggbin. 

Öfverläppen med utdragen spets. Punktögonen stå i en 
nästan rätvinklig triangel. Antennernas tredje led lång; nästan 
längre än den första. Klorna hos honan med en tand i midten. 

Tätt håriga bin, som likna små humlor, men lätt skiljas från 
dessa. och från alla andra bin genom framvingarnes byggnad 
(fig. 6:a). Hanarne utmärka sig genom att ansiktet nedtill är 
mer eller mindre gult. På grund af öfverläppens :storlek visar 
sig ansiktets nedre del starkt, nästan puckelformigt framskjutande, 
då hufvudet ses från sidan. 


Artöfversikt. 


I. Hane: Mellanfötternas första led utan lång svart hårtofs.  Baktibierna 
utan knäskål. — Hona: Kroppen mer eller mindre ljushårig, aldrig en- 
färgadt svarthårig. 

A. Kinderna åtminstone så långa som fjärde antennleden. — Hane: 
bakfötternas första led med en bred tand vid midten af inre kanten 
(fig. 13); bakkroppens sista ryggled kullrig, i spetsen nästan tvär, 
med en liten tand å hvardera sidan. — Hona svarthårig med bak- 
kroppens leder 2—4 röd- (eller ljus-)håriga. Iz, DAVIELENIS- 

B. Kinderna isynnerhet på insidan mycket korta, vida kortare än fjärde 
antennleden. — Hane: bakfötternas första led utan tand i kanten. 
a«. Bakkroppens leder 2-4-5-6 i bakkanten försedda med en frans af 

hvita eller gula hår, som skarpt framträder mot den för öfrigt 
mörka behåringen, Båda könen nästan lika och med ofvan gul- 


30 


IL 


"ga, åtminstone i midten. Hona: svart 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA:; 13: I; I. 159 


hårig mellankropp. — Håne: bakkroppens sista ryggled i spetsen 

gruhdt utskuren, med: en tand i hvardera hörnet. Mellan- och 

baklår starkt förtjockade. Munskölden upptill med två svarta 

fläckar, 2. P. vulpinus. 

8. Bakkroppen utan ljusa tvärband. — Hane: bakkroppens sista 

led i spetsen djupt klufven; låren ej förtjockade. Munskölden 

utan svarta fläckar. — Hona svarthårig med bakkroppens båda 

sista leder och en del af ansiktet rödhåriga. 3. P. furcatus. 

Hane: Mellanfötternas första led med långa svarta hår i bakre kanten 

och deras sista led på båda sidor svarthårig (fig. 14, 15). Baktibierna 

med knäskål. — Hona: kroppen uteslutande beklädd med svarta, sot- 
bruna eller svartgrå hår. 4 

«. Sporrar ljusa. — Hene: Mellanfötternas leder 2—4 utan långa 

hår på baksidan (fig. 14). Bakkroppens sista ryggled på hvar- 

dera - sidan nästan skålformigt insänkt, dess upphöjda midtparti 


utdraget i en tvärhuggen spets. AP. retusas. 
8. Sporrar svarta. — Hane: Mellanfötternas leder 2—4 på baksidan 
med mycket långa mörka hår (fig. 15). 5. P, acervorum. 


P. parietinus FABR. Hane: svart; mun- 
skölden, öfverläppen och en fläck på 
mandiblerna gulhvita, fötterna gulbruna; 
klädd med gråhvita, blekgula hår utom 
i midten af mellanryggen och på bak- 
kroppslederna 3—7, som äro svarthåri- 


med rödbruna fötter och svart hårbe- 


klädnad, endast bakkroppens leder 2—4 JR 
ofvan röd (eller ljus-)håriga. 13—153 ZEN 
mm. — Sk.—Sm. få 
Bygger i lerväggar ofta i stor mängd på samma fi 
ställe. 4 IN 


P. vulpinus Pz. Svart; fötterna i spet- 

£ 5 Fig. 13. Bakfot af 
sen bruna, hufvud, bröst och ben hvit- Piia parietikus I. 
håriga. — Hane: ansiktet nedanför an- 
tennerna (utom några svarta fläckar), ett streck å antenn 
skaftet och en fläck å mandiblerna gula. 10—11 mm. — 
Sk.—Norra Upl. 


Bygger. i murbruk å väggar, stenfötter m. m. och besöker gärna blom- 
morna af ÅAnchusa officinalis, 


P. furcatus Pz.: Svart med rödbruna fötter. — Hane: an- 
siktet nedanför antennerna samt ett streck å antennskaftets 


2 


Ei 


160 


un 


- 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


undre sida gula; kroppens undre sida och benen med hvit- 
grå behåring, öfre sidan med blekgul eller gulgrå behåring 
utom hjässan, mellanryggen mellan vingarne och bakkropps- 
lederna 4—7, som äro svarthåriga. Hona: baktibiernas 
borste gulbrun. 10—12 mm. — Sk.—Lapl. 

Bygger i trästubbar. 

P. retusus L. Svart med tarslederna 2—5 rödbruna. — 
Hane: pannans sidohörn, munsköldens nedre del, öfverläppen 


SN hå 
Ma ill 
Uf ; 


Fig. 14. Mellanbenens Fig. 15. Mellanbenens fot samt 
fot hos Podalirius första leden å bakfötterna hos 
retusus LL. & Podalirius acervorum L. & 


och antennskaftets undre sida gula eller rödgula; ansiktet, 
hufvudets undre sida och bröstet hvithåriga; hjässan, mellan- 
kroppen ofvan, bakbenen samt bakkroppens två första leder 
gulhåriga, de följande svarthåriga. — Hona: bakkroppen 
ofvan något plattad; ledernas bakkanter med svartgrå be- 
håring; baktibiernas borste gul. 13—15 mm. — Sk.—Stock- 
holm; s. 

Bygger i jorden. 

P. acervorum L. Upptages af Linné såsom anträffad i 
Sverige, men är sedermera ej återfunnen. 


Er 
bb 


AURIVILLIUS:!: SVENSK INSEKTFAUNA: : 13: I,) I. 16 I 


5. Sikt. Eucera ScoP. 


Öfverläppen bredare än lång; ansiktet därföre nedtill föga 
framskjutande. Ponktögonen nästan i rät linje. Antennernas 
tredje led hos & flere gånger kortåre, hos 29 mycket längre än 
den fjärde. Bakkroppen nedtryckt i synnerhet hos honan. 

Hanen skiljer sig från alla andra svenska bin genom de 
långa antennerna. 

1. £. longicornis L. Svart, mellankroppen samt bakkrop- 
pens två första leder ofvan med rödgul hårbeklädnad, hufvud och 
ben ljushåriga. Hane: munsköld och -öfverläpp blekgula; bak- 
kroppslederna 3—5 ofvan svarthåriga; sista bukleden med en 
ränna i midten och en upphöjd, utåt tvåklufven linje på hvar- 
dera sidan. Hona: bakkroppens andra och tredje ryggled på 
hvardera sidan med en hvit fitfläck, den fjärde med ett hvitt 
tvärband, den femte gulhärig. 14—15 mm. .— Sk. —Upl.; byg- 
ger i jorden. 


3. Underfam. Melectinee. 


Endast ett släkte, hvars arter lefva såsom snyltgäster hos 
Podalirius. 


6. Slkt. Melecta LATR. 


Öfverläppen stor, längre än bred; ansiktets nedre del därföre 
starkt framskjutande. Punktögonen stå i en starkt trubbvinklig 
trekant. Skutellen baktill på hvardera sidan med en tand. Fram- 
vingarne utan egentligt vingmärke. 

I. JM. Idetuosa ScorP. Svart, huf 
vud- och mellankropp med lång hvitgrå 
och svart hårbeklädnad; bakkroppen vid 
roten gråhårig, på hvardera sidan med : 
3(2)—-4(S) stora fyrkantiga fläckar af rent 
hvita hår; tredje antennleden föga längre 
än den fjärde. 10—13 mm. — Gotl., 
ÖRE SS 


Snyltar hos Podalirius retusus och parietinus. Fig: 16. Melecta luctuosa. 


Entomol, Tidskr., Årg. 24, H. 3 (1903). 33 Gi 


162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


4. Underfam. Megachilinee. 


Från alla andra bin skiljas hithörande former därigenom, att 
honorna insamla frömjölet medelst en tät hårbeklädnad på bak- 
kroppens buksida. Öfverläppen är stor, men ligger under hvilan 
inslagen under och dold af mandiblerna. Ansiktet nedtill platt, 
ej framskjutande. Bakvingarnes rotflik är kort och når ej till 
tvärribban. Baktibierna utan knäskål. 


7. Slkt. Megachile LaATtR. ”Tapetserarebin. 


Mandiblerna grofva med 3—4 tänder på insidan. Bakkrop- 
pen bred med plattad ryggsida och skarpt intryckta ledgångar; 
första ryggleden vid roten tvärt afskuren och i midten bredt 
skålformigt urhålkad "; sjätte ryggleden hos &A starkt inböjd mot 
buksidan och försedd med en skarpt utstående, tandad tvärlist, 
som skenbart sitter i bakkroppens spets, hos 9 trekantig och 
rakt bakåtsträckt. Hanens sjunde ryggled liten, belägen på buk- 
sidan och omgifven af den sjätte. Hos & finnas endast fyra syn- 
liga bukleder. Hufvudet och mellankroppens ryggsida hos alla 


arter mer eller mindre gulbrunt håriga, undre sidan ljushårig. 
Honorna utskära ur blad eller bark små rundade eller ovala stycken, 
som de sedan utan bindeämne hopfoga till cylindriska celler, i hvilka de in- 
lägga en nästan fast blandning af frömjöl och honung, på hvars yta slutligen 
ägget lägges. Cellerna byggas i rör, som anläggas i marken vid eller under 


stenar. 
Artöfversikt. 


isl Hanar. 


I. Framfötterna mer eller mindre starkt utvidgade, hvita eller gula, i kanten 
långhåriga. Framhöfterna beväpnade med en lång tagg. 

A. Antennernas sista led ej utvidgad. Mandiblerna på insidan tretandade. 
Framfötternas bakkant med gula och svarta hår. Sjätte ryggledens 
tvärlist i midten djupt inskuren och på hvardera sidan med två tänder; 
den sjunde i spetsen bredt tvärhuggen. 1. M. lagopoda. 

B. Antennernas sista led plattad och utvidgad, oftast tydligt bredare än 
de föregående. Mandiblerna på insidan 4-tandade. Framfötternas bak- 
kant endast med ljusa hår. Bakkroppens sjunde ryggled i midten 


spetsigt utdragen. 


" Härigenom blir det möjligt för djuret att böja bakkroppen starkt uppåt. 


34 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I) I. 163 


«. Mandiblerna i undre kanten starkt trubbvinkligt utvidgade. Fram- 
fötterna starkt utvidgade, bredare än skenbenen, Antennernas 
sista led plattad och tydligt bredare än de föregående. 
+, Bakkroppens ryggleder mindre långt håriga, den fjärde i bak- 

kanten med tydlig ljus hårfrans. Sporrar raka. 

2. M, willughbiella. 

++" Bakkroppens ryggleder långhåriga, alla utan ljus hårfrans i 

bakkanten. Baktibiernas sporrar böjda. 3. M. nigriventris. 

8. Mandiblerna med nästan rak undre kant. Framfötterna endast 
svagt utvidgade, ej bredare än skenbenen, Sporrar raka. Fjärde 
och femte rygglederna med ljus hårfrans. 
+, Antennernas sista led plattad och tydligt bredare än de före- 

gående. 4. M. circumcincta. 
++," Antennernas sista led ej bredare än de föregående. 
5. M. analis, 

II. Framfötterna ej utvidgade, åtminstone vid roten svarta. Mandiblerna tre- 
tandade. 

«. Bakkroppens sjätte ryggled ej eller endast glest hvithårig. Fram- 
höfterna utan tagg. 
+ Tvärlisten å bakkroppens sjätte ryggled i midten djupt inskuren. 
Sjunde ryggleden stor, i spetsen med en trekantig inskärning. 
6. M. ligniseca. 
++" ”Tvärlisten å bakkroppens sjätte ryggled bredt afrundad eller endast 
svagt urringad i midten. Sjunde ryggleden med hel spets, 
I. Sjunde ryggleden stor, före den trubbiga spetsen med en stor 
skålformig glänsande fördjupning. 7. M. lapponica. 
2. Sjunde ryggleden liten, före den skarpa spetsen platt eller 
svagt kullrig. 8. M. centuncularis. 
8. Bakkroppens sjätte ryggled ofvan tvärlisten tätt och tjockt beklädd 
med tilltryckta hvita hår. Tvärlisten oregelbundet, skarpt tandad. 
Framhöfterna beväpnade med en tagg. Baklåren på öfre sidan knöl- 
formigt uppsvällda, 9. IM. argentata. 


2. Honor. 


I. Bakkroppens bukhår (samlingshår) gulröda, rödbruna eller svarta. 

a. Bakkroppen ofvan långhårig, vid roten ljushårig, därpå vanligen 
svarthårig eller åtminstone mörkhårig; ledernas bakkant utan ljus 
hårfrans. 
+. Bakkroppens sista ryggled svarthårig. 

1, Rygglederna 1—3 gulhåriga, 4—6 svarthåriga. Bukhåren röd- 
bruna, å (5:e och) 6:e leden svarta. 4. M. circumcincta. 

2. Rygglederna 1—2 gul- eller hvithåriga, 3—6 svarthåriga. Buk- 
håren smutsigt bruna — svarta, 3. M. nigriventris, 

++. Bakkroppens sista ryggled tätt beklädd med tilltryckta hvita eller 


35 


164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


gråhvita hår. Rygglederna 1—2(—3) gul- eller hvithåriga, (3), 4 
och 5 svarthåriga. Bukhåren lifligt gulröda, å andra leden del- 
vis svarta. 5. M. analis. 
8. Bakkroppens mellersta ryggleder åtminstone på sidorna med tydligt 
ljus hårfrans i bakkanten, lederna 3—6 för öfrigt beklädda med korta, 
styfva, svarta hår. 
+. Större arter, 15—18 mm. långa. 

1. Mandiblernas ryggfåra, som börjar i spetsen mellan de båda 
yttersta tänderna, är lång och når, då mandiblerna ligga i 
hvila nästan upp till munskölden. Rygglederna 2—5 alla med 
fullständig fin ljus hårfrans i bakkanten. 1. M. lagopoda. 

2. Mandiblernas ryggfåra är kort och når knappt längre än till 
midten. Endast rygglederna 4 (och 5) med fullständig och 
tydlig ljus hårfrans, andra och tredje lederna åtminstone i bak- 
kantens midt utan hårfrans. 

a. Munskölden tätt punkterad, med rak, obeväpnad framkant. 
Mellanryggen med gulbrun behåring, vinglocken mörk- 
bruna. 2. M. willughbiella. 

b. Munskölden glest punkterad; dess framkant med 5 små 
tänder. Mellanryggen mellan vingarne vanligen svarthårig. 


Vinglocken svarta. 6. M. ligniseca. 

<+& Mindre arter, 10o—13 mm. långa. 
1. Fötterna i spetsen rödbruna. 7. M. lapponica. 
2. Fötterna utom klorna svarta, 8. M. centuncularis. 


II. Bakkroppens bukhår hvita eller hvitaktiga. Rygglederna 2—5 mörk- 
håriga med hvitgrå hårfrans i bakkanten; den 6:e med två grå fläckar; 
den första ljushårig. 9. M. argentata. 

1. M. lagopoda L. Mellankroppen och hufvudet ofvan med 
gulgrå (3) eller brungul (2) behåring. 14—17 mm. -— 
Sk.—Stockholm. 

2. M. willughbiella KirB. Mellankroppen och hufvudet ofvan 
med gulgrå (3) eller brungul (2) behåring. 13—15 mm. — 
Sk.—Lapl.; a. 

3. JM. nigriventris SCHENK. MHufvudet ofvan med sotbrun, mel- 
lankroppen ofvan med gulgrå — grågul behåring. 13—16 
mm. —; Ög Dalarnesust 

4. M. circumcincta KirB. Hufvudet ofvan med mörkbrun, mel- 
lankroppen ofvan med brungul eller sällan framtill med svart- 
brun behåring. 11—13 mm. — Sk.—Upl.; Gotl. 

5. JM. analis Nyr. Hufvudet och mellankroppen ofvan till 


största delen med svartbrun behåring. 10—13 mm. — Sk.—Ög. 
Bygger sina bon af björkens yttersta, tunna barkhinnor. 


36 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 165 


6. JM. ligniseca KirB. Hjässan och mellanryggen svarthåriga. 
13—16 mm. — »Mellersta Sverige»; s. 

7. M. lapponica THoms. Munskölden med hvit, hjässan och 
mellanryggen med svartgrå behåring. 10—12 mm. — Lapl.; s. 

8. M. centuncularis L. MHjässan och mellankroppen med mörk- 
brun—svartgrå behåring. 10—12 mm. Sk.—Lapl.; a. 
Bygger sina bon helst af törnrosblad. 

9. JM. argentata FABR. MHjässan och mellanryggen med hvit- 
grå— gulgrå behåring. 9g9—11 mm. — Sk.—Hall.; s. 


8. Sikt. Trachusa JUuR. 


Framvingarnes andra tillbakagående ribba utmynnar i andra 
kubitalfältets bakhörn. 

Hanens bakkropp med 7 ryggleder, af hvilka den sista sitter 
på undre sidan, och 6 bukleder, den sjätte på hvardera sidan 
med en knöl, som slutar i en tand. 

Honan bygger i jorden sina celler af bladbitar, som förenas med kåda. 
1. I. serratule PANz. Ansiktet och undersidan hvit- eller grå- 

håriga; hjässan och mellanryggen brungula— gulbruna; öfverläpp, 
mandibler (utom spetsen), munsköld och pannans sidoflikar hos 

hanen gula. 9—10 mm. — Sm.—Lapl. I barrskogstrakter; ej s. 


9... Sikt. Osmia PANZzZ. 


Små eller på sin höjd medelstora bin med svart eller stun- 
dom svagt metallglänsande, blå- eller grönaktig hudfärg. 

Hanarnes sista ryggled är ofta nästan dold af den stora 
sjätte leden och bakkroppens spets starkt inböjd; buklederna 
blifva därvid delvis täckta af hvarandra och utmärka sig ofta 


genom taggar och utskott. 

Honorna bygga sina celler af lera inuti håligheter i trä, i snäckskal 
eller björnbärsstjälkar eller fästa dem fria vid undre sidan af stenar eller 
andra dylika föremål. Många arters lefnadssätt är ännu föga kändt, 


Artöfversikt. 


1. Hanar. 


I. Antenner långa, nående till mellankroppens bakkant. Bakkroppen helt 
och hållet beklädd med långa rödgula hår; dess sjätte och sjunde rygg- 
led med hel och oväpnad bakkant, Fr OMP: 


37 


766 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


II. Antennerna nå ej till mellankroppens bakkant. Sjätte och sjunde rygg- 


lederna, båda eller endera, i midten utskurna eller tandade. 


A. Intryckningen vid roten af bakkroppens första ryggled stor och 


genom en tvärlinje eller kant tydligt begränsad från den kullriga 


bakre delen. Andra bukleden utan upphöjning i midten, men stun- 


dom med en nedliggande, bakåtriktad tagg. 


«. Skutellen oväpnad. 


7", Bakkroppens andra bukled utan tagg. 


T. Baktibiernas sporrar mörka, svartaktiga. 


8. Bakkroppen tydligt metallisk, grön- eller blågrön; dess 


sjätte ryggled i midten af bakkanten inskuren, den sjunde 


i spetsen med två taggar eller tänder. Andra bukleden 


mycket stor, täckande den tredje. 


[0] 


Efterryggens öfre, trekantiga fält till största delen 


glänsande glatt utan punkter, 


I. 


Bakkroppen elliptisk, sjätte ledens bakkant jämn 
och i midten tydligt utskuren. Bakfötternas första 
led med en liten tand på undre sidan nedanför 
midten. Fjärde bukleden med utdragen spets. 


a. Munskölden i spetsen med en grund inskärning, 
som på hvardera sidan begränsas af en liten 
tand. 2. O. fulviventris. 


b. Munskölden i spetsen med två små inskärningar 
och tre små tänder. 3. O. leaiana. 
Bakkroppen nästan cirkelrund; sjätte ledens bak- 
kant i midten grundt inskuren, men på sidorna 
småtandad ; fjärde bukleden med bredt rundad, 
nästan tvärhuggen spets, Bakfötternas första led 

med knappt märkbar tand på insidan. 
4. O. anea, 


29. Efterryggen helt och hållet matt, ej glänsande. Bak- 


kroppen blåaktig. 5. O. angustula, 


SS. Bakkroppen ej metallisk, svart. 
2, Antennerna utan hvita hår på undre sidan. 


I. 


Bakfötternas första led med en tand på insidan, 
högst dubbelt så bred i spetsen, som vid roten. 
Femte ryggledens sidokanter samt sjätte ryggledens 
bakkant ej upphöjda. 


a, Fjärde bukleden i spetsen tvär, ej inskuren. 
Bakfötternas första led (fig. 17: c) bredare och 
med större tand på insidan; sporrarne nå nästan 
till tandens början. 6. O. uncinata. 

b. Fjärde bukleden i spetsen med en bred, vink- 
lig inskärning. Bakfötternas första led (fig. 17: b) 


38 


AURIVILLIUS:! SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 167 


lång och smal; dess tand på insidan liten och 
belägen långt nedanför sporrarnes spetsar. 
7. O. inermis. 
2. Bakfötternas första led (fig. 17:a) på insidan vid 
roten djupt inskuren och därigenom liksom skaftad, 
minst tre gånger så bred i spetsen som vid roten. 
Femte ryggledens sidokanter samt sjätte ryggledens 
bakkant starkt och bredt upphöjda. Baktibiernas 
längre sporre dubbelböjd. 8. O. nigriventris. 
22." Antennerna på undre sidan med en frans af hvita hår, 
1. Bakkroppen hvithårig. Bakfötternas första led i 
spetsen klubbformigt utvidgad. 9. O. pilicornis. 
2. Bakkroppen med tvärband af rödgula hår. Bak- 
fötternas första led smal med en tand på insidan. 
10. O. maritima, 


TT. Baktibiernas sporrar ljusa. 

8. Bakkroppens sjätte ryggled i 
bakkanten med en grund in- q 
skärning i midten och en 
djup på "hvardera sidan, Grå- 


hårig ; bakkroppens 2—6 leder 
med rödgul behåring. An- h sofa SAR 
tennernas tredje led knappt 


längre än den fjärde. 


11. O. aurulenta, 
SS. Bakkroppens sjätte ryggled & 


med hel, oväpnad bakkant. 

Antennernas tredje led nästan Fig. 17. Bakbenens första 
fotled hos hanen af: 

a. Osmia nigriventris. 
lagda. iifoppenimedwödgallanH. .” » — mermis 


lika lång som 4—6 samman- 


behåring; första och andra oc >» — uncinata. 
bakkroppslederna med hvit- 

grå behåring. 12. O. bicolor. 
4, Bakkroppens andra bukled i midten med en lång, tilltryckt 
bakåtriktad tagg; dess sjätte ryggled med hel, afrundad bak- 
kant och en tagg i hvartdera sidohörnet; den sjunde utdragen 
i en lång tvärhuggen spets och med en djup grop i midten 
vid roten. 14. O. milis. 
8. Skutellen på hvardera sidan med en tagg. Bakkroppens första 
bukled med en tagg; sjunde ryggleden trekantigt tillspetsad. 
Sporrar ljusa. 13. O. spinulosa. 
B. Intryckningen vid basen af bakkroppens första ryggled smal och obe, 
tydlig och ej genom någon tvärlinje begränsad från den undre delen, 
Andra bukleden i midten med en tvärliggande valkformig eller med 
en upprät, pyramidlik upphöjning. Bakkroppen smal och långsträckt; 


39 


168 


II. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


dess sjätte ryggled bredt afrundad med en tagg i hvartdera hörnet; 


den sjunde oväpnad, 


«. Antennernas sista led smal, spetsig och nästan hakformigt böjd. 


Andra bukledens upphöjning låg, valkformig. 


15. O. parvula. 


£- Antennernas sista "led kort, rak, tjock och trubbig. Andra buk- 
leden med mycket stor pyramidlik upphöjning. Sjunde ryggleden 


med en djup grop vid basen, 


1. .Hufvudet och mellankroppen med gråaktig behåring. Buk- 


lederna 3—5 med urringad, hårig bakkant. 


16. O. leucomelana. 


2. Hufvudet och mellankroppen ofvan med gulröd behåring. 


Buklederna 3—5 breda med nästan tvär, hårig bakkant. 


17. O. tuberculata. 


200 FHOMOK: 


Munskölden 3 hvardera sidan med ett långt, rakt utstående, hornlikt, 


svart utskott. 


delen gulhårig; 
lederna 4—6 svarthåriga. 


Hufvud och framrygg svarthåriga; mellanryggen till största 


Munskölden oväpnad. 


bakkroppen helt och hållet med rödgul behåring, eller 


ÖR SÄKEET SR 


A. Bukens samlingshår lifligt rödgula eller svarta. 


«. Skutellen oväpnad, 


+ 


YN 


Bukhåren svarta. Baktibiernas sporrar svarta. 


S- Efterryggens öfre, trekantiga fält åtminstone i midten 


If 


glänsande, 


aktig. 


glatt utan punkter. Bakkroppen tydligt blå- 
: 4. O. enea. 


Efterryggens öfre fält matt, ej glänsande, eller tydligt 


punkteradt. Bakkroppen svart eller otydligt blåaktig. 


Oo 


Mellanbröstet  hvit- eller gråhårigt. Hjässan och 


mellankroppens öfre sida med lifligt rödgul behåring. 


Bakkroppens sista ryggled m. 1. m. tilltryckt hvithårig. 
T- Endast första bakkroppsleden ofvan till största 
delen ljushårig; de öfriga svarthåriga med eller 


utan ljus frans i bakkanten. Mindre arter, 8—9 


o 
mm. länga. 


är 


Bakkroppens första ryggled på hvardera sidan 
med gulgrå behåring... Bakkroppen mera lång- 
sträckt. Tinningarne skjuta, då hufvudet ses 
uppifrån, ej längre ut än ögonen. 

5. O. angustula. 
Bakkroppens första ryggled med rödgul behå- 
ring.  Bakkroppen kort och bred, rundad. 
Tinningar svällda, tydligt mer utstående än 
ögonen. 


40 


I. 


Be 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I, I. 169 


a. Munskölden i spetsen tvär. Mandiblernas 
spetstand kortare. 6. O. uncinata. 
b. Munskölden i spetsen svagt utskuren. Man- 
diblernas spetstand lång, skärformig. 
7. O. inermis. 
Tt. Både första och andra bakkroppsleden ofvan med 
rödgul behåring. Stor art, IO—12 mm, 
8. O. nigriventris. 
29: Mellanbröstet och ansiktet svarthåriga. 
I. Bakkroppens första och andra ryggled med rödgul 
behåring. 9. O. pilicornis. 
2. Endast första bakkroppsleden med rödgul behåring. 
10. O. maritima. 
++, Bukhåren lifligt rödgula. 
I. Bakbenens sporrar svarta eller svartbruna, Bakkroppen 
blåaktig, Hufvud och mellanrygg hvit- eller gråhåriga. 
a. Munsköldens framkant i midten urringad. 
2. O. fulviventris. 
b. Munsköldens framkant tvärhuggen. 3. O. leaiana. 
2. Bakbenens sporrar ljusa, gulbruna. 
a. Hufvud och mellankropp med rödgul behåring. Bak- 
kroppens ryggleder med tydliga, gulhåriga tvärband. 
12. O. aurulenta. 
b. Hufvud och mellankropp tätt svarthåriga. Bakkroppen 
med rödgul behåring. 11... O3 Dicolor: 
Skutellen på hvardera sidan med en tand. Bukhåren rödgula. 
Hjässan i midten skarpkantad, 13. O. spinulosa. 


B. Bukens samlingshår hvita eller hvitaktiga. 


d. 


p- 


Munskölden med en delvis glänsande, glatt långsfåra, som fort- 
sätter sig upp på pannan. TAL O SEE 
Munskölden utan dylik fåra. Bakkroppen långsträckt. 


1. Bakkroppens sista bukled utan köl eller tand. 

a. Baktibiernas sporrar ljusa. Rygglederna 1—3 på hvar- 
dera sidan af bakkanten med hvit hårfrans; fjärde med 
fullständig hårfrans, 16. O. leucomelena. 

b. Baktibiernas sporrar svartaktiga. Efterryggens öfre tre- 
kantiga fält matt. ; 15. O. parvula. 

2. Bakkroppens sista bukled -långs midten med en köl, som 
bildar en skarp tand. 17. O. tuberculata. 


O. nrufa TI (Q="bicornisa LT Svartgrön, "rödgult hårig; 


hufvudet och framryggen hos 2 svarthåriga, hos & grå- eller 
hvithåriga. 8—12 mm. — Sk.—Upl.; 4—6. 


Bygger celler af lera, helst uti håligheter i trä, . 
2. O. fulviventris PANz. Grönaktig (Sf). eller svart —svartblå 


41 


170 


LO. 


TI. 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


(2) med gulgrå—hvitgrå behåring. 8—10 mm. — Sk.—Upl.; 
6—3. 

Bygger i trävirke. 

O. leaiana KirBY. Grönaktig (3) eller svartblå (9) med 
grå—gråhvit behåring. g9—10 mm, — Sk.—Ög.; 6—38. 
» Bygger i lervallar». 

O. enea L. Grön (S) eller svartblå (2) med grågul (&) 
eller hvitaktig (9) behåring; bakkroppens ryggleder hos hanen 
med lång, gulaktig, hos 2 med kort, hvit hårfrans i bak- 
kanten. 83—10 mm. — Sk, —Upl.; a.; 5—3. 

Bygger i trä eller lervallar. 

O. angustula ZETT. Mörkblå (SZ) eller svart—svartblå 2; 
hjässan och mellankroppen ofvan med rödgul behåring, i öfrigt 
med grå—hvitaktig behåring. 8—9 mm. — Sk.—Lapl. 
O. uncinata GERrRsST. Svart; hjässan, mellankroppen ofvan 
samt första ryggleden med rödbrun behåring; för öfrigt ljus- 
hårig. 8&—9 mm. — Sk.—Norrb. 


O. tnermis ZeTT. Till färg och behåring lik föreg. art. 
8—10 mm. -— Sk.—Lapl.; s. 

Bygger sina celler af jord och fäster dem vid undre sidan af stenar 
(AUR.). 

O. nigriventris ZETT. Svart eller med svag, blå anstryk- 
ning (SS); behåringen hos & hvitgul—hvitaktig å hufvud, 
bröst och första ryggleden, rödgul å mellanryggen samt 
svartbrun å rygglederna 2—5; hos 92 rödgul å hufvudet, 
mellankroppen och de två första rygglederna, för öfrigt svart- 
aktig. g9—13 mm. — Upl.—Lapl.; s. 

Bygger i trävirke och barkstycken (ADLERZ). 

OÖ. pilicornis SM. Svart; &A: hufvudet hvithårigt; mellan- 
kroppen ofvan med gulgrå behåring, P2: hjässan, mellan- 
ryggen och de två första rygglederna med rödgul behåring, 
de följande svarthåriga. 9—10 mm. — Sk.—Vg., Ög.; 5.; 
5—6. 

O. maritina FR. Svart; &A: hvithårig; rvgglederna 2—6 
med rödgul behåring; 29: svarthårig, hjässan, mellankroppens 
ryggsida och första ryggleden rödgult håriga. 13—14 mm. — 
Sk. vid kusten; s. 

O. aurulenta PANnz. Svart; &A: gråhårig, ryggledernå 


42 


12. 


13: 


Erde 


HAL 


1 6. 


17. 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I) I. I7I 


(2—)3—6 med rödgul behåring; 2: nästan helt och hållet 
med rödgul behåring. g9—10 mm. — Gotl., ÖL; s. 
Bygger i tomma snäckskal. 

O. bicolor ScHrR. Svart; &A: hufvud, mellankropp och de 
två första rygglederna med gulgrå — grå, rygglederna 3—6 
med rödgul behåring; 2: hufvud och mellankropp tätt svart- 
håriga, bakkroppen rödgult hårig. 10—12 mm. — Gotl., 
Upl.;.s.;.4—6. 

O. spinulosa KirB. Hjässan baktill i midten skarpkantad; 
svart, groft punkterad, med grågul—grå behåring och fin 
hvit, hos &Q tydligare, hårfrans i bakkanten af rygglederna 
1—5. 7—38. mm. — Gotl.; s. 

O. mäitis NyYL. Svart, gråhårig, hjässan och mellankroppens 
ryggsida med rödgul behåring. 83—10 mm. — Sm., ÖL, Gotl.; s. 
O. parvula DuF. Svart med grå behåring. 6—7 mm. — 
Blek., ÖL; s. 

Bygger i torra björnbärsstjälkar, 

O. leucomelena KirB. (= claviventris THoms.). Svart med 
gulgrå—grå behåring; bakkroppens ryggleder 3—5 hos & 
med otydlig hvit hårkant, 1—3 hos 2 med i midten af- 
bruten, 4 med fullständig hvit hårfrans. 7—9 mm. — 
Sk.—Upl. 

O. tuberculata NYL. Svart, gråhårig, hjässan och mellanryggen 
med grågul (2) —rödgul (P7) behåring. 9—10 mm. — Ög.— 
Norrb. 

Bygger i gammal ved (gärdesgårdar, hölador m m.). 


10. Slkt. Heriades SPIN. 


Genom sin långa, smala kroppsform erinra hithörande arter 


om de fyra sista arterna af föregående släkte, men hafva en 


mer långsluttande efterrygg och andra antennleden lika lång som 
den tredje. Kroppen svart och starkt punkterad. 


Bygga sina celler i gammalt trä, i synnerhet i gärdesgårdar. Hanarne 


tillbringa oftast natten i blommor, Honans samlingshår gulhvita. 


je 


Artöfvergikt. 


Intryckningen vid roten af bakkroppens första led är ej begränsad af en 


skarpt framträdande, bågböjd list eller kant. Skutellen oväpnad. Hanens 
bakkropp med 7 ryggleder; dess andra bukled med ett stort utskott. 


43 


172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


«. Mandiblerna i spetsen tvåtandade. Hanens antenner på undre sidan 
tydligt knöliga. Honans munsköld med ett stort skiflikt, nästan upp- 


rätt utskott. — Undersläkt. Chelostoma. 1. HB. maxillosa. 
8. Mandiblerna i spetsen tretandade. Hanens antenner på undre sidan 
jämna. Honans munsköld utan bihang. — Undersläkt.  Gyrodroma. 


+, Bakkroppens ryggleder 1—4 i bakkanten tydligt hvitfransade hos 

honan, hos hanen med grågula fransar. Hanens sista ryggled 

stor, plattad, med tre tänder: 2. H. nigricornis. 

+£. Bakkroppen utan tydlig hårfrans i ryggledernas bakkant. Hanens 

sista ryggled djupt klufven i två tagglika flikar. 3. ÅH. fiorisomnis. 

II. Intryckningen vid basen af första ryggleden baktill begränsad af en 
skarpt uppstående, bågböjd kant. Skutellen på hvardera sidan med en 
liten tand. Hanens bakkropp endast med 6 synliga ryggleder och två 
tydliga bukleder; dess andra bukled utan utskott. 4. H. truncorum. 


1. H. maxillosa L. Antennerna på undre sidan något ljusare; 
mandibler undertill med långa styfva hår; behåringen gulgrå, 
bakkroppen hos 2 med 4 hvita tvärband; &A: sista ryggleden 
djupt klufven i två tvärhuggna utskott; andra bukledens ut- 
skott mycket stort, riktadt snedt framåt, på baksidan glän- 
sande och något urhålkadt. 8—10 mm. — Sk.—Lapl.; a. 


N 


ÅH. nigricornis NYL. Behåringen hvitgrå, hufvudet och mellan- 
ryggen hos A med blekt rödgul behåring; utskottet å hanens 
andra bukled pyramidlikt, upprätt. 83—9 mm, — Sk.—-Jämtl. 
H. florisomnmis L. Behåringen svag, gråaktig. 5—6 mm. — 
Sk. —Jämtl. 


Träffas oftast i blommor af Campanula. 


[SE 


4. H. truncorum IL. Behåringen gles, hvitgrå. Hanens sista 
ryggled på hvardera sidan med en djup, långsträckt intryck- 
tryckning, 1 spetsen hel. 7—8 mm. — Sk.—Upl. 


11. Slkt. Anthidium FABR. Ullbin. 


Skutellen täcker öfver den lodrätt stupande bakryggen och 
efterryggen. Fötterna utan häftflik mellan de i spetsen klufna 
klorna. 

Arterna af detta släkte, som i södra Europa äro mycket 
talrika, utmärka sig därigenom, att kroppen är försedd med gula 
fläckar. Hanarne, som ovanligt nog äro större än honorna, 
hafva bakkroppens sista ryggleder försedda med taggar; hos våra 


44 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I) I. TS 


arter har sjätte leden på hvardera sidan en, och sjunde leden i 


bakkanten tre. 
Honorna afskafva hår från vissa växters blad, bilda däraf små bollar, 
som de hemföra, och bekläda med denna ull väggarne i sina celler, som de 


vanligen anlägga i sprickor eller i gångar i trä. 


Artöfversikt. 


I. Munskölden i spetsen bredt rundad, småtandad, jämte ansiktets sidor 
hos båda könen gul utom vid roten. Hanens sjätte ryggled på hvardera 
sidan med en stor, böjd tagg, den sjundes taggar långa och spetsiga. 

1. Å. manicatum. 


II. Munskölden i spetsen bredt urringad, jämte ansiktets sidor hos hanen 
gul, hos honan svart. Hanens sjätte ryggled med rak sidotagg, den 
sjundes taggar korta och trubbiga. 2. Å. punctatum. 

1. Å. manicatum L. Svart; bakkroppen på hvardera sidan med 
en rad gula fläckar, benen delvis gula; hanens bakkropp på 
sidorna tofslikt hårig; honans bukhår gulaktiga. & 14—18; 
2 11—12 mm. — Sk.—Sdm. 

2. Å. punctatum TATR. Svart; bakkroppen vanligen med 4 
rader hvitgula fläckar; benen delvis gula; hutvud och mellan- 
kropp oftast med rödgul behåring; mandiblerna samt ett streck 
å antennskaftet gula hos hanen. 7—9 mm. — Sk. —Ög. 


5. Underfar. Coelioxyinee. 


Framvingarne med två kubitalfält. Honorna utan samlings- 
hår. Snyltgäster. 


12, Slkt. Coelioxys LaTR. Kägelbin. 


Svarta, groft punkterade, medelstora bin med hvitgrå—gul- 
grå behåring. Mandiblerna tretandade. Öfverläppen nästan kva- 
dratisk. Bakryggen och efterryggen lodrätt stupande. Bakkrop- 
pens ryggleder i bakkanten med hvit hårfrans; den första med 
stor och bred, baktill tydligt begränsad intryckning vid roten; 
den sjätte bär hos hanen 6 taggar, hvaraf 2 par öfver hvarandra 
i midten och en på hvardera sidan (fig. 18). Honans sista buk- 
led är längre än sista ryggleden och sluter ej tätt till denna 


45 


174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


(fig. 19). Hos våra arters hanar bära framhöfterna en tagg, som 


passar till en naken grop på tinningarne. 
Lefva som snyltgäster hos Megachile och Podalirius. Arterna äro mycket 
lika hvarandra och svåra att åtskilja. 


Fig. 18. Bakkroppens spets hos Fig. 19. Bakkroppens spets hos 
hanen af C. guadridentata, sedd honan af C. guadridentata, sedd 
från sidan och ofvanifrån. från sidan och ofvanifrån, 
Artöfversikt. 


I, Hanens andra ryggled utan eller med en liten grop bakom (den nakna) 
tvärintryckningen; dess fjärde bukled i den hinnaktiga bakkantens midt 
med en tydlig inskärning!), som begränsas af två små tänder. Honans 
femte (näst sista) bukled med afrundad spets. 

«. Baktibiernas yttre sporre trubbig. Första bukleden i midten med en 
hvit hårfläck, andra — fjärde med i midten afbruten hvit hårfrans; 
rygglederna 1—5 på hvardera sidan med en trekantig hvit hårfläck. 

1. C. conoidea. 

8. Baktibiernas båda sporrar lika spetsiga. Buklederna 2—4 med full- 
ständig hårfrans. 

Tvärintryckningen å bakkroppens andra ryggled ej afbruten i 

midten. 

1. Honans sista ryggled kullrig, trekantig med smal spets, betyd- 
ligt kortare än sista bukleden, hvars sidor före spetsen äro 
tydligt inskurna (fig. 19). Hanens femte ryggled i hvartdera 
bakhörnet utan tand. 2. C. quadridentata. 

2. Honans sista ryggled plattad, tunglik med bredt afrundad spets, 
föga kortare än den trekantiga, mot den hvassa spetsen jämnt 
afsmalnande sista bukleden. Hanen ännu okänd. 

3. C. lanceolata. 

++. Tvärintryckningen å bakkroppens andra ryggled i midten bredt 
afbruten. Hanens femte ryggled i hvardera bakhörnet med en 
liten knöllik tand, Honans sista bukled kort, föga längre än den 
sista ryggleden, i den tvära spetsen vanligen försedd med 3 korta 
tänder. 4. C. rufescens. 


1 I fall ledens hårfrans äfven bekläder bakkantens midt, är inskärningen 


svår att se. 


46 


II. 


SR a er ade 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA, 13: I; I. 175 


Hanens andra ryggled på hvardera sidan med en skarpt begränsad grop 
bakom den håriga tvärintryckningen; dess fjärde bukled med hel, afrundad 


bakkant. 


Honans femte bukled med tvär eller inskuren spets; den sista 


mycket lång och smal. 


«. Baktibiernas sporrar ljusa. Buklederna med hel, i midten ej afbruten 


hårfrans. Honans mandibler af vanlig byggnad. 


> 


Honans ryggleder 2—5 med sammanhängande hvit hårfrans i 


bakkanten. 


ET 


kr 


Sporrar trubbiga. Honans fjärde bukled glänsande och lika 
groft punkterade, som den tredje. Hanens andra ryggled på 
hvardera sidan bakom den tätt finhåriga tvärintryckningen med 
en smal och lång groplik fördjupning. Större art, 13—14 mm, 
5. C. oblusispina. 
Sporrar spetsiga. Honans fjärde bukled samt sidorna af den 
tredje tätt och fint punkterade samt matta och finhåriga. Ha- 
nens andra ryggled på hvardera sidan bakom den tätt håriga 
tvärintryckningen med en liten, kort, elliptisk grop. 
6. C. elongata. 


Honans femte ryggled utan hårfrans, andra — fjärde med i midten 


afbruten, hvit hårfrans. Hanens andra ryggled med stor och lång 


grop. Mindre art, 9 —11 mm. 7. C. acuminata. 


8. Baktibiernas sporrar svarta. Buklederna med svag i midten afbruten 


hårfrans. Honans mandibler på midten nästan rätvinkligt böjda och 


därigenom med en stor puckel på utsidan; hennes andra — fjärde 


ryggled med hvit hårfläck å hvardera sidan. Gropen å hanens andra 


ryggled ungefär tre gånger längre än bred. 8. C. mandibularis. 
C. conoidea ILL. Hanens femte ryggled med en liten tand 


i bakhörnet. 12—15 mm.—Sk., Ölfps: 


C. guadridentata L. 11—13 mm. — Sk. —Upl. 

(GIN Gkssnlata NYm  1o—11 mm. — Sm,, Ög, Mess: 
C. rufescens LEP. 11—14 mm. — Sk.—Hels:y s. 

C". obtusisptna THOMSs. 13—14 mm. — Gotl.; s. 

C. elongata LEP. 10—12 mm. — Sk.—Upl. 

C. acuminata NYL. 9—11 mm. — Sk.—Sm, 

C. mandibularis NYL. g9—10 mm. — Sk.—Vg.; s. 


13. 'SIKt” Dioxys LEP. 


Hanens bakkropp med sju ryggleder (den sista kort och 
föga synlig) och sex bukleder (den sista bukleden med tandlikt 
uppböjda bakhörn). Honans sista bakkroppsled kort med bredt 
afrundad spets. 


47 


176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


1. D. tridentata NYL. Svart, tätt punkterad, hvithårig; bak- 
kroppens leder 1—5 (g') eller 1—4 (29) med hvit hårfrans. 
Skutellen i bakkantens midt med en kort tand. 9—10 mm. — 
Sk—Upl.; s. 


14. Sikt. Biastes PANnz. 


Antennerna korta hos båda könen 12-ledade. Bakkroppen 
kort och nedtryckt hos & 7-, hos 2 6-ledad, dess spets ej in- 
böjd. Skutellen i midten något intryckt. 

1. B. truncatus NYL. Svart; mandiblerna, halssköldens sido- 
knölar, vinglocken, benen (delvis), bakkroppens rot ($) eller 
dess ledkanter gulbruna; rygglederna 2—535 på hvardera sidan, 
4 och 5 äfven i midten med runda, hvita hårfläckar; hanens 


bukleder 3—5 bredt gulhåriga. 5—6 mm. — Sk.—Sm.; s. 
Snyltar hos Rophites dentiventris. 


6. Underfam. Stelidinze. 


Denna lilla underfamilj som endast omfattar ett släkte, 
skiljer sig från den föregående endast genom framvingarnes ribb- 
förgrening (se öfversikten!) och därigenom att fötterna hafva häft- 
flik mellan klorna. 


15. Sikt. Stelis PAnz. 


Öfverläppen längre än bred. Skenbenen i spetsen på yttre 
sidan med två små taggar. Bakkroppen hos hanen 7-ledad med 
inböjd spets och urhålkad undre sida. 

Svarta, groft punkterade bin med kort och gles, gråaktig 
behåring; likna mycket Herzades-arterna. 


Snylta hos Heriades, Osmia, och Ånwnthidium-arter. 


Artöfversikt. 


I. Bakkroppen utan fläckar. 
«. Rygglederna 1—4 med hinnaktig, brungul bakkant. 9—10 mm. 


1. S. aterrima. 
3. Ryggledernas bakkant mörk. 


=. Ryggledernas bakkant utan hårfrans. Större art, 7—9 mm. 


2. S. pheoptera. 
48 


AURIVILLIUS:': SVENSK INSEKTFAUNA: 'I3: I; I. i le lv | 


++ Ryggledernas bakkant med tunn, hvit hårfrans. Mindre art, 
g 4—5 mm, 3. S. breviuscula. 
II. Bakkroppens ryggleder 1—3(—4) på hvardera sidan med en rundad, 
blekgul fläck, Bakfötternas första led hos honan bredare i spetsen. 

4. S. ornatula. 

S. aterrima PANz. Sk. —Upl. 
S. pheoptera KiRB. Sk.—>»Norrl.»; a. 
SS FOreDm Sed NYG: VO UDply Så 
;S. ornatala KLuG. 6—7 mm. — Sk.—UpL; s. 


hb QQ No 


7. Underfam. Xylocopine. 


Hit hör hos oss blott ett enda släkte och en art. 


TÖS LT SIkE TS CEfalifia LATER 


Kroppen långsträckt, metallisk, nästan naken. Punktögonen 
stå i en trekant. Öfverläppen stor, kvadratisk. Antennerna korta, 
något tjockare mot spetsen. Bakkroppen smalare mot roten, 
hos &A med 7, hos 2 med 6 leder; den sista ryggleden hos & 
inböjd, hos 2 stor och med en långsgående köl. 


Honan bygger egna celler i björnbärsstjälkar, men har en mycket svagt 
utbildad behåring å baklåren och baktibierna, så ått det är ovisst, om den 
insamlar frömjöl åt larverna. 


1. C. cyanea KirB. Grönaktigt blå, antennerna svarta; hanens 
munsköld och' öfverläpp hvita. 6—7 mm. — ÖL; s. 


8. Underfam. Epeolinee. 


17. Sikt. Epeolus LATR;: 


Ögonen stora, nedåt närmande sig hvarandra. Punktögonen 
stå i en trubbvinklig triangel. Skutellen tvåpucklig, dess sido- 
stycken trekantiga med skarp spets. Bakryggen liten, täckt af 
skutellen. Efterryggen lodrät, glänsande, jämn utan fält. Bak- 
kroppen hos &A med 7 ryggleder (den sjunde mycket smal) och 
6 bukleder, hos 2 med 6 ryggleder och 5 bukleder. Af den 
sjätte bukleden synes på hvardera sidan om analöppningen en 


Entomol. Tidskr., Årg. 24, H. 3 (1903). 49 12 


IT S ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


smal, nästan. lodrätt ställd flik, som vanligen ligger tryckt intill 
sista ryggleden. Hanens fjärde och femte bukled med styfva 
börst i den bredt urringade bakkanten. : 
Små, svarta, röd- och gulbrokiga bin med hvita fläckar af 
tätt åtliggande, korta hår. De hvita fläckarna bilda vanligen två 
tvärband å hvardera sidan af första ryggleden, ett å den andra 
samt två fläckar å hvardera sidan af tredje och fjärde. | 


Snyltgäster hos Co/letes-arter. 


Artöfversikt. 


I. Öfverläppen med två små knölar midt -emellan fram- och bakkanten och 
två små tänder i framkanten. 1. E. productus, 
II. Öfverläppen med två små knölar nedanför :midten och utan tänder i 
framkanten, 
«. Hane: fjärde och femte bukledernas borst i spetsen svarta; sista 
ryggleden brungul. Hona: lårringar och lår enfärgade, rödgula. 
25 EM. FUpPEse 
8. Hane: fjärde och femte bukledernas borst enfärgade, gulaktiga; sista 
ryggleden svart. Hona: lårringar och lår mer eller mindre svarta. 
3. E. variegatus. 
1. E. productus ”THOMS. Skutellen och största delen af benen 
rödgula. 7—9 mm. — Sk.—Upl. 


NN 


TUNN Sk (NT 
E. vartegatus L. Skutellen svart. 7—8 mm. — Sk.-—Ånger- 


(SE 


manland. 


9. Underfam. Nomadine. 


Äfven till denna underfamilj hör blott ett enda, men art- 
rikt, svenskt släkte. 


13. Sikt. Nomada ScoP. Getingbin. 


Ögon parallela. Punktögonen stå i en nästan rätvinklig tre- 
kant. Antennernas andra led ofta mycket kort, insänkt i skaftets 
spets och därför svår att se. Öfverläppen fri, kortare än bred. 
Mandiblerna vanligen med enkel spets. Skutellen oftast tvåpuck- 
lig. Hufvud och mellankropp ljushåriga. Bakvingarnes rotflik 
mycket kort. Bakkroppens första ryggled saknar afsats vid basen, 

50 


E. rufipes THoms. Skutellen svart (>) eller röd (2). 1—9 


AURIVILLIUS : SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. INTE 


utvidgar sig endast jämnt och småningom och har därför en 
kägel- eller trattlik form. Rygglederna äro 7 hos &, 6 hos 29. 
Honans baktibier i spetsen på utsidan med flere eller färre små 
taggar. Genom sin gul- eller röd-brokiga, glänsande och nästan 
nakna bakkropp likna getingbien vida mer en geting eller en 
gräfstekel än ett bi och kunna af en nybörjare lätt blifva an- 
sedda såsom tillhörande någon af dessa grupper, Bakfötternas 
första led är dock, såsom hos alla bin, tydligt bredare än de 
följande. 


Snylta hos arter af släktena Åndrena, Halictus, Eucera och Panurgus. 
De äro föränderliga till färgen och rätt svåra att skarpt åtskilja. 


Artöfversikt 


I. Pannan med en skarp köl mellan antennerna. 
A. Öfverläppen gulröd eller endast med obetydliga mörka fläckar. 
«. Halssköldens sidoknölar citrongula. Mellanryggen svart. 


". Bakkroppen svart med rent gula teckningar. 

8. Skutellen jämn, föga upphöjd, enfärgadt gul eller med en 
gul fläck i midten. Bakkroppens första ryggled enfärgad, 
svart. 1. NV. solidaginis. 

83. Skutellen på hvardera sidan med en knölformig upphöj- 


ning, ofläckad eller med en ljus fläck på hvardera sidan. 

?, Antenner helt och hållet svarta eller endast vid roten 
ljusa, Vinglocken citrongula. 2. NN. jacobee. 

29: Antenner rödbruna eller endast vid roten på öfre sidan 

svartaktiga. 

Tf. Bakkroppens alla ryggleder eller åtminstone alla 
utom den första med sammanhängande citrongult 
tvärband. Pannan med en gul fläck på hvardera 
sidan invid ögat, Bakbenens lårring hos & med 


en tät hårfrans. 3. N. succincta. 


+ 


Bakkroppens andra (och tredje) ryggled med i 

midten bredt afbrutet tvärband; den första en- 

färgad svart, eller med en :gul fläck på hvardera 
sidan. 

1. Munskölden föga framskjutande, - Kinderna 
mycket korta, vida kortare än mandiblernas 
halfva bredd vid roten. 

a. Vinglocken gulbruna. Antennernas tredje 
led ungefär lika lång som den fjärde. — 
Hona: Pannan helt och hållet svart, 

4. |V. alternata, 

b. Vinglocken citrongula. Antennleden 3 <4. — 


51 


180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


Hona: Pannan nedtill intill ögonen gulbrun. 
Baktibiernas spetstaggar svartaktiga. 

5. NV. lineola. 

2. Munskölden starkt framskjutande såsom ett 

tryne. Kinderna rätt långa, på insidan tydligt 

längre än mandiblernas halfva bredd vid roten. 

Antennleden 3 ungefär = 4. 6. N. sexfasciata. 


Bakkroppen delvis rödbrun, för öfrigt svart med gula teckningar. 
o 


. 


Efterryggen groft punkterad, matt. 

T- Framvingarnes tvärribba (mellan bakre rotfältet och bakre 
diskfältet) tydligen belägen utanför bakre midtribbans 
förgreningspunkt. 

I. Tinningarne enfärgade, svarta. Två eller flera af 
bakkroppens ljusa tvärband i midten afbrutna. 
5; V-wltneoln. 

Tinningarne närmast bakom ögonen gula eller rödgula. 

Bakkroppens alla ryggleder med fullständiga, gula 

eller rödgula tvärband. 7. N. lathburiana. 

TT. Framvingarnes tvärribba inmynnar i bakre midtribbans 


N 


förgreningspunkt. Bakkroppen med gulhvita teckningar. 

3. N. alboguttata 3. 

Efterryggen nedtill glänsande, glatt, knappt punkterad. Fram- 

vingarnes tvärribba mynnar i bakre midtribbans förgrenings- 
punkt. Antennernas tredje led lika lång som den fjärde. 

22. N. roberjeotiana I. 

8. Halssköldens sidoknölar rödbruna eller svarta. Bakkroppen oftast 

gulbrun—rödbrun med gula och vanligen äfven med svarta teck- 


20 


ningar, sällan svart med hvitgula (och rödbruna) teckningar. 
Skutellen svart eller svart med två rödbruna punkter eller helt 
och hållet rödbrun. — Honans mellanrygg ofta med rödbruna 
långslinjer. 

+ Efterryggen matt och oftast hårig, groft punkterad eller 
skroflig. 

8. Mandiblerna med skarp, enkel spets. 

?. Framvingarnes tvärribba mynnar i bakre midtribbans 
förgreningspunkt. Baktibierna i spetsen med 5 långa 
(hos I ljusa, hos Q svarta) taggar. Bakkroppens sido- 
fläckar gulhvita eller nästan hvita. Honans tredje 
antennled lika lång som den fjärde. 8. NV. alboguttata. 
99. Framvingarnestvärribba mynnar utanför bakre midtribbans 

förgreningspunkt. Bakkroppens sidofläckar äro citron- 

gula eller saknas. Honans baktibier i spetsen med 
korta och olikstora taggar. 

1. Hanens antennskaft enfärgadt, svart. Honans mel- 

lanrygg och panna svarta utan rödbruna teck- 


ningar. 9. NV. borealis. 


52 


äta JE 


«. 


AURIVILLIUS:! SVENSK INSEKTFAUNA. 290 1; 181 


k& 


2. Hanens antennskaft på framsidan gult eller röd- 


brunt. Honans mellanrygg med 2—4 rödbruna 

långslinjer. 

a. Antennernas tredje led kortare än den fjärde. 
Bakkroppen ofvan med gula teckningar. Hanens 
första bakfotsled jämnbred. 

a'. Bakkroppen ofvan utan rödt ; första rygg- 

leden enfärgad, svart. 4. N. alternata 3. 

b'. Bakkroppen ofvan m. ]l. m. röd; första Tygg- 
leden ej enfärgadt svart. 

10. NV. ruficornis. 

b. Antennernas tredje led betydligt längre än den 
fjärde. Hanens första bakfotsled på midten ut- 
vidgad, dubbelt så bred som vid roten. Honans 
bakkropp utan gula teckningar. 

11. NV. erythrocephala. 


SS: Mandiblerna med tvärhuggen eller tvåklufven spets. An- 
tennernas tredje led kortare än den fjärde. 


1. Mandiblerna i spetsen tvära. Hanens antennskaft en- 
färgadt, svart. 


a. 


Bakkroppens andra ryggled på hvardera sidan med 
en stor rundad, citrongul fläck. Honans baktibier 
i spetsen med korta, men smala taggar. 

12. NV. ochrostoma. 
Bakkroppens andra och tredje ryggleder på hvardera 
sidan endast med en blekgul punkt. Honans bak- 
tibier i spetsen med tre tjocka, nästan knölformiga 
taggar. 13. NV. guttulata. 


2. Mandiblerna i spetsen tvåtandade. 


a. 


Bakkroppen rödbrun med gula teckningar, vid 
roten svart. Hanens antennskaft under gult. 

145 LV Drfede: 
Bakkroppen svart med hvitgula eller hvita teck- 
ningar, som stundom äro kantade med rödbrunt, 
sällan äfven med några små rödbruna fläckar. 
Hanens antennskaft svart. : 15. N. ebscura. 


Efterryggen nedtill glänsande, glatt, nästan naken och otyd- 
ligt punkterad.  Framvingarnes tvärribba mynnar i bakre midt- 
ribbans förgreningspunkt. Antennernas tredje led lika lång 
som den fjärde. 22. N. roberjeotiana. 
B.  Öfverläppen helt och hållet, eller till största delen, svart. 

Bakkroppen svart med hvitgula eller hvita teckningar, som stun- 


dom äro kantade med rödbrunt, sällan äfven med små rödbruna 
fläckar. 


15. N. obscura. 


Bakkroppen rödbrun med svarta (och gula) teckningar. 


53 


i 


1. 


N 


ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 19903. 


Öfverläppen vid roten glänsande, blankpolerad, naken, nära 


framkanten med en kraftig tagg. 16. NV. armata. 

++ Öfverläppen äfven vid roten matt, punkterad och hårig. 

T-. Halssköldens sidoknölar liksom hela mellankroppen och 
hufvudet (stundom med undantag af kinderna och man- 
diblernas rot) samt största delen af benen svarta. Man- 
diblerna i spetsen tvåtandade. 17. NV. fabriciana. 


Halssköldens sidoknölar rödbruna. Mandiblerna med 


—F 
—FK 


hel, tvärhuggen spets. 

9. Bakkroppen utan gula teckningar. 

1. Öfverläppen med en liten tand i midten. Sku- 
tellen tydligt tvåknölig. Antennernas tredje led 
ej längre än den fjärde. Honans femte bukled 
långs midten med en fin köl. 

a. Hufvud och mellankropp håriga. Hanens an- 
tennleder 5—10 med en liten punktformig 
knöl på ena sidan. 18. N. ferruginata. 

b. Hufvud och mellankropp nästan nakna efter- 
ryggen på hvardera sidan tätt hvithårig. Ha- 
nens antennleder utan småknölar. 

19. NN. brevicornis. 

2. Öfverläppen utan tand. Skutellen ej tvåknölig. 
Antennernas tredje led något längre än den fjärde. 
Honans femte bukled utan köl. 20. NV. fuscicornis. 

29. Bakkroppen med gula teckningar. Antennernas tredje 

led mycket kortare än den fjärde. Liten art, 5 —7 mm. 

21. N. flavoguttata. 

Pannan utan skarp köl mellan antennerna. Öfverläppen svart, Halssköldens 

sidoknölar rödgula (9) eller gula (5). Bakkroppen svart (5) eller röd- 

brun (9) med hvitgula teckningar. Skutellen ej tvåknölig. 
23. N. obtusifrons. 


N. solidaginis PAnz. Svart; kinderna och munskölden (åt- 
minstone nedtill) gulhvita (5) eller gulröda ($); antennerna 
vid roten och benen röda; bakkroppens andra och tredje 
ryggled med gul sidofläck, fjärde och femte med gult tvär- 
band. 6—38 mm. — Sk.—Dalarne. 

N. jacobee PAnz. Svart; kinderna gulhvita (>) eller svarta 
(?);, munskölden gulhvit (>) eller i nedre kanten röd; an- 
tennroten och benen gulröda; halssköldens öfre kant och 
sidoknölar, vinglocken och skutellens knölar gula; bakkrop- 
pens ryggleder med gula tvärband, de 3 (9) eller 4 (5) 
första i midten bredt afbrutna. 7—10 mm, — Sk.—Ög. 


54 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA:. <f3: I) I. 183 


N. succincta PANz. Svart; mandiblerna, kinderna, pannans 
sidokanter och munsköldens nedre kant gula (>) eller röd- 
aktiga (9); antenner (utom antenskaftets öfre sida) och ben 
röda; halssköldens öfverkant och sidoknö- 

lar, vinglocken samt ofta äfven skätellens ” 
knölar, ett streck å bakryggen samt två 
fläckar -å efterryggen gula; bakkroppen :' 
ofvan med 5 (2) — 6 (5) gula tvärband, 
endast det första stundom i midten af- 


brutet... 8 —13 mm. = Sk.—Ög. 


, . ÅS o Fig. 20. WNomada suc- 
. N. alternata KirB. Lik föregående art, fe Å 


cincta. Hane. 
men lätt skild genom de i öfversigten 


angifna kännetecknen; halssköldens sidoknölar och skutellen 
hos & oftast svarta. g9—14 mm. — Sk.—Upl. 

N. lineola PAnNz. Lik föreg. art, men med citrongula ving- 
lock och oftast mer eller mindre röd "bakkropp: mycket för- 
änderlig 1 bakkroppens färg. 10—14 mm. -— Sk.—Upl. 
N. sexfasciata PAnz. Svart; hufvud och mellankropp med 
tät, brungul behåring; mandibler, öfverläpp, kinder, pannans 
sidokanter, munsköldens nedre del, antenner och ben rost- 
röda; skutellen vanligen. med två gula fläckar; vinglocken 
rödbruna eller. gula; bakkroppens tre första tvärband i midten 
bredtrafbruatna. i, f2=—14 mm. Vg. och Ög.s sS 

N. lathöuriana KirB. Hufvud och mellankropp svarta med 
grå (5) eller rödbrun (9) behåring; ansigtets nedre del samt 
tinningarne närmast bakom ögonen svafvelgula (3) eller 
roströda (2); antennerna rödbruna med ofvan svart skaft (2) 
eller med skaftet under citrongult och ofvan jämte de första 
lederna svart (f); bakkroppen svartaktig eller rödbrun med 
sammanhängande breda, gula eller gulröda tvärband å alla 
lederna. — &A. Antennlederna 4—13 på undre sidan med en 
liten knöl. 10—14 mm. — Sm.—Dalarne; s. 

N. alboguttata Herr. ScH. Hufvud och mellankropp svarta; 
bakkroppen rödbrun, vid roten svart och med blekgula sido- 
fläckar å lederna 2—6. Hane: ansigtets nedre del, antenn- 
skaftets undre sida samt ofta äfven halssköldens sidoknölar 
och vinglocken gulhvita — hvita; antenner ofvan vid roten 
svarta, i öfrigt jämte benen rödbruna. Hona: ansigtets nedre 


55 


184 


I 0. 


11. 


I 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 10903. 


del, en bred ring kring ögonen, antennerna, halssköldens 
öfre kant och sidoknölar, vinglocken, 4 långstreck å mellan- 
ryggen, skutellen samt fläckar å bröstet och efterryggen röd- 
bruna. 6—10 mm. — Sk. —Jämtl. 


N. borealis ZetTtT. Hufvud jämte antennskaftet och mellan- 
kroppen - samt de bakre lårbenen (till största delen) svarta; 
bakktoppen vid roten svart, i öfrigt mörkt rödbrun med 
gula fläckar. Hane: mandibler, öfverläpp, kinder, pannans 
nedre hörn samt munsköldens kant gula; vinglock bruna. 
Hona: mandibler, öfverläpp, kinder, munsköldens yttersta 
kant, en punkt å hvardera sidan af hjässan invid ögats 
spets, antennerna (utom vid roten), halssköldens sidoknölar, 
vinglocken och skutellens knölar brunröda. 7—10 mm. — 
Sk. —Vb:. 
N. ruficornis L Mycket föränderlig: till färgteckningeny; i 
allmänhet lik a/bogutfata, men skild genom de i öfversikten 
angifna kännetecknen; hanen lättast igenkänd på antenn- 
skaftet, som under är rödt, honan genom tredje antennleden, 
som är mycket kortare än den fjärde, i synnerhet på undre 
sidan; efterryggen ofta alldeles naken (v.: glabella TuH.). 
8—14 mm. — Sk. —s. Lapl.; a. 
N. erythrocephala Mor. Hona: hufvud och mellankropp 
svarta, groft punkterade; ansiktets nedre del, ögonkretsen, 
antenner, halssköldens öfre kant och sidoknölar, vinglocken, 
mellanryggens sidokanter och bakhörn, skutellen, bakryggen, 
en stor fläck å mellanbröstets sidor, hela bakkroppen (utom 
första ryggledens rothalfva) samt benen rödbruna; efterryggen 
å hvardera sidan med en hvit hårtofs. 8 mm. —- Mellersta 
Sverige ne ex: KUDOLPENE 
N. ochrostoma KirB. Till färgteckningen mycket lik ryfi- 
cormis, men lätt skild genom de i spetsen tvärhuggna man- 
diblerna. 7—10 mm, — Sk.—Dalarne. 
N. guttulata SCcHENK. 6—8 mm. — Sk., Öl; s. 
NV. brfida THoms. Hanens mellankropp enfärgad, svart utom 
vinglocken och halssköldens sidoknölar, som äro ljusa. Ho- 
nans hufvud: och mellankropp med rrik röd teckning. 8—10 
mm. — Sk.—Upl.; :s. 

56 


15. 


16. 


TY 


SL 


19. 


2:0. 


12. 


AURIVILLIUS!: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I) I. 185 


N. obscura Zertt. Bakkroppen svart med gulhvita fläckar, 
benen till större delen ljusbruna; hufvud och mellankropp 
hos hanen enfärgade, svarta, hvithåriga; hos honan äro man- 
diblerna, kinderna, delar af öfverläppen, munsköldens kant, 
en punkt ofvan ögonen, haissköldens öfverkant och sido- 
knölar, vinglocken, två fläckar å skutellen samt antennerna 
(utom skaftet) rödbruna. 7-—-8 mm.:— Ög. —Lapl.; s. 

MN. äarmata HERR. ScH. Hufvud och mellankropp svarta, brö- 
stet och efterryggen på hvardera sidan tätt hvithåriga; man- 
dibler, kinder, en punkt å hvardera sidan af hjässan invid 
ögonen, halssköldens sidoknölar, vinglocken, skutellens knö- 
lar, skenben och fötter rödbruna; bakkroppen rödbrun med 
gula sidofläckar, ofvan vid roten svart; antennerna rödbruna, 
hos hanen med svart skaft, hos honan med en bred, svart 
ring före spetsen. Hanens baklår på undre sidan nära roten 
tätt, håriga: + :9— io mm; — Sk.—OÖg. 

N. fabriciana L. Hanens bakkropp med 4 gula sidofläckar, 
honans utan dylika; antenner nästan svarta. 6—9 mm. — 
Sk.—Stockh. 

N: ferruginata IT. Antenner rödbruna med svart skaft; 
skutellen enfärgad svart (S) eller med rödbruna knölar (9). 
SÄMIN- Sk OK 

N. brevicormis ScHmiebD. Hufvud och mellankropp svarta; 
mandibler, kinder och halssköldens sidoknölar samt hos ho- 
nan äfven en punkt å hvardera sidan af hjässan, vinglocken, 
skutellens knölar samt fläckar å bakryggen och mellanbröstet 
rödbruna; antenner korta, svartaktiga. 6—8 mm. — Sk.; s. 
N. fuscicornis NYL. Svart; endast mandibler, två punkter 
å hjässan, halssköldens sidoknölar, vinglocken, benen (delvis) 
och bakkroppen rödbruna; dennas leder vid roten svarta. 
5—6 mm. — Sk.; s. 

N. flavoguttata Kireyv. Hufvud och mellankropp svarta, 
mellanbröstet samt efterryggen på hvardera sidan med ett 
hvithårigt fält, bakkroppen rödbrun, ofvan vid roten svart 
och med en liten rundad gul fläck å hvardera sidan af le- 
derna 2 och 3 rödbruna; hona: mandibler, kinder, ansiktets 
nedre del, ögonkretsen, antennerna (utom skaftets öfre sida), 
halssköldens öfre kant och sidoknölar, vinglocken, mellan- 


57 


186 


2:21. 


Av 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


ryggens kanter och två linjer å dess midt, skutellen, bak- 
ryggen och en stor fläck å mellanbröstets sidor rödbruna; 
hane: mandibler, kinder och munsköldens kant gula, an- 
tenner (utom skaftet och stundom öfre sidan), halssköldens 
sidoknölar och vinglocken rödbruna; bakkroppens ryggleder 
1 bakkanten . samt benen m. l. m. svartaktiga. 5-—7 mm. 
— Sk. .—-Jämtl.; a. 

N. roberjeotzana PAnz. Lätt skild från alla andra genom 
den nedtill nakna och starkt glänsande efterryggen; hane: 
ansiktets nedre del jämte öfverläppen, antennskaftets undre 
sida, halssköldens sidoknölar och vinglocken gula; antenner, 
skutellen (vanligen), ben och bakkropp rödbruna, den senare 
med stora gula sidofläckar, hona: öfverläpp, mandibler, 
kinder, pannans nedre sidokanter, antenner (utom skaftet 
ofvan) halssköldens öfre kant och sidoknölar, vinglocken, 
skutellen och bakryggen rödbruna, ben och bakkropp ofta 
delvis svarta. 6—38 mm. — Sk.—Upl. 

N. obtusifrons Nyr. Utmärkt genom pannan, som saknar 
köl, men har en plattad upphöjning mellan antennerna; i 
färgteckning lik föregående art, ehuru något mörkare. 5—7 
mm. '— Sk.» Norrl. >. 


10. Underfam. Panurginee. 


Släktöfversikt. 


Framvingarnes första kubitalfält betydligt större än det andra. 
Baktibierna utan knäskål. Bakvingarnes rotflik helt kort, ej 
nående mer än halfvägs till tvärribban. Punktögonen nästan 
i rät linje: Dasypoda. 
Framvingarnes kubitalfält ungefär lika stora. Baktibierna 
med knäskål. Bakvingarnes rotflik är lång och når utanför 
tvärribban. Punktögonen i en rätvinklig eller spetsvinklig 
trekant. | 


a. Framvingarnes radialfält i spetsen snedt tvärhugget med 


spetsen långt innanför framkanten. -: Panurgus. 
8. Framvingarnes radialfält spetsigt, med spetsen i själfva 
framkanten. Rhophates. 

58 


uu 


i 


FEVER 


AURIVILEIUS! SVENSK INSEKTFAUNA. ' 13: I; I. 187 


ig: Sikte Dasypoda LATR. 


Medelstora bin med tätt och långt hårig mellankropp samt 


långsträckt och föga kullrig bakkropp. Bakbenens tibier och 
första fotled tätt och långt -grofhåriga; första fotleden mycket 
lång, = eller > skenbenet. 


Honans femte ryggled och sista bukled med lång och tät, 


utstående behåring; hennes antenner korta (nå ej till vingroten) 


och mot spetsen något förtjockade. 


Bygga i jorden, 


Artöfversikt. 


A. Kinderna helt korta, endast bildande en smal kant mellan ögat och man- 


I. 


diblerna. Rygglederna 2—4(2) eller 2—6(5) i bakkanten med fullstän- 
digt eller nästan fullständigt tvärband af tilltryckta ljusa hår. 
1. D. plumipes. 
Kinderna tämligen långa, ungefär så långa som halfva tredje antennleden. 
Ryggledernas ljusa tvärband, åtminstone -hos honan, i midten afbrutna. 
«. Hane: bakbenens skenben på insidan nära spetsen glänsande, nakna 
och knölformigt utvidgade. Hona: öfverläppens stora rotplåt glän- 
sande glatt utan eller med knappt märkbara tvärstrimmor vid roten; 
baktibier med rödgul behåring. 2. D. Thomsoni. 
8- Hane: bakbenens skenben ej knölformigt utvidgade i spetsen. Hona: 
öfverläppens rotplåt nästan till midten tydligt tvärstrimmig; baktibier 
med svartgrå behåring. 3. D. argentata. 
D. plumipes Panz (= hirtipes THOMS.) Hane ofvan med 
rödgul, under med hvitaktig behåring, som å bakkroppens 
ryggleder är lång och täcker öfver de ljusa bakkantsbanden. 
Hona å mellanryggen mellan vingarne och å rygglederna 2—4 
med kort, svart behåring: endast andra ryggledens hvita bak- 
kantsband något afbrutet. 12—16 mm. — Sk.—Upl. 
D. Thomsoni SCHLETT. (= braccata THoMms.) Hane ofvan 
med rödgul, under med blekgul -behåring, de mellersta rygg- 
lederna korthåriga, endast den fjärde med sammanhängande 
ljust bakkantsband. Honans behåring ungefär såsom hos före- 
gående art, men andra och tredje ryggledens ljusa bakkants- 
band i midten mycket bredt afbrutet och den fjärde ledens 


i midten smalt afbrutet. 15—18 mm. — Sk.; s. 
59 


188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 

3. D. argentata PAnz (= plumipes "THOMS.) Endast genom de 
i öfversikten upptagna kännetecknen skild från föregående art. 
13—19 mm. — Sk. s. 


20. Slkt. Panurgus PaANz. 


Hufvudet mycket bredt, ej smalare än mellankroppen. Man- 


diblerna med enkel spets. Antennerna mot spetsen förtjockade. 


Kroppen svart med svartbrun behåring utom å bakbenen, som 
åtminstone hos 9 hafva skenben och fot gulhåriga. Bakkroppen 
plattad, glänsande. 

1. P. banksianus KirBY. Antenner helt och hållet svarta. 
Hane: baklår oväpnade; sjätte bukledén i spetsen djupt ur- 
ringad, den sjunde med två upphöjda åsar. 9—10 mm. — 
Sk.—Vg. 

2. P. calcaratus ScoP. Antenner på undre sidan mot spetsen 
rödgula. Hane: baklåren på undre sidan med en grof tand; 
sjätte bukleden i spetsen tvär. 6—7 mm. — Sk.—0Ög.; s. 


21. Sikt. Rhophites SPIN. 


Antennerna fästa nedanför ögonens midt, hos honan korta 
och mot spetsen förtjockade. Små svarta eller svartaktiga bin 
med kort och gles, mörk eller gråaktig behåring. 


Artöfversikt. 


A. Bakkroppens 1—4 ryggleder med sammanhängande hvitt tvärband. Honans 
panna med små svarta taggar. Hanens 6:e bukled på hvardera sidan 
med en tagg. 1. BR. quingquespinosus. 

B. Bakkroppens ryggleder utan ljusa tvärband, men med nedtryckt glänsande 
bakkant. Honans panna utan taggar. Hanens 6:e bukled utan sidotaggar. 
&«. Honans antenner svarta. "Hanens sjette bukled i midten med en tagg 

eller två knölar. — Underslkt. Halictoides NYL, 
”. Hanens femte bukled på hvardera sidan med en tagg. Honans 
bakkropp ojämnt, glest, och fint punkterad. 
2. R. dentiventris. 

"+ Hanens femte bukled utan sidotagg. Honans bakkropp med 

gröfre, regelbunden och tätare punktering. 3. BR. inermis. 


60 


UR 


AURIVILLIUS! SVENSK INSEKTFAUNA. 13: 1; I. 189 


£8- Honans antenner på undre sidan mot spetsen rödgula. Hanens buk- 
leder utan knölar eller utskott, släta. — Underslkt. Dufourea LEP. 
+. Mellanryggen nästan glatt. Kroppen med gulgrå behåring. 
4. ÅA. vulgaris. 
++ Mellanryggen tätt punkterad. Kroppen hvithårig. 
5. BR. halictulus. 


1. OR. gquinguespinosus SPIN. Svart, tätt punkterad, matt, grå- 
hårig; antennerna under ljusare, gulaktiga. 8—9 mm. — 
SK SA 

2. KR. dentiventris NYL. Svart, glänsande, glest gråhårig; huf- 


vud och mellanrygg tätt punkterade. 7—8 mm. — Sk.— 
Jämtl. 

3. OR. tnermis NYL. Svart, glest gråhårig, hufvud och mellan- 
rygg punkterade. 7—38 mm. — Sk.; s. 

4. KR. vulgaris SCHENCK. Svart, glänsande, mellanryggen slät 
och nästan naken. 6 mm. — Sk.; s. 


s. KR. halictulus NyYr. Svart, tämligen glänsande, gråhårig; 
hufvud och mellankropp tätt punkterade. 4—5 mm. — Sk. 


11. Underfam. Melittine. 


Baktibierna hos båda könen med knäskål. Punktögonen 
ställda i en starkt trubbvinklig trekant. Framvingarne med tyd- 
ligt vingmärke och spetsigt radialfält. Bakvingarnes rotflik är 
kort och når ej till tvärribban (fig. 10). 


Släktöfversikt. 


A. Framvingarne med två kubitalfält; deras radialfält med spet- 
sen i själfva framkanten; bakkroppen kort och rundad. 

Macro ptis. 

B. Framvingarne med tre kubitalfält; deras radialfält med spet- 

sen något innanför framkanten; bakkroppen mera långsträckt. 


Melitta. 


22. Sikt. Macropis PANnz. 


Bakkroppens sista ryggled hos båda könen med en naken, 
trekantig plåt i midten. 


61 


190 


"'ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


AM. -labiata FABR. Svart; ansiktet hos &A nedanför anten- 
nerna gult; hufvud och mellankropp tätt punkterade, matta, 
Bra eller brunludna; bakroppen glänsande, dess ryggleder 
3—5 med hvit hårfrans i bakkanten. — Hane: bakbenens 
lår och -.skenben starkt förtjockade; näst sista bukleden på 
hvardera sidan med ett ljust utskott, den sista med en tagg 
I midten,, 3—9.. mm. — Sk.—Upl.; .s. | 


23. Slkt: Melitta Kirey. 


Bakbenens första fotled hos Q starkt utdragen i nedre och 


yttre hörnet; deras lårring utan hårtofs. Sista fotleden starkt för- 


tjockad i spetsen, mycket bredare än 2:a—4:e. 


a 


NN 


[SE 


Artöfversikt. 


Bakkroppen ofvan i spetsen gulhårig, för öfrigt ofvan nästan svart utan 
tydliga ljusa tvärband. Hanens antenner under tydligt knöliga. 

NV 1. M. hemorrhoidalis. 
Bakkroppen i spetsen svarthårig, ofvan med tydliga, ljusa tvärband. MHa- 
nens antenner undertill ej eller föga knöliga. 

«a. Bakkroppens ryggleder PAL i bakkanten med' en smal hvit hårkant, 


i öfrigt svart- eller gråhåriga. 2. AM. melanura. 
8. Bakkroppens ryggleder 1—5 i bakkanten med ett bredt tvärband af 
grågula hår. 3. M. leporina. 


M. hemorrhoidalis FABR. Svart; & med gråhvit, mellan 
vingarne samt å bakkroppslederna 2—5 till största delen 
svart behåring; 9 med kort brunsvart behåring samt gula 
samlingshår å bakbenens skenben och första fotled. g—12 
ngn, — Sk——0T 
M. melanura NYL. Svart; panna, bröst, ben och första 
bakkroppsleden hvithåriga, hjässan och mellanryggen hos & 
med gulbrun, hos 9 med svartbrun behåring; bakkroppens 
andra ryggled hos &A ljushårig, hos 2 liksom de följande 
med helt kort svart behåring; rygglederna 3—5 hos & svart- 
håriga, alla hos båda könen med smal, hvit frans i bak- 
kanten. 10—12 mm. — Gotl.; s. 
M. leporina PAnz. Svart, ofvan med rödgul, under med 
blekare behåring. Hanens sjätte bukled med en kort midt- 
köl vid roten. 9-—-12 mm. — Sk.—Södml., Gotl. 

62 


AURIVILLIUS:! SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I) I. IOF 


12. Underfam. Andrenine. 


Framvingar med tre kubitalfält och väl utbildadt vingmärke; 
deras radialfält spetsigt. Bakvingarnes rotflik lång, åtminstone 
nående till tvärribban. 


Släktöfversikt. 


A. Framvingarnes disktvärribba (fig. 6: c) rak eller blott svagt 
böjd. — &. Baktibierna med knäskål. — 2. Baktibiernas 
lårring med en tofs af långa böjda hår. Bakkroppens femte 
ryggled utan långsfåra. Pannan med ett sammetslikt streck 
(»pannstreck») på hvardera sidan invid ögat. 24. Åndrena. 

B. Framvingarnes disktvärribba starkt böjd (fig. 7: a, b). — 
&A. Baktibierna utan knäskål. — 9. Baktibiernas lårring 
utan hårtofs. Pannan utan sammetsstreck. 

a. Hane: Ansiktet långsträckt, nedtill nästan näbbformigt 
förlängdt; munskölden m, 1. m. gul. — Hona: Baktibi- 
erna med knäskål och samlingshår. Bakkroppen svart; 
dess femte ryggled med en naken midtfåra. 

25. Halictus. 

8. Hane: Ansiktet rundadt; munskölden svart. — Hona: 
Baktibierna utan knäskål och samlingshår. Bakkroppen 
till stor del röd, dess femte ryggled utan midtfåra. 


26. Sphecodes. 


24. SlIkt. Andrena FaBrR. Sandbin. 


Punktögonen stå i en nästan rätvinklig trekant. Öfverläppen 
med en glänsande plåt vid roten. Antennernas tredje led hos 
Q alltid lång och längre än 4:e och s5:e tillsammantagna, hos & 
af växlande längd. FEj blott bakbenens skenben och första fot- 
led utan äfven deras höfter, lårring och lårben samt efterryggens 
sidor äro hos honan försedda med samlingshår. Bakkroppens 
sista ryggled hos honan med en naken, trekantig plåt i midten. 


Alla de talrika arterna af detta släkte bygga i jorden, helst i sandiga 
och något gräsbeväxta backar. De flesta hafva sin flygtid tidigt om våren, 


då pilarterna blomma. Som snyltgäster lefva hos dem Nomada och Meloe samt 


63 


192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


såsom parasiter de märkvärdiga S£ylops-arterna. Exemplar, som äro angripna 
af Stylops, äro stundom äfven till färgen så förändradé, att de svårligen kunna 
igenkännas. <Siylops-honan skjuter vanligen mer eller mindre fram mellan 
biets bakkroppsleder. 


För att underlätta bestämningen af de många svenska arterna 
lämna vi särskilda öfversikter för hanar och honor. 


Artöfversikt. 


1. Hanar. 


I. Munskölden hvit eller blekgul med eller utan svarta fläckar. Baktibier- 
nas sporrar ljusa. 
ÅA. Pannans nedre sidohörn svarta. 
«. Munskölden med 4 små oregelbundna svarta fläckar. Bakkroppen 
glänsande, vanligen svart med svagt grönaktig skiftning, stundom 
mer eller mindre gulröd å 2:a och 3:e leden. 13—14 mm. 
I. Å. hattorfiana. 
8.. Munskölden högst med två små svarta punkter. 
+ Bakkroppen åtminstone i midten rödgul. 2. A. marginata. 
+, Bakkroppen svart eller rödbrun. Mandiblerna svarta. 

a. Mindre art, 7—8 mm.; bakkroppen ofvan glänsande, fint 
punkterad och föga hårig; bakbenens skenben och fötter 
brungula; 6:e bukleden i spetsen tvär. 30. Å. tarsata. 

b. Större art, 10—12. mm.; bakkroppen ofvan kornigt- 
skrynklig, ganska tätt och långt hårig; bakbenens sken- 
ben och fötter svarta; 6:e bukleden i spetsen djupt ur- 
ringad; 39. Å. humilis. . 

B. Pannans nedre sidohörn (på hvardera sidan om munskölden) gula 
eller hvita. 
«. Bakkanten af bakkroppens första ryggled, hela andra ryggleden 
samt största delen af den tredje rödgula. 3. Å. cingulata. 
8. Bakkroppen svart utan röda teckningar. 
I. Det hvita å pannans sidohörn når ej så högt upp som mun- 
skölden. 6—7 mm. 31. Å. coitana. 
2. Det hvita å pannans sidohörn når högre upp än munskölden. 
11—12 mm. 34. Å. labialis. 
II. Munskölden liksom hela ansiktet svart utan ljusa teckningar. 
A. Bakkroppen ofvan glatt eller hårig; behåringen bildar dock inga tyd- 
liga ljusa fläckar eller tvärband. 
Efterryggens öfre, trekantiga fält groft gallerlikt rynkigt och 
baktill tydligt begränsadt af en upphöjd linje. Antennernas 
tredje led kortare än den fjärde eller högst så lång som denna. 
9. Baktibierna samt alla fötterna gula—gulbruna med gul be- 


håring. 


64 


| 


AURIVILLIUS: SVENSK .-INSEKTFAUNA. 13: I) I. 193 


1. Hufvudet med ljus, hvitgrå—blekgul, behåring. 


4. Å. albicans. 
2. Hufvudet åtminstone till största delen med svartaktig 


behåring. 

a. Bröstet med blekgul—brungul hårbeklädnad. Bak- 
kroppen ganska starkt brunhårig. 5. Å. tibialis. 

b. Bröstet med svartbrun—svart hårbeklädnad. Bak- 
kroppen nästan naken. 6. A. Morawitzi. 


900. Benen helt och hållet mörka, svartbruna och svarthåriga. 
7. Å. carbonaria. 

Efterryggens öfre, trekantiga fält slätt eller endast groft punkt- 

teradt, baktill ej begränsadt af någon upphöjd list. 

T- Mandiblerna böjda, skärformiga (de äro ej allenast böjda 
inåt utan äfven bakåt, så att spetsarne nå långt bakom 
munöppningen, om man ser hufvudet från sidan) och mycket 
långa (nå hoplagda med spetsarne långt bakom hvarandras 
midt) (fig. 21, 22.) Hufvudet lika bredt nedtill som upptill. 
9, Antennernas tredje led lika lång som eller längre än 

den fjärde, 


Ar 


JS. Mandiblerna i undre kanten vid roten beväpnade 
med en kraftig tand (fig. 21, 22). 

1. Mellankroppen ofvan med grå—svartgrå behå- 

ring. Benen bruna. 16. Å. praecox. 


Fig. 21. Hufvud af ÅÄndrena Fig. 22. Hufvud af Andrena 
£frecox, hane, sedt från sidan. £$recox, hane, sedt underifrån. 


2. Mellankroppen ofvan med rödbrun—gulbrun 
behåring. 
a. Bakbenens skenben och fötter till största 
delen gulbruna. 

a'. Buklederna 2—4 med lång och tyd- 
lig, hvitaktig hårfrans i bakkanten. 
Mandiblernas rot-tand helt kort, vin- 
kellik. 17. Å. helvola. 
b'. Buklederna 2—4 med otydlig, mörk 

hårfrans i bakkanten. 19. ÅA. fucata. 
b. Bakbenens skenben svarta, deras fötter 


mörkbruna. 20. Å. lapponica. 
Entomol. Tidskr., Årg. 24, H. 3 (1903). 65 13 


194 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


SS. Mandibler utan tand i undre kanten vid roten. 


I. 


Antennernas tredje led föga längre än dem 
fjärde. Mellankroppen ofvan med rödbrun be- 
håring. 18. ÅA. varians. 
Antennernas tredje led minst dubbelt så lång 
som den fjärde. 


a. Mellankroppen ofvan med gulgrå—brungul 
behåring. 15. ÅA. darkella. 
b. Mellankroppen helt och hållet med gråhvit 
behåring. 10. Å. ovina. 


90. Antennernas tredje led mycket kortare än den fjärde. 


Mellankroppen med gulgrå behåring. Ben mörka, 


Sista bukleden i spetsen djupt urringad, tvåtandad. 


14. Å. trimmerana. 


TT. Mandiblerna af vanlig form och längd. 


9, Bakkroppens tredje bukled nära roten med en bågböjd 


tvärintryckning. Större arter, (10—)12—16 mm. Ben 


svarta. 


Sista bukleden med nästan tvär spets. 


JS. Bakkroppens fjärde bukled äfven med en dylik 


tvärintryckning. 


DÅ 


Hufvudet framtill nedanför antennerna med 
svart behåring. Mellankroppen ofvan med 
lifligt rödgul behåring. 11. Å. thoracica. 
Hufvudet framtill nedanför antennerna med grå. 
behåring. Mellankroppen ofvan med gulgrå 
behåring. 2. ÅA pectoralis. 


SS. Bakkroppens fjärde bukled utan tvärintryckning. 


Mellankroppen ofvan med gulgrå—brungul behå- 


ring. 13. ÅA. nigroenea. 


00. Bakkroppens tredje bukled utan tvärintryckning. 


JS. Hufvudet framtill nedanför antennerna med svart 


eller svartbrun behåring. Ben svarta, Sista buk- 


leden med tvär eller svagt rundad spets, 


I. 


Bröstet och benen med mörk, svartgrå behå- 
ring. Antennernas tredje led något längre än 
den fjärde. 21. Å. gwynana. 
Bröstet och benen med hvitgrå behåring. An- 
tennernas tredje led af samma längd som den 
fjärde. 32. ÅA. parvula. 


SS. Hufvudet framtill nedanför antennerna med brun- 


gul—hvitaktig behåring. 


IT 


Större, 10--14 mm.; mellankroppen ofvan hvit- 


hårig, mellan vingarne svarthårig. Benen svart- 


bruna. 9. ÅA cineraria. 


66 


a Te SEE SE VINT FE 


ÅR SR 


ger 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 195 


2. Mindre, 6—10 mm. Mellankroppen aldrig så- 
dan som hos I. 


a. Bakbenen helt och hållet svarta, hvithåriga. 
33. Å. nana. 


b. Bakbenens skenben och fötter, åtminstone 
delvis, rödgula eller gula. 


' 


a'. Ansiktet med grå eller hvit behåring 


a”. Bakkroppen ofvan fint nålristad 
utan punkter. — 23. Å. rufitarsis. 


b'”. Bakkroppen ofvan fint, men tyd- 
ligt punkterad. 22. ÅA. violascens. 


b'. Ansiktet med brungul behåring. Bak- 
benens skenben och fötter lifligt gula. 
40. Å. fulvago. 


B. Bakkroppens mellersta ryggleder i bakkanten med tydlig, skarpt 
framträdande, hvit eller gulgrå behåring, som bildar mer eller mindre 
fullständiga tvärband. 

9. Bakkroppens tredje bukled slät, utan tvärfåra vid roten. 
«. Bakkroppen ofvan glänsande, mer eller mindre nålristad, 
men ej eller endast fint och otydligt punkterad. 
+, Kinderna med en tydlig tand tätt intill mandiblernas 
rot. Mellanryggen mellan vingarne svarthårig. 'Anten- 
nernas tredje led betydligt längre än den fjärde. Den 
hvita hårfransen fullständig å 3:e och 4:e ryggleden, 

men bredt afbruten i midten å den 2:a. 

26. ÅA. denticulata. 
+& Kinderna utan tand, Mellankroppen ej svarthårig ofvan 
mellan vingarne, 

T- Antennernas tredje led ej längre än den korta fjärde 
leden. Bakkroppens ryggleder 1—5 alla med full- 
ständig, ljus hårfrans i bakkanten, Benen svarta 
eller mörkbruna. 

1. Bakkroppens ryggleder tätt håriga och med 
ockragul—smutsgul hårfrans. = Ansiktets hår 
mörkgrå. Sjätte bukleden djupt urringad med 
föga tillbakaböjd kant, 24. Å. nigriceps. 

2. Bakkroppens ryggleder mindre tätt håriga med 
hvitaktig hårfrans. Ansiktets hår hvita, Sjätte 
bukledens bakkant urringad och starkt tillbaka- 
böjd. 25. Å. fuscipes. 

tt. Antennernas 3:e led betydligt (åtminstone !/, gång) 
längre än den 4:e. Hårfransen å bakkroppens 

ryggleder hvit, afbruten i midten, åtminstone å 1:a 

och 2:a leden. 


67 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


1. Benen svarta, hvithåriga. Bakkroppens sista 
ryggled längs midten naken, (Detta nakna fält 
täckes ofta af 6:e ledens hår och förbises då 
lätt; det saknas hos alla andra Åndrena-hanar.) 
a. Bakkroppens $5:e ryggled utan tydlig hår- 

frans. Andra och tredje ledens hårfrans i 

midten bredt afbruten, den fjärde ledens hel 

eller obetydligt afbruten i midten, Bak- 

kroppens hårfransar tunna, tilltryckta. Bak- 

kroppen ofvan nålristad, 27. ÅA. albicrus. 

b. Bakkroppens 2:a—s5:e ryggled i bakkanten 

med bred och tät härfrans. Bakkroppen 
ofvan punkterad. 

a'. Endast andra ledens hårfrans i midten 

afbruten. 28. ÅA. argentata. 

b'. Andra och tredje ledens hårfrans i mid- 

ten bredt afbrutna. 29. ÅA. Thomsoni. 

2. Fötterna samt baktibierna gula, de senare med 

en mörk fläck i midten på utsidan. Bakkroppen 

ofvan med tät, men kort, mörkgrå behåring och 

hvit hårfrans å lederna 2—4(—5); den å 2:a 

leden afbruten i midten. 35. ÅA wilkella. 

gp. Bakkroppen ofvan tätt och tydligt punkterad; andra och 

tredje ryggleden med i midten afbruten, fjärde med hel hår- 

frans. 

I. Antennernas tredje led lika lång som den fjärde eller 
något kortare, Fötternas sista led rak, med klor af van- 
lig längd, 36. Å. convextuscula. 

2. Antennernas tredje led mycket (nästan dubbelt) längre 
än den fjärde. Fötternas sista led lång, bågböjd och 
med långa klor. 37. Å. curvungula. 

00, Bakkroppens tredje bukled nära roten med en tydlig, böjd tvär- 

fåra. Antennernas tredje led nästan dubbelt längre än den 
fjärde. Bakkroppen ofvan punkterad, i spetsen rödhårig med 
3—4 hvita, i midten knappt afbrutna tvärband å lederna (1—) 
2—4. Ben svarta, 38. Å. chrysopyga. 


2 SALOMO 


Mellankroppen ofvan glänsande, nästan naken, alldeles utan längre hår 
och endast glest beklädd med mycket korta, svarta småhår; efterryggen 
på sidorna med få och glesa hår. Bakkroppen ofvan ofta delvis rödgul 
eller rödbrun, starkt glänsande, 2:a och 3:e leden på hvardera sidan, den 
4:e nästan i hela bakkanten med hvit hårfrans; analtofsen rödgul; pann- 
strecken sedda ofvanifrån silfverhvita—gulhvita. 1. Å. hattorfiana. 


68 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I) I. 197 


II. Mellankroppen ofvan mer eller mindre tätt hårig; håren oftast långa. 
A. Bakkroppen delvis rödgul. Pannstrecken sedda ofvanifrån hvita—gula. 
Baktibierna ofvan med svartaktig, under med hvit behåring. 
« Bakkroppens leder 2—6 helt och hållet eller åtminstone i bak- 
kanten (var. znigrescens) gula—-rödgula; andra och tredje bukleden 


i midten med en fin tvärlinje; analtofsen rödgul. 
2. Å. marginata, 


p. Bakkanten af första samt hela 2:a och 3:e bakkroppslederna röd- 
gul, 4:e och 5:e svarta med hvit hårfrans; andra och tredje buk- 
lederna utan tvärlinje; analtofsen i midten svartgrå—brun, på si- 
dorna hvit. 3. Å. cingulata. 

B. Bakkroppen svart—svartblå. 

«. Efterryggens öfre, trekantiga fält groft, gallerlikt rynkigt och bak- 

till tydligt begränsadt af en upphöjd linje. 


+, Pannstrecken hvita. Analtofsen guldgul. Bakbenens skenben 
och fötter lifligt gula. Mellanryggen ofvan med lifligt röd- 
brun behåring. Bakkroppen groft punkterad, ofvan glänsande 
och nästan naken. 4. Å. albicans. 


++ Pannstrecken rostbruna —svartbruna. Analtofsen mörkbrun— 


svart. 
I. Bakbenens skenben och fötter gula och gulhåriga; sporrar 
ljusa. 
a. Ansiktet åtminstone i midten samt bröstet hvithåriga. 
SIA. GiUlales 
b. Ansiktet samt bröstet svarthåriga. 6. A. Morawitzi. 


N 


Bakbenen svarta och svarthåriga; sporrar svartbruna. 

a. Hela kroppen svarthårig (mellankroppen stundom ofvan 
delvis gråhårig) utom baktibierna, som på undre sidan 
äro hvithåriga. Bakkroppens 2:a ryggled på hvardera 


sidan nära kanten med en liten äggrund fördjupning. 
7. Å. carbonaria. 


b. Mellankroppen ofvan samt bakkroppen vid roten hvit- 
håriga; rygglederna 2—4 på hvardera sidan med hvit- 
grå hårfrans i bakkanten. Baklår och baktibier på 
undre sidan ljushåriga. Bakkroppens andra ryggled 
utan fördjupning. 8. Å. nigrospina. 

p. Efterryggens öfre, trekantiga fält slätt eller endast groft punkte- 
radt, ej baktill begränsadt af någon upphöjd list. 

+ Bakkroppen ofvan nästan naken eller hårig; dess mellersta 
ryggleder alltid utan tydlig ljus hårfrans i bakkanten. Anal- 
tofsen svart—mörkbrun. Pannstrecken svarta—gulbruna, 

Tt. Bakbenens skenben och fötter svarta—svartbruna. 

8. Mellankroppen ofvan helt och hållet eller till största 
delen med hvitgrå—hvit behåring. Bakbenens skenben 
och fötter svarthåriga. Bakkroppen ofvan nästan naken. 
Sista ryggledens midtplåt utan fåror. 


69 


198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


1. Mellankroppen ofvan mellan vingarne svarthårig. 
Bakkroppen med blåaktig glans. +o9. ÅA. cineraria. 
2. Mellankroppen ofvan helt och hållet gråhårig. Bak- 
kroppen ofvan nästan rent svart. 10. Å. ovina. 


SS. Mellankroppen ofvan med rödgul—grågul behåring. 

”, Bakkroppen plattad och mycket bred, 5 mm. eller 
mera, Sista ryggledens midtplåt slät utan sidofåror. 
Pannan med m. I. m. svartaktig behåring. 
+. Baktibierna med enfärgad behåring. 

1. Baktibier svarthåriga. Bakkroppen ofvan 

nästan naken. 

a. Kroppens undre sida och benen svart- 

håriga. 11. Å. thoracica. 

b. Kroppens undre sida och låren med hvit— 
gulaktig behåring. 

12. Å. pectoralis. 

2. Baktibier med rödgul behåring, Bakkroppen 

ofvan ganska tätt hårig; lederna I och 2 samt 

ofta äfven roten af tredje leden gulhåriga, 


de följande svarthåriga. 
13. Å. nigroanea. 


++, Baktibier ofvan med svartbrun—svart, under med 
hvitaktig behåring. 14. Å. trimmerana. 


00 


Bakkroppen högst 4 mm. bred. Sista ryggledens 

midtplåt med tydliga sidofåror, som begränsa ett 

trekantigt fält i midten. 

+, Bakkroppen ofvan ända till spetsen med lång 
och ganska tät, ljus behåring; analtofsen mörk- 
brun, 16. Å. pracox. 


++, Bakkroppen endast å första och andra ryggleden 
med långa ljusa hår, å de följande med kort 
behåring. 
I, Ansiktet hvithårigt. 
a. Bakkroppens tredje och fjärde ryggled 


med ljus behåring. 17. ÅA. helvola. 
b. Bakkroppens tredje och fjärde ryggled 
med svart behåring. 19. Å. fucata. 


2. Ansiktet med svartbrun—svart behåring. 
a. Baktibierna ofvan med svartbrun—svart, 
under med hvitaktig behåring. 
a'. Bakkroppen vid roten punkterad. 
18. ÅA. varians. 
b'. Bakkroppen ej punkterad. 
20. Å. lapponica. 


70 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. TigsERoR: 199 


b. Baktibierna och baklåren med gulbrun 
behåring. Bröstets sidor under vingarne 


svarthåriga. 
21. Å. gwynana. 


TT. Bakbenens skenben och fötter brungula—blekgula. 
”. Ansiktet ljushårigt. 

I. Bakkroppen fint nålristad, ej punkterad. 

19. Å. fucata. 
(Jfr äfven 39. ÅA. humilis.) 

2. Bakkroppen ofvan tydligt punkterad, ej nål- 
ristad. 

22. Å. violascens. 

Ansiktet med svart eller svartbrun behåring. 

1. Bakkroppen ofvan helt och hållet med lång och 
tät, svart behåring. Mellankroppen ofvan med 
rödgul, i öfrigt med svart behåring. 

15. Å. clarkella. 

2. Bakkroppen ofvan endast vid roten med längre, 
ljusa hår, för öfrigt endast korthårig eller nä- 
stan naken, 

a. Baktibierna ofvan med svartaktig, under med 
hvitaktig behåring. 

18. ÅA. varians. 

b. Baktibierna med lifligt rödgul behåring. 


Bröstet ljushårigt. 
23. Å. ruficrus. 


=>=+, Bakkroppens mellersta ryggleder åtminstone på sidorna med 


tydlig, ljus (hvit-gul) hårfrans i bakkanten; härigenom upp- 

komma tvärband, som genom sin färg tydligt skilja sig från 

den öfriga behåringen. 

T- Rygglederna 2 och 3 eller 2—4 med hela (i midten ej 
afbrutna), ljusa tvärband, d. v. s. bakkantens hårfrans är 
äfven i midten väl utvecklad. Bakbenens skenben och 
första fotled svarta eller mörkbruna. 

?. Ansiktet, bröstet och benen svarthåriga. Hjässan och 
mellankroppens öfre sida med lifligt rödgul behåring; 
bakkroppens första ryggled samt ett i midten bredare 
tvärband å andra, tredje (och fjärde) ryggleden gul- 
håriga; dessa leder i öfrigt samt (fjärde och) femte 
ryggleden i sin helhet svarthåriga. Sjätte ryggledens 
plåt med sidofåror. 24. Å. nigriceps. 

””, Ansiktet och bröstet ljushåriga. Äfven fjärde rygg- 
leden med ljust tvärband. 

I. Analtofsen mörkbrun—svartaktig. Sjätte ryggledens 
plåt med sidofåror. 10—12 mm. 


vi 


200 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


a. Mellankroppen ofvan med rödgul behåring. 
Bakkroppens tvärband gulgrå. <Pannstrecken 
gråaktiga. 25. Å. fuscipes. 

b. Mellanryggen svarthårig. Bakkroppens tvärband 
hvitgrå. Pannstrecken svartaktiga. 

26. Å. denticulata. 

Analtofsen guldgul. Sjätte ryggledens plåt utan 

tydliga sidofåror. 14—16 mm. 


38. Å. chrysopyga. 


Tt-. Andra och tredje eller åtminstone andra ryggledens hår- 
frans i midten afbruten. 


Oo 


Bakkroppens tredje och fjärde bukled utan intryckt 


SP 


tvärlinje, sällan med en grund tvärintryckning, som 


dock ej liknar en linje. Sista ryggledens plåt med 


afrundad spets. 


8 


ie 


IP 


Öfverläppens något upphöjda rotfält utdraget, nästan 
trekantigt och spetsigt. Pann- 
strecken ofvanifrån sedda hvita 
—hvitgula.  Baktibierna svart- 


. É aktiga med hvitaktig, i gult 
Fig. 23. Sista rygg- 
ledens nakna plåt / RE 
Hos honan af A». mörkbrun—svartaktig. Sista 


skiftande behåring. Analtofsen 


drena albicrus.  tyggledens nakna plåt stor med 

mycket bred, nedplattad kant, så att det upphöjda 
midtfältet blir smalt och spetsigt (fig. 23). 

I. Bakkroppens andra och tredje ryggleder tätt 

och fint punkterade. 

a. Andra ryggledens hvita tvärband knappast, 

tredje och fjärde ledens ej afbrutet i midten. 

28. ÅA. argentata. 

b. Andra och tredje ryggledens hvita tvärband 

i midten bredt afbrutet, den fjärdes samman- 

hängande. 29. Å. Thomsoni. 

2. Bakkroppen ofvan fint nålristad, ej märkbart 

punkterad. Andra och tredje ryggledens bak- 

kantsband i midten afbrutet. 27. ÅA. albicrus. 

Öfverläppens rotfält kort med bredt afrundad, tvär- 

huggen eller urringad spets. Sista ryggledens plåt 

af vanlig storlek eller liten, slät eller med sidofåra. 

+. Pannstrecken svarta eller svartbruna. Mellan- 

ryggen svarthårig eller nästan naken. Andra 

och tredje ryggleden med bredt afbruten hår- 

frans. 7—9 mm. långa. 
1. Bakbenens skenben och fötter jämte behå- 
ringen lifligt gula. Baktibierna mycket bre- 


72 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. T3: I: I. 201 


NN 


dare i spetsen än på midten. Mellanryggen 
svarthårig. Efterryggens sidor med lång och 
tät, hvit hårfrans. 30. Å. tarsata. 
Bakbenen svarta, skenbenen i spetsen knappt 
bredare än på midten; deras behåring ofvan 
mörkbrun, under hvitaktig. Efterryggens 
sidor med kort och gles hårfrans. 

31. Å. coitana. 


++. Pannstrecken ofvanifrån sedda ljusa, hvita eiler 


blekgula, sällan mörka, men mellanryggen i så 


fall med tydlig, ljus behåring. 


J. 


JJ- 


Små arter, 5—6 mm. långa. Pannstrecket 
blekgult, hvitskimrande. Bakkroppens rygg- 
leder 2 och 3 endast på sidorna med hvit 
hårfrans, den fjärde äfven i midten med 
hårfrans, men denna mycket gles. Bakti- 
bierna svarta med ljus behåring. Analtofsen 
gles, brunaktig. Sista ryggledens plåt med 
sidofåror, 
I. Antenner svarta. Bakkroppen ofvan ej 
märkbart punkterad, nålristad. 
32. ÅA. parvula. 


2. Antenner på undre sidan och i spetsen 
rödbruna. Bakkroppens ryggleder vid 
roten svagt punkterade. 

33. ÅA. minutula. 


Större arter, 1I0O—14 mm. långa. 
I. Baktibierna svarta med rödgul behåring. 
a. Fötternas sista led rak och af vanlig 
längd. Mellankroppen ofvan ej tätt 
korthårig. Analtofsen rödgul. 

a'. Pannstrecken sedda ofvanifrån hvit- 
gula. Bakkroppen tätt och groft 
punkterad; dess ryggleder 2—4 
med tydlig hvit hårfrans, som å de 
båda första lederna är något afbruten 
i midten, 34. ÅA. labialis. 

b'. Pannstrecken sedda ofvanifrån gul- 
bruna. Bakkroppen mera otydligt, 
kornigt punkterad; andra och tredje 
ryggleden endast på sidorna, den 
fjärde nästan i hela bakkanten med 
föga tydlig, gulaktig hårfrans. 

39. ÅA. humilis, 


73 


202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


c'. Pannstrecken sedda ofvanifrån mörk- 
bruna. Bakkroppen ofvan tätt och 
groft punkterad; rygglederna 2—4 
med mycket tydligt hvitt tvärband, 
som endast å den första är obetyd- 


ligt afbrutet i midten, : 
38. ÅA. chrysopyga. 


b. Fötternas sista led mycket lång och 
bågböjd samt med långa klor. Mellan- 
kroppen ofvan mycket tätt korthårig. 
Analtofsen svartbrun. <Bakkroppens 
andra och tredje ryggled med i midten 
afbruten, den fjärde med fullständig 
hårfrans, 37. Å. curvungula. 

2. Baktibierna och bakfötterna rödgula och 
med lika färgad behåring. Pannstrecken 
svarta. Bakkroppen glänsande, tätt och 
tydligt punkterad; andra och tredje rygg- 

leden endast på sidorna, fjärde äfven i 

midten med gulhvit hårfrans. Analtofsen 

rödgul. 40. Å. fulvago. 

2; Bakkroppens tredje och fjärde bukled med en fin, men 

tydlig, intryckt tvärlinje, som ej når ut till sidokan- 

terna. Bakbenens skenben och fötter oftast gula och 
gulhåriga. 

I. Sista ryggledens plåt i spetsen djupt urringad, två- 
tandad. Bakkroppen ofvan fint nålristad. Mellan- 
ryggen åtminstone delvis med rödgul behåring. 

35. Å. wilkella. 
Sista ryggledens plåt i spetsen hel och afrundad. 
Bakkroppen ofvan tätt och fint punkterad. Mellan- 


WIR 
Lf 


ryggen med gulgrå—hvitaktig behåring. 
36. ÅA, convexiuscula. 

1. Å. hattorfiana FaBrR. Hane: hvithårig, mellanryggen och 
analtofsen gulbrunt håriga. 13—15 mm. — Sk.—Ög. 

2. Å. marginata FaBr. Behåringen hvitgrå, på mellanryggen 
hos honan stötande i gult; bakkroppens första ryggled all- 
tid i bakkanten gul; bos var. znzgrescens!) finnas två hvit- 
aktiga punkter eller fläckar å honans munsköld. 9—10 mm. 
— Sk —Ög.; s.; var. funnen i Dalarne och Jämtland. 


1) var. nigrescens n. var. Q. Differt abdomine supra nigricante, incisuris 
tantum fulvescentibus et clypeo punctis vel maculis duabus albidis ornato. — 


In alpibus Seandinavie. 


74 


3: 


un 


10. 


II. 


12: 
TF 
1 


DEE 
16. 


al 


18. 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; 


VE 203 


Å. cingulata FaBrR. Behåringen hvitgrå, tämligen gles, isyn- 


' nerhet hos honan. 7—9 mm. — Sk.—Stockh. 


ÅA. albicans Mörir. Hufvud och mellankropp hvithåriga, 
mellanryggen hos hanen med gulbrun, hos honan med lifligt 
rödbrun, tät behåring; färggränsen mycket skarp. 83—11 mm. 
— Sk.—Lapl. 


A: tibiales KirRB: "12—14: mmm. — Sk —=Upl. 

ÅA; JMorawitsi THOMS: 12 mm. — Sky s. 

Å. carbonaria IL. Svarthårig, endast mellankroppen ofvan 
hOS-&Pleråhåriga s8—15 mi —Sk-=Ög: 

Å. nigrospina THOMsS. 14 mm. — Sk.; s. Möjligen en- 


dast en stylopiserad form af föreg. art. 

Å. cineraria L. Genom den hvithåriga meliankroppen, som 
ofvan mellan vingarne har ett bredt, hos honan skarpt fram- 
trädande, tvärband af svarta hår lätt skild från alla andra 
arter. 1o—15 mm. — Sk.—Dalarne. Man akte sig för 
att förväxla hanen med Melitta hemorrhoidalis g. 

Å. ovira KLuG. Svart; mellankroppen hos båda könen 


med enfärgad grå behåring. 12—14 mm. — Sk.—Da- 
larne; s. 

Å. thoracica FABR. 14—16 mm. — Sk.—Vg. 

ÅA: pectoralis: PER. .12—14 mm. — Sk. —Ög. 

Å. nigroenea KIRBB. 12—14 mm. — Sk.—Stockh. 


Å. trömmerana KirB. Honans bakkropp ganska hårig; le- 
derna 1 och 2 ljushåriga, de följande svarthåriga. 13—14 
mm. — Sk.—Upl. 
Å. clarkella KiRkB. 12—13 mm. — Sk.—Lapl. 
ÅA. precox Scor. (= Aelvola THoms.). Hona: hufvud och 
mellankropp ofvan med gulaktig, under med hvitaktig be- 
häring. Denna och de fyra följande arterna stå hvarandra 
nära och kunna lätt förvexlas. 10—11 mm. — Sk.—Da- 
larne. 
ÅA. helvola L. (= angulosa THOMs.). Honan är utmärkt 
från föregående arts därigenom, att första och andra bak- 
kroppslederna äro beklädda med gula—rödgula hår, som äro 
betydligt längre än de hvitaktiga håren å 3:e och 4:e le- 
derna. 10—12 mm. — Sk.—Upl. 
As varians. KIRBY.. 11—12 mm. — Sk. —Upl, 

9 


204 


19. 


20. 


21. 


23. 


N N 
STO UTTER 


NN 


N 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


Å. fucata Smita. Till färgteckningen mycket lik Å. albicans, 
men lätt skild genom efterryggens beskaffenhet. 11—12 mm. 
— Sk.—Dalarne. 

Å. lapponica ZeTT. Mycket lik föreg. art, men med mör- 
kare bakben och mörkhårig panna. 11—12 mm. — Ög. — 
Kap 

Å. gwynrana KirByY. Honan svarthårig, endast hjässan, 
mellankroppens ryggsida samt första och andra bakkropps- 
lederna ofvan med rödgul behåring; till färgen lik Å. dar- 
&kella, mensimycket -mindre. Co -to mmtseSke pia 
Å: violascens THoms. Genom den punkterade bakkroppen 
lätt skild från fucata och rufitarsis, som i öfrigt äro mycket 
lika. Hanen med gulgrå behåring; antennernas tredje led 
= den fjärde. Honan å mellankroppens öfre sida med grå- 
gul behåring; pannstrecken ljusa med guldglans, korta och 


smala. 9—10 mm. — Norrl.; s. 

Å. rufitarsis Zett. Honans bakkropp ofvan nästan naken, 
ytterst fint nålristad, ej punkterad. g9—10 mm. — Smål. 
—Vesterb. 

ÅA. Misriceps. KaRB. reg er mm. Sko OSS 

Å. fuscipes KIRB. 10—12 mm. — Sk.—Ög. På ljungmark. 
Å. denticulata KirB. 10—12 mm. — Sk.—Stockh. 

ÅA. albicrus KirB. g9—11 mm. — Sk.—Lapl. — Denna 


och de två närmast följande arterna stå hvarandra nära och 
skiljas från alla andra därigenom, att bakkroppens sista 
ryggled hos & har en naken midtfåra och hos honan ovan- 
ligt breda sidofåror (fig. 23). 


Å. argentata Sm. 9g9—10 mm. -— Sk.—Vg. 

A. Thomsoni Avriv. (= proxima THOMS.) 9g9—10 mm. 
— Sk.; s. — THOMSONS Å. proxima har tydligt punkterad 
bakkropp och är därföre ej samma art som KIRBYS proxima. 
Å. farsata NYL. 7—9 mm. — Sk.—Vg. 

Å. cotztana KirB. 6—7 mm. — Sk.—Jämtl. 

Å. parvula KirB. Bakkroppen ofvan fint nålristad, men ej 
punkterad. 5—6 mm. — Sk.—Jämtl.; a. 

Å. nana KirB. Lik föreg. men lätt skild genom den tyd- 
ligt, men fint punkterade bakkroppen. 5—6 mm. — Sk. 
— Dalarne. 


76 


AURIVILLIUS! SVENSK INSEKTFAUNA. I3: I, I. 205 


34. Å. labialis KirB. Honans sista ryggled med slät midtplåt. 
Hanen lätt igenkänd på den ljusa muönskölden. Påminner 
om släktet Halictus. g9—12 mm. — Sk.; s. 

35. Å. wilkella KirB. Honans 2—4 ryggleder med hvit hår- 
frans, som: är afbruten" i midten' å-2:a och 3:e leden. 13 — 
15 mm. — Sk. —Stockh. 

36. Å. convexiuscula KirB. Lik föreg. art, men lätt skild ge- 
nom den punkterade bakkroppen. g9—12 mm. — Sk.— 
Hels. 

37. Å. curvungula THoms. Öfverensstämmer med convexiuscula 
i den punkterade bakkroppen, men lätt skild genom fötter- 
nas långa, böjda kloled. 11:—14 mm. — Sk., Gotland 
(LAMPA); S. 

38. Å. chrysopyga SCHENcK. Honan med grå behåring och 
svarta. ben. 12—16 mm. — Sk. 

39. Å. humilis ImH. Bakkroppens ljusa tvärband mycket otyd- 
Homer 910 mm. — Vg., ÖS. | 

MONA fälna sa KIRB. 1Io—TI mm. — Sk.— Ög. 


25. Slkt Halictus LATR. 


Trots en ofta betydlig yttre likhet skiljas hithörande arter 
lätt från dem, som tillhöra föregående och efterföljande släkte, 
genom de i öfversikten upptagna kännetecknen. Honans sjätte 
ryggled nästan dold under den femte. 

Hanarne hafva mycket längre antenner och oftast smalare 
bakkropp än honorna. Antennskaftet är hos honan mycket långt 
och utgör ungefär en tredjedel af antennens hela längd, hos ha- 
nen är det mycket kortare. 


Äfven dessa bin bygga i jorden, oftast i hård mark och i stora kolonier. 
Man känner, att honorna af några arter hjälpas åt med vissa sidor af arbetet, 
hvarigenom här visar sig början till samhällsbildning. "Alla våra arter böra 
noggrannt studeras med afseende på sina lefnadsvanor. 


Artöfversikt. 
I. Kroppen svart, ej metallisk. 
A. Bakkroppens ryggleder i bakkanten!) med ljus hårfrans, som bildar 


1) Man bör noga akta sig att förväxla de ljusa banden i ledernas bak- 
kant med dem, som hos flere arter finnas vid ledernas rot. 


71 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


skarpt framträdande, hela eller i midten atbrutna tvärband. — Hane: 


bakkroppens bukleder nästan nakna, utan långa hår; sista ryggleden 


kullrig, utan grop. 


«. Hane: antennerna, utom i spetsen och vid roten, gula, deras sista 


led halfmånformigt böjd; bakkroppen ofvan med sex fullständiga, 


ljusa tvärband. — Hona: bakkroppens leder 2, 3 (och 4) äfven 


vid roten med ett ljust gulgrått tvärband, deras bakkants band 


gulaktigt. 


1. H, sexcinctus. 


£. Hane: antennerna åtminstone ofvan mörka, deras sista led rak; 


bakkroppen ofvan endast med fyra ljusa tvärband. — Hona: 


bakkroppens ryggleder utan ljust tvärband vid roten, deras bak- 
kantsband hvita. 
=, Hane: hufvudets sidor undertill kullriga; mandiblerna med 


rak undre kant. — Hona: bakbenens skenben och fötter lif- 


ligt gula; mellanryggen med rödgul behåring. 


2. H. rubicundus. 


Hane: hufvudets sidor undertill djupt skålformigt urhålkade; 


mandiblerna i undre kanten nära roten utvidgade. — Hona: 


bakbenens skenben och fötter bruna—svartaktiga; mellanryggen 


Oo Oo 
med grå behåring. 


3. H. quadricinctus. 


B. Bakkroppens ryggleder utan ljus hårfrans i bakkanten”). 


«. Bakkroppens ryggleder med svart bakkant. Andra, tredje och 


stundom äfven fjärde ryggleden vid roten med ett tvärband (eller 


med tvärfläckar) af fjällika, hvita hår. 


+, Bakbenens skenben svarta. Medelstora arter, 7—9 mm. — 


Hanens bukleder håriga. 


Ts 


Efterryggens rotfält groft rynkigt. Bakkroppens ryggleder 


ända till bakkanten tydligt punkterade. 


a. 


Hane: fötternas första led hvit—hvitgul. Hona: ving- 
märket svartaktigt; bakkroppens första led tätt punk- 
terad. 4. II. leucozonius. 
Hane: fötterna svarta. — Hona: vingmärket blekt, 
gulaktigt; bakkroppens första led i midten glest punk- 
terad och starkt glänsande. B. JH. SOnUluS 


Efterryggens rotfält med fina åsar. 


a. 


Bakkroppens ryggleder i sin bakre hälft ej punkterade, 
glänsande och knappt märkbart nålristade, Behåringen 
ljusgrå. Fötterna mörka. 6. H. sexnotatulus. 
Bakkroppen punkterad. Behåringen m. l. m. stötande 
i brungult. — Hane: fötterna ljusa. 


7. H. xanthopus. 


++, Bakbenens skenben gula. Större art, 11—13 mm. 


11. Hd. quadrinotatus. 


1) se noten å föregående sida. 


AURIVILLIUS!: SVENSK INSEKTFAUNA. I3: I) 1. 207 


Bakkroppens ryggleder med ljus (brungul—brun), hinnaktig bakkant 


eller, då bakkanten är mörkare, utan tydlig hvit behåring vid 


roten. 


Få 


Efterryggens rotfält groft rynkigt. Andra och tredje ryggle- 
den (utom någon gång hos £) vid roten med tydligt hvit- 
hårigt tvärband eller med hvita sidofläckar. Större arter, 7 

—10 mm, — Hane: bakkroppens buksida nästan naken, en- 

dast med några korta hår. — Hona: efterryggens bakre, lod- 

räta del upptill (åtminstone på sidorna) begränsad af en upp- 
höjd kant. 

2. Hane: antennerna nå ej till bakkroppens midt, enfärgade, 
svarta; rygglederna 1—3 ofta mer eller mindre röda. — 
Hona: bakkroppen fint, men tydligt punkterad; större, 9 
—10 mm. 

1. Efterryggens rotfält tydligt begränsadt af en bågböjd 
kant. 8. H. calceatus. 
2. Efterryggens rotfält utan begränsning bakåt. 

p 9. H. albipes. 
22" Hane: antenner mycket långa, nående till bakkroppens 
midt, under brungula; bakkroppen svart. — Hona: bak- 
kroppen starkt glänsande, knappt punkterad; mindre, 7 
—8 mm. 10. H. fulvicornis. 


Efterryggens rotfält fint strieradt eller punkteradt. Bakkrop- 
pens ryggleder utan hvita tvärband eller fläckar vid roten. 
Mindre arter; 3—-6(—7) mm. — Hane: bakkroppens buksida 
tämligen tätt långhårig. — Hona: efterryggens lodräta del 
upptill afrundad, ej begränsad af någon kant. 

2? Hane: munsköld, öfverläpp och mandibler svarta; buk- 
lederna i hela sin bredd håriga. — Hona: mellanryggen 
glänsande, glest punkterad; bakkroppens ryggleder 2—4 
tätt och fint punkterade. 12. H. villosulus. 
22. Hane: munsköldens nedre del, (mandibler) och öfverläpp 
hvitgula; buklederna ej öfver hela sin bredd håriga. — 
Hona: mellanryggen tätare punkterad, mindre glänsande. 
I. Hane: fötterna, åtminstone delvis, ljusa, gulaktiga. —- 

Hona: bakkroppens första ryggled fint, men tydligt 

punkterad. 

a. Ansiktet mellan ögonen tydligen längre än bredt. 
— Hane: bakkroppens bukleder endast i midten 
håriga. — Hona: efterryggens rotfält tydligt strie- 
radt. 13. H. punctatissimus. 

b. Ansiktet mellan ögonen ej längre än bredt. — 
Hane: buklederna 3—5 med hvita hårtofsar vid 
hvardera sidan. — Hona: efterryggens rotfält punk- 
teradt. 14. H. nitidiusculus. 


79 


208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903: 


2. Hane: fötterna mörka, svartbruna—svarta. — Hona: 
bakkroppens första ryggled glänsande, glatt utan punkter. 
a. Större, 6—6,; mm. 15. H. minutus. 
b. Mindre, 3—5 mm. 16. HA. minutissinus. 
II. Hela kroppen eller åtminstone hufvudet och mellankroppen metalliska, 
gröna—grönblå. 
A. Äfven bakkroppen metallisk, grön. 

«. Hane: benen helt och hållet, eller åtminstone skenben och fötter 
blekt gula. — Hona: bakkroppens ryggleder med tydliga, ljusgrå 
tvärband, som bekläda såväl ledernas bakkant som deras rot. 

1. Hane: antennerna på undre sidan ända till spetsen gulbruna; 
sjätte bukleden utan grop vid roten. — Hona: hjässan bak- 
tili på hvardera sidan med en fördjupning; bakkroppens ljusa 
tvärband breda och fullständiga. 17. H. tumulorum. 

2. Hane: antennerna på undre sidan i spetsen svarta; sjätte 
bukleden vid roten med en tydlig fördjupning, som på hvar- 
dera sidan begränsas af en liten knöl. — Hona: hjässan utan 
fördjupningar; bakkroppens ljusa tvärband smalare och delvis 
afbrutna i midten. 18. H. flavipes. 

£. Hane: skenben mörka. — Hona: bakkroppens ryggleder utan 
ljusa tvärband i bakkanten, men väl vid roten. 

19. H. smeathmanellus. 
B. Bakkroppen svart eller mörkbrun. 


«. Hane: öfverläpp, mandibler och fötter blekgula. — Hona: bak- 
kroppen utan tydliga, ljusa tvärband; bakbenens inre sporre med 
5 fina taggar i bakkanten. 20. II. leucopus. 
8. Hane: öfverläpp, (mandibler) och fötter mörka. — Hona: bak- 


kroppen vid roten af andra och tredje ryggleden med tydligt, i 
midten afbrutet, gråhvitt tvärband, bakbenens inre sporre med 


endast tre taggar i bakkanten. 210 LT, MOKEa: 
1. H. sexcinctus FARR. 12—15 mm. — Vg.; s. 
2. H. rubicundus CHRIST. 10—11 mm. — Sk.—Vb. 
3.=vHilsguadricinctas "(PABRI) THOMS. OTO mms Sken 
Stockh. 


4. H. leucozsonius SCHRANK. Denna och följande arts hanar 
äro korta och breda och likna därigenom honorna till kropps- 
formen. 8—9 mm. — Sk.—Upl. 


s. HH; gonalus Sm. 8—9 mm. — Sk. Ög. 

6. H. sexnotatulus SCHENEK. 7 mm. —  Vg.; s. 

1.— LL KANENOPUS KIRBY. . 11-53 MM: —— HE AS 

8. H. calceatus Scorp. 8—10 mm. — Sk.—Norrb.; a. 


80 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. . 13: I, I. 209 


9. H. albipes FaABrR. Mycket lik föreg. art, men något min- 
dre; hanen blekare och nästan alltid med i midten röd 
bakkropp; honans 2:a—4:e ryggled med fin blek behåring; 
den andra mindre glänsande och mera punkterad. 7—9 
mm, — Sk, (s.) — Lapl.; a. 

10. H. fulvicornis KiRrB. 6—8 mm. — Sk.—Lapl. 

11. H. guadrinotatus Kira. Hona: bakkroppens andra och 
tredje ryggleder med hvita sidofläckar vid roten; pannan 


lika bred som lång. 7—8 mm. — Sk.; s. 
12. H. villosulus Kira. $—7 mm. — Sk.—Stockh. 
13. H. punctatissimus SCHENK. 6—7 mm. — Öl. (Boheman), 


Ög. (Haglund); s. 
14. H. nitidiusculus Kira. 5—6 mm. — Sk.—Upl. 


TS NET mitutus: SCR. 06—6,5 mms — Sk Ör 
16. H. minutissimus KiRrB. 3—5 mm. — Sk —Ög. 
17... H. tumulorum L. 7 mm. — Sk., GotL; s. 


18. H. flavipes FABR. 7 mm. — Sk.—Dalarne; a. 

19. H. smeathmanellus KirB. Lifligt bronsgrön eller blågrön, 
föga hårig. 6—7 mm. — Sk. 

20. H. leucopus KirB. 5—6 mm. — Sk.—Stockh. 

21. HH. morio FABR. Honan är mycket lik föreg. arts hona, 
men har tydliga, ljusa tvärfläckar å bakkroppen. 5—6 mm. 
— Sk.—Upl. 


26. Slkt Sphecodes LaATRr. 


Svarta, groft punkterade, fint och kort håriga eller delvis 
nästan nakna bin med bakkroppen till större eller mindre del 
lifligt röd. I kroppsbyggnaden öfverensstämma de nära med före- 
gående släkte, men knäskål saknas hos båda könen, och honan 
saknar hår för insamling af frömjöl. 

Ansiktet är bredt, ej nedåt afsmalnande, och munskölden är 
svagt kullrig. Halssköldens öfre kant är mycket skarp, och dess 
sidoknölar fint och tätt hvithåriga.. 

Könen skiljas lättast på antennerna, som äro byggda säsom 
hos Halictus. Hos hanarne finnes å de sista lederna vid roten 
en ringformig eller trekantigt utdragen, genom sin ytterst fina 


Entomol. Tidskr., Årg. 24., H. 3 (1903). 81 14 


210 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


skulptur från den öfriga nätådriga delen tydligt skild, gråaktig 


fläck, som har olika form hos olika arter. 
Arterna äro troligen alla snyltgäster hos Malictus; deras lefnadssätt är 
dock ej säkert kändt. 


16 


II. 


Artöfversikt. 


Bakvingarne med 7—10 håällhakar i framkanten; större arter, 7—10 mm. 


långa. 


AS 


Efterryggens sidor oregelbundet rynkiga. — Hona: baktibierna med 
svarta småtaggar i utkanten; bakkroppens andra ryggled med tydlig 
tvärintryckning vid roten; vingar ganska starkt rökiga. 

«. Hane: bakkroppens sista bukled med en långsgående, glänsande 
fördjupning i midten. — Hona: sista ryggledens nakna plåt med 
smal, nästan jämnbred spets. I. S. gibbus. 

£g. Hane: bakkroppens sista bukled utan fördjupning. — Hona: sista 
ryggledens nakna plåt med tämligen bred, trubbig spets. 

2. S. reticulatus. 

Efterryggens sidor nästan regelbundet strimmiga, — Hona: baktibier 

med ljusa småtaggar i utkanten; bakkroppens andra ryggled knappt 

märkbart intryckt vid roten; vingar ljusare; sista ryggledens nakna 
plåt bred och trubbig. 3. S. subquadratus. 


Bakvingarne med 5(—6) hållhakar i framkanten. Bakkroppens ryggleder 
i den bakre, något tunnare delen utan punkter. 


1. Honor. 


Bakkroppens tredje ryggled utan mörk grop i sidokanten. 
a. Sista ryggledens nakna plåt ganska bred och trubbig; vingarne 
tydligt rökiga. 
+ Sista ryggledens plåt med tydligt uppböjda kanter; frambenens 
skenben framtill ljusa, brunaktiga. > LS SKANE 
+& Sista ryggledens plåt med svagt uppböjd kant; frambenen 
svarta. 5. S. pilifrons. 
fp. Sista ryggledens nakna plåt smal, nästan jämnbred eller smalare 
mot roten; vingarne glasklara. 6. S. puncticeps. 
Bakkroppens tredje ryggled i hvardera sidokanten helt nära roten 
med en liten, punkterad, svartaktig eller mörkbrun : fördjupning ; 
sista ryggledens nakna plåt smal och jämnbred. Fötterna och sken- 
benens spets ljusa, brunaktiga. 
2 Större, 7—8 mm. lång. 7: SS. Trässusi 
++ Mindre, 5—6 mm. lång. 8. S. ephippius. 


82 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I, I. 211 


2... Hanar: 


A. De sista antennledernas gråaktiga, ytterst fint, nätlikt ristade rotfält 
sträcker sig ej till ledens midt. 
«. Antennernas tredje led knappt dubbelt kortare än den fjärde; 
sista ryggleden nästan slät (utan punkter). 4. S. similis. 
8. Antennernas tredje led knappast mer än en tredjedel af den 
fjärde; sista ryggleden tydligt punkterad. 6. S. puncticeps. 
B. De sista antennledernas gråaktiga rotfält når på undre sidan till le- 
dens midt eller därutöfver. 
«. Bakkroppens sista ryggled groft punkterad och rynkig, föga 
glänsande. 5. S. pilifrons. 
8. Bakkroppens sista ryggled ej punkterad, fint nålristad, starkt 
glänsande. 
+ Antennledernas gråaktiga rotfält når ungefär till midten. 
or SE CER SSUSS 
++  Antennernas gråaktiga rotfält når på undre sidan ända till 
ledernas spets. 8. S. ephippius. 


S. gebbus L. Svart; första (helt och hållet eller till större 
delen (9) eller hos & blott i bakkanten), andra och större 


delen af tredje bakkroppsleden lifligt röd. — 8—10 mm. 
— Sk.—Upl. 

S. reticulatus THoms. Till färgen lik föreg. art. -—— 7—9 
mm. — Sk.; s. 


S. subquadratus Wesm. Till färgen lik föreg. arter; första 
bakkroppsleden -hos honan helt och hållet röd. 8—10 mm. 
— Sk. —Upl.; 
S. sömilis Wesm. I allo mycket lik föregående art, endast 
skild genom hållhakarnes antal och efterryggens oregelbun- 
det rynkiga sidor. 6—38 mm. -— Sk.—Upl., a. 
S. pilifrons THoms. Äfvenledes ytterst lik de båda före- 
gående; hos hanen äro största delen af första bakkropps- 
leden, en fläck i midten af den andra samt större delen af 
den tredje svarta. g9—10 mm. — Sk.—Dalarne; a. 
S. puncticeps Taoms. Hos hanen är vanligen endast första 
och andra ryggledens bakkant brunröd, hos honan lederna 
1—3 röda, den tredjes bakre del dock vanligen svart. 6—7 
IAN önAs == SVG 
S. crassus THoms. Till färgen lik föreg. art. 7—8 mm. 
— Sk.—Vesterb. 

83 


212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


8. ÅS. ephippius L. Hanen vanl. utmärkt därigenom, att större 
delen af första bakkroppsleden samt ett skarpt tvärband 
öfver midten af andra och tredje äro svarta, honan till 
färgen såsom föreg. arter. 5—6 mm. — Sk.—Upl.; a. 


13.  Underfam. Colletinee. 


Genom tungans form (fig. 4: 1,t) skiljas hithörande bin ge- 
nast från alla föregående. Bakvingarnes rotflik är lång och når 
till tvärribban. Bakbenens skenben sakna knäskål. 


Släktöfversikt. 
A. Framvingarne med tre kubitalfält. Kroppen med lång be- 
håring. 27. Colletes. 
B. Framvingarne endast med två kubitalfält. Kroppen nästan 
naken. 28. Prosopis. 


27. Slkt Colletes LaTtR. Slembin. 


Hufvudet är bredt, och pannan hos honan med breda 
streck invid ögonen; pannstrecken äro dock ej sammetsludna 
såsom hos Ånmndrena. Framvingarnes andra kubitalfält är lika 
stort som eller större än det tredje; härigenom skiljas dessa bin 
lättast från Melitta och andra snarlika bin; framvingarnes disk- 
tvärribba är nästan rak; bakvingarnes rotflik lång. Efterryggen 
är nästan lodrätt stupande, och dess rotfält utlöper nedåt i en 
blankpolerad glänsande spets. Bakkroppens första ryggled har 
bredt afhuggen och starkt sluttande rotdel; sista ryggleden utan 
plåt. Bakbenens lår och skenben hos honan med samlingshår. 

Könen skiljas som vanligt lättast på antennerna; hanens 


första ryggled är alltid helt och hållet långhårig. 

Arterna bygga i jorden, vanligen i grus eller sandbackar; deras celler 
bestå af en nästan glasklar hinna, som bildas af en i luften stelnande vätska. 
Hos dem lefva Epeolus-arterna såsom snyltgäster. 


Artöfversikt. 


I. Bakkroppen utan tydliga ljusa tvärband, i sin helhet med ganska lång 
och mjuk behåring. Kinderna nästan så långa som ögats bredd. Större 
art, I2—15 mm. 1. C. cunicularia. 


84 


malla, pr ED 


Xr FP 


IE 


AURIVILLIUS: SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I) I. 213 


Bakkroppen med skarpt framträdande ljusa tvärband af tilltryckta hår, 


o 


vanligen endast å första ryggleden långhårig. Kinderna kortare. Mindre 


arter, 8—10 mm. långa. 


AG 


A. 


B. 


1: Honor 


Bakkroppens första ryggled ofvan nästan ända till bakkanten hårig, 
ej eller glest punkterad. Bakkroppens andra ryggled vid roten utan 
Jjust tvärband eller endast med ett smalt sådant. 
«. Kinderna så långa, som mandiblernas bredd vid roten. Bak- 
kroppen nästan utan punkter. 2. C. impunctata. 
fp. Kinderna kortare än mandiblernas bredd vid roten. Bakkroppens 
första ryggled groft, men tämligen glest punkterad; de följande 
tätt och fint punkterade. 
+. Bakkroppens andra ryggled utan ljust tvärband vid roten; 
andra bukleden i midten med längre ljusa hår. 
3. C. daviesana. 
++. Bakkroppens andra ryggled med ett smalt och glest, ljust 
tvärband vid roten; andra bukleden endast korthårig. 
4; Cl suecrca ra. Sp 
Bakkroppens andra ryggled vid roten med ett sammanhängande bredt 
tvärband af tilltryckta fjällika hår; första ryggleden tätt punkterad, 
i bakre delen naken utan långa hår. 
a. Bakkroppens första ryggled med brungul, hinnaktig bakkant. 
+, Större arter, 1o—11 mm, Mellankroppen ofvan med rödgul 
behåring. 

I, Bakkroppens första ryggled endast på den främre, lodräta 
delen och i kanten af den vågräta delen hårig, ofvan 
stark glänsande, fint, tätt och regelbundet punkterad. 

5. C: succincta. 

2. Bakkroppens första ryggled äfven vid framkanten af den 
vågräta delen hårig, mindre glänsande och mera oregel- 


bundet punkterad. 6. C. fodiens. 
++" Mindre art, 6—7 mm. Mellankroppen ofvan med grågul be- 
håring. 8. C. balteata. 


8. Bakkroppens första ryggled ända till bakkanten svart, äfven å 
den lodräta främre delen till största delen naken, ofvan matt, 
groft och tätt punkterad. 7. C. picistigma. 


25 NHGRer: 


Sista bukleden på hvardera sidan nära roten med en skarpt be: 

gränsad, tvärliggande grop. ; 5. C. succincta. 

Sista. bukleden utan dylika gropar. G 

&. Sista bukleden långs midten med en upphöjd linje, som på hvar- 
dera sidan begränsas af ett täthårigt fält. Bakkroppen ofvan 
nästan utan punkter. Kinder långa. 2. C. impunctata. 


85 


214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


B. EE bukleden utan upphöjd midtlinje. 
Sista bukleden stor, på hvardera sidan före midten med en 
trubbig, svart, hårig tand. 3. C. daviesana. 
>. Sista bukleden utan tand i kanten, m. 1. m. halfcirkelformig. 
8. Första ryggleden ganska tätt punkterad; sista bukleden 
utan hårtofsar. S 
I. Större arter, 9—10 mm.; sista bukleden med-en grund 
intryckning å hvardera sidan, 
a. Sista bukleden glänsande, föga punkterad; de öfriga 
buklederna med i midten afbruten frans i bakkanten. 
6. C. foaiens. 
b. Sista bukleden föga glänsande, groft punkterad; 
de öfriga buklederna med hel bakkantsfrans. 
7- C. picistigma. 


2. Mindre art, 6—7 mm.; sista bukleden jämn. 
8. C. balteata. 


. Första ryggleden pglest punkterad; sista bukleden stor 
Sö y8g g P > 
glänsande, på hvärdera sidan nära kanten med en hårtofs. 

9. .C. suedea. 


1. C. cunicularia L. Svart med ganska rik och lång, gulgrå 
behåring. 12—15 mm. — Sk.—Dalarne. Flyger endast 
tidigt om våren, mars—april. 

Hos denna art lefver såsom snyltgäst den mycket sällsynta skalbaggen 
Hapalus bimaculatus, som framkommer ännu tidigare än biet och endast 
lefver en helt kort tid. 

2. C. impunctata Nyr. Hufvud och mellankropp ofvan med 
rödgul, under med grå behåring; hanens bakkropp utan 
tydliga ljusa tvärband. 7—8 mm. — Öl, Norrl.; s 

3. C. daviesana Sm. Hufvud och mellankropp ofvan med röd- 
gul (2) — grågul (5), under med grå behåring. 8—9 mm. 
200 

4. C. suecica n. sp.!?) Till färg och punktering nära öfverens- 
stämmande med föreg. art, men lätt skilda genom de i öf- 


1 Colletes suecica n. sp. Nigra, capite thoraceque supra fulvo-, infra 
cano-hirtis; abdomine nitidulo segmento primo fere toto pallide piloso et minus 
dense punctato, reliquis dense punctatis, breviter fusco-setosis, fasciis 5 dorsa- 
libus canis, maris omnibus apicalibus prima medio late interrupta, feming 
prima ad basin segmenti secundi tenui, reliquis apicalibus; segmento 2:0 ven- 
trali feminae medio breviter fusco-setoso, ultimo maris magno, fere plano, apice 
late rotundato, utrinque ad marginem fasciculato, haud dentato. — In Suecia 


meridionali. 


86 


AURIVILLIUS! SVENSK INSEKTFAUNA. 13: I; I. 215 


versikten angifna kännetecknen; buksidans ljusa tvärband 
hos hanen tydligt bredare i midten. 8—10 mm. — Gotl., 
Ög., Stockh.; s. 

5. Cl succzacta L. Behåringen såsom hos föreg. art; bak- 
kroppen hos båda könen med synnerligt skarpt begränsade 
och tydliga ljusa tvärband. g9—11 mm. — Sk.—Upl. 
I synnerhet på ljungmark. 

6. C. fodiens FourcrR. Lik föreg. art; bakkroppens tvärband 
hos hanen något mindre skarpt framträdande. 10—11. — 
Sk.—Ög. 

7. C. picistigma TuHoms. Till behåringens färg lik de båda 
föreg. 9—10 mm. Sk., Gotl.; s. 

8. C. balteata THoms. Ofvan med grågul, under med grå 
Behadrinps Fö mm..— Sk Og9s rs 


28. Sikt. Prosopis FaBr. Stinkbin. 


Genom framvingarnes tvänne kubitalfält, af hvilka det inre 
(fig. 7 c) är betydligt större, den korta, i spetsen breda tungan 
och den nästan nakna kroppen skilja sig stinkbien lätt från alla 
andra. Bakvingarnes rotflik är lång och når bortom tvärribban. 
Mellanbröstets sidor med en .från vingarnes bas lodrätt ned- 
löpande fåra. 

Små svarta, illaluktande bin med gula teckningar i ansiktet, 
på halsskölden och benen. 

Honorna sakna samlingsverktyg, men bygga dock egna bon, i ihåliga 


stjälkar eller i trä. Om deras lefnadssätt känner man ännu föga med säker- 
het. De uppföda sina larver uteslutande med honung. 


Artöfversikt. 


I. Bakkroppens första led vid bakkanten på hvardera sidan hvithårig. 

A. Mellanbröstet framtill vid öfvergången till den sluttande delen be- 
gränsadt af en tydlig, upphöjd tvärlist. — Kinderna långa, knappt 
kortare än mandiblernas bredd vid roten. Hanens ansikte hvithårigt. 
Efterryggens rotfält nätlikt rynkigt. 1. P. hyalinata. 

B. Mellanbröstet framtill utan upphöjd kant, — Hanens ansikte ej eller 
knappt märkbart hårigt. 


87 


216 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


&.. Hufvudet långsträckt, nedåt starkt afsmalnande, märkbart längre 
än bredt (fig. 24). Större arter. : Efterryggens rotfält -med tydliga 
långsgående åsar. 


xx 


är 


Hanens antennskaft af vanlig byggnad. — Honans munsköld 
svagt punkterad, hennes halssköld mycket smal med ett gult 


streck å hvardera sidan. Efterryggens rotfält matt; dess öfre 


del ej genom någon kant skild från den lodräta delen. 
1. Kinderna långa, knappt kortare än mandiblernas bredd 


vid roten, — Hanens bakkropp utan valkar å buksidan. 
2. P. genalis. 
2. Kinderna mycket korta. — Hanens bakkropp med en 


valkformig tvärupphöjning å midten af tredje och fjärde 
bukleden. 3. P. confusa. 


. Hanens antennskaft starkt förtjockadt, päronformigt, böjdt 


(fig. 24). — Honans munsköld starkt punkterad, hennes hals- 
sköld bredare och ofvan enfärgadt svart. Efterryggens rotfält 
starkt glänsande, groft rynkigt, dess öfre del genom en tyd- 
lig kant skild från den lodräta delen. 4. P. difformis. 


8. Hufvudet rundadt, ej längre än bredt; kinderna mycket korta. 


Mindre arter. 


x 
. 


sk 


Hane: antennskaft starkt förtjockadt mot spetsen, trekantigt. 
— Hona: ansiktets gula fläckar smala strecklika, ej nående 
intill munskölden. j 5. P. brevicornis. 


. Hane: antennskaft ej förtjockadt, enkelt. — Hona: ansiktets 


gula fläckar stora, fyrkantiga, nående intill munskölden. 
| 6. P. pictipes. 


II. Bakkroppens första led ej på sidorna hvithårig. Kinderna helt korta. 


A. Hanens antenner utan ljusa ringar. — Honans ansikte på hvardera 


sidan invid ögat med en ljusgul fläck. 


«. Hufvudet långsträckt, längre än bredt, nedåt starkt afsmalnande. 


Ansiktets gula fläckar hos honan långa och smala, belägna tätt 


intill ögonen. 


+ 


++ 


Mellanbröstet framtill utan upphöjd kant. 

1. Hanens antennskaft knappt utvidgadt, likbent trekantigt, 
svart; fötterna mörkbruna. — Honans vinglock med en 
gul fläck. 7. P. communis. 

2. Hanens antennskaft starkt utvidgadt, nästan liksidigt tre- 
kantigt, dess öfre hälft svart, den nedre gul; fötternas 
första led gul. — Honans vinglock svarta. 

| | ; 8. P. annulata. 

» Mellanbröstet framtill begränsadt af en upphöjd kant. Ha- 

nens antennskaft ej utvidgadt, fötterna gula, i spetsen brun- 

aktiga. Honans vinglock med en gul fläck.» i 

| i 9. P. submarginata. 


38 


140 


6. 


AURIVILLIUS: SVENSKOINSERTPAUNAS 13: I) I. 217 


gp. Hufvudet rundadt; €j längre -än bredt, nedåt: måttligt afsmalnande. 
— Honans gula ansiktsfläckar trekantiga, tydligt skilda från ögonen 
och med längsta sidan intill munskölden. — Hanens antennskaft 
mycket starkt utvidgadt till en fyrkantig skifva, som i sin nedre 
del är gul; dess 4:e” och 5:e bukled med en upphöjd valk i 

midten; dess mandibler gula. och baktibier i spetsen svarta. 
19. P. dilatata. 


B. Hanens -antenner med ljusa ringar, i det flere af lederna vid basen 


äro röda och i spetsen svarta; deras skaft starkt utvidgadt till en 
fyrkantig, nedtill gul skifva. — Honans ansikte och halssköld en- 
färgade, svarta. 4 ELSE RORe 


P. hyalinata SM. Svart med skenbenens rot och en fläck å 
vinglocken gula; honan med en -lång sidofläck invid ögat, 
två streck å halsskölden och dess sidoknölar gula; hanen 
med hela ansiktet nedanför antennerna, och fötternas första 
leder gula. 5—7 mm; — -Sk.—Upl. 

P. genalis THOMS. Svart med gula teckningar alldeles som 
hos föregående art, men hanen dessutom med öfverläpp och 
mandibler gvla; honans munsköld: ofta i spetsen rödaktig; 
5—7 mm. — Sk; —Upl.; s. 

P. confusa NYL. Svart med gula teckningar såsom föreg. 
art; hanen dock med svart öfverläpp och en: skarp gul linje 
på antennskaftets undre sida, dess antenner under rödaktiga. 
6—7 mm. — Sk.--Upl.; a. 

P. difformis Ev. Svart :med skenbenens 
rot-och en fläck å vinglocken gula; honan 
dessutom med en vigglik fläck invid ögo- 
nen och halssköldens sidoknölar gula; ha- 
nen med hela munskölden samt en lång 
sidofläck invid ögonen gula. 6,,—7,3 mm. 


— Sm.—Upl.; s. a . a 
å ; sd j Fig. 24. Hufvud af 
P. brevicornis NYL. Svart med skenbenens P. diformis, hane, 
rot och en fläck å vinglocken gula; honan <Sedt framifrån. 
med ett kort streck invid hvartdera ögat och halssköldens 
sidoknölar gula; hanen med hela ansiktet nedanför anten- 
Sm. 


nerna samt fötternas första leder gula. 4-—5 mm. — Sk. 
P, pictipes NYL. Svart med en gul fläck å halssköldens 
sidoknölar och å vinglocken; honan med en bred, gul fläck 


på hvardera sidan af ansiktet, ett streck å halsskölden samt 
89 


218 


7: 


10. 


LL: 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


skenbenens rot gula; hanen med hela ansiktet nedanför an- 
tennerna samt skenben och fötter gula, de förra före spetsen 
med en svart, fläck. . 4— 5, mm. — SKk==VorkDS. 

P, communis NYL. Svart med baktibierna vid roten gula; 
hanen med tre långstreck under antennerna; honan med ett 
smalt streck vid hvartdera ögat, halssköldens sidoknölar och 
en fläck å vinglocken gula. 5—6 mm. — Sk. —Upl.; a. 
P. annulata (L.) THoms. Till färgen endast skild från före- 
gående art genom de i öfversikten upptagna kännetecknen. 
6—7 mm. — Sk.—Lapl. 

P. submarginata THOMs. »Svart, hanens ansikte med tre 
långsfläckar nedanför antennerna samt skenbenens och föt- 
ternas rot gula; honan med ett bredt långstreck invid ögo- 
nen, en fläck å halssköldens sidoknölar och vinglocken, en 
punkt vid roten af fram- och mellantibierna samt baktibier- 
nas rot gula. 4—5 mm. — Bh., Gotl.; s.» 

P. dilatata KirB. Svart; hanens ansikte nedanför anten- 
nerna, mandibler, halssköldens sidoknölar, vinglock, sken- 
ben och fötter gula, skenbenen vid spetsen med en svart 
fläck eller ring; hanens antennsträng under rödgul; honan 
med en fläck på hvarje sida nedanför antennerna, halssköl- 
dens öfre kant och sidoknölar, vinglocken och skenbenens 
rot gula. 5—7 mm. — Sk. 

P. Rinki. GORSKI. Svart; hane: antennsträngen ringlad, 
ansiktet nedanför antennerna, antennskaftets nedre hälft, 
skenben och fötter gula, skenbenen i midten svarta; honan 
endast med vinglocken och baktibiernas rot gula. 6,,—'7 mm. 
— Sk. —Sm.; s. 


90 


en PRISRAS 


210 


UÖBER PULEX VAGABUNDA BoHEM. 
VON 


FINAR WAHLGREN. 


In einem Aufsatze, »Spetsbergens Insekt Fauna» (Öfvers. K. 
Vet. Akad. Förh.) betitelt, beschrieb BOHEMAN im Jahre 1865 
unter anderen Insekten auch eine Flohart, die von MALMGREN 
am Kap Todsen in Isfjorden 11. Juli 1864 auf dem Erdboden 
herumspringend gefunden worden war. 

Die Diagnose BoHEMAN'S lautet: »elongata, compressa, nigro- 
picea, nitida: antennis, tibiis tarsisque rufo-testaceis; abdomine 
apice obtuso, parce piloso. — Long. 8'/- millim.> Dass die 
Angabe der Länge ein Druckfehler (87/> statt 27/2) sein muss, 
darauf soll schon GERSTÄCKER aufmerksam gemacht haben. 

Wie aus dieser Diagnose hervorgeht, ist dieselbe gar zu unbe- 
stimmt und unvollständig um die Art zu charakterisieren. Auch 
die folgende etwas ausfährlichere Beschreibung wie auch die Äb- 
bildungen geben keinen Aufschluss tber die fär eine Identifizie- 
rung - wichtigen Merkmale, wie Behaarung, eventuelle Stachel- 
kämme u. deal. 

Nichtsdestoweniger sucht TASCHENBERG in seiner Monographie 
der Flöhe auf Grund der langgestreckten Körperform und der 
Grösse die Art mit P. fasciatus Bosc. zu identifizieren, und 
nimmt, wenn auch mit Fragezeichen, P. vagabunda unter die 
Synonyme jener Art auf. 

Leider war jener Aufsatz BOHEMAN's meiner Aufmerksamkeit 
entgangen, als ich im ersten Bande des »Arkiv för Zoologi» 
meine »Aphanipterologische Notizen nebst Beschreibung neuer 
Arten» abfasste, wo ich als fär die Wissenschaft neu einen Cerato- 
phyllus digitalis beschrieb. Die Exemplare befanden sich ohne 
Namen in der Sammlung des Reichsmuseums, aber aus den An- 
gaben der Etikette, die ich in meinem Aufsatze veröffentlicht 
habe, ist es ohne weiteres ersichtlich, dass die Art dieselbe ist, 
welche BoHEMAN als Pulex vagabunda beschrieb. Diese Art ist 
somit nicht mit P. fasciatus Bosc. sondern mit P. avium TASCHENB. 
am nächsten verwandt. Sie gehört wie diese Arten der Gattung 
Ceratophyllus, so dass ihr Namen Ceratophyllus vagabundus 
(BOHEM.) ist. 

Stockholm, juli 19903. 


220 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


OM NÅGRA FYND AF PARASITSTEKLAR FRÅN 
SÖDRA ÖSTERGÖTLAND OCH HALLANDÅS ÅR 1902 


AF 


Ja NORDENSTRÖM. 


Under 'sommaren och hösten 1902 hade jag emellanåt till- 
fälle göra utflykter i en del af södra Östergötland — hufvud- 
sakligen . Stångådalen och trakterna omkring de vackra Kinda- 
sjöarne, numera genom den nyanlagda östra centralbanan lättare 
tillgängliga; "därjämte vistades jag under en månad på Hallandsås, 
med hufvudkvarter i Östra Karup, därifrån några ströftåg äfven 
gjordes inom Skånegränsen. Fångsten utgjorde i det hela om- 
kring ett par hundra arter — naturligtvis en stor del allmänna — 
hvilkas bestämning upptagit en god del af tiden under förflutna 
hösten och vintern, hvarvid för diagnosen af flere arter en värde- 
full hjälp lämnats af filos. stud. A. ROMAN. 

Väderleken var under sommaren 1902 i hög grad ogynnsam 
för insamling af parasitsteklar, och af den tid, som tillbragtes på 
Hallandsås — omkring -4 veckor i juli och augusti — gick till 
följd däraf en del förlorad. Utvecklingen af parasitsteklarne var 
synbarligen försenad, sannolikt äfven af insektvärlden i allmän- 
het. Sålunda visade sig på Hallandsås under juli och början af 
augusti dagfjärilar ytterst sparsamt, afsedt från några af de all- 
männaste och ' härdigaste arterna. Under första veckan af sep- 
tember kunde entomologen glädja" sig åt nägra vackra dagar, 
och äfven under några soliga dagar i oktober, t. o. m. de sista 
dagarne af månaden, kunde en excursion löna sig. Sålunda 
fångades 5—12 okt. i flykten sex arter Ichneumon och ett par 
Cryptider, vid samma tid på de ännu gröna bladen af ekbuskar 


NORDENSTRÖM: FYND AF PARASITSTEKLAR, 221 


Iehn. derivator &9 och Acanthocryptus nigrita & samt flere ar- 
ter (SS) af fam. Pimplarie; ännu de sista oktoberdagarne (26 
31 okt.) kunde man se, krypande på mossiga stenar, flere arter 
Ichneumon (I. albicinctus 9, I. fabricator och annulator & 2), 
ett par af de vanligare Pimpla-arterna (SS) äfvensom en Micro- 
cryptus (9). Af öfriga parasitsteklar iakttogs under denna sena 
årstid endast en Tryphonid (Åcrotomus xanthopus F2, flygande 
vid ekbuskar den 7 okt.). 

Nedanstående förteckning öfver en del af fynden — de säll- 
syntare 1. mindre allmänna — torde åtminstone för en och annan 
entomolog ha sitt intresse; ett par arter äro antagligen nya för 
vår fauna. Där ej annorlunda är angifvet, har fångstplatsen varit 
gräsmark, (naturliga ängar, vallar, dikesrenar), buskar (vanligen 
hassel) eller häckar af diverse trädslag. — Nomenklaturen hufvud- 
sakligen enligt THOMSON (Opusc. Entom.). 


Ichneumonides. 


Limerodes arctiventris (Bore) AA, Hall: Karup 3. 8, Dömestorp 
10. 7, Sk: Grefvie 1. 8; enligt HOLMGREN »rärissime in 
Suec. merid.». Syntes dock ej vara sällsynt på sluttningarne 
af Hallandsås. 

Ichneumon similatorius (Wesm.) = I. sedulus (GRAv.), I. incu- 

bitor (I'HOMS); S; Hall: Karup 3. 9; Ög: Bestorp 17. 8. 

vestigator (WESM.) A; Hall: Karup 20. 7. 

caloscelis (WESM.) 9; Hall: Voxtorp 9. 7. 

derivator (WEsM.) &; Ög: Bjärka 7. 10; på ekbuskar. 

lanius (GrRaAv.) AS, Ög: Bjärka 20. 6. 

. xanthognathus (THOMS.) SA, Sk: Hjernarp 8.7. 

Ambiyteles triplicatus (THoOMsS.) (= Å. 7-guttatus (GRAV.) &; 

5 Åtvid 27. 

äl Far (WESM:); &; Hall: Dömestorp stör; ov salls. 
enl. THOMS. 

Å. punctus (Grav.) AS; Ög: Åtvid. 27. 8. 

Platylabus albinus (Grav.) 2; Ög: Bjärka 7. 10; ekbuskar. 

Diadromus arrisor (Wesm.) &; (determ. A. ROMAN); Ög: St. 
Lars 26: 9: 

Pheogenes bellicornis (WEsM.) &, Ög: Linköping 18.8. 


NNNNS 


222 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 
Cryptide. 


Habrocryptus alternator (GrRaAv.) SS; Hall: Karup, juli; Vox- 
förp, 02507 f ; 
Spilocryptus fumipennis (Grav.) S; Hall: Karup, Åsen 14. 7: 
Dömestorp 5. 8. 

> Zncubitor (LIN.) (forsitan S. migrator var.) &; Ög: 
Bestorp 17. 8. 

Calocryptus congruens (GRAv.) 5; Hall: Karup; juli. 

Plectocryptus curvus (Grav.) AS, Hall: Karup 3. 8; &, var. an- 
tenn, annul. ruf., ibid. (på Heracleum sibiricum);, 
AA, Ög: Linköping 2. 9. pa ; 

» arrogans (GRAv.) AA; Ög: Bjärka, i flykten, vid 
hasselbuskar, 5. 10. ; 

Microcryptus femoralis (THoms.) 2; Ög: Bjärka 1. 7; & Ög: 
Vestra Harg 8. 6. 

» perspicillator 2 (M. abdominator, GRAV. var. 3) 
Ög: Hofvetorp 29. 10, krypande på mossa, på 
stenar. 

Acanthocryptus nigrita (GRAV.) S&S; var. femor. postic. nigr., 
Ög: Bjärka 12. 10, på ekbuskar. 
> nigriceps (THOMS.) 3; var. antenn. et femor. po- 
stic. nigr. Hall: Karup 16. 7; Ög: Åtvid 17.6. 
Åtractodes compressus (THOMsS.) 9; Hall: Karup 16. 7; Dömes- 
torpr Orr. 

» albocinctus (CURTIS) A (determ. A. ROMAN) Hall: 
Karup 6: 8. 

» rufipes (THoMs.) &; Ög: Kisa 26. 6. 

Phygadeuon (ad) grandiceps (THoms.) AA (determ. A. ROMAN), 
ÖTKSE LAS N20N0. 

» hercynicus (Grav.) & (determ. A. ROMAN), Ög: 
Bjärka, buskmark, i flykten, 4. 10. 

» cylindraceus (RurTHE) (determ. A. RoMAn), Hall: 
MOXtop, 0-7. l 


Tryphonide. 


Mesoleptus macrodactylus (HOoLMGR.) (hadrodactylus ”THOMS.) 
Hall: Karup; /Ska Hjernarp, juli. 


NORDENSTRÖM: FYND AF PARASITSTEKLAR. 223 


Euryproctus fuscicornis (HOLMGR.) (Phobetus. THOMS.) & (det. 
A. ROMAN); Hall: Karup 31. 7. 

URGEUessaSs coxalks (IHOMS.) 2; Hall: Karup. 21. 23nd ad:0 30.7- 
» vernalis (Grav.) 9; Ög: Hofvetorp; &, d:o, d:o; Åt- 

Vid 17.16, 

Trematopygus Lethierryi (THOMS.) A (determ. A. ROMAN); Ög: 
St. Lars, 29. 5. Enligt THoms. funnen i Frankrike vid 
Lille; antagligen ny för Sverige. 

Trematopygus procurator (GRrRaAv.) & (det. A. ROMAN); Ög: 


Bjärka, 4. 6. 
Tryphon ephippium (HOLMGR.) 9 AA, Hall: Karup, juli. 
» signator (GRAV.) AP; Hall: Dömestorp, 15. 7. 


Mesoleius fallar (HoLmGrR.) 2; Ög: Bjärka, Hofvetorp, ymnig i 
maj o. juni. 
> viduus (HOLMGR.) &; var. Hall: Karup 6. 8. 


> melanoleucus (GRAv.) 9; Hall: Dömestorp 5. 8. 
» (ad) cruralis (Grav.) & (det. A. RoMAn); Ög: Kisa, 
20:10: 
Polyblastus mutabilis (HOLMGR.) 9; Ög: Åtvid 27. 8. 
» palustris (HOLMGR.) &; Ög: Kisa, 26. 6. Enligt 


HOLMGREN funnen i Lappland, men ett ex. förut 
tagit i Kisa af Dr Goés. 
Polyblastus rivalis (HOLMGR.) 9; Ög: Kisa 26. 7. 
Exenterus succinctus (GRAv.) 2; Ög: Kisa, Korpklef 25. 7. 
» 207rio (HOLMGR.) &; Ög: Linköping, 19. 6; Hofve- 
torp. 25.0: 
> pumilus (HOLMGR.) &; Hall: Ö. Karup 17. 7. 
Acrotomus insidiator (HOLMGR.) 9; Hall: Karup 6. 7. 
» xanthopus (HOLMGR.) 295; Ög: Bjärka, busksnår, 
flykten 6. 10. n 
Chorineus cristator (GRaAv.) (Exochus GRAv.) A; Hall: Dömes- 
torp 18. 7; ej beskrifven i THOMSONS 1. HOLMGRENS arbeten; 
HOLMGR. omnämner den dock i en annot. under släktbeskr. 
af Chorineus. — Grav. Ichn. Eur. II. pag. 352. 
Colpotrochia elegantula (SCHRANK) &;, Hall: Karup, Åsen 18. 7; 
enligt HoLMGRr. »rarissume in Halland (Karup) & Scan. 
(Kullen)»; endast 29 besk. hos HOLMGREN. 
Exetastes illusor (GrRAv.) A 9; Hall: Karup 31. 7; 3. 8. 


224 ENTOMOLOGISK - TIDSKRIFT 19903. 


Pimplarize. 
Pimpla stercorator (GRAV. &: Hall: Karup 6. 7. 
»> ”detrita' (HÖLMGR.) &; Hall: Karup 6. 8. 
» — oculatoria (FABR.) 9; Ög: Bjärka 19. 7. 
>> ANNES TIGRAVS IOC Vart. Fall; Ratup O: je 
Glypta évanescens (RATz.) I; Ög: St. Ears 21.8. 
>» ” flavolineata (GrRav.) 2; Ög: Bjärka, på ekbuskar, 7. 10. 


Ophionide. 
Sagaritis varians (THOMS.) SA; Hall: Karup 21. 7; Sk: Grefvie 
1. 8 (determ. A. ROMAN). 
Limneria geniculata (GrRav.) 9; Ög: Kisa 25. 7: &A; Hall: Vox- 
TONPIKIRS EET 
> mandibularis (HOLMGR.) P9; Ög: Bjärka 14. 6 enligt 
HoLMGR. »»rariss. in Lapl. & Wg.». 
Nepiesta marginella (THoms.) 9 (determ. A. ROMAn); Ög: Bjärka 
2 5: PR 
Omorga faunus (GRAVv.) (Lznneria HOLMGR.) 9, Ög: St. Lars 2. 6. 
>» — ferina (HOLMGR.) (Limneria HOLMGR.) &; Ög: St. Lars 
0 SRS 
Angitia majalis (Grav.) (Limneria HOoLMGR.) 9; Ög: Bjärka 
14.016:5 Sk: OGFÖlVIen ds 
Mesochorus vitticollis (HOLMGR.) 9 2; Hall: Karup 14. 7. 


» (ad) pectoralis (RAtzeB.) 9; Ög; Bjärka 14. 6. 
» confusus (HOLMGR.) 9; Ög: Bjärka 14. 6; Hofve- 
torp Ear: 
Cremastus interruptor (GRAV.) 5, Hall: Karup 21. 7. 
» spectator (GrRAv.) 9; Og: Kärna 25. 8; St. Lars 22. 8. 
Braconide. 


Rogas dimidiatus (SPINOoLA) (Åleiodes nigripalpis, WESM.) I; 
Ög: Åtvid 28. 7. 

ÅAleiodes circumscriptus (NEEsS) 9; Hall: Dömestorp 11. 7. 

Microdus fgälculator (PANZ.) AA; Hall: Karup II: 7: 10:24: 

Earinus delusor (WeEsm.), Ög; Hofvetorp 3. 6. 

Meteorus nigricollis (THoms.) (Perilitus Wesm.), 2; Hall: juli. 

Ichneutes reunitor (NEEs) 9 (det. A. RoMaAn); Ög: Bjärka 4. 6. 


225 


NUNNANS MASSUPPTRÄDANDE ÅREN 1898—1902. 
KORT ÖFVERSIKT 
AF 


VÄNMRNES 


Då man nu med tämlig säkerhet kan antaga, att de härj- 
ningar, hvarmed den för våra skogar så farliga nunnan (Lyman- 
tria monacha 1.) hemsökt vårt land, för denna gång öfvervun- 
nits, torde en kortfattad öfversikt öfver hennes uppträdande hos 
oss vara af intresse. 

Sommaren 1898 befanns en intensiv härjning redan i full 
gång å Virå och Stafsjö bruksegendomar i södra Söderman- 
land, Björkviks och Kisa socknar. Den hade då säkerligen re- 
dan pågått i flera år utan att vidare uppmärksamhet blifvit fäst 
därvid... På hösten företagen undersökning visade, att insekten 
äggbelagt ej mindre än omkring 8,900 hektar skog, omfattande 
jämväl andra egendomar än de nyssnämnda och några härads- 
allmänningar samt sträckande sig äfven. öfver delar af Östergöt- 
land ända till Bråvikens närhet. Omkring 705 hektar skog var re: 
dan då förstörd och företedde en tröstlös anblick. Arbetet mot 
insekten, hufvudsakligen planmässig limning, börjades våren 1899 
samt fortsattes 1900 och 1901; 1902 befunnos inga vidare åtgär- 
der behöfliga, ty härjningen var öfvervunnen, utan att i allmänhet 
det ursprungliga området ökats. Den egentliga arbetstiden om- 
fattade sålunda 3 år. ; 

1899 äggbelade nunnan 28 hektar af kronodomänen Ålsta 
i Nikolai socken, omkr. 27/4 mil öster om Viråområdet och 0,6 


mil nordväst om Nyköping. Granarna afverkades, den omgifvande 
Entomol. Tidskr. Årg. 24, H. 4 (1903). 2 15 


226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


skogskanten limmades våren 1900, och därmed var insekten till- 
intetgjord. 

Samma sommar, 1899, varsnades insekten i massor äfven på 
Björksunds och angränsande egendomars skogar, omkring 4!/2 
mil från Virå och 1!/2 mil öster om Nyköping. C:a 607 hek- 
tar befunnos äggbelagda och 26,74 hektar redan fördärfvade. Lik- 
som på Viråområdet användes hufvudsakligen limning — i den 
mån sådan tilläts — under åren 1900—1902. År 1901 ökades 
området något, men 1902, hvilket år full handlingsfrihet vunnits, 
befanns på senhösten, att larvpesten, flacheri, utbredt sig öfver 
hela området, hvarför säkerligen ingen fjärilutveckling är att för- 
vänta år 1903, hälst som år 1902 flygtiden här började först 
mot slutet af september, och höstnätternas låga temperatur lade 
band på fjärilarnas liflighet och hindrade dem från att uppsöka 
nya trakter för äggläggningen. Äfven här var sålunda arbets- 
tiden 3 år. 

År 1899 iakttogs nunnan i afsevärdt antal äfven i medel- 
ålders tallskog på egendomen Trolle-Ljungby i Skåne. Föl- 
jande vår företogs limning, och sedan var insekten borta. 

År 1901 befunnos c:a 118 hektar af den till Tullgarns krono- 
park hörande Askön nära Trosa äggbelagda; granskogen afver- 
kades, i hyggesgränserna limmades bälten våren 1902, och där- 
efter ägde ingen märkbar fjärilutveckling rum. 

Samma år, 1901, upptäcktes nunnan inom ett vid Mälaren 
beläget skogskomplex å Fiholms fideikommissegendom samt en 
närbelägen skogstrakt tillhörande egendomen Edeby i Söder- 
manland. 

Å den förra fälldes endast alla granar, utgörande c:a hälften 
af beståndet; 1902 syntes massor af larver på de kvarstående 
tallarna, som starkt, men ej lifsfarligt angrepos, och därpå dogo 
samtliga larver i flacheri, delvis dock först efter förpuppningen. 
På Edeby afverkades all skog, och därmed var naturligtvis nun- 
nan tillintetgjord. 

Härförutom bemärktes nunnan under åren 1898—1902 äfven 
på andra ställen i landet, såsom å K Djurgården vid Stock- 
hoim och å Värmdön, men i så ringa antal, att bortplockning 
af fjärilar jämte proflimningar här voro nog att hålla henne inom 
tillbörliga gränser. 


oa 2 1 EVS RET SR 


MEVES, J.: NUNNANS UPPTRÄDANDE 1898—202. 234 


De under striden mot nunnan efterhand vunna erfarenhe- 
terna hafva gifvit vid handen följande allmänna regler: 

1) I ren tallskog behöfva alls inga åtgärder vidtagas, ty 
larven trifves där icke, utan sjuknar; finnas enstaka granar 
insprängda, böra dock dessa fällas. 

2) Kraftig, ej undertryckt ungskog under 30 år, vare sig af 
tall eller gran, behöfver intet särskildt skydd, ty den skadas högst 
sällan nämnvärdt. 

3) Förekommer nunnan i granskog blott i ringa antal, in- 
samlas och förstöras fjärilarna, innan de afsatt sina ägg; trakten 
genomsökes då upprepade gånger under fjärilperioden. Träd- 
grupper, där man förmodar äggläggning hafva ägt rum, proflim- 
mas följande vår, och de larver och puppor, man möjligen fin- 
ner nedanför limringarna, dödas. 

4) Vid massvist uppträdande i granskog och blandskog af- 
verkas samtliga granar inom det äggbelagda området, och föl- 
jande vår limmas gränsbälten till omkr. 15 meters bredd i den 
angränsande skogen för att hindra larvernas invandring. 

5) Är under nyssnämnda förhållande afverkningen icke önsk- 
värd eller, till följd af områdets stora utsträckning, icke ens 
möjlig, indelas nunneområdet alltefter äggbeläggningens grad i 
följande klasser: I med mer än 3,000 ägg, II med 1,500—3,000 
ägg, III med 500—1,500 ägg och IV med mindre än 500 
ägg. allt per stam i medeltal. Hel- eller halfätna bestånd kunna 
utan vidare undersökning föras till kl. I, hvilken sistnämnda läm- 
nas alldeles orörd, enär flacheri där snart kan väntas utbryta 
och granarna stryka med vare sig de limmas eller icke. KI. II 
plägar utveckla största antalet fjärilar, därför böra granarna här 
om möjligt afverkas; eljest behandlas den lika med följande klas- 
ser. I klasserna III och IV borthugges all underväxt, och alla 
stående träd kvistas nedtill samt limmas vid brösthöjd om våren. 
Limningen återupprepas år efter år, men å ställen, där flacheri 
redan uppträdt, behöfver intet göras. Har flacherin utbredt sig 
öfver större delen af området, limmas inom klass IV endast i 
bälten. Inga larver eller puppor nedanför limningarna få för- 
störas. 

Hufvudsakliga olikheten mellan vårt sätt att använda limning 
samt det, som vanligast begagnats vid nunnehärjningar på kon- 


3 


228 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


tinenten och där i allmänhet gifvit mindre tillfredsställande re- 
sultat, är den, att vi arbetat från områdets utkanter inåt och 
lämnat själfva härden i fred, men att utiändingen angripit här- 
den och lämnat utkanterna åt sitt öde. "Vid sistnämnda metod 
omkomma visserligen en massa larver, nämligen de, som råka 
komma nedanför limningarna; men många kvarblifva i kronorna och 
finna där, befriade från en mängd konkurrenter, tillräcklig föda 
för att uppnå fjärilstadiet, hvarefter de i förening med kamra- 
terna från de försummade utkanterna grundlägga en ny mång- 
dubblad generation, placerad ej blott inom, utan äfven utanför 
det gamla området, hvilket alltså mer och mer utvidgas. Vår 
metod afser däremot att fortast möjligt ge upphof åt och sprida 
flacheri, som alltid börjar i härden och detta desto förr, ju större 
matbristen och trängseln mellan larverna äro. Därföre anse vi 
limning i starkt äggbelagda beständ motverka ändamålet. I sva- 
gare äggbelagda delar uppstår, äfven om där ej limmas, ingen mat- 
brist och trängsel i trädkronorna, följaktligen finner flacherin där 
ingen lämplig jordmån för en snabb spridning. Limmas där, 
komma emellertid alltid många af larverna nedanför limningarna, 
svälta och kanske trängas där samt blifva sålunda mottagliga för 
flacherin, hvilken, såsom erfarenheten visat, därifrån snart sprides 
jämväl upp till kronorna. Samtidigt, äfven innan man lyckats 
få sjukdomen: ut till områdets yttre delar, verkar limningen där 
decimerande på larverna, hvilka delvis dö åtminstone af svält, 
och därigenom ock på fjärilarna, samt motverkar sålunda nun- 
nans spridning utåt. 

Att söka genom ett direkt dödande af individer stäfja en 
utbildad och vidsträckt nunnehärjning anse vi med hänsyn till 
insektens lefnadssätt lönlöst, men arbete till förmån för nunnans 
farligaste fiende, nämligen flacheri, har visat goda resultat med 
jämförelsevis ringa offer. | 

Statens krigskostnader, inberäknadt utgifter för administra- 
tion, vetenskapliga undersökningar, publikationer och reseersätt- 
ningar, hafva under dessa fem år uppgått till i rundt tal 312,300 
kr., hvaraf ensamt under år 1899 — det första egentliga strids- 
året — 216,516 kr. 10 öre. Af det årets kostnader hade dock 
otvifvelaktigt en del kunnat inbesparas, om vi från första början 
ägt den kännedom om nunnans-lefnadssätt specielt hos oss och 


4 


MEVES, J.: NUNNANS UPPTRÄDANDE 1898—02. 229 


den erfarenhet om bästa metoden för hennes bekämpande, som 
vi tro oss nu hafva förvärfvat. I alla fall utgöra sammanlagda 
statsutgifterna endast föga mer än en tiondedel af, hvad den år 
1888 började nunnehärjningen i Bavern lärer -hafva kostat. 
Måtte emellertid den kunskap vi nu vunnit icke blifva sänkt 
i glömska, när vårt land en gång ånyo hemsökes af denna far- 
liga insekt, som visat hvad den kan, när den t. ex. under åren 
1845—1867 = börjande i rysk-polska guvernementet Lublin, 
efter hand utbredde sig öfver ytterligare 11 västryska guverne- 
ment ända upp mot Estland, äfven öfver Ostpreussen, famnande 
mer än 7,000 geografiska kvadratzmz/ med 1,600 kvadrat! skog! 


TATESPINNAREN ENORGER 
AF 


pJ. MEVES: 


Ur ett enskildt meddelande från skogsförvaltaren A. HEIDEN- 
REICH i Hamar, hvilken i Norge med kraft och energi ledt ar- 
betet mot den i Hedemarkens amt svårt härjande tallspinnaren, 
må anföras följande, som äfven för oss svenskar bör vara intres- 
sant och lärorikt. 

För att från föda afstänga de öfvervintrade larverna har i 
vår limmats inalles 2,400 hektar. I början af april, innan lim- 
ningen var afslutad, steg temperaturen till + 10—12" C. i skug- 
gan, och i solbackar begynte larverna uppstiga i träden; men 
efterföljande kyla tvang dem lyckligtvis ned igen: Starkaste upp: 
stigningen inträffade omkring den 1 maj, då på många träd syn- 
tes 2-—3,000 larver nedanför limningarna, hvilka utöfva en »stor- 
arted Virkning». Ingen enda larv lyckas öfverskrida ringarna. 


5 


230 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


De flesta larverna äro 4,;—7 cm. långa. De hade trotsat vin- 
terkölden oaktadt 3 veckors barfrost i november och december 
med ända till — 30. Af parasiter — insekter eller svampar — 
finnes mycket litet. 

Insektens förekomst i trakterna vid gränsen mot Sverige är 
följande: I Klarälfvens dalgång äro blott få larver funna, men i 
Aasnaes socken (gränsen mot Finnskogen i Värmland) äro för- 
hållandena mycket oroande. Efter älfvarna Flisa och Kynna 
finnes mycket tallskog, som sträcker sig intill svenska gränsen, 
och omkring Vermundsjön ligga stora skogar. Här finnas larver 
i stor mängd, hvarföre limning föreslogs på omkring 400 hektar. 
Men skogsägarna — delvis förmögna män — vägrade. En prof- 
limning här visade dock ohyggligt med larver. Att här förestår 
stor ödeläggelse, anses otvifvelaktigt, hvarför framhålles nödvän- 
digheten att vara på sin vakt i Sverige. — Kostnaderna för striden 
1 Norge, beräknad till omkring 64,000 kr., bestridas endast till 
hälften af staten, hvaremot det öfriga skall tillskjutas af kommu- 
ner och privata, detta af skäl, att de hemsökta kommunerna höra 
till landets rikaste. 


Sistnämnda bestämmelse jämte brist på lagar, som kunna 
tvinga oförståndiga jordägare till åtgärder afseende det allmännas 
bästa, synas alltså hafva vållat, att fullständig effekt af det hit- 
tills utförda arbetet icke kan förväntas, och att äfven vi svenskar 
antagligen få vår beskärda del af eländet. 


o— «+ 


Kongl. Maj:t har den 24 sistlidne april bemyndigat domän- 
styrelsen att, i och för spridning inom de af tallspinnaren hotade 
gränstrakterna emot Norge, inköpa 700 exemplar af den tafla 
öfver tallspinnaren jämte tillhörande text, som åstadkommits ge- 
nom Entomologiska Föreningen. Dessutom hafva hittills rekvire- 
rats genom Kopparbergs läns Hushållningssällskap 500 och Särna 
kommun 100 ex. af nämnda skrift. 


TULLGREN: RÖKNING I DRIFHUS. 231 


Rökning i drifhus. — Att bli af med skadeinsekter eller 
annan ohyra 1 växthus har i alla tider varit en synnerligen svår 
sak. Vanligen har man tillgripit rökningsmetoden och då i 
de flesta fall användt rökning med tobak, hvilket medel också 
visat sig vara utmärkt godt i de flesta fall. Många gånger har 
det likväl användts förgäfves, och alltid har metoden medfört 
olägenheter och besvär på ett eller annat sätt, hvarför man 
också längtat efter ett annat kraftigare och lätthandterligare 
medel. Att tillgripa den ytterst kraftigt verkande blåsyrerök- 
ningen, som ju i Amerika särskildt användes i så vidsträckt 
mått, har dels vår giftstadga lagt sig emot, dels medför detta 
medel på grund af sin giftighet allt för stor risk, för att 
det skulle vara Önskvärdt, att det komme i allmännare bruk. 
Under förra året bragtes emellertid från danskt håll i handeln 
ett ämne, som benämndes ap/utoxin och garanterades vara ett 
»absolut säkert» medel mot all slags ohyra i växthus. Det inne- 
håller nikotin i flytande form, i tillräcklig kvantitet för att det 
skall verka dödande, och bringas till afdunstning förmedelst en liten 
spritlampa. Härvid utvecklas en intensiv, kväfvande rök, som 
likväl hinner till största delen försvinna under loppet af en natt. 
Medlet har användts på flera håll och med stor framgång. Så 
t. ex. af direktör LINDSTRÖM vid Bergianska trädgården, som 
rekommenderar aphitoxinet på det varmaste. Likaledes ha åt- 
skilliga andra trädgårdsmän funnit det förträffligt, men samtliga 
ha också beklagat dess relativt höga pris. Det tillhandahålles 
numera af fröhandlare till ett pris af 3,50 kr. pr flaska, räckande 
till 4,000 kubikfots utrymme. 


AE 


238 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


Om parisergrönt skrifver sign. K. H. uti finska tidskriften 
Pellervos majhäfte för innevarande år en liten uppsats, därtill 
förestafvad af de bland den stora allmänheten rådande oriktiga 
föreställningarna angående detta giftiga färgstoft. I denna upp- 
sats framhåller han bland annat skillnaden mellan parisergrönt 
eller som det äfven kallas kejsargrönt och Schweinfurtergrönt å 
ena sidan samt åtskilliga andra mer eller mindre giftiga gröna 
färgämnen, som gå i handeln. Kejsargrönt är ett dubbelsalt af 
arseniksyrlig och ättiksyrad koppar och innehåller stundom fri 
arseniksyrlighet, som förorenar färgämnet. Då man kan befara, att 
den fria arseniksyrligheten skall vid besprutning skada växtde- 
larna, 1 det bladen och de gröna skotten kunna sönderfrätas, 
uppslammar man tillsammans med giftet i vatten kalk, hvarvid 
denna med arseniksyrligheten bildar en i vatten mycket svårlös- 
lig förening, som ej torde kunna göra bladverkét någon nämn- 
värd skada. Hälst nysläckt kalk torde härvid användas, ty den 
vanliga kalken, om den är äldre och varit utsatt för fuktighet, 
har förvandlats till kolsyrad kalk eller krita och är då mindre 
lämplig. Likväl kan den användas, om man tillsätter 2-—3 ggr 
så mycket kalk som grönt. : Beträffande kejsargrönt betonar 
förf. "dess giftighet, mén framhåller äfven, att någon större fara 
ej "föreligger vid att t. ex. förtära en besprutad frukt. Näppe- 
ligen kan det medföra svårare följder ej ens för ett barn. Af 
en : blandning af !/2> gr. parisergrönt uti en liter vatten torde en 
matsked (= 15 gr.) innehålla 2 å 4 milligram arseniksyrlighet. 
Som invärtes medicin får en läkare gifva en patient högst 5 
milligram. i 

Stundom försäljas arsenikfria gröna mineralfärgämnen under 
namn af kejsargrönt. Man bör därför alltid begära arsenikhal- 
tigt kejsargrönt. S. k. spanskgröna innehåller zcke arsenik. 
Den utgöres af ättiksyrad koppar och är ej särdeles giftig. Lika- 
ledes kromgrönt och zinkgrönt, båda arsenikfria och föga giftiga, 
säljas många gånger under namn af parisergrönt. Man bör där- 
för alltid förvissa sig om, att färgämnet är arsenikhaltigt, och 
resultatet af besprutningen, om den n. b. göres ordentligt, skall 
då visa sig godt. Ai 


UR DEN MODERNA PRAKTISKT ENTOMOLOGISKA 
LITTERATUREN 


AF 


ALBERT JULLGREN: 


Krafvet på lämpliga skyddsmedel gentemot de skadedjur, 
som mer eller mindre ödelägga trädgårdsodlarens eller åkerbru- 
karens .ur jorden dragna alster, har under de senaste decennierna 
allt mer gjort sig gällande. Skadeinsekternas härjningar ha varit 
så svåra, att man i allmänhet insett nödvändigheten af fast an- 
ställda. personer eller af särskilda anstalter med uppgift att stu- 
dera insekternas ännu obetydligt utforskade vanor och lefnadssätt 
och - att utfinna lämpliga skydds- och utrotningsmedel mot de- 
samma. Resultatet af "denna kamp mot skadeinsekterna före- 
ligger i en icke obetydlig praktiskt entomologisk litteratur. 

Redan en flyktig granskning af denna konstaterar, att de 
praktiska amerikanarne här liksom ju på många andra håll tagit 
försprånget. Mer än hälften af samtliga uppsatser i praktisk 
entomologi torde 'ha flutit ur amerikanska pennor och, om: också 
i allmänhet den mera grundligt vetenskapliga behandlingen ligger 
dessas författare mera fjärran, torde man ändå få tillmäta de 
rön och iakttagelser, man gjort på andra sidan Atlanten, en grund- 
läggande: betydelse för den ' praktiska entomologien. Men äfven 
i Europa har studiet af skadeinsekterna i hög grad skridit framåt 
och föranledt en .rik litteratur. - Tyvärr vidlåder densamma ett 
svårare fel, nämligen att den ej är så synnerligen mycket samlad 
i fackpublikationer, utan är spridd i tidskrifter af ofta mycket 


I 


234 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


blandadt innehåll, och dessutom tillkommer, att vi ej rimligtvis 
kunna taga någon kännedom om den relativt rika litteraturen 
på slaviska och finsk-ugriska språk I stor tacksamhetsskuld stå 
därför de praktiska entomologerna till föreståndaren för den phy- 
topathologiska försöksstationen i Halle, professor M. HOoLLRUNG, 
som sedan 1898 utgifver »Jahresbericht iber die Neuerungen 
und Leistungen auf dem Gebiete des Pflanzenschutzes». I denna 
publikation finnes nämligen en fullständig förteckning öfver alla 
under årens lopp utkommande uppsatser, som röra växternas 
skyddande mot fiender inom djur- och växtriket, dessutom kor- 
tare referat af de viktigaste arbetena. 

I det följande är hufvudsakligen med ledning af detta arbete 
sammanfördt en del smärre referat af arbeten, hvilkas innehåll be- 
röra ämnen, som stå oss nära, och som därför torde förtjäna 
bringas till en större a'!lmänhets kännedom, om ock åtskilligt är 
af mera speciellt intresse. 


I. Besprutningar, utrotningsmedel m. m. 


På uppdrag af den canadensiska regeringen företogs under 
år 1890 åtskilliga besprutningsförsök i provinsen Ontario. Där- 
vid användes bordeaux-vätska med kejsargrönt enligt föl- 
jande recept: 1,2 kg. kopparvitriol, 1,2 kg. nysläckt kalk, 75 
gram kejsargrönt och 100 liter vatten. Således en half gång till 
så mycket kejsargrönt, som vanligen användes. Man besprutade 
träden 1) när knopparna började svälla, 2) strax före blomningen 
och 3) omedelbart efter densamma samt sedermera hvar tolfte 
dag till faran för »skorf» var öfver. Resultatet var utomordent- 
ligt godt, då af de besprutade äpplesorterna erhölls i genom- 
snitt 79—93 2 oklanderlig frukt under det de obesprutade en- 
dast lämnade 11—35 &«. 

Ett välbekant faktum är, att besprutning atfruktträden 
under blomningstiden bör undvikas. Dels anser man bien 
sky besprutade blommor, dels torde besprutningsvåtskan inverka 
menligt på pollenkornens grobarhet. S. A. BrEacCH och L. H. 
BairLeyv hafva anställt åtskilliga experiment rörande denna sak. 
En blandning af kejsargrönt och bordeaux-vätska tillreddes (100 


2 


TULLGREN, A.: UR DEN MODERNA PRAKT. ENT. LITTERATUREN. 235 


lit. vatten, 1,1 kg. kopparvitriol och 200 gr. kejsargrönt). Af 
denna vatska sattes 2 delar till 10,000 delar 2 9 -igt sockervat- 
ten. Redan denna svaga lösning inverkade ogynnsamt på pol- 
lenet. 100 delar på 10,000 delar vatten minskade groningsför- 
mågan med 50—70 $& och vid 2 delar på 100 delar socker- 
vatten kunde pollenet ej mera gro Åtskilliga andra experiment 
1 det fria visade tydligen som praktiskt resultat, att vid mycket 
rik blomning en besprutning visserligen ej kan åstadkomma någon 
större skada, men att den vid svag blomning lätt kan åstadkomma 
en misslyckad eller felslagen skörd 

För att utröna i hvilken mån trädens blad lida direkt skada 
genom besprutning med arsenikhaltiga ämnen anställdes af GouLD, 
FLETCHER och CAVANAUGH en del försök med olika kraftiga arse- 
nikvätskor. Resultatet finnes publiceradt uti Cornell University 
Agricultural Experiment Station, Ithaca. Bull. 177. I samtliga 
fall besprutades äpple-, päron, plommon- och persikträd. Härvid 
framgick, att en blandning innehållande 60 gr. kejsargrönt på 
100 liter vatten endast på persikträdens bladverk åstadkom miss- 
tänkta tecken. Om arsenikhalten fördubblad-s märktes obetyd- 
liga skador på plommon och persikor. Vid besprutning med 
240 gr. kejsargrönt på 100 liter vatten iakttogos obetydliga skador 
på päron- och plommonträdens bladverk, persikträdens blad voro 
däremot svårt skadade. Vid besprutning med 360 gr. kejsar- 
grönt var bladverket å sist nämnda trädslag ytterligare fördärf- 
vadt, under det att ej ens i detta tall äppleträden i någon 
mån ledo skada. Det kejsargrönt, som vid dessa experiment 
användes, var nära nog kemiskt rent och innehöll 56,46 2 arse- 
niksyrlighet, 23,62 2 kopparoxid och o7i svafvelsyreanhydrid. 
Utom med kejsargrönt gjordes experiment med åtskilliga andra 
arsenikpreparat. Det vackraste resultatet erhölls med kalkarsenit, 
i det att äfven vid besprutning med mycket stark vätska, 360 
gr. kalkarsenit på 100 liter vatten, blott på plommon och per- 
sikor svaga tecken till skada kunde iakttagas. Kalkarsenit be- 
redes på följande sätt: 240 gr. kalk, 120 gr, arsenik och 100 
liter vatten. Vätskan kokas och förvaras i slutet kärl, Vid an- 
vändningen utspädes den ytterligare, då 3 liter pr 100 liter vatten 
anses tillräckligt för de flesta insekter. På grund af sin billighet 
och ofarlighet för bladverket rekommenderas den på det varmaste. 


&) 


236 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


Ofvannämnda författare hafva äfven anställt liknande expe- 
riment med kopparvitriollösningar. Resultatet är äfvenledes af 
ganska stort intresse. Besprutning med 60 gr. kopparvitriol på 
100 liter vatten åstadkom på äpplen och päron blott mycket ringa 
skada, under det att skadan å persikor och plommon var be- 
tydlig; 240 gr. på 100 lit. vatten medförde betydliga skador 
på äpplen och svåra sådana på päron, persikor och plommon. 
Ökades kopparvitriolen till 480' gr. blefvo skadorna mycket svåra 
å de tre sistnämnda fruktslagen. - I allmänhet yttrade sig skadan 
på så sätt, att bladen blefvo bruna och slutligen erhöllo stora 
sår, erinrande om s. k. fläcksjuka, förorsakad af vissa svampar 
(Clasterosporium, Cercosporella) m. Hi. 

Petroleum, "rent eller utspädt med vatten, är som bekant 
ett mycket vanligt medel mot blad- och sköldlöss. Från många 
håll har emellertid värdet af detta medel ifrågasatts, då man 
ansett att det medför skada för växten. I Nordamerika använ- 
des detta medel i mycket stor utsträckning gentemot den bekanta 
San Josésköldlusen. För att häfda medlets förträffliga egenskaper 
anställdes af J. B. SMITH talrika besprutningsförsök med bortåt 
4,000 träd af olika slag -och åldrar. - Som resultat visade det 
sig, att rå petroleum, ren eller innehållande 60—75 >» vatten, 
vid besprutning vintertiden ingalunda skadade, snarare befordrade 
växtligheten. Däremot, när besprutning ägde rum under som- 
maren, förorsakade den ofta brännsår och bladens affallande. San 
Josélusen dukade emellertid under vid behandling med detta 
medel. Till frågan, i hvilken mån: bladverket skadas af ren eller 
vattenblandad petroleum, har äfven GouLrp lämnat ett värdefullt 
bidrag. Utom ren petroleum försöktes äfven blandningar inne- 
hållande 20-—-40 och 50 2 vatten. Härvid visade det sig, att 
ren petroleum skadar persikträden, under alla förhållanden, äfven 
vintertiden, äppleträden voro mindre känsliga. Vätska innehål- 
lande 20 9 petroleum kunde användas utan risk för persikträd, 
äppleträden tålde däremot 50 92. I allmänhet kunde man nästan 
alltid utan fara för något trädslag använda en blandning inne- 
hållande 20 2 petroleum, och ansågs medlet vara dödande för 
alla skadeinsekter, inclusive San Josésköldlusen. Besprutningen 
borde ej användas under soliga dagar. Äfven Lowe har studerat 
verkningarna af besprutningen med petroleum. På grund af sina 


4 


TULLGREN, A.:!: UR DEN. MODERNA PRAKT. ENT. LITTERATUREN. 237 


undersökningar framhåller han att, för att döda en sådan skade- 
insekt som San Josésköldlusen, erfordras minst 40 delar petro- 
leum och 60 delar vatten. Den lämpligaste tiden för besprut- 
ningen är vintern och våren innan knopparna börja svälla. 
Sommarbesprutning bör man hälst undvika. Besprutningen bör 
upphöra när vätskan börjar drypa från träden. 

Ett mycket lofvande resultat, närmast gent emot bladlöss, 
erhöll CORBETT medelst besprutning med en mekanisk blandning 
af fotogen och bordeaux-vätska med kejsargrönt. Härvid använde 
han en »success-kerosen»spruta. 10—15 & fotogen skadade 
på intet sätt träden, under det bladlössen ströko med. 


I. Skadedjur på fruktträd och bärbuskar. 


Äppleblomvifveln (Åznthonomus pomorum 1.) — GOETHE 
rekommenderar mot denna insekt användandet af fångstgördlar 
af korrugerad papp kring trädstammarna. När viflarna på efter- 
sommaren och hösten utkläckts, krypa de ofta upp längs stam- 
marna och tillbringa gärna vinterdvalan i barkspringor och dylikt. 
Förf. omnämner, hurusom han på fem äppelträd till den 14 de- 
cember infångade i nämnda gördlar ej mindre än 852 exemplar. 
Gördlarna böra äfven användas på vårarna. Den gynnsammaste 
tiden anser han vara början af mars till midten af april.! Görd- 
larna böra ofta undersökas och viflarna dödas. — Ett annat 
medel mot samma skadeinsekt omnämnes af ÖBERMEYER. Han 
hade nämligen iakttagit, att vifveln var ytterst känslig för och 
skydde skarpt luktande ämnen. Till följd häraf rekommenderar 
han att i träden upphänga ett antal knytnäfstora bollar af blånor 
eller dylikt, hvilka ungefär hvar åttonde dag genomdränkas af 
någon illaluktande, stinkande vätska. | 

Dessa bollar böra upphängas senast i midten af mars.! Äfven 
under hösten torde dylika pjäser göra stor nytta. Bin och små- 
fåglar synas ej sky lukten från dessa bollar. 

Fruktträdsplintborren (Scolytes rugulosus RATz.). — I 
staten Missouri har sedan ett par år tillbaka en splintborre an- 
ställt stora skador. STEDMAN har studerat denna art närmare och 
kommit till det resultat, att den angriper såväl friska som sjuka 


+ Tiderna gälla mellersta Europa. 


5 


2 


238 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


träd, företrädesvis äpple, päron, plommon, körsbär, aprikoser, 
persikor och kvitten. Såsom i hög grad tillfredsställande utrot- 
ningsmetod rekommenderar han följande Först och främst bort- 
tagas alla döda grenar. Detta göres minst tvänne gånger under 
året. Därnäst måste man tillse att jorden kring trädet är rikligt 
försedd med näring. Tidigt på våren, innan skalbaggarna fram- 
kommit, besprutas trädens stammar och grenar upprepade gånger 
med ett särskildt »tvättmedel». Sedan löfven spruckit ut, kan 
man nöja sig med att blott och bart pensla öfver stammarna. 
Det s. k. tvättmedlet tillredes: på följande sätt: uti 100 liter vat- 
ten upplöses s. k. tvätt- eller bleksoda till så stor kvantitet, som 
vattnet förmår upptaga, därtill sätter man 16 liter grönsåpa samt 
2 liter rå karbolsyra och blandar allt väl tillsammans. Därefter 
upplöses 4 kg. bränd kalk uti 30 liter vatten och det sålunda 
åstadkomna kalkmjölken blandas med såpluten. Slutligen till- 
sättes I kg. kejsargrönt, som omsorgsfullt kringröres i det 
hela. Blandningen - lämpar sig förträtfligt som medel ej blott 
mot ofvannämnda art utan äfven mot åtskilliga andra fruktträd- 
borrare. 

Äpplevecklaren (Carpocapsa pomonella 1.). — GOETHE 
har beträffande denna art funnit, att den under ett år har tvänne 
generationer. Den andra framkommer i midten af augusti. Till 
följd häraf måste man i midten eller slutet af juli undersöka 
fångstgördlarna.  Påträffar man då puppor; har man att vänta en 
andra generation, och måste man därför skyndsamt borttaga görd- 
larna samt genom att t. ex. doppa dem i kokhett vatten förgöra 
invånarna. Gördlarna böra därefter uppsättas på nytt kring trä- 
den. Att äpplevecklaren särskildt under varma vegetationsperio- 
der uppträder i tvänne generationer har afven blifvit konstateradt 
af LÖSTNER och JUNGE. Såsom medel mot ofvannämnda skade- 
djur har ofta förordats upphängning i träden af fångstflaskor. 


EWwERT har experimenterat härmed och funnit, att uti 8 st. glas. 


innehållande I 2 ig sockerlösning och äpplemos fångades från 

den 15 maj till den 30 september: 5 tvestjärtar, 7 florsländor, 

4 bin, 26 getingar och 376 fjärilar utom en mängd flugor. Af 

fjärilarna voro 2: Sesia myoptiformais, resten för fruktträden all- 

deles oskadliga arter. Carpocapsa saknades sålunda alldeles. 

Författaren anser till följd af detta resultat de vanliga fångst- 
6 


RTESEENSESSESESISEEAET VANESSA 


TULLGREN, A.: UR DEN MODERNA PRAKT. ENT. LITTERATUREN. 239 


gördlarna vara att föredraga, särskildt som de äro betydligt enk- 
lare att sköta. 

Svartfläckiga ringminerarmalen (Cemziostoma scitella 
ZELL.) Ifrågavarande art har hittills ansetts som tämligen sällsynt 
och har blott i enstaka fall gjort verklig skada. Uti Wärtemberg 
har den emellertid uppträdt i stor mängd samt till följd af sitt 
frosseri fullkomligt aflöfvat åtskilliga äppleträd. Fjäriln har tvänne 
generationer. Acggen träffas i maj och i slutet af augusti på 
knoppar och blad. I början af juni och september kläckas dessa 
och larverna äta sig in i bladens lösare väfnad. Här göra de 
nu talrika mer eller mindre koncentriska ringgångar, hvilka till 
följd af de hopade exkrementerna te sig brunsvarta. Puppan 
anträffas i barkspringor eller dyl. uti en liten snöhvit, spolfor- 
mig kokong. — I allmänhet utbilda af denna skadeinsekt an- 
gripna träd blott förkrympta, missbildade frukter. Det enda me- 
del, som visat sig fullt lämpligt mot denna insekt, är att nog- 
grannt rengöra stammar och grenar samt bestryka dem med 
kalkmjölk. 

Äpplebladlusen (ÅAphis mali KocH.) — SmitH har när- 
mare studerat denna art, som uteslutande förekommer på äpple- 
träd. Så snart knopparna på våren börja slå ut, kläckas äggen. 
Efter ungefär fjorton dagar är »stammodern» utvecklad. Denna 
föder då ett antal ungar, som efter 9 å 10 dagar producera en 
annan generation, af hvilken något mindre än hälften saknar 
vingar, De vingtörsedda individerna utflytta nu fiån sin födelse- 
ort, och sedermera födas under vegetationsperiodens lopp 7 gene- 
rationer vinglösa, parthenogenetiska honor. I oktober framkomma 
hanar och honor, hvilka senare efter parningen genast börja lägga 
ägg. Härmed fortsätta de ända till början af december, om 
väderleken tillåter. Azggen äro till en början gröna, bli seder- 
mera svarta och glänsande. De läggas vanligen i närheten af 
knopparna. 

Som medel mot denna äpplelus framhåller han de vanliga 
medlen, men betonar, att den lämpligaste tiden för djurens dö- 
dande är strax, då de äro utkläckta, samt att då en besprutning 
med 2 Z-ig tobaks-såplösning torde göra god nytta. På hö- 
sten förordas ett kraftigare medel, enär lössen då äga större mot- 
ståndskraft. Genom förståndig beskärning af träden vid lämplig 


2 


2040 ENTOMOLOGISK "TIDSKRIFT 1903. 


tid och sedermera uppbränning af de afskurna skotten kunna 
talrika ägg förgöras. 

Blodlusen (Schizoneura lanigera Hauvssm.) — Mot denna 
svåra skadeinsekt hafva talrika medel proberats. Så t. ex. fotogen, 
kolsvafla och benzolin, utspädda med ända till 5 å 6 gånger så 
mycket vatten. Af dessa medel torde de båda sistnämnda vara 
för träden oskadliga, under det att fotogen först, när den blifvit 
utspädd med 4 gånger så mycket vatten och därutöfver, anses 
vara tämligen ofarlig. En särskild ståndpunkt beträffande utrot- 
ningen af denna insekt intager MULLER. Denne anser nämligen, 
att trädens behandling med torr pensel eller borste är tillfyllest- 
görande och bättre än flertalet andra medel. Större träd kunna 
likväl ej så behandlas, men anser han, att kraftig gödsling mot- 
verkar blodlusens härjning och erinrar slutligen om, att epide- 
mien vanligen försvinner efter några års förlopp: 


III. Skadedjur på köksträdgårdsväxter. 


Sparrisglansbaggen (Crzoceris asparagi L.) — På grund af 
att de unga sparrisskotten äro mycket känsliga för ämnen afsedda 
att döda skalbaggarna, torde man företrädesvis rikta utrotnings- 
försöken mot de utvecklade larverna, som träffas på sparrisen 
under sommaren. FLETCHER rekommenderar som medel mot 
dessa bl. a. följande metoder: 1) att hvar tredje eller fjärde dag 
öfverpudra sparrisstånden med nysläckt kalk; detta bör göras på 
morgnarna innan daggen torkat bort; 2) att öfverpudra växterna 
med en blandning af kejsargrönt och mjöl eller kejsargrönt och 
kalkpulver; 3) att skaka af och uppsamla larverna. Dessa äro 
mycket känsliga för solvärmen, hvarför de utsatta för densamma 
i allmänhet dö. Att när sparrisen skördas låta enstaka skott 
kvarstå. Dessa, som då utsättas för honornas angrepp, i det de 
ju på desamma lägga sina ägg, afskäras sedermera och brännas. 

Ärtbaggen (Bruchus pisi 1L.) — FRANK har beträffande 
detta skadedjur lämnat en sammanfattande framställning af dess 
betydelse för landtbruket och utrotningsmetoderna mot detsamma. 
Ärter, angripna af skalbaggen förlora betydligt sin grobarhet, 
vare sig ärtbaggen ännu. befinner sig i dem eller ej. Ej alla 

8 


TULLGREN, A.: UR DEN MODERNA PRAKT. ENT. ETITTERATUREN. 241 


ärtsorter angripas af insekten, så synes den t. ex: ej ha smak 
för s. k. pelusker eller sandärter. Om ärter, angripna af Brucluus 
pisi, upphettas till en viss grad, kan man locka ärtbaggarna fram 
före vinterns inbrott. Dessa skalbaggar dö emellertid kort därpå, 
äfven om de förvaras i varmt rum. Till följd häraf rekommen- 
derar FRANK, att angripna ärter under några timmar utsättas för 
torr värme om 50 å 60”. ' Härigenom skulle sålunda skalbag- 
garna drifvas ut och sedermera kunna dödas. En annan metod 
är att behandla ärterna under 10—30 minuter med kolsvafla: 
50 kem. kolsvafla till i hl. ärter. Detta medel användes hälst 
omedelbart efter skörden. 

RöriG framhåller en metod, enligt hvilken man kan erhålla 
ej blott ärtbaggfritt utsäde till och med ur starkt angripna ärter, 
utan äfven att förhindra att eventuellt utkrupna ärtbaggar få till- 
fälle sprida sig ut till fälten, samt att skördade ärter så väl bli 
befriade från ärtbaggar, att de kunna försäljas för hushållsända- 
mål, om ”ärterna utbredas i ett c:a fotsdjupt lager i ett rum, 
som under 4—7 dagar hålles vid en temperatur af 19—22!/2”. 
Därefter . böra ärterna siktas öfver ett kärl innehållande vatten 
och något fotogen. Under januari och förra hälften af februari 
bör enl. RÖRIG denna metod användas, emedan ärtbaggarna då 
efter en relativt kort uppvärmning framkomma. 

Jordloppor (Phyllothreta sp.) på potatis. JONES har under 
flere år studerat potatisväxtens skadedjur och särskildt de på 
densamma ofta härjande jordlopporna. Som utrotningsmedel 
framhåller han först och främst arsenikhaltig bordeauxvätska. 
Resultatet af besprutningar med detta medel visar han genom en 
enkel beräkning af antalet hål, gjorda af insekterna på ett visst 
antal blad, besprutade och obesprutade. Enligt denna beräkning 
finner han, att blad, som besprutats med ofvannämnda vätska 
plus såpa, äga betydligt mindre än hälften antal gnagda hål. 
Såpan anser förf. vara af mindre vikt, ty äfven om den uteläm- 
nats har resultatet blifvit nära nog lika godt. 

Kålfjäriln (Pieris brassice L.)y — 1898 voro »kål- 
maskarna» synnerligen talrika i Belgien. : Härvid gjordes den 
iakttagelsen, att den kål som var planterad närmast gårdarna 
var mest angripen. Längre ut på fälten voro larverna betydligt 
färre. — DEL GUERrRCIO har experimenterat med åtskilliga besprut- 


Entomol, Tidskr., Årg. 24, H. 4 (1903). 9 16 


242 ENTOMOLOGISK' TIDSKRIFT 1903. 


ningsmedel mot kålfjärillarver. > Bland dessa rekommenderar han 
särskildt en 1!/2—21/s-procentig lösning af grönsåpa i vatten. 
Detta medel verkar synnerligen kraftigt på larverna och kvar- 
lämnar ingen elakartad lukt på kålen. Vanlig hård såpa verkar 


först vid 2!/2—3-procentig lösning. 

Ågromyza simplex LoEw, en fluga, är ett nytt skadedjur på 
sparris. — SIRRINE har iakttagit larven, som gör långa gångar 
mellan hud och bast på stjälken. Enda hittills kända medlet är, 
att skära af och bränna angripna skott. 

Ärtbladlusen (Nectarophora destrucior JoHNS.) är en blad- 
lus, som 1899 beskrefs af JOHNSON, och som synes vinna ganska 
stor spridning i Förenta staterna. Den uppträder ofta mycket 
häftigt och synes vara nära nog lika allmän å ärter i trädgår- 
den som på öppna fältet. Bland de medel, som --mot detta 
svåra skadedjur proberats, torde besprutning med följande tobaks- 
lösning vara lämpligast. 3 kg. tobak får under några timmar 
ligga i c. 50 liter vatten. I den så uppkomna infusionen upplöses 
0,6 kg. fiskoljesåpa. Sedermera utspädes densamma med ytterligare 
50 liter vatten. Utom detta medel har man användt fotogen- 
emulsion, men funnit den af mindre värde och ganska farlig för 
ärterna. En 7,5 26 -ig vattenlösning dödade sålunda blott 10— 
15 Zz af lössen, samt skadade äfvenledes 1 någon mån blad- 
verket, en 10 95-ig dödade endast. 25—35 2 och en 12!Y/2— 
30 2-ig dödade 50—60 & af lössen, men bladverket blef till 
stor del förbrändt. Lössens naturliga fiender synas ej vara många, 
och deras talrikhet är betydligt olika äfven å mycket närgränsande 
platser. Enligt JoHNSON är sannolikt rödklöfvern lössens egent- 
liga foderväxt. Den förlust, som ifrågavarande skadeinsekt under 
år 1899 åstadkom på ärterna i de längs atlantiska hafvet be- 
lägna nordamerikanska staterna, uppskattades till ej mindre än c. 
11,500,000 kr. i svenskt mynt. 

Thrips sp. — FERNALD och HINDS hafva experimenterat 
med utrotningsmedel mot en Z/hrips-art, som i hög grad skadar 
gurkor, drifna i bänkar eller varmhus. - Som lämpligaste medel 
framhålles rökning af: växterna. Rökning med kolsvafla torde 
vara minst användbar, då kolsvaflegasen är för tung och vän: 
ligtvis ej når upp till de högre belägna växtdelarna: Visserligen 
kan gaskvantiteten ökas i så hög grad, att denna olägenhet för- 


10 


TULLGREN A.: UR DEN MODERNA PRAKT. ENT. LITTERATUREN. 243 


svinner, men i stället löper man då risken, att de närmast mar- 
ken belägna växtdelarna skadas af gasen. Nikotinrökning för- 
ordas däremot såsom ett utmärkt godt medel. 20 kem. nikotin, 
utspädt med 750 kem. vatten räcker till ett rum om 142 kbm. 
Vätskan får afdunsta under natten, skadar på intet sätt växterna 
och dödar ofelbart alla thripsar. Rökning med blåsyra är äfven 
ett godt medel, men kan under vissa förhållanden åstadkomma 
skada å drifhusväxter t. ex. tomater. 


IV. Skadedjur å sädesslagen. 


Spannmålsvifveln (Calandra granaria TiN.). — Ett godt 
medel mot detta skadedjur är att behandla spannmålen med kol- 
svafla. 40—45 gram åtgå per hektoliter och får verka under 
1—112/3> dygn. När magasinsrummen äro tömda, skuras de med 
kokhett vatten noga i sprickor och vrår, samt bestrykas därefter 
med tjära eller fotogenkalk. Slutligen rökes med en blandning 
af salpeter och svafvelblomma, 100 gr. salpeter och 1,400 gr. 
svafyelblomma räcka för ett rum om 50 kubikmeter. 

Kvarnmottet (Ephestia Kiilmella Zeir.). — I Förenta sta- 
terna har detta lilla skadedjur på sista tiden förorsakat betydlig 
skada. En författare jämför till och med dess härjningar med 
dem, som t. ex. sträckgräshopporna eller kornmyggorna åstad- 
komma. 1877 upptäcktes insekten för första gången i Tyskland, 
1885 i Belgien, 1889 härjade mottet i Canada och sedan 1892 
i. Förenta staterna. Äfven i Mexiko och Australien har skade- 
djuret fått fäste. Skadorna utgöras som bekant däruti, att sä- 
deskornen gnagas sönder och sammanväfvas till stora oregel- 
bundna klumpar, hvilka till och med kunna vid malning stoppa 
maskinerna och förorsaka andra olägenheter. LUGGAR framhåller 
nödvändigheten af att alla sädeslaster, som införas till Förenta 
staterna, noggrant undersökas af kompetent person. I hvarje 
kvarn borde finnas ett rökrum, i hvilket alla kärl, säckar och 
dyl. kunna decinficieras. Kvarnar, 1 hvilka detta mott fått fäste, 
böra behandlas med kolsvafla. Först behandlas den nederst be- 
lägna våningen. Sedan alla fönster och dörröppningar blifvit 
stängda, och all eld blifvit släckt, inställes kolsvaflan, som får 


| 


€v 


244 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


afdunsta under natten. Lämpligast att företaga en dylik desin- 
”fektion är ju en. lördagsafton. — "Äfven tvättning af rum etc. 
med fotogen är ett utmärkt medel, dock torde detta ej böra 
användas inom sådana lokaler, där man riskerar, att säden skall 
komma i beröring med fotogenen. 


Vv. Skadedjur på löf- och barrträd. 


Vanliga snytbaggen (Hylobius abietis L.). — Gent emot 
denna skadeinsekt betjänade sig LEHNER af ett slags fångstred- 
skap, som han kallar terpentinfångbarkar. Dessa utgöras af stora 
granbarkstycken, c. 22X 25 cm, som skäras ut från stammarna. 
På insidan bestrykes de med terpentin, kanterna lämnas obe- 
strukna. Per hektar behöfvas c. 300 dylika fångstbarkar. De 
läggas ut för bekvämlighetens skull radvis och betäckas med 
grenar. I början af skalbaggens svärmningsperiod vittjas de dag- 
ligen. Sedermera hvarannan eller hvar tredje dag. Då terpen- 
tinen är ett synnerligen godt lockmedel, rekommenderas metoden. 

Vanliga tallspinnarestekeln (Lyda pratensis FABR.). — 
Denna art har nyligen varit föremål för åtskilliga forskares stu- 
dier. ArLrTUM meddelar följande. 

Stekeln angriper i regeln 50—380 åriga skogsbestånd, där 
den förstör kronorna, men lämnar undervegatationerna i fred. 
Hvarje generation behöfver tre är för sin utveckling, och efter 
hvarje hufvudsvärmning uppträda mindre eftersvärmningar. Svärm- 
ningen varar omkring tre veckor och börjar vanligen i slutet af 
maj eller början af juni. Under varma och soliga dagar ser 
man steklarna flyga kring från kl. 9 på morgonen till omkr. 2 
c. m. Under den sista veckan i juni börjar larven sin åverkan, 
i det barken gnages af vid basen af skotten. TI slutet af juli 
spinna larverna sig ner till marken, i hvilken de krypa ned 
c. 5 cm. Här ligga de utan kokong uti en bönformig liten håla 
oförpuppade till maj det tredje året, då de omkr. 8 dagar före 
imagos svärmning öfvergå till puppor. — Antalet hanar och honor 
förhålla sig som 3:T1. 

Tallspinnarstekelns naturliga fiender känner man ej när- 
mare, och de hittills proberade utrotningsmetoderna hafva rted- 


12 


TULLGREN, A.: UR DEN MODERNA PRAKT. ENT. LITTERATUREN. 245 


fört föga resultat. Ytterligt litet resultat vanns genom att hacka 
om jorden till c. 1 dm. djup och genom utströning af frätande 
ämnen) t. ex. kalk, kalisalter, antinonnin samt genom att låta 
barn samla steklar under flygtiden. Bättre resultat erhölls genom 
att under starkt angripna träd breda ut stora pappstycken, hvars 
kanter voro limbestrukna. Radikalast vore en trefaldig omkalk- 
ning af jorden, åtföljd af larvinsamling, men metoden är för dyr- 
bar. Ett annat likaledes dyrt, men utmärkt medel är att an- 
bringa I meter breda limbestrukna gördlar kring träden. I dessa 
gördlar fastna steklarna ofta i ett antal af 2-—3,000. Förträff- 
ligt lär äfven vara att på bestämda ställen under svärmnings- 
tiden nedslå c. 2 meter långa, skalade och i sin öfre hälft lim- 
bestrukna tallpålar. 

Bekämpandet af denna skadeinsekt försvåras 1 hög grad 
enl. LUCKE därigenom, att larven är så seglifvad, genom jinsek- 
tens oerhörda förökningsförmåga, genom bristen på naturliga fien- 
der och genom svårigheten att i rätt tid observera och öfver- 
skåda faran. Ljus och värme verka i hög grad på densamma. 
Så visade det sig att inom ett skogshygge, där solen låg på som 
kraftigast, hade c. 75 2 steklar framkommit, öster därom hade 
blott: 60 2 och i ett åt väster gränsande bestånd på de ljusa- 
ste : ställena endast 55 2 kommit fram. Häraf följer äfven, att 
svärmningen : är som lifligast vid middagstiden. Beträffande stek- 
larnas första framträdande så äro de synnerligen regelbundna. 
På ett ställe i Tyskland har man sedan många år tillbaka iakt- 
tagit de första steklarna den 26—28 maj. — För att fånga ima- 
gines föreslår LUCKE följande metod. På c. 15 em. tjocka pålar 
eller träd uppspikas tvänne pappskifvor c. 75 X 120 cm, stora. 
Den ena af dessa fästes nere vid marken. Den andra 30—59 
cm. ofvanför. Båda skifvorna bestrykas med lim, — Till ett 
dylikt arbete kunna kvinnor mycket lätt användas och man und- 
viker limning direkt på träden, hvarigenom man ej behöfver be- 
fara en minskning i virkets saluvärde. 


—— tj 


246 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


OM DET VANLIGA SPINNKVALSTRET. 
(SEE TREAN CIEH SELIN USB 


Uti Tijdschrift over Plantenziekten för år 1898 har prepa- 
ratorn vid högskolan i Gent G. STtarS skrifvit en uppsats om 
nämnda lilla acarid, hvilken torde vara förtjänt af ett något ut- 
förligare referat i föreliggande publikation. Spinnkvalstret är ju 
ett af våra vanligare skadedjur å fruktträd och bärbuskar, och 
få trädgårdsmän torde ha undgått göra någon slags bekantskap 
med detsamma. Under namn af »spinn» gå i allmänhet bland 
trädgårdsfolk åtskilliga arter acarider, så t. ex. /rombidium- eller 
Gamasus-arter, de sistnämnda ytterst vanliga i drifbänkar och 
växthus. Flertalet af dessa äro emellertid föga skadliga, oaktadt 
deras talrikhet där de förekomma. Detsamma lär man emeller- 
tid ej kunna säga om det vanliga lilla röda spinnkvalstret, hvars 
vetenskapliga namn är Zetranychus telarius L. Detta kan näm- 
ligen mången gång förorsaka rätt stora förödelser och är synner- 
ligen svårt att bli af med. Arten är spridd öfver större delen 
af den civiliserade världen, är allmän i Europa och Amerika 
samt finnes dessutom äfven i Australien. Utom 7. telarius IL. 
känner man åtskilliga andra arter, hvilkas lefnadssätt är likartadt. 

Spinnkvalstret är som bekant ej någon insekt, utan räknas 
till spindeldjuren. Det är ett litet, nära nog mikroskopiskt djur 
c. 1/3 mm; ' långt, i fullvuxet stadium? försedermedsarpar bem 
Hufvudet, bröstpartiet och bakkroppen äro intimt förenade till 
en mer eller mindre äggrund, kullrig liten kropp. Vid stark 
förstoring kan man skönja de framtill något utskjutande mun- 
delarna, hvilka äro stickande eller sugande. Framtill sitter ett 
par ytterst små, röda ögon. Kroppen är glest klädd med täm- 


it 


TULLGREN, A.: OM DET VANLIGA SPINNKVALSTRET. SAT 


ligen långa hår. Till färgen är det grönt till rödaktigt. Yngre 
individer äro alltid blekare färgade. 

I fullvuxet stadium öfvervintra djuren under stenar, gräs- 
rötter, affallna blad eller andra på marken liggande växtdelar, i 
springor, under bark etc. På våren eller försommaren spatsera 
de upp i träd och buskar m. m. för att söka upp bladverket. 
Utom på fruktträden finner man dem på lind, kastanje, dessutom 
på talrika grässorter, å ärter, bönor, gurkor, betor, klöfver och 
linser, på talrika prydnads- och ogräsväxter m. m. 

Vanligen under 'senare hälften af maj läggas de små klot- 
formiga äggen. Medelst ytterst fina trådar fästas dessa i allmän- 
het vid bladens undersida, företrädesvis i insänkningarna längs 
medelnerven. I början äro äggen hvita, nästan genomskinliga, 
bli sedermera mörkare och slutligen guldgula. Efter ungefär en 
vecka kläckas äggen. Ungarna likna alldeles de fullvuxna utom 
däruti, att de till färgen äro blekare samt endast försedda med 
sex ben. 

Talrika generationer kunna framkomma under en vegetations- 
period, särskildt om väderleken är torr och varm. 

Spinnkvalstren förfärdiga på bladens undersida en fin siden- 
glänsande väfnad, under hvilken de själfva befinna sig. På bla- 
dens öfversida finner man blott tomma larvskinn och en del ägg. 

När man med ett förstoringsglas betraktar ett blad, som är 
behäftadt med spinn, ser man hur raskt och lifligt en mängd af 
de små kvalstren springa omkring, andra åter sitta orörliga, i 
färd med att äta eller rättare suga. Med tillhjälp 'af tvänne 
skarpa och kraftiga hakar borra djuren hål i bladhuden, hvar- 
efter de egentliga sugverktygen stickas in i den mjukare svamp- 
väfnaden. Genom sugningen förorsakas skadan å växten. Denna 
kan yttra sig på olika sätt. I allmänhet blir resultatet följande. 
På de ställen, där kvalstren sugit sig fast, uppstå så småningom 
ljusa fläckar, stundom blekt röda eller bruna, hvilka i allmänhet 
börja, där bladets hufvudnerv utsänder en sidogren. Småningom 
breda dessa fläckar ut sig stundom öfver hela bladskifvan. Bla- 
det blir, hvad man kan kalla »förbrändt». Nu vandra kvalstren 
öfver till andra, friska blad. Då omständigheterna äro gynnsamma 
för djuren, blir växten aflöfvad inom kort; och är det mycket 
unga, t. ex. fruktträdplantor, förmå dessa oftast ej emotstå en 


2 


248 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


dylik aflöfning utan dö. Som ofvan nämndt, är faran störst under 
torra och varma somrar, och då kunna stora ekonomiska för- 
luster orsakas af dessa smi djur, om de fritt få husera, Sär- 
skildt bruka fruktträden 1 vissa trakter vara illa utsatta, och där 
humle odlas, ha förlusterna många gånger varit synnerligen kännbara. 

De medel, som försökts gent emot Zetranychus telarius, 
äro mycket talrika, och tyvärr äro de flesta till sina verkningar 
ganska osäkra. De vanligast använda äro följande: 

1. Svafvelblomma. Enligt PLAYFAIR är bästa metoden 
att beströ växterna med svafvelblomma, då de äro fuktiga af 
dagg eller efter regn. Äfvenledes kan man bespruta med en bland- 
ning af 4 kg. grönsåpa och 5 kg. svafvelblomma på 450 liter 
vatten. En annan besprutningsvätska, som med framgång an- 
vändts i Amerika, består af 600 gr. kalk och lika mycket svafvel. 
Detta röres tillsammans 1i litet vatten, spädes sedermera ut något 
och kokas ett par timmar, därefter utspädes det ytterligare med 
100 liter vatten. 

2 - Svafvellefver eller svafvelkalium kan äfven användas 
till besprutning, 2,5 gr. pr liter vatten samt litet såpa. Bör an- 
vändas genast. 

3. Fotogenemulsion. Om detta medel användes 1 tid, 
torde det vara ganska verksamt. 

4. Lysol. Detta ämne anbefalles ofta som ett utmärkt 
besprutningsmedel, såväl mot svampar som mot insekter. Som 
medel mot svamp torde det emellertid vara alideles obrukbart, 
under det att som insektsdödande medel det är förträffligt, om 
det användes med försiktighet, enär en för stark dosis ofta med- 
för skada för: växterna. Gentemot »spinn» rekommenderar 
RATHAY. det på -det lNlifligaste. "En 0,25-25-ig lösning i vatten 
(= 2!/2 gram pr liter vatten) torde verka kraftigt på dessa skade- 
djur, och ingen fara för växterna. föreligger. 

5. Antinonnin. Detta ämne har fått sitt namn på grund 
af dess användning mot nunnan (Lymantria monacha) och inne- 
håller c. 50 & orthodinitrocresolkalium. Särskildt mot mjuk- 
hudade djur är antinonninet mycket verksamt och rekommenderas 
äfven mot spinn. Besprutningsvätskan utgöres af !/g—1/; kg. 
antinonnin och 11/3 kg. såpa på 100 liter vatten. Ämnet är ex- 
plosivt och således eldfarligt. 


TULLGREN, A.: OM DET VANLIGA SPINNKVALSTRET. 249 


6. Afkok på tomatblad rekommenderas gent emot spinn 
af WESTON. 

Utom ofvan omtalade medel har man proberat åtskilliga 
andra, som visat sig mer eller mindre odugliga. Så t. ex. duger 
ej en besprutning med kvassiadekokt, och äfven mot »rökning» 
med bläsyregas visa sig dessa små kvalster ganska motstånds- 
kraftiga. 

I hvarje fall behöfs ett par besprutningar med en veckas 
mellanrum. Dessutom bör man hopsamla och förgöra "alla »för- 
brända» växtdelar, ej använda stödjekäppar, som äro sprickiga 
eller försedda med bark, då kvalstren lätt på dylika -kunna finna 
lämpliga öfvervintringsplatser, samt bestryka käpparna och väx- 
ternas stammar, där så kan gå för sig, med t. ex. kalkmjöl 
eller svafvelblomma, hvarigenom växterna till en viss grad skyd- 
das äfven mot en del andra skadedjur. 


A:ep 


NYA UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE YPONOMEUTA- 
ARTERNAS LEFNADSSÄTT. 


Uti Bulletin de la société d'etudes et de vulgarisation de 
la zoologie agricole för år 1902 har professor PAUL MARCHAL, 
föreståndare för Station entomologique de Paris, publicerat en 
uppsats med titel: Observations sur la biologie des Hypno- 
meutes et remarques å propos de la distinetion des éspeces 
nuisibles aux arbres fruitiers, hvari åtskilliga nya fakta af stort 
intresse särskildt rörande VYVponomeuta malinellus utvecklings- 
historia framläggas. 

Redan 1834 hade den engelske forskaren Lewis följt en 
Yponomeuta-arts, »padellus», utveckling och konstaterat sättet 
för äggläggningen. Larverna framkläckas redan i oktober, men 


I 


250 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


först följande år krypa de fram i det fria. De börja emellertid 
ej genast spinna sina väfnader, utan borra sig in i de unga bla- 
den, där de förtära det saftiga svampparenkymet utan att an- 
gripa epidermislagren. Liknande iakttagelser gjordes sedermera 
1850 i Frankrike af DELACOUR. Äfven BisskrE undersökte samma 
djur 1875 och kom till liknande resultat. Detta är emellertid 
blott brottstycken ur spinnmalens utvecklingshistoria. MARCHAL 
studerade 1897 någon af de vanligare Yponomenuta-arterna och 
framlägger uti ofvannämnda publikation sina observationer. 

Yponomeuta malinellus Z. är den art han noggrannast följt. 
Under förra hälften af juli! börjar äpplespinnmalen visa sig. 
Några dagar efter fjärilarnas framkomst träffar man dem zn copula, 
och finner man dem då sittande vända från hvarandra och i 
rak horisontell ställning. Äggen, som läggas under loppet af 
juli månad, variera i antal mellan 50 och 80. De fästas på 
grenarna i vanligen ovala grupper eller plattor och öfverdragas 
af ett klibbigt, till färgen gult ämne, hvilket efter några dagar 
stelnar till en resistent hinna eller skal. Aggsamlingen är i me- 
deltal 4 å 5 mm. lång, något konvex, och på det omgifvande 
skalets yta märker man de innanför i rader ordnade äggen. 
Efter hand mörknar skyddsskalet och antar en brungrå färgton, 
starkt öfverensstämmande med barkens färg. Vanligen träffas 
äggsamlingarna på de yttersta grenarna. 

Redan i september samma år äro larverna färdiga, samt 
krypa ut ur äggskalen, men förbli hela hösten och vintern kvar 
under skyddsskalet. 

Den 30 april iakttog MARCHAL framkomsten af de nya lar- 
verna efter vinterhvilan. Genom ett litet hål i skyddsskalets tak 
praktiserade den ene efter den andre sig ut ;j det fria. De åto 
sig nu in i knopparna och, när dessa sedermera fullt öppnade 
sig, kunde man iakttaga de små larverna krypande kring på de 
unga bladen. Den 6:te maj tycktes de likväl alla ha försvunnit. 
Han märkte emellertid snart, att i spetsen af flera blad på så- 
dana grenar, där ägg förut anträffats, af någon anledning upp- 
stått röda fläckar, och när han närmare granskade dessa, fann 
han, att i det röda bladpartiet doldes omkring ett dussin larver, 


1 Tiderna gälla blott för Frankrike och andra lärder på samma bredd- 


grad. 


TULLGREN: NYA UNDERS. RÖR. YPONOMEUTA-ART:S LEFNADSS. 251 


inkrupna i bladsubstansen. De voro alla ordnade sida vid sida 
med hufvudena riktade mot bladbasen och i kontakt med bla- 
dets gröna väfnad. De förblefvo orörliga i detta gömställe tills 
de undergått en hudömsning. Vid denna tidpunkt är det enligt 
MARCHAL . ytterst lätt att i en trädgård konstatera närvaron af 
äpplespinnmalar just genom dessa rödgula fläckar på bladen, och 
framhåller han lämpligheten af, att då vidtaga en besprutning 
eller annan åtgärd för dödandet af larverna, men påpekar att 
man härvid ej bör dröja, då larvernas vistelse i bladen är af 
tämligen kort varaktighet. 

Den 21 maj kunde man iakttaga de första antydningarna 
till väfnader. Larverna voro emellertid ännu blott halfvuxna. 
Under loppet af juni tillkommo de stora väfnaderna och omkring 
den 24 juni började larverna förpuppas. 

Yponomeuta malinellus torde hittills blott varit träffad på 
äppleträden. Visserligen angifver DAHLBOM den förekomma i 
Sverige på Sorbus torminalis, men enligt SCHÖYEN torde det 
vara Yponomeuta padellus, hvilken åtminstone i Norge lär ersätta 
Y. malinellus. Desto intressantare var professor GUILLAUD'S 
fynd af denna art på mandelträdet (Amygdalus communis). Un- 
der c. 7 å 8 år har den nämligen enligt denne härjat mandel- 
träden i trakten af Aix-enProvence, hvarvid en mängd träd på 
grund af den årligen återkommande aflöfningen dött ut. 

Anmärkningsvärdt är, att professor GUILLAUD iakttagit, att 
kokongerna af den Y. malinellus, som förekom på Amygdalus, 
i hög grad liknade kokongerna af Y. padellus, i det väfnaden i 
kokongen var synnerligen tunn. Skillnaden i kokongernas bygg- 
nad har ofta användts som karaktär för att skilja Y. padellus och 
malinellus. Å andra sidan är det tydligt, att födans beskaffenhet 
lätt kan inverka dels på förmågan att producera spinnmaterialet 
och dels som en följd häraf på kokongens utseende. 

Beträffande Yponomeuta padellus biologi framhåller MAR- 
CHAL, att den i mycket öfverensstämmer med nyssnämnda arts. 
De framkomma vid samma tid på sommaren och öfvervintra 
under likartade förhållanden. Däremot synas larverna efter fram- 
komsten på våren ej uppträda som minerare. Enligt KALTEN- 
BACH skulle denna art uppträda i två generationer under året. I 
Frankrike förekommer likväl endast en generation. Äfven Ypo- 


3) 


252 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


nomeuta cognatellus HB. för ett lefnadssätt, som mycket öfver- 
ensstämmer med de båda föregående arternas. Äggsamlingarna 
träffas hos denna art vanligen på buskarnas nedre delar. Så 
snart larverna på våren kommit fram, stiga de upp för grenarna 
och angripa omedelbart de knappt öppnade knopparna. Omkring 
den 15 juni äro väfnaderna som störst, och larverna börja för- 
puppa sig. 

Len senare afdelning af uppsatsen diskuterar professor 
MARCHBAL artskillnaden mellan Y. malinellus Z. och padellus L. 
Och på grund af den senare artens stora variabilitet, framkastar 
han frågan, huruvida dessa båda arter i själfva verket äro till 
arten skilda, eller de blott äro tvänne på grund af olika närings- 
ämnen uppkomna former. Genom att söka uppföda larver af 
malinellus på hägg, slån eller hagtorn skulle man möjligen erhålla 
en form liknande Y. padellus och tvärtom. Och framdeles har 
professor MARCHAL för afsikt fullfölja sina undersökningar i denna 


riktning. 


Aall 


Statsanslag till Entomologiska Föreningen. Kongl. M:t 
har äfven för i år i nåder beviljat Entomologiska Föreningen i 
Stockholm, för utgifvande af sin särskilda afdelning för praktisk 
entomologi af tidskriften, ett anslag af 1,000 kronor, under vill- 
kor, att 300 ex. däraf öfverlämnas till Statsverket utan ersätt- 
ning, likaledes 300 ex. af den däri införda årsberättelsen från 
Entomologiska Anstalten till Landtbruksstyrelsen, att den utgöres 
af minst fyra tryckark och en plansch samt tillhandahålles i bok- 
handeln till ett pris ej öfverstigande 1 kr. 50 öre. 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE 
Å GRAND RESTAURANT NATIONAL 
DENCSö FEBR 21003: 


Sedan vid början af sammanträdet protokollet från senaste 
sammanträdet blifvit uppläst och godkändt, meddelade ordföran- 
den, prof. AURIVILLIUS, att sedan dess till medlemmar af För- 
eningen invalts: fil. stud. W. KAUDERN, Stockholm, direktör G. 
LIND, Experimentalfältet, ingeniör E. W. EDLING, Stockholm, fil. 
kand: -W:: M. AXELSSON, fil. mag. H. FEDERLEY, fil. kand. TH. 
Järvi coch fil. kand. A. J.: SILFVENIUS, alla de senare från Hel- 
singfors. Under sammanträdet valdes fröken ESTHER LARSÉN, 
Stockholm, till ledamot af Föreningen. 

Den ene af revisorerna, grosshandlaren K. KNUTSON, föredrog 
härefter revisionsberättelsen för 1902, och beviljades enligt i be- 
rättelsen ingående förslag full och tacksam decharge åt styrelsen 
samt kassaförvaltaren. 

Föredraget för aftonen hölls af assistenten vid Statens Ento- 
mologiska Anstalt fil. kand. A. TULLGREN och handlade »Om 
våra nordiska spindlars bon och fångstnät». 

Först beskrefvos de mycket fulländade spinnverktygen: spinn- 
vårtorna med sina å hvarje vårta till 60 å 150 uppgående spo- 
lar, i hvilkas spetsar spinnkörtlarne utmynnade. Hos våra nor- 
diska spindlar är antalet vårtor sex, placerade å bakre delen af 
abdomens undre sida. Vid trådens tillverkning utpressas från 
spolarne spinnvätskan. Denna stelnar i luften till ytterst fina 
trådar, som sedermera sammanspunna bilda den enkla tråden i 
spindelns väfnad. Dels torra, dels klibbiga trådar kunna alla 
spindlar tillverka; härvid fungera olika körtlar. Vissa släkten 


i 


2154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


äga ett extra, reduceradt spinnvårtpar, det s. k. cribellum, med 
hvars tillhjälp uppluddade band eller flockar förfärdigas. 

Efter att i korthet ha berört de olika åsikterna rörande 
spindlarnas systematik öfvergick föredraganden till att redogöra 
för några mera typiska nätformer och bon. Så beskrefs att börja 
med den vanliga korsspindelns nät och sättet, hvarpå spindeln 
går till väga vid förfärdigandet af detsamma. Efter att ha från 
oftast en upphöjd plats pressat ut en tråd, som med vinden förts 
bort och slutligen fastnat vid något föremål, spännes en kraftig 
ram af trådar, som ofta genom påläggning af en eller annan 
extratråd ytterligare förstärkes. I denna ram drages en tråd dia- 
metralt, och från dennas midtpunkt spännes ett antal radier. I 
nälets centrum bildas en finmaskig centralplatta. Ett stycke från 
denna börjar spindeln sedermera utöfver radialtrådarne uppdraga 
en mer eller mindre tät spiral. Korsspindlarnes familj har att 
uppvisa dels vertikalt, dels horisontellt ställda nät. De senare 
äro de vanligaste. En del arter förfärdiga nät med ganska oregel- 
bundna ställningar. 

Från centralplattan går alltid en ledtråd till spindelns bo 
eller gömsle, i hvilket han under dagen sitter dold. Förmedelst 
denna ledtråd kan djuret med lätthet erfara, om något lämpligt 
byte fastnat i nätet. Han skyndar då genast fram, dödar och 
suger ur detsamma eller väfver in det för att längre fram suga 
ur det. Skulle en större insekt, ett bi eller en geting, ha fastnat, 
aktar spindeln sig visligen för att angripa densamma. Särskildt 
egendomligt nät bygger släktet Hyptiotes. Det är nämligen tri- 
angelformigt och utgör en sektor af ett normalt korsspindelnät. 
När bytet skall fångas eller ytterligare trasslas in i nätets trådar; 
skakar spindeln nätet ryckvis genom att ömsevis hala in eller 
släppa efter en af nätets grundtrådar, den nämligen som går ut 
från sektorns spets. 

Bona, som äfven ofta tjäna till förvaringsrum för kokon- 
gerna, variera i hög grad till sin form och byggnad. Särskildt 
egendomligt var ett af en liten Clubiona-art byggdt bo i toppen 
af /ris-blad. Bladspetsen var nämligen omböjd, så att en syn- 
nerligen kraftig, sluten bostad åt djuret och dess kokong hade 
bildats. Genom att bygga i toppen af ett dylikt blad blefvo 
ungarne tillräckligt högt exponerade för att lämpligen kunna, när 


2 


TRYBOM: ENTOM. FÖREN. SAMMANTRÄDE D. 28 FEBR. 1903. 255 


de framkommo, sprida sig till närgränsande växter. Vidare om- 
nämndes vattenspindelns bobyggnader. Hopp- och jaktspindlarne 
bygga enkla hålor eller säckar samt sakna planmässigt byggda nät. 
Föredraget belystes af större teckningar och i sprit förvarade 
spindlar samt spindelbon. 
; I sammanhang med det utförliga och med intresse åhörda 
föredraget yttrade sig professorerna LAMPA, SJÖSTEDT och AURI- 
VILLIUS. Den förre bragte spindlarnas »luftsegling» på tal. Prof. 
SJÖSTEDT förevisade gångar eller bon af »fågelspindlar» och med- 
delade, liksom prof. AURIVILLIUS, drag ur dessa spindlars lefnads- 
vanor. 


Filip Trybom. 


SÄLLSYNTARE SKALBAGGFYND. 


Den 4 oktober innevarande höst anträffades af herr AXEL 
JOSEPHSON vid Usggleviken nära Stockholm ett ex. af Nemo- 
soma elongatum 1.,som öfverlämnats till Riksmuseet, där svensk 
ex. af denna art hittills saknats. Arten har inom Sverige förut 
tagits i Bohuslän och vid Uppsala. 


Från postexpeditören herr B. VARENIUS hafva följande af 
honom gjorda fynd blifvit meddelade: Bembiduwm paludosum 
PANZ., funnen tämligen talrikt i juli månad innevarande år på 
stranden af Ätran vid komministerbostället Hagen i Vg.; Dictyo- 
ptera minuta FaAB., funnen vid Engelholm, Scymnus rubromacula- 
fus GorzE (= pymens FOURCR.), i Påhlsjö skog vid Helsingborg 

samt Fudectus Giraudi REDTB. vid Skäralid i Kristianstads län. 


AVLA 


nn 


256 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


HERR OC MUREUTER OG MINE NORSKE HUND 
AN ERTEMTPIPESRIAGE 


AV 


EMBR. STRAND. 


Herr O. M. REUTER har i et foregaaende hefte av tidsskriftet 
gjort sig den umage at ville »belysa» mine »Norske fund av Hemi- 
ptera». Om det er udelukkende nidkjerhed for videnskaben, 
som har beveget herr professoren til at rykke i felten mod mig, 
kunde - man: fristes til-at tvile paa; havde det veret tilfeldet, 
maatte han kunnet skrevet i en anden tone og undladt at kom- 
me med personligheder og uartigheder. Jeg har i min opsats 
tilladt mig at gjöre opmerksom paa en unöiagtighed i herr REU- 
TERS Oversigt over de skandinaviske Heteroptera; det skulde vel 
ikke vere dette som har sat den lerde mand i daarligt humör? 
Kanske vilde ogsaa mit arbeide paa udforskningen av Norges 
Hemipterfauna fundet mere naade for herr REUTERS öine, om 
jeg hadde tilbudt ham mit materiale til bestemmelse. Hvis det 
havde veret udelukkende av videnskabelig interesse herr REUTER 
bevegedes til at ta min opsats under behandling, vilde han dog 
vel ikke kunnet undladt at tilföie et par anerkjendende ord over 
at jeg, tiltrods for at hemipterologien ikke er mit specialfelt, dog 
har fundet tid og villet paata mig alt det arbeide, som har veret 
forbundet med at tilveiebringe og faa bearbeidet Hemiptermate- 
rialet; derved er dog selv efter hvad herr REUTER nödes til at 
indrömme, ikke mindre end 10 for faunaen nye arter paaviste, 
hvoriblandt ogsaa »synnerligen interessanta fynd», og at der ogsaa 
for de herfra landet för kjendte arter gives meddelelser, som 
tildels i betydelig grad foröger vor kundskab om landets Hemi- 
pterfauna, vil vistnok ingen upartiske kollegaer kunne ben&egte, 
selv om herr REUTER ikke kan bekvemme sig til at indrömme 
dette. — Herr REUTER motiverer offentliggjörelsen av sin »Fin- 
lands och den skandinaviska halföns Hemiptera-Heteroptera» bl. a. 


STRAND: REUTER OG MINE NORSKE FUND AV HEMIPTERA». 257 


med, at den »skulle sporra intresset för denna... insektgrupp»; 
hvorvidt det virkelig ligger herr REUTER saa varmt paa hjerte at 
vekke interesse for denne insektgruppe, kunde man imidlertid 
fristes til at. tvile paa, naar man ser, at da det sersyn indtref- 
fer, at der ogsaa her i Norge fremstaar en mand, som efter evne 
söger at udfylde hullerne i kjendskabet til landets fauna ogsaa 
paa dette omraade, saa skynder herr REUTER sig at overfalde 
denne mand, som det ser ud til for at pröve at gjöre ham umu- 
lig blandt kollegaer. Tror herr REUTER, at det er paa denne 
maade man bedst kan »sporra intresset»? 

At indskre&nke sig til udelukkende at tilveiebringe en sam- 
ling, saaledes som saa altfor mange entomologer gjör, medförer 
efter min mening kun, at ens arbeide er og bliver ganske uden 
betydning for videnskaben, saalenge der intet offentliggjöres om, 
hvad der maatte vere av nyt og interessant i samlingen; paa 
videnskabens omraade gjelder det altid, at »quod non est in 
litteris, non est in mundo». Derfor har jeg bestrebt mig for at 
faa offentiiggjort resultaterne av min samlervirksomhed; selv om 
disse ikke altid har veret saa serlig betydelige, vil meddelel- 
serna dog ha sit verd, naar en samlet oversigt over de til lan- 
dets fauna hörende arter av vedkommende grupper engang leveres. 

Naar jeg kun har fundet enkelte eksemplarer av arter, som 
man ifölge herr REUTER »under tiden för deras förekomst dag- 
ligen kan samla i hundratal», saa er derved at merke, at det er 
meget stor forskjel paa at samle udelukkende en enkelt gruppe 
og at samle leilighedsvis, hvad jeg som anfört for Hemipterernes 
vedkommende har gjort, da der er andre dyr, som har intresse- 
ret mig mere; selv de »sjeldneste» arter vil man jo (forudsat at 
det er virkelig »gode» arter) kunne samle i mangde, om man 
kan söge dem 1i rette tid og paa rette sted. At det skulde vere 
nogen mangel ved min opsats, at jeg omhyggelig har gjort op- 
merksom paa, hvilke arter jeg har fundet i faa og hvilke i mange 
eksemplarer, skulde jeg ikke tro; nogen holdepunkter ved be- 
dömmelsen av arternes hyppighed turde dog disse meddelelser 
avgi. Ligesaalidt kan det gjöre nogen skade, at ogsaa findeste- 
der for »almindelige» arter er medtagne. Der er nok av eksem- 
pler inden zoologien paa, at ellers almindelige arter kan mangle 
paa steder, hvor alle betingelser for deres forekomst kan synes 

Entomol. Tidskr. Årg. 24, H. 4 (1923). 2 17 


258 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


at vere tilstede, og hvor man derfor kunde vente at finde dem. 
— At man kunde indsparet nogen paginae ved endel udeladel- 
ser, kan saa vere, men det turde dog vere en mindre vasentlig 
side av sagen, og i hvert fald havde herr REUTER, som ikke har 
noget hverken med udgivelsen eller redaktionen av tidsskriftet at 
gjöre, ikke behövet at sörge over, at min opsats kom til at opta 
saa meget som 14 sider. — Hvad herr REUTERS pretenderede 
kjendskab til Norges Hemipterfauna angaar, saa turde det vistnok 
vere av samme slags som det, hvorpaa en hel del av THOM- 
SONS opgifter vedrörende arternes udbredelse grunder sig. Fordi 
om en art er funden eller endog forekommer hyppig i det syd- 
lige Sverige, gaar det ikke an uden videre at slutte, at den er 
udbredt over »tota Scandinavia». 

Hvad er det saa herr RRUTER serlig har at udsette paa 
min opsats? Jo, jeg skal ha angit som ny for faunaen en del 
arter, som allerede tidligere var kjendte herfra. Er nu det vir- 
kelig en feil av saa stor betydning, som herr REUTER vil gjöre 
det til? — Mig forekommo>2r det, at spörsmaalet om, naar en art 
förste gang er paavist inden et faunistisk omraade, vesentlig kun 
har historisk betydning; det faktum, som har zoologisk interesse 
er, at den overhovedet er paavist der; naar det förste gang er 
skeet, har mindre at sige. 

Det ser forresten ud til at herr REUTER ikke altid stiller 
likesaa strenge fordringer til sine egne arbeiders nöiagtighed, som 
han gjör til andres. Tiltrods for at i hans ovenn&vnte arbeide 
over Finlands og Skandinaviens Heteroptera »hufvudsaklig upp- 
märksamhet skulle egnas åt deras (Hemipternes) utbredningsför- 
hållanden», er herr REUTER dog kommet i skade for at begaa 
flere unöiagtigheder i meddelelserne om arternes udbredelse i 
Norge. Saaledes mangler enhver angivelse av norske lokaliteter 
for Sehirus morio 1.., Drymus sylvaticus FABR., og Scoloposte- 
thus podagricus FALL., der alle staar 1 SJEBKE. Og for 7 andre 
arter er kun nogen av de av SIEBKE angivne lokaliteter cite- 
rede; flere tildels serlig interessante mangler. 

Saa herr REUTER burde ikke vere fuldt saa streng ved be- 
dömmelsen av andres feil. At feie for sin egen dör burde vere 
det förste; saa kunde man siden tenke paa sin nestes. 


[ET 


BEITRÄGE ZUR KENNTNIS DER INSEKTENFAUNA 
VON KAMERUN. 


Nor 21: 


CERAMBYCIDEN 
VON 


CHR. AURIVILLIUS. 


Ich liefere hier ein Verzeichniss aller Cerambyciden, welche 
das hiesige Reichsmuseum aus dem Kamerungebiete empfangen 
hat. Die meisten Arten wurden dort von Professor YNGVE SJÖ- 
STEDT in den Jahren 1890—1892 gesammelt. 


Prionide. 


1. Parandra gabonica THOMS. 

Mehrere Sticke von VALDAU, KNUTSON und SJÖSTEDT ge- 
sammelt. 

2. Cantharocnemis plicipennis FAIRM. 

Ein & von dieser seltenen Art wurde von LINDOW gefunden. 

3. Ceratocentrus' spinicornis FABR. 

Ein & (SjöstEpDT). Das erste Fählerglied jist sehr kurz, 
kaum länger als breit und nicht an der Spitze erweitert; das 
dritte Glied ist wenig länger als das vierte und deutlich flach- 
gedruckt; die Fäöhler haben, wie schon DuviviEr (An. E. Belg. 
34 p. 28-—29) ausfiährlich dargelegt hat, nur 11 Glieder und. 
nicht 12, wie ILACORDAIRE angiebt. 

BIS No Vnnosen statt Dorycera WHITE, welcher Name schon vor 1853; 
fir eine Dipterengattung angewendet wurde, 


260 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


4. Ommatomenus megalops WHITE. 

I &, 2 29; das eine Weibchen stammt aus dem Delta des 
Nigerflusses. Die Weibehen stimmen mit WHritEs Beschreibung 
von megalops gut iäberein; das Männchen dagegen mit HIGGINS 
Beschreibung von serzcatus. Der Halsschild ist demnach beim 
& fein punktiert, beim 29 grob runzelig. Der ÖO. sericatus Hic- 
GINS ist nach meiner Ansicht nur auf das & von megalops ge- 
grändet. Zu den von HIGGINS, HAROLD und DUVIVIER angefihr- 
ten Unterschieden zwischen Ceratocentrus und Ommatomenus 
kann hinzugefägt werden, dass das erste Fählerglied bei Ozma- 
tomenus länger als breit und an der Spitze erweitert, und dass 
das dritte Glied fast doppelt so lang wie das vierte und bis zum 
letzten Viertel beinahe cylindrisch ist. Das & misst 74 mm., 
die 22 83o—90 mm. 

5. Macrotoma prionopus WHITE. 

Ein Pärchen, von LAMEERE bestimmt. 

6. Mallodon Downesi Hope. 


Cerambycide. 


7. Paroeme semifemorata CHrvrR. (= bispina AUuR.). 

Mehrere Stiäcke; die Schenkel sind besonders beim & viel 
stärker verdickt als bei der folgenden Art, welche fast lineare 
Schenkel hat. 

8. Paroeme annulipes CHEVR. Nur ein Stick. 

9. Xystrocera nigrita SERv. 

ro. Plocederus fucatus THOMS. 

11. Plocederus chloropterus CHEVR. 

r2. Plocederus viridipennis HoPE. 

13. Derolus dilatatus CHevrR. Nur ein Stäck. 

14. Derolus fulvus Jorban (Nov. Zool. 10 p. 137. 1903)? 

Das eihzige mir vorliegende Stick stimmt ziemlich gut mit 
JorDAN's Beschreibung von /fulvus iberein, ausgenommen dass 
das fiänfte Fählerglied fast doppelt so lang wie das vierte ist 
(JORDAN schreibt: »5 about half the length of 4», was vielleicht 
jedoch nur ein Druckfehler ist). Die seidene Pubescenz der Fli- 
geldecken wechselt nach dem Lichte von tief braun zu violett- 


2 


AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 261 


braun mit schwachem Goldglanze. Die Farbe ist jedoch wahr- 
scheinlich etwas beschädigt und ist wohl urspränglich mehr gold- 
glänzend gewesen. 

15. Cerasphorus hirticornis SERV. 

Ein & und drei 22; die letzteren haben eine Körperlänge 
von 16—27 mm. 

16. Cordylomera spinicornis FABR. 

Zwei gg und ein 2; Fihler, Beine, Kopf und Prothorax 
sind bei allen drei Stäcken schwarz, was mit der von FABRICIUS 
gegebenen Beschreibung und mit Oriv1ieErs Figur gut ibereinstimmt. 

17. Cordylomera cylindricollis n. sp. 

Nigra, elytris opacis pallide viridibus, margine apiceque 
coerulescentibus; corpore infra cinereo-pubescente; capite pro- 
thoraceque punctatis, hoc vitta media dorsali nitida impunctata; 
prothorace latitudine fere sesqui longiore subcylindrico, basi apice- 
que distinete constricto, lateribus medio haud rotundatis paralle- 
lis, subrectis; elytris discrete, at minus dense punctatis, singulis 
apice unispinosis; femoribus posticis elytra dimidio fere clav&e 
superantibus. — Long. corporis 14 mm. 

Diese Art ist offenbar mit C. apzicalis THomMs. nahe ver- 
wandt, weicht aber sowohl durch die Farbe der Beine, wie auch 
durch die Form des Halsschildes von ihr ab. 

18. Mecosaspis Mapanje AURIV. 

Diese Art wurde nur auf dem Kamerunberg von VALDAU 
und KNUTSON gesammelt. 

19. Mecosaspis explanata BaATES. 

Ein & und zwei 229, von denen das eine theilweise einen 
kupfrigen Metallglanz hat. Die Beine sind bei allen drei Stäcken 
einfarbig schwarz. 

20. Mecosaspis fuscoenea BaATES. 

21. Mecosaspis subvestita BaATES. 

22. Mecosaspis rufipes JORDAN var. (ab.?) chlorina 
I. Var. 

Das einzige mir vorliegende Stiäck ist ein Weibchen und 
wurde von THEORIN im Gebiete des Kamerunflusses gefangen: 
es weicht von JOoRDANS Beschreibung von JM. rufipes nur dadurch 
ab, dass der Körper grän gefärbt ist und nur dann bläulich 
schillert, wenn er schief von der Seite betrachtet wird, und dass 


2 
Jd 


262 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 19903. 


das Höckerchen des Prosternalfortsatzes sehr klein und stumpf ist 
und näher an der Spitze als gewöhnlich liegt. Die kaum be- 
schriebene M. xanthopus Quep. (B. E. Z. 26 p. 328. 1882) ist 
wahrscheinlich dieselbe Art wie rufipes JORD. 

23. Callichroma Cranchi WHITE. 

24. Callichroma concentricale JorDaAn. 

25. Callichroma calceatum n. -:sp. 

Saturate viride mandibulis (basi excepta), antennis pedibus- 
que nigris (femoribus anterioribus interdum ex parte rufis), tarsis 
posticis et summo apice tibiarum posticarum testaceis; palpis 
brunneis articulo ultimo nigro; fronte inter oculos transversim 
impressa parte inferiore rude transversim suleata et punctata, 
quam parte intraoculari levius punctata fere longiore; vertice inter 
oculos J&evi, nitido, postice rugoso, temporibus fortiter sulcatis; 
prothorace latitudine fere longiore, ad apicem leviter, ad basin 
fortius constricto, utrinque mox pone medium tuberculato et 
prope apicem obtuse calloso-plicato, supra usque ad stricturam 
basalem subzequaliter convexo, carinula subobsoleta transversa 
ante medium, densissime punctulato et subtilissime nigro-velu- 
tino linea media nitida sublevi, postice ante stricturam plus 
minus strigoso, strictura basali carinulis 2-—-3 transversis in- 
structa; scutello viridi, 2&equali, sat dense punctulato, haud sul- 
cato; elytris apicem versus sensim angustatis, apice rotun- 
datis, inermibus, densissime rugoso-punctulatis et nigro-pubescen- 
tibus, obscure viridibus vitta suturali apicem haud attingente lxte 
viridi, aureo-tomentosa; corpore infra lete aurato-viridi, pube 
griseo-sericeo induto, densissime et minutissime punctulato et 
sparsim punctato; femoribus posticis apicem elytrorum distincte 
superantibus; antennis femin& corpore parum longioribus, articu- 
lis 3—11 distincte sulcatis, scapo subceylindrico, punctato, basi 
fovea profunda impresso et apice extus breviter dentato. 9. — 
Long. corporis 15—20 mm. 

Nur drei Weibchen (SjöstEDT). 

Zwei von diesen haben einfarbig schwarze Beine, beim 
dritten Stäcke sind die Vorder- und Mittelschenkel zum grössten 
Theil braunroth. Die Form und Sculptur des Halsschildes sowie 
das fast gleichseitige, nicht gefurchte Schildchen sind fär diese 
Art auszeichnend. 


AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 263 


26. Callichroma Sjöstedti n. sp. — Supra obscure viri- 
de, nigro-velutinum, infra letius viride dense albido-sericeum; an- 
tennis pedibusque nigris, clava femorum anticorum et intermedio- 
rum rufa, tarsis posticis obscuris at dense argenteo-pilosis; fronte 
medio transversim sulcata, parte inferiore fortiter irregulariter 
rugosa, parte superiore punctulata; vertice toto dense punctulato; 
prothorace latitudine vix longiore antice et postice modice con- 
strieto, utrinque paullo pone medium tuberculato, et pone strictu- 
ram apicalem calloso, supra ante stricturam apicalem transversim 
strigoso, pone eam dense punctulato et nigro-velutino, ante me- 
dium obsolete transversim elevato, prope stricturam posticam 
transversim strigoso, in strictura postica carinulato; scutello lati- 
tudine basali distincte longiore, medio longitudinaliter sulcato, 
dense punctulato; elytris apicem versus sensim angustatis, uni- 
coloribus, totis densissime punctulato-rugulosis et nigro-velutinis; 
corpore infra minutissime punctulato et sparsim punctato; anten- 
narum scapo curvato subceylindrico apice extus leviter dentato, 
sat dense punctato, articulis 3—11 sulcatis, 3:10 quam 4:0 multo 
longiore, 4:0 et 5:0 sub&qualibus. 29. — Long. corporis 21 mm. 

Nur ein Weibchen (SJÖSTEDT). 

Der vorigen Art besonders durch die Bildung des Hals- 
schildes ähnlich; von derselben aber durch das längere, gefurchte 
Schildchen, die einfarbigen Fligeldecken, die anders sculptierte 
Stirn und die dunklen Hintertarsen verschieden. 

27.  Callichroma collare JoRDAN? — I Ög. 

Obgleich die Beschreibung JoRDANS in wesentlichen Theilen 
auf das vorliegende Stäck sehr gut passt, fähre ich es jedoch 
nur mit grossem Bedenken zu seiner Art, weil die Sutur der 
Flägeldecken dicht goldhaarig, und das Schildchen in der Mitte 
kaum, an den Seiten aber deutlich gefurcht ist. Die Grösse be- 
trägt nur 18 mm., und das erste Fählerglied ist ungewöhnlich 
kurz, kaum mehr als ein Drittel des dritten Gliedes. 


Metallichroma n. gen. 


Antenn& corpore longiores; scapus pyriformis, apice extus 
dentatus; articuli 3:us et 4:us cylindrici, haud sulcati, apice levi- 


5 


204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


ter incrassati: 5:us et 6:us apice extus sulco brevissimo, angusto, 
parum distincto instructi, 7:us—10:us leviter sulcati. — Caput 
haud elongatum: frons transversim sulcata, ante sulcum brevissima 
et emarginata. — ”Tuberculi antenniferi elevati subdentati, sulco 
lato arcuato separati. — Prothorax utrinque medio acute tuber- 
culatus, basi apiceque constrictus. — Scutellum rotundato-trian- 
gulare. — Elytra apicem versus angustata. — Acetabula antica 
postice clausa. — Processus intercoxalis prosterni valde arcuatus, 
inermis; mesosterni latus, arcuatus, — Femora antica et inter- 
media clavata, postica elongata pone medium leviter incrassata, 
apicem elytrorum parum superantia. — TibiXx anteriores vix 
carinat&e, postice compressXe. — Articulus primus tarsorum posti- 
corum compressus, 2:0 et 3:0 simul sumtis paullo longior. — 
Trochanteres antici scopa nulla instructi. 

Diese neue Gattunz ist offenbar am 
nächsten mit Callichroma verwandt, ist 
aber besonders durch die schwache Ent- 
wicklung der Furchen der Fählerglieder 
und den kurzen, fast zu einer Leiste redu- 
zierten unteren Theil der Stirn 'ausge- 
zeichnet. 

28. Metallichroma excellens n. sp. 
=Fjo. ”r. — Infra Jete. vinrde Stusto- 
sericeo-pubescens, capite, antennis pedibus- 
que obscure coeruleis vel chalybeis; pro- 
noto scutelloque vwiridibus, nitidis; elytris 
coerulescente-nigris et nigro-velutinis, sin- 
gulis vitta discali nuda nec basin nec api- 
cem attingente lete viridi et valde rugosa 
ornatis; capite nitido, fronte fere levi, genis 
punctatis, temporibus rugosis, vertice antice 
levi, postice punctato; scapo pyriformi 
subnitido, leviter et sparsim punctato, arti- 


Fig. 1. Metallickroma CUNS sequentibus dense minutissime punctu- 
excellens AURIV. latis; pronoto inter stricturas levi, glabro, 
nitidissimo, pone medium utrinque foveato- 

impresso et pone impressionem calloso-elevato, ante stricturam 


apicalem regulariter transversim carinulato et in strictura basali 


AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 265 


carinulis 2—3 instructo; scutello levi nitido parte postica ex- 
cavato; femoribus anterioribus nitidis, sublevibus, posticis fortius 
puctulatis. — Long. corporis 25 mm., lat. ad humeros 7 mm. 

SA. Antenne articulo sexto apicem elytrorum attingentes. 
Abdomen segmentis ventralibus 6 conspicuis instructum; seg- 
mentum sg:um apice leviter emarginatum, 6:um breve hirsutum. 
Prosternum utrinque ante coxas plaga maxima dense punctata 
instructum. 

Nur ein Männchen (SJÖSTEDT). Ich habe vergebens versucht 
diese schöne Art unter den vielen beschriebenen, afrikanischen 
Callichroma-Arten wiederzufinden. 

29. Oxyprosopus viola JORDAN (?). 

JORDAN sagt vom Typus, dass er wahrscheinlich abgerieben 
wäre; das mir vorliegende, von SJÖSTEDT erbeutete Stiick ist oben 
gänzlich (mit Ausnahme des vorderen Theils der Stirn und des 
Scheitels) mit einer dichten, tief schwarzen Pubescenz bekleidet. 
Die Vorder- und Mittelschenkel sind zum grössten Theil roth- 
braun, die Hinterschenkel haben nur unten einen rothbraunen 
Fleck. 

30. Cloniophorus tricolor JORDAN. I g. 

31. Euporus brevicornis FABRR. 

32. Euporus amabilis HoPzr. 

33. Euporus chrysocollis HoPre(?). 

Ein Stäck, welches ich nur mit einem Fragezeichen zu die- 
ser Art fähren kann. Es weicht nämlich nur wenig von der 
vorhergehenden Art ab. Die Hinterschienen sind einfarbig schwarz- 
blau und die Seiten der Hinterbrust sind mehr glänzend und 
weniger punktiert als bei amabilis. 

34. Amphidesmus Theorini Auriv. 2 929. 


Lycosomus nov. gen. (Lycosominarum.) 


Caput pone oculos elongatum; frons declivis, latissima, infra 
inter oculos profunde transversim sulcata; gene fere nulle. — 
Oculi valde prominuli, globoso-elongati, latissime distantes, intus 
anguste leviter incisi. — Antenn& in fronte paullo ante incisu- 
ram oculorum inserte, setose; scapus brevis, medium oculorum 


Z 


266 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


vix superans, oblique triangularis; articulus secundus nodiformis, 
tertius scapo brevior, latitudine apicali vix longior (relique de- 
sunt!). — Palpi sat longi, filiformes; articulus ultimus fusiformis, 
acuminatus. — Prothorax transversus, intra basin et apicem trans- 
verse sulcatus, lateraliter utrinque lobato-productus. — Scutellum 
subtriangulare, apice obtusum. — Elytra supra fere plana, ad 
suturam suleato-depressa, basi recte truncata, apicem versus sen- 
sim dilatata, apice conjunctim late rotundata, inermia; epipleura 
Acetabula 


mox pone basin margine dilatato laterali obtecta. 
antica postice omnino clausa; epimera prothoracis apice 
contigua, processu prosterni haud separata; acetabula intermedia 
extus late aperta. — Cox&X antice valde exserte, subconice, 
extus angulat&X&; intermedix etiam exserte, oblique subconice; 
postice maxime, transverse, contigux. — Femora antica et inter- 
media mediocria, subceylindrica; postica valde incrassata, latitu- 
dine vix duplo longiora, infra obtuse subdentata, apicem seg- 
Tibie omnes arcuat>e. 


menti 4:1 abdominis paullulum superantia. 
— Tarsi mediocres; articulus ultimus reliquis simul sumtis vix 
brevior; unguiculi longi, divergentes. — Processus intercoxalis pro- 
sterni tenuissimus, laminiformis, coxas postice haud superans, a 
margine postico prothoracis epimeris seclusus, metasterni angu- 
stus, subtriangularis. — Abdomen breve, 
normale; articuli 1—4 subeque longi, 5:us 
longior, apice late rotundatus. — Corpus 
opacum, pubescens et setosum. 

Diese im höchsten Grade interessante 
Gattung wärde nach LACORDAIRE mit den 
Dorcasominen am nächsten verwandt sein; 
da aber die Gelenkshöhlen der Vorderhif- 
ten nicht wie bei diesen often, sondern 
hinten vollkommen geschlossen sind, und 
zwar nicht wie bei allen ibrigen Ceramby- 
ciden dadurch, dass die Epimeren sich an 

Fig. 2. Lycosomus — die erweiterte Spitze des Prosternalfortsatzes 

AT anlegen, sondern dadurch, dass die Epime- 

ren sich wie bei den Curculioniden mit ihren Enden hinter der 

abgekirzten Spitze des Prosternalfortsatzes berähren, bin ich geneigt 

fär Lycosommus eine besondere Gruppe, die Lycosominen, zu stiften. 
8 


FER LG, BA 


U 


nåd sd 


SF RRASIEA 


EVS MStr HR RR dh rn IKT 


A 


pd HR 


Y 


-” 


a 


AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 267 


35. Lycosomus mirabilis n. sp. — Fig. 2. — ÖOvatus, 
tomentosus, supra ochraceus vitta lata media ab ore ad basin elytro- 
rum ducta fusca et plus tertia parte apicali elytrorum nigra, infra 
niger, ore, mento, gula, medio prosterni, labis lateralibus protho- 
racis coxisque anticis et intermediis (e maxima parte) testaceis. 
= Long. corporis 14 mm. 

Ein einziges, von SJÖSTEDT erbeutetes, aber leider sehr 
schlecht erhaltenes Stäck. 


Lamiinae. 
36. Batomena multispinis Bates. — I g. 
37. Pseudhammus oculifrons CHEVR. — I 29. 
38. Monochamus ruspator FAER. 
39. Monochamus sparsutor CHEVR. — I Q. 
40. Monochamus irrorator CHEVR. — I gg. 
41. Monochamus scabiosus QUuUED. — 4 SS. 
42. Monochamus pictor Bates. — Mehrere Sticke. 
43. Monochamus camerunensis n. sp. — Fig. 3. 


Flavescente-griseo-pubescens, <sericeo- 
micans, vertice, pronoto, scutello, plaga 
magna basali elytrorum humeros attingente 
et postice ad suturam producta maculaque 
magna marginali pone medium elytrorum 
obscure brunneo-sericeo-pubescentibus; fronte 
sparsim punctata, inter tuberculos antenni- 
feros late arcuatim emarginata, vertice sub- 
plano punctis perpaucis impresso; antennis 
infra breviter ciliatis, valde elongatis articulo 
5:0 apicem elytrorum superante, quam 3:0 
et 4:0o subequalibus longiore, 3:0 quam 


scapo multo longiore, hoc subcylindrico, 


; Fig. 3. Monochamus 
apicer "leviter "dilatato, spinam ”prothoracistömmednensis AURIV. 


attingente; pronoto latitudine breviore, utrin- 

que medio acute tuberculato, supra callis tribus obtusis et sulcis 
duobus basalibus instructo, sulcis apicalibus obsoletis; elytris 
apice late truncatis, subseriatim puncetatis punctis apicem versus 


9 


268 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


obsoletioribus; corpore infra pedibusque haud punctatis. —- Long. 
corporis 17 mm. 

Nach einem von SJÖSTEDT gefangenen Männchen. 

44. Monochamus balteatus n. sp. 

Dense ochraceo-brunneo-pubescens, subsericans; elytris fascia 
transversa irregulari pone medium liturisque nonnullis sparsis ante 
medium albidis; capite impunctato, fronte inter tuberculos anten- 
niferos profunde triangulariter canaliculato, vertice subelongato; 
antennis valde elongatis scapo irregulari, medio et apice sub- 
tumido, ad basin infra profunde transverse sulcato, spinam pro- 
thoracis haud attingente, quam articulo tertio duplo breviore, 
articulis 3:0 et 4:0 subaequalibus, quam 5:o paullulo longioribus, 
infra ciliatis; prothorace Jatitudine fere longiore, supra subequali, 
leviter tricalloso, ad basin tuberculorum tantum punetato, sulcis. 
transversis (una basali excepta) omnino deletis;, elytris apice ob- 
tuse rotundatis vel subtruncatis, ad basin irregulariter punctato- 
granulatis et crista media basali obsoletissima instructis; corpore 
infra pedibusque impunctatis. —- Long. corporis 17 mm. ; 

Nur ein Männchen, welches stark verlängerte Vorderbeine hat. 

45. Monochamus sp. 

Ein beschädigtes Stick von einer Art, welche wahrscheinlich 
nicht beschrieben ist. 

46. Monochamus cribellum JorbDaAN. Nov. Zool. 10 p- 
149 (1903). 

Ein Männchen. Fär diese Art muss wahrscheinlich später 
eine neue Gattung errichtet werden. 

47. Monochamus griphus JORDAN. 

Zwei Männchen. Die Fliäigeldecken haben kurz hinter der 
Mitte einen ovalen, tief sammetschwarzen Fleck, welcher von 
JORDAN nicht erwähnt wird. Die Scutellarregion hat auch die- 
selbe tiefschwarze Farbe. 


48. Melanopolia frenata BaATEs. — 2 SÖS, I GQ. 

49. Oxyhammus fulvaster JORDAN. — I g&. 

50. -Oxyhammus cinctus JoRDaAN. Nov. Zool. 10 Pp. 150 
(1903). 


I A und I 9. Beim gg sind die Endglieder der Palpen 
breit dreieckig, beilförmig. 
51. Tomolamia irrorata LAM. 


10 


AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 269 


Das mir vorliegende, von SJÖSTEDT erbeutete Stick misst 
15 mm. und scheint ein Weibchen zu sein. 

52. Domitia viridipennis CHEVR. 

Ein Weibchen. Nach den Beschreibungen ist es mir nicht 
möglich zu entscheiden, ob &nea4 PARRY (1849) und lupanaria 
THOMS. (1858) von viridipennis verschieden sind oder nicht. 
Wahrscheinlich haben alle drei Verfasser dieselbe Art beschrieben, 
welche in diesem Falle &rea benannt werden muss. Ich habe 
friher die folgende Art als &xea betrachtet. 

53. Domitia nitidissima n. sp. 

Nigra, pube tenui flavescente-cinerea induta; capite impunc- 
tato medio tenue 'suleato; prothorace transverso, cylindrico, utrin- 
que -medio fortiter tuberculato, basi apiceque transversim bisul- 
cato sulcis omnino rectis et parallelis, dorso medio levi, utrinque 
leviter rugoso-punctato, ad basin tuberculorum fortius punctato; 
scutello flavo-pubescente, medio nudo, nitido; elytris nitidissimis 
&neo-micantibus, a basi ultra medium leviter seriato-punctatis, 
pone medium fere levibus punctis obsoletis. — Long. corporis 
21 mm. 

Mas: Antennis corpore multo longioribus, articulis 3 et 4 
basi late cinereis. 

Auf dem Kamerunberg von VALDAU und KNUTSON gefangen. 

Durch die stark glänzenden, nicht gestreiften und an der 
Spitze auch nicht punktierten Flägeldecken, so wie durch die 
auch in der Mitte ganz gerade, hintere Apicalfurche des Hals- 
schildes weicht diese Art von der vorigen ab. 

54. Noserocera tuberosa Bates. — I &, 2 QQ. 

55. Acridocephala bistriata CHEVR. 

Diese Art ist, wenn ich sie richtig gedeutet habe, mit der 
folgenden sehr nahe verwandt und hauptsächlich nur durch den 
kärzeren, an den Seiten mehr gerundeten und oben viel tiefer 
quergefurchten Halsschild verschieden. 

56. Acridocephala variegata AURIV, 

57. Coptops e&edificator FABR. 

58: ”Paroeax nasicornis PAscoE. — 1 &, I g. 


II 


270 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


Bothynoscelis nov. gen. 


Caput retractile, latum, inter tuberculos antenniferos pro- 
funde excisum; frons rectangula, transversa. — Oculi parvi, 
emarginati, in vertice late distantes; lobus inferior angustus, 
latitudine fere duplo longior, gena brevior. — Antenn& corpore 
parum longiores, subteretes, haud sulcati; scapus elongato-pyri- 
formis, apice vix depresso-marginatus, haud cicatricosus; articulus 
2:us sat longus; articuli 3:us et 4:us subequales, arcuati, scapo 
vix longiores; s5:us et sequentes multo breviores. — Prothorax 
transversus, supra in&qualis, utrinque ad marginem crista valida 
dentata armatus. — Scutellum magnum, transversum, apice ob- 
tusissime rotundatum. — Elytra basi subrecte truncata, apice obtuse 
rotundata lateribus fere parallelis, supra leviter depressa, ad basin 
et pone medium alte cristata, margine laterali dentato-carinata: 
— Cox&X anticex subconice, extus anguste sed sat longe angu- 
late, postice incluse. — Acetabula in- 
termedia extus aperta. — Processus 
prosternalis valde arcuatus; mesoster- 
nalis arcuato-declivis. — Femora levi- 
ter incrassata; postica apicem abdomi- 
nis fere attingentia. — Tibie inter- 
medie extus infra medium leviter in- 
cise, intus prope apicem fovea pro- 
funda elongata instructe; tarsi bre- 
ves, articuli 1—3 subequales. — Un- 
guiculi divaricati. 

Nach LACORDAIRES System misste 
diese Gattung zu den Omacanthiiden 
gefihrt werden, weil die Narbe des 
Fählerschaftes gänzlich fehlt. "In an- 


deren Beziehungen kommt sie jedoch 
der Gattung /dactus so nahe, dass ich 
sie bis auf weiteres hierher stelle. Die 
tiefe, langgestreckte Grube an der Innenseite der mittleren Schie- 
nen ist ein fär diese und die folgende Gattung zehr eigenthäm- 


Fig. 4. Bothynoscelis triden- 


tata AURIV. 


liches Kennzeichen. 


Zz 
JE 


AURIVILLIUS! CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 2 


TT 
”- 


59. Bothynoscelis tridentata n. sp. — Fig. 4. 

Fusca, indumento griseo obtecta, capite antice sparsim levi- 
ter punctato, preterea haud punctato genis longis, subtumidis; 
scapo levi, haud punctato; prothorace supra medio tricalloso 
(callo mediano obsoleto), utrinque crista validissima tridentata nec 
basin nec apicem attingente armato; scutello impunctato linea 
media impressa; elytris subparallelis, apice conjunetim late rotun- 
datis, leviter punctatis, cristis duabus validis alte elevatis, prima 
basali crenulata, altera postmediana integra nec non tuberculis 
aliquot parvis basalibus et medianis et crista laterali dentato- 
lobata instructis; corpore infra pedibusque haud punctatis (lateri- 
bus prothoracis exceptis). — Long. corporis 15 mm. 

Hin BoC(SJÖSTEDT). 


Didymodonta nov. gen. 


A genere precedente, cui sine dubio affine notis sequentibus 
distinguendum. Caput inter tuber- / 
culos antenniferos vix elevatos parum 
depressum, subplanum. — Oculorum 
lobi inferiores parvi transversi, genis 
plus triplo Dbreviores. — Antenn&e 
corpore multo breviores, crasse; 
scapus obconicus; articuli 3:us et 
4:us elongati, apice incrassati, sequen- 
tibus simul sumtis parum breviores; 
4:us apice fovea sericea, sequentes 
in toto latere exteriore area sericea 


instructi. — Prothorax utrinque tu- 
berculo duplice instructus. —- Scu- 
tellum = apice late truncatum. — 
Elytra apicem versus sensim angus- 


tiora, .minus alte tuberculata: — 
Femora postica apicem elytrorum Fig.5. Didmodonta olivascens 
fere superantia. DI 

60. Didymodonta olivascens n. sp. — Fig. 5. 

Fusca, pube nigro-fusca et olivascente-grisea variegata; capite 


a 


LE 


272 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


nigro plus minus griseo-variegato; antennis fuscis, articulo 5:0 
toto, macula apicali articuli 4:1 articulisque 6—r11 extus dense 
albido-sericeis; pronoto convexo, subequali, medio griseo, utrinque 
fusco-nigro, lateraliter tuberculo valido bidentato, dente anteriore 
minore, armato ; elytris olivascente pubescentibus fascia pone me- 
dium alteraque subapicali nigris, tuberculis 4 majoribus (uno ba- 
sali, uno in medio, duobus pone medium) et tuberculis numero- 
sis parvis subseriatis instructis, ante medium distincte, pone me- 
dium obsoletius punctatis; corpore infra pedibusque griseo- et 
fusco-variegatis, tibiis medio pallide annulatis; tarsorum articulo 


ultimo rufescente. — Long. corporis 12 mm. 
Nur ein von SJÖSTEDT gefangenes Stuck. 
61. Prosopocera cylindrica n. sp. — Angusta, cylin- 


drica, fusca, brunneo-pubescens, lateribus prothoracis totis, epi- 
sternis et epimeris mesothoracis, episternis metathoracis totis dimi- 
dioque basali elytrorum brunneo-variegato pallide virescente-albido 
tomentosis; fronte infra calloso-convexa, haud cornuta, lateraliter 
punctata; oculorum lobo inferiore magno subquadrato, genis multo 
longiore; prothorace subquadrato, basin versus angustato, lateri- 
bus inermi (tuberculo granulo parvo nigro tantum indicato), basi 
apiceque bisulcato (sulco apicali supra obsoleto, subapicali ab 
apice longe remoto, supra medio leviter retrorsum arcuato), dorso 
fere l&evi, brunneo linea media tenuissima virescente, colore pal- 
lido laterum ad marginem anticum usque ad medium dorsi assur- 
gente; scutello apice obtuse rotundato virescente-tomentoso; ely- 
trorum dimidio antico virescente, brunneo-punctato, humeris et 
quarta parte basali laterum deflexorum, postice macula nigra ob- 
soleta definita, brunneis immaculatis, macula rotundata nigra discali 
ante medium, parte apicali brunnea ad suturam plus minus vire- 
scente variegata; elytris usque ad medium sparsim punctatis, circa 
humeros granulatis, pone medium vix punctatis, apice rotundatis 
inermibus; corpore infra (lateribus pectoris exceptis) pedibusque 
pube virescente-cinerea indutis; antennis fusco-brunneis articulis 
3—38 apice infuscatis, articulo 3:10 quam scapo vix duplo lon- 


giore. &. — Long. corporis 18 mm. 
Nur ein Männchen (SJÖSTEDT). 
62. Prosopocera Lameeri Duviv. — 1-2. 
63. Alphitopola bipunctata THoMS. — I g&. 


14 


AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 273 


64". "Bangalara callosa hö sp. -— Mg. 0. Fästa, pube 
virescente-grisea vestita; capite brunnescente-tomentoso medio 
tenuiter carinulato, fronte obsolete granulato-punctata; oculis parvis 
lobis inferioribus subtransversis genis multo brevioribus; antennis 
corpore parum longioribus, scapo depresso, 
brevissimo, prothoracem vix attingente cicatrice 
aperta granulosa, articulo tertio quam Scapo 
vix duplo longiore; prothorace transverso, 
cylindrico, basi apiceque bisulcato, impun- 
ctato, utrinque medio inermi, sed antice utrin- 
que inter sulcum apicalem et subapicalem 
distincte calloso, vittis duabus dorsalibus latis- 
simis, antice posticeque conjunctis, castaneis 
guttisque binis utrinque lateralibus supraposi- 
tis ornato; scutello griseo-pubescente: elytris 
brevibus usque ad apicem rude punctatis, apice 


rotundatis, brunneis, castaneo-tomentosis fasciis 


Fig. 6. Bangalaia 
tribus irregularibus transversis (prima basali callosä. ÅURIV- 


postice ad suturam prolongata, secunda media 

macula rotunda brunnea ornata, tertia angusta preapicali) ma- 
culaque apicali virescente-griseis; abdomine guttis lateralibus 
brunneis; pedibus brunneis, griseo-pubescentibus, tibiis distincte 
carinatis; prosterno valde arcuato, mesosterno antice truncato et 
leviter tuberculato. — Long. corporis 10—14 mm. 

Nach zwei Stäcken (SJÖSTEDT). Das letzte Ventralglied des 
Hinterkörpers hat bei dem einen Stiäcke an der Spitze eine tiefe 
Grube, welche mit dicht gestellten Haaren bedeckt ist. 

65. Bangalaia sp. 

Ein einziges, etwas beschädigtes Exemplar einer Art, welche 
wohl auch wegen der gekielten Schienen zu Bangalaia gehört. 
Die Augen sind jedoch fast so gross wie bei Prosopocera, der 
Halsschild hat einen kleinen Seitendorn, und der Fortsatz der 
Mittelbrust hat eintn kräftigen Höcker. Die Fihler sind wie 
bei callosa gebaut;. Die Fligeldecken sind auch fast wie bei 
dieser Art gezeichnet. Die Grösse beträgt 11 mm. 

66. Sternotomis Targavei WESTw. -— Viele Ex. 

67. Sternotomis chrysopras VorEr. — 2 gg, 4 22. 

68. Sternotomis humeralis FABR. 

Entomol. Tidskr., Årg. 24, H. 4 (1903). 15 18 


— 
SS 


ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


Diese Art wurde von VALDAU und KNUTSON auf dem Ka- 


merunberg gefunden, nicht aber von SJÖSTEDT auf der Ebene 


angetroffen. 
69. Sternotomis bifasciata FaABR. — Häufig. 
70. Sternotomis mirabilis DRURY. — I gg. 
71. Geloharpya Murrayi CHBEVR. — 1 2 (THEORIN). 
72. Freadelpha eremita Westw. — 1 &. 
73. Chariesthes antennata JORDAN. 


Mehrere Stäcke, welche eine Grösse von 83—14 mm. erreichen. 


74. Chariesthes letissima BATES. — 
Or: 


75. Chariesthes bella DaLm. — 4 Ex. 
76. Chariesthes pulchella DaALMm. — 


| TER 
: 77... Chariesthes Richteri QUED. — 


TOM HAE 
78. . Chariesthes tripunctata n. sp. — 
Fig. 7. — Parva, fere cylindrica, nigro-fusca, 


antennis, palpis femoribusque brunneis; capite, 
prothorace, scutello, elytris episternisque meso- 
et metathoracis dense pallide flavescente-tomen- 
tosis, capite unicolore, prothorace guttis tribus 
nigris (una dorsali leviter transversa, singula 
laterali); elytris vitta laterali ab humeris ad 
medium vittaque latissima suturali postice ab- 
breviata glauco-cinereis, apice nigris; sternis 
abdomineque obscuris glauco-cinereo-tomentosis; 
processu prosternali arcuato, mesosternali antice 
oblique truncato; scapo integro. — Long. cor- 
poris 8 mm. 
M I & (SJÖSTEDT). 

In der Zeichnung erinnert diese eigenthäm- 

Chariesthes liche Art an Glenea Gahani JORDAN. 


EI l7e 
tripunctata AURIV. 79. Chariesthes multinotata CHEVR. 
ÖR 
Chariesthes multinotata ab. bassamensis CHEVR. 3 Ex. 
80. Graciella concinna CHEVR. — 8 Ex. 
31. Murosternum Mocquerysi JoRDAN. — 1 Ex. 


16 


AURIVILLIUS : CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 


82. Murosternum maculatum n. sp. — Fig. 


275 


8. — Brun- 


neum pedibus testaceis, tarsis antennisque fuscis; capite dense 


flavescente-tomentoso, macula verticis, vitta bre- 
vissima pone oculos fasciaque transversa arcuata 
frontali inter lobos superiores oculorum brun- 
neis; prothorace dense flavescente-tomentoso 
vittis quinque brunneis; scutello flavo-tomentoso; 
elytris brunneis, punctatis, apice conjunctim 
rotundatis, singulis maculis 7 dense flavo-tomen- 
tosis ornatis (prima magna triangulari basin et 
primam quartam partem sutur&e occupante; se- 
cunda subhumerali et laterali magna et punctum 
brunneum includente; tertia rotundata ad me- 
dium sutur&; quarta extra tertiam prope mar- 
ginem parva rotundata; quinta laterali irregu- 
lari; sexta parva suturali; septima subapicali; 
sternis dense, abdomine tenuiter flavescente-to- 
mentosis. — Long. corporis 10 mm. 

Nur ein Männchen (SJÖSTEDT). 

33. Tragocephala senatoria CHEVR. — 
tids 29 

84. Tragocephala gorilla THOMS. — 


Siu LE 


Fig. 8. 


Murosternum 


maculatum AURIV. 


85. Tragocephala Klugi THoOMs. — 2 fÖg, I 9. 


— I g. 
NT RIP 


— 2 GS, Ir YQ. 


Fig. 9. Poemenesperus 
niveicollis AURIV. 


86. Tragocephala Castelnaudi THOMS. 
87. Tragocephala galathea CHEVR. 
83. Poemenesperus ligatus JORDAN. 


89. Poemenesperus niveicollis n. sp. 
-— Fig. 9. — Ater, fusco-tomentosus, ver- 
tice, parte superiori temporum, prothorace : 
toto, striga abbreviata humerali vittaque obli- 
qua angulata pone medium elytrorum a mar- 
gine ad apicem ducta, sternis (medio excepto), 


vitta angusta laterali abdominis, femoribus 


posticis extus basique articulorum 4:i1, 5:i et 8:i antennarum albo- 


17 


276 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


tomentosis; elytris punctatis, apicem versus angustatis, apiee rotun- 
datis; processu mesosternali tuberculo valido conico armato. — 
Long. corporis 11 mm. 

Nur ein Männchen (SJÖSTEDT). 

Von allen ibrigen Arten durch den ganz weissen Halsschild 
leicht zu unterscheiden. 

90. Nyctopais tripuncta JorpDan. Nov. Zool. 10 Pp. 170 
(1893). — I gg. 

91. Armatosterna spinifera JoRDAN. — 2 fs. 

Die Zeichnung ist ohne Zweifel etwas veränderlich; der 
dunkle, dreieckige Fleck an der Wurzel der Fliägeldecken ist bei 
den mir vorliegenden Stäcken nur durch eine gebogene dunkel- 
braune Linie, welche von dem Schildchen ausgeht und am Rande 
endet, vertreten. Diese Linie ist sogar bei dem einen Sticke 


undeutlich. 
92. Proctocera senegalensis "PHöMS. = grep 
93. Moecha molator FaABR. — I &. 
94. Moecha hecate CHREYR, 22997 P; 
95. Moecha adusta Har. — I Q: 
96. Eurysops esau CHEVR. — I gg: 
97. Plrynetoides regius AURIV. — I gg. 
98. Phryneta nigropilosa AURIv. — 1 &; 3 22: 
99. Phryneta ceca, CHEVR,— LI igt IA 
100. Phryneta hecphora THOMS.:— 1 Ög, :2 QQ: 
101. Phrynetopsis fortificata WHITE. — I &, 2 22. 
102. Inesida leprosa FABR. — I gg, 3 PY. 
103: -”"Hoömelixeribratipennis THOMS. — fuld. 
104. Macrochia texata CHEVR. — 1 Ög. 


Nach der Beschreibung scheint Zzgafra MURR. mit dieser Art 
identisch zu sein. 

105. Tragon signaticornis CHeEvR. (= nigrofasciata 
Koree — fallax DAM). — 2 sf + 


? Ich benutze diese Gelegenheit eine neue Synrhtomelix-Art zu beschreiben: 
Synhomelix Dannfelti n. sp. — Capite, prothorace, scutello, sternis pedi- 
busque dense griseo-pubescentibus, vertice et pronoto fusco-marmoratis; elytris 
dense ochraceo-tomentosis ima basi humerisque cinerascentibus, ad humeros 
rude punctato-rugosis, pretera usque ad apicem leviter punctatis, apice trun- 
catis, angulo suturali dentato; abdomine brunnescente-cinereo-tomentoso, ad 


18 


AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS- KAMERUN. 271 


106. Pachystola mamillata DALM. — 2 gg, 3 29. 


107. Acridoschema convexa Jorbp. — 3 ggr, 2 29, 
108. Frea maculicornis THOMs. — I 9. — (THEORIN). 
109. Frea malachitica Joro. — 4 gg, 2 29. 

110. Frea leucostictica WHITE. — 4 SS, 2 29. 

111. Eumimetes attenuatus Jorp. — 5 IS, 2 99. 
112. Eumimetes aureocinctus n. sp. — Brevis, nigro- 


fuscus, infra cinerascente-pubescens; capite et prothorace tenuiter 
fulvo-tomentosis, fronte et disco pronoti sparsim punctatis; pro- 
thorace utrinque pone medium tuberculo minutissimo armato; 
scutello brevissimo, latissime truncato; elytris usque ad apicem 
rude punctatis, aureo-fulvo tomentosis; plaga magna utrinque 
rotundata humerali et parte tertia apicali fuscis, hac griseo-ma- 
culata; lateribus meso- et metasterni dense fulvo-tomentosis. 9. -— 
Long. corporis 11 mm. 

Ein Ex. (SJÖSTEDT). 

Diese Art ist mit £. Haroldi QueDp. sehr nahe verwandt 
und hauptsächlich nur durch den etwas kärzeren Halsschild und 
die Zeichnung der Flägeldecken verschieden. Die goldene, etwas 
seidenschimmernde Pubescenz der Fliägeldecken bildet einen sehr 
breiten Gärtel, welcher sich an der Naht bis zur Wurzel erstreckt. 
Die Gattung FEumzmetes schliesst sich meiner Ansicht nach der 
Gattung Gnathoenia äusserst nahe an und hat sogar an der 
Spitze des vierten Fihlergliedes und an den folgenden Gliedern 
seichte Gruben oder Furchen. 

113. Eumimetes(?) fasciculosus n. sp. — Fig. 10. — 
Flavescente-brunneus, griseo-pubescens capite, prothorace, apice 
tibiarum tarsisque fuscis; fronte et vertice punctatis, lobis inferio- 
ribus oculorum subquadratis quam genis duplo breviorihus; an- 
tennis corpore parum longioribus, scapo brevi subovato, articulo 
3:0 longo scapo fere duplo longiore, 4:0 arcuato quam 3:0 bre- 
viore, 5—11 sub&equalibus, 3—10 apice fuscis, basi griseis; pro- 
thorace subeylindrico, apicem versus paullulum angustato, supra 


latera segmentorum 1—4 fusco-marmorato; antennis fuscis, articulis 1—3 basi- 
qui articuli 4:i infra cinereis, articulis 5—11 nigricantibus; processu proster- 
nali arcuato inermi, mesosternali antice truncato tuberculo valido obtuso armato. 
2. — Long. corporis 28 mm. 

Congogebiet. — DANNFELT. — Museum Holmize. 


19 


278 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


bicalloso et utrinque pone medium dente minuto armato, undique 
profunde nigro-punctato; scutello fulvescente, apice obtuse rotun- 
dato; elytris basi latis, humeris rectis, apicem 
versus sat fortiter angustatis, apice rotundato- 
truncatis, undique irregulariter subplagiatim 
profunde punctatis, pallide brunneis, ad hu- 
meros infuscatis, ad basin vittis 7 abbreviatis 
fulvis ornatis (una suturali, tribus utrinque), 
prima utrinque ceteris paullo longiore, postice 
calloso-elevata et fasciculo brevi atro in- 
structa, fascia transversa - obliqua media 
albido-tomentosa, pone medium <fasciculo 
parvo atro; corpore infra unicolore, 'Vix 
punctato; processu prosternali antice verti- 
cali, postice fortiter arcuato, mesosternali 


late truncato. -— Long. corporis 12 mm. 


Fig. 10. Eumimetes 


SN Kamerunberg. — VALDAU und KNUTSON. 
der rd ORG Durch die an der Wurzel gekielten und 
mit vier kleinen Haarpinseln gezierten Fliägeldecken, sowie durch 
den schmäleren, mehr cylindrischen Halsschild weicht diese Art 
von den ibrigen ab und ist vielleicht als Typus einer neuen 
Gattung zu betrachten. 

114. Pterotragus lugens CHEVR. -— 
Zahlreiche Exemplare. 

115. Theticus caudatus n. sp. -— 
Fig. 11. — Elongatus, parallelus, fuscus, gri- 
seo-tomentosus; capite punctato inter antennas 
late et profunde excavato, vertice lineis dua- 
bus brevibus fuscis; prothorace subquadrato, 
subeylindrico, basin versus paullulum angus- 
tato, supra convexo et obsolete tricarinato, 
undique dense punctato, griseo-tomentoso, 
lateribus infra ad coxas nigris; scutello apice 


late rotundato, elytris elongatis omnino pa Fig, Ras 
rallelis, prope apicem subito arcuatim angu- ESA SRA 
statis, apice duplo angustioribus, profunde et 

oblique emarginatis angulo externo longo dentato, prope basin 
callo parvo apice nigro-setoso instructis et pone medium macula 


20 


AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 279 


irregulari albida, suturam haud attingente, sed extus ad margi- 
nem et deinde usque ad apicem continuata nec non macula com- 
muni albida in declivitate sita ornatis, lineis aliquot discalibus 
pone maculam apiceque toto nigro-fuscis; sternis punctatis. — 
Long. corporis 14 mm. 

Ein Exemplar (SJÖSTEDT). 

116. Sthenias Mioni GuÉr. (= verticalis : CHEVR, = 
Chalarus leucaspis FÅHR.). — 1 9. 

117. Lagrida rufa Jorb. — Ir 9. 

JORDANS Beschreibung und Figur passen völlig auf das mir 
vorliegende Stäck mit der einzigen Ausnahme, dass die Grund- 
farbe schwarz und nicht röthlich ist; nur der Hinterkörper hat 
einen schwachen röthlichen Schiller. Das typische Stick JoRDANS 
ist wahrscheinlich nicht völlig ausgefärbt gewesen. 


118. Apomecyna parumpunctata CHEVR. — I g. 
119. Hippopsicon luteolum QuUED. — I &. 

120. Anauxesida lineata Jorp. — 1 g, 1 2. 
TeiPsapharochrus gorillus THOMS. — 1 Ög: 
ei biopus africanus JORD. — -I XL. 
T2ssWwAcanthocinus edilis L. — 1 gg. 


Diese Art ist ohne Zweifel aus Europa nach Kamerun ein- 
geschleppt worden. 
124. Glenea fasciata FaBrR. (= calabarica THOMS.). — 


SRS PP: 


125. Glenea adelpha THoms. — Viele Ex. 

126. 'Glenea gabonica THoMms. — 6 SS, I 8. 

127. Glenea quinquelineata CHEVR. — 2 SS. 2 29. 
128. Glenea balteata KLuG. — 2 SS, I Y. 

129. Glenea vigintiduomaculata THOMs. — 2 SS, 4 7. 
so Glenea atra JORD: — 2 dT, 2 29. 

131. Glenea proxima LAM. — I &, 3 Q9. 

132. Glenea Buqueti THOMS. — I &. 


133. Glenea mephisto THOoMS. var. — 2 SS, 4, 29. 

Alle diese Stäcke weichen von der typischen Form aus 
Gabun dadurch ab, dass der äussere Längsstreif der Fliägeldecken 
viel länger ist und bis zum letzten Viertel reicht und dadurch, 
dass der Fleck in der Nähe der Mitte der Naht fehlt oder sehr 
klein ist. Ich schlage fir diese Varietät den Namen longevittata vor. 


21 


280 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


134. Glenea Sjöstedti n.: sp. — Fig. 12. — Nigra, hu- 
meris et epipleuris elytrorum brunneis; abdomine, pedibus medio- 
que meso- et metasterni testaceis, dense flavo- 
tomentosis; capite macula parva frontali, linea 
obliqua pone oculos vittaque verticis nigris; 
prothorace vittis 4 nigris (duabus dorsalibus 
approximatis, singula wutringque); scutello toto 
flavo-tomentoso; elytris supra vitta lata ab hu- 
meris oblique versus suturam ducta et pone 
medium signatura litteram C simulante nigris, 
nudis, rude punctatis ornatis; pedibus medioque 
sternorum et abdominis subnudis, tenuiter griseo- 
pubescentibus. — Long. corporis 11,5 mm. 

Ein Weibchen (SJÖSTEDT). 


Fig, 12. iGlenea 35... Glenea. insignis .n..sp. —: Elon- 
Svöstedti AurRiIv, gata, nigra femoribus.summo apice excepto 
testaceo-rufis, supra. :atro-, infra. cineraseente- 
pubescens, lateribus metasterni et segmenti 4:i abdominis albo- 
tomentosis, tertia parte basali (humeris exceptis) fasciaque trans- 
versa preapicali elytrorum coeruleo-glauco-pubescentibus; capite 
magno, lato, prothorace latiore, sparsim punctato, lateribus frontis 
maculaque genali obsolete glauco-pubescentibus; prothorace basin 
versus nomnnihil angustato, latitudine apicali haud longiore, antice 
convexo, atro-sericeo-tomentloso, macula minuta mediana basali 
lateribusque utrinque supra coxas glaucis; scutello apice obtuse 
rotundato atro; elytris valde elongatis, usque ad apicem rude 
punctatis, humeris acute prominentibus, apicem versus sensim 
angustatis, apice oblique emarginatis et bispinosis, spina externa 
longiore; tarsis supra glaucescente-albidis; antennis nigris, arti- 
culis 1—3 basique articuli 4:1 glauco-pubescentibus, — Long. 
corporis 17,5 mm. 

Guinea (Kamerun?). — Ein Weibchen. 

Diese sehr ausgezeichnete Art weicht sowohl durch die Farbe 
und die Zeichnung wie auch durch die Körperform von allen 
anderen mir bekannten Glexzea-Arten bedeutend ab. 

136. Glenea vittata Jorp. — 1 2. 

Diese interessante Art ist einer /NVupser/a sehr ähnlich und 
wurde auch von JORDAN als eine solche beschrieben; da aber 


OS 


22 


AURIVILLIUS: CERAMBYCIDEN AUS KAMERUN. 281 


die Klauen ganz einfach sind, und die Hinterschenkel die Mitte 
des letzten Ventralgliedes erreichen, passt vzrfata trotz dem Ha- 
bitus und den oben gekielten Flägeldecken viel besser in der 
Gattung Glenea, 

37- Nupserha occipitalis CHevr. (: = bidentata FABR.). 
— 1 g&, I Q. 

NRÖSKANGPpserha sp: st2 do. 

Ist der vorhergehenden Art sehr ähnlich und weicht von ihr 
nur durch die getheilten Augen, die schwarze Hinterbrust und 
den schwarzen Hinterkörper ab. 

139. Nupserha bidentata DALmM: — 1. &:. 

Das vorliegende Stäck weicht vom Typus durch zwei schwarze 
Punkte auf der Scheibe des Halsschildes ab. 

140. Nupserha deusta Danm. (= Zineigera CHEVR.)?. 


— 1 Ög. 


141. Synnupserha Homeyeri HAR. — I 2&, 
Kamerunberg. — VALDAU und KNUTSON 

142. Synnupserha frontalis Jorp. — I Ög. 
Kamerunberg. — VALDAU und KNUTSON. 
T4Srfiksynnupserha D:osp. F5Ssie: 


Das einzige Stick: ist zu schlecht erhalten um beschrieben 
werden zu können. 

144. Synnupserha gracilis n. sp. -— Angusta, sublinea- 
ris, nigra; capite, prothorace elytrisque testaceis; capite aureo- 
sericeo, genis albido-sericeis, ore vittisque binis utrinque pone 
oculos nigris; antennarum articulis 4—6 basi pallidis; prothorace 
aureo-sericeo, subceylindrico vittis 4 nigris, duabus dorsalibus 
postice convergentibus angustis, singula utrinque lata; scutello 
nigro; elytris vitta tenui suturali a basi ad medium ducta fusca 
ornatis, dense irregulariter punctatis, apice rotundatis et ad carin&e 
externe&e apicem mucronatis. —- Long. corporis 9,5 mm. 

3 Ich liefere hier die Beschreibung einer neuen Art. Nupserha tri- 
punctata n. sp. — Pallide ferruginea, antennis totis (basi articuli 5:i obsolete 
pallida), vitta laterali et maculis tribus dorsalibus medianis longitudinaliter 
positis prothoracis, scutello, summo apice elytrorum, sternis (medio excepto), 
abdomine, tibiis, tarsis, femoribus posticis totis, anterioribusque supra nigris; 
oculis profunde emarginatis. — Long, corporis 10 mm, 

Congogebiet. — Ein g. 

23 


282 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


Ein Männchen (SJÖSTEDT). 


145. - Nitocris frontalis JoRDAnN. — 2 QQ. 

146. Nitocris Lucasi THoMms. — I &. 

147. Nitocris Pascoei THOMS.— TI ÖS, 5 20! 

148. Nitocris suturalis Jorpbp. — 1 gg. 

149. Nitocris modesta (FABR.?) OLiv.; KOLBE. — I g. 
150. Obereopsis obscuritarsis CHEVvR. — Viele Ex. 


Da ÖO. obscuritarsis CHEVR, der Typus von ÖObereopsis, 
mit Paroberea fuscipes KOLBE ohne Zweifel congenerisch ist, 
muss Paroberea (1893) mit Obereopsis (1855) zusammenfallen. 

151. Obereopsis linearis n. sp. — Angusta, linearis, 
nigra, pube cinereo-sericea vestita, femoribus testaceis, elytris 
brunneo-fuscis, antennarum articulis 8, 9 et basi articuli r10:i 
albis; capite lato, punctato, oculis magnis, genis brevissimis; pro- 
thorace omnino cylindrico, latitudine multo longiore, punctato, 
supra 2&equali, linea tenui media elevata; elytris omnino lineari- 
bus, profunde seriato-punctatis, apice lxvibus, oblique truncatis 
et brevissime bidendatis; femoribus posticis medium segmenti 3: 
abdominis attingentibus. -— Long. corporis 10o—11 mm. 

Zwei Männchen (SJÖSTEDT). 

152. Ecphora testator FaABR. —' 1 gg. 


oo — ee = 


283 


ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANTRÄDE 
Å GRAND RESTAURANT NATIONAL 


DEN 25 APRIL 1903: 


Emedan ordföranden prof. AURIVILLIUS anmält sig förhindrad att vid 
detta sammanträde närvara, hade prof. S. LAMPA utsetts att för dagen fungera 
i hans ställe. 

Prof. LAMPA meddelade, att börja med, att Föreningens ledamot apote- 
karen E. KÄLLSTRÖM sedan sista sammankomsten aflidit, och att styrelsen 
sedan dess i Föreningen invalt ingeniören L. NOBEL. 

Kongl. Maj:t hade äfven för det innevarande året i nåder beviljat För- 
eningen ett anslag af 1,000 kronor såsom bidrag för utgifvandet af »Uppsat- 
ser i praktisk entomologi». 

På förslag af styrelsen utsågs studeranden i klassen 7: 1 af Norrköpings 
högre allmänna läroverk IVAR LAGERBERG till erhållande af årets — nu för 
första gången ur CLAES GRILLS stipendiefond utgående — vandringsstipen- 
dium, utgörande 60 kronor. Han hade uppgifvit sig ärna idka entomologiska 
studier i trakten af Torneträsk. Stipendiesökandenas antal utgjorde sju. 

Ordföranden för dagen meddelade därefter den för entomologien inom 
vårt land glädjande underrättelsen, att i slutet af jan. 1902 bildats en syd- 
svensk förening: »Entomologiska sällskapet i Lund», hvars ordförande var 
docenten S. BENGTSSON. 

Föredraget för aftonen hölls af fil. kand. A. ROMAN och handlade om 
»parasitismen hos steklarne». Härom anfördes, i sammandrag nämndt, 
ungefär följande: 

Parasitismen är hos steklarne särdeles utbredd, Det är ej blott de egent- 
liga s. k, parasitsteklarne som snylta hos andra insekter, utan äfven arter af 
de flesta andra grupper inom steklarnes ordning. För alla gäller dock, att 
det ej är de fullbildade djuren som parasitera, utan endast larverna. Äfven 
värdarne utgöras i regeln af de ofullgångna stadierna (ägg, larver och pup- 
por), högst sällan af insekter som genomgått hela sin metamorfos. 

En grupp (Aculeata) parasitera i regel på steklar, tillhörande samma 
grupp som de själfva, så t. ex. getingbin (Vomada) på jordbin (Andrena), under 
det att de egentliga parasitsteklarna till värdar hafva insekter af snart sagdt 
hvilken annan afdelning som helst, I allmänhet råder en utpräglad speciali- 
sering, så att vissa parasiter hålla till hos vissa bestämda värdar. Men samma 
art af parasitsteklar kan ock lägga ägg i larver af till storleken mycket olika 


I 


284 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


insekter, hvarvid det ofta inträffar, att parasitens individer såsom fullbildade 
blifva vidt skilda med hänsyn till storlek och äfven i andra afseenden. Man 
har i sådana fall ofta oriktigt beskrifvit parasiterna såsom skilda arter. 

Egendomligt är, hurusom parasitsteklar med mycket långa äggläggnings- 
rör (t. ex. släktet KR/Ayssa) kunna leta sig till, hvar de larver finnas, t. ex. 
djupt inuti ved, på hvilka äggen läggas genom det inborrade röret. Enligt 
föredraganden torde de härvid >lukta sig fram». : 

De parasiterande larverna lefva än utanpå, än — och detta vanligast — 
inuti värdinsekterna. Det förra brukar vara fallet på värdlarver, som lefva 
innestängda, t. ex. i gallbildningar. Parasiterna bita ej, utan »suga ut» vär- 
darna, hvilka senare dock ofta lefva, tills de hinna förpuppa sig. 

Vissa (vanligen stora) parasitsteklar lägga blott ett, andra en mängd 
ägg i hvarje värddjur. Detta står såsom regel i visst förhållande till parasi- 
tens och värdens relativa storlek. 

Äfven i andra insekters ägg (t. ex. af tallspinnarfjäriln) eller puppor 
lägga parasitsteklarna sina ägg. Vissa af dem äro parasiter af andra, ja, t. 
o. m. af tredje ordningen. Många af våra värsta skadeinsekter äro utsatta för 
en stor mängd parasitsteklar; så hafva t. ex. omkring 15 befunnits lägga sina 
ägg i nunnans puppor, och den skadliga tallstekeln angripes åtminstone af 36 
andra steklar, dels i första, dels i andra hand. 

Till belysande af sitt föredrag visade kand. ROMAN många mera bety- 
delsefulla parasitsteklar och deras värddjur. 

I sammanhang med föredraget yttrade sig byråchefen MEVES, doc. 
GRÖNBERG och kapten KULLBERG, den förste framhållande, hurusom parasit- 
steklarna blott syntes hafva spelat en jämförelsevis underordnad roll vid nunne- 
härjningarna inom vårt land. Docenten GRÖNBERG omnämnde, att enligt hans 
observationer flertalet af de i nunnepupporna lefvande steklarna utkläcktes, 
efter öfvervintring, på våren. 

Vid slutet af sammanträdet lämnade undertecknad ett meddelande om 
»massförekomst af mygglarver långt ute från land i Östersjön». Själfva lar- 
verna hade visserligen ej iakttagits, men att sådana hade förekommit, kunde 
man oförtydbart sluta sig till genom den oerhörda mängd puppskal, som flöt 
uppe vid ytan senaste sommaren i andra veckan af augusti. Efter all sanno- 
likhet tillhörde dessa puppskal en Chironomaus-art. De träffades på vidt skilda 
platser såsom mellan Skåne och Bornholm, mellan Öland och Gotland och 
framför allt öfver Östersjöns största djup, den t. o. m. öfver 400 m, djupa 
hålan utanför Landsort, Sannolikt spela Chironomaus-larverna likaväl i Öster- 
sjön som i insjöarna en viktig roll såsom fiskföda. Vattnets salthalt nere vid 
botten, på eller i hvilken dessa larver lefva, kunde ej gärna vara till stort 
hinder i Östersjön, då Chironommus-larver förut på några ställen vid Danmarks 
och Nordamerikas kuster träffats tillsammans med echinodermer och andra 
utpräglade saltvattensdjur. Filip Trybom. 


NN 


AN fö 


285 


BEITRÄGE ZUR KENNTNIS DER INSEKTENFAUNA 
VON KAMERUN: 


Contribution åa la connaissance de la faune entomologique du Cameroun. 


Norge: 


ENXCIDESIRECUELLIS AU CAMEROUNIPARSCE 
EROF YNGVE SJÖSTEDT 


DÉETERMINÉES PAR 


p. POURGEOIS. 


1. Lycus (Acantholycus) elegans MURRAY et var. a BoURrRG. 
Nombreusex. rid et. 9. 

2. Lycus (Åcantholycusy latissimus TLL. var. praemorsus 
DAM: ."Nembreuz ex; - & -et $. 

— var. harpago T. THOMS. 2 &, 5 Q. 

Lycus (Acantholycus) apicalis T. THOMs. 4 &, 5 Q. 
Lycus (in sp.) semiamplexus MURRAY. 2 &, 2 Q. 
Lycus (in sp.) foliaceus DALM. 2 g. 

Lycus (in sp.) zZmmersus MURRAY. I gg. 

8. Lycas (in. sp.) Sjöstedti sp: nov. — GS. Obcordatus, 
subplanatus, nitidiusculus, brevissime pubescens, ochraceus, tho- 
racis disco longitudinaliter elytrisque dimidio posteriore nigris, 
nigredine elytrorum antice communiter profunde emarginata; 
capite nitidiusculo, nigro, rostro subeylindrico, medio paullulum 
coarctato, palpis antennisque nigris, lus articulo 3:0 tribus 
sequentibus simul sumptis equali; prothorace longitudine basi 
fere equali, apicem versus angustato, antice subrotundate-lobato, 
postice recte truncato, lateribus late reflexo-marginatis, sat dense 
ruguloso-punctatis, disco medio leviter canaliculato, antice cari- 


NN OA BO 


280 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


nulato, angulis anticis rotundatis, posticis subacutis, vix pro- 
ductis ; scutello elongato-quadrato, pone medium longitudinaliter 
impresso, nigro; elytris basi prothoracis latitudine, dein sat 
abrupte rotundatim dilatatis, postice conjunctim rotundatis, late- 
raliter reflexo-marginatis, 4-costatis, costa tertia humiliore, an- 
tice abbreviata, quarta ad humeros valde cristato-inflata, crista 
elevata, rotundata, postice introrsum curvata, mutica; corpore 


subtus nitidiore, fusco-nigro, metasterno medio abdomineque ad 
latera rufescentibus, segmentis S8-conspicuis, penultimo postice' 
medio triangulariter inciso, ultimo angustato, forcipe acuminato, 
apice simplici.. Long. 15 mill; lat. hum 3!t/2 milatCkeyt 
maxim. 9 mill. — 9. Hucusque invisa. 

Cameroun, Un IeXTie 

Cette espéce est voisine de mon LL. prodigiosus (Ann. Soc. 
ent. Fr., 1902, p. 660). Elle en différe surtout par la dilatation 
humérale en forme de lamelle å contour arrondi; ne présentant 
aucune trace de prolongement spiniforme. En outre, le prothorax 
est attenué en, avant au lieu d'eétre subcarté; lens: eoarnelendes| 
antennes est un peu moins long, les élytres sont conjointement 
arrondis å I'extrémité et n'ont pas de tache scutellaire. 

Je me fais un plaisir de la dédier å M. le Professeur YNGVE 
SJÖSTEDT, qui I'a découverte. | 
9. Lycus (Lopholycus) Staudingeri BourRe. 2 &S. 

10. Lycus (Haplolycus) sinuatus "DALM. Nombreux ex. 
oket 2 

11. Lycus (Haplolycusy Dalmani BourRe. 2 Q. 

12. Lycus (Haplolycus) fastiditus Bource. 1 GQ. 

13. Cladophorus calidus: Har. 1 9. 

14. Cladophorus sulcicollis T. THOMS. 1 Q. 

5: Cawtires ”latilhorax iBOURG. NYINIGB RIE: 

16. Cautires dichrocerus BourG. 2 8. 

17. Cautires unicolor Boure. 2 &. 

18...  Cautires inflatellus BourG. 1 &, 1 9. — Cesi deux 
ex. ne different du type que par les élytres subparalléles, å peine 
dilatés postérieurement et par la tåte et le premier article des 
antennes rembrunis. Les bords latéraux du prothorax sont aussi 
un peu sinués dans leur milieu, tandis qu'ils sont droits dans 
mes exemplaires typiques; mais cette conformation, essentiellement 


2 


BOURGEOIS: LYCIDES DU CAMEROUN. 287 


variable d'un individu å V'autre, n'a aucune valeur spécifique chez 
les Lycides. 

19. NXylobanus semiflabellatus T. THOMSs., var. xanthaspis 
BOURGE 05 Pp: 

20. Stadenus antennalis BourG., I ex. Q. 

La collection, qui contient 108 ex., appartient au Musée 
d' Histoire Naturelle de Stockholm. 


NÅGRA FÖR VÅR FAUNA NYA COLEOPTERA 


AF 


ERIC MJÖBERG: 


Stenus formicetorum MANSH. i ex. funnet på Öland vid 
Vipetorp juli 1902. 

Scaphisoma subalpinum REITTER. I ex. anträffadt på träd- 
svamp vid Nockeby (Sthlm) 26 juli 1903. 

Cryptophagus subfumatus Kratz. Sthlm (Skanstull; Ent. 
Iöstylgt ex. "te, Je 1903: 

Anchicera clavigera GANGLB. 2 ex. funna på Öland vid 
Källa under på stranden uppkastad tång ?/1 1902. Förekommer 
ytterst sparsamt i mellersta Europa och lär en gång ha anträffats 
1 Finland. 

Trichoceble fulvohirta BRISOUT.. I P9 ex. anträffadt vid 
Halltorp på Öland, inkrupet under löst sittande ekbark !9/& 1902. 


288 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1903. 


NOTIS: 


Af den sällsynta Haliplus striatus WEHNCKE infångade un- 
dertecknad 2 ex. på Öland vid Halltorp sommaren 1902. Den 
anträffades i små vattensamlingar i närheten af sjön. Enligt 
SEmImLuTz' Fauna Baltica är denna art förut anträffad i Sverige. 
Ett svenskt ex., inskickadt till d:r SEIDLuITtz som HH. apicalis 
THOomMs. lär nämligen ha varit förstnämnda art. Då ingen be- 
stämd fyndort för densamma uti vårt land finnes antecknad, har 
jag ansett lämpligt meddela fyndet. ; 

Äfven en annan i hög grad sällsynt skalbagge anträffades af 
undertecknad i våras (?/s) under en sten vid stranden af Årsta- 
viken. Det var den vackra Demetrias imperialis GERM. Arten 
i fråga uppgifves af GYLLENHAL såsom anträffad vid Sthlm af 
SCHÖNHERR. 'Emellertid har den sedan ej återfunnits, Det nu 
gjorda fyndet gifver i viss mån stöd åt GYLLENHALS uppgift. 
Blott ett: enda rex. anirätfades: 


(0) Eric Mjöberg. 


0374 


AV 


> 


oh 


BINDING SECT. MAY 5 1806 


VI fTEv 


QL Entomologisk tidskrift 
461 

E75 

årg.22- 

24 


Biological 
& Medical 
Serials 


PLEASE DO NOT REMOVE 
CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET 


UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY 


STORAGE 


För 
32 


2 


> 
Re 


j SÄ ae Ar 
Å SAVE NARE AR 
se 


AKER ARA 
SUNE 
0 säll kid He 5 - 


Å 


KR ok M 


KÖN 


” 


(sj 


NASAS 
SG 
A KN A 
önR 
AR 


4 
så